Tinas helg av smärta
Författare: tinaslut Datum: 2006-12-10 16:51:49
E-post: tinaslut@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
21 472 gånger
Betyg: 3.3 (85 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Äntligen är vi på väg. Jag har packat och gjort allt i ordning så att det är bara att åka när du kommer hem på fredagen. När jag kryper in i din famn och känner dina starka händer sakta smeka mig så ryser jag av förväntan och vällust. Såren efter min dans på krossat glas tidigare i veckan smärtar fortfarande och jag har stora plåster på fotsulorna. I kväll ska min bestraffning för detta tilltag inledas. Efter helgen ska jag kontakta mannen som fick mig att dansa barfota på glasbitarna och beskriva för honom mycket ingående hur du straffat mig denna helg.
Du kör lugnt och säkert genom staden och jag trycker mig kelsjukt intill dig. Trafiken tätnar och när vi blir stående i en bilkö så tar du min hand. Du har din speciella ring på dig idag. Den är försedd med en vass tagg och när du kramar min hand så att taggen trycks in i min handflata så vet jag vad jag har att göra. Jag böjer mig fram och drar ner blixtlåset i dina byxor. Tar fram den, kysser och smeker, slickar och njuter av att se den svälla. Du håller ena handen på mitt huvud och tar ett stadigt grepp om mitt hår. Mina läppar sluts om din svällande lem och jag är medveten om att våra medtrafikanter har full insyn i vad som händer, särskilt passagerarna på bussen som står i filen bredvid. Jag suger och slickar, låter min tunga spela över det glatta huvudet och känner till min lycka hur du sväller ännu mera i min mun. Mina safter börjar att rinna till... jag känner mig så syndig och kåt... mmmm vilken slyna jag är. Jag rör huvudet upp och ner så att din styva påle glider ut och in mellan mina läppar, glänsande av min saliv. Trafiken glider igång så sakteliga och jag känner mångas blickar bränna sig in i min kropp. Mina huvudrörelser blir snabbare och min tunga roterar allt intensivare, tungspetsen återvänder hela tiden till en punkt under huvudet och jag känner att det är så nära nu... när du börjar skälva och rycka så sluter jag mina läppar extra hårt om det glänsande skaftet och du exploderar i min mun.... stråle efter stråle av varm härlig säd fyller mig... jag sväljer och mjölkar ur allt vad jag kan... ååh Herre, tack... när jag svalt allt så slickar jag rent länge och omsorgsfullt innan jag stoppar tillbaka den och drar upp blixtlåset. Trafiken har nu kommit igång och ute på Norrtäljevägen ökar farten.
Det känns skönt att veta att vi är helt ensamma ute i sommarstugeområdet. Ingen åker dit så här års och ingen kommer att höra mina skrik. Jag vet att du vill höra mig skrika denna helg. Det är så underbart att vara tillsammans med dig, bara vi två för oss själva. Du kör in på en liten skogsbilväg för att ge mig en liten försmak av vad som väntar mig. Jag får bryta en vidja och ställa mig framåtböjd över den varma motorhuven med benen brett isär och svankande rygg. Givetvis har jag varken trosor eller behå. Du piskar mig med vidjan, ett dussin snabba och hårda rapp som biter ordentligt i mitt stjärthull. Jag sticker ut stjärten så mycket jag kan och hoppas att du ska fortsätta men du småler åt mig och ger mig order att lägga mig på rygg på motorhuven med benen brett isär. Sedan får jag leka med mig själv inför dig och när det går för mig piskar du mig hårt på insidan av låren med vidjan. Detta har tänt mig enormt och jag känner mig knäsvag när vi sätter oss i bilen för att åka vidare. Jag är en liderlig synderska på väg att få det straff hon förtjänar.
Väl framme ser vi till att få upp värmen i stugan, fixar och donar. Medan jag gör i ordning en lätt måltid så pysslar du med helt andra saker, arrangerar redskap prydligt och förbereder min bestraffning. Vi dricker mineralvatten till. Ingen av oss vill ha någon alkohol just nu. Det gäller att alla sinnen är på topp för att upplevelsen ska bli maximal. Jag ser hur du arrangerat olika piskor och spön inne i vardagsrummet och du har tagit ned taklampan för att kroken ska kunna användas för andra ändamål. Jag måste hålla mig lugn även om mitt inre är i uppror av längtan inför vad som komma skall. Ja, jag erkänner: jag är en smärtslavinna! Ingenting tänder mig så enormt som att tillfogas smärta av min älskade. Att bli piskad som en inledning på denna helg är det underbaraste jag kan tänka mig. Många gånger när jag chattat har jag antingen blivit avfärdad som en bluff eller avrådd från att fortsätta. Femhundra piskrapp, det kan ingen ta. Det är ju farligt! Du kan få allvarliga skador. Och ingen av oss vill att det ska vara symboliska rapp som knappt har någon effekt. Nej, både du och jag vill att min kropp ska ha ordentliga märken efter varje session. Det ska synas att jag fått ordentligt med pisk. Lita på att det tänder mig att stå framför spegeln och beundra alla märken och ärr på min kropp.
