En mans kvinna fortsättningen
- Lägg dig över mitt knä. När hon låg över hans knä, med armarna framåt och huvudet neråtböjt mot golvet, så smekte han hennes rygg och skinkor och njöt av synen framför sig. Sedan så tog han upp linjalen och måttade ett slag mot hennes inbjudande rumpa men stannade precis innan och sa tyst och mjukt:
- Nu tänker jag straffa dig för att du har varit så stygg och olydig mot mig. Och jag tänker ge dig precis det du behöver. Jag vet att det kommer att kännas men det kommer inte kunna hjälpas. Och du kommer att tacka mig efteråt. Nu vill jag att du räknar varenda slag och säger till mig hur många de var när jag är klar. Om du tappar räkningen och inte kan tala om det för mig efteråt så kommer du att få somna utan att ha blivit tillfredställd.
Han började slå, med stora och skickliga rörelser. Han slog rytmiskt och rappt. Och ljudet när slaget träffade gjorde honom om möjligt ännu kåtare. Det påminde på något märligt sätt om det ljudet som kan uppstå ibland när kuken smaskar ut och in i fittan. Hon låg märkligt nog alldeles tyst framför honom, bortsett från några små stönande ljud som undslapp henne då och då. Tid och rum verkade upplösas, och han kände sig lika omtöcknad och drogad som hon gjorde. Rytmen, och ansträngningen, fick honom att känna en varm och hettande känsla inombords. Han kände en så stor ömhet inför henne, samtidigt som han verkligen ville låta henne lida för all smärta och oro hon hade orsakat honom genom årens lopp. Att han visste att det inte var hennes fel att hon var så snabb på att springa och gömma sig, gjorde inte saken lättare för honom att klara av. Och dessutom så hade han haft ett så enormt tålamod med hennes hetsiga temperament och plötsliga nycker att deras förhållande stundtals hade varit ett heltidsarbete. Han hade stått ut för att han i grund och botten älskade henne vansinnigt mycket, men nu hade hon gått för långt! Bortsett från att hon dessutom hade brutit mot ett löfte som hon avla väldigt tidigt i deras förhållande. Det var ett han hade avkrävt av henne en gång, när hon efter att ha skrivit ett upprört och ifrågasättande brev till honom hade försvunnit i tolv timmar. Det var när de fortfarande bodde långt ifrån varandra, och han hade blivit utom sig av oro. Eftersom saker i brevet verkligen hade gjort honom rädd för att förlora henne. Då hade han tvingat henne att lova att hon aldrig skulle göra om det, att hon aldrig skulle försvinna på det sättet igen.
När hans arm började värka, och en del av hans frustration började lägga sig, så måttade han de tio sista hårda rappen. Efter att det sista rappet hade fallit, så la han lungt ifrån sig linjalen och lät sedan handen vila på hennes ryggslut. Svetten rann om honom, och han kände sig på något märkligt sätt befriad och lugn. När hans puls lugnade ner sig och han kände att hennes tyngd över hans ben började bli besvärande så frågade han henne med silkeslen röst:
- Nå? Hur många slag blev det?
- 56, Herre! svarde hon ögonblickligen. Han kände hur nackhåren reste sig på honom. Hade han verkligen utdelat så många slag?? Det chockade honom en aning, men han förstod att hon hade räknat noga.
- Res dig upp! Hon reste sig upp, med gansa långsamma och något mödosamma rörelser. När han gjorde detsamma, och ställde sig tätt intill hennes så sänkte hon blicken mot golvet, och hennes hår föll fram över ansiktet. Han kände ingenting annat än en stor kärlek och en enorm ömhet för sin vackra och lydiga kvinna, när han drog henne mot sig och lyfte undan hennes hår. Han fäste håret bakom hennes öron, och tog tag i hennes haka för att lyfta upp hennes vackra ansikte mot sig. När han såg att hennes ansikte var flammigt av tårar, så blev han rädd och utbrast:
- Nej men gumman!! Men hon öppnande ögonen och mötte hans oroliga blick. Det han såg där fick honom att tystna och känna ett stort lugn. Hon var inte arg, och inte ledsen på honom. Allt han såg i hennes ögon var mildhet och kärlek.
