Det är ingen ordning nu för tiden.

---

---

Sista året på gymnasiet - antingen skärper de sig, eller så faller de bort helt. Erik hade jobbat som lärare ett par år nu, ingen examen men ett stort antal poäng från högskola och universitet. Nu jobbar han som gympalärare och suckar inombords då tre namn på närvarolistan som vanligt saknar kryss efter uppropet. Hade han inte varit deras klassföreståndare hade han nog inte brytt sig, men detta är fjärde gången i rad.
”Elin K, Elin P och Marina. Någon som vet om de kommer…?” frågar han klassen, sin klass, som sitter eller halvligger på gummimattan framför honom, och hans fråga tas emot med ointresserade blickar.
”Nåväl, nåväl” mumlar han och släpper uppgivet sin clip-board på plinten han stått och lutat sig mot. ”Idag, mina kära vänner, blir det redskapsgymnastik!”

Utanför gympasalens omklädningsrum, skymd sikt från matsalen, står Elin P, Elin K och Marina och röker. Ömsom suger de på sina Marlboro Lights och ömsom lutar de sig fram och låter vita salivdroppar träffa marken framför sina fötter.
”Men för fan, Elin, vi drar ner till stan istället” gnäller Marina. ”Alltså, jag pallar inte med den det där jävla puckot just nu, alltså!”
”Men du får väl för fan göra va du vill! Jag måste gå på den här lektionen, annars får jag inga pengar den här månaden!” hugger Elin P tillbaka. ”Vi säger att vi har mens, då kan han inte tvinga oss å vara med!”

Sagt och gjort. I samlad tropp tågar tjejerna in i gympasalen, slänger en medlidsam blick på sina klasskamrater som är fullt upptagna med att hoppa bock och gå balansgång, fram till Erik som tar emot deras ankomst med ett något besvärat ansiktsuttryck.
”Va bra att ni kom. Jag antar att ni av någon anledning inte kan vara med idag?” konstaterar han med en tveksam blick på Marians formlösa mysbyxor som de flesta av hans elever verkar föredra nu för tiden.
”Näe, vi har mens!” säger Elin P och ger Erik en blick som säger ”Kom igen då, ifrågasätt mig, gör det!”
Erik rycker på axlarna, säger att de får stanna kvar efter lektionen, för de måste prata.

En och en halv timma senare blåser Erik i sin visselpipa, och klassen börjar dra sig mot salens mitt.
”Tack för idag, bra jobbat! Ni kan låta grejerna stå kvar för nästa klass ska också använda dem!” säger Erik och klassen går mot omklädningsrummen. Kvar blir Elin, Elin och Marina.

”Okej, tjejer, jag ska gå rakt på sak” börjar Erik. ”Ni har alldeles för hög frånvaro i nästan alla ämnen och ni vet vad som händer då, eller hur?”
Tjejerna nickar unisont, med allvarliga ögon. Bli av med studiebidraget är allvarligt, något av det värsta de kan tänka sig.
”Jag vet inte om ni känner till de nya reglerna från CSN…? Att ni kan bli återbetalningsskyldiga av de pengar ni fått om ni inte blir godkända på minst 50 procent av era gymnasiepoäng?” börjar Erik med ett fult grin inom sig. Tjejerna har ingen koll på någonting, och detta har han längtat efter att slå i dem. Hans ord får mer än önskad effekt.
De börjar upprört prata i munnen på varandra, försöker övertyga honom om det orimliga i situationen som om han skulle ha något att säga till om…!

Han ler i mjugg.
”Jag förstår vad ni menar. Det är surt att behöva betala tillbaka en massa pengar… Det är klart att vi kanske kan lösa det. CSN kan tänka sig att göra en annan bedömning om en ansvarig lärare intygar att det har förekommit speciella omständigheter…”
Här blir han avbruten av Elin P som fixerar honom med sin kol-kantade blick, något som säkert får hennes jämnåriga manliga klasskompisar på fall, men inte ger önskad effekt på Erik.
”Men då kanske du kan hjälpa oss med det…?” Hon ler inställsamt, som om hon plötsligt ser honom på ett nytt sätt och han borde bli smickrad över det. ”Du vet ju att jag har haft problem med matten… och Marinas pojkvän har gjort slut med henne typ fem gånger sedan i höstas och…”

