Smiskskolans lilla Nellie - del 2
Författare: valter skoog Datum: 2005-06-30 20:51:21
E-post: valterskoog@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
19 499 gånger
Betyg: 2.7 (209 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Storyn går vidare - sista delen om Nellie...
Jag har genom smiskskolans verksamhet fått en viss erfarenhet av flickor som lider av "vill men inte vågar" -syndromet och har ofta med likasinnade dryftat denna frågeställning. Det finns en tendens för M-flickor att sluta sig in i sin egen fantasivärld, aldrig våga testa sin kapacitet som kvinna i verkligheten - och bli sjuka på kuppen. Som bekant finns det en onormalt stor psykisk ohälsa i landet. Många i grunden ouppfostrade, slöa, slappa och likgiltiga damer går genom livet utan att någon kvalificerad smiskskola tar sig an dem... Det är en av vår tids stora tragedier.
Detta gäller inte Nellie. Trots sin undergivna läggning är hon den viljestarkaste flicka som finns - när hon väl bestämde sig för att tillhöra SM-världen. Och hon kommer aldrig att belasta sjukvårdsstatistiken - ty sexuell livslust är den allra främsta förebyggande medicinen... För att få med alla pikanta detaljer har er skabröse författare valt att precisera Nellies smärtsamma helg med hjälp av den dolda bandspelare han alltid har igång under sessionerna! Valter vill gärna gå vetenskapligt tillväga, kunnigt och effektivt. Att dokumentera alla trevliga ljud och oljud - och just den här flickans vanvördiga språk, som ni märker, är något alldeles ohyggligt vulgärt. Provocerande, utan tvivel - i sin vanliga skola skulle hon aldrig få för sig att använda ett sådant språkbruk. Det gör hon bara när det lönar sig - då utsikterna till härligt smärtsamt pisk är goda. Den här helgen skulle bli lång för henne - och hon hade ju dessutom, uppkåtad av sin egen fantasis irrfärder under en orolig natt, skickat ett synnerligen delikat brev i förväg:
Magister Valter! Låt mig bara börja med att be om ursäkt för mitt dåliga handlag vid tangentbordet. Stava kan jag - men slarvfelen blir alltför många - något jag önskar behandling mot. När jag fick ditt disciplinbrev hade jag just varit i badkaret och var klädd endast i trosor och BH. Läste de första raderna tills jag fick uppmaningen att klä av mig allt. Jag VILL verkligen göra allt du säger och slängde snabbt av mig de två plagg jag hade på mig. Jag la mej naken på magen i sängen med benen brett isär och så läste jag... Jag blev mer och mer tänd (får jag ödmjukt använda ordet kåt?) ju mer jag läste om rep, remmar, piskor och spön. Det fanns SÅ mycket i dessa scenarior som gjorde mig yr och dåsig. Valter - jag vet att pisk är en nödvändig ingrediens i att fostra en slavinna och att enbart rädslan för agan kan skapa en pirrande kåthetskänsla i kroppen. Dyre Valter - jag ÄR en sådan kvinna som inser allt sånt! Då vi ses önskar jag bli utsatt för din sexuella lust att straffa. Jag anhåller på mina bara knän att min kropp används på det sätt du önskar och som för tillfället behagar dig. På det mest brutala sätt - jag är den räddaste av rädda inför allt sådant - men eftersom du binder och munkavlar mig så där härligt skönt bara DU kan så kommer jag ögonblickligen då du kallar... Jag skäms när jag skriver detta - men jag tänder som Du vet oerhört på att utsättas för det smärtsamma RISET - eftersom jag vet att det svider värre än tusen ridspön tillsammans, hos en kunnig Sado-man...
Snälle Härskare - jag vill få min fitta, mina bröst och mitt analhål utnyttjat på precis vilka sätt som helst. Vägrar jag skall riset ge mig anledning att snällt utlämna mig... Och ALLTID i mina drömmar är jag bunden hos dig - utan möjlighet att använda händer eller fötter efter fri vilja. Firhet från ansvar - helt i händerna på den som bestämmer...
