Permissionsresa m./60 — del 2
Permissionsresa m./60 — del 2
För att kunna hänga med är det bra om du först läser Del 1
Medan hon förhörde mig drog jag försiktigt upp hennes kjol en bit och smekte henne över låret insida. Hennes tunna nylonstrumpor frasade lätt under min hand tills jag stötte på ett oväntat hinder: kanten av vad som verkade vara en byxgördel! Det var ett plagg som nyligen hade blivit mycket populärt i stället för den vanliga ”öppna” gördeln och som ställde till mycket förtret för oss unga män i slutet av 50-talet och början av 60-talet. Det var ett cykelbyxliknande plagg som förutom sina figurformande uppgifter också tjänade som ett slags kyskhetsbälte. Min flickvän hade skaffat en och vi hade grälat om det. Jag tyckte det var ett förskräckligt plagg som hindrade oss från ”petting” som det hette på den tiden. Hon tyckte att det var praktiskt, eftersom hon slapp frysa om låren som i en vanlig öppen gördel eller strumphållare. Till skillnad från tidigare spärrade detta plagg alltså vägen ”mot norr”. Jag fick nöja mig med att lekfullt cirkla runt strumpspännets lilla bulnad under plagget. Jag kände hur min trogne vapendragare veknade inför detta motstånd, när jag hörde henne säga:
— Ska vi inte ta och betala och gå iväg och vila lite på maten i min kupé? Vi verkar ha mycket att tala om!
Jag instämde och hon insisterade på att ta även min nota med hänvisning till att soldater alltid är dåligt betalda. Även i detta fann jag mig. På vägen till hennes förstaklasskupé fick jag rikliga tillfällen att bakifrån studera hennes magnifika, midja, höfter och rytmiskt gungande bakdel för att inte tala om de välformade benen i svarta, tunna strumpor med söm. Ja, hon var verkligen mycket väl bibehållen för sin ålder!
På vägen mötte vi konduktören som hon viskande samtalade med en stund innan hon tog upp portmonnän ur sin handväska och räckte över två hopvikta tior. När han fortsatt sin promenad frågade jag henne vad det handlade om och medan vi steg in i hennes kupé berättade hon att hon bett honom att låta henne sova ostört och att väcka henne tjugo minuter före ankomsten till Göteborg. Hon låste kupédörren och drog för gardinerna mot korridoren innan hon kastade sig om halsen på mig och började kyssa mig intensivt. Hon drog av mig vapenrocken och knäppte upp skjortan:
— Visst är det väldigt varmt i denna kupé, kvittrade hon medan hon drog av mig skjortan och började massera mina bröstvårtor.
— Gewiss, svarade jag.
Hin bröt ut i en lång harang som jag bara delvis förstod, men jag fattade mycket väl vad som hände när byxor och kalsonger drogs av mig och jag stod framför henne så som gud skapat mig. Det enda som inte stod var den mest vitala delen. Hon betraktade den tankfullt och undrade om jag var utmattad efter veckans ”manövrer” och lovade att jag snart skulle piggna till. Nya obegripliga ord följde i ett snabbt flöde, det fanns brister i min skoltyska…
Jag knäppte upp dräktjackan och drog av henne den. Hon lirkade sig snabbt ur kjolen och stod framför mig, men inte precis som gud hade skapat henne utan höljd i en svart glänsande underklänning i siden som smet åt om hennes kurvor som en andra hud. En oerhört raffig syn! Hon grep min slappt hängande kuk och började massera den ömt med båda händerna. Den tjocknade lite och hon muttrade misslynt, gick ner på knä och tod den i sin mun. Hennes röda fylliga läppar slöt sig varmt om ollonet medan hon gav ifrån sig små:
— Mm, mmmm, mm, mmmm!
Hon lät sin tunga cirkla runt ollonet i mjuka, blöta rörelser innan hon ivrigt började munknulla. Huvudet gled fram och tillbaka medan jag smekte hennes rygg och sedan grep tag i det röda hårburret och tvingade henne att ta den ända ner i svalget. Efter några minuter med ganska klent resultat lät hon den glida ut. Jag hade verkligen tömt ut mig ordentligt inne på dass i snabbknullet med Margit! Den långa avhållsamheten verkade ha fått sitt på några sekunder och jag kände mig ganska uttömd, men ville så gärna få mig ett andra knull. Det var lockande att få göra det med en erfaren kvinna, även om hon kanske inte var lika attraktiv som mina jämnåriga. Men jag hade hört rykten från skrytande kompisar om att ”mogna” kvinnor på många sätt var bättre än yngre. De hade erfarenhet, kunde spännande saker och var inte blyga av sig när de väl kom igång. Jag måste alltså bara få upp min kamrat i stridbart skick! Jag satte mig ner på den mjuka röda sammetssoffan i kupén och försökte runka upp den. Lite hårdare men fortfarande som en halvkokt morot. Hon iakttog mig nyfiket och verkade heja på med några för mig okända glosor där ordet Schwanz var det enda bekanta: kuk. Jag böjde mig fram och stack in handen under underklänningens breda spetskant och drog den över hennes huvud. Kanske åsynen av lite mer av hennes vita hull skulle egga Kamrat Kuk till stordåd?
