Gigantica
Inpyrd cigarettrök, damm och unken instängdhet präglade korridoren. Gigantica hoppade smidigt in och stängde fönstret bakom sig. Den mörkbruna heltäckningsmattan som legat sedan 70talet låg sliten och spårig under hennes smidiga stövlar av känguruskinn när hon lyssnande smög fram i dunklet mot dörren längst ner.
Inget hade förändrats, ventilationen som inte varit igång på flera år var fortfarande tyst, droppet ifrån kranen i våningens oanvända städskrubb droppade likadant som den alltid gjort, den enda skillnaden var en röst bakom dörren som hon inte kände igen.
Utanför hörde hon hur kvällstrafikens dämpade brus blandades upp med ett lätt smatter ifrån fönsterblecken som träffades av regnet som hängt som ett tungt lock över staden hela dagen.
Den andra rösten kände hon igen och när hon sköt upp dörren till det lilla kontoret med fördragna gardiner hälsades hon välkommen.
- Ah – Gigantica – alltid lika trevligt att träffas! Hälsade Detektiv Monroe och slog ut med armarna och log sitt bredaste och mest insmickrande leende.
Monroe var som vanligt illa klädd i sina något förkorta, mörka byxor, smuts och svett fläckiga skjorta som förtvivlat kämpade för att få behålla sina knappar som hans väl tilltagna ölkagge gjorde allt för att stöta bort, ovanpå hade han krängt en sliten blazer som till och med borde ratas av en fågelskämma.
Gigantica hälsade kort, undvek närkontakt med hans lika framsträckta som svettiga hand och riktade istället blicken ifrån Monroes knappt 170 centimeter tjocka kropp och till hans gäst och anledning till varför hon besökt Monroes skyffe och kontor överhuvudtaget.
Mannen som presenterade sig som Doktor Blank bar en oklanderlig marinblå kostym av engelskt snitt och blanka skor. Hans längd var inte heller imponerande och trots att han var något längre än Monroe var han fortfarande huvudet kortare än Giganticas 190centimeter inklusive stövlarnas höga klackar.
Blank nickade med ett leende och lät sedan blicken svepa över henne ifrån huvan och masken som bevarade hennes identitet hemlig, ned över hennes robusta överkropp med yppiga bröst med tydlig klyfta i hennes mattsvarta, tighta stretchdräkt som delades med ett brett skärp och getingmidja och sedan följdes av breda höfter och muskulösa långa ben.
Att se hennes kurviga kropp i verkligheten gick inte att jämföra med alla bilder i världen. Imponerande stor och bredaxlad levde hon verkligen upp till sitt namn, att hon sedan låtit sitt tjocka, svarta hår hänga ut i en hästsvans genom ett hål bak i den svarta huvan och ner över ryggen i böljande vågor förstärkte bilden av Amazonkrigare ytterligare.
Mr Blank önskade innerligt att han kunnat se hennes ögon när han sträckte fram handen, en hand som Gigantica sin vana trogen nonchalerade med en kort nickning.
Istället satte hon händerna i sidorna och sträckte på sig och sa.
- Okej – förklara vad ni vill Mr Monroe – varför är jag här?
Monroe gestikulerade med hela armen mot en liten soffgrupp som skuffats in i ett hörn och rundade sedan skrivbordet och slog sig ner på sin knarrande kontorsstol i svart skinn.
Gigantica stod kvar medan Blank sattes sig och sjönk ner bakom soffbordet där hans drink väntade.
Monroe kände till hennes otålighet och ville inte irritera henne genom att spilla tid och riktade blicken mot Blank som snabbt fick ner glaset på bordet igen.
- Kanske bäst att ni förklarar själv Mr Blank!
Utan att slösa med orden förklarade han kortfattat att någon var på jakt efter hans hemliga recept.
- Mitt kemiföretag har utvecklat ett preparat som höjer hållfastheten och slitstyrkan hos syntetiska fibrer och material – behandla en bilklädsel eller ett par byxor och de blir näst intill outslitliga!
Gigantica nickade åt honom att fortsätta.
- Förra veckan bestals vi på vår första leverans nere vid vårt lager i hamnen – för tre dagar sedan hade vi ett inbrott vid vår fabrik och blev av med prototypvätskan och i gårkväll genomsöktes vårt lokalkontor och laboratorium på jakt efter receptet!
Gigantica nickade igen och frågade.
- Hittade banditerna vad de sökte?
Mr Blank som hade svårt att hålla blicken ifrån hennes stora, tunga bröst och välskulpterade höftparti harklade sig och lyfte blicken.
- Nej – koncentratet tillverkas i labbet vid huvudkontoret här i city och nu fruktar jag ett nytt inbrott inom en snar framtid – varken larm eller vakter verkar göra någon nytta – ni måste hjälpa oss – hela våran framtid och existens hänger på X-100-superstenght – eller X-100-ss som vi kallar det!
Gigantica nickade igen, förstod problematiken och fortsatte.
- Så ni vill att jag ska stoppa banditerna innan receptet kommer i orätta händer – vem tror ni ligger bakom?
Blank nickade snabbt och skakade sedan på huvudet, tog en klunk på drinken, reste sig och sa bekymrat.
- Någon av våra konkurrenter givetvis – men vem vet vi inte – men uppenbarligen har de upptäckt att de inte kan kopiera preparatet utan receptet!
- Varför inte – går det inte att analysera? Fortsatte Gigantica.
Blank skakade på huvudet igen.
- Nej en analys räcker inte – att bara känna till ingredienserna räcker inte alls – det blir ingen omelett bara för att man har mjölk och ägg – man måste veta hur man gör också!
