Tinas martyrium i djungeln
Författare: tinaslut Datum: 2006-11-13 15:24:03
E-post: tinaslut@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
19 403 gånger
Betyg: 3 (79 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Ja, jag erkänner villigt: jag har fantasier som kanske är litet väl grymma om man jämför med många andra. Men det innebär inte att jag upplevt eller kanske ens vill uppleva allt som jag fantiserar om. Förvånansvärt mycket har ändå blivit verklighet, dock ännu inte denna dröm. Och det kanske är lika bra…
I drömmen ligger jag på en bädd av kvistar och gräs och låtsas sova. Bevakningen har slappnat av och nu är det bara en av dem kvar. En jättelik, atletiskt byggd inföding, krigsmålad och endast iklädd ett höftskynke. Runt halsen har han ett halsband av djurtänder, kanske från ett lejon eller så. Han kommer fram till mig och jag vet nog vad han vill… nu när vi är ensamma. Med en snabbhet som förvånar mig själv exploderar jag i handling och sparkar honom med all min kraft mellan benen. Även denne jättelike man har känsliga testiklar och han faller ihop kvidande på golvet. Det var en lyckträff men nu har jag min chans. Jag rusar upp och ut ur hyddan. Det är ännu för tidigt för att någon ska vara uppe i byn. Jag springer blint in i den täta djungeln, utan tanke på alla faror som kan lura där: vilda djur, ormar, giftiga spindlar, mördarbin och gud vet vad. Jag är helt panikslagen och det enda jag nu tänker på är att lägga så stort avstånd som möjligt mellan mig och byn. Någonstans måste jag väl träffa på någon som kan rädda mig. Jag har bara ett tunt linne på mig och det slits sönder av vassa taggar som även rispar min hud. Hjärtat bultar som om det skulle brista och jag är andfådd men springer ändå vidare för allt vad jag är värd. Snubblar, faller, men upp igen och vidare. Jag är livrädd för vad som ska hända om de får tag i mig igen.
Långt bort i skogen hör jag rop och skrik från olika håll, men det verkar som om jag har ett betryggande försprång. Samtidigt vet jag inte vart jag är på väg och infödingarna är ju så att säga på hemmaplan. Till slut måste jag stanna och vila mig. Jag faller på knä och lutar mig mot ett stort träd och pustar ut medan mitt hjärta bultar som en stångjärnshammare.
Allt är så tyst nu. Det enda som hörs är fåglarnas läten och surret av insekter men ropen har tystnat. Har mina förföljare givit sig iväg åt ett annat håll? Jag drar en suck av lättnad när jag plötsligt hör en kvist knäckas snett bakom mig. Förskräckt vänder jag mig om och hinner bara se en glimt av mannen som jag sparkat. Han står framför mig med en stor knölpåk lyft över huvudet och i nästa sekund så drunknar jag i en explosion av stjärnor och blixtar varefter jag faller ner i ett svart mörker.
Jag bärs tillbaka till byn, hängande från en stång, fastbunden till händer och fötter. Mannen som klubbat mig går först och de två männen bär stången mellan sig, vilande på axlarna. I drömmen betraktar jag scenen och ser mig själv hänga från stången med håret hängande ner. Mannen som går först ser bister ut och han bär klubban i höger hand. Förmodligen har han fortfarande mycket ont.
När jag vaknar till liv så har jag en fruktansvärd huvudvärk och känner mig yr. Jag har en ordentlig bula som minne av påken. Jag ligger naken på golvet på en vass stråbädd och jag jämrar mig av smärta. Mannen som klubbat mig märker att jag vaknat och han kommer fram mot mig. Jag noterar att den tunga påken ligger bredvid honom och inser att jag absolut inte bör göra något försök att kämpa emot. Jag är visserligen inte bunden men ligger där stel av skräck. Han drar av sig sitt höftskynke och blottar ett enormt stånd som står rakt ut med det stora svällande ollonet blottat. Han tar brutalt tag i mitt hår och tvingar mitt ansikte mot sig. Jag har vissa svårigheter att ta emot honom i min mun på grund av storleken men till slut lyckas det. Jag börjar att slicka och suga och gör mitt bästa trots att jag är livrädd. Jag låter tungan spela runt det enorma huvudet och när jag kommer på undersidan så känner jag hur han skälver till och den enorma lemmen verkar svälla ännu mera i min mun. Innan jag vet ordet av så sprutar stråle efter stråle av varm säd ner i halsen på mig och han håller mitt huvud i ett järngrepp så att jag tvingas att svälja allt. När han drar sig ur mig så är han fortfarande hård och kastar sig över mig, tar mig hårt och brutalt.
