EN GRÄSÄNKLINGS SEMESTERÄVENTYR. Del 5.
På grund av en del klagomål, en ny version.
Del 5.
Sonja och Pelle. Del 1 av 2.
Av:
Sir Göte Borgare.
Medan jag är på väg till fiskeplatsen tänker jag på ”toffeln” som blev riktig blek om nosen bara tanten tittade på honom. Stackare, det kan inte vara lätt att leva så.
Väl längst ute på udden ser jag genast att det verkar som om det skulle vara ett i det allra närmaste idealiskt ställe att kasta efter torsk på. En bergknalle som stupar nästan lodrätt rakt ner i vattnet som ser ut att vara ganska djupt. Här måste det finnas alla chanser att få tag i stortorsk. Vilket vatten! Alldeles klart, med den härligt blågröna färgen som det bara har här på västkusten. (Läs bästkusten). Fram med spinnspöt ur fodralet och ut med rullen ur dess låda. Snabbt på plats med den och på med ett gammalt billigt drag för att kolla botten. Med tanke på just detta köpte jag en gång en hel låda med drag för 1:- st. Av gammal vana börjar jag alltid med ett billigt drag när jag kommer till ett nytt okänt fiskeställe, för då gör det inte så mycket om jag fäster det i botten och inte får loss det igen. Det är en viss skillnad på att tappa ett drag för 1:- och drag runt 50 spänn.
Medan jag vevar in det första kastet tänker jag tillbaka på en gång när jag provade ett nytt ställe och draget fastnade stenhårt varenda kast jag gjorde. Helt obegripligt tyckte jag den gången att botten kunde vara så beskaffad att allt fastnade överallt, men jag fick förklaringen vid ett senare tillfälle när jag snackade med ett par andra fritidsfiskare som hade råkat ut för precis samma sak, på samma ställe. Det var en sportdykande kompis till dom killarna jag snackade som hade följt med dit för att se efter varför varenda stans djävla drag fastnade och han upptäckte att någon illasinnad individ (markägaren gissade dom på) hade slagit ner en rad med stöddiga stolpar i vattnet, sågat av dom ett par meter under ytan och sedan spänt ett kraftigt rep mellan dom. Och som dom sa: Djävlar anamma vad drag det satt på det repet.
Här är det inget som hänger upp sig, utan redan på det tredje kastet med det billiga ”provdraget” får jag napp. Fast det är ju en liten rackare förstås, så jag lossar försiktigt den lille stackaren från kroken och släpper tillbaka honom i ”blötan” med orden: Simma nu hem till mamma och pappa och be att dom kommer hit och nappar i stället. Det skulle ju ha varit rena barnarovet att behålla den lilla firren. Sedan byter jag till ett nytt och större drag varefter jag kastar ut igen. Tydligen gjorde han som jag sa, för redan på det femte kastet med det nya draget får jag en riktig baddare på kroken. När jag lyckligt har landat bjässen uppskattar jag hans vikt till ca. 4–5 kg och det tycker jag räcker för i dag så efter att ha rensat torsken på plats (som jag alltid gör) packar jag ner fiskegrejorna igen och går upp till tältplatsen med fångsten. (Har du förresten tänkt på att både han- och hontorskar har skägg. Det är inte som hos oss människor där det bara är ”hantorskarna” som har skägg. Ha, ha, ha. Roligt va)?
När jag passerar badplatsen är det många som tittar långt efter mig. Kanske tänker dom att det skulle smaka gott med färsk torsk till middagen och att jag skall dela med mig, men det har jag ingen som helst lust med. Dom kan ju komma och få resterna och benen som blir kvar och om inte det passar blir det inget alls. När jag kommer upp till tältet har både Lise och Mette kommit så pass till sans att dom har fått på sig lite kläder och dom står och pratar med ett medelålders par som verkar vara jättetrevliga och som, får jag reda på efter en stund, bor i husvagnen som står med baksidan mot vårt tält.
