Kusin Anki berättar, del II
Fortsättning på Del 1 från den 15/6-05
Det gick fjorton dagar innan jag träffade kusin Anki igen, den här gången i Kungsparken. Vi slog följe ett tag och satte oss på en av bänkarna vid dammarna i den bleka vårsolen. Jag påminde henne om vårt förra möte på kaffeet och undrade om hon ville fortsätta berättelsen om sin tid hos Doktor A. Anki rodnade lite och sa:
– Tja, jag vet inte riktigt varför jag berättade det där för dig förra gången och jag skämdes faktiskt lite efteråt, så jag vet inte. Jag tänkte att du kanske tänkte att jag bara fantiserade och att du måste se på mig som en äcklig och snuskig gammal tant.
Jag intygade att det inte alls var så och att hennes historia för mig handlade om en brytningstid mellan gammalt och nytt och att den faktiskt gjorde det lättare för mig att förstå min älskade lilla kusin Anki som alltid varit så blyg och tillbakadragen och som aldrig gift sig och skaffat barn. Inom mig tänkte jag att i de lugnaste vattnen går tydeligen de fulaste fiskarna, för Anki hade alltid framtonat som lite allvarligt lillgammal, ordentlig och på gränsen till tråkig.
Efter en stund tog hon mod till sig och berättade hur hon vaknat tidigt på söndagsmorgonen och känt sig både ledbruten, lite frusen och allmänt egendomlig. Hon tog en lång dusch och klädde sig sedan ”reglementsenligt” i den lilla svarat klänningen med en svart Enhance-gördel matchande långa behå, underklänning och svarta tunna strumpor för att undvika alla komplikationer med doktorn under frukosten, som serverades vid niotiden. Hon kände sig inklämd och stel, men fick en hållning som var en dams på den tiden. Att böja sig för att plocka upp något på golvet gick inte, utan hon fick knixa sig ner med knäböjningar.
Dessförinnan hade hon fått lära sig att han ville ha sin rakutrustning serverad på en särskild bricka i sovrummet, med varmt vatten och uppvispat raklödder. Det verkade som om han inte alls låtsades om föregående kvälls ”lektioner”.
– Jag förutsätter att fröken O, kommer med i högmässan, sa han plötsligt över frukostgröten.
– Ja, jag brukar faktiskt inte gå i kyrkan, svarade Anki.
– Nå, då är det nog dags att börja. Kom ihåg att hon är i min tjänst hela helgen och då gör hon som jag säger till om!
– Ja, doktorn! Den där obetvingliga rösten fick henne ännu en gång att svara mot sin övertygelse.
Promenaden till kyrkan varade bara några minuter och på vägen tillstötte Syster Gudrun, som dagen – och kanske Gud – till ära var insvept i en lång svart päls och bar hatt ovanpå det tjocka rågblonda håret som hon satt upp i en elegant svinrygg. Efter gudstjänsten inviterade doktorn syster Gudrun med hem på lunch som jag förväntades tillreda. Jag var nästan skräckslagen, för någon framstående kock var jag ju inte och jag hade ingen aning om vad som fanns i skåpen.
Medan jag arbetade med att svänga ihop en stor svampomelett och steka prinskorvar till, hörde jag från och till glada skratt från salongen där doktorn och hans sköterska slagit sig ned med ett eller två glas sherry före maten. De verkade trivas i varandras sällskap. Doktorn beordrade in snaps till maten, som jag för min del fick inta i köket. Till kaffet ville doktorn ändå att jag skulle ansluta mig till sällskapet och nu bjöds även jag på den Chartreuse som han prompt ville att Syster Gudrun skulle smaka på. Själv blandade han sig en stor grogg på whisky och sodavatten – mahognygrogg kallade han den – och visade mig hur den skulle tillredas.