Hela natten blir jag tagen hårt och skoningslöst, utan finess. Han verkar inte ha några begränsningar alls utan tycks kunna fortsätta hur länge som helst. Även kort efter att det gått för honom så är han hård igen och tar mig på nytt. När denna natt är över så är jag fullständigt urlakad och ligger på jordgolvet, svag, ur stånd att röra mig.
Jag bärs ut av mannen liggande över axlarna och han lägger mig på ett sorts stenaltare som om jag var en säck potatis. Flera män kommer till och håller mig hårt. Två av dem håller mina ben och särar dem maximalt samtidigt som de lyfter upp dem. Jag ligger nu vidöppen och prisgiven på den stora stenen. Byns hövding kommer fram och efter att ha talat en stund på ett språk som jag inte förstår (fast budskapet är nog så klart) så går han fram till mig, drar undan sitt kläde och exponerar en lem väl så stor som mannen från inatt. Han stöter hårt och djupt in i mig och vrålar när det går för honom. Hela tiden håller männen mig fast och en tanke flyger genom min hjärna: tänk om jag blir gravid genom alla dessa våldtäkter.
Sedan är det dags för min bestraffning. Jag binds fast vid en vackert dekorerad totempåle och mannen som ägt mig hela natten kommer fram bakom mig. I sin hand har han en lång, vass kourbash - ett skräckinjagande spö som jag förstår att jag nu ska få smaka på.
Smärtan är outhärdlig. Jag skriker för full hals, tigger och ber om nåd men de hårda spörappen fortsätter att hagla över min bara hud med en sådan intensitet att blodet stänker. Nu får mannen verkligen full revansch för sina ömma testiklar. Han piskar mig alldeles för hårt och jag förlorar medvetandet flera gånger. När jag så vaknar upp fortsätter den grymma piskningen.
Jag vet inte hur länge denna tortyr pågått men slutligen upphör piskningen. Repen som fjättrar mig löses upp och jag faller ihop i en hög vid foten av totempålen. Mina händer binds ihop och jag får ett kraftigt rep om halsen, vilket sedan binds fast i pålen.
Jag får ligga där hela dagen, blodig och förbi av smärta och vanmakt. En yngre krigare förbarmar sig över min sönderpiskade rygg genom att smörja in mina sår och skador med någon lenande salva. Sedan tar han mig hårt och intensivt där jag ligger. Under dagen kommer många av byns män för att använda mig och kvinnorna gör allt för att förnedra denna vita kvinna, som nu blivit byns egen hora.
I fortsättningen förs jag ut och fjättras vid totempålen varje morgon för att användas av alla som så önskar. Framför allt när männen varit ute i strid eller jagat så är de som galna efter att få avreagera sig på min kropp. Nätterna tillbringar jag i olika hyddor för att ägas av olika män. Vid slutet av varje vecka piskas jag på nytt av samme man med en kourbash.
När jag kommit så långt i drömmen så vaknar jag plötsligt med ett häftigt ryck och känner en brännande smärta över låren. Förskräckt spärrar jag upp ögonen och rodnar när jag märker att mina båda händer just nu befinner sig mellan mina ben. Det där med händerna på täcket är något som jag aldrig klarat av att leva upp till... Du står framför mig, leende, med ett glänsande svart ridspö i din hand.
- Du måste ha drömt något riktigt trevligt, Tina…
- Mmmm…. om du bara visste….
Jag öppnar mig villigt för att ta emot dig och låter mina fingrar leka med ditt hår… min kind mot din. Dina läppar mot min hals, kysser och suger, möter mina läppar… ååhhh så härligt… våra tungspetsar möts, du stöter beslutsamt in i mig…. Dina starka armar omfamnar mig och jag känner att jag är din. Din och ingen annans.
Kommentarer välkomna, ris som ros. Särskilt ris... :-)
Fler noveller av samma författare
nice