En vecka på berget - Part 3
Väl inne i huset gick jag med raska steg uppför trappan. Jag funderade snabbt på om jag skulle smita in på toaletten och tillfredställa mig själv innan jag gick in till Jenna. Bilderna av den nakna Saundra fladdrade förbi i mina tankar. Undrar hur det kunde ha slutat om inte Steve kommit och avbrutit?
Jag kom på mig själv med att önska att situationen med Saundra skulle på något vis upprepas, jag var hemskt nyfiken på hur det skulle kunna kännas att älska med min kompis mor. Det var en sjuk tanke, ja jag vet, men det var kanske det sjuka i det hela som gjorde det så pass spännande att det blev fruktansvärt upphetsande?
Det senaste halvårets sexuella utsvävningar hade fått mig, från att nästan tycka det var pinsamt att jag fingrade på mig och till och med fick för mig att onanera när jag duschade, till att tänka på att ha fullbordat sex med min bästa kompis mor! Tankarna for omkring i mitt huvud. Men det kändes i alla fall som om Saundra också var intresserad och hade ju inte sagt nej, inte ens tvekat på att låta mig röra på henne på det viset.
Jag försökte förtränga lite av mina grubblerier och tänkte att en dusch eller ett bad skulle kunna få mina tankar till att skingras och bli normala tankar, sådana som normala femtonåringar hade…
Väl inne i badrummet ställde jag mig vid handfatet och satte på kallvattenkranen och lät den spola. Jag kupade händerna och sköljde av mitt ansikte. Det kalla vattnet kändes som nålar mot min hud. Men det fick mig till att vakna till lite och tankarna klarna upp. Jag bestämde mig att en liten tupplur skulle vara skönt. Jag gick ut ur badrummet och bort mot rummet, det som jag och Jenna skulle dela. Rummet var mörkt och svalt. Jenna hade dragit ner rullgardinen och uppenbarligen sov hon djupt, för jag hörde henne mumla lite svagt ifrån sängen.
Jenna hade brett ut sig i sängen och låg på rygg i mitten av den breda madrassen. Jag noterade att täcket hade glidit ner och låg bara hopknölat vid hennes ben. Och hennes nakna kropp glänste svagt i det dunkla ljuset av svett. Jag tog tag i änden på täcket och drog det sakta uppåt så att det täckte brösten. Hennes kropp utstrålade en enorm värme.
Hon känns febrig, tänkte jag som hastigast. Då jag lagt ner det tunna täcket över henne, gnydde hon till i sömnen och vände sig på sidan. Hon huttrade lite, samtidigt som jag kunde se att det kröp fram ett par nya svettdroppar i ansiktet. Hon är definitivt sjuk, tänkte jag. Jag borde kanske meddela Steve eller Saundra kanske? Men jag bestämde mig för att låta hennes sova vidare, trots allt sömn brukar ju göra underverk när man är sjuk.
Jag satte mig ner på sängkanten och knöt upp snöret på min bikinitop och tog den av mig. Mina bikinitrosor hamnade på samma ställe på golvet. Jag kröp under det andra täcket i sängen och lade mig ner med huvudet på kudden och sträckte ut mig på rygg. Klockan var säkert inte mer än sex halvsju på kvällen, men det kändes som om jag skulle kunna somna för natten. Magen knorrade lite försynt av hunger, men jag ignorerade det totalt, jag orkade helt enkelt inte stiga ur sängen för att gå ner i köket och ta ett mellanmål. Dessutom, det fanns ju en möjlighet att jag kanske skulle stöta på Saundra därnere och just nu kände jag inte för att konfronteras med henne. Det kändes fortfarande för pinsamt efter vad som hänt nere vid poolen.
Mina tankar for tillbaka till Saundra. Hennes glänsande insmörjda rygg, hennes fasta rumpa, hennes fuktiga underliv. Jag kände hur den avsomnade känslan i mitt underliv, pockade på uppmärksamhet igen. Det pirrade till lite och jag kunde nästan känna hur blygdläpparna svullnade. Då bilden av svettdropparna som rann mellan hennes två välfyllda och runda bröst poppade upp, la jag min ena hand över mitt eget bröst, med min tumme på bröstvårtan. Hettan och pulserandet i mitt underliv ökade och i mina tankar började jag att smeka och krama Saundras bröst, fingra lite på hennes styva bröstvårtor.