Samtalet kretsade från konsertföreningens höstprogram via Gösta Folkes arbete på Stadsteatern till politiska frågor där tydligen Medborgerlig Samling hade väckt doktorns förtjusning. Syster Gudrun förhörde sig artigt om min bakgrund, mina studier och mina framtidsplaner. När doktorn avlägsnade sig för ”call of nature” passade hon på att ge mig komplimanger för hur fint den svarta lilla klänningen, som jag också haft på mig i kyrkan, satt och tillade att jag hade en så ”söt och nätt liten figur”. Hon stack snabbt in handen ur min klänning och smekte mig längs låret. Märkligt nog kände jag en skön rysning och ett djupt sug i mellangärdet när hennes hand nådde upp mot det nakna låret mellan strumpskaftet och gördeln. Jag kände hur hon hejdade sig just som pek- och långfinger snuddade vid min lilla buske. Hon drog tillbaka handen. Medan det skedde fixerade hon mig stadigt och liksom frågande med sina ljusblå ögon. Jag blev ganska generad, slog ner blicken och visste inte vad jag skulle svara. Visst hade jag någon gång hemma i flickskolan varit med om att gymnastiklärarinnan tafsat på mig i omklädningsrummet och lärt mig av skvallret oss flickor emellan att det fanns tanter som älskade flickor. Karin Boye kände vi ju till, men ändå...
Jag var hela tiden väldigt medveten om att den styva gördeln med sina fjädrar tvingade mig att sitta mycket rak och ytterst på fåtöljkanten och att den långa behån rätade upp mitt lilla hållningsfel, men behagligt kunde det knapapst kallas.
När doktorn kom tillbaka förklarade han att jag nu kunde återgå till köksbestyren, men att han kunde komma att behöva mig under eftermiddagens lopp. Efter disken drog jag mig tillbaka till mitt rum, men vågade inte byta om. Jag la mig på sängen och pluggade matte. Långt inne i våningen hörde jag då och då mumlande röster, som emellertid tystnade efter någon timme.
Vid tretiden gick jag ut i köket för att förbereda eftermiddagskaffet. Plötsligt hörde jag ett klatschande ljud, stönanden och små skrik från doktorns sovrum. Orolig för att han skulle ha råkat ut för något skyndade jag mig dit. Jag sköt upp dörren utan att knacka och möttes av en syn som fick mig att rygga tillbaka och vilja stänga dörren. Vänd mot mig med slutna ögon och öppen mun stod syster Gudrun på golvet på alla fyra och bakom henne doktorn med ett björkris i handen. Syster G. var iklädd en sköterskeuniform med förkläde, mössa och allt, men hade den ljusblå klänningen uppdragen över midjan. Hennes fylliga vita stjärt putade upp ovanför de svarta nylonstrumporna och hade långa röda strimmor. Doktorn själv var klädd i sin regementsläkaruniform med röda kragspeglar, men var föga regementsenlig, för ur gylfen tittade hans…hans.... hans kuk fram (Anki rodnade sött när hon använde ordet). Han tittade roat på mig och utbrast:
– Nämen ser man på, jag tror att vi fått sällskap av ännu en olydig dam!
Syster Gudrun öppnade ögonen, fick tillbaka den bekymrade – eller kritiska rynkan – mellan ögonen och skrek:
– Åh, din lilla ouppfostrade slyna, har du inte lärt dig att knacka innan du går in i ett rum? När ska du lära dig veta hut? Du må vara av hur fin familj som helst, men här är du bara en enkel piga som ska lyda doktorn! Vet hut och skäms!
– Nu tiger syster! skrek doktorn och randade syster Gudruns imponerande, bleka bakdel två gånger till med sitt ris.
