En vårkväll i Malmö
Författare: Lennart Datum: 2005-09-22 16:47:47
Kategori: Age Play och Första gången
Läst:
32 006 gånger
Betyg: 4.2 (178 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
En vårkväll i Malmö
Det var i början av maj 1954 som det hände. Egentligen skulle jag ha legat på infektionskliniken, men eftersom det var mer än överbelagt och jag inte var mer än 14 år bestämde läkarna att jag skulle läggas in på ”Flens” – barnsjukhuset. Jag hade legat där tidigare när jag var 10 med en hjärnhinneinflammation, men den här gången blev det enkelrum för smittriskens skull. När jag kom in var jag ganska påverkad och hade otäckt hög feber. Jag sov dåligt och låg i halvdvala på dagarna. Läkare, sköterskor och biträden tittade in då och då i olika ärenden, men eftersom det var besöksförbud såg jag inte till mina föräldrar. Det hela var ganska långtråkigt och jag hade inte ens några serietidningar att bläddra i.
Ute var det vår och min spirande drift kändes i hela kroppen. När de yngre sköterskorna svepte förbi kunde jag inte låta bli att stirra på deras toppiga bröst under de ljusblå uniformerna med sina vita förkläden. Även om klänningarna var ganska långa kunde jag se tillräckligt mycket av deras ben i svarta strumpor för att jag skulle bli härligt upphetsad. På sen eftermiddag, natt och tidig morgon hände det att syster Inga-Lena hade hand om oss patienter på enkelrummen mot parken. Hon var en ovanligt högbarmad, ganska fräknig flicka med morotsrött hår uppsatt i margaretaflätor under den lilla vita sköterskemössan. Kanske fem eller sex år äldre än mig. Hennes leende var glatt och hennes dialekt antydde ett ursprung bortåt slätten. Särskilt fantiserade jag om hennes smala midja, breda höfter och runda stjärt.
När febern var som högst hade jag ordinerats att ligga med öppet fönster, utan nattskjorta och sängkläder någon timme på eftermiddan. Syster Inga-Lena var den som första gången fick uppdraget att ta av täcke och lakan samt dra av mig nattskjortan och vaka hos mig. Trots feberyran kändes det pinsamt att ligga naken framför henne. Hon slog sig ned i stolen i rummets hörn och nynnade tyst för sig själv en liten glad visa. Jag slumrade till och vaknade först efter någon halvtimme. Syster Inga-Lena hade flyttat sig och stod och tittade ut genom det öppna fönstret. Kanske lyssnade hon på fågelsången. Förvånad såg jag hur hon efter en stund lyfte upp uniformsklänningens bakkant och knäppte fast ett strumpeband som tydligen släppt sitt grepp om strumpan. Åsynen av hennes svartklädda ben med sömmen som gjorde benet smäckrare och den vita huden ovanför det mörka strumpskaftet hade en omedelbar effekt på min kuk som blixtsnabbt svullnade upp och reste sig mot taket. Ännu hade den inte vuxit sig särskilt grov, men den var ganska lång. I samma ögonblick vände sig syster Inga-Lena om, fick syn på mitt tillstånd, log glatt och utbrast:
— Oh, hoppsan då! Inte visste jag att lilleman hade vaknat. De va då rakt inte meningen att han skulle få glo maj i rompan! Dä va ju väldans va hans snopp ble pigg. Dä ä no bäst att vi tar å stoppar om honom o åsså får han sova litta till kvällsmaten.
För ett ögonblick trodde jag att hon syftade på kuken, men det var verkligen dags att vila en stund. Hon drog på mig nattskjortan och hade visst besvär att få den över de den fortfarande glatt viftande kuken, stoppade om mig och smekte mig lätt över kinden innan hon försvann ur rummet.
Efter kvällsmaten kom hon tillbaka för att göra kvällstoalett. Jag var fortfarande för svag för att ta mig urs sängen och fick halvsittande borsta tänderna över ett bäcken medan hon stöttade mig med sin vänsterarm. Hon doftade friskt och lite syrligt av Barnängens tvål, Yaxa och det ärliga arbetets svett. Hennes vänstra bröst tryckte varmt mot min kind och jag kände hur hela min kropp kom upp i högvarv. Pulsen ökade, pungen drog ihop sig, munnen blev torr och kuken gick upp i givakt igen. Efter tandborstningen var det dags att dra av nattskjortan, tvättas av över hela kroppen och få en ny ren, sval nattskjorta. Hon drog av mig det svettiga plagget och fick syn på mitt tillstånd:
— Jamen, ä han alldelens omöjlig, pågabläran? Visst ä de vår i loften men så kan han ju inte ha de! Gör de ont i snoppen po han?
— Nå, svarade jag förläget. Det bara blir så när syster är här. Förlåt.
— Oh ente sa han va lessen for de. Dä ä bara tecken po att han holler po att bli voxen o att han ä skapt som en redi karl!! Tycker han om o titta på töser?
— Jo, det är klart svarade jag blygt.
— Vill han se hont ja e skapt? fortsatte hon.
— Ja, tack svarade jag fäaktigt.
Hon log glatt, gick bort till dörren och låste den inifrån. Hon tog av det vita stärkta förklädet och hängde ordentligt upp det över stolen och började knäppa upp de många knapparna i klänningen. En tunn vit nylonunderklänning följde också med och hängdes upp.
— Tror han att han hjälpa maj me hyskorna i bysthållaren?, frågade hon och vände ryggen till.
Långsamt och fumligt plockade jag isär alla de små metallkrokarna i ryggen på den blänkande skära, långa behån som hon krängde av sig. Ute hade det börja mörkna och gatlyktorna tändes. Fåglarna hade tystnat. Hon vände sig om och jag bländades av henens stora runda och fasta bröst med sin mörka vårtgårdar och små vårtor.
— Han får jarna suga po patttarna om han vill, sa hon muntert och jag var inte sen att grabba tag i ett av brösten, smekte det och började ivrigt slicka och suga på vårtan som styvnade i min mun. Jag kände på den andra och den var lika hård. Hon stönade lätt och jag njöt av hennes varma och syrliga doft. Jag kände hur hennes hand slöt sig omkring min hårda kuk och hur hon långsamt började runka den upp och ner.
— Känns de gott når ja ronkar han po detta viset? frågade hon.
— Jo, men tänk om nån kommer, svarade jag.
— Naj, de jor de ente, for ja e ensam om ha natten på denne avdelningen. Han vill väl se hont ja e skapt dar nere osse? fortsatte hon. Men ja gitter ente ta av mi korsetten o hosorna, men underbyssorna ska ju av.
Hon tog ett steg tillbaka och drog ner ett par bylsiga skära underbyxor. Nu stod hon framför mig leende bara iklädd en stadig vit gördel och de svarta strumporna. Den röda lilla tofsen glimmade mellan benen och jag såg hur hennes båda händer började bearbeta springan. Hon ställde sig bredbent bredvid mig så att jag hade hennes fitta bara några decimeter från ansiktet. Hon särade på blygdläpparna och något som liknade en liten kuk i miniatyr uppenbarade sig bland de röda vecken. Hon drog med mjukt fram och tillbaka över den och jag började frenetiskt runka mig själv.
— Oh, va gott dä ä o han ser so gulli ut dar han ligger o har det! utbrast hon. Den lille röde han ser darnere kallas for kittlarn o gör lia gott som hanses pick nå. Hon stönade och vred sig.
— Om han hjalper till o gnir po kittlaren so ska ja visa han nott extra gott.