– Jaså, säger mannen, du har varit iväg och skaffat lite stärkande föda. Ja det tror jag nog att ni kan behöva, så som ni håller på i tältet. Det måste ta på krafterna.
Jag reagerar inte på hans kommentar, men jag ser att båda flickorna ser lite generade ut och rodnar under den klädsamma solbrännan, men det går snart över i fnitter när hans fru säger:
– Att du aldrig kan lära dig att hålla tyst Pelle. Det är väl deras ensak vad dom vill göra på semestern. Förresten så är du nog bara avundsjuk, för det är inte så värst ofta du vill eller kan.
Med ett flin Pelle svarar:
– Nä undra på det. Det är ju en viss skillnad på dom två flickorna och dig, det skulle ju en blind kunna känna.
Detta svar utlöser ännu en fnitteromgång hos flickorna och Sonja, som hans fru heter, svarar snabbt i en låtsad sträng ton:
– Ja, jag tror säkert att du också helst skulle vilja känna skillnaden, men det är nog bäst att du passar dig väldigt noga för att försöka dig på det, och Pelles breda leende slocknar snabbt.
För att ljuta olja på vågorna innan dom blir för stora säger jag att vi kan väl dela på firren allihop för det är den ju stor nog till, och både Sonja, Pelle och flickorna tycker att det är en jättebra idé. Flickorna troligen mest för att Sonja säger att eftersom jag har fångat och rensat fisken skall hon laga till den och Pelle gissningsvis för att han ser en chans att komma ifrån munhuggningen med Sonja, som han höll på att förlora, med hedern i behåll. Det kommer ju inte att bli glödstekt torsk som jag hade tänkt från början, men det kommer säkert att smaka bra ändå.
– Kom med in i husvagnen och ta er en aptitretare medan frugan fixar maten, säger Pelle.
Och medan Sonja lagar mat så att det står härliga till sitter vi andra fyra med var sin liten aperitif för att få upp matlusten och än en gång märker jag hur hungrig jag är så egentligen behöver jag inte reta aptiten men det är ju gott med en liten rackabajsare i alla fall. Att jag är hungrig kanske inte är så konstigt, för jag har inte ätit något sedan tidigt i morse och till råga på allt haft en massa fysisk aktivitet för mig. Som till exempel knulla, och nu är det redan en bra bit in på eftermiddagen. Av någon outgrundlig anledning blir jag hungrig av fysisk aktivitet. Och inte fan blir jag mindre hungrig av drinken och dom underbara dofter som kommer smygande från köksavdelningen i husvagnen. Mums. Det verkar på lukten som om det blir både kokt och stekt torsk att välja på. Jag tar nog ett par bitar av varje.
Om jag just nu var tvungen att välja mellan en ung oskuld och mat så valde jag nog det sistnämnda, så hungrig är jag. Annars är unga flickor med mödisen kvar det bästa jag vet. Synd bara att det blir allt svårare att få tag i några. Jag har faktiskt när jag tänker efter inte fått fatt i någon oskuld sedan förra sommaren, men då fick jag i gengäld tag på två på en gång, så det kanske jämnar ut sig så att säga. Det bästa med unga ofördärvade oskulder är att man kan lära upp dom från grunden och få fullfjädrade toppälskarinnor av dom på det viset. Det är inte någon som har varit framme och satt dumma griller i huvudet då dom om hur dom skall älska, utan man kan forma till dom så att dom bli exakt så som man vill att dom skall vara. Jag glömmer förresten aldrig den gången som det ringde en vilt främmande kille och tackade mig för att jag hade lärt upp hans fru till en sådan toppenskön älskarinna. Det är sådant som värmer. Men på samma gång var det nog tur att det inte var frugan som tog emot det samtalet.
Nu skall det smaka gott med mat. Precis som jag trodde har Sonja fileat och stekt en bit av torsken, resten har hon kokt och serverar med äggsås och persilja. Lägg därtill färskpotatis med dill. Allt tillagat av en duktig kokerska. Kokt torsk med äggsås är en av dom maträtter jag tycker allra bäst om, så gissa om jag låter mig väl smaka. Vid sådana här tillfällen fullt jämförbart med unga oskulder och det vill inte säga lite i mitt fall.