Under täcket la jag nu båda mina händer på varsitt bröst, varsamt masserade jag mina bröstvårtor tills jag kände att de blev styva och känslan av beröring skickade signaler ner till underlivet. Tanken på att låta mina fingrar fara ner mellan benen på Saundra och försiktigt sära på hennes fuktiga blygdläppar, samtidigt som jag lät massera hennes klitoris med varsamhet, fick mig till att börja massera mig själv mellan benen. Nu kunde jag inte hålla mig, utan jag onanerade mig till orgasm, med Saundras nakna kropp på min näthinna.
Trött, tillfredställd och till viss del utmattad, slumrade jag in.
Trädkronorna svajade i behagligt samförstånd med vinden. Mina blickar flyttades ner från toppen av träden, till de tjocka bruna stammarna och ner på marken. Avblåsta grenar och mossa täckte marken under träden. Jag satt, med ryggen lutad vid en stor sten i en glänta. Naken satt jag där, hämtade andan och kände att lugnet spred sig i min kropp. Men någonstans i bakhuvudet fladdrade något till som ville ge mig uppmärksamhet av något annat än lugn. Men jag kunde inte komma på vad det var som oroade. Jag slöt mina ögon och försökte komma på vad som hänt, eller vad jag gjorde här i skogen, naken och andfådd. Inget som kunde förklara mina frågor kom upp i tankarna.
Jag reste mig upp. Benen var darriga och kändes som om de var fyllda med gelé. Med ena handen stöttade jag mig på den stora stenen och försökte komma på var jag skulle gå och var någonstans jag befann mig? Inget om vad som hänt innan jag hamnade i gläntan ville visa sig på den stora filmduken i mitt huvud. Jag bestämde mig för att sätta mig ner igen och hitta förklaringen innan jag ansträngde mig vidare.
Trots att det inte var speciellt varmt och jag faktiskt satt vid stenen utan en tråd på kroppen, (Varför har jag inga kläder?), frös jag inte speciellt mycket. (Varför har jag uppenbarligen sprungit?). Med sökande ögon vände jag mig och spanade in i den täta skogen. (Hur hamnade jag här?). Det fanns inget där som kunde snabbt ge mig något svar. (Blev jag jagad?). Funderingarna verkade inte kunna ge mig något vettigt svar. Men för att få reda på något alls, här kunde jag ju inte sitta hela dagen, bestämde jag mig dock för att gå tillbaka samma väg som jag kom ifrån. Det fanns bara en stig från gläntan som ledde in i skogen igen.
Med tunga ben gick jag mot den lilla stigen vid kanten av gläntan och stannade till precis då jag hade de stora höga träden på bägge mina sidor. Ett djupt andetag for genom mina strupar. Luften var fuktig och lite kylig. Det fick mig i alla fall att börja gå in i skogen igen. Jag såg hela tiden mig runt om och spände mina sinnen till max, både för att se och lyssna, efter något/någon som hade fått mig till att lämna skogen från början.
Efter ett par minuter (en evighet) på den smala stigen, tyckte jag mig se något som rörde sig längre fram. Stigen böjde av lite till höger ett tiotal meter framför och precis i böjen såg det ut som en skugga (rådjur?), for in i den täta vegetationen. Det gick så fort och det var ju faktiskt rätt dunkelt i skogen, men jag var säker på det måste ha varit ett djur som hade blivit skrämd av min ankomst. (Vad skulle det annars vara?). Jag började närma mig stället där stigen vek av, då en känsla av fara fick mig till rysa till. (En björn?). Tanken på att kanske var en björn som jagat mig och nu fanns framför (och väntade) mig gjorde rysningarna till kalla kårar längs ryggraden. Jag visste nog att det kunde finnas björnar i skogen och de minsann visst kunde anfalla människor! Det hade jag sett någon gång (för hundra år sedan) på tv! En röst i mitt huvud skrek att jag skulle springa så fort jag bara kunde tillbaka till gläntan och (säkerheten?). Jag stannade till och begrundade den varnande rösten. Då jag hörde ett ljudligt knakande till vänster om mig, där skogen var som tätast och mörkast, följde jag den envetna varnande rösten och vände mig och sprang så fort jag kunde, tillbaka till gläntan jag kom från. Väl inne i gläntan igen satte jag mig vid den stora stenen igen. Med blickarna fästa mot stigen jag kom från, väntade jag på att något skulle uppenbara sig. Men inget visade sig. I flera minuter satt jag och stirrade och lyssnade, nästan utan att ta ett andetag.