Hon kved till, gjorde en hemsk grimas och jag såg tårarna tränga fram. Doktorn bad henne att resa sig upp och beordrade henne att ta av uniformen ”så att den inte blir solkig”. Jag kunde knappast tro mina ögon när hon genast lydde honom och stod framför oss båda iklädd en oerhört hårt snörd svart korsett, som gav henne den elegantaste getingmidja. Brösten vilade i en behå som måste ha haft nummer utanför nummerserien. Jag funderade på om det kunde finnas något som hette DDDD eller så… Hennes hy var mjölkvit med några frå fräknar här och där och hon påminde mig om en större utgåva av La Nilsson i rollen som Brynhilde. Jag hann inte betrakta hennes särskilt länge innan också jag beordrades att ta av mig dräkt, underklänning och underbyxor. Han delade på riset, gav syster G. ena halvan, beordrade ner mig på alla fyra och bad syster G. att börja bestraffningen. Hennes första slag var obarmhärtigt hårt och genom den röda dimman hörde jag doktorns bestämda stämma:
– Så ja, så ja syster Gudrun, nu tar vi det lite lugnt!
Jag hörde riset vina igen, men inget träffade min bakdel och jag förstod plötsligt att doktorn nu smiskade syster Gudruns bakdel. Det fortsatte så en stund med omväxlande nedslag på oss båda. Som kvällen innan förvånades jag över hur smärtan sakta övergick i intensiv och bitterljuv vällust och jag kunde av ljuden bakom mig förstå att syster Gudrun upplevde samma förvandling. När darrningarna i muttan började formera sig till heta vågor som rann upp i livmodern avbröt doktor plötsligt sin risbastu och hans sköterska följde lydigt efter. Besviken konstaterade jag att jag nu hade en oförlöst spänning i hela buken och jag längtade efter att nå klimax – strunt i hur det gick till! Jag hörde doktorn viska till syster Gudrun:
– Eftersom syster sagt att ni tycker om tösen tycker jag ni ska passa på att ta för er nu, men var försiktig för hon är virgo (jungfru) och ska nog så förbli ett tag till.
– Som doktorn önskar, muttrade syster G. och visade mig mot sängen där hon fick mig att ligga ner på rygg.
Hon särade bestämt på mina lår och ben och klättrade upp över mig så att hennes väldiga rumpa uppfyllde hela min horisont och långsamt sänkte sig ned mot mitt ansikte. Jag kände hur hon försiktigt förde mina rosenblad åt sidorna och med tungan började bearbeta min rosenknopp och snabbt var ilningarna från lilltån till hjässan där igen och jag kunde inte låta bli att i hennes väldiga ljusa hårbuske leta upp motsvarande knopp, som visade sig vara lika grov som min lillfingertspets. Mina läppar slöts omkring den och jag hörde syster Gudruns ”Mm, mm, mm, mm, mm,” i rytm med mina sugningar och märkte hur hon föll in i samma rytm och hur jag svarade med: ”Mm, mm, mm, mm, mm” Till min förvåning kände jag en tung blomdoft ur hennes sköte. Den hetsade upp mig alldeles enormt. I bakgrunden hörde jag doktorns röst:
– Vill syster vara vänlig att sära lite till på benen så att jag kommer åt att rektalpalpera?
Nyfiket tittade jag upp när jag kände hur hon makade isär skinkorna och såg hur doktorns hand, nu iklädd en tjock röd gummihandske och insmord med något blankt med en roterande rörelse verkade försvinna in i syster Gudruns stjärthål. Syster Gudrun skrek av vällust och släppte alltså taget om min knopp, vilket gjorde mig rasande och jag skrek ut min ilska och förtvivlan:
– Fortsätt, fortsätt, sluta inte nu, kärring! Det är så skönt, jag vill ha mera!
Syster Gudrun vred sig bort från både mig och doktorn, hon satt bredvid mig i sängen nu och gned frenetiskt över sitt venusberg. Ögonen var simmiga och halvslutna och hon grymtade:
– Varsågod, doktorn! Jag tror att dörren är vidöppen och att det bara är att stiga på! Hon pekade mot mitt sköte.
Doktorn kom upp i sängen på knä mellan mina ben. Hans gammelmanspitt stack blåröd ut ur gylfen och han drog i den lite då och då samtidigt som han sänkte sig ned mot mitt sköte med tydligt sikte på det ställe som ännu aldrig haft besök. Jag skrek:
– Nej snälla doktorn! Jag vill inte! Jag måste spara mig och jag vill inte bli med barn! Skona mig snälla doktorn! Han ryggade tillbaka.