Under hela tiden som vi har väntat på maten har jag inte kunnat undgå att märka att Pelles blickar mer eller mindre har varit som klistrade vid Mette och Lises uppstudsigt toppiga bröst som gör allt för att tränga igenom tyget i dom florstunna till större delen genomskinliga blusarna som bara är halvknäppta. Även Sonja har sett åt vilket håll Pelles blickar har gått och även under måltiden går. Så hon säger med en blinkning åt mitt håll.
– Du Pelle, akta så att du inte sticker in gaffeln med mat i örat i stället för i munnen.
Denna kommentar får båda flickorna att brista ut i ett klingande skratt, för dom har ju inte heller kunnat undgå att se varthän Pelles blickar har sökt sig större delen av vår väntan på maten. Denna gången är det Pelles tur att rodna och det gör han med besked. Ända ut i örsnibbarna blir han röd stackarn. Både Mette och Lise erbjuder sig genast att gå in i tältet och byta till något mindre utmanande så att även Pelle kan få lite mat i sig. Pelle svarar snabbt, kanske lite för snabbt, att det behöver dom inte alls göra för hans skull. Detta snabba och ivriga svar får till resultat att både Sonja och jag också börjar skratta och Pelle rodnar ännu mer när han förstår att vi bara retas med honom för att han har svårt att hålla blicken på rätt ställe och fick allt för bråttom att svara. Efter dessa befriande skratt är isen definitivt bruten och både Sonja och Pelle propsar på att vi efter maten skall stanna kvar hos dom i husvagnen och prata, så skall dom bjuda på några groggar. Efter en del MBL-förhandlingar med Mette och Lise kommer vi fram till att eftersom vi inte har något bokat för kvällen, mer än eventuellt prata och knulla, så är det ju inget som hindrar att vi sitter i husvagnen och pratar i stället för i tältet. Hur det blir med knullandet får vi se senare.
Medan flickorna hjälper Sonja med disken startar Pelle och jag groggandet. Snart är disken avklarad och även tjejerna slår sig ner vid bordet för att få sin ranson av dryckjomet. Efter några rejäla groggar glider samtalet mer och mer över från vardagspolitik till fittpolitik. Ett samtalsämne som vi alla fem har stora kunskaper i, även om Mette och Lise är lite reserverade i början. Fittpolitik är faktiskt ett av mina favoritämnen som jag gärna diskuterar, och som jag dessutom behärskar till fulländning, i motsats till vanlig politik som jag tycker är dödstråkigt. Bläää! Om det ändå kunde bildas något nytt och vettigt parti, som till exempel S.S.P. (Sveriges Sexualakrobatiska Parti). Det skulle jag i så fall rösta på direkt.
Medan vi sitter där runt bordet, groggande och fittpolitikssnackande, ligger det hela tiden en tanke och gnager i bakhuvudet. Undrar hur detta kommer att utvecklas? Är verkligen Sonja och Pelle så fördomsfria som dom verkar när vi pratar? Om så är fallet så kanske den här kvällen slutar med gruppsex på fem framåt kvällskvisten. Nå, den som lever och kan hålla sig nykter nog får se. Lite senare när groggarnas mångfald gör att Pelle och jag går ut bland buskarna för att lätta på övertrycket frågar han lite svävande hur jag ställer mig till den fria kärleken och när jag svarar att det är den bästa uppfinning jag vet svarar han att det anser han och Sonja också. Sedan kommer frågan som jag bara har väntat på.
– Tror du att danskorna som du tältar tillsammans med har lust att ställa upp på partnerbyte och gruppsex i kväll?
Det tror jag med all säkerhet, men det säger jag inte utan i stället svarar jag:
– Du får väl fråga dom själv när vi kommer in igen. Jag kan ju inte svara för dom, men jag är heltänd på idén.
