Flickan från "andra sidan". Del 12.

Del 12.



Av.


Sir Göte Borgare.





Förord.

Ja, nu lägger jag in del tolv, sista delen, och har du inte läst tidigare delar ännu rekommenderar jag att du gör det först. Naturligtvis finns det inget tvång på att du gör det, men för sammanhangets skull är det bäst, då allt är sammanlänkat i en lång berättelse.
Hoppas att du hittade något i berättelsen som föll dig i smaken.





Jag ser att Johan tittar väldigt noga på Karins fina tuttar. Troligen väger han fördelar mot nackdelar. Chansen att få klämma på ett par ungflicksbröst mot att bli skrämd halvvägs från vettet igen.
Han tittar på mig och jag säger:
– Passa på nu Johan, snart går Karin över till sin mamma på andra sidan och då kommer du aldrig att få den chansen igen.
– Varför får jag göra det? Jag vet ju att ni älskar varandra.
– Jag äger inte Karin även om jag älskar henne. Det är hon som bestämmer över sig själv.
– Varför får jag ta dig på brösten Karin?
– För att du är så snäll. Jag fick ju en helt underbart vacker klänning av dig … och lite för att vi har skrämt dig så.

Försiktigt smeker Johan med sina stora valkiga händer över Karins små bröst.
– Kyss dem också, viskar Karin svagt, och jag förstår att hon börjar bli lite kåt igen.
När Johan inte gör något för att efterkomma hennes önskan, ställer hon sig på knä med ett ben på var sida om honom så att brösten hamnar mitt framför hans ansikte, innan hon upprepar:
– Kyss dem också!
Johan tittar frågande på mig, och jag nickar.
Försiktigt, som om han trodde att dom skulle gå i sönder, kysser Johan försiktigt först den ena, sedan den andra lilla bröstvårtan, och dom styvnar genast.
– Sug på dem då, smågnäller Karin.
Åter en gång tittar Johan på mig, och jag nickar igen.
Väldigt tveksamt tar Johan den ena lilla bröstvårtan i munnen och suger lätt på den, tydligen beredd på att något ska hända, men det enda som händer är att Karin pressar hans huvud mot sig.

Stärkt av framgången suger han även på det andra lilla bröstet, medan Karin stönar lite svagt, så jag förstår att hon börjar bli ordentligt kåt nu.
Johan har hela tiden som han har kysst och sugit på brösten suttit med armarna rakt ner, så jag går fram till honom och tar tag i hans händer och lägger dem på Karins rumpa.
Så blir han sittande utan att göra något, så jag tar åter tag i hans händer och för dem upp och ner över den lilla rumpan medan jag klämmer på hans fingrar för att visa honom att han ska göra något mer än hålla still.
Sakta blir han allt djärvare och djärvare och så småningom letar sig hans fingrar in under bikinibyxorna medan han smeker allt ivrigare över skinkorna.

Jag ser nu på Karin att det snart kommer att gå för henne, för hon lutar huvudet bakåt och andas med öppen mun.
Så spänner hon sig i kroppen och med sitt lilla obligatoriska orgasmskrik, ”iiiii”, får hon sin utlösning.
Johan rycker till och på samma gång som han släpper bröstet med munnen drar han snabbt till sig händerna medan han tittar frågande på mig.
– Det är ingen fara, Johan, skrattar jag, det gick bara för henne. Det var ett ”spökskrik” du hörde.
– Ja visst fan, mumlar Johan tyst, hon är ju ett spöke. Det hade jag totalt glömt bort.
– Ja, där ser du hur lätt det är att glömma det.

Karin tittar lite blygt på Johan, och medan hon stryker honom lätt över kinden säger hon tyst:
– Tack Johan.
Därefter glider hon snabbt ner på marken och kommer bort till mig. Medan hon klättrar upp och sätter sig i mitt knä ”tänker” hon:
– ”Jag älskar dig, Göte. Förlåt att jag gjorde så med Johan, men jag blev bara så himla kåt när han sög på mina bröst”.
Hon lindar sina smala armar om min hals och kramar mig hårt medan hon pressar ner ansiktet mot min axel, och jag förstår att hon skäms för vad hon har gjort.
– ”Det är helt ok älsklingen lilla, tänker jag tillbaka medan jag först kramar henne och sedan smeker henne tröstande över ryggen. Du har inget att be om förlåtelse för. Du skulle ju tacka Johan”.
– ”Ja, men det skulle inte gå så långt. Han skulle ju bara få suga lite på mina bröst”.
– ”Det är helt ok, Karin. Jag älskar dig, men jag äger dig inte”.
– ”Åhh, Göte älskling, du är så snäll mot mig”.
– ”Det är du värd. Du är ju min lilla älskling”.
– ”Jag vill gå hem, Göte, jag skäms så över vad jag har gjort”.

