En feminist får smisk

”Så du vill ha min hjälp att bli damigare, Malin?”, frågade Louise.

”Ja, fast inte bara ”damigare”, men det också. Nu är jag 31, och jag är trött på att alla ser på mig som en barnslig tonåring. Jag vill bli betraktad som en vuxen kvinna – på jobbet, och av mina vänner. Jag vill sluta att strula med olika pojkvänner, och satsa på allvar på George. Det känns som om jag gått omkring med min mammas värderingar från 70-talet genom både 80- och 90-talet. Nu är det nytt årtusende, och jag vill prova något nytt”, svarade Malin med eftertryck.

”Jaha. Vill du bli av med dina feministiska åsikter, också?”

”Nej, nej – jag vill inte byta personlighet. Jag vill mest ändra folks intryck av mig”

”OK – men det kräver nog att du är beredd att ändra personlighet, åtminstone litegrann. Jag ska gärna hjälpa dig, men då måste du lita på mig. Jag behöver fria händer ett par veckor. Om du inte gillar vad jag hittar på, så kan du alltid ångra dig.”, sa Louise.

”Det kan jag väl tänka mig, men vad menar du med fria händer?”

”Jag vill ta hand om dina inköp av kläder, make-up och bestämma vad frissan skall göra med dig, och du skall lita på alla mina råd (också när det gäller George). Jag tror du har rätt i att han är rätt för dig, och jag kan nog se till att han stannar hos dig. Och även när det gäller dina arbetskamrater.”

”För all del – det känns litet som att ställa upp i ’Extreme Makeover’, men som du sa, så kan jag ju alltid ångra mig sedan...”, sa Malin litet tvekande.

”Då börjar vi redan i morgon”, sa Louise entusiastiskt. ”Jag har min lediga dag, och då vill jag ha ett saftigt belopp för att handla nya kläder åt dig. Du har ju gott om pengar, sedan din mamma sålde huset och delade med sig av vinsten”

”Ja, jo – jag hade väl tänkt resa någonstans, men allt går väl inte åt, även om du har mycket exklusivare smak än jag”, sa Malin med en liten suck.

Louise hade inte bara exklusiv smak, utan det var också så att hennes näst bästa vän (efter Malin) ägde stans största och bästa affär för damkläder, och dit styrde hon stegen nästa dag med Malins VISA-kort och ett löfte att få använda upp till 15 000 kronor på en ny garderob åt Malin.

Klockan tio var Louise på plats i Christinas affär, och skyndade sig att sätta sprätt på Malins pengar. Hon köpte massor med kläder. Mycket av det var mest tänkt för arbetsplatsbruk – kjolar som låg åt det lätt strikta hållet, men ändå snygga och litet sexigt snäva. (Malin hade nästan aldrig använt kjol tidigare), några snygga topar och blusar, ett par klänningar men även några snygga byxor och affärsmässiga kavajer. Christina slog in allt i kassan, och Louise sa belåtet: ”Är vi bara uppe i 8 500? Det här går jättebra. Jag behöver minst 3000 på skoaffären. Malin ska få skor med litet klackar till de här fina kjolarna, men då har vi några tusen över till underkläder, och det behöver hon verkligen en del nya...”

”Jag har massor med fina underkläder”, sa Christina.

Louise blev benägen att hålla med om det, när de hade flyttat över till underklädesavdelningen. Hon började med att förse Malin med några par fina, glansiga strumpbyxor och ännu fler par av stay-upstrumpor. Sedan sa hon: ”Nu ska vi köpa ordentligt med behåar” Hon har ju ganska små tuttar, som man borde anstränga sig att göra något av – sånt begriper inte Malin själv. Vad har du för fint i 75A?”

Christina plockade fram ett antal push-up bh, och några stycken som hade litet fyllning i kuporna, bl a några alldeles nya med geléfyllning som hon var extra stolt över. Louise köpte nästan allihop. Sedan sa hon:

”Så borde hon få nya underbrallor. Hon går nästan alltid i jeans med billiga bomullstrosor under. Malin har ju en stor stjärt, men den är snygg. Hon borde göra mer av den som blickfång för att kompensera för sina små bröst. Jag har funderat på om hon inte borde få prova på att ha trosgördel?”