När vi har vattnat färdigt och kommit in igen småskrattar jag åt honom, för oj vad det är svårt för honom att klämma fram med den frågan. Stackars Pelle, han går som katten kring het gröt. Allt möjligt ovidkommande frågar han om, men inte just det. Han som var så frispråkig innan vi gick ut och pissade. Hela tiden ser tjejerna så illmariga ut så det är inte klokt. Jag undrar vad dom har hittat på medan vi var ute. Sonja bara snackar på precis som hon gjorde innan vi gick ut för att drilla. Vad det nu är som har avhandlats i vår bortavaro så håller hon masken stenhårt, men det lyckas inte tjejerna med. Pelle märker inte att det är något på gång, det är han alldeles för nervös för, men efter ytterligare ett par stadiga klunkar ur glaset och när tjejerna skyller på att det är alldeles för varm inne och därför knäpper upp resten av knapparna i sina blusar och sträcker på sig så att tyget glider isär och dom toppiga brösten tittar ut i full frihet tar han äntligen mod till sig och frågar lätt rodnande:
– Är det inte på tiden att vi lättar lite på kläderna allihop, och om vi hum, kanske kunde hum, flickorna kanske kunde möjligtvis kanske skulle, skulle kunna eventuellt utan något alls tvång tänka sig en liten hum, kanske liten fortsättning på kvällen, naturligtvis bara om dom verkligen vill det själva, kanske en liten aning mer lättklädda ihop, alla ihop utan kläder. Kanske helt nakna hum, alla fem kanske tillsammans ihop utan några hindrande kläder kanske om dom ville.
Stackars Pelle. Han är så nervös att han snubblar på orden och inte vet riktigt hur han skall formulera sig. Han som har haft så lätt för att prata tidigare på dagen och hela eftermiddagen och varit så fräck i käften.
Resultatet av hans med möda slingrigt framstammade fråga blir väl kanske inte riktigt vad han hade tänkt sig, för både Sonja, Mette och Lise sätter igång att skratta. Dom skrattar alla tre så att tårarna rinner och inte blir det bättre av att jag och Pelle försöker att få ur dom vad det är som är så himla roligt egentligen. Resultatet av våra frågor blir bara att dom skrattar ändå mer. Mette skrattar så hon ramlar ner under bordet och blir kvar där skrattande så att hon håller på att kikna. Sonja och Mette ligger på var sin bänk vridande sig i skrattkramper, medan jag och Pelle liksom två levande frågetecken sitter vid ändan av bordet och undrar vad det var som han sa som var så in i bomben helvetes roligt.
Inte förrän vi upprepade gånger har hotat med att vi skall bära ner dom till badbryggan och kasta dom i vattnet fullt påklädda får vi dämpat ner deras skratthysteri såpass att dom i alla fall lyckas att sätta sig upp igen och medan dom allt emellan får nya om än inte fullt så våldsamma skrattanfall får vi dragit ur dom att medan jag och Pelle var ute och skvätte så sa Sonja till flickorna att nu när Pelle kommer in igen så kommer han att gå som katten runt ett hett grötfat innan han vågar fråga dom om vi inte skall ha ett gruppsexparty tillsammans i kväll. Det var det som dom hade haft så satans roligt åt alla tre.
När vi äntligen fick reda på vad som hade utlöst deras ohämmade glädjeyttringar började först jag att skratta och efter en stund även Pelle innan han plötsligt blir allvarlig igen och säger:
– Där ser du hur djävla farligt det är att vara gift med ett och samma fruntimmer allt för länge. Hon vet precis hur man tänker och vad man skall säga långt innan man hinner öppna munnen.
Efter ytterligare några skrattsalvor åt detta nog så sanna konstaterande säger jag till Pelle:
– Tycker du verkligen att vi skall finna oss i att tjejerna sitter här och gör narr av oss? Skall vi inte ta och ge dom ett lämpligt straff i stället?