Är jag inte ryslig som skriver detta? Jag, Nellie, alltid med randiga skinkor. Randiga lår. Genomstungna bröstvårtor och fittläppar - som jag fick i Köpenhamn. Töjningar, skrik och gråt. Och ändå - paradoxalt: Njutningen och orgasmerna som skakar min kropp. Bunden i timmar. Inte ens gå på toa själv... Vilka drömmar...
Med underdåniga kyssar och slickande över din sadistiska kropp - överallt - bokstavligen överallt...
Din privata slavflicka Nellie...
Ja - vad kan man tillägga? Inte var det ett brev som passar i en ung anständig flickas poesialbum! Nå, inga svordomar i det, åtminstone, det är ju alltid någon tillhyfsning. Men verbalt här och nu är hon omöjlig. Det börjar i natt med att jag tystar hennes oförskämda mun. En upppumpbar boll i mun, överbunden med en läderrem är en trevlig upplevelse för hennes psyke. Att skrika invektiv och okvädingsord åt sin Lärare kan ju bara sluta på detta sätt. Smisk över köksbordet. Jag betraktar henne sedan efter några hårt indragna rapp. Alldeles kolossalt vad den där svällande rumpan måste svida redan. Jag inspekterar min vana trogen skinkorna efter de första snärtarna - men jag finner nu något underligt. En lustig hög smal rand över ena skinkan, just där den övergår i låret, en svullnad som definitivt inte Valter är skyldig till. En blåröd djupare nyans - detta måste undersökas! Jag håller henne under hakan och befriar henne från både munkavel och boll. "Ahhh" säger hon lyckligt när hon kan sluta sina ömma käkar bollen pressat ut. "Faaan vad hårt du slår..." Men hon ligger förunderligt stilla på bordet - med särade ben och putande rumpa. På väg in i lyckans land - som för henne är hårt och konstant piskande i rumpan. Men jag har en fråga!
"Nellie stygga unge - vad är det här för märken? Det är inte nåt från mina redskap så försök inte slingra dig. Ååja - ligg still så jag kan se - det är ju från nåt vasst smalt - har du varit hos nån annan?"
Hon ålar sig som en orm.
"Neeeij Master - jag har ju bara dig - det gör fanimej tillräckligt ont här hos dig!!"
"Nåå - men dessa märken då - det ser ut som en hundpiskas verk. Hm. Har du en sådan?"
"Jaaa - en som farsan köpt en gång - för min räkning... Fast han slog aldrig hårt - bara på skoj - inte som jag ville..."
Vilka bekännelser! Vilka familjeavslöjanden! Jag är som ni förstår djupt chockad såsom varande en moraliskt högstående lärare. Jag stryker henne över rumpan. Jag känner hur det dunkar välbehagligt i pungen då jag inser hur ont sådana piskrapp måste ha gjort. Även om hon piskat sig själv - jag vet att denna unge kan bli otålig ibland, då inte Master finns till hands... Tänker mig in i hennes situation. Ja - vi känner varann utan och innan - men detta måste redas ut!
"Nellie - ljug inte för Master Valter. Har du gjort det själv - utan att fråga om lov först?"
"Jaa - vad fan då förresten - jag gör väl som jag vill och inte som nån pervers gubbtjyv eller snuskgubbe säger!!"
Det var Nellie, som sagt. Den vanartiga flickan spelade verkligen ut. I kväll ville hon gå långt. Bra! Jag ville inte fråga ut henne mer - men påpekade som den vänliga och fridsamma natur jag är att nästa gång hon kom för dressyr i min stuga skulle hon ha denna hundpiska med sig. Utan hund. Det skulle hon själv få vara. Och då skulle hon gå på alla fyra med hundkoppel och göra sina behov i trädgården bland buskarna. Munkorg skulle också bli nödvändigt - jag vet att hon vill bitas (i de mest olämpliga kroppsdelar) då hon halkat över gränsen till de sexuella fröjderna på allvar. Jag vill inte riskera mina ädlade delar. Jag har ett bettmärke på min käraste ägodel redan - men det är en annan historia, och en annan kvinna! Möjligtvis en annan story...