”En gördel vore verkligen helt rätt både under de byxorna du köpte, och kjolarna”, sa Christina. ”Men tror du verkligen Malin vill prova det? Är hon inte för mycket feminist för det?

”Jo, men nu har hon gett mig fria händer med det här, och tänker jag se till att hon får precis vad som passar henne bäst. Hon är ju ändå rätt lättpåverkad. Det fina är att Malin har lovat att följa mina råd i några veckor, och på den tiden hinner hon säkert ändra sig.

Christina tog fram ett urval av de gördlar som fanns i affären, och Louise synade dem noga. . Hon valde tre par vita och två par svarta vanliga trosgördlar. ”Sådär, de här känns välgjorda. Stadiga och bra, och fem par räcker för hela arbetsveckan. Men så kanske hon skulle ha något för litet festligare tillfällen, också”

”Då tycker jag du skall titta på de här. De går fint ihop med en push-up behå, fast de lyfter ändan i stället”, sa Christina, och höll upp en gördel med stadiga elastiska band i underkanten. Titta, de har tunnare tyg över skinkorna. Har hon de här under de snygga åtsmitande byxorna du köpte, så kommer stjärten att se ut som två äppelhalvor”.

”Du har rätt. Vi tar två par av dem också – de med korta ben, vita”, sa Louise.

På kvällen åkte Louise hem till Malin med alla inköpen. Hon kände sig litet som jultomten när hon bar in alltihop i Malins lägenhet – hon fick påminna sig själv att det inte var presenter, utan att allt var köpt för Malins egna pengar. Ändå tyckte hon att Malin borde vara glad och tacksam för all tid och allt arbete som hon hade lagt ned.

Det var Malin bara delvis, visade det sig.

Kjolarna, klänningarna, toparna, byxorna och kavajerna fick ett motvilligt erkännande:

”Jo, de här är snygga, och kan bli bra att ha på jobbet, även om jag inte känner mig som mig själv i dem”, sa Malin.

Men underkläderna var mer problematiska. ”Stoppad behå! TROSGÖRDEL! Vad tänker du på? Jag ville bli damigare, men inte att du skulle förvandla mig till Blondie!”

Louise påpekade att kläderna skulle sitta snyggare med bra underkläder, och lade till något om Malins små bröst och stora stjärt.

Det gjorde inte Malins humör bättre. ”Vilket j-a snack! Och sån skit lägger du mina pengar på!”

Louise blev sårad och ledsen, men framhöll ändå lugnt att Malin lovat att hon skulle få bestämma. Det hjälpte inte heller. Malin bara gapade om att hon inte brydde sig om löften, när Louise kom med så löjliga förslag, och att några så kvinnoförtryckande underkläder skulle hon minsann inte ta på sig, oavsett storleken på hennes bak (som förresten inte angick någon). Hon höll på en lång stund med att fnysa av förakt om hur dumt Louise burit sig åt.

Just då dök George upp i Malins lägenhet.

Louise sa: ”OK, Malin – nu får du chansen att visa att du kan hålla åtminstone ett löfte genom att låta mig prata med George i enrum en stund”

George hade en svensk pappa och en amerikansk mamma och hade delvis växt upp i båda länderna. Han var klipsk, hade humor och pratade en rolig språkblandning. Han och Louise hade alltid kommit bra överens och haft lätt för att prata om allt möjligt. De gick ut i köket och stängde dörren noga. Louise berättade hela historien om vad Malin hade lovat, allt som Louise hade gjort för henne och om Malins reaktion och hur besviken hon blev.

George lyssnade allvarligt, och lovade att han skulle prata allvar med Malin.

”Ja, gör det. Hon borde få smisk på bara stjärten”, fnös Louise som fortfarande var arg på Malin.