– Jo, det tycker jag verkligen att dom är värda. Vi kan ju ta och släpa ner dom till badviken och slänga dom i vattnet som vi sa från början. Det kan dom gott ha.
Men oj vad alla tre började gnälla och skylla på frisyrerna och allt annat som fruntimmer kan hitta på. Konstigt, för förut i dag när Mette och Lise dök omväxlande och sög på min kuk hade dom minsann inte några bekymmer med någon frisyr och inte fan kan jag påminna mig att dom har varit hos någon frissa och fixat till håret efter det.
– Då ger vi dom så mycket kuk som dom tål istället, säger jag och det tycker Pelle är ett nog så gott förslag.
Utan att tveka slänger han sig över Mette och Lise medan jag hoppar på Sonja. Men jag har mina misstankar om att det är just det dom vill, för det är inte mycket till motstånd Sonja gör när jag plockar av henne kläderna. Jag får snabbt av henne varenda trasa utan att hon lyckas med att få av mig mer än skjortan och det visar sig att hon har en snygg och välbevarad kropp trots att hon börjar komma upp i åren, för under tiden som vi har suttit med våra groggar och snackat fittpolitik har jag fått reda på att hon är 62 år fyllda och att Pelle är 63. Vidare fick jag också reda på att Mette nyss fyllt 26 och att Lise var 22. Men att Sonja var 62 är skulle jag aldrig ha trott på om hon inte hade sagt det själv. Snarare skulle jag väl ha gissat på att hon kanske var i 45–50 års ålder. Ganska små men med tanke på hennes ålder ändå förhållandevis fasta och inte speciellt hängiga bröst med redan styva och hårda vårtor omringade av stora mörkbruna vårtgårdar. En härlig syn, men ändå inget mot vad som möter min blick när jag sakta och utforskande låter den glida vidare ner över hennes kropp och platta mage. Inte ett enda gram av något överflödigt fett att upptäcka någonstans.
Den syn som möter mig när jag har låtit blicken vandra ner till en punkt som är belägen ca. 15 cm under hennes navel är helt bedårande. Den som gissar på en rakad fitta har inte helt fel, för det gjorde jag också först. Men hon är inte rakad, för huden är alldeles mjuk och len. Inte alls den sträva stubb som det brukar vara på rakade fittor och hakor. Hela venusberget är lika mjukt och lent som det är på mina döttrar.
Djävlar vad kåt jag blir av denna härliga syn och känsla. Utan ett ögonblicks tvekan böjer jag mig ner och begraver hela ansiktet mellan hennes ben och jag gör mitt bästa för att få in hela huvudet i hennes silkelena sköte, men det är naturligtvis lika omöjligt som att ta ner månen. Mig veterligen har jag inte haft hela huvudet instoppat i en fitta, stor eller liten, mer än en gång tidigare i livet och den gången var det i min mammas. Alltså när jag föddes, men det är bara hörsägen, för jag har inget som helst minne av det själv och eftersom jag bara har blivit allt mer tjockskallig med åren har jag heller aldrig lyckats att upprepa den bravaden. Har du förresten hört historien om den blyga killen som hade raggat upp ett luder och innan han började klä av sig drog han noga för gardinerna och släckte alla lampor så att det blev absolut becksvart i rummet. När han sedan ställer sig vid sängkanten och böjer sig fram för att ta av byxorna ramlar peruken av och när horan sträcker ut handen och känner hans kala huvud säger hon imponerat:
– Du, den där jättedraggen får du allt komma väldigt försiktigt med.
Nu är jag ju varken kal, (även om jag kommer från Göteborg och därför på sätt och vis är ”Kal”). Inte eller har jag tänkt mig att stoppa in hela huvudet. Jag nöjer mig med att suga in så mycket av hennes släta mjuka blygdläppar i munnen som jag kan och biter lätt i dom medan jag av hennes underkropps rörelse, (vilket för övrigt är den enda kvinnorörelse som jag accepterar. Samlagsrörelsen alltså), förstår att hon gillar behandlingen. Runt, runt, upp och ner, fram och tillbaka, allt fortare kastar hon med kroppen under det att jag med läppar och tunga fortsätter min behandling.