- Okej – banditerna har tydligen inte tid att själva komma underfund med hur ni gör – utan vill så snabbt som möjligt kunna tillverka preparatet!
Blank nickade, fortsatte tala om patentskydd och licenser och annat runt sitt X-100-ss, men Gigantica hörde inte på utan avbröt istället.
- Hur skyddar ni receptet just nu?
Blank harklade sig.
- Det är inlåst i labbets kassaskåp – men det är lika viktigt att få veta vem som ligger bakom – jag vill att ni förhindrar stölden men också att ni oskadliggör banditerna och de som ligger bakom!
En stund senare lämnade Gigantica Monroes kontor, ersättningen var uppgjord och redan samma natt skulle hon hålla kontoret och labbet under sträng bevakning.
I snart två år hade Gigantica funnits och vänt upp och ner på den undre världen. Allt hade börjat efter Elisabeths makes brutala död. Hennes man som genom sitt polisarbete vigt sitt liv åt att bekämpa brottslighet, hade jobbat en längre tid som infiltratör och spion, när han i ett bakhåll dödades av en korrumperad kollega, något som förnekades och tystades ner.
Den officiella rapporten talade om en razzia som gått snett och att en av banditerna avlossat skottet som oturligt nog träffade honom mitt emellan ögonen. Genom egna undersökningar och på senare tid hade hon hittat en annan och i hennes öron mer trovärdig version.
En kollega med rejält smutsig byk hade inte bara avslöjat honom, utan också avrättat honom för att rädda sitt eget skinn. Strax efter hennes makes död hade kollegan ifråga försvunnit spårlöst. Polisens egna version talade om att han också fallit offer för brottssyndikatens hårdföra metoder, Men Elisabeth tvivlade då och senare fått höra en annan version som talade om att han tagit hennes makes plats som infiltratör, att hennes make offrats med polisledningens goda minne i korruptionens namn.
Förvirrad och desillusionerad, utan att få något grepp om vem som var pålitlig och vem som var bandit hade hon tagit till flykten undan alltihop. Först till Peru och sedan upp i bergen till en liten by. Utan att ens själv förstå vad som hänt där, återvände hon 6 månader senare och slog sig ner i förorten för ett stillsamt och undanskymt liv i all ostördhet.
Men den tunna och anspråkslösa silverringen runt hennes vänstra långfinger som hon burit sedan vistelsen i bergen ville annat. Mellan solens nedgång och uppgång fick den ett ytterst svagt skimmer, men om skimret var svagt så var det inget mot den kraft och styrka som strömmade genom hennes redan tidigare kraftfulla kropp.
Bara ett par veckor efter sin hemkomst kunde hon och alla andra av stadens invånare läsa om Giganticas nattliga härjningar bland stadens brottsyndikat och avskum.
Till en början hade hon inte haft någon som helst kontroll eller vetat vad hon gjort, allt hade snarare känts som om någon berättat för henne, eller att hon sett händelserna på film, än att hon själv varit och i allra högsta grad var Gigantica.
Men snabbt hade hennes och Giganticas personligheter förenats till en och samma person, en person som nu hatades av både korruptionens företrädare inom rättsväsendet och topparna i syndikaten som gjorde anspråk på kontrollen.
Ett par veckor före den tidpunkt som Mr Blank förklarat att inbrottet i hamnen ägt rum, hade fyra personer mötts på hemlig ort.
Kajutan på lyxyachten som stillsamt vilade vid bryggan inhyste inte bara luxuösa salonger, sovrum och matsalar, utan också en minst sagt bekväm relaxavdelning med bar och bubbelpool. Nedsjunkna så att bara axelpartierna stack upp hade topparna i landets fyra stora brottssyndikat samlats.
Mr Cheng som mest var känd bland sina kollegor för sina kontakter i Asien och inflödet av högkvalitativa droger och billig arbetskraft var först att ta till orda.
- Det här går inte – den där jävla kvinnan kommer att sända oss i fördärvet allihop!
Vapenhandlaren, Mr Dusselhoff, nickade sitt blonda huvud i takt med sina övriga kollegor och fyllde i.
- Hon kostar skjortan och kommer att fortsätta gör det om vi inte sätter stopp för henne!
Huvudet som stack högst upp ovanför vattenytans bubblande rövarcocktail tillhörde Mr Hook, en reslig ung man som ärvt sitt imperium efter sin nyligen, av Gigantica, massakrerade far.
- Hon är lika vacker som farlig – jag har sett henne – och ännu vackrare skulle hon vara med en stor kniv genom hjärtat – hon måste bort – så är det bara!
Mångsysslaren, ägaren till yachten och utpressaren Mr Blank knappade på fjärrkontrollen till tv skärmen i andra ändan av rummet.
Sällskapet med drinkar i händerna tittade nyfiket när en bild på Gigantica poppade upp.
- Givetvis måste hon bort – jag håller med om att hon kostar pengar – men också värdefulla liv!
Av naturliga skäl nickade Mr Hook ivrigast och fyllde i.
- Se – sexig, vacker, jag röstar för att vi skjuter henne så fort som möjligt!
Ett gemensamt flin över Mr Hooks infantilitet följdes av en skål utbringad av Mr Hook som inte riktigt fattade att det var han de skrattade åt och inte hans lustigheter.
- Länge leve Gigantica och låt henne snart få vila i frid – ju förr ju bättre - skål!
