Du äger mig älskling...
Jag står vid spisen och lagar mat. Du är fortfarande på jobbet, men jag väntar dig om ungefär femton minuter. Bara fem minuter senare kliver du in i hallen. Du verkar stressad, irriterad. Du kastar din jacka på golvet, och jag vet att du gör det eftersom du vill ge mig extra arbete idag. Jag spänner mig lite, rör tankspritt i grytan med kalops. Du kommer in i köket, dina ögon lågar. Du är arg, men inte på mig.
- Jag kommer att få börja arbeta tvåskift igen, säger du och ställer dig mot väggen med armarna i kors över bröstet.
Jag stirrar ner i grytan och försöker undvika att göra något fel. Du iakttar varenda rörelse jag gör, redo att anmärka.
- Varför har du på dig så hemska kläder? säger du till slut.
Jag rodnar blixtsnabbt och tittar på mig själv i den stora figurspegeln som syns ute i hallen. Jag är verkligen ingen fröjd för ögat. Med mjuka fleecebyxor, en urtvättad t-shirt och raggsockor hade jag kunnat vara en "före"-annons för en modereklam.
- J..jag...jag tänkte mig inte för..jag trodde att du skulle dröja tio minuter till. Jag tänkte byta om innan.
- Jaså det tänkte du?
Din röst skär som knivar genom luften. Jag undertrycker en vilja att ducka av rädsla att skära mig på dina ord. Men jag sänker huvudet. Det är försent. Du går ut ur köket, jag hör hur du smäller i garderobsdörrar inne i sovrummet. Du kommer tillbaka, med ett förkläde i händerna.
- Du ska ha på dig ditt förkläde när du lagar mat eller utför annat hushållsarbete, säger du strängt. Det vill säga 90 % av tiden här hemma. Nu tar du på dig det här som en duktig hemmafru.
Jag skälver till lite, men gör givetvis som du säger. Jag tar förklädet och börjar gå mot badrummet.
- Vad gör du? säger du kallt. Ska du gå ifrån maten och låta den brännas vid?
- Nej, jag tänkte bara byta om...
- Det kan du gott göra här.
Du går bort till köksfönstret och drar upp persiennerna. Du vet mycket väl att vi bor i ett hyreshus-område, och att huset mitt emot är bebott av hundratals människor som alla har en god insyn i vårt kök när persiennerna är uppdragna. Men det är tanken med det hela. Du vill förnedra. De dåliga nyheterna på jobbet har tagit fram sadisten i dig, och mitt jobb är att böja mig för din vilja, alltid. Du ler, men det är inte ett snällt leende. Det är ett leende som börjar vid vänstra mungipan men slutar långt innan den högra.
Jag börjar med sockorna. Kastar ut dem i hallen. Fortsätter med byxorna. Till slut står jag med den tjocka tröjan och mina ganska fula tanttrosor på mig. Du stirrar äcklat på mig.
- Vad i helvete har du på dig, kvinna? säger du. Du gör ingen ansats till att dölja ditt förakt.
- Jag tvättade idag, och det här var de enda trosor som var rena...
Jag hör själv hur patetisk jag låter. Som om det var en ursäkt. Jag vet ju hur regeln lyder.
- Klä dig sexigt eller klä dig inte alls, har du glömt det!? ryter du.
Jag skakar på huvudet.
- Förlåt älskling...jag ska tänka mig för i framtiden, jag lovar.
- Vad bra, säger du och nickar gillande. Men det räcker inte.
Jag stelnar till.
- Rör i maten, kvinna!
Jag rör. Du går bakom mig hela tiden. Hårda hälar i golvet. Fram och tillbaka går du, som om du funderar på något. Till slut stannar du, tar en sax från kökslådan och går upp bakom mig, andas i mitt nackhår. Jag rör snabbare. Du drar tröjan av mig, jag hjälper dig genom att hålla upp mina armar. Nu står jag framför dig, iförd endast mina hemska trosor. Jag rodnar igen, skamsen över att få dig att äcklas av min osexighet.
Då känner jag något kallt på min rygg. Det är saxen...du leker med den upp och ner längs min ryggrad. Mina bröstvårtor blir snabbt styva. Kylan längs ryggraden kontrasterar underbart mot värmen som kalopsen avger. Kylan längs ryggraden vandrar neråt, mot svanskotan och troslinningen. Jag hör ett frasande ljud när saxeggarna skär genom det slitna bomullstyget. Du nöjer dig inte förrän du har klippt sönder trosorna till flera hundra små tygbitar som singlar ner på golvet mellan mina ben. Jag sneglar åt vänster, försöker se om någon av grannarna har fått syn på den absurda händelsen. Men självklart ser du min rörelse.
- Vad är du rädd för sötnos? säger du och slänger tillbaka saxen i lådan. Du har alltid varit så feg...du behöver bara en persons uppmärksamhet och samtycke här i världen. Och det är min. Ingen annans.
- Ja, älskling, svarar jag och nickar allvarligt.