Kort därefter åkte Louise hem till sig. Avskedet skedde i en lätt frostig stämning – det var inte alls den glada ton Malin och Louise brukade ha i sitt umgänge. Därför blev Louise ganska förvånad över att Malin ringde nästa dag och frågade om de kunde träffas följande kväll. ”Jag var nog litet orättvis mot dig. Du hade ju verkligen ansträngt dig för min skull, och man ska ju hålla sina löften. Om du har tid, så vill jag gärna att du är med när jag provar de fina underkläderna du köpte åt mig”, sa Malin.

Louise tyckte inte att det var riktigt likt Malin att erkänna ett misstag så snabbt, men gick gärna med på att komma hem till Malin följande kväll.

När Louise kom hem till Malin så var den dåliga stämningen från föregående tillfälle som bortblåst. De drack litet vin, och var litet fnissiga när det blev dags för Malin att prova sina nya underkläder. Louise väntade framför Malins stora hallspegel, medan Malin gick in i sovrum för att ta av sig kläderna. Hon kom snart ut i en kort morgonrock, och tog emot den stoppade behå som Louise räckte henne. När hon fått på sig den, så satte hon händerna under kuporna och liksom vägde brösten i händerna. Hon tittade i spegeln och utbrast: ”Det ser ju ut som om jag hade byst. Och den var jätteskön att ha på sig. Det kanske lönar sig att slänga pengar på sånt här, ändå”.

”Så roligt att du tycker det.” Då ska vi se vad den här kan göra för dig, sa Louise och gav Malin en av trosgördlarna.

Malin tog litet tveksamt emot den, klev i gördeln och började dra upp den. Med viss möda lirkade hon det trånga plagget upp över låren. När hon sedan skulle börja dra upp gördeln över skinkorna tog hon ett stadigt tag i den bakre linningen. Sedan fick hon byta grepp och tog tag i den breda midjeresåren på framsidan, böjde lätt på knäna och särade benen en aning och med ett sista litet ryck var allt på plats. Malin log ett förvånat leende och tittade sig i spegeln. ”De känns mycket, mycket skönare att ha på sig än jag trodde. Vilket grepp! Det känns ju verkligen att man har underbyxor på, men på ett ganska härligt sätt. Man känner sig, liksom, tja, kvinnlig. Och allting sitter som en smäck. Inga kanter som skär in eller något sånt. Jag har nog haft alldeles för små trosor förut.”

Hon snurrade ett varv framför spegeln, stannade med baksidan mot spegeln och drog upp morgonrocken en bit så att hon kunde se vad gördeln gjorde med hennes rumpa.

”Ååååh – titta vad snygg häcken blir! De här ska jag ha på jobbet i morgon, när vi har möte för att börja planera verksamheten nästa år. Med den där jättedyra kjolen till!”

”Visst – det blir nog jättefint”, sa Louise.

”Tack snälla Louise! Klockan är inte så mycket. Vi kan dricka litet mera vin, eller hur? Jag behåller trosgördeln på, så får jag se hur det känns att ha såna pansarunderbrallor i längden. Och behån, också”

De drack litet mera vin. Louise utnyttjade tiden till att ge Malin instruktioner om hur hon skulle göra med sin makeup i fortsättningen, och vad hon skulle säga nästa gång hos frissan. Louise blev litet förvånad över hur uppmärksamt Malin lyssnade på hennes tips, även om hon då och då satte båda händerna under brösten, och liksom lyfte litet försiktigt på de stadiga kuporna i behån. Inte för att det behövdes, tänkte Louise – den behån lyfter ordentligt på egen hand.

När Malin reste sig för att hämta mera vin, så lade hon båda händerna på skinkorna och kände efter på samma sätt. Louise passade på att fråga om det fortfarande kändes OK att ha trosgördeln på. Malin rodnade litet, och sa:

”Ja, faktiskt. Men jag undrar vad George skall tycka. Om jag har den till jobbet i morgon, så kommer han antagligen att få se den, för vi skall träffas direkt efter jobbet. Skall jag försöka ta av mig trosgördeln i smyg, tycker du?”

”Nej, låt honom titta, tycker jag. Din rumpa blir ju jättefin, och jag tror han kommer att gilla det”

”Du kanske har rätt – du hade ju rätt om en del annat.”