Mr Cheng som mest hade club-soda i sitt glas föreslog en lönnmördare som kunde förgifta henne till döds, Mr Dusselhoff ansåg att en krypskytt med ett sjuhelvetes rejält gevär skulle passa bäst, unge Mr Hook som inte såg sambandet mellan sina kollegors specialområden och deras idéer trampade på i ullstrumporna och tyckte att en iscensatt olycka i värsta gangsterstil skulle passa som hand i handske.
Mr Blank som börjat tröttna på Mr Hooks alkoholsvamlande barnsligheter skrattade inte med sina övriga kollegor, som tyckte det var lustigt att se hur Mr Hook gjorde bort sig utan att själv förstå det.
- Jag förstår att flera av er bara vill få bort problemet – men en snabb avrättning känns litet för enkel och dessutom inte särskilt kul!
Sällskapet tystnade och lyssnade istället på Mr Blank.
- Jag föreslår – eftersom hon orsakat oss alla mer skada än någon annan tidigare gjort – att hon bör få en specialbehandling!
Leenden spreds och gillande nickningar fick honom att fortsätta, efter att ha fått höja handen för att inte avbrytas av Mr Hook som försett sig med påfyllning.
- Jag har en plan hur vi kan ta itu med henne – inte döda henne – inte till en början i alla fall!
När han såg att han hade sällskapets fulla uppmärksamhet fortsatte han.
- Jag vet hur jag kan fånga in henne och dessutom hålla henne fången– superkrafter eller inte – hon kommer inte ha en chans - sedan ska vi avslöja hennes riktiga identitet för allmänheten och som grädde på moset så ska vi förnedra henne offentligt!
Allmänt jubel spred sig över Mr Blanks illvilliga idé och kommentarerna haglade.
- Perfekt – hon kommer få ett helvete!
- Hon kommer att bli till åtlöje och kommer att bli mer jagad än oss!
- Låter som en utmärkt idé och om hon fortsätter så får vi ta i med hårdhandskarna!
Utan att behöva avslöja sin plan HUR han skulle fånga in henne, fortsatte kvällens diskussioner mer om vad de skulle ta sig till för att riktigt sätta åt henne och låta henne genomlida den totala förnedringen.
Strax före midnatt tackade Mr Blank sina gäster för besöket och lovade att meddela tid och plats så fort han fångat henne.
Gigantica hade snabbt tagit sig fram genom staden över hustaken, med väldiga språng på upp till 20 meter kunde hon röra sig mycket snabbare än trafiken nedanför. Hennes snabbhet, smidighet och stryka som gjorde henne överläges vanliga människor hade det redan skrivits spaltmeter om i medierna. Och även om rubriksättarna överdrev så var sanningen inte långt borta.
Gigantica kastar bil tvärs över gatan – Gigantica springer ikapp framrusande pendeltåg – Gigantica hoppar 30 meter mellan stadens hustak.
Hon hade sett löpsedlarna, flinat för sig själv men aldrig brytt sig om att varken köpa eller läsa tidningarna.
Hon stannade till ett kort ögonblick tvärs över gatan till kontorsbyggnaden med labbet, spanade ut i natten men såg inget konstigt eller oroväckande.
Mr Blank som skulle möta henne på taket syntes inte till när hon satsade, hoppade och korsade gatan 45 meter nedanför i ett kraftfullt språng.
Smidigt som en katt landade hon och svingade sedan ner sig till terrassen nedanför. Innanför glasdörren in mot konferensrummet skymtade hon Mr Blank som ännu inte varken hört eller sett henne.
Efter att ha spanat och lyssnat av terrängen ett par sekunder knackade hon lätt på glaset med en av sina starka, skarpslipade naglar, Mr Blank hajade till men var sedan snabbt på fötter och sköt upp dörren.
- Kom in – vill in att jag visar er runt eller ….?
Gigantica höjde armen och avbröt honom.
- En karta och ett passerkort med full access räcker – vill inte ha någon som springer ivägen!
Mr Blank stannade kvar uppe i konferensrummet medan Gigantica gav sig av. Hela kontoret låg öde, våning efter våning, det enda ljud som hördes förutom surr ifrån datorer och ventilation var faxmaskiner som troget jobbade vidare. Med hjälp av övervakningskameror och komradio kunde Mr Blank följa henne när hon smög sig fram.
Mr Blank log, företagets Vd hade släppt in honom och även stöttat hans historia, inte för att han på något sätt ville stoppa Gigantica, utan för att han inte hade något val.
Utpressning på den här nivån gav Mr Blank oanade möjligheter och makt som knappast någon rådde på.
Väl nere i källaren tittade Gigantica på klockan.
”Solen går upp om ett par timmar – dags att bryta” Tänkte hon och anropade Mr Blank.
- Inte ett liv och snart är natten över – tror inte att något kommer att hända – inte i natt i alla fall!
Mr Blank flinade och tänkte innan han svarade på hennes anrop. ”Jodå lilla vän – nog kommer något att hända alltid”
- Okej Gigantica – det verkar lugnt – du kan ta treans hiss upp hit!
Gigantica klev in i hissen, drog kortet och tryckte på knappen till översta våningen.
Hissen gungade till och drog sedan iväg uppåt med en hissnande fart ett par våningar bara för att tvärstanna. Gigantica vacklade till och tryckte sedan på knappen igen, hissen startade med ett ryck igen. Totalt överraskad fann hon sig själv sekunden senare insvept i en tjock gas som vällde ner ifrån håligheter i hissens innertak.
Om hon bara varit beredd skulle hon ha kunnat hålla andan och med största säkerhet kunnat ta sig ur hissen, men överrumplad hade hon dragit i sig gasen och hostade nu våldsamt.
