Malin - En kärlekshistoria

Livet som lärarvikarie var sannerligen inte lätt klockan halv i åtta en måndagmorgon i Oktober. Vädergudarna, som varken verkade vilja låta sommaren stanna eller låta hösten slå ner sina klor gjorde det omöjligt att välja rätt kläder. Om man, som jag idag gjort, valt att lämna rocken hemma fick man stå och huttra på busshållplatsen för att inte svetten skulle börja rinna framåt lunchtid. Till råga på eländet duggade det lätt. Det kändes som om jag inte varit riktigt torr på flera veckor.

Jag var inte ensam på hållplatsen. En bit bort stod en flicka jag kände igen från klass 9B, parallellklassen till den klass jag i tre veckor vikarierat som klassföreståndare för. Egentligen var det lustigt, tänkte jag för sig själv. Att en tjugoettårig kille som jag, utan varken erfarenhet eller utbildning kunde få ett längre vik på en högstadieskola. Fast jag visste varför. Vikariaten på förortsskolorna var inte eftertraktade. Det var både långt att åka och ofta stökigt och bråkigt i klasserna, särskilt då man kom in ny och bara stannade i några dagar eller veckor. Det blir en ond cirkel. Ingen vill ta tag i problemen eftersom ingen redan gjort det.

Jag tittade bort mot tjejen som förstrött sparkade i de gulbruna höstlöven vid vägkanten. Hon var söt. Mörkt hår, och lite poppigt klädd sådär. Hon såg äldre ut än femton. Hon tittade mot mig och jag vände snabbt bort blicken. Sedan kom bussen. Jag gick på först och då hon passerade min plats nickade jag kort. Hon log tillbaka och jag rös nästan till av hur vacker hon var då den morgonsol som lyckades tränga igenom molnen skapade nästan som en gloria kring hennes hår. Så var ögonblicket förbi och hon satte sig ner en bit bakom mig och började prata med någon kompis på bussen.

Dagen var som alla andra dagar. 9A var inte värre än vanligt och jag gick nästan på rutin runt och småskällde, hjälpte till lite oinspirerat och väntade på att lektionerna skulle ta slut. Då lunchrasten infann sig bestämde jag mig för att hoppa över den något billigare men oändligt mycket mer påfrestande s.k. "pedagogiska lunchen" med eleverna och istället gå och köpa mat på den lokala pizzerian.

Regnet hade tilltagit under dagen och jag småsprang de några hundra meter det var till restaurangen men var ändå rätt fuktig då jag kom fram. När maten serverats och jag precis huggit in slogs dörren upp och en liten figur som nästan kunde liknas vid ett spöke kom in. "Spöket" fick snabbt ur sig orden "en kebabrulle tack" för att sedan springa in på toaletten. Fem minuter senare kom flickan från busshållplatsen ut från toaletten med en sopsäck i ena handen.

"Fan vad det regnar" sa hon rakt ut i luften. Sedan såg hon mig, rodnade och fick ur sig:
"Hej, är du här, eller jag menar, du jobbar på skolan va?"

Jag svarade henne med ett leende.

"Jo, jag har vikarierat där i några veckor. Du ser dyngsur ut, jag måste ha missat det värsta." Hon skrattade till och nickade bedrövat.
"Får jag sätta mig ner?" Hon sträckte fram handen och fortsatte.
"Malin."
"Hej, Malin. Jag heter Peter, slå dig ner. Varför är du inte i matsalen med de andra?"
"Det är potatisbullar idag. Vidrigt. Föresten orkar jag inte med mina kompisar ibland."
"Jag förstår vad du menar. Ibland är det skönt att bara vara för sig själv en stund."

Hon satte sig ner och samtalet fortsatte. Varje gång hon log tyckte jag att hon såg ut som en ängel och varje gång slog jag bort mina förbjudna tankar. När hennes kebabrulle tagit slut för en halvtimme sedan och båda två glömt bort tiden tittade jag på klockan och såg att jag var tio minuter sen.