De närmaste dagarna hade inte Louise så mycket kontakt med Malin, bortsett från ett telefonsamtal. Malin berättade att mötet på jobbet hade gått jättebra. ”Jag får ansvaret för ett nytt jätteviktigt projekt nästa år, och jag tror faktiskt att det beror delvis på de nya kläderna. Tack igen, Louise, för all hjälp”

”Så roligt – och fick George se dig i de nya underkläderna, och vad tyckte han i så fall?”

”Jo.... jag gjorde som du sa, fast jag tyckte det var väldigt skämmigt, men han verkade tycka om det.”

Louise var glad för sin bästa väninnas skull, men var samtidigt ganska nyfiken på vad som kunde ha fått Malin att ändra uppfattning så snabbt – det var inte riktigt likt henne.

Louise bestämde sig för att ringa upp George för att se om hon kunde få någon kompletterande information som kunde hjälpa henne att lösa mysteriet. En lugn dag på jobbet letade hon upp hans mobiltelefonnummer i sin telefonbok.

”Hej George! Det är Louise. Har du tid att prata en stund?”

”Louise! Så roligt! Jag har faktiskt tänkt ringa dig. Tack så mycket för de bra tipsen du gav Malin och mig. Du är en verklig vän”

”Ja, jag hörde att det gått bra för Malin sedan jag hjälpte henne med att skaffa sig litet ny stil. Har hon fortsatt att ha de nya kläderna?

”Ja, varje dag”

”Underkläderna också? De var hon ju mest tveksam om?”

”Ja, hon är som en helt ny människa. Varje morgon när hon kommer ur duschen så skiner hon som en sol när hon tar fram vad hon skall ha på sig under dagen. Hon brukar börja med att ta på en av de där svindyra bh:arna du köpte åt henne – vad beror det på att kvinnor oftast tar på sig behån först, förresten?”

”Vet inte, men jag gör också det. Men vad gör Malin sedan, då?”

”Hon tar på sig sin trosgördel. Jag bara älskar att se på när hon gör det. Sedan sitter hon i behå och gördel och sminkar sig en lång stund. Jag brukar komma försent till jobbet för att det är så kul att titta på.”

”Så roligt för er, George! Jag trodde nog att det skulle vara bra för henne. Men jag fattar inte att det gick så lätt att övertala henne. Hon har ju så mycket idéer om vad en feminist kan göra och inte. Och vad menar du med att jag gav ER bra tips – jag trodde det bara var Malin som fått tips av mig?”

”Det är just det. Kommer du inte ihåg vad du sa till mig när Malin var så dum och otacksam den dan du köpte alla kläder och underkläder till henne?”

”Nej, vaddå? Jag fräste något allmänt... nej, vänta – jag sa någonting om att hon borde få smisk på stjärten?”

”Ja – just det”

”Vad? Gav du.. fick hon, fick MALIN – fick Malin SMISK av dig?”

”Ja – det var det som var det fina tipset! Tack igen!

”Men, men ...MALIN fick .....smisk? Hon, av alla människor? Jag trodde hon skulle bli som en vildkatt då?”

”Det blev hon först – hon kallade mig allt möjligt fult, och skulle anmäla mig för allting från Jämo till kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Hon rev och klöste mig på benen, också – det är tur att hon inte har så långa naglar. Särskilt när jag drog ner trosorna på henne så kom det en riktig störtflod av feministpropaganda. Men när hon legat en stund över mitt knä och fått smisk, så kom det litet andra tongångar.”

”Så hon fick verkligen (tihihi) smisk på bara stjärten (fniss), då? Malin? På riktigt? Men vad sa du om andra tongångar, och vad har hon sagt sedan, då?”

”Jo, när hon fått en massa smisk, så erkände hon att hon varit dum mot dig. Hon lovade att ringa dig och att prova allt du köpt åt henne. Sedan har hon inte sagt så mycket. Hon tyckte om att få smisk – det märktes tydligt i sängen, sedan, men hon kan inte tänka sig att säga det”

”Nej – det tror jag verkligen! Men har hon fått mer smisk, då?”