Gång på gång fyllde hon mot sin vilja och bättre vetande sina lungor med knockout gasen som snabbt gjorde henne omtöcknad och svag.
Mr Blank såg bara gasmolnet i monitorn, men hostningarna gick inte att ta miste på och innan hissen nått översta våningen hade hon tystnat och gasen försvunnit lika fort som den kommit.
Hissdörrarna gled isär lika fort som Mr blanks mungipor när han såg byltet på golvet.
- Tam-ta-dam – tam-tam-ta-dam! Gnolade han nöjt och klev in i hissen.
Han puttade på hennes livlösa kropp med tåspetsen, fortsatte flina brett och tryckte ner hissen i källaren igen.
Långsamt kände hon hur hon vaknade, yr och lätt illamående öppnade hon ögonen. Mindes först ingenting när hon lät sin dimmiga blick svepa fram över kala väggar.
Takets två små ynkliga lampor mäktade knappt med att ge mer än ledljus. Tystnaden var påtaglig och allt hon hörde var hennes egna puls som dunkade i huvudet.
Hon ruskade på huvudet för att klarna sina sinnen och sekunden senare insåg hon att hon satt upp, samtidigt som hon inte kunde röra sig.
Mitt i det avlånga rummet, knappt två meter brett, stod en enormt kraftig stålkonstruktion som mest liknade ett framåttippat stort E, på en låg men robust plattform.
Hennes muskulösa ben hade dragits rakt ut åt sidorna och gjorts fast med hjälp av tjocka, syntetiska, röda bojor runt vristerna, men som om det inte var nog hade någon spänt fast ett par lika röda, 10 centimeter breda och 3 centimeter tjocka remmar strax ovanför knäna, remmar som tillsammans med vristernas bojor effektivt såg till att benen inte kunde dras in eller böjas i knälederna det allra minsta.
Men om benen satt som berget så var det inget emot hennes armar som placerats bak på ryggen i en minst sagt obekväm position.
Hon kände, den något tillbakalutade, metallstången som stack ner mellan skulderbladen, trycka hårt mot ryggen. Genast insåg hon att någon pressat ihop hennes armbågar bakom stången och sedan surrat kraftiga syntetiska rep, riktigt hårt, ända nere ifrån hennes handleder och upp till armbågarna där knutarna placerats långt utom räckhåll.
Men det var inte slut där, ytterligare remmar, av samma dignitet, satt åt runt magen, strax under brösten och runt halsen, vilket tillsammans såg till att hon i det närmaste var totalt fixerad vid metallkonstruktionen.
Hon visste också att solen gått upp, även om hon inte kunde se ut, eftersom hon inte längre kunde känna Giganticas energi och superkrafter strömma genom kroppen. Ett par sekunder senare greps hon av panik.
Men utan Giganticas krafter var hon bara en vanlig kvinna med normal uppsättning muskler och kände sig genast totalt hjälplös.
Hon nästan grät av ilska och frustration när hon förgäves försökte komma loss, men att bara kunna vicka litet på händerna, gunga lätt med brösten och jucka underlivet ett par centimeter fram och tillbaka var som att attackera en stridsvagn med korkgevär.
Formligen hängande i full splitt i ställningen, med stöd endast under vaderna och en kort bit upp för låren, där remmarna satt fixerade strax ovanför knäna och med remmarna runt hennes överkropp och med armarna, hårt surrade bak på ryggen, kände hon sig förfärligt ynklig och fruktansvärt sårbar.
Hon visste ännu inte vad som skulle hända med henne, vilka planer någon gjort upp för hennes räkning, men den eller de som bundit henne visste vad de gjorde. Genast insåg hon att sättet de bundit hennes ben, spikraka och rakt ut i sida, utan möjlighet att böja knälederna, effektivt reducerade hennes benstyrka till bara några ynka procent.
Lika effektivt neutraliserades hennes armstyrka, med tight hoppressade armbågar och hårt surrad hela vägen upp längs underarmarna var hennes muskulösa armar i det närmaste totalt eliminerade.
Känslan av tvivel och ångest som snabbt spred sig genom kroppen fick henne att skaka av frustration. Att veta att hennes krafter inte skulle återvända förrän skymningen gjorde henne dessutom fullständigt rasande.
Just nu skulle vem som helst kunna göra vad som helst med hennes hjälplösa kropp. Enda trösten just nu var att hon fortfarande hade sin dräkt och huva på sig. Men för hur länge visste hon inte. Om någon bundit henne på detta viset bara för att neutralisera hennes styrka, eller för att göra henne tillgänglig för perversiteter vågade hon inte ens tänka på, men hur som helst så skulle hon inte ha en chans att kunna värja sig om någon bestämde sig för att ta för sig av hennes kropp.
Plötsligt började rummet skaka och ett vrål hördes utanför. Genast insåg hon att hon inte befann sig i något vanligt rum, utan i ett lastbilsskåp.
Bakom henne slets en dörr upp och in störtade två kortvuxna asiatiska kvinnor i minst lika tighta trikåer som hennes egna, men i vitaste vitt istället för svart.
- Hur går det här då! Hörde hon Mr Blanks röst bakom ryggen.
Hon valde att inte svara.
- Miss Silver och Miss Gold kommer ta väl hand om dig under resan till stora torget! Flinade Mr Blank när han böjde sig och fram och sedan frågade.
- Undrar du inte vad du ska göra på stora torget lilla vän?
Hon kände hur hjärtat stannade och fräste.
- Du skulle bara våga ditt kräk!
Hennes utspel fick Mr Blank att skratta och snabbt fyllde de båda slanka kvinnorna i med sina gälla skratt.