– Hur är det med Karin? Jag gjorde väl inte henne illa?
Johan verkar uppriktigt orolig.
– Nejdå, det är ingen fara. Hon skäms bara lite för att hon lät det gå så långt så att det gick för henne.
– Förlåt. Det var inte meningen, men hon var så underbar att hålla i ... om ... så ...
– Det är ingen fara, Johan, men vi drar oss hemåt nu, jag tycker det börjar bli lite kyligt.
– Och jag måste klippa färdigt gräsmattan.
När vi går säger Johan:
– Förlåt mig Karin, men du är det underbaraste lilla ... den underbaraste lilla flicka jag vet.
– Tack, svarar Karin tyst, medan hon rodnar svagt.

När vi har kommit hem smeker jag Karin lätt över rumpan medan jag frågar:
– Hur är det älskling? Är du kåt ännu?
– Jaa, kommer det tveksamt med en liten snyftning, men hur kan du älska mig ännu efter det jag gjorde med Johan?
– Det ändrar inte på mina känslor för dig. Förresten så var det ju jag som sa att du skulle låta honom suga på dina bröst.
– Göte, snyftar Karin till, du är så snäll mot mig. Jag älskar dig något så otroligt mycket.

När jag har kramat Karin länge och hårt viskar jag i hennes öra, fast jag lika gärna skulle ha kunnat tänka det:
– Ska vi knulla, älskling?
– Ja gärna, om du vill.
– Det är klart att jag vill. Annars hade jag inte frågat.
– Åhh, jag älskar dig, Göte. Du är så snäll mot mig.

Först smeker jag lätt över hennes små bröst, innan jag låter händerna sakta glida vidare nedåt till bikinibyxorna, som jag med en mjuk rörelse smeker av henne medan jag går ner på knä framför henne och låter händerna glida ner över benen.

När byxorna har hamnat på golvet kliver Karin snabbt ur dem och särar på benen, och medan jag blåser lätt i den glesa ljusa tofsen låter jag händerna glida uppåt igen, denna gången på baksidan av benen, medan jag rispar lätt med naglarna över det lena skinnet.
Karin skakar till i en vällustrysning och medan hon trycker mitt huvud mot sig mumlar hon:
– Nej, inte så nu, Göte. Slicka mig riktigt. Jag är ju så kåt.

Jag svarar inte, men medan jag knådar hennes fasta härliga stjärtklot blåser jag än en gång, fast denna gången lite längre ner så att jag träffar rakt på fittan, och Karin skakar till i en riktigt kraftig rysning med orden:
– Snälla Göte, reta mig inte nu, Du vet ju hur kåt jag är!
– Vad vill du att jag ska göra då?
– Älskling, varför måste du reta mig? Slicka mig! Knulla mig! Du vet ju vad jag vill, piper Karin bedjande.

Småskrattande åt hennes otålighet tar jag henne i famnen och bär in henne i sängkammaren, men denna gången tittar jag var jag går i stället för att suga på hennes härliga bröst. Jag vill inte riskera att stå på öronen en gång till. Förra gången gick det bra, men säg den tur som varar i evighet.

Väl inne i sängkammaren lägger jag mitt älskade lilla spöke i sängen innan jag sparkar av mig jeansen och kalsingarna och lägger mig jämte henne.
– Göte, älskling. Knulla mig, jag är ju bara såå kåt, gnäller Karin medan hon tittar bedjande på mig.
En sån blick. Jag ger mig fan på att även om jag hade varit impotent hade jag inte kunnat motstå den.

Jag lyfter upp och särar på hennes ben så att hon ligger härligt öppen framför mig innan jag böjer mig fram och kysser hennes kåtsvullna blygdläppar.
– Åhh, mer. Slicka mig älskling, stönar Karin fram medan hon pressar benen mot min rygg och lyfter underkroppen mot mig.
Jag gör som hon vill, och medan jag ömsom suger och slickar på den styva lilla klittan, ömsom slickar så djupt jag kan i slidan juckar jag med två fingrar i hennes härligt trånga rumpa.