"Tack för ett trevligt samtal" sa Malin och log ett av sina förtrollande leenden.
"Tack själv, bättre än potatisbullar i alla fall väl?"
Hon skrattade.
"Mycket bättre"

Det återstående av dagen passerade som i ett töcken. Hur mycket jag än försökte fokusera på andra världskriget eller x och y kunde jag inte få Malin ur huvudet. Vad fan håller jag på med, tänkte jag för mig själv. Hon är ju bara ett barn. Fast jag visste själv att hon inte kändes som ett barn. Hon kändes som en ung kvinna och de tankar jag hade om henne var de tankar män har om unga kvinnor. Det hela urartade till att jag, i en av mina inre monologer, snubblade på en papperskorg och slog huvudet i katerden. Hela klassen skrattade och jag blödde men jag brydde sig inte ett dyft. En halvtimme innan sista lektionen tog slut släppte jag min överlyckliga klass och begav mig av hemåt.

*

Nästa dag var hösten som bortblåst. Förmiddagsrasten var klädd i strålande solsken, lika strålande som hon, tänkte jag, där hon satt på skolgården tillsammans med sina vänner på en bänk och fnittrade. Jag betraktade henne i ögonvrån samtidigt som jag låtsades läsa en bok. En gång möttes våra blickar och båda tittade snabbt bort. När klockan ringde in sa hon någonting till sina vänner och kom sedan småspringande fram mot mig över gården.

"Hej Peter."
"Hej Malin." Hon såg lite blyg ut, som om hon skulle fråga någonting jobbigt och fick sedan fram.
"Var skall du äta lunch idag."
Jag ryckte till inombords. Tydligare än så här kunde det inte bli. Skulle jag ta mitt ansvar som vuxen och sätta stopp här och nu? Djävulen i mig svarade.
"Har du några bra förslag?"

*

Så blev det fredag och helgen stundade. Om du någonsin jobbat på en skola vet du att man känner fredagen i luften. Hela skolan vibrerar av känslan av den stundande friheten i varje elevs unga hjärta. Jag och Malin satt som varje dag vid lunchtid den här veckan och åt och pratade. Den här gången på en kinakrog en bra bit från skolan som jag kört oss till. Vi hade gemensamt bestämt oss för att det inte var någon bra ide om andra kände till våra luncher. "Inte för att det är nåt fuffens, men folk pratar ju så mycket" hade Malin formulerat sig och jag funderade i mitt stilla sinne över de tankar om henne som bodde i mitt huvud. De skulle de nog göra rätt i, tänkte jag men svarade bara att jag höll med. Vi hade utarbetat en rutin då jag väntade bakom pizzerian med bilen och sedan körde vi till olika ställen i staden där risken att möta någon vi kände inte var så stor.

"Vad skall du göra i helgen Peter" frågade Malin, som apropå ingenting.
"Inget särskilt."
"Har du lust att gå på bio med mig?"

Efter våra frekventa lunchdejter var det verkligen ingen konstig fråga men den slog till som ett piskrapp i mitt huvud. Plötsligt slog det mig vad jag egentligen höll på med. Jag förförde en femtonårig flicka som dessutom var elev på skolan där jag jobbade. Det var fel, jag var sjuk.

"Jag tror inte det är en så bra ide" svarade jag, så milt jag kunde.
"Varför inte?"
"Du är elev, och jag är så mycket äldre än dig"
"Varför sitter vi här då?"

Frågan var sannerligen berättigad. Jag svarade lamt "jag vet inte" och vi åt upp och körde tillbaka till skolan under en stel tystnad.

*

Helgen var ett helvete. Jag kunde inte sluta tänka på Malin och försökte sudda ut henne så gått det gick med hjälp av rödvin. Men det var lönlöst, Malins ögon, Malins hår, Malins armar, Malins små söta bröst under de stickade tröjorna, Malins lår, Malins nakna kropp. Jag kunde inte förneka det för mig själv längre, särkilt inte under fyllan. Jag var kär i Malin. Det fick bära eller brista.

Jag gick som i en dröm till nästa måndag då jag skulle se henne igen. Jag hittade henne ensam vid skåpen på översta våningen. Hon hade på sig en grön arméjacka tillsammans med en jeanskjol och svarta strumpbyxor. Hon var osminkad och det bruna håren hängde oborstat och fritt. Hon var det vackraste jag sett.

Hon såg surt på mig när jag kom fram till henne.