- Du ska få något att tänka på Miss Gigantica – först så kommer vi att ställa ut dig mitt på torget till allmän beskådan – sedan kommer mina två söta assistenter att avlägsna dina trikåer och sist men inte minst kommer vi att avslöja din hemliga identitet!
Med ett brett flin hade Mr Blank just sagt det som hon fruktat mest.
Hon flåsade tungt när hon förtvivlat slet i sina fängsel igen, en kamp som egentligen bara resulterade i att hetsa upp de unga kvinnorna som nu ställt sig framför henne med breda leenden.
I hennes ögon kunde de lika gärna ha varit tvillingar, det enda som uppenbarligen skiljde dem åt var deras långa hårsvall. Som deras smeknamn förkunnade hade den ena tanigt, slanka kvinnan gnistrande silverslingor i sitt tjocka svarta hår, medan den andres glimmade i guld.
Trots höga stilettklackar uppskattade hon deras längd till bara knappa 150 centimeter, vilket just nu resulterade i att hennes navel var i deras ögonhöjd. Men med tanke på deras lystna blickar så stod antagligen inte hennes navel särskiljt högt upp på prioriteringslistan, de hade redan, helt ogenerat stirrat ut vilka delar de var intresserade av.
Gigantica kände sig minst sagt illa till mods när Mr Blank klappade henne på huvudet, önskade henne lycka till och sedan försvann ut genom dörren.
Någon minut senare kände hon hur ekipaget började röra på sig och hur golvet gungade. Hon visste inte hur lång tid hon hade på sig, men att det började bli bråttom tvivlade hon inte på.
Utan att veta hur länge hon varit borta kunde hon omöjligtvis bedöma vad klockan var, men ett svagt pirr i magtrakten var ett tecken hon kände igen och utifrån det gissade hon att solen bara hade ett par timmar kvar ovanför horisonten.
Ett hopp så gott som något, även om hon gissade att två timmar var åt helvete för lång tid.
- Kom igen tjejer – ni vill inte göra det här! Hörde hon sig själv vädja, men fick bara entusiastiska fnitter till svar.
När lastbilen tagit fart någon minut senare kunde inte kvinnorna hålla sina fingrar i styr längre.
- Ska bara värma upp dig litet! Fnittrade Silver.
Och sträckte ut sina tunna armar åt sidorna och lät sedan sina långa naglar kittla insidorna av hennes lår när hon lika lätt som långsamt rörde dem inåt i cirklande rörelser.
Gold hakade genast på och vigt som en panter hoppade hon upp på ställningen bakom henne. Med lika långa och välmanikyrerade naglar började hon smeka och kittla hennes nacke, hals, axlar och dekolletage.
Gigantica fräste ilsket att de skulle ge faan i det där, vilket återigen bara höjde deras upphetsning.
Hon kunde inte minnas att hon någonsin varit bunden tidigare och inte heller att hon ens tänkt tanken på att det på något sätt skulle kunna göra henne sexuellt upphetsad.
Lika litet, strikt heterosexuell ända sedan puberteten, hade hon fantiserat om att ha sex med andra kvinnor.
Men just nu med adrenalin och hormoner virvlande genom blodomloppet, kunde hon inte låta bli att någonstans upphetsas av kvinnornas ovälkomna smekningar. Mot hennes vilja, kanske på grund av situationen, hjälplösheten och det faktum att hon inte haft sex på snart ett år, inte ens med sig själv, kände hon hur hennes sexuella sida långsamt försökte ta kontrollen över henne.
Kvinnornas lätta smekningar som långsamt närmade sig hennes privata delar, tillsammans med Mr Blanks hot om att näcka henne offentligt, mitt på torget, fick hennes kokande blod att forsa fram genom hennes utfläkta, fängslade kropp.
Hon hatade upphetsningen lika mycket som situationen i övrigt. Bara tanken på att bli näckad och sexuellt utnyttjad inför publik, gjorde henne vansinnig. Som det kändes nu så skulle hennes kropp lätt kunna förråda henne och med största sannolikhet få henne att vråla av orgasm inför en jublande massa.
Kvinnornas smala händer virvlade som lätta fjädrar över hennes allt ivrigare, kämpande kropp. Gång på gång tvingades hon kippa efter andan, när rysningarna, okontrollerat sköljde över henne med spasmiska skakningar som följd.
Värst var det när Silver, som fortfarande stod framför henne, drog sina naglar över hennes särade skinkor, oroväckande nära hennes känsliga anus och sedan ut över insidan av låren, lika oroväckande nära hennes ännu känsligare fitta.
Eller när Gold kysste och nafsade henne i nacken samtidigt som hennes naglar, försiktigt, smekte sig fram längs nedre delen av hennes tunga bröst, strax nedanför hennes nu stenhårda bröstvårtor som tydligt syntes genom dräktens tunna elastan.
Hon kunde verkligen inte värja sig, vare sig fysiskt eller psykiskt mot kvinnornas retfulla och upphetsande attack.
Just som lastbilen stannade till visste hon inte vilket hon hatade mest, fångenskapen och hjälplösheten, eller det faktum att hennes kropp tillåtit två, små, taniga asiatiskor ta fullständig kontroll över hennes annars så privata sexualitet.
Silver hade ännu inte gett sig på hennes fitta, bara smekt och kysst strax intill, men om hennes smekningar hittills fått upp pulsen rejält, tvivlade hon inte på att hennes fitta skulle förnedra henne offentligt genom att tvinga den mäktiga Gigantica till omskakande orgasmer.
