Mannen som kunde gänga med hästar, del 4
Del 4: DEN HÄLSOBRINGANDE FRAMSTÖTEN I LODRÄT VINKEL
Jag vaknade mitt i natten och kände mig jävligt ärlig, nog fan skulle jag vara ärlig mot mig själv! Jag tänkte överge min familj medan de fortfarande sov som små kackerlackor på marken.
Stadens gator skulle bli mina på nytt, efter en mindre evighet i exil.
I 12 års tid hade jag lekt farsa i kloakerna och hela konceptet gjorde mig spysugen som en undertryckt alkis!
Innan jag smög mig därifrån passade jag på att lämna en liten notis på en papperslapp,
det stod: "Lömskheten är den starkastes motsägelse" detta syboliserade dumdristigheten i att älska och nu var det min plikt att förmedla kunskapen och innebörden av detta.
Tyst klädde jag mig i mina allra finaste trasor, en lortig sjömanskostym med rostiga och spruckna knappar.
Fotsvampen var så pass utvecklad att jag inte kunde bära skor längre, fötterna var helt gula och svullna av fukt.
Det såg ut som om dessa taniga extremiteter skulle lösas upp i en pöl av underhud, eller kanske rent av bara lossna vilket ögonblick som hellst.
All bortkastad tid under marken hade brutit ner mig både fysiskt och psykiskt, jag var så jävla ynklig att jag försökte shasa bort min egen skugga! - Kom hit så får du däng! Hotade jag den och sparkade vilt omkring mig,
nog träffade jag till slut men inte utan smärta och gallskrik.
Min fot hade spruckit och ur såren rann var och blod i en livlig ström, det blev en färgglad sörja runt mig där jag stod och betraktade mitt misslyckande.
-Du har vunnit igen. Javisst, men det är jag som kommer att döda oss båda till slut, vänta får du se.
Sade jag melankoniskt och haltade vidare mot friheten, solen och den vidriga demokratin.
Jag var säker på att min skugga log av smärtan den orsakat mig men jag spelade oberörd tills vidare.
En gatubrunn blev min biljett ut ur kisshålet, jag kunde känna ljuvliga dofter som jag helt glömt bort på vägen upp.
Att lirka undan brunnslocket var tidskrävande och jag fick offra både mina naglar och gryningen i processen,
men när detta hinder väl gav vika beträdde jag än en gång staden som fostrat och hånat mig.
Ljuset skar i mina ögon, så kändes det ialla fall först. Jag trevade framåt genom att orientera mig med känseln i min ena hand, med den andra täckte jag mitt ansikte.
Jag kunde höra folk skratta åt min vedervärdiga återuppståndelse, någon kommenterade att jag stank som en soptipp
De sparkade på mig så att jag föll framlänges, sedan pissade de över min kropp i ett försök att få mig ren.
Jag njöt till fullo av deras misshandel, det kändes fint att så många ville lägga tid på ett sådant elände som mig.
De slog mig med öppna händer så att jag inte skulle svimma direkt.
Som avslutning ryckte de loss stora hårtussar av mitt skägg och tvingade ner dessa i min hals.
När dom märkte att jag inte gnydde längre tröttnade dom och försvann från platsen.
Jag spydde oavbrutet i fem minuter, halsen brändes av magsyra men nu hade mina ögon till slut vant sig vid dagsljuset.
Aldrig tidigare hade jag legat med ansiktet i gårdagens kvällsmat tidigare, men nu fick jag tillfälle att vänja mig.
Medvetslösheten kom och gick, ett begynnande regnväder tvingade mig till slut att stå upprätt och söka skydd.
Det var kallt så jag bröt mig in i en trappuppgång för att i bästa fall spendera natten där. Huset var i dåligt skick och knappast vindtätt, men risken att bli upptäckt och utkastad verkade näst intill obetydlig.
Knappt hade jag hunnit somna föränn en röst hördes från ingången. - Du där, plocka fram din mobil och dina stålar!