"Vad vill du?"
"Jag vill prata med dig. Kan vi gå nånstans där vi är lite mer ostörda?"
"Vad vill du prata om?"
"Följ med bara, snälla"

Jag sträckta fram handen, hon såg trumpet och en aning misstroget på mig men tog min hand. Jag drog in henne i ett av smårummen som används som förråd för böcker och papper.

"Vad vill du?" upprepade hon sig.
"Bara det här."

Jag tryckte upp henne mot väggen och kysste henne. Hon smakade salt och läppglans och det yviga håret kittlade mig lätt i näsan. Hon fnissade förvånat och strök mig över kinden.

"Vi kan gå på bio ikväll" sa hon, "jag har sovmorgon i morgon. Om du vill förstås?"
"Låter bra."

Jag log och skulle precis kyssa henne igen då jag hörde någon sätta nyckeln i låset. En kvinna jag kände igen som lågstadielärare på skolan öppnade dörren. Jag drog på mig mitt oskyldigaste leende och sa till Malin.

"har du alla böcker du behöver nu då?"

Malin som hade haft sinnesro att rycka åt sig några gamla dammiga luntor från en hylla nickade och svarade snabbt. "Jag tror det."

*

Vi såg "Pirates of the Caribbean 2". Malin skrattade mycket men jag kunde inte koncentrera mig. Jag var på bio med en femtonårig tjej och om sanningen skall fram var jag rädd för att någon jag kände skulle komma. När filmen var slut gick vi långsamt genom staden.

"När måste du vara hemma?" frågade jag.
"Jag måste inte vara hemma, mamma sover hos sin kille i natt."

Jag log för mig själv. Hon hade planerat det här. Hon lutade sig mot fönstret till en Seven Eleven som precis stängt.

"Kom hit, jag fryser"

Jag gick fram till henne och la armarna om henne. Vi bara stod så en stund och det kändes som om hela världen skulle kunnat rasat samman runt omkring oss. Jag hade ändå inte släppt. Långsamt, som för att inte förstöra någonting mycket skört strök jag undan luggen från hennes panna och kysste henne för andra gången. Vi stod där säkert i en halvtimme och kysstes som om ingenting mer i världen fanns än vi. Så började det regna.

"Bor du långt härifrån" sa Malin och tittade mig i ögonen.
"Ganska" svarade jag och såg förundrat på henne. "Men vi kan ta en taxi."

Tjugo minuter senare stod vi i tamburen till min lilla etta.

"Vad vill du göra?" frågade jag.
"Vi kan väl se en film."

Jag satte på en komedi med Ben Stiller jag sett tusen gånger och gick ut till kylskåpet för att hämta någonting att dricka. Då jag öppnade kylen och tog ut vinflaskan kände jag hastigt ett sting av skam. Nåja, jag kan inte vara mycket mer oansvarig ändå, resonerade jag och hällde upp två glas. När jag kom tillbaka hade Malin gjort det bekvämt för sig under en filt i soffan. Jag satte mig tätt intill och hon lutade huvudet mot min axel. Det var väl ingen av oss som egentligen var intresserade av filmen och snart låg jag ovanpå Malin och kysste henne hungrigt. Hon gav verkligen inte intrycket av att vara oerfaren för en femtonåring men det var ändå med en viss nervositet jag förflyttade handen från kinden till hennes mage. Hon rös till men tog inte bort handen. Jag började bli mer vågad och lät handen stryka längre och längre in under hennes svarta top medan vi fortsatte kyssas. Stärkt av framgången lät jag handen fortsätta uppåt tills den nådde hennes bh.

"Vänta lite" viskade hon, reste sig till sittande ställning och drog av sig toppen. De sötaste små vita tonårsbröst uppstödda av en svart pushupbh blottades för mina ögon. Jag tror aldrig att jag varit så tänd som jag var då men jag hade fortfarande lite sinnesnärvaro kvar.

"Är du säker på att du vill det här?"
"Ja, jag vill att du skall bli min första."

Jag blev inte jätteförvånad över att hon var oskuld och på något sätt kändes det bra. Jag skulle få bli hennes första och, som det kändes just då även om det verkar lite löjligt, hennes enda.

