När Farbror fick Kräfta

---

---

(För er som inte gillar små tjejer och fula gubbar, bespara er läsningen.)

När Farbror fick kräfta



Det var det året min farbror fick cancer som det hände. Fast jag var rätt liten, ingen orkade förklara vad cancer var för mig. En dag ryckte jag lite i pappas morgonrock och fick svaret;

”Farbror Anders har fått kräfta”

Men jag förstod inte vad som var så farligt med en kräfta. Det var efter den dagen som jag bestämde mig för att vägra äta kräftor om någon bjöd, skulle inte farbror ha kräftor var det kanske inte bra för mig heller. Ett par månader senare ringde farbror Anders till pappa igen och sedan blev middagen vi åt väldigt dyster. Dessvärre var det kräftor i soppan, och när mamma undrade varför jag vägrade äta svarade jag som det var.

”Jag vill inte få kräfta, som farbror Anders fått”. Pappa såg ut att inte veta om han skulle skratta eller gråta.
”Lina..” han suckade djupt och såg ut att ändra det han tänkt säga ”..här får du lite pengar, kan du inte gå på bio ikväll?”

Så jag gick ensam på bio och såg Harry Potter 2. Pappa hade gett mig väldigt mycket pengar, jag år och åt godis under föreställningen. Det var för varmt i salongen, jag krånglade av mig övertröjan och satt i bara sommarklänningen.

När filmen var slut sprang jag mot spårvagnshållplatsen och kände det tunna tyget smita åt runt mina tunna ben. Jag var lite skranglig, en liten fölunge som farbror Anders brukade säga. Men skrangliga eller ej, benen bar mig och jag hann med vagnen hem. Det var fortfarande ljust ute när jag satte mig tillrätta och slätade till klänningen. Den hade hunnit bli lite kort för mig, men satt jag med benen pressade ihop fanns det inget sätt för någon att se de små bomullstrosorna jag hade under.

”Kan jag få se på biljetten?” rösten skrämde mig där jag satt och jag tittade skräckslagen upp. Det var farbror Anders som stod framför mig och tittade ner mot mig med en sträng och trött blick. Han jobbade ju som spårvagnskontrollant. Jag kände hur han fick syn på mig och svalde.
”Hej farbror Anders”
”Nej men fölungen, jag kände knappt igen dig, som du växt”, utbrast farbror Anders och lät lite gladare och mindre trött på rösten.
”Tack” viskade jag lite hest och blev konstigt medveten om hur tunn klänningen var. Jag skruvade lite på mig när jag plötsligt kände mig lite konstig.
”Om du nu kunde visa biljetten för din farbror, lilla fölunge” sade Anders och jag insåg att det var hans blickar som var orsaken till mitt obehag. Det var då jag kom på att jag varit så andfådd när jag kom på vagnen att jag inte betalat biljetten trots att lite av pappas pengar låg kvar i fickan.

Anders måste ha sett min nervösa blick och hans tonfall ändrades något, det blev sorgset och något mer som jag hade svårt att identifiera.
”Du har inte betalat biljetten, eller hur min lilla sprakfåle?” Jag skakade tyst på huvudet medan jag såg på honom.
”Ja, inte kan jag ta böter av min egen söta brorsdotter, men vad skulle far din säga om att du inte betalat biljetten?” Med paniken i magen såg jag upp mot farbror.
”Snälla farbror Anders, berätta inget för pappa.”
”Ja men det är så det går om man inte betalar för sig vet du”, svarade Anders mjukt och han lade en hand på min axel.

Spårvagnen stannade vid nästa station som var Sandarna och jag försökte slita mig för att komma av spårvagnen, bort från skammen och kräftfarbrors konstiga blickar. Han fick tag i mig innan jag ens hann till dörrarna och nu brann en eld i hans ögon.

”Försöker du springa ifrån din farbror kontrollanten, Lina?”
”Nej, jag..” började jag men han avbröt mig.
”Nu blir det böter och en tillsägelse till din far. Så går det när man försöker smita.”