Tiden var utan betydelse. Hur länge de stod och såg varandra i ögonen var svårt att säga, men det fanns inte längre någon brådska eller någon tvekan. När han böjde sig fram och lät sina läppar och tunga möta hennes, så visste han att hon inte skulle backa undan. Han visste också att hon inte skulle öppna munnen och börja tala, att hennes rationella Jag inte skulle ta över och få henne att försöka ta kommandot över situationen. Så som hon så ofta brukade göra i de känsligaste ögonblicken, just när han kände att hon mjuknat och släppt honom inpå livet på riktigt. Och när han nu kysste henne mjukt och varligt och sedan allt hungrigare och djupare, så visste han också att hon skulle följa honom i denna kärleksdans, och inte i all ängslan försöka föra. Nu var han äntligen nära, på riktigt. Och hon tänkte inte finta, fejka eller försvinna. Hon stod här inför honom, naken, blottad och lydig. I all sin mjuka kvinnlighet.
Han började darra när han tänkte på att han skulle ta henne nu, på precis samma sätt som han hade tagit henne den första gången de älskade. Mjukt, bestämd och kärleksfullt. Utan oro, med en känsla av frihet och frid. Då, när han för första gången hade rört vid hennes nakna kropp och känt hennes underbara doft, så hade det känts som att komma hem. Och han hade fått en känsla efteråt, att detta var den sista kvinnan han skulle komma att älska med. Ingen annan var rätt, ingen annan passade honom som denna vackra och otroliga kvinna.
Hon var fortfarande stilla, men foglig under hans krävande tunga, och gjorde inte en ansats till att röra sig utan att ha blivit tillsagd att göra det. Så han släppte hennes mun med sin och mumlade med het andedräkt mot hennes hals:
- Nu ska du klättra upp i sängen, och lägga dig på rygg. Och efter att vi har älskat så ska vi sova, och du ska ligga på min arm. Och hädanefter ska du aldrig mer fly från mig. Hon gjorde som han sa, med sömngångaraktiga rörelser. Och snart kom han upp efter henne, klättrade darrande upp mot hennes väntande sköte och heta kropp. När han befann sig över henne, så riktade han in sin bultande hårda kuk mot hennes blöta och väntade fitta. När han sjönk in, i en bestämd och djup rörelse så gnydde hon till. Han började långsamt röra sig ut och in och njöt så att det nästan gjorde on i honom. När han kände att han var nära, så lyssnade han till hennes flämtande andhämtning och förstod att hon inte var långt från klimax hon heller, så han stannde till och började röra sig oändligt långsamt. Med nästan skruvande rörelser gled han fram och tillbaka över henne. Hennes fitta började långsamt krama rytmiskt om hans kuk, och han hörde hon långsamt tippades över kanten och kom i ett utdraget och ordlöst läte. Sekunden efter kunde han inte stoppa den uppdämda floden längre, orgasmen exploderade någonstans innanför hans pannben och i ryggslutet och han pumpade in sin säd långa in i henne. Länge efter låg han ihopsjunken över henne, utom sig av njutning och kärlek. Den strömmande in över honom som varma tidvattensvågor, och han fick bemöda sig för att lyckas öppna ögonen och resa sig upp på ena armen. Efter att ha smekt hennes ansikte ett tag och fått bort alla små hårslingor så böjde han sig över henne och kysste henne mjukt på den svullna munnen. Hon slog slött upp ögonen och såg med dimmig blick upp i hans.
De låg så någon minut till, och såg bara varandra i ögonen. Men tillslut så överbemannade tröttheten dem båda, och de kysstes en sista gång innan de la sig tillrätta. Hon på hans arm, med kinden intill hans svetttiga bröstkorg och han med armen i ett fast grepp om henne och ett ben över hennes höft. De somnade inom loppet av några sekunder och sjönk båda två in i en djup och drömlös sömn.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| En mans kvinna fortsättningen | Heterosex | 3.1 | 10/7-06 |
| En mans kvinna. | BDSM | 3.3 | 2/7-06 |
Så härligt romantisk. *suckar*