Erik kan inte hjälpa att han börjar skratta.
”Elin, tror du att ni kommer undan så lätt? Ni är lata alla tre. Inte dumma, men lata.” De tittar förorättat på honom, under lugg men vet att han har rätt ”Vi kan lösa det, men då får ni accepterar att jag tillämpar andra, välbeprövade åtgärder för att komma tillrätta med er lättja.”
De andas ut, lugnade av hans löfte att lösa problemet, och lugnade av det där krångliga språket som de hört innan, men som det ändå aldrig blir något av med. De nickar och ler mot honom.
”Bra!” säger Erik glatt. ”Då tar vi i hand på det.” Vilket de gör.

”Då sätter vi igång. Marina och Elin, ni fixar bommen.” Erik pekar och instruerar. ”Vänd på det, så att den spetsiga sidan är uppåt, och så ska den sättas fast så att den är i samma höjd som era midjor. Fixar ni det?”
Uppiggade och glada över att ha kommit undan så lätt gjorde de som de blev tillsagda.

Under tiden betraktar Erik dem. Marina har mysbyxor på sig, Elin P har jeans och Elin K har en kort, flygig kjol. Han går fram emot dem och hans ord får deras ögon att spärras upp som tefat.
”Elin, ta av dig jeansen.”
Alla tre börjar protestera och Erik nöjer sig med att vifta med närvarolistan. ”Jag ska inte knulla er, om det är det ni tror.” Han småskrattar och skakar på huvudet åt sig själv. Tveksamt börjar Elin P knäppa upp sina jeans och skalar av sig dem. När hon står bredvid de andra i rosarandiga strumpor och faktiskt rätt fula trosor ser hon inte alls lika kaxig ut som hon gjorde för tio minuter sen.

”Okej, nu ska ni hoppa upp på bommen, alla tre.” befaller Erik glatt och ser på deras miner att de inte riktigt förstår vad som händer. De tittar på varandra, och förstår inte poängen med att sitta grensle över bommen, men så fort de är på plats, uppradade med fötterna dinglande i luften och när Erik sagt till dem att de inte får hålla i sig med händerna så börjar de gny. Bommen är hård och spetsig, och kanten trycker hårt mot deras stackars små fittor. Marina har det nog lättast, som ändå har ett lager tyg mellan sina känsliga delar och det hårda, kantiga, men hon gnyr minst lika mycket som de andra. I tur och ordning tar de sats för att protestera, men Erik svarar att de gärna får hoppa ner om de vill, men då kan han inte hjälpa dem, så de sitter kvar.

Erik tittar på klockan och funderar på hur länge de orkar med. Nästa klass kommer om drygt en timma, men så lång tid kommer inte att behövas. Han räknar med en kvar på bommen, och sen ytterligare 20 minuter. Han fnissar åt tjejerna som skruvar på sig för att hitta ett sätt att sitta som inte gör lika ont. Då och då harklar han sig för att påminna dem om att inte sätta händerna i bommen som avlastning.

När en kvart har gått sitter alla tre med nedslagen blick och gråter stilla. Han bestämmer sig för att börja med Marina.
”Marina, hoppa ner från bommen och kom hit!”
Marina drar en lättnadens suck medan hennes kamrater ser frustrerat hur hon får lämna den obekväma positionen. Hon torkar sig i ögonen med baksidan av handen medan hon går fram till Erik som väntar vid plinten. Han klappar på det nötta skinnet och säger till henne att lägga sig på mage över plinten. ”Vi är snart klara” tröstar han när hon tittar klentroget på honom och när hon väl ligger stadigt på mage över plinten tar han tag i linningen av hennes mysbyxor, drar ner dem och trosorna i ett enda drag. Innan hon ens hunnit protestera har hans hand börjat dansa över hennes rätt dallriga rumpa. Han slår inte särskilt hårt, men rumpan blir snart illröd och det har säkert börjat svida ordentligt vid det här laget. När hennes händer letar sig bakåt för att skydda den rodnande huden är han beredd och tar tag om hennes handleder med sin lediga hand utan att ens ge henne en chans att hämta andan. Först när hon skriker rakt ut av smärta slutar han och låter henne hoppa ner och dra upp byxorna.