Jag tror inte att det tar mer än ett par minuter innan Karin med sitt obligatoriska lilla ”iiiii” talar om att det går för henne, men jag slutar inte att slicka och jucka för det. I stället för jag upp två fingrar i fittan på henne också medan jag koncentrerar slickandet till klitorisen.
Det tar inte många minuter innan det går för henne med ett nytt litet orgasmskrik, men jag slutar inte för det, utan fortsätter i oförminskad takt.

När Karin några minuter senare har fått sin tredje orgasm flämtar hon fram:
– Älskling, inte mer nu. Jag måste få en chans att hämta andan också.
– Varför det? Du behöver ju inte andas har du ju sagt, skrattar jag.
– Åhh, din retsticka, du vet precis vad jag menar, fnittrar hon till svar.
Jag kryper upp och lägger mig jämte henne medan jag tänker:
– ”Jag älskar dig, Karin”.
– Jag älskar dig, Göte. Jag älskar dig något såå otroligt mycket, mumlar Karin medan hon kryper tätt tätt intill mig.

Så, tätt intill varandra ligger vi en stund innan Karin frågar:
– Vill du mer, Göte?
– Orkar du mer då?
– Ja, nu har jag ju vilat mig.
– Och andats lite?
– Hi, hi, hi, Göte, du är omöjlig.
– Jag vet. Det är bara för att jag älskar dig så mycket.
– Göte, älskling. Jag ...
– Vad då ”jag”?
Karin tvekar lite innan hon fortsätter.
– Jag älskar dig så mycket att jag hellre skulle vilja stanna hos dig än gå till mamma.
– Du vet att det är omöjligt, Karin.
– Ja, jag vet, men så mycket älskar jag dig.
– Jag vet inte vad jag sak säga.
– Du behöver inte säga något älskling. Jag ”hör” hur mycket du älskar mig. Det räcker.

För första gången sedan jag träffade Karin kan jag inte hålla tillbaka tårarna när jag tänker på att vi snart måste skiljas för alltid.
– Göte, viskar Karin mjukt medan hon smeker lätt över min tårvåta kind, du vet att det inte är för evigt. Jag kommer att vänta på dig där inne i ljuset.
Jag svarar inte, men tänker att jag vill följa med henne när hon går dit.
– GÖTE, skriker Karin till och hoppar upp i sittande ställning. Du får inte ens tänka så! Tänk på dina barn, Göte. Jag vet hur ont det gjorde mamma när jag inte fanns längre.
– Jag vet att det är fel att tänka så älskling, men jag kommer att sakna dig något så fruktansvärt när du lämnar mig.
– Göte, tänk inte mer på det nu. Låt oss ta vara på den tid vi har kvar tillsammans i stället. Vill du inte älska med mig?

Medan Karin frågar det sista smeker hon lätt över kuken och jag känner hur det rycker i den nästan helt slaka kämpen.
Med hjälp av Karins mjuka fingrar står kuken snart i sin fulla prakt igen, och när jag ”tänker” slänger hon sig snabbt på rygg med benen brett isär med orden:
– Ja, älskling. Spetsa mig på pålen.

Det är ju både för- och nackdelar med att hon kan ”höra” mina tankar. En fördel är ju att vi inte behöver prata så mycket om hur jag vill ha det, och en nackdel är att ibland ”hör” hon sådant som hon inte ska höra.

Lite saliv på kuken och den glider lätt in i den härligt trånga lilla fittan. För att skingra tankarna knullar jag på i en hård snabb takt, så att det ska gå för mig så fort som möjligt, och fast jag inte gör något för det ska gå snabbare för Karin hinner hon komma två gånger med sina obligatoriska orgasmskrik innan jag kommer långt in i djupet av henne. När hon känner min sperma komma vällande går det än en gång för henne med ett nytt litet ”iiiii”.