Det började mörkna på himlen ovanför mig. Rumpan värkte av att sitta ner på det kalla och hårda underlaget och ryggen kändes stel och frusen av att sitta lutad mot stenen. Men trots det, hade jag svårt att hålla koncentrationen uppe och ögonlocken ville falla ner. Hur farligt kunde de vara att bara blunda ett tag? Jag blundade och koncentrerade mig på att lyssna istället.
Sakta men säkert kände jag att kroppen slappnade av mer och mer. En god sömn, trots att jag börjat huttra lite av kylan, kunde ju inte vara fel? Jag lade mig ner på sidan, med stenen bakom ryggen (som skydd?) och försökte slappna av och låta sömnen ta vid.
”Emma? Vakna! Snälla vakna!” Jag hörde en låg röst avlägset någonstans. Min första tanke var att någon kallade på mig ifrån skogen. Jag slog upp ögonen sakta. Mörkret omslöt sig runt omkring mig och jag kunde faktiskt inte avgöra om det var så att jag fortfarande befann mig i skogen, eller det var i rummet i huset.
”Emma?” En varm svettfuktig hand lades på min bara mage (täcket hade tydligen åkt ner, vilket i alla fall betydde att jag befann mig i en säng inte bredvid en sten), handen buffade lite svagt på mig igen.
”Emma, vakna då!” Nu kunde jag höra att det var Jenna, som låg bredvid mig som förtvivlat försökte väcka mig.
”Mmm, jag är vaken. Vad är det du vill?”, svarade jag med en sömngrumlig röst. Jennas röst var ännu grumligare och lät febrig och sjuk.
”Du måste nog säga till mamma och pappa! Jag tror jag måste iväg till något sjukhus eller så, något är fel!”
”Va? Vad säger du?” Jag satte mig hastigt upp i sängen och tittade ner mot Jenna. Trots mörkret i rummet kunde jag se att hon hade svettats rejält. Hennes normalt lätta och luftiga halvlånga hår, hängde i blöta testar från hennes huvud och ögonen blänkte svagt. Jag kände på hennes panna och fick nästan panik då det brändes under min hand. Jag slet tag i täcket som låg vid mina fötter och virade det runt mig. Reste mig upp och begav mig så snabbt jag kunde ut ur rummet och ner för trappan. Som hastigast slog det mig att jag inte hade en aning om vad klockan var och i vilket rum som Steve och Saundra sov om det nu var så att klockan var så pass att Steve och Saundra gått och lagt sig.
När jag kom ner från trappan såg jag att det lyste svagt från underkanten på en dörr, precis till höger i hallen.
Jag tryckte täcket närmare kroppen och gick med snabba steg mot det lilla ljuset som syntes i glipan under dörren. Precis framme vid dörren och precis när jag skulle ta tag i handtaget, stannade jag till. Bakom dörren kunde jag höra djupa stön och flämtningar. Jag lade försiktigt mitt ena öra mot dörren, medveten om att jag skulle snabba mig för att hämta hjälp till Jenna. Men min nyfikenhet och försiktighet gjorde att jag kände mig tvungen till att lyssna på vad det var för ljud som kom ifrån rummet. Undermedvetet visste jag redan, Steve och Saundra hade sex med varandra. Det gick inte att missta sig på de stönande som kom från Saundra.
