Kära Dagbok

Författare: jo-han Datum: 2005-11-02 11:16:52

Kategori: Age Play och Första gången

Läst: 10 601 gånger

Betyg: 2.6 (109 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Den 2 november 2005
Kära, kära dagbok, om du bara visste hur lycklig jag är idag.
Jag har gjort det! Jag gick dit till honom och jag vet att han blev nöjd med mig och vårt möte. Han följde mig efteråt till T-banan och såg till att jag kom iväg i rätt riktning.
Bara du kära dagbok vet hur nervös jag var hela veckan före mötet. Jag hade lämnat återbud så många gånger tidigare men så kom jag verkligen iväg. Nu kan jag säga att det var inget farligt alls. Han var jättesnäll! Oh, vad han blev glad när han fick se mig. Men jag var tvungen att ljuga litet för honom om min ålder för han ville inte ”förföra barn”, sa han. Jag sa att jag gick i trean på gymnasiet och man kan ju säga att jag går i trean, men på högstadiet.
Han har i alla fall inte gjort något olagligt för jag fyllde ju verkligen femton på min senaste födelsedag.
Oh, kära dagbok, om du bara visste hur blöt jag blir när jag nu sitter här och tänker tillbaka på mötet med Karl. Jo, han heter verkligen så. Det var inte bara ett påhittat namn som han använde på nätet. Karl, så manligt. Och han var precis så som jag hade hoppats.

Han hade klätt upp sig för mig och fast han hade starka händer som man inte kunde komma undan så var de vackra. Långa vackra fingrar. De hittade verkligen också rätt. Aldrig kunde jag tro att en annan människas fingrar skulle kunna finna sin väg så självklart på min kropp.
Om hans händer ändå var här nu. Ja, hans ansikte med för den delen. Han var så fin. Välrakad och han har så vackra tänder. Han log hela tiden vi då möttes. Ja kanske inte den sista minuten vi satt där vid bordet, för då fick han en sådan inåtvänd blick och stelnade liksom till. Men annars så var han mjuk och ledig i sina rörelser och hans uppmärksamhet var helt inriktad på mig.
När vi skulle sätta oss vid bordet trodde jag först att vi skulle sitta mitt emot varandra, men han ville ha mig vid sidan om sig. Jag förstod inte först varför, men vi hade inte hunnit få in varmrätten förrän hans hand plötsligt låg i mitt knä. Ingen kunde se hans underbara hand för jag hade brett ut servetten över mitt knä för jag ville inte spilla på min nya kjol.
Jag är så glad för kjolen. Mamma ville absolut inte att jag skulle köpa den och Helén, min kompis i skolan, hon kraxade om att mina nya kläder såg ut som en engelsk skoluniform.
”Som om den inte skulle göra det då”, tänkte jag, men det kunde jag ju inte säga. Jag har haft den på mig här hemma i mitt rum om kvällarna när jag läst mina läxor och bara du kära dagbok vet hur underbart uniformen påverkat mina sinnen. Aldrig kunde jag väl tro att kläder kunde vara så erotiska.
Det var Karl som rådde mig att köpa sådan klädsel, å, vad det är härligt med en man som vet.
En riktig karl. När vi satt där vid bordet vågade jag till en början inte se på honom. Men när jag först kände hans hand på mitt lår såg jag på honom som av en reflex. Han log. Och vilket leende. Du kära dagbok vet hur blöt jag blir. Bara du kära dagbok har hört ljuden från mig när jag rört mig själv, men den vätan är som en öken jämfört med hur blöt jag blev när jag mötte den blicken. Och handen.

Den letade sig in under min kjol och han strök så nätt längs låret medan han viskade att jag skulle sära på benen något. Om du visste hur uppfodrande den stämman lät. När mina klasskamrater tagit på mig på discodanserna mot min vilja så har de gnytt som hungriga hundvalpar. Man fick lust att ställa fram en matskål åt dem. Karls röst öppnade mig. Hela hans handflata vilade snart på insidan av mitt lår högt uppe vid ljumsken. När vi åt så berättade han om sitt liv för mig. Delar av det. Han har haft många kvinnor. Varit gift. Han har tre döttrar som alla är äldre än jag och den äldsta skulle kunna vara min mor. Karl var bara femton när han blev pappa första gången. Flickvännen hade flyttat utomlands och fött sitt barn och sedan hade han aldrig hört av henne mer. Han undrade så. Ibland lekte han med tanken att den kvinna som han just trängde in i var hans dotter. Hur skulle han kunna veta. Jag hörde på hans röst att han kände både saknad och upphetsning när han berättade om det.

När vi var klara med måltiden sade han åt mig att gå ut i damrummet.
Jag hörde att han beställde in likör till kaffet när jag gick ut för att pudra näsan. Han ville kanske ha mig mer uppsluppen, men jag kan försäkra att han påverkat mig tillräckligt.
När jag fått av mig trosorna och lagt dem i min handväska så stod en doft av kättja kring mig.
Det fanns inget handfat inne på toaletten utan jag skulle vara tvungen att skölja av mig ute i det stora damrummet så jag fick gå in i matsalen igen, lika doftande. Med rödflammande kinder gick jag förbi alla borden och jag tyckte att varenda gäst såg på mig men så mötte jag Karls blick och jag kom då att tänka på ett av hans mail på nätet där han uttryckligen sa att det var doften som fick honom att falla i dubbel bemärkelse. Jag hade inte förstått vad han menade men när jag sett hans inåtvända blick i slutet av vårt möte så förstod jag det dubbla. För att vara på den säkra sidan så lovade jag att den lem jag just känt genom byxtyget skulle han få tränga in vart han önskade i mig, men han hyssjade och rystade avvärjande på huvudet för han ville ta bara ett steg i taget, sa han. När jag satt mig ner och fått en ny servett i knät hade jag strax hans hand åter mellan benen. Jag spärrade ut dem så långt jag bar vågade och kunde, och hans fingrar letade sig upp genom vätan upp till min lilla knopp som nu dunkade av lust. O, kära dagbok, jag blir så varm nu när jag tänker på den bländning jag upplevde när jag kom i hans famn där i soffan. Jag lutade mig emot hans axel och mina ben skakade och jag krampade i hela underlivet. Det var så underbart. Jag satt sedan länge bredvid honom.
Tårar rinner nu ned för mina kinder när jag tänker på hur han vid vårt möte kysste och smekte mina glädjetårar.Jag har blivit berörd djupt in i hjärtat för första gången av en man. Oh, kära dagbok, jag är så lycklig.



Kommentarer

Elin 5 November 2005, 14:14

Om du bara vore här!

Lisalill 2 November 2005, 13:11

Jag blev så varm....


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright