Mellandagsnöjen med fru C. — Del I
Mellandagsnöjen med fru C. — Del I
Det långa snöovädret hade svept in den lilla kuststaden i ett vitt täcke som tycktes dämpa alla ljud. Så här framåt femtiden var det redan helt mörkt, men Storgatans nysnö reflekterade skenet från skyltfönstren så att centrum nästan kändes som ett välkomnande ljust vardagsrum. Jag kände mig ganska trött efter en lång dag i butiken och såg fram mot att räkna ihop dagskassan, slå om till nattbelysning och låsa innan jag traskade hem. Herr Ögren och flickorna hade överlåtit allt detta till mig som ju bara hade hoppat in över jul- och nyårshelgerna under mina ferier. Jag hoppades att ingen ny kund skulle dyka upp innan femslaget hördes från kyrkan.
Jag hade precis börjat räkna ihop kassan när dörrens klocka pinglade och jag hörde någon stampa snön av skorna på dörrmattan. Lite besviken skyndade jag ut för att möta vad som rimligen borde bli dagens sista kund.
— Nämen se kandidat Larsson! God dag och välkommen hem! Jag förstår att kandidaten drygar ut studielånen med lite feriearbete. Hur står det till med kandidatens föräldrar? Jag hoppas att helgerna varit avkopplande! Nu är det så, att jag råkade se de där gulliga lacksandaletterna i fönstret och undrar om de möjligen finns i storlek 36.
Orden fullkomligt forsade fram ur den ganska småvuxna, men fylligt välsvarvade och smidiga gestalt som med stönanden och pustanden befriade sig från ytterplaggen, en Burberryschal över det välborstade och uppsatta röda håret och en lång persianpäls över den yppiga kroppen. Hon skakade snön ur schalen och hängde upp den på klädhängaren vid dörren medan jag skyndade fram för att hjälpa till med pälsen. Hon bar en grå, tätt åtsittande dräkt som framhävde hennes smala midja och spetsiga bröst på ett markant sätt. Med en kjol som slutade just över knät gjorde den också hennes välsvarvade och svartstrumpade ben full rättvisa. Jag kunde inte undgå att tänka att hon var ovanligt väl bibehållen för sina trettio år.
Jag hade genast känt igen hennes som fru C., änka efter kirurgöverläkaren C., som för fem år sedan smällt in i en av ekarna vid Södra infarten och brunnit upp tillsammans med sin öppna MGB, enligt vad det ryktades, med kuken i munnen på en av de färskaste sjuksköterskeeleverna på kirurgen, som också hon slukades av bensinlågorna. Han var känd för många saker; som kvinnokarl, som filmfotograf och som mytoman.
Vad gällde kvinnokarlen så levde både hans rykte och många små efterlämnade pigga ungar kvar i Uppsala. Få var de elever och sköterskor som inte avnjutit hans, också enligt ryktet, enorma och uthålliga kuk i alla tre kroppsöppningar. Även bland den lilla stadens borgarfamiljer hade en och annan sedesam hemmafru lyft på kjolarna mer än en gång för denne charmige, skönlockige invandrare från vårt södra grannland.
Vad gällde filmandet så hade han inte bara varit en ivrig och skicklig filmfotograf som med sin 16 millimeters Paillard-Bolex förevigat både familjens många resor och stadens liv i helg och söcken utan faktiskt också producerat en skandalomsusad långfilm om raggare som väckt viss uppmärksamhet. Inte minst berodde detta på att en av stadens unga societetsskönheter övertalats att spela huvudrollen och att några av de yngre bland de sedesamma borgarfruarna medverkat i biroller och som statister. Det skildrade raggarlivet innehöll ju dessutom avsevärda mängder fylla, hångel, sex och moraliska konflikter kring abort och annat. I vart fall i vår lilla stad sågs ovanligt många hedervärda medborgare skynda till Palladium för att vackla ut bleka om nosen. Det ryktades förstås att C:s auditions för de kvinnliga rollerna inte stod de stora Hollywoodregissörerna långt efter vad gällde krav på ”smakprov” av olika slag på de hugade skådespelarskornas erotiska talanger. En skilsmässovåg sköljde över stan.