Ja - nu är kl. redan 21.00. Hennes syndiga mun är för några minuter sen åter effektivt tystad. Lydigt hade hon ändå öppnat munnen så jag kunde trycka in mungagen. Den uppblåsbara bollen. Grymt effektiv. Hon står på knä framför mig i en ställning som jag kallar disciplinställning 1. Den grundläggande. Alla dessa ställningar har hon lärt - hon älskar att inta dem alla - underkastelsen sitter så djupt rotad i hennes själ - och gör henne salig av förväntan.
Men också nyttigt rädd - för rädslan skall också pirra skönt i flicksjälen. Ja - man har fått många principer genom åren - en är att vara ståndaktig (på alla sätt - ni fattar, va??) och inte ge efter för ovidkommande tjafs, böner om nåd eller skrik efter att få slippa... Ta Nellie här - den verbalt mest ofina och vulgära slyna som nånsin tagit en svensk studentexamen - och då förstår ni hur illa det är. Ett förstadie hon befinner sig i - ända tills hon äntligen lydigt intagit denna ställning, numero ETT. Då är hon så tyst, mjuk och fin. Hängiven - med armarna hårt uppbundna bakom ryggen, högt så hon känner repens makt och kan njuta av detta. Huvudet angenämt böjt bakåt - med blicken riktad mot taket och med munnen uppumpad med den där disciplinbollen. Den hindrar onödigt prat - får henne mjuk i själen - och hennes inpackning i munnen hindrar allt olydigt skrikande av stoppordet. Allt annat oväsen också, förresten så jag kan arbeta obehindrat och målmedvetet med hennes bestraffning. Jag måste läsa i hennes ögon i stället när det gör för ont, skrev hon i ett tidigare brev - ja, det kan hon ju bara hoppas på att jag gör! Hahaha...
Kl. 21.10: Nytt kommando: "Brösten upp - skjut fram överkroppen Nellie - såååja fin unge - du vet vad jag skall sätta i dem, eller hur?? Så det blir skönare med ringarna sedan..."
"NNNGGGHNNNGH" - betydde det nej? Säkert - flickan skakar vilt på huvudet. Vill INTE ha de där vassa små metallklämmorna, nej nej, se de GÖR ju kanske lite ont... Jag låter henne titta på dem - när hon vrider bort ansiktet fattar jag hennes hår och tvingar huvudet tillbaka - hon skall SE vad som väntar. Och känna kåtheten stiga tillsammans med rädslan. "Titta då, min kvinna, är inte mina klämmor det allra bästa som kan sättas i de stygga bröstvårtorna??" Paralyserat glor hon ned mot sina utpekande bröst - lydigt skjuter hon dem ännu högre upp mot min hand med den första klämman. Det räcker att nudda vid ena bröstvårtan (som jag skulle vilja bita i, länge, länge) så svullnar den som ett litet blårött bär och spritter ut, centimeterlång, ett fullständigt fantastiskt sexuellt gensvar!
Bryskt sätter jag fast klämman - snabbt, brutalt - sadorösten inom mig befaller mig att inte vänta eller skona henne. Minsta tvekan - och man har förlorat den rätta sado-stämningen. Hennes mun vrålar och kroppen rister i vånda - men inte mycket hörs genom gummibollen. Jag märker hur hon biter och tuggar på den för att lindra den första ohyggliga knipsvedan - vet också att om någon minut har hon accepterat smärtan... Jag har ridpiskan i beredskap om hon skulle visa annat än ödmjukhet inför smärtan i sina ögon - men denna lilla tjej är så van, är så beroende av att föras till sin yttersta gräns...