– Så vi kanske hellre vill ha besök via bakdörren? frågade syster Gudrun barskt medan hon fortsatte att frenetiskt bearbeta både sina nedre och övre delar med kraftfulla roterande handrörelser.
– Vi får väl se om det är möjligt. Vill doktorn att jag palperar?
Hon steg upp ur sängen och fick sig en rejäl smäll av riset när hon passerade doktorn. På sminkbordet låg en ask med kirurghandskar, Hon drog på en på högerhanden och smorde in den med vaselin ur en gul burk som redan var öppnad. Hon satte sig på sängkanten och beordrade mig att lägga mig med särade ben över hennes sköte. Jag vägrade först men doktorn hjälpte mig iväg med några slag med riset. Jag kände hennes pekfinger glida in lika lätt som barndomens febertermometrar och hon rapporterade ett mått till doktorn. Hon drog ut fingret och prövade nu med två fingrar. Det gick också bra och kändes dessutom ljuvligt. Jag stönade till av vällust och märkte hur hon började dra fingrarna ut och in medan jag knep till om dem med stjärtmuskeln. Hon tog min vänsterhand och förde den bestämt mot sin mutta, där jag nu lätt hittade hennes knopp och smekte den försiktigt. Jag såg hur hon med vänsterhanden smekte sitt väldiga bröst genom pansarbehån. Min högerhand smög upp till min egen klitta (Anki rodnade lite, igen…).
– Jag tror att stugan är uppvärmd, doktorn! Dags för besök, kanske, men porten är ganska trång!
Doktorn rörde sig runt mig, jag kände hur syster Gudrun drog ut sina fingrar och kände sedan något runt pressa mot min stjärt. Doktorn var där med sin pitt. Han stötte utan att komma in. Jag knep frenetiskt ihop och han stötte till igen. När jag förstod vad som höll på att hända skrek jag i en blandning av upphetsning och fasa:
– Nej, nej, nej! Inte där! Den får inte plats! Sluta, snälla!
– Nå, sa doktorn, det är väl inte bara damerna som ska ha det lite skönt på söndagseftermiddagen, så jag tror nog att fröken Ann-Christin får bjuda till lite nu. Vad gör man när båda källardörrarna är tillbommade? Vi kanske ska pröva den enda återstående öppningen? Samtidigt lät han sitt pekfinger liksom prövande försöka tränga in där bak, men jag knep och han verkade ge upp försöken.
Jag var nu nästan helt upptagen av att min livmoder börjat dra sig samman igen och av att min vänsterhand kände starka ryckningar i syster Gudruns mjuka delar som kändes hala och fuktiga.. Både hade vi börjat gny på nytt och hon förde snabbt in sina två fingrar i mitt akterkastell som hon beabetade i takt med våra ljudsignaler.
Doktorn tog mig plötsligt under haken och lyfte upp mitt huvud och alldeles framför mina ögon såg jag nu hans organ som verkade ha vuxit till sig ytterligare en del. Jag tänkte först att han ville att jag skulle titta på det och stirrade häpet på det. Jag töänkte att han ville att jag skulle beundra det och klämde leende fram ett försiktigt: "Så stor och så fin!".
När det snuddade vid mina läppar förstod jag plötsligt vad som var på gång! Han ville att jag skulle suga på den! Herregud, ta den i munnen och suga på den! Jag hade aldrig ens kunnat tänka mig att något sådant förekom. Än mindre att det gick att stoppa in den i stjärten. I mina fantasier hade det alltid handlat om oändligt långa omfamningar som slutat i en kort missionärsakt.
Ändå kändes det nu som att jag inte kunde komma undan. Jag var också osäker på om man kunde bli med barn om man pussade den (ja, så usel var faktiskt sexualupplysningen då...). Men jag hann tänka att doktorn nog skulle vara försiktig, han var ju kvinnoläkare. Och jag kände nu en lockelse: vad kunde hända om jag slickade lite på den?