Plötsligt kände jag hur farbror Anders hand klatschade till mot min rumpa och jag pep till. Med rodnande kinder såg jag mig runt om i vagnen och insåg att de övriga passagerarna börjat lägga rejält med märke till incidenten. Deras blickar övergick från nonchalanta till bekymrade av farbrors behandling av mig, som om det varit något konstigt med att han slog mig på rumpan. Farbror verkade också lägga märke till det och han knöt sin hand, som om för att inte göra om det. Jag hörde en tant på sätet snett till vänster flämta till och jag följde hennes blick till farbrors skrev där något putade ordentligt mot tyget.

”Här skall vi av”, muttrade farbror vid nästa hållplats och vi tumlade ut vid Kungssten. Några av de andra passagerarna gick också av, men ingen av dem som gick av verkade ha lagt märke till den putande bulan mellan farbrors ben. Allt de såg var en kontrollant och en motsträvig flickunge. Farbror drog mig nära och när jag kände hur hans bula kom mot min bak släppte mina spärrar och jag försökte springa. Farbror kom snabbt ikapp mig och drog hårt tag i mig. Med ena handen höll han mig fast och han släpade mig mot en av spårvägens raststugor, så bekvämt inklämd i den lilla spårvagnsrondellen. Anders smällde igen dörren och såg argt ner på mig. Jag backade in i ett hörn där jag darrade och kände mig mycket, mycket liten.

”Förstår du att du har gjort farbror mycket arg och besviken?”
”J-ja”
”Min fina flicka”, den arga tonen mjuknade och farbror gick försiktigt fram till mig och strök mig över håret ner mot kinden. ”Du tjuvåker spårvagn, vem vet vad mer du har börjat göra? Du kanske till och med har lekt med pojkar?”
”Jag har faktiskt blivit kysst, men det är allt” sade jag uppnosigt till honom.
”Då kanske vi skulle ändra på det, så att det inte är allt så länge till. Din lilla kyss kan inte ha varit så god ändå” Jag mindes att den hade varit slemmig och tänkte att farbror kanske var bättre på att kyssas. Sedan kom jag att tänka på hans kräfta och blev rädd.
”Men tänk om jag får din kräfta då?”
”Min kräfta? Om det inte vore för den förbannade cancern skulle jag aldrig våga, fölungen min. Men jag lovar att kräftan inte smittar, inte på det här viset.” Jag slappnade av vid farbrors ord och han böjde sig ner framför mig och lyfte upp mitt lilla ansikte. Han kysste mjukt min lilla mun och gnuggade sin bula smått mot mig. Farbror hann inte med mycket gnuggande förrän han blev ivrig och tog sina händer om mina små lår. Han fick mig att slå benen om honom, samtidigt som han tryckte upp mig mot väggen. Plötsligt kände jag att det hårda mellan hans ben, det som måste vara hans snopp, bultade mot min lilla flickmus. Jag blev rädd och gnällde till.

Farbror Anders måste ha märkt det, han släppte ner mig och drog till sig en stol. Han satte sig och jag hörde hur tung och rasslande han andades.

”Det är kräftan Lina, den har sitt grepp om mig”. Jag tyckte synd om honom och satte mig i hans knä och gav honom en kram. Jag kände hur hans hårda snopp putade mot min mus men jag struntade i de känslorna det gav upphov till och försökte bara trösta honom. Plötsligt insåg jag att det rann stora våta tårar nerför hans kinder och jag förstod att han grät.

”Det är inte så lätt, när de säger att man har fått den och att man inte kan bli av med den. Frugan rör mig knappt längre som om hon äcklas av min kräfta.” Han snyftade till och tog med sina händer ett fast tag om mina skinkor vilket fick mig att grensla honom ordentligt. ”Men du, min lilla sprakfåle, min fina lilla flicka. Du låter mig väl få se på dig?” Jag kunde inte säga nej till den övergivna rösten, inte när farbror lät så ledsen. Försiktigt torkade jag bort hans tårar med handflatorna och reste mig sedan med viss möda från ståndet som stretade i byxorna. Jag lade mig på den lilla vilobritsen och tittade tyst på honom.