Vad gällde mytomanin handlade det väl mest om C:s fantastiska skrönor om sina insatser i den danska motståndsrörelsen under kriget. Problemet var bara att han aldrig hade lämnat Uppsala och närheten till studentskesängarnas lockelser där under hela kriget.
Med denne charmör hade alltså lilla fru C. varit gift och fått parets enda barn, sonen P. som nu var i tioårsåldern. Doktor C. hade hittat henne under någon av sina många Parisresor på det sena 40-talet. Hon anlände knappt 20-årig som en främmande men vacker och prunkande fågel till den lilla borgarstan när C. tillträdde överläkartjänsten 1949. De tio år hon fick tillsammans med C. verkade trots allt ha varit mycket lyckliga och hon upphörde aldrig att visa sin tillgivenhet för den svekfulle C. Nu levde hon ensam i en stor villa uppåt viken med barnsköterska och sonen, men då och då ryktades det om att hon hade en karl (eller flera?) i Stockholm, dit hon ofta åkte.
Nu stod hon i vart fall i Ögrens skoaffär och ville prova ett par svarta lacksandaletter i storlek 36. Jag hämtade skorna, som lyckligtvis var just i denna storlek, i skylten medan hon graciöst slog sig ner i provningsstolen med sedesamt korsade ben.
— Vill kandidaten hjälpa mig av med pampuscherna, så vore jag såå tacksam, kvittrade hon.
Henens franska accent var numera knappt hörbar och gjorde ett mera pikant än främmande intryck. Jag satte mig på den lilla pallen framför henne och drog försiktigt av gummistövletterna medan jag stadigt tittade upp i hennes glada och välsminkade lilla ansikte som jag lärt mig. Provning av damskor var alltid en känslig historia på grund av de ”insikter” man oavsiktligt kunde drabbas av och det gällde att ”hålla blicken högt” som Ögren brukade säga.
När jag trädde på den högra sandaletten blev jag tvungen att sänka blicken och såg att fru C. dragit upp kjolen över knät och låret så att ett strumpspänne precis blottades på vänstra låret. Kanske för att lättare kunna se foten, men effekten blev att insynen mellan de svartklädda låren upp mot det ljusa skiljet mellan strumpskaft och trosor blev mycket påtaglig. Jag kände hur blodet rusade till kuken och jag rodnade lätt och slog snabbt ner blicken. Trädde på den andra sandaletten och skulle just be henne gå runt lite för att känna hur de satt. Innan jag hann säga något böjde hon sig fram lade sin händer över mina vid hennes vrist och förde hastigt en av dem upp längs benet som i en snabb smekning och stannade inte förrän våra händer nästan nådde skiljet. Underklänningens spetskant smekte min hands ovansida och jag såg att den var svart. Mina ballar drog ihop sig till strid och jag tvingade mig att tänka på annat för att inte explodera i byxorna.
— Usch, ja så skrynkliga strumporna blir bara man sätter sig ned sa hon med en tvetydig blinkning.
Hon rättade till kjolen, reste sig och tog några steg. Henens midja var verkligen smal, höfterna breda och stjärten härligt rund! De höga klackarna fick rumpan att vicka rytmiskt och lockande när hon klapprade ut på det blanka marmorgolvet. Och vilka ben! Deras perfekta fyllighet, sträckningen som de höga klackarna gav och den smala sömmen på de florstunna svarta nylonstrumporna tvingade ögonen att slita av henne kjolen, kändes det som. Det bultade i kuken och pungen drog ihop sig i längtan.
— Vad tycker kandidaten, kvittrade hon glättigt.
— Jo, oerhört fina, svarade jag lamt.