Yrvaket och menlöst fäktade jag med armarna i luften. - Ursäkta så mycket, jag trodde ingen bodde här. Jag ska genast ge mig av. Nu såg jag att det var en svartmuskig pojke som tagit mig på bar gärning,
han var säkert inte ens 20 år.
- Hör du illa eller? Jag hugger ner dig mannen!
Han plockade fram en stilett ur innefickan och riktade hotfullt knivbladet mot mig. Jag hade ingenting av värde på mig
så jag försökte förklara hur det hela låg till, men det visade sig lönlöst.
Han var över mig innan jag hann ta mig ner i husets källare, jag fick ta emot ett hugg i axeln innan jag lyckades ta tag i anfallarens handled och pressa ner honom på golvet.
Då släppte alla spärrar som jag byggt upp under mina år med familjen, all personlig utveckling var som bortblåst.
Jag var ond igen och jag kunde göra precis vad som hellst. Jag skallade pojken så hårt att dennas framtänder slogs av och
satte sig som spikar i min panna. Sedan var det en enkel match att vända kniven till min fördel,
I min ilska slet jag av oss båda byxorna, med kniven mot sin strupe kunde pojken bara se på när jag satte mig gränsle över över honom och började runka hans kuk under mig.
Han stammade fram en vädjan om att jag skulle sluta, ursäktade sig med gråten i halsen och sade att han var fattig.
Men hur äcklad och ledsen han än var så var det inget mot hur jag kände mig, jag hade ju en satans pojkkuk i handen som
till råga på allt började fyllas med blod.
- Snälla du, bönföll han. - Jag ska aldrig mer råna någon igen,
och nu grät han som en snorvalp.
Då pressade jag in den halvstyva kuken i mitt eget rövhål, det var en skrattretande gärning egentligen. Men på det här sättet
kändes det som om grabben var mer bög än mig. Jag trodde det skulle vara svårare att få in den faktiskt, jag menar efter
så lång tid som jag levt med näringsbrist var man ingen storskitare direkt.
Nåväl, nu var den ialla fall på plats och det fanns ingen anledning att gnälla. Istället tänkte jag på alla vackra
kvinnor jag skulle knulla nu när jag hade chansen att manipulera stora mängder folk.
Pojken stönade lite lätt mellan ropen på hjälp, eller var det bara inbillning? Tänk om han delvis njöt av straffet, den lilla råttan.
Så var nog fallet för visst hade jag sperma i arslet nu, det var verkligen fräckt av honom att spruta utan orsak!
Jag ställde mig snabbt med särade skinkor över odågans ansikte, nu fick han tillbaka det som tillhörde honom.
- Jag lånade bara säden ett ögonblick, man är ju ingen tjuv. Sade jag med ett skratt.
Han hostade och spottade med vitslaskigt ansikte.
Detta visade sig vara mer motbjudande än vad jag först föreställt mig, så för att slippa möjligheten att träffa på odågan igen
beslöt jag mig för att srypa honom här och nu. Så blev det också för allas trivsel, det var faktiskt inget infall.
Tyvärr förstod han inte detta förrän det var för sent. Han såg för rolig ut när slöt ögonen så där utan sina framtänder, och med blodigt tryne.
Han hade ändå inte orkat med sig själv efter det inträffade,
jag agerade som varje riktig gentleman i samma situation hade gjort.
Jag hittade 750 kr i odågans kläder, detta var ju bara stöldgods så de kunde jag lägga vantarna på utan moraliska
betänkligheter. Ja, de slantarna skulle jag lägga på en riktigt fet och dominant madam som kunde trösta mig.
En prostituerad kvinna hade sannerligen gjort susen nu, kände mig faktiskt en aning våldtagen.
USCH JA...
Fler noveller av samma författare
Vad har det här med sex att göra? Det är nog bland det vidrigaste jag läst!