”Vad vill du se?” viskade jag.
”Åh min vackra lilla flicka. Vill du sära lite på benen för din farbror? Och dra upp klänningen till midjan. Nyfiket gjorde jag som han bad mig, och jag hörde hur han flämtade till när han fick syn på mina bommulstrosor. Efter en blick från farbror åkte trosorna av och landade på golvet. Jag särade lite på blygdläpparna när han bad mig, och låg kvar när han började gå fram mot mig.
”Jag har nog aldrig sett en så vacker fitta innan, fölungen min” Farbror Anders sjönk ner på knä framför min fitta som han kallat den och jag kände hur han bytte ut min hand mot sin. Försiktigt började han röra fram och tillbaka över min lilla knapp och han fick mig att flämta till. Farbror ökade tempot lite och jag började gny lågt. När jag överraskad kände farbrors varma andedräkt mot mina innerlår stönade jag till för första gången och kunde sedan inte sluta när han lät munnen ta över jobbet. Hans tunga kittlade mig så härligt och det förbjudna i situationen fick mig att skämmas över att jag tyckte om vad han gjorde med mig.

”Mmh, farbror, ah..” stönade jag fram och knöt händerna hårt kring tyget i min upphasade klänning. En ny, varm pirrande känsla började gradvis göra sig förnimd mellan mina ben och farbror fick hålla fast mina lår när jag började vrida på mig, oförmögen att hantera vad som hände med mig. Anders slickade på ivrigare och tillslut spände jag mig och blev väldigt varm, för att slutligen slappna av helt. Matt kände jag hur farbror reste sig upp och lämnade sin plats mellan mina lår. Jag hörde hur han öppnade sin gylf och jag öppnade mina ögon när jag kände något hårt mot min kind.

”Farbror Anders?” frågade jag hest och såg upp mot honom.
”Ah, lilla Lina, jag älskar den kåta glansen i dina ögon”. Jag såg oförstående ut vid ordet kåt, men han verkade inte riktigt se mig.
”Du är den enda som förstår mig, lilla vän. Öppna nu lite på din söta mun för farbror så skall du få smaka riktig manslem”.
”Skall jag smaka på farbrors snopp?” sade jag oskuldsfullt och rodnade smått.
”Snopp? Älskade vännen du skall få smaka på kuk”.

Irriterad över att jag tydligen valt helt fel ord öppnade jag raskt munnen och farbror stack in hela den rödlila toppen i munnen på mig. Den smakade salt och främmande och jag kunde känna farbrors puls dunka i den. Slött slickade jag lite på den då och då, och vinklade huvudet något när farbror började dra fram och tillbaka över kuken med sin ena hand. Jag höll munnen noggrant stäng runt kuken och hörde hur min farbror stånkade på med kuken i min mun. Efter en stund började det bli lite trångt om andan för mig och jag råkade suga till kraftigt om kuken vid en inandning. Farbror Anders rosslade till rejält och jag kände hur min mun fylldes av någon salt äggviteliknande kletig sörja. Det rann en del utanför min mun när jag hostade till och då tittade farbror upp mot mig med en klar blick. Jag minns att han såg så rädd ut, och så sårbar.
Med lite toapapper från raststugans toalett torkad farbror ömt mina lår rena från mina egna vätskor och han såg även till att torka mig noggrant runt munnen.

”Min finaste lilla flicka” sade han när han var klar. ”Jag har det lite svårt nu, men du förstod vad jag behövde för att känna mig som en levande man igen, visst gjorde du”. Så blev farbror sådär konstigt frånvarande igen men fortsatte slutligen ”Hem till pappa med dig nu, jag lovar att inte berätta för honom om din lilla biljettmiss om du inte berättar för någon om det här.”

Tyst kramade jag om farbror och tyckte mig nästan känna hur hans kuk sprätte till lite smått mot mig igen. Jag åkte hem och skyllde min ordentliga försening på att spårvagnarna varit försenade. Pappa verkade inte bry sig nämnvärt, han hade tydligen suttit i ett samtal med farbror Anders och lagt på precis innan jag kommit innanför dörren.

”Anders verkade så hoppfull för första gången på länge” sade pappa och jag kände mig stolt över att kanske kunnat vara orsaken till min farbrors humörsändring. ”Vi får se om det varar till släktträffen i Eslöv” sade pappa fundersamt och jag kände hur det pirrade till i mig.

Kanske jag skulle ta och se till så att det varar för honom?, funderade jag och log för mig själv.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
När Farbror fick Kräfta	Age Play	3.8	2/1-07

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.