- Såja..., viskar du i mitt öra. Inse att jag äger dig. Du är min, nu och för all framtid. I samma stund som du flyttade in här så insåg du nog att du var fast. Att våra själar var lika sammanlänkade som en träl är vid sin fotboja.
- Ja, älskling, svarar jag.
- Nu ska du stå här naken och laga färdigt maten. Sen ska du hälla upp maten på två tallrikar. Två tredjedelar till mig, en tredjedel till dig. Du får inte bli fet nämligen. Sånt tål jag inte, och det vet du.
Jag nickar uppmärksamt.
- Sedan ställer du in maten i vardagsrummet. För jag vill äta därinne idag. Det är ett bra program på tv nämligen. Du vet var du ska äta, det behöver jag inte ens säga. Och har du glömt proceduren kommer jag att bli mycket besviken på dig.
- Ja, älskling.
Du ger mig en hård och befallande smäll på vänster skinka och går sedan in i vardagsrummet och sätter på tv:n. Jag skyndar mig att göra iordning maten och torka rent spisen. Sedan går jag in till dig, fortfarande lika naken som den dag jag föddes. Jag ställer ena tallriken framför dig på vardagsrumsbordet, och den andra på golvet framför soffan. Sedan går jag ner på alla fyra och ser till att du bekvämt kan ha dina fötter på min rygg.
- Du ser vilken praktisk lösning älskling, säger du och ler. Helt onödigt med en fotpall av läder för flera tusen som så många andra har.
Jag skrattar och nickar, och börjar äta min mat med munnen. Det är strikt förbjudet för mig att använda bestick, åtminstone när jag äter i ditt sällskap. Det var något som var svårt att vänja sig vid i början, men nu har jag accepterat det till fullo. Jag kan inte se tv:n från den här vinkeln eftersom jag tittar åt fel håll, men jag kan åtminstone äta min mat och det är tillräckligt för mig. Reglerna säger att när du inte jobbar har du full kontroll över resten av hemmet, vilken tv-kanal som ska vara på på tv:n, vilken musik som ska spelas, ja allt. När jag är själv får jag göra vad jag vill, men aldrig försumma mitt hushållsarbete som vi har kommit överens om ska uppta 90 % av all min vakna tid.
Du är nöjd med maten, det hörs. Efteråt knäpper du upp byxorna och lutar dig tillbaka i soffan. Suckar tungt och nöjt. Det är tecknet på att jag får börja duka av bordet. Jag tar hand om maten och tvättar av mitt ansikte som har blivit kladdigt av matstunden. Sedan går jag tillbaka till dig i soffan och kryper upp bredvid dig. Lägger huvudet i ditt knä. Du kliar mig lite bakom örat och stryker mig över ryggen. På tv:n flimrar en fotbollsmatch.
Jag somnar till en stund, trött av dagens bestyr. När jag vaknar igen går en porrfilm på tv:n istället. Du har tagit av dig byxorna helt och även kalsongerna. Du sitter och runkar din kuk i långa, långsamma drag. Du andas tungt och lite skakigt. Jag förstår att du måste ha hållit på ett tag. Emellanåt kramar du mitt ena bröst, ganska hårt. Det måste ha varit det som fick mig att vakna. Jag ligger kvar med huvudet i ditt knä, med din hårda kuk bara någon centimeter ifrån mitt ansikte. Det här är din stund, och det är bara för mig att acceptera. Du behöver avlasta dig efter en hård dags arbete, och jag är inte programmerad till att klaga.
Jag sluter ögonen, låtsas sova. Lyssnar på dina smackande runktag, det svaga ljudet från porrfilmen och din andhämtning som blir tyngre och tyngre. Jag ler och njuter. Känner hur jag börjar bli blöt mellan benen. Det är så upphetsande att få vara ett av dina runkobjekt älskling...du stönar svagt, oförmögen att hålla inne din njutning. Stönen på porrfilmen ökar i takt med dina stön, och jag inser att du kommer att komma samtidigt som de tre killarna på porrfilmen. När de sprutar över den unga, oskyldiga tjejens ansikte kommer även du. Du riktar din mäktiga, ådriga kuk mot mitt ansikte och sprutar kaskader av varm sperma över min panna, mina kinder och mina läppar. Du skakar i hela kroppen av anspänningen, stönar till ett par gånger, stryker av den sista sperman på min nu utsträckta tunga och smeker mig på huvudet. Sedan somnar vi tillsammans i soffan. Jag gör ingen ansats till att ta bort din sperma från mitt ansikte, inte förrän dagen efter, när den har stelnat in som en skönhetsmask över mina kinder och panna.
Inget har någonsin varit så sant som detta: Du äger mig...
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Nu kan du inte neka mig, Nelly... | BDSM | 2.7 | 26/10-06 |
| Du äger mig älskling 2 | Age Play | 3.2 | 25/10-06 |
| Du äger mig älskling... | Age Play | 2.9 | 24/10-06 |
mycket bra