Nu står hon på knä och väntar tappert att den värsta bröstsmärtan domnar bort - det brukar ta några minuter... Blek om nosen efter smärtupplevelsen ser hon på mig med halvslutna simmiga ögon medan jag torkar bort några tårar som runnit ner på kinderna - jag älskar dessa blickar av masochistisk glädje i det som är nödvändigt - ett spel som endast vi initierade begriper.
"Känns det bra i pattarna nu, min slyna??"
"MMHHNNMM" Hon nickar till sist ivrigt - väntar på de där hemska ringarna... Jag, som är en välvillig och snäll natur, lossar hennes armar och händer från repen som fjättrat dem. Hon är lugn och snäll nu - vet vad hon måste göra. Jag håller fram brickan där de två glänsande silvervita ringarna ligger redo.
"Sätt dit dem själv, slyna, så jag slipper höra sen att jag är brutal. Först skall du ta bort klämmorna - jaja, du får lov nu, det blir väl skönt för dina stygga pattar??"
Ångestfyllt ser hon ner på sina plågade klämda vårtor - och tjuter till under munkavlen då hon försiktigt tar bort de stygga vassa klämmorna och känner blodet återvända till de straffade blåsvullna bröstvårtorna... Åååh vad Valter är stygg - ibland - men ååååh vad hon behöver detta...
Ringarna sätter hon dit meddetsamma - nu njuter hon av att visa mig de spända brösten, skakar på överkroppen, njuter av att vara hona, slyna - och jag ser i hennes ögon att de där speciella rysningarna av vällust sjuder runt i fittan - de hon efteråt beskrivit som "nästan kyligt, lockande, pockande - en alldeles obeskrivbar känsla av längtan till mera hemskheter..."
"Fittan då - du har dessa ringar också att sätta dit - seså, snabba på! Stå upp ordentligt!"
Vinglande står hon nu lite lagom bredbent - så jag kan knäppa på benspridaren. Hon står med ryggen mot väggen - tittar med halvslutna ögon ner mot skötet - fötterna exakt 90 cm från varandra - lagom för en så pass långbent flicka. Nästan generat (det skall mycket till för att få DENNA slyna att rodna) särar hon på sin glattbarberade, plaskvåta rödsvullna fitta - det är mycket intressant för en specialist som mig att hon själv visar mig alla detaljer. Hon är van att sätta dit sina ringar - höjer efteråt lydigt på underkroppen fram upp mot mig så jag kan inspektera. Jo - de satt bra - glänsande våta redan av den plaskvåta omgivningen...
"Armar bak - sååja - är inte mina fina handbojor sköna???" Jag knäpper raskt på dem - det klickande ljudet får hennes kropp att rista angenämt.
"Mmm..." Jo visst är de sköna för henne - och nödvändiga inför nästa fas... Tyngder i ringarna. I alla fyra. Ängsligt ser hon nu på då jag hämtar vikterna - men i hennes dåsiga ögon läser jag masochistisk förväntan. Att hela tiden kontrolleras och styras av en sadoHerre... Jag klirrar med tyngderna och smeker henne över kinden. SM är också en slags kärlek - kanske den högsta av alla mänskliga sinnesrörelser. Det är så mycket involverat - smärta, lidande, trånande - de där sparkarna mot nervsystemet som triggar igång de oändligt vällustiga böljorna i kroppen...
Snart står hon där försedd med mina prydnader. Ett scenario hon själv beställt redan före Köpenhamnsbesöket. Jag är, som välvillig natur, genast beredd att villfara olydiga flickors önskemål. De flesta av dem vågar inte ens berätta i brev - vilken tur att man både är tankeläsare och clairvoyant. Dvs - kan förutse vad olika dressyrmetoder kan leda till. Nå - det är nu skönt för mig att ta en paus - men först lite roande lek! Jag hämtar en hink från badrummet - vattenfylld, isbitar i - och den där svampen som bara är till för att kyla ner hennes savande fitta vid behov...
"Nellie - du får ju så granna utdragna fittläppar. Söta små flikar. Gulligt. Gunga nu med rumpan så jag ser att tyngderna dinglar från dem - såååja - du ÄR ju en duktig masoflicka - åååja, stöna lagom - jag vet det gör ont men det är liksom meningen. Söndagsskola blir det då inte här..."