När jag efter en bra stunds effektiv specialbehandling äntligen släpper taget om blygdläpparna känner jag hur hon slappnar av, men det är inte någon lång frist hon får, för jag fångar genast in klitorisen i stället och börjar suga intensivt på den. Jag tar den lilla minikuken mellan läpparna och liksom runkar den genom att föra huvudet upp och ner. Det är inte så värst många ”runktag” jag behöver göra innan hon är med på ”noterna” och börjar att kasa fram och tillbaka på bänken där hon ligger så det enda jag behöver göra är att knipa åt lite med läpparna runt ”klittan” så sköter hon runkandet själv.
Under tiden som hon, om jag får uttrycka saken så, tillfredsställer sig själv, börjar jag att ta av mig byxorna som jag ju fortfarande har på mig. Men det skall du bara veta, att det är inte så lätt som det kanske låter, för även om jag har båda händerna ”fria” så måste jag hålla mig ordentligt fast med den ena för att inte Sonja skall knuffa bort mig från ”härligheten” med dom häftiga ”runkstötar” som hon nu gör.
När jag äntligen har lyckats med konststycket att få av mig byxor och kalsonger utan att ”kapsejsa” griper jag tag i Sonjas mjukfasta bröst och har dom som ”handtag” medan jag nyper lätt och drar försiktigt i hårda och sträva bröstvårtorna. När jag har slickat och sugit fittan samt knådat och nypt i dom styva topparna en stund förstår jag att det är på väg att gå för Sonja för hon kniper åt med låren om mitt huvud och blir alldeles stel i kroppen medan ett litet gurglande läte kommer från hennes hårt sammanpressade läppar.
När Sonjas orgasm har ebbat ut släpper jag taget om hennes kittlare och reser mig upp alldeles våt och kletig i hela ansiktet av hennes rikliga utsöndringar. Medan jag tar en servett som ligger kvar på bordet sedan middagen för att torka bort det mesta kladdet, kastar jag en blick på dom andra som jag inte har ägnat en tanke åt på hela tiden för att se hur det har gått för Pelle, Mette och Lise och jag kan inte låta bli att småskratta lite när jag ser att stackars Pelle inte har haft skuggan av en chans mot tjejerna, utan dom har plockat av honom varenda klädtrasa varefter Lise har satt sig gränsle över hans ben och tagit hans kuk i munnen och den håller hon nu på att suga efter alla konstens regler. Mette har bara tagit av sig trosorna och sedan satt sig över hans huvud vänd mot Lise varefter hon har tryckt ner hela fittan i ansiktet på honom. Sedan har hon snyggt draperat kjolen över alltihop. Där sitter hon nu och gungar fram och tillbaka med underkroppen medan hon på samma gång hjälper Lise med att runka Pelles kuk, medan stackars Pelle har all världens svårigheter med att få andan till sig där han ligger fjättrad under dom kåta danskorna, det hörs tydligt, för varje gång som Mette gungar framåt hörs det ett snörvlande ljud och jag ser hur bröstkorgen höjs på honom. Det är nog tur att Mette gungar fram och tillbaka som hon gör, för annars skulle han ju inte få någon luft alls.
När jag har konstaterat att Pelle är i ”goda händer” och troligen kommer att överleva, vänder jag blicken mot Sonja igen och studerar noga den mjuka kullen mellan hennes ben. Sakta stryker jag med fingertopparna över den lena upphöjningen och ner över dom lika mjuka blygdläpparna. Så underbart slät och mjuk fittan är, det trodde jag inte var möjligt på en vuxen kvinna. Mer eller mindre välrakade fittor har jag ju slickat massvis under mitt liv som älskare och ”häradsbetäckare”, men aldrig någon som har varit i närheten av att vara så här mjuk och len.
Fler noveller av samma författare