Jag sträckte ut båda händerna, körde in tre fingrar i hennes fitta och upplevde för första gången den hala, fuktiga värmen. Med den andra handen smekte jag försiktigt hennes kittlare. Hon darrade och jag kände hur hennes unga starka muskler klämde till om mina fingrar djupt där inne och hur hon juckade emot. Hon böjde sig fram, hennes tunga bröst rörde vid min mage och med en hand tog hon mjukt om pungen och masserade den försiktigt. Hennes mun slöt sig om mitt ollon och en snabb tunga cirklade runt och sände vågor av lust uppför min ryggrad. Hon stönade och kved, men öppnade inte munnen. Tvärtom svalde hon mer och mer av min kuk. Den andra handen som smekt mina lårs insidor sökte sig nu längre bak och jag kände hur hon vant förde in ett finger i mitt rövhål och började trycka på en punkt en bit in. Hennes huvud for nu upp och ner långs kuken och hennes lilla sjuksköterskemössa började långsamt lossna från håret trots att den var fäst med flera hårspännen. Hennes rörelser med underlivet blev allt våldsammare och jag masserade henne allt snabbare och hårdare. Plötsligt började det rycka i pungen och kukroten och jag kände hur det sprutade ur mig, i våg efter våg, och hur hon girigt svalde den slemmiga satsen.
— Oh de va gott for han! Nå sa ja ha mitt lilla roliga osse!
Hon klättrade upp i sängen och satte sig gränsle vid min axlar, sänkte den fuktiga fittan mot mitt ansikte och sa:
— Forsatt me fingrarna o so ska du skicka po kittlarn tills ja osse får de redigt gott!
Jag lydde henne och inom någon minut sjönk hon ner över mitt ansikte och pressade de svulla, blöta blygdläpparna mot min mun samtidigt som ett kvävt skrik steg upp ur henne. Jah kände hur ryckningar kom i våg efter våg och jag tog tag om hennes stora, runda fast bak och drog hennes härliga grotta mot mig ännu hårdare. Hon kved och gnydde och gick över i snyftningar och gråt.
— Jag har väl inte gjort illa syster Inga-Lill, frågade jag troskyldigt.
— Naj, for Sören! Han har vatt so duktig att ja gråder av lycka, svarade hon. Vist ä dä harligt o knulla litta? frågade hon glatt.
— Jo, det vill jag göra igen, svarade jag barnsligt. Kan jag inte få sticka in kuken i systers fitta nästa gång?
— Jo de blir nokk tillfälle till det sa han se, men dä ä litta farlit for dä kan bli barn å de, så dä ä kanske bäst att vi jor som vi jorde nå. Men, nu for vi ta o bruga allvar!
Energiskt satte hon igång med att tvätta mig och göra allt i ordning för natten innan hon blaskade av sig själv och tog på uniformen. I dörren vände hon sig om, betraktade mig leende en stund och sa:
— Ja, so gott de e å leva, å så gott de om våren. Sov nu gott me si lilleman!
Hon försvann ut med ett lätt frasande från den stärkta uniformen och dörren gled igen med en djup suck från dörrstängaren.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Superbra novell. Du är en riktig "skrönikör". Tror nästan att du jobbar professionellt med texter, va!? Och dialekten var ju nästan halva poängen. Nollåttorna behöver ju inte förstå allt som finns skrivet på nätet, så bry dig inte om deras kritik. Grattis!
Intressant att se om andra dialekter än stockholmska är godkända här... Tydligen inte.
Vad en del av er är tråkiga, om ni kollar hur han skrivit hennes repliker så kan man ju nästan höra skånskan, det är ju bra gjort ju!
Håller med om att sköterskans språk förstörde alltihop, även om jag är skåning....
Varför i hela helvete skriva hennes repliker på dialekt, det går ju inte att läsa!
bra men språket kan du väll göra lite lättare vissa ord fattar man inte men en bra novell
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Språket tände mig... Även om jag själv inte brukar stava spå det viset, så blev jag ändå så nostalgisk... /ken, Skåning i Stockholm