Samtidigt som hon lydigt dinglar med tyngderna och stönar då det spänner låter jag två fingrar leka över hennes oljiga blottade klitoris - och hör en annan sorts stönande under munkavlen...
"Är det skönt att vara så masokåt, min flicka?? "MMMM" Långt utdraget stönande - och vilt nickande njuter hon av att vara en pervers liten tjej...
Men orgasm redan? Jo - det kan hon ju inbilla sig! Jag ser i hennes ögon att hon är väldigt nära - snabbt slutar jag runka henne och kör i stället tvättsvampen som legat i isvatten rakt upp mellan hennes ben. NEEEEEJ - läser jag i hennes ögon - det var ju så skönt nyss...
Nej - det skall inte BARA vara skönt att leka olydig flicka. I totalkontrollen av henne ingår allt. Och tids nog skall hon få lov att slinka över gränsen till orgasmernas himmelrike. Stönande och mycket olydigt försöker hon ändå locka fram de där masoilningarna hon kände nyss - jag har gått ut i köket så hon får kämpa med detta, med sig själv, i lugn och ro... Tar en öl. Sitter och funderar - min erektion var nästan smärtsamt hård då jag lekte med fingrarna i hennes varma våta lustgrotta. Vad livet kan vara skönt ibland! Jag känner mig mycket angenäm till mods. Tänker på alla fårskallar som inte begriper att unna sig livets högsta njutningar. Som för övrigt är gratis!!! Jag skänker en medlidsamhetens tanke åt dessa olyckliga varelser som ingenting vet och ingenting begriper om vad den mänskliga naturen är kapabel till. Fast vi är några stycken som vet och kan!
Nog med filosofi (för övrigt mitt ämnesområde som Lärare)! Dags att ta itu med Nellie igen! Hon bör vara lagom mör nu i bröst och fitta då tyngderna fått henne att begripa att hon är undergiven kvinna och ingenting annat. En nyttig läxa! Jag hämtar den långa smala rottingen. Känner lusten att använda den på henne svirra angenämt i magen - en härlig känsla, i den rätta Fostrarandan!
Hon står lätt nigande - ser mig komma och jag ser att hon halvblundar redan och skjuter ut underlivet så jag kan börja med en ny inspektion. Jag låter rottingspetsen glida över hennes plågade utdragna fittläppar - åååh Nellie, vad skönt detta skall bli! Jag tittar i hennes ögon - hon fäster blicken i mina och jag läser en massa saker i dem som bara vi två vet om och som inte heller kommer att fästas i nån skrift... Somligt skall man bara hålla inombords...
I detta stadie av kvällen behövs få ord - om ens några. Jag börjar piskningen lite lätt - lätta rapp från hennes smalben och uppåt över lår, höfter, mage och bröstvårtor... Lätta rapp - som ger henne förväntansfulla, skräckslagna ilningar i fittan. Skulle jag bli FÖR smärtsam denna gång - eller vara för snäll med piskan? SM är ibland en mycket raffinerad balansgång, och kräver gedigen kännedom om partnern. Lyckligtvis är Nellie inte sen att berätta ALLT om hennes behov - så Valter rätt kan hantera alla de känslor som en god rotting kan locka fram. Rottingen nu är alltmer svidande - det klaschar ordentligt i rummet då den träffar bar kvinnohud - låren får mest nu och allt snabbare snärtar ger henne de bästa ilningarna i fittan. Och detta ser jag i hennes simmiga ögon - denna underbara lilla kvinnovaresle som så tappert uthärdar vad hon behöver för att nå höjderna...
Efter ett tiotal rapp håller jag rottingen framför hennes ögon. Lyfter upp hennes haka med den.
"Är inte min rotting skön?? Jag ser inte att du niger efter rappen i tacksamhet, slyna. Vill du inte visa din Herre att du ÄR en kåtslyna som älskar rottingen???"
