Tina i cyberspace
Författare: tinaslut Datum: 2006-12-08 00:36:19
E-post: tinaslut@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
13 368 gånger
Betyg: 2.9 (125 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Det är inte lätt att vara från dig så ofta. Ofta händer det att jag överväldigas av lust och helt enkelt måste göra något. Men ibland har fantasierna sin begränsning. Det kan vara enormt eggande att fantisera, kanske skriva ner sina fantasier men det händer också att det bara känns tomt efteråt. Även om du och jag har ständig kontakt per telefon och mail så vill jag ju att du ska vara här. För mycket länge sedan började jag med självdisciplin och att tillfoga mig själv smärta. Tyvärr blev det inte riktigt vad jag drömde om och det var först när jag träffade dig som jag äntligen fick utlopp för min inneboende längtan. Min hunger.
Du har uppmuntrat mig att chatta och söka kontakter med bdsm-folk på nätet. Ja, faktiskt givit mig order att göra det. Givetvis måste jag rapportera till dig allt vad jag gör och vilka jag har kontakt med. Träff och telefonsamtal är förbjudna. Cam likaså. Om jag leker med någon så straffar du mig för det efteråt. Och gudarna ska veta att du straffar mig hårt. Liksom du älskar mig på ett sätt som ingen annan kan.
Nu är det kaos i mitt inre. Jag har precis pratat med dig i telefon på en knastrig linje och snart har signalen från din mobil dött ut. Du är förstås utanför täckningsområdet nu. Trots att jag ringer om och om igen så får jag bara höra att numret inte kan nås för tillfället. Om det är något som irriterar mig så är det väl just denna fras. Varför i h-e ska man ha mobil när man ändå inte kan nås, brukar jag tänka.
Det är som om jag vet att något speciellt kommer att hända i kväll. Som om bitarna börjar att falla på plats. Jag har många gånger kört rollspel på nätet med anonyma chattare. Ibland har det blivit rätt bra men oftast bara tråkigt och intetsägande. Ofta vill jag bara vråla rakt ut när någon hjärndöd individ hälsar mig med ”hej slyna” det första han gör. Nej, de flesta chattare har inte precis något sinne för subtila signaler. Inte blir det bättre när jag kör mIRC på engelska. ”Hi” och ”a/s/l” är ungefär vad mångas intellektuella kapacitet räcker till. Jag kan inte låta bli att än en gång tänka på dig med värme. Du är en mästare på att spela på mina mentala strängar. För att inte tala om min kropp...
Jag vandrar rastlöst omkring i rummen och tänker på en period i min tonårstid när jag var som besatt av lusten att tillfoga mig själv smärta och märken samtidigt som jag fantiserade och lekte med mig själv. Det var länge en sport för mig att hitta på nya metoder att plåga mig själv och jag kommer ihåg hur jag kunde bli knäsvag av kättja när jag t ex kom in i en järnhandel och gick runt och fantiserade, såg alla möjligheter i helt oskyldiga saker. Som i trance börjar jag plocka fram saker i köket och från annat håll.... utan att veta varför samlar jag på mig mängder med prylar och redskap som kan användas för ett speciellt ändamål. Precis som för länge sedan.
Vilken tur att jag inte slängt de tomma vinflaskorna. Noggrann som jag är så har jag diskat dem och glasburkar som skulle till återvinningen. Nu lindar jag in flaskorna och burkarna i en handduk en och en och krossar dem med en hammare. Till slut har jag fått ihop en försvarlig mängd krossat glas och bottnarna är intakta, med vassa glasbitar av olika längd som pekar rakt upp. Jag lägger alltihop prydligt arrangerat på ett lakan som jag brett ut på golvet.
Verktyg av olika slag, klädnypor, flaskborstar, cigarretter, tändstickor, stearinljus, häftstift, nålar.... mängden med vanliga oskyldiga prylar växer samtidigt som de får sällskap av mera speciella saker som ridspön, rottingar, piskor och annat som du använt mycket flitigt på min syndiga kropp. För första gången på mycket länge är jag kåt och förväntansfull trots att jag vet att du är så långt borta.
När jag fått ihop en ordentlig arsenal för att täcka de flesta behov så börjar jag modifiera en del redskap. Jag smälter in häftstift och nubb i ett grovt ljus så att spetsarna pekar utåt. Nubb, häftstift och mattstift tejpas fast på ett ridspö tills det är taggigt som en törnekvist. Själva arbetet med detta eggar mig oerhört. Det är som ett enda långt förspel till vad som komma skall. Häftstift och mattstift tejpas fast med spetsarna uppåt på sulorna av ett par gamla badtofflor. Mattstiften är större så det blir olika höjd på spetsarna. Jag kan inte hjälpa att jag känner det som om jag håller på och pysslar med julstöket denna kväll. Datorn står i sitt hörn som en tyst bundsförvant.