”Inte än. Jag har haft god lust, men jag vill att det skall finnas en anledning – och så tycker jag att det är litet kul att hålla henne på halster, just för att hon inte säger något”

”Spännande, George. Jag hade ingen aning om att jag var så bra på att ge goda råd. Jag ska ju träffa Malin nästa onsdag, så får vi väl se om jag får höra något mera. Hej så länge!”

Följande onsdag hade Louise lovat Malin att följa med på ett föredrag om könsmaktsordningen i samhället. Louise hade gett löftet under förutsättning att de skulle gå ut och ha litet tjejsnack efteråt.

Louise kom hem till Malin klockan sju, ringde på dörren och klev in. Malin stod och blåste håret, klädd i behå, en av sina nya gördlar och ett par av sina stay-up strumpor.

”Hej Malin – vad ser jag? Trosgördel på feministmöte?

”Äsch, det har väl redan blivit en vana. Förresten ska vi ju ut sedan. Och jag skall träffa George efteråt. Han kommer snart hit för att vara hundvakt här medan vi är ute”

Malin drog på sig en klänning, och kort därefter kom George. Malin och Louise gjorde sig klara att gå.

”Ha så kul, tjejer. Men var inte ute för sent, Malin. Du kommer väl ihåg att jag skall upp jättetidigt för att åka till Stockholm?” sa George.

”Vi går ut och tar några öl efter mötet, men det blir nog inte sent”, sa Malin.

” Nej, det är nog bäst. Kommer du efter elva, så får du smisk!”

”Hahaha, George” sa Malin och gav sin pojkvän en kyss.

Louise tyckte inte mötet var så intressant, men det tyckte Malin. Efteråt satt de båda vännerna och pratade en lång stund och drack öl. Malin var på toppenhumör och berättade en massa om hur bra det gick för henne på jobbet, och hur bra allting var mellan henne och George.

Halv elva sa hon: Vi tar en öl till, va? Bara en, så går vi sen”

”Men blir det inte sent. Du skulle ju få smisk om du kom efter elva?”

”Haha – skojigt, vad? Ibland tror jag att du nästan tror på saker som George säger”.

Klockan var tjugo i tolv innan de var vid Malins port. ”Jag hänger med upp som hastigast,” sa Louise. ”Jag lämnade ju disketterna jag bar hem från jobbet uppe hos dig.”

”Öh, jaha – javisst, gör det, du, då”, sa Malin.

När de kom in i lägenheten, så såg George inte glad ut där han satt i en fåtölj och surmulet drack ur en kopp thé. ”Klockan är kvart i tolv. Jag minns tydligt att en liten feminist här blev lovad smisk på stjärten, om hon kom hem efter elva”

”Sluta nu med det där fåniga skämtet, George. Malin ska bara få sina disketter här, så går vi och lägger oss sen.....”

Louise trodde inte sina ögon när George tog tag i båda armarna på Malin och drog ner henne över knäet. Hennes klänning åkte upp en bra bit under den processen, så George behövde bara vifta till den lätt med vänster hand för att Malins trosgördel skulle bli synlig som måltavla.

”Skämt? Pratade vi inte för flera dar sedan om hur viktigt mitt möte i morgon är? Och du visste precis vad som skulle hända om du inte kom hem i tid”

”Släpp upp mig genast. Du är inte klok”, gastade Malin. Hon sprattlade och sparkade och öste ur sig en hel ström av förolämpningar och hotelser. George brydde sig inte alls om det, utan lät bara sin stora handflata landa på Malins bakdel gång på gång.

”Nu kanske du börjar komma ihåg bättre vad vi hade bestämt”, sa George

”Nej”, skrek Malin, och fortsatte att kalla sin pojkvän fula saker. Louise skämdes lite för att hon tyckte det var så roligt att se Malin få smisk, men det gjorde hon. Malin var alldeles röd i ansiktet, håret i oordning, och hade ett häpet ansiktsuttryck varje gång hon fick en ljudlig klatsch på stjärten. Med benen vilt sparkande och klänningen långt uppdragen utgjorde hon en syn som Louise inte kunde släppa med blicken. ”Jag förstår varför George gillar detta”, tänkte Louise. ”Hon är väldigt söt när hon får smisk”

Det var fler som var intresserade. Sixten, Malins snälla Labrador kom lufsande och ställde sig att se på. George såg också det, flinade och sa: ”Nejmen hej Sixten – vill du också se på när matte får smisk?”