Men Jenna var ju sjuk och hade velat att jag skulle kalla på hennes mamma och pappa, då det var det jag skulle göra. Jag stålsatte mig mot vad det var jag skulle få se i rummet och reaktionerna som säkert skulle komma då jag kom in i rummet och avbröt deras kärleksakt.
Då jag slog upp dörren möttes jag av en syn jag inte trodde jag skulle få se, varken i detta huset, eller något annat för den delen. I sängen låg Saundra, på rygg, med armarna utsträckta mot var sin sängstolpe, fjättrad i handlederna med stora blänkande handklovar. Mellan hennes utsträckta och särade ben, befann sig Steve och (jag kan bara tänka mig att han slickade henne), arbetade frenetiskt med sitt huvud.
Saundra som hade legat och stönat och flämtat, tystnade tvärt när hon såg mig komma in i rummet. Hennes ansikte var pärlat av svettdroppar och rött av ansträngning och upphetsning. Minen hon gav mig som hastigast då våra blickar möttes, var inte vad jag inbillade mig, enbart vänliga. Visst, förståligt att hon kanske blev irriterad och dessutom generad för att jag kommit in avbrutit deras akt, samtidigt som jag kan tänka mig, att det inte är det vanligaste sättet att ha sex på, fjättrad vid sängstolparna med handklovar.
Trots det kändes som om jag och Saundra stirrat på varandra i säkert en halv minut, upphörde inte Steve med att jobba med sitt, med huvudet nere mellan Saundras ben. Steves nakna rumpa, befann sig bara knappt en meter från mig och jag tittade ner mot honom innan jag åter vände mina blickar mot Saundra och harklade mig.
”Eh, ursäkta jag stör!”, det lät fruktansvärt töntigt och konstlat, jag försökte strama till rösten lite, ”Jenna ligger uppe i sin säng och hon har nog en fruktansvärd feber och hon ville att ni skulle komma upp.”, fortsatte jag och nu kom orden som i en flod.
”Hon är nog riktigt allvarligt sjuk, hon kändes jättevarm och hon trodde hon skulle behöva åka till sjukhus!”
Steve, som först inte märkt min närvaro, hade avslutat sitt och satt nu i fotändan av sängen och tittade, ömsom på mig och ömsom mot Saundra. Hans mun glänste av saliv och av Saundras safter.
Han slängde benen över sängkanten och tog mig i armarna. Och med lugn och sansad röst sa han till mig.
”Kan hon gå själv? Kan hon ta på sig själv? I annat fall, hjälp henne med kläder och ner för trappan så startar jag upp bilen och så kör vi med en gång. När Jenna säger att hon är sjuk, då måste hon vara sjuk!”
Jag kunde inte undgå att titta ner, hans penis stod rakt upp i full givakt fortfarande, men han gjorde ingen ansats till att notera det, eller skyla sig.
”Älskling? Jag ligger här och jag kan inte komma loss själv!”, det var Saundra som med lugn och saklig röst påpekade för Steve att han var tvungen att släppa loss hennes handleder innan han tänkte fara iväg. Sedan var det ju en jättebra idé om han tänkte ta på sig något att skyla över sig med, trots allt, han var ju naken!
Innan jag vände mig om för att bege mig upp på ovanvåningen igen och hjälpa Jenna, kastade jag en snabb blick på den nakna, fjättrade Saundra som halvlåg i sängen. Blicken föll på brösten och ner över hennes nakna och rakade underliv.
Ännu en bild att ta fram vid behov, tänkte jag och gick ut ur rummet.
To be continued...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Varje gång jag åker hem från jobbet så längtar jag hem till datorn för att se om du skrivit någon nu novell, tänk vad lite det kan vara som förgyller vardagen
här har vi den som kan skriva noveller, mycket bra språk, inte bara pang på knull, Emma du håller oss på halster, du skriver så bra så jag vill läsa hela på en gång
Det blir bara bättre och bättre! Att blanda spänning med erotik är ju kanon! Älskar denna och vill bara läsa mer å mer!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Bugar och tackar! Du skriver svenska som en gudinna!
(Enda lilla grejen: använd gärna "pratminus" istf anföringstecken i dialogerna....)
Väntar ivrigt på mera!