Det här var nytt. Jag fuktade läpparna och skulle slicka på den med tungan när han plötsligt stötte till och lyckades sära på läpparna. Jag lät den komma in en liten bit och sög på den som på en godisklubba, när han pressade in den lite till. Jag lät tungan snurra runt ollonet och kände hur han darrade. Syster Gudruns bearbetning av mitt stjärthål ökade i hastighet liksom mina smekningar av mig själv och av henne. Jag var nu spänd som en sprättbåge, doktorns ris rappar till två gånger över min ömma stjärt – och så i ett så öppnar sig himlens alla portar! Jag hör ett avgrundsvrål från syster Brynhil.. nej jag menar Gudrun, känner hur det sprutar varma och hala safter över min hand från hennes vibrerande mutta samtidigt som min inre vulkan får utbrott på utbrott som sakta klingar av under min gråt. Det är som om den styva gördeln fångar upp klimaxens konvulsioner och förstärker dom, dom kan liksom inte ta vägen någon annan stans än att rulla tillbaka in i buken där de möter nya vågor.
Jag märker att doktorn passat på att avancera ner mot den känsliga tungroten och det ger mig lite lätta kväljningskänslor. Jag bestämmer mig för att försöka komma ifrån honom. Jag spänner läpparna, smeker hans pinne med tungan och drar mig långsamt bort från roten på hans organ, känner hur han spänner sig och hör honom stöna och viska:
– Åh min älskade Märthaslyna, mitt älsklingsluder, min lilla lilla favortitfitta, salope!, pappas älskade lilla fittsugerska, så fin, så fin… Min lilla älskade Märta. (Anki rodnar rejält när hon denna gång citerar doktorn)
Den är nästan ute ur munnen när ryckningarna kommer: en.. två…..tre…….fyra………..
Och med dom en salt smak, kanske lite nötsmak, men en ganska småäcklig, slemmig konsistens. Jag kan inte svälja för nu känner jag hur en ny serie vulkanexplosioner hemsöker mig. Syster Gudrun vänder på mig, böjer sig ner och ger mig en lång djp och våt tungkyss. Jag pressar över den salta och beska vätskan i hennes mun och hon returnerar lite av den, när jag känner att hon också får utlösning en andra gång. Ett pipande, hest litet skrik där ögonvitorna vänds ut som om hon skulle svimma, sedan snabbt sig själv, ler mot mig och viskar:
– Tack lilla vännen! Vi ska nog komma bra överens!
Doktorn står vid sminkbordet och torkar av sitt nu lilla rynkiga organ med en pappersservett och säger sedan muntert:
– Ja får tacka damerna för en trevlig vilostund på maten! Det var en lustiger dans. Jag förmodar att vi nu kan se fram mot kaffe i salongen alla tre sedan damerna snyggat till sig lite? Kom gärna som ni är!
Ankis mobil ringde.
– Jag fattar egentligen inte varför jag berättar det här för dig Lennart och jag vet att jag kommer att skämmas efteråt, men hursomhelst, jag måste kila!
När hon gick iväg längs den grusade parkgången i sina eleganta högklackade sandaletter såg jag att henens diskreta ljusa strumpor hade söm, blicken svepte vant upp mot hennes lår och jag tyckte mig faktiskt ana en liten knappliknande upphöjning på båda sidor. Svinrygg, också? Tja, kanske ändå….
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Altså, dette var en hyggelig blanding av snusk og kvalitetslitteratur. Overbevisende beskrivelse av doktorens gammelmodige smak, i allefall! Herlig!
Det är mycket trevligt att få läsa dina alster. Hoppas att de fortsätter att komma länge än.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Åh vilken härlig tidsatmosfär! Och vilka läckra fetischdetaljer. Jag är själv lite äldre än Anki och var med när vi gick insnörda i gördlar och behåar. Minns befrielsen när strumpbyxorna kom...