”Han skall inte alls se på när jag får....när du gör så här, menar jag”, gapade Malin. ”Och det skall inte Louise heller. George, nu kommer jag ihåg vad du hade sagt, men du kan inte ge mig SMISK när LOUISE ser på. Släpp mig genast, säger jag!”

George fortsatte lugnt att hårt och bestämt klatscha till sin hjälplöst sprattlande flickvän, och sa: ”Louise vet om det här, Malin. I själva verket var det hon som först föreslog att du borde få smisk på stjärten”

”Vad för något?” Nu blev Malin om möjligt ännu vildare och började rikta strömmen av förolämpningar, hotelser och fula ord mot Louise i stället.

”Jaså, låter det så? Då tycker jag Louise och Sixten ska få se hur det ser ut när du får smisk på bara stjärten”, sa George, och började lirka ner Malins trånga gördel. Det tog en liten stund, och under tiden gapade Malin: ”Nej, nej – låt bli. Jag skäms ihjäl om du drar ner gördeln”

”Nejdå”, sa George. ”Du får bara skämmas litet lagom, som vi säger här i Sverige. Egentligen borde du få tvätta munnen med tvål också, men eftersom jag är så snäll, så slipper du det den här gången”

Louise, å sin sida, skämdes lite igen för att hon hoppades att Malin skulle fortsätta att vara motspänstig, så att hon skulle få rejält med smisk på bara stjärten. Hon blev inte besviken. Det tog flera minuter till av taktfast klatschande på bara skinkor, innan Malin slutade hojta fula ord.
I stället lät det: BUUUH-HUUU-UH Förlåt mig, George, BUUU-UHUU-BUHU. Jag ska inte BUHU göra så mer BUUUHUUU!

”Du ska be Louise om ursäkt, också. Du har sagt en massa fula saker om henne, fast hon hjälpt dig så mycket”

”Ja, jag BUUU-HU lovar det BUHU-UH-BUUUHUU!

George släppte upp Malin, och då åkte hennes klänning ner, men Malin drog blixtsnabbt upp den igen, så att hon kunde sätta båda händerna på stjärten. Med trosgördeln kvar vid knävecken stod hon sedan och försiktigt gned sina svidande skinkor. Hon hoppade också runt litet, och höll nästan på att snubbla för att trosgördeln fortfarande höll sitt grepp om hennes ben. Louise och Sixten fortsatte att uppmärksamt titta på.

”Förlåt mig, Louise”, sa Malin, fortfarande med båda händerna på rumpan.

Louise gav sin vän en stor kram, och sa: ”Ingen orsak, Malin”

”Jo-ho-ho - jag var jättedum mot dig (snyft). Men nu har jag ju fått smisk för det. Och det kanske var rätt åt mig att du fick se på. Var det verkligen din idé?”

”Ja, jo. På sätt och vis. Vi pratar mer om det en annan gång – men jag tror att det varit litet bra för dig om du vill lära dig att bli damigare....”

Louise tänkte att Malin inte såg särskilt damig ut just nu, när hon fortfarande stod med uppdragen klänning, gördeln vid knäna och båda händerna på stjärten.

”God natt med er allihop. Jag ringer dig i morgon, Malin”, sa hon.

När Louise ringde nästa dag var Malin först litet dämpad. Louise sa: ”Förlåt mig för att jag sa det där till George. Det var bara något som flög i mig, även om jag nog tycker att du kan vara litet för styv i korken, ibland”.

”Nej du hade rätt. Jag behövde nog det. Men du...”

”Ja?”

”Jo, det blir nog så att George och jag flyttar ihop. Och då, då...blir det nog så att jag, öh nog kommer att få öh smisk ibland. Du säger väl inget till någon om det?”

”Nej, nej, jag lovar, Malin”

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.