Att leva
Hon undrade varför han egentligen tyckte om henne. Under hela roddturen ut till ön viskade han att han i hennes öra hur mycket han älskade henne, hur vacker hon var och hur gärna han ville knulla henne. Elisabet hade föredragit om han bara hade hållit tyst och istället bara tagit henne. Hon ville ha hans kuk men inget annat, särskilt inget som påminde henne om känslor.
Den lilla träekan färdades som en projektil över vattenspegeln med Robert som arbetade vid årorna. Elisabeth betraktade hans muskulösa bröst som var nästan för tunt. Hans mage buktade inåt, hans revben framträdande för tydligt under den vita hyn.<i> Så där såg han inte ut förut. Undrar om det är jag som har gjort honom så?</i>
Han betraktade henne. När hon lyfte sin blick till hans ansikte så log han. Vita starka tänder lyste i månskenet, hans blå ögon fick en mörkare nyans. Hon rös. <i>Det här är så fel. Så fel. Men jag kan aldrig sluta. </i>När hon vaknade ur sina tankar tittade han fortfarande på henne med något som var ännu värre än lust, hans blick sa att han visste. Visste och förstod vad hon tänkte, hennes tvekan men också hennes oförmåga att säga nej. Han log och hon darrade.
Ekan stötte mot sand och Robert lyfte upp Elisabet ur båten och satte ner henne på den mjuka sanden. Hennes bara fötter sjönk ner i sanden. Hon betraktade grönskan som avslöjades i månskenet. Stranden de stod på sträckte sig en bit inåt land där en lummig granskog tog över. Skuggorna gjorde att den såg ut som en exotisk djungel. Hon såg ingen bebyggelse men antog att sån måste finnas eftersom han hade sagt att de skulle övernatta. Hon hade sagt åt sin lillebror att han skulle sova hos några vänner.
En varm hand trycktes mot hennes ryggslut.
- Jag har en present. Blunda.
<i>Så typiskt honom att inte kunna vänta.</i> Hon slöt ögonen.
- Titta nu.
En brunt paket trycktes i hennes händer. Hon slet loss de enkla snörena och lade märke till hur han betraktade henne med nästan barnslig ivrighet. Han vill se hennes reaktion. Hon önskade att hon hade kunnat ge honom en. Ibland trodde hon att han testade henne bara för att se om hon hade gjort några framsteg.
Elisabet drog fingrarna över ett ljuslila sirligt tyg och sa ingenting. Otåligt drog Robert materialet ifrån henne och höll upp det. Hon betraktade den utsökta klänningen. Den var lång med smala axelband. Nederdelen var täckt av små lila blommor, allting handsytt. Klänningslivet var enkelt och elegant. Vid midjan var en större blomma fäst. Den måste ha kostat honom en hel månadslön.
- Ta på dig den.
- Här?
- Nu.
Hon kunde inte säga nej till hungern i hans ögon. Hon drog sin blus över huvudet och kastade den på marken. Hon hörde hur han drog efter andan. Han fumlade med darriga händer efter plagget och vek ihop det och stoppade det i en ryggsäck. <i>Alltid tog han hand om henne. Så mycket bättra än hon själv.</i> Hennes jeans gick samma öde till mötes. När hon stod i endast behå och trosor framför honom sträckte han fram klänningen och hon drog den över huvudet, lät den falla runt sina kurvor. Den var kanske en aning för stor och han tittade bekymrat på henne.
- Du har gått ner i vikt.
Hon nickade sakta.
- Vänd dig om ett varv.
Klänningen svirvlade runt hennes ben. Han behövde inte säga något för att hon skulle veta
att han gillade vad han såg. Hans pupiller vidgades och hans blick blev mörk av åtrå.
- Du har blivit så smal men ändå är du den vackraste kvinna jag någonsin har sett. Ingen
kommer i närheten.
<i>Gud vad hon behövde detta.</i>
- Säg till mig att du älskar mig, sa hon med ostadig röst. Det var det första hon hade sagt sedan de hade stigit i båten.
- Det vet du att jag gör. Jag älskar dig. Du är så vacker. Så stark.
Hon visste att hon såg trött och härjad ut och att han visste att hon grät när hon var ensam. Grät över sitt liv, över de nära hon hade förlorat. Ändå gav han inte upp hoppet om henne. <i>Han var en dåre. Kanske en större dåre än henne själv.</i> Hon gav honom en örfil. Hans irisar blev svarta för ett ögonblick men snart var hans vanliga blick tillbaka. Beundrande och allvetande. Hon vände honom ryggen och började gå mot skogen. En hand på hennes axel stoppade henne.
- Vill du att jag ska bevisa för dig igen hur vacker du är. Hur mycket jag vill ha dig.
Den här gången sa hon åt honom vad hon tänkte om honom. Greppet om hennes axel hårdnade.
- Lägg dig ner.
- Nej.
- Lägg. Dig. Ner!
- Men klänningen….
Sanden var kall under hennes rygg.
- Sära på benen.
Hon lydde honom. Istället för att kasta sig över henne som hon hade förväntat sig förblev han stående och bara stirrade. Stirrade mellan hennes ben. Till slut blev hon självmedveten under hans utforskande blick och pressade ihop benen. Han sjönk ned på knä i sanden framför henne och drog isär dem igen.