Så är det dags. Jag får klä av mig och du binder mina händer. Repet fästs i takkroken och du drar åt det så att jag balanserar på tåspetsarna med händerna över huvudet. Du har flyttat om möblerna så att du kan komma åt in kropp med piskan från alla håll. Jag får vänta länge medan du väljer redskap och ditt första val blir en glänsande svart läderpiska. Den ser ut som en orm i din hand, redo att hugga. Jag flämtar till av smärtchocken när det första rappet smäller över min rygg och snärten biter till i mitt högra bröst. Du slår igen och igen. Även om jag försöker hålla igen så är det omöjligt att vara stoisk någon längre tid och snart skriker jag högt av smärta. Du varierar tempot, gör ibland pauser mellan varje rapp och i takt med att du känner hur jag är på väg mot extas så faller rappen allt snabbare och hårdare. Jag kokar av endorfiner och är plötsligt i en helt annan värld, totalt omedveten om allt annat än den bitande piskan och din närhet. Inget kan stoppa oss nu. Jag skakar av hysterisk gråt och med jämna mellanrum kommer du fram, kramar mig hårt och tystar min jämmer med heta, passionerade kyssar. Sedan tar du plats och fortsätter att piska mig. Jag har för länge sedan tappat alla begrepp om tid och rum och jag har ingen aning om hur många rapp jag fått när du byter ut piskan mot ett långt ridspö och smäller till mig riktigt hårt över stjärten. Jag vrålar av smärta och samtidigt sticker jag ut stjärten för att ta emot mera. Rappen från ridspöet smärtar på ett helt annat sätt än läderpiskan, en dov, malande smärta som bara växer hela tiden. Du slår hårdare och hårdare så att spöet biter djupt in i mina stjärtglober. Jag känner mig yr av smärtan och den enorma upphetsningen och du vet så väl när det är dags att låta mig vila innan du fortsätter. Du piskar mig över låren, både på fram- och baksidorna. Just här vet jag att jag kommer att få riktigt ordentliga och varaktiga märken.
När du tillkännager att jag har femtio rapp kvar och att dessa ska bli extra hårda så är jag alldeles borta av upphetsning och smärta. Mina sista femtio rapp av de femhundra delas ut med vassa vidjor som jag fått bryta själv. Redan det första rappet på min stjärt får det att svindla för ögonen på mig och jag orkar knappt skrika längre. Jag ber att du piskar mig blodig. Och det är just vad du gör. Även om du ser nog så sammanbiten och hård ut så vet jag att du har full kontroll. Vidjorna lämnar efter sig blodiga ränder på min stjärt och mina lår. Nu gör du inget uppehåll utan driver mig över gränsen, får mig att brinna med hjälp av de skoningslösa vidjorna som biter djupt in i mitt hull. Du övergår till att piska mig med två vidjor samtidigt och smärtchockerna kommer slag i slag. Spörappen faller i rasande tempo på mina bröst och det är nästan för mycket.... ett tag tror jag att jag ska svimma av den fruktansvärda smärtan. Men det sker inte. Du piskar mig allt intensivare och när det sista paret spö bitit in i min kropp är jag så svag att jag hänger nästan livlös i mina fjättrar. Du löser upp repet och jag faller ihop på golvet. Jag öppnar mig för att ta emot dig och du tar mig med hårda, bestämda tag... driver mig över gränsen om och om igen... sugmärken på min hals... dina kärleksfulla bett.... ååhhh, hårdare.... klamrar mig fast med benen om dig, kommer gång på gång.... när du till sist kommer i mig så möts vi i en klimax som tar musten ur oss båda.
När vi slutligen kommer till sans så lyfter du upp mig och bär mig till sovrummet på dina starka armar. Jag kan se i spegeln att du gjort ett mycket grundligt jobb med piskor och spön och jag ligger på sängen, svag och orkeslös medan du ser till mina sår. Jag har klarat det: femhundra piskrapp och min smärthelg har börjat. När vi så ligger bredvid varandra i sängen, tätt sammanslingrade, känner jag något kallt mot ena örat. Så småningom fattar jag att det är en metallklämma och du drar åt den allt hårdare tills tårar tränger fram i mina ögon. Så samma procedur med den andra örsnibben. Jag börjar inse att du inte tänker låta mig vila trots den hårda piskningen utan tänker fortsätta att tillfoga mig smärta, dock med en ständig variation. Detta gör att jag hela tiden upplever smärtan utan att domna av. På detta område är du en mästare och jag börjar att inse vidden av min helg av smärta. Vi har två dagar kvar...
Fler noveller av samma författare