Från bommen har Elin och Elin sett alltihop, och tanken på vad som kommer att hända dem alldeles strax är isande.
”Elin K! Din tur!” trumpetar Erik.
Elin masar sig av bommen utan att behöva uppmanas två gånger, men sedan blir hon stående och visar inget tecken på att ha lust att lägga sig över plinten.
”Elin, jag tänker inte tvinga dig. Du kan gå när du vill, men då handlar det om att betala tillbaka runt tio tusen om du inte vill få betalningsanmärkning…” lockade Erik medlidsamt.
Elin K stirrade tjurigt på honom på betryggande avstånd från bommen.
”…Då kommer du inte att kunna skaffa mobilabonnemang eller ta något lån eller så på väldigt många år…” fortsätter Erik med omtänksam underton i rösten.

Men ett frustrerat stön ger Elin upp och går med bestämda steg fram till Erik som gentlemannamässigt hjälper henne upp på mage över plinten, ger henne ett vänskapligt råd att ta tag i plintens ben om hon tycker att det blir svårt att göra av händerna. Därefter lyfter han upp hennes lilla kjol så att den låg över ryggen och kan inte hjälpa att blicken dröjer sig kvar lite vid hennes lilla, betydligt fastare rumpa. Bara för att hon har så snygg rumpa tar han försiktigt tag i de små stringtrosorna och drar ner dem till knävecket. Innan han rytmiskt börjar smiska hennes lilla runda rumpa kastar han en fientlig blick på Elin P som fientligt stirrar tillbaka mellan de förödmjukade tårarna.
Så höjer han handen, och låter den falla. Igen och igen.

Inte heller Elin P är svårövertalad att komma ner från bommen. Hennes smink har runnit ner över kinderna och hon står stilla, lätt framåtlutad med korsade ben och gråter vid bommen, innan hon rätar på ryggen och går fram till honom, om än något ansträngt.
Erik hjälper henne på plats, drar ner hennes trosor så att de hänger om fötterna.
”Är du ett… freak eller?”
Hennes andning är rätt ansträngd, eftersom hon ligger på mage över plinten, och orden kommer stötvis.
”Är du en sån… som tänder på… att slå andra…? En… Sadist…?”
Erik begrundar detta ett par ögonblick samtidigt som han betraktar hennes rumpa och funderar på hur mycket den kommer att tåla. Lilla Elin K var mer tålig än vad man kunde tro av hennes beniga uppenbarelse.
Han går fram och ställer sig framför Elin P, så att hans skrev bara är ett par decimeter från hennes ansikte.
”Titta upp lite, Elin.” Hon lyder. ”Ser du något speciellt?”
Hon betraktar frågande hans träningsbyxor, andas än mer ansträngt innan hon inte orkar hålla upp huvudet mer utan släpper ner det mot golvet igen.
”Om jag tände på det, tror du inte att det skulle synas då?” viskar Erik irriterat, och siktar in sig på Elin P:s väntande rumpa. Detta har han verkligen sett fram emot.

Han märker att första slaget är hårdare än de två föregåendes. Elin gnyr tyst men verkar bita ihop. Det märks att hon är förödmjukad så han tänker dra ut på det. Slagen fortsätter falla, inte så hårt som det första och inte i så snabb takt. Detta vill han dra ut på, få henne att förstå att hon inte kommer kunna fortsätta skolka som hon gjort hittills. Herregud, han gör detta för hennes egen skull!

Slagen fortsätter komma och hon börjar skruva på sig framför honom så han lägger sin andra hand på hennes korsrygg för att hålla henne stilla. Så småningsom övergår hennes gnyenden till skrik som stiger i intensitet. Först när han hör att hon gråter slutar han, och låter henne hoppa ner och dra upp trosorna.

Med röda kinder och förnedrad drar hon klumpigt upp sina trosor.
”Kom ihåg nu… om du inte skärper dig så blir det favorit i repris” varnar Erik. Hon svarar inte, utan drar på sig jeansen så fort hon kan, och lufsar sedan ut i omklädningsrummet.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Det är ingen ordning nu för tiden.	BDSM	2.7	3/2-06
Min första dildo	Onani	3.0	16/8-05
På stuteriet	Trekant	3.8	1/7-04
Bra start på lördagskvällen…	Onani	2.7	1/6-04

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.