- Jag vill se dig…en sån vacker fitta. Den vackraste jag någonsin sett. Så rosa och våt. Så alltid redo för mig, viskade mest för sig själv. Han sjönk ned mellan hennes lår och så att klänningen veckades runt hennes midja. Hon kunde bara se hans svarta hår nu. Han drog en blöt tunga längs hennes ena innerlår, sedan det andra. – Så våt…
Elisabet kände hans fuktiga andedräkt över hennes centrum och lyfte blicken mot den stjärnbeströdda natthimlen. <i>Hur ska jag någonsin kunna leva utan det här. Det är den enda gången…den enda gången jag lever. Jag lever. Just nu. Han får mig att känna mig så levande. Mamma…pappa…Peter…jag saknar er så. Men jag måste kunna få ha detta.</i>
Hon började vrida och slingra sig. Hans påhittiga tunga var som en orm, slingrande och påtande i hennes lustgård. Han raserade hennes murar och hon kunde inte låta bli att stöna högt. Antagligen skrek hon också. Känslan av hans händer som bredde isär hennes knän så långt det gick och sedan höll dem i ett hårt grepp, hans tunga som alternerade mellan att slicka och penetrera, ljudet av hans snabba andetag, hans näsa som då och då daskade emot hennes klitoris. Hon kände sig som en oas på savannen och han var en tiger som lapade i sig henne. Slick för slick. Hon kom våldsamt, hennes ena hand krampaktigt i hans hår, den andra nedborrad i sanden. Han slickade henne ren och sänkte sedan tempot men han slutade inte.
Hon trodde inte hon skulle klara mer men hans tunga var listig. Hans slickade henne uppifrån och ned, sakta så sakta. Till slut kände hon åter hur lårmusklerna började darra och hur hon slöt sig runt hans petande tunga. Hans långa tunga var långt inne i henne och hon lyfte höfterna rytmiskt och knullade sig själv på den. Hon sänkte blicken och mötta hans blick. Han stirrade på henne och i ögonblicket innan hon kom igen, kände hon sig vacker.
Den här orgasmen var annorlunda från den förra. Den var som att ramla ner i en mörk avgrund utan att nå botten. Hon bara föll och föll och föll….
Hon måste ha svimmat av för när hon vaknade var månen täckt av mörka moln och vinden rev i trädens grenverk med en kraft som fick grenarna att knarra. Han låg på henne, tyngde ner henne med sin kroppsvikt, rörde sig långsamt in och ut ur henne. Ögonen var slutna och han såg koncentrerad ut. En svettpärla letade sig ner från hans hårfäste, över hans panna, ner längs hans nästipp och fuktade hennes bröst.
Hon smekte hans lår med sina fötter och han öppnade ögonen. Han log.
-Tror du mig nu? Löjliga flicka, viskade han i takt med sina stötar. Vet du inte att ingen
är bättre än dig. Ingen kan få mig att komma så hårt som du. Ingen. Ingen.
Hon nickade ivrigt, kramade tag om hans skinkor och tryckte in honom djupare. Hans andetag blev ojämna, gnyende läten tycktes komma från hans bröst. Han låg nu helt över henne, hennes armar runt hans rygg, benen runt hans midja, fingrarna knådande hans bak. Hans kuk var långt uppe i henne, hans händer på hennes ansikte och i hennes hår. Flämtande andetag mot hennes nacke. Det kändes som om det varade för evigt, samtidigt alldeles för kort.
Plötsligt lystes omgivningen upp av en åskblixt över hela himlen. Omedelbart därpå följde ett strilande regn. Men båda var för långt inne i känslan av varandra för att reagera. Båda hade ögonen hårt igenpressade, förlorade i sin njutning. Hans stötar kom snabbare nu, mer våldsamt. Han rev sönder hennes klänningsliv för att komma åt hennes bröst. Pärlorna flög som projektiler genom luften.
- Gud, jag älskar dig! Hans kalla och våta hand slöt sig om hennes bröst, smekte det, knådade det hårt. Hans mun slöt sig över hennes bröstvårta och han sög henne som ett litet barn, hårt och desperat. Det gjorde ont men smärtan gick som en elektrisk impuls till hennes fitta. Hon lyfte sina höfter och mötte honom halvvägs. Hon kramade sina muskler runt honom och kände hur det började rycka i hans kropp.
Han kved nu, höga stön som blandades med ord som han tyckte om att rabbla under sex. Fitta. Vacker. Knulla. Hårdare. Älskling. Kuk. Baby. Min. Våt. Tajt. Sperma. Gudinna. Han kom inuti henne, hans sperma flödade över, rann ut ur henne och spolades bort av regnet. Hon kom runt hans mjuknande kuk och allt blev återigen svart.
Hon vaknade till av att hon frös. Båda var genomvåta av regnet. Hennes klänning låg i blöta trasor runt henne, helt förstörd. Hon skakade honom tills han vaknade och slog upp sina blå ögon. Han tittade på henne med uppenbar beundran och nästan…tillbedjelse, reflekterade hon. Hon skälvde till och när han märkte att hon frös verkade han också bli medveten om vart de var. Han lyfte upp henne, hon slängde armarna runt hans axlar, och bar henne i riktning mot skogen.
tbc....
Om någon gillar det här, låt mig veta det, så kanske jag postar en fortsättning.
Kommentarer
Jag tycker nog att ditt sätt att skriva mer passar för att skriva en bok istället för en sexnovell. Du skriver så målande att det känns som att jag dras in i historien (vilket det också gör när jag läser en riktigt bra bok...). Med det sagt så vill jag gärna ha en fortsättning! Avslöja gärna bakgrunden också.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
FÖR ELVETE SKRIV EN 2A !!!!!
DEN VAR GÖRSA SKÖN!