Danslektionen del 2
Författare: Emma Datum: 2006-10-24 13:50:58
Kategori: Age Play
Läst:
11 881 gånger
Betyg: 2.7 (25 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Det som följde var, som ni kanske förstår, helt underbart. Jag skulle inte vilja kalla det för sex, eftersom det låter så grovt, och så långt ifrån vad som faktiskt hände mellan mig och Janis den kvällen. Det kändes inte heller som vanligt, då sex bara var just sex och sedan tack och adjö, och inget man mindes speciellt länge. Jag tror att ”älska” är det ord som bäst beskriver vad som hände. Jag skulle inte vilja säga att jag fick min första orgasm med Janis, men jag tror aldrig jag har haft en så kraftfull tidigare. Det kändes som att han var en gud, våra kroppar förenades målmedvetet och enträget, det kändes som att han hade manualen till min kropp, visste precis hur allt skulle ske. Vi rörde oss pulserande, så tätt intill varandra som två människor kan vara, i takt med salsamusiken som fortfarande hördes i bakgrunden. Och när vi väl hade kommit så långt, så exploderade världen. Det var så intensivt, jag föll ihop i krampaktiga ryckningar i hans armar och svetten bara rann i pannan. Janis stönade, och i samma stund som hans säd slungades ut, in i mig, föll han också ihop. Och så låg vi. Jag vet inte hur länge, men musiken i rummet utanför tystnade, och vi låg och såg in i varandras ögon. ”Själsfrände”, var ordet på mina läppar.
Klockan hann bli mycket innan jag insåg att jag faktiskt skulle återgå till mitt vanliga liv, vilket innebar att jag skulle vara på jobbet om åtta timmar igen. Jag behövde åka hem och sova, och dessutom var jag uthungrad. Jag drog på mig kläderna igen, kysste Janis och la in mitt nummer i hans telefon. ”Ring mig”. Två minuter senare gick jag in på Seven-11 och köpte ett paket cigaretter, i vanliga fall rökte jag inte men det behövdes något extra idag. Trött som jag var vinkade jag in en taxi istället för att gå de 200 meterna till tunnelbanan, och sjönk djupt ner i det mjuka, slitna lädret. Bara jag tänkte på honom rös jag till. Jag kunde nästan känna hans händer röra mig, hans läppar nudda mina och hans tunga smeka mig. Jag suckade djupt, och taxichauffören gav mig en frågande blick i backspegeln. ”Vad har du varit med om, som är så svårt?” Han fick ett flyktigt leende till svar. Snabbt slumrade jag till, och efter ett tag var vi vid min port. Jag sträckte fram kreditkortet, krafsade ner min namnteckning och gick in. I kylen fanns bara räkor, kvar från i lördags när Anders och jag haft filmkväll. Jag la lite i min blå kristallskål från Orrefors som min mamma gett mig, skivade en citron och hällde upp ett glas kranvatten.
Och där satt jag, mitt i natten, drog djupa bloss på en Marlboro Light och knaprade på en räka. Jag saknade honom redan. Min erfarenhet sade mig att det alltid var bättre att lämna sitt nummer än att ta hans, för det gav en mindre press. Det ända jag behövde göra nu var att vara anträffbar, istället för att fundera över när jag ska ringa, vad jag ska säga och hur jag inte verkar för angelägen. En sak visste jag. Jag ville ha honom. Jag behövde honom, djupet av mitt inre skrek efter honom, efter hans närhet och trygghet. Det här var en känsla jag inte kände igen. Jag hade alltid allt under full kontroll, och var inte beroende av någon. Det som störde mig mest var att han kanske inte kände detsamma för mig.
Månaderna gick, och våren är nu här. Idag är det en söndagförmiddag i sena april, och jag och min Cocker Spanielvalp Leo som jag köpt för att döva ensamheten är ute i Vasaparken. Solen skiner, fåglarna kvittrar och barnen skriker i lekparken. Där är jag, i min duvblåa, lätta bomullsklänning och vita Keds och funderar över ifall vitt eller äggskal är rätt färg på väggarna i köket när Han kommer joggandes. Hjärtat rusar, och jag tänker inte efter innan jag ropat hans namn. Han vänder huvudet i slow motion, solen glittrar i hans hår, hans ansikte spricker upp i ett leende och innan jag faller i hans armar säger han ”Maria! Äntligen! Så som jag har sökt dig!” Klichén är ett faktum, men det är min klyscha, och det är mitt liv som plötsligt blivit en film. Jag kysser honom, ser djupt i hans ögon och frågar ifall han har ätt frukost än. Han skakar sakta på huvudet, jag tar hans hand och berättar vad jag har att erbjuda.
Fler noveller av samma författare