Just nu kände hon sig så fruktansvärt sårbar och hjälplös inför behandlingen som hon visste strax skulle intensifieras. Tanken på att sitta helt naken, inför en stor folkmassa, med brett särade ben, retade henne något så förbannat, men gjorde henne samtidigt jävligt kåt.
När pa-systemet började dundra utanför skakade hon av ilska och kämpade förtvivlat med sina omutliga fängsel som hållit henne fången i snart ett halvt dygn.
” Kom och se Giganticas identitet avslöjas – om 30 minuter kommer ni att få svaret på vem som döljer sig bakom masken – men innan dess kommer ni att få se en show ni sent kommer att glömma”
Budskapet dundrade ur högtalarna och ekade tillbaka mellan husväggarna.
Silver och Gold förberedde sig snabbt och när Silver höll upp en gnistrande blank sax framför näsan på henne och flinade, visste hon att hennes krafter aldrig skulle hinna byggas upp innan dräkten klippts till trasor, även om pirret i kroppen ökade allt snabbare.
Plötsligt hördes ett hårt bultande på dörren och Gold var inte sen att bulta tillbaka i ett täcken på att allt var klart.
Hela sidan, hela väggen framför henne öppnades och veks åt sidorna som ett dragspel, samtidigt som starka spotlighters tändes.
Det lågmälda sorl som hon hört utanför väggarna övergick snabbt till ett gränslöst vrål när hon mötte sin publik. Framför henne hade ett hav av människor samlats. Män, kvinnor, unga och gamla stirrade nyfiket, hojtade och applåderade ivrigt.
Fullständigt ursinnig över förnedringen kämpade hon som besatt för att slita sig loss, samtidigt som krafterna började strömma fram genom kroppen allt snabbare. Bakom folkhavet nedanför henne såg hon hur solen, till sin stora glädje, var på väg ner.
Ingen mer än henne själv visste hur hennes krafter fungerade och om Mr Blank varit så korkad att han inväntat solnedgången så fick han skylla sig själv, tänkte hon och log för första gången sedan hon vaknat till liv och funnit sig själv bunden till total hjälplöshet.
Gold och Silver spillde ingen tid, utan kråmade sig runt henne och ställningen i viga, erotiska, rörelser, samtidigt som de smekte och kysste hennes kropp på alla möjliga och omöjliga ställen.
Publiken gillade verkligen att se den mäktiga Gigantica hänga där framför dem, med putande bröst och särade ben. Att se den kaxigt stöddiga kvinna förnedras i all sin hjälplöshet.
Energierna strömmade allt snabbare genom hennes ådror, men ännu kunde hon inte dra sönder repen bakom ryggen eller slita sönder benens kraftiga remmar och bojor.
Mr Blank som stod en bit till höger om henne hetsade publiken.
- Vill ni inte se Gigantica naken – se henne så som gud skapat henne?
Jublet mullrade när folket trängdes nedanför lastbilsflaket och allra mest jublade publikens unga män som mer än något annat ville se hennes yppiga kropp näckas.
Gold och Silver som fått fram sina silverblänkande och guldglimmande saxar började retfullt klippa hål i hennes tighta dräkt som ännu skyddade henne mot publikens nyfikna blickar.
Små och stora hål klipptes upp längs hennes muskulösa lår, mage och över brösten och i varje hål lämnades en ångande het kyss. Återigen kändes kvinnornas smekningar och kyssar irriterande sköna. Under andra omständigheter skulle hon kanske till och med låtit dem hållas, men just nu ville hon bara slita sig loss och banka skiten ur Mr Blank som ivrigt fortsatte att hetsa publiken.
- Vill ni se hennes stora bröst?
- JAAAAAAA! Vrålade publiken samstämmigt.
- Vill ni se hennes stora fitta!
- JAAAAAAA! Dundrade svaret mellan husväggarna.
Gold och Silver fortsatte ivrigt att klippa hennes dräkt till trasor, när hon tittade ner över sin fängslande kropp såg hon att det nu inte var mycket kvar att klippa sönder, nästan hela dräkten hängde i slamsor och om de fortsatte så här skulle hon vara helt naken inom en minut.
Solen gick ner och Gigantica kände hur energin kickade in med full kraft. Endorfin blandades med adrenalin och känslan av oövervinnerlighet var påtaglig när hon vrålade som ett ilsket lejon.
- AARRRRRRGGGGGGHHHHHH!
Nu jävlar ska ni få för gammal ost – riktigt gammal ost. Tänkte hon och attackerade sina fängsel med full kraft.
Hela ställningen skakade så våldsamt att Gold som balanserat bakom henne föll i golvet, Silver som klängt över hennes muskulösa högra lår halkade också ner med en duns i golvet.
Mr Blank som tjoat och stojat ut förnedrande tillmälen om hennes ynklighet såg med ens rent rädd ut. Hennes urladdning och ursinne fick inte bara stålställningen, utan också hela lastbilen att gunga under henne.
Ett sus gick genom publiken när hela scenen förändrades, om de tidigare njutit av att se henne kränga och kämpa i all förtvivlan, så var det bara som en nysning i jämförelse med ett vulkanutbrott.
Stålets kraftiga konstruktion gnällde plågat, vibrerade och flexade under hennes våldsamma raseri.
I över en minut vrålade hon och utnyttjade sin styrka maximalt, innan hon hämtade andan.
Trots sin fulla styrka spetsad med adrenalin, hade hon inte lyckats slita sig loss. Genast fattade hon att repen, remmarna och bojorna var behandlade med preparatet hon själv sagts sig vilja skydda. Mr Blank hade inte bara bundit henne i en kraftreducerande position, utan också använt sig av X-100-ss.