— Ja, de sitter sååå bra. Men den vänstra måste nog dras åt ett hål i remmen om kandidaten skulle vilja…
Jag skyndade fram, böjde mig ned och lösgjorde spännet på den tunna remmen och började dra in den när jag kände hur hennes lilla hand smekte mig ned över ändan och hur han bakifrån tog ett kittlande grepp om min stenhårda pung. Jag trodde knappt mina sinnen. Var hon helt galen? Jag rätade på mig. Hon släppte sitt grepp.
— Jag tar dom, svarade hon snabbt, medan hon sänkte blicken en aning. Kanske inbillade jag mig bara, men jag fick för mig att hon med ögonen snuddade vid den bula som vuxit fram på mina bruna cheviotbyxor. Jag vände mig snabbt om och mumlade att jag genast skulle hämta en kartong på lagret.
När jag återvände hade hon tagit av sandaletterna och ställt dom på disken, men stod böjd med ryggen mot mig. Med vänsterhanden hade hon dragit upp kjolen över höger skinka så att ett par tunna svarta trosor med fin spetskant blottades. Hon var ivrigt sysselsatt med att försöka knäppa fast det bakre strumpebandet som hade lossnat. Hon stönade lite irriterat och tycktes inte ha märkt att jag kommit tillbaka. När hon var klar snurrade hon runt, log utan genans och sa frankt:
— Åhh, hade jag vetat att kandidaten var så snabbt tillbaka så hade jag ju kunnat be om hjälp. Det är så eländigt besvärligt med de där bakre strumpebanden. Är sömmen rak, nu? Nå, hursomhelst kände jag att den vänstra sandaletten sitter lite hårt över tårna. Går det att lästa ut det, tror kandidaten?
— Aaah, tyvärr hinner vi nog inte göra det före stängningen, fru C., svarade jag sanningsenligt. Jag beklagar.
— Ja, men om kandidaten gör det efter stängningen så kanske han kan ta vägen hem om mig och lämna dem senare? Frågade hon med ett sött leende. Jag lovar att det kommer att löna sig, tillade hon genast. Jag skulle så gärna vilja ha dom klara inför Nyårsafton. Ska vi säja att kandidaten cyklar förbi sådär vi kvartisextiden, jaa?
Som jag var lärd hjälpte jag henne på med pälsen och märkte att hon helt avsiktligt lät sina bröst snudda vid mig när hon vred sig för att trä i armen. När jag lätt bugande höll upp dörren för henne, förvånade hon mig genom att böja sig fram, placera en våt tungkyss på min mun samtidigt som hon förde in sin fria hand mellan mina lår, grep lätt om kuken och drog tre fyra snabba tag i min nu stenhårda kuk, drog tillbaka handen och viskade:
— Vi får se hur det passar när vi ses!
Ev. fortsättning om jag får några synpunkter på den här smakbiten.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
det var lite för mycket gammeldagsa ord, som man inte riktigt förstod. vill också påpeka ett byxnamn som du nämde som var onödigt, förvirrade bara hela berättelsen. jag vet att det kommer en del 2, men det var inget sex i denna, och det här är faktist sex noveller. Men för övrigt Lennart så fick det att pirra lite i trosan ;)
En av dom bättre novellerna här rent tekniskt. Kandidaten verkar möjligen lite väl oskyldig men det kan man stå ut med.
Det verkar lovande när som man säger "gentlemannen" reser sig för een dam.
Lennart, jag tror att du är på väg att göra en ny otrolig serie. Mina favoriter ä "För ganska länge sen" och "Permissionsresan". Kom igen! Mera!
Hej Lennart!
Jag måste säga att jag inte sett någon annan här med din författartalang. Du skriver otroligt bra. Man skulle kunna tro att du faktiskt har det som yrke. Det är ett nöje att läsa dina alster så fortsätt gärna i samma anda.
Mvh
Hans
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Det var tråkigt att höra ann-marie, men jag är ju gammal och kan nog inte skriva modernare! Kanske du skulle 1)skaffa en ordbok (ett bra ordförråd tynger inte) och 2)fundera över varför det finns förspel.