När jag har hämtat andan lite rullar jag över på rygg så att Karin hamnar ovanpå mig, med kuken fortfarande i fittan, och frågar:
– Orkar du ta en ridtur, älskling.
– Ja, svarar hon flämtande, om du väntar lite.
– Nej, jag vill inte vänta. Sätt fart.
– Hi, hi, hi. Nej, nu lurar du mig inte. Jag börjar känna dig nu, älskling.
– Jag menar allvar.
– Det gör du visst inte. Jag hör dina tankar och du retas bara med mig.
– Morr. Det måste finnas något sätt att hindra dig från att höra allt jag tänker.
– Nej, det finns det inte, som tur är, för jag vet ju nästan aldrig när du menar allvar eller när du bara retas.
– Rid nu, näbbgädda.
– Hi, hi, hi.

Fortfarande fnissande börjar Karin sin skumpande resa på min stolta springare, och det tar inte många minuter innan hon får annat att tänka på än fnissa, för det går för henne med ett nytt litet ”iiiii”.
Efter lite vila startar hon ridturen igen, och på det viset rider hon sig till ytterligare två orgasmer innan hon flämtar:
– Snälla Göte, nu orkar jag inte mer.
– Din lilla vekling, skrattar jag, på knä då för jag har krafter kvar.
– Snälla Göte, var rädd om mig.

När Karin har ställt sig på knä tar jag lite mer saliv på kuken varefter jag sakta pressar mig in hennes underbart trånga lilla rumpa medan hon stönar svagt.
När jag väl har kommit in glider jag lätt, och jag tar ett stadigt tag om hennes midja medan jag knullar på med långa hårda tag.
– Gö-te, jag äl-skar dig, hör jag Karin mumla innan det med ett nytt litet skrik går för henne igen.

Jag känner hur det någonstans långt inne i kroppen håller på att byggas upp en ny laddning som snart kommer att spruta ut långt uppe i Karins söta lilla rumpa, och jag ökar takten ytterligare medan jag rycker Karin mot mig i varje instöt.
Nu handlar det om sekunder, och med ett extra hårt ryck i Karins lilla kropp trycker jag in kuken så långt jag kan och tömmer mig. Som i en dröm hör jag hur Karin skriker ut sin orgasm innan jag utmattad sjunker ihop i sängen med Karin framför mig.

När vi har lugnat ner oss lite kysser jag Karin på nästippen innan jag frågar:
– Sover du någon gång, älskling?
– Nej, det behöver jag inte.
– Vad gör du hela nätterna när jag sover då?
– Jag hämtar kraft, och så ligger jag och tittar på dig och tänker på hur mycket jag älskar dig.
– Jag har märkt att jag somnar väldigt fort när du ligger jämte mig. Är det du som gör något?
– Ja, jag vill att du ska vara utvilad så att du orkar älska riktigt mycket med mig, fnissar Karin till svar.
– Din kåtbubbla, är det allt du tänker på?
– Hi, hi, hi. Nej inte riktigt, men nästan. Ibland tänker jag lite på hur mycket jag älskar dig också.
– Fnittermaja. Smisk skulle du ha.
– Hi, hi, hi. Jag tror dig inte. Jag behöver inte läsa dina tankar för att veta att du bara lurar mig. Jag älskar dig, Göte.

För att inte göra en redan lång historia ändå längre kan jag väl bara skriva att den följande tiden jag bodde kvar i torpet småkivades vi som vanligt och knullade som två kaniner så fort vi fick en chans, och jag orkade. Hade Karin, det lilla kåtdjuret, fått bestämma hade det blivit betydligt mycket mer knullande.

Hade någon sagt till mig innan semestern att jag skulle hålla på och knulla som en kåt tonåring dom här semesterveckorna hade jag nog bara skrattat och sagt att han var mogen för hispan.

Först samma dag som min semester är slut och jag måste åka hem igen beslutar sig Karin för att gå mot ljuset och sin mamma.
När det är dags för sista kramen säger jag:
– Ska du inte ha din fina klänning på dig nu när du går till mamma?
Karin tittar på mig med stora förvånade ögon innan hon viskande svarar:
– Får jag det, med en röst som klar och tydligt säger: Du retas och lurar väl mig inte nu igen, Göte.
– Det är klart att du får, älskling. Det är ju din klänning.
– Göte, piper Karin medan glädjetårarna rinner. Du är så snäll mot mig. Jag älskar dig såå ...