Herregud! Det var inte bara en byxgördel som hejdade mig. Där stod hon iklädd en hel svart byxkorselett. Något sådant hade jag aldrig sett i verkligheten, men väl i tonårens postorderkataloger där sidorna med halvnakna, välsvarvade, lnde och inbjudande fotomodeller i mer eller mindre invecklade och raffinerade behåar, korsetter, och gördlar varit uppskattade runkobjekt. Den såg ut som en hel baddräkt med långa ben ungefär eller som en lång behå hopsydd med en byxgördel. Blanka paneler fram och bak. Kraftiga resårer i sidorna, insydda fjädrar här och där och kupor i tunn sptetstyll. På vänster sida ett långt blixtlås från armhålan och ned till höften. Visst, den gav henne en fantastisk figur, med smal midja, breda höfter, vackert rundad bak, fasta lår och välformade bröst. Det ska medges, men hur i herrans namn skulle jag kunna forcera detta kroppspansar och komma åt godsakerna? Jag försökte få tag i blixtlåset som en början, men hon föste bort min fumliga, trevande hand. Medan jag fundersamt iakttog hennes förtjusande uppenbarelse brast hon ut på sin sjungande Wienerdialekt:
— När min salig man, översten, fick liknande problem på äldre dar så fanns det en sak som brukade hjälpa!
Hon drog tyglivremmen ur mina uniformsbysxor och vek den dubbel, räckte den till mig och klev upp på soffan. Ställde sig på alla fyra med stöd av armbågarna och viftade glatt och inbjudande med den svällande, välkorsetterade bakdelen:
— Bitte, daranklatschen, Mein lieber herr Korpral!
Jag protesterade lamt och menade att det knappast var något jag brukade ägna mig åt även om jag nu tillhörde kavalleriet, men hon invände att det ”säkert skulle göra gott för oss båda” så jag lyfte armen och drämde till.
— Ach, bättre kan ni! Jag vill verkligen ha smisk, mycket smisk. Tänk bara vilken hemsk människa jag är som ger mig på oskyldiga små pojkar och tänk på att jag måste ha något till min bikt på söndag, tillade hon fnittrande. Men ni får ta i ordentligt om det ska kännas genom korsetten, tillade hon lite snusförnuftigt.
Jag tog i lite hårdare och märkte hur hon riste till. Vid det tredje slaget kom ett kvidande och vid det fjärde en snyftning och en bön om mera. Jag fortsatte en stund, men oroade mig för att smällarna och hennes skrik skulle höras in till grannkupéerna. Hennes uppenbara förtjusning fick äntligen min utsugna kuk att styvna och hon grep genast tag i den och började runka den allt häftigare för varje slag:
— Jetzt, genug! utbrast hon och reste sig bredbent.
Hon förde båda händerna till sitt skrev, kastade huvudet bakåt och började med ett saligt leende och slutna ögon gnida sig hårt över venusberget under den svarta nätresåren. Min kuk reagerade med att hårdna ytterligare och stod nu i sprättbåge. Jag runkade den, men märkte att jag fortfarande var ganska okänslig. Hon satte sig ned, vilt skrevande och började långsamt plocka med ett antal hakar och hyskor i skrevet och till min häpnad öppnade sig korseletten runt hennes fitta. Jag hade faktiskt funderat på hur kvinnor som klämde in sig i den här typen av plagg kunde klara av toalettbestyren, men nu förstod jag plötsligt hur det löstes.
Jag såg hennes röda tofs och ett par svullna blygdläppar som hon särade på med de långa vita fingrarna och en klitta stor som hennes lillfinger uppenbarade sig. Hon strök mjukt och försiktigt över den, snurrade den lätt mellan tummen och pekfingret och befallde bestämt:
— Bitte kommen Sie herein, jetzt ficken wir!
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