Fylld av kraft och uthållighet gav hon inte upp utan attackerade gång på gång. Gold och Silver som skrämts av hennes styrka vågade till en början inte återuppta sitt arbete med att näcka henne, men efter att ha pushats på av Mr Blank och själva sett att hon verkligen inte kunde komma loss, var de snabbt framme igen.
Fullständigt förtvivlad och ursinnig såg hon hur Gold slet isär övre delen av dräkten och blottade hennes bröst. Silver som exalterats mer än någonsin av det faktum att hennes styrka och krafter inte räckte till, tog tag i nedre delens kvarvarande slamsor och slet till.
Förutom masken och stövlarna, hängde hon nu totalt naken, i full split, med brösten framputade av hennes tillbakadragna axlar, framför folkmassan som vrålade mer än någonsin.
Gold och Silver kastade sig över henne och började ivrigt kyssa och smeka hennes nakna bröst och fitta. Publiken som nu tydligt kunde se att hon lämnat en liten, välansad tofs strax ovanför sin annars renrakade fitta, hejade ivrigt på när kvinnorna tog för sig av Giganticas vilt krängande kropp.
Med hat i blicken tittade hon ner och samtidigt kände Silvers heta tunga slingra sig som en hungrig orm över hennes röstvårtor, samtidigt som Gold inte gav hennes våta fitta en sekunds andrum mellan sina smekningar, kyssar och slickningar.
Hennes värsta mardröm hade förverkligas, inför tusentals människor, bunden och försvarslös, drevs hon av två unga kvinnor allt ivrigare mot en oundviklig orgasm.
Förnedringen var total när hennes avgrundsskrik, som till och med överröstade publiken, avslöjade att orgasmen var ett faktum.
Gold hade klamrat sig fast som en igel, kysst, slickat och fingerknullat hennes fitta med en oemotståndlig intensitet, samtidigt som Silver nafsat henne i nacken, smekt hennes bröst med ena handen och masserat henne anus med den andra.
Hon skrek, skakade okontrollerat och kippade efter andan.
Hennes superstyrka hade inte räckt till och hennes osårbarhet som skyddade henne mot smärta, hade varit totalt verkningslös mot sexuell stimulering.
Hon tittade ner i golvet emellan sina stora bröst som Silver äntligen gett upp. Hennes mask gjorde att ingen kunde se hennes ögon, men trots det ville hon inte höja huvudet och möta massan.
Mr Blank stegade lojt fram till henne, lade ena handen på hennes huvud och höjde sedan mikrofonen till munnen igen.
- Vill ni se mer?
Uppenbarligen ville de det och återigen tilltog ropen i styrka.
- Vill ni se henne bli knullad?
Vrålet som följde fick mr Blank att le sitt bredaste leende och snabbt fiska upp en liten fjärrkontroll ur fickan.
Han höll upp den, visade upp den även om den var för liten för att synas av raderna längs bak.
Gigantica spärrade upp ögonen och fylldes genast med nytt raseri när hon såg hur en liten lucka rakt under henne öppnades.
Långsamt höjdes en gnistrande blank tingest upp ur hålet. Hon såg den, hörde hur Mr Blank kallade den för Pansarkuken och förfasades över dess storlek.
Formad och skulpterad som en stor ståkuk i massivt stål, närmade den sig långsamt hennes tjocka svullna blygdläppar som hängde helt oskyddat under henne.
Hydraulkolven som pansarkuken var fäst på bromsade in strax före den nuddade vid henne. Mr Blank såg hur Gigantica lyft huvudet och vridit det mot honom och även om han inte kunde se mer än nedre delen av hennes ansikte, näsan och munnen, såg han hatet i hennes ansiktsuttryck.
Silver och Gold som ställt sig på varsin sida om hennes kropp, började på Mr Blanks uppmaning, smeka insidorna av hennes väldefinierade lår.
Demonstrativt höll han upp fjärrkontrollen och tryckte på knappen igen.
Publiken tystnade, höll andan och såg hur stålet pressades upp mot hennes fitta.
Gigantica bet ihop, kastade av och an med huvudet så att håret virvlade och stålsatte sig.
Hennes stenhårda magmuskler, lår och armar skakade när hon utstötte höga, ansträngda stön och gälla skrik.
Hon knep ihop så mycket hon orkade, kände hur trycket ökade och efter någon minut tvingades hon ge upp.
Under stort jubel pressades pansarkuken upp i fittan på henne, tvingade isär hennes blygdläppar och fittmuskler. Hon kämpade besinningslöst men kunde inte förhindra pansarkuken ifrån att spetsa henne.
- Ahhhhhhrrrrrrrgggggg – Sluta för helvete! Tjöt hon frustrerat och skakade av ilska.
Något som bara fick Mr Blank att trycka på Auto och publiken som hoppade upp och ner att applådera.
Till sin fasa och förskräckelse såg och kände hon hur pansarkuken började röra sig in och ut mellan hennes isärtvingade blygdläppar. Alla ansträngningar att stoppa den var förgäves och när Mr Blank istället ökade takten skallade folkmassan.
- IN – UT – 1 – 2 - Knulla – på – IN – UT – 1 – 2 - Knulla – på!
Gold och Silver blev allt ivrigare i sina smekningar och kyssar som nu koncentrerade sig till hennes bröst, fasta skinkor och resliga venusberg.
Gigantica bet ihop igen, samlade sig för en sista kraftansträngning. Men kvinnornas intensiva och heta behandling och pansarkukens tunga pumpande gjorde det omöjligt att fokusera.