Jag visar henne hur dragkedjan fungerar. Det som är så naturligt för mig, men verkar vara något av ett under för henne. Efter några försök drar hon dragkedjan upp och ner som om hon aldrig hade gjort annat, och jag hjälper henne för sista gången på med klänningen, hårbandet, sockarna och sandalerna, sedan jag har kammat och borstat till hennes blonda hårsvall.
– Hälsa Johan och Pelle, viskar hon.
– Ja, det lovar jag att göra.
– Jag vill inte lämna dig, Göte.
– Jag vet älskling. Jag vill inte heller att vi ska skiljas, men du vet att du bara kan ”leva” här vid torpet och jag måste tillbaka till stan.
– Jag vet. Göte, håll om mig.
Jag drar henne hårt intill mig och viskar:
– Jag älskar dig, Karin, mitt lilla spöke.
– Jag älskar dig såå mycket.
Men först efter många tårar från både hennes och min sida tonar hon sakta bort för sista gången, och går in i ljuset till sin mamma.

Jag håller ”tankekontakt” med henne in i det sista, och jag hör henne ropa:
– Mamma. MAMMA!!!
Sedan blir allt tyst och jag förstå att denna gången förlorade jag henne för alltid. Precis när jag tänker ”släppa taget” hör jag:
– Göte. GÖÖTEE! Jag älskar dig, och jag väntar på dig här.
Och jag ropar högt till svar:
– Jag älskar dig, Karin, och jag kommer till dig när min tid här på jorden är slut.

Och så skildes våra vägar, mina och det lilla spöket Karins.
Men förhoppningsvis kommer vi att träffas en gång igen, där på ”andra sidan”, när det är dags för mig, även om jag inte har bråttom dit, för jag älskade henne verkligen, det lilla ”spöket”.

När jag packar mina sista grejer, packar jag även försiktigt ner en gammal sliten urblekt ljusblå sommarklänning.
Undrar bara vad de mina kommer att säga den dagen när jag har tagit mitt sista andetag, och dom kommer att hitta en gammal sliten urblekt ljusblå sommarklänning i mitt bankfack, bland alla mina viktiga papper, för mitt lilla älskade spöke Karin tänker jag inte säga något om, för ingen kommer ju att tro mig i alla fall.

När jag har kommit hem till stan efter semestern tänker jag ofta på Karin på kvällarna innan jag somnar, och jag försöker att få ”tankekontakt” med henne, men det lyckades aldrig. Jag har väl helt enkelt inte dom mediala krafterna som behövs.
Ibland funderar jag starkt på att åka och hälsa på Lisa, för hon hade ju en del sådan medial kraft, så hon kanske skulle kunna hjälpa mig, men det blir aldrig av.

En gång mitt i vintern när jag vaknar på morgonen ser jag att jag har sprutat i sängen, och jag minns att jag har haft en underbar dröm om att Karin kom till mig, iklädd sin fina vita klänning som hon var så rädd om, och att vi knullade, sög, och slickade varandra efter alla konstens regler nästan hela natten, precis som vi gjorde där i torpet hela semestern.
– ”Åh, underbara tid,” tänker jag, ”den kommer jag ju aldrig mer att få uppleva”.

När jag sedan ska bädda sängen hittar jag ett rågblont hårstrå på kudden, och jag fortsätter att tänka:
– ”Var det inte en dröm ändå? Var Karin verkligen här hos mig i natt”? ”Nej”, tänker jag vidare, ”naturligtvis var det en dröm, även om den var aldrig så verklig. Hårstrået måste jag ha fått med mig när jag flyttade hem från torpet efter semestern, och så har det kommit fram nu”.

Sedan när jag ska gå till jobbet möter jag min sura griniga granne i trappan och han säger lite småirriterat:
– Jag har inte alls något emot att du har en flicka hos dig på nätterna, och roar dig med henne, men du kan väl säga till henne att hon inte ska skrika så mitt i natten när vi andra i huset vill sova!




Ja mina kära läsare, detta var tolvte och sista avsnittet av berättelsen om mitt lilla spöke Karin.
Nu vill jag gärna att ni kommenterar och talar om vad ni tyckte om novellen.

Jag vet att en del av er har kommenterat dom olika avsnitten, men det skulle vara kul att få en slutkommentar av er också.

Vill ni inte skriva här på sidan så skriv till mig privat på: gote_borgare@hotmail.com

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.