Jag kysste henne sakta ner för halsen och efter att hon knäppte upp bhn började jag utforska hennes vita bröst. De var välutvecklade med små mörka, alldels styva vårtgårdar. Jag började långsamt kyssa dem och hon undslapp ett stön. Jag kände hennes händer fumla efter min tröja och jag hjälpte henne av med den. Jag lutade mig tillbaka i soffan och tittade på henne. Hon var fruktansvärt vacker där hon låg med bar överkropp och jag kunde inte låta bli att le.

"Vad skrattar du åt?"
"Du är bara så sjukt fin"

Hon rodnade och skrattade.

"Du är fin du med."

jag lutade mig fram igen och kysste henne hårt. Min bara överkropp trycktes mot hennes mjuka bröst och jag kunde känna värmen, hennes hjärta slå. Jag kysste hennes hals igen och lät munnen sakta leta sig neråt tills jag kom till stället under hennes navel.

"Vad gör du?" frågade hon, "det kittlas."
"Vänta så får du se."

Jag knäppte upp hennes jeans och nästan automatiskt lättade hon på rumpan så jag kunde dra dem av henne. Trosorna följde med de tajta byxorna och hon var helt blottad för mig. Jag skrattade till inombords. Hon var nästan helt hårlös och det såg ut som om hon förberett kvällen med en rakhyvel. Jag kysste mig långsamt ner mot låren, gav henne en snabb puss rakt på klittan och sedan på låren igen. Jag kände att hon påverkades av min behandling och började röra på underlivet mot min mun. Långsamt närmade jag mig målet för att till sist komma fram till hennes alldra heligaste. Det tog ingen lång stund innan hennes andning börjar bli tyngre och hon rytmiskt följde med min tunga. Tillslut kände jag hennes händer mot mitt hår och hennes lår som klämde kring mitt huvud. Jag forsatte med ännu högre intensitet och jag hörde henne stöna fram "åh Peter" samtidigt som hela nedre delen av hennes kropp skälvde i orgasmvågorna. Jag slutade min behandlig, kröp upp och kramade om henne.

"Jaså, det är så det känns" viskade hon andfått och log med sina söta bruna ögon.
"Har du aldrig haft en orgasm förut?" frågade jag förvånat.
"Jag har väl aldrig riktigt försökt." Hon kysste mig hastigt och fortsatte. "Nu vill jag göra det andra"
"Är du helt säker?"
"Jag har aldrig varit säkrare."

Hon knäppte upp mina byxor och jag reste mig upp för att ta av mig dom. Min hårda kuk tittade nyfiket ut genom kalsångkanten. Hon fnittrade och pussade snabbt på det som stack ut.

"Vad söt den ser ut."

Sedan fortsatte hon och drog ner mina kalsonger. Hela härligheten sprätte fram och jag tror i ärlighetens namn att jag aldrig någonsin varit så hård förut.

"Den är stor" sa hon, nästan lite nervöst.
"Jag skall ta det försiktigt."

jag öppnade byrån som stod brevid soffan och plockade fram en kondom. Jag trädde på den och sa åt min lilla nymf att lägga sig ner. Jag lade mig ovanpå henne och oändligt långsamt lät jag kuken tränga in i hennes trånga hål. Jag såg henne i ögonen och det verkade som om det gjorde ont.

"Hur känns det?"
"Okej. Fortsätt."

Jag lät kuken tränga ännu längre in och efter vad som kändes som en evighet var jag inne. Sakta började jag pumpa i henne och det såg inte längre ut att göra lika ont. Efter några minuter kände jag att orgasmen var på väg och tryckte mig djupt in i Malins inre. Vi låg länge stilla där i soffan innan hon tog till orda.

"Jag är kär i dig Peter" Hennes ord var breddfyllda av hopp och tonårslängtan. Jag satte mig upp och tittade på henne. Den nakna svettiga flickan som låg där i min soffa med håret utspritt över kanten var allt jag någonsin kunnat drömma om.

"Jag är kär i dig också."

Vi flyttade oss till sovrummet och somnade snart i varandras armar. Dagen efter gick jag inte till jobbet och Malin inte till skolan. Jag gick faktiskt aldrig tillbaka till det där jobbet men Malin och jag är fortfarande tillsammans. Hon är tjugofem nu, och jag är trettioett. Inte så farlig skillnad kan man tycka. Jag älskar henne mer än någonsin men det blir alltid lite pinsamt när någon frågar oss hur vi träffades.

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.