Ivrigt nickar hon - jooo, det vill hon nog visa! Snällt böjer hon knä så längt benspridaren tillåter - gungar upp och ned medan hon biter och tuggar på munbollen - min rotting smeker över hennes bröst och mage. Jag vet att ett finger nu på rätt ställe hade gett henne kvällens första orgasm - men man skall inte skämma bort sina smiskflickor med sådana ovanor. Det finns en tid för allt - och ju längre man väntar dess skönare blir explosionen när den kommer. Dessutom är det ett straff i straffet - att göra klart för henne att orgasmer skall endast tillåtas henne då hon varit en riktigt tapper och duktig liten piskflicka... Det må ta lite tid - men å andra sidan - jag är inte mer än människa och kan inte motstå om hon ber riktigt vacker om aga-utlösning...
Fast då måste hon vända sig om - med näsan mot väggen och baken ut mot rottingen... Lite bök och stök med vändningen - benspridaren är ett hinder - men till sist står hon med sin darrande utputande ända - som gör mig fullständigt vansinnig av längtan. Vilket hon vet om, den lilla räven. Och nu kan jag använda rottingen såsom den SKALL användas på ett par kvinnoskinkor. Alla tyngder tar jag bort först - inspekterar så de utdragna kroppsdelarna inte tagit skada. Nej - allt vi gör är tämligen ofarligt. Inte smärtfritt - men ofarligt... Farliga upplevelser är det sista hon får hos Valter... Jag lossar hennes handbojor - fullständigt viljelöst låter hon mig knäppa på armremmar som sedan fästs till högt belägna krokar i väggen. Krokar jag satt dit innan hon kom - måste komma ihåg att ta bort dem innan lägenhetsinnehavaren kommer hem... Vill ju gärna låna lyan igen - vid behov...
"Vill du ha stryk nu, slyna - så där lagom länge och hårt som du vet jag vill ge?"
Jag böjer hennes huvud bakåt - vi ser varann i ögonen. Så nickar hon och kryper ihop av rädsla. Rottingens makt är stor. Men längtan efter den övervinner alltid rädslan. Hos Nellie - och andra om sig själv medvetna små slynor... Det syns inte minst på den i förväntan kraftigt utputande flickrumpan - möjligtvis lever denna ett eget liv, och vill sträcka sig efter min härligt svidande rotting... Ja - i grunden är det nog så. Med Nellie och andra smiskflickor som hittat sin sexuella nisch. Som ingen annan än de och deras Fostrare vet om - eller har med att göra...
40 rapp får hon. 40 härliga, svepande, svidande stick - och 40 härliga gnyenden under munkavlen... De sista rappen vill jag helst ge henne utan den där munkavlen - att höra sin slavtjej skrika ut sina njutningar då man fört henne över gränsen - smiskorgasmerna som bara rinner ur henne - ja det är en subtil tillfredsställelse för en sträng Lärare. Något fundamentalt har inträffat - och man slickar sig om munnen och gör sig beredd att invadera alla hennes plaskvåta öppningar för den finala - eller anala om man så önskar - sado-njutningen... Medan hon ännu är genomsyrad av minnet av den sista himlastormande orgasmen - som fört henne bortom allt medvetande för någon minut... Då kan man passa på att ta henne bakifrån, i ändan, som hon hemma så noga förberett för sådant... Fast om dessa förberedelser bör jag nog berätta separat - det blir för mycket osedlig läsning annars, se, för er känsliga smiskslynor...
Och Nellie? Tja - sådana som hon blir aldrig färdigpiskade... Hur är det med ER????
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Kan bara hålla med alla andra: SKRIV MER ! för oss som bara har sådana här historier som fantasier är helt underbart att läsa din noveller... De är verkligen mums för en flicka som jag...
bra men efterlyser mer ingående detaljar om själkva smiskandet. Ser fram mot en fortsättning.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Åh, gud jag önskar någon ville smiska min stjärt på det där sättet... Har drömt om det sen jag var liten...