Efter flera timmar känner jag mig redo. Jag sätter mig framför datorn, loggar in på mIRC och servern #bondage.com. Kanalen ”bondage” är den som är mest välbesökt. Visst är det litet pirrigt men åh så lockande. Jag har klätt av mig och har bara ett kort, tunt nattlinne på mig. Mina bröstvårtor är styva och pulsen ökar när jag börjar skriva. Helt i strid med netiketten frågar jag om det är någon som vill pm-a mig och ge mig order att tortera mig själv. Jag berättar också att jag har en hel del redskap till hands och hoppas att jag inte ska bli kickad för mitt tilltag innan jag fått kontakt. Mängder av anrop poppar upp och bland alla ”hi”, ”hello”, ”how r u” och ”a/s/l” så kommer faktiskt en intressant kontakt fram. Någonstans i USA sitter i denna stund en man som vet precis vad saken gäller. Bilder, utséende, röst... allt detta är ovidkommande för oss just nu. Han ska styra mina händer och fullborda verket.
Nu finns ingen återvändo. Jag beskriver noga vad jag har tillgång till runtom mig och jag kan inte hjälpa att min hand hela tiden letar sig ner mellan mina lår. På order av den okände tar jag upp en glasbit ungefär fem cm lång och drar den sakta med ytan mot huden på min mage. Sedan beordrar han mig att använda den vassa kanten och trycka hårdare. Den biter igenom huden och små blodsdroppar börjar att titta fram. Ett streck till, som korsar det första, blöder något mera. Jag får dra glasbiten två gånger på insidan av mina lår. Sedan blir det att ta fram saltströaren och gnida in såren med salt. Det svider infernaliskt och nu börjar jag på allvar inse vilka möjligheter Internet erbjuder.
Han ger mig order att plocka fram lämplig musik att dansa till. Jag väljer ”Love to love you baby” med Donna Summer och minns hur jag låg i min säng och fantiserade när jag hörde denna låt första gången. Redan då var mina fantasier grymma och blodiga. Nu ska det så att säga bli blodigt allvar...
Medan Donna stönar och sjunger sig igenom låten börjar jag dansa, först bredvid lakanet och sedan upp på det. Glasbitarna skär in i mina fotsulor och en hel del fastnar också. Jag börjar undra om jag ska klara det här. Kommer jag att kunna plocka ut alla glasbitar själv? Smärtan är enorm och varje gång jag rör mig så tränger nya glasbitar in. Jag kan inte låta bli att se till att flaskbottnarna hamnar under mina fotsulor och de uppåtstående glasbitarna lämnar efter sig ordentliga sår. Tårarna flödar nerför mina kinder och jag vet att jag måste fortsätta tills låten är slut. Aldrig har den känts så lång som nu.
Det är osannolikt men jag klarar det. När låten är slut kastar jag omkull mig på golvet och rullar ihop mig till en boll, vrider mig av smärta. Så småningom börjar jag plocka ut de största glasbitarna för hand, en efter en. Jag skickar ett kort meddelande att jag genomlidit mitt martyrium och får beröm, samtidigt som han ger mig order att gå ut i badrummet, plocka ut alla glasbitar och tvätta och förbinda mina sår. Han kräver inte att jag ska gnida in salt i mina såriga fotsulor men jag lovar att sårspriten svider minst lika mycket. Jag lämnar efter mig blodiga spår på väg in i badrummet och det blodiga lakanet har jag redan bestämt mig för att kassera.
När jag äntligen är klar ute i badrummet och linkar in till datorn är jag knäsvag. Inte bara av smärtan i mina sår utan minst lika mycket av alla de orgasmer jag fått. Jag har suttit med benen brett isär och drivit mig själv till klimax om och om igen medan jag sett om min sår. Min nyfunne kontakt på andra sidan Atlanten ger mig beröm och tycker att det kan vara nog för ikväll men han vill gärna chatta med mig igen. Och jag vill. När jag ligger i min säng så är jag i extas av lycka och kättja. Mina händer är flitigt i bruk hela tiden och jag biter mig i armen för att mina orgasmskrik inte ska störa grannarna.
Jag måste ha somnat någon gång på småtimmarna, kåtrusig och yr och när jag väcks av en telefonsignal så vet jag knappt vad jag heter. Din trygga, underbara stämma smeker mina öron och du hör direkt att jag har något att berätta. Givetvis kan jag inte dölja något för dig. När jag berättat klart så förklarar du att detta kommer att medföra en bestraffning. En mycket hård bestraffning. Mitt hopp över skaklarna renderar mig en helg av smärta som ska inledas med att jag piskas med femhundra rapp på fredagskvällen. Jag tänker inom mig att du säkert kommer att få vissa idéer av de egna redskap jag konstruerat och jag vet att vi kommer att vara som galna av lust till varandra. En helg fylld av sex och smärta är vad som väntar mig när du kommer hem. Vi säger godnatt med många pussar och jag tänker på dig med värme när jag lagt på luren.
Jag glider så småningom in i drömmarnas land med ett lyckligt léende på läpparna och vet att jag snart kommer att vara tillbaka i cyberspace, olydig slyna som jag är.
Fler noveller av samma författare