För varje minut ökade Mr Blank takten och njöt av att se hur stålet bultade skiten ur fittan på den mäktiga Gigantica.
Återigen var stimuleringen, hennes motsträviga kamp och offentlighetens skam hennes värsta fiende, motvilligt tände hon på att straffknullas och förnedras inför folkhavet och bara tanken på att hon snart också skulle avslöjas, kastade in henne i ännu en våldsam orgasm.
Gold och Silver som senaste minuten helt koncentrerat sig på hennes nedre regioner strålade av lycka över att se henne explodera okontrollerat igen.
Gigantica var inte bara förslavad av rep, remmar och bojor, utan lika mycket av sin sexualitet som snabbt tagit över hennes sinnen, vilja och sunda förnuft.
Hängande med huvudet igen, tungt flåsande, såg hon hur hennes tjocka blygdläppar omslöt och hängde utmattade ner längs båda sidor på pansarkuken. Berusningen från orgasmen övergick snabbt till skamkänslor och ångest när hon insåg att hennes fitta njutit av situationen och att hon själv totalt tappat kontrollen.
Intensiteten hos publiken som hejat på och uppmuntrat knullandet, alla dokumenterande fotoblixtar och surrande videokameror och stämningen på scenen hade tvingat henne till upphetsning och ofrånkomlig njutning.
Utan att veta hur Mr Blank planerat resten av kvällen insåg hon att det nu bara var en tidsfråga innan världen skulle få veta hennes hemliga identitet.
Hon hade gjort allt men ändå inte kunnat slita sig loss eller komma undan. Om Mr Blank ville så kunde han med en lätt knapptryckning enkelt kunna knulla henne till orgasm igen. Oavsett vad hon ville skulle hennes fitta snabbt svika och förråda henne igen och börja njuta och få henna att skrika av vällust.
Hon hatade sin oförmåga, sin ynklighet och det faktum att ju hjälplösare hon kände sig, ju hårdare hon togs, ju mer nonchalant hon behandlades, ju kåtare blev hon.
Fortfarande spetsad på pansarkuken och fortfarande hårt bunden, hörde hon plötsligt ett tumult bakom sig, utan att se vad som hände bakom ryggen såg hon hur Gold och Silver vigt hoppade ner ifrån scenen och försvann utom synhåll.
I samma ögonblick som Mr Blank frågat publiken om de ville veta hennes hemliga identitet, hade strömmen gått och tumultet börjat.
Hon såg hur Mr Blank backade förbi henne med händerna uppsträckta och kände hur någon började lossa repen bakom ryggen på henne.
I ögonvrån såg hon en klumpigt osmidig typ med huva nerdragen över ansiktet hjälpa henne, med pistol i ena handen, nervöst skakande, fumlade han upp knuten uppe vid armbågarna med den andra.
Sedan gick det snabbt, när repen bara lossat sitt grepp tillräckligt för att ge henne litet rörlighet kunde hon slita sönder repen, X-100-ss eller inte. Genast fattade hon hur nära bristningsgränsen repen varit, hur nära de varit att slitas av när hon gått på med full styrka.
Mannen med huvan fumlade även loss remmarna runt överkroppen och bojorna som sträckte ut hennes ben och när de väl var borta kunde hon lätt slita sönder remmarna ovanför knäna och resa sig upp ifrån pansarkuken.
Fortfarande naken, sånär som på huvan, slet hon till sig en rock ifrån en man i publiken och försvann ut i natten.
Monroe hade hjälpt henne, hon hade känt igen hans klumpiga kropp och billiga after shave. Hon önskade att han kommit tidigare till undsättning, men gissade att han precis som alla andra först ville se henne naken och bli offentligt knullad och förnedrad.
Hon kände sig kluven, gladde sig åt att hennes identitet inte avslöjats och samtidigt som hon hatade förnedringen så ville hon så här i efterhand inte ha det ogjort. Som sexuell upplevelse hade hon aldrig varit i närheten av något så starkt och intensivt och oändligt njutbart.
Men oavsett hur det var med den saken, hur exalterande händelsen än varit och förändrat hennes syn på sex, så kände hon sig tvungen att hitta Mr Blank och hämnas.
Ingen skulle få komma undan med att fängsla, straffknulla och förnedra den mäktiga Gigantica utan att straffas – straffas hårt.
Slut
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Det har dröjt ett tag sedan du skrev en novell efter den här. Vi är många som väntar på din återkomst, och därigenom din nästa novell i samma genre.
helt ok novell. kanske inte så farligt upphetsande, men intressant miljö. började tänka på filmerna sin city och the crow. det är ju så här som de filmerna borde vara :D
Jag funderar på vad du tänkte under tiden du skrev den här novellen. Det finns ingenting som egentligen är sexigt överhuvudtaget, särskilt när de kommer till den här totalt absurda publikdelen, där alla plötsligt ville se henne offentligt. Det verkar så konstigt, så bisarrt.
Vidare är det svårt att fatta att Gigantica är superhjälte. Vad kan hon egentligen?
Pansarkuken?!?! Vilken fruktansvärt skum uppfinning? Var det meningen?
Jag är helt övertygad att du kan bättre än såhär. Se bara "Kvitt eller dubbelt".
Hmmm.. Den här novellen verkade ju inte funka. Tackar för alla kommentarer och lovar att inte skriva någon mer smörja. ;o)
Gillar den, men jag gillar förstås alla du har skrivit utom Azena, men den här är helt utmärkt!
Den var inte så bra tycker ja, men smaken e ju olika.. superhjältar känns ju i å försig lite gammalt.. men en annorlunda idé!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
pansarkuk var ett bra ord ...