Valters Smiskskola del 1
Författare: valter skoog Datum: 2005-03-29 19:49:22
E-post: valterskoog@hotmail.com
Kategori: BDSM
Läst:
26 480 gånger
Betyg: 2.5 (365 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Om hur BDSM-lek kan vara... samförfattat av läraren Valter och hans udda elev... Varje ev. likhet med verkligheten är helt avsiktlig - endast namnen är förvanskade... Åsa:
Åsa sitter och ser en film på TV. Den flotta sjörövarkaptenen har tagit en ung snygg kvinna till fånga och har låst in henne i en bekväm hytt på sitt skepp. Han kommer in till henne och förklarar ytterst hövligt att hon måste stanna där tills han har fått sin lösensumma. Hon blir rasande, skäller ut honom, avslutar med att ge honom en örfil och kalla honom för svin. Han blir mycket arg, välter henne ner på sängen, drar upp hennes kjol och slår henne rejält i ändan med öppen handflata. Han smiskar henne hårt och länge innan han ger henne en lekfull örfil, varefter han lystet biter henne längs hals och nacke och kysser henne på munnen. Först gör hon vilt motstånd, sparkar och slåss, men plötsligt blir hon alldeles slapp och viljelös - helt tydligt slav under nya känslor. Kvinnan slår armarna om honom och besvarar hett kyssarna... Åsa får en sådan underbar känsla - först mellan benen och i stjärten, men sedan i hela kroppen när hon ser hur obevekligt han smiskar henne - hon blir som uppslukad av filmen. Då hon senare är på toaletten undrar hon över att hennes trosor är fuktiga. Det bekymrar henne lite - kanske det ÄR något fel på henne? Hon får en klump i magen. Usch.
Måndag morgon störtar hon som vanligt ut genom dörren för att komma med samma buss som Valter - hennes filosofilärare. Hon har nu varit skolflicksförälskad i honom under flera månader, men han låtsas inte märka någonting - bryr sig inte om henne annat än vid läxförhör. Naturligtvis är han också fruktansvärt gammal - snart 50 år - och betraktar henne dessvärre som ett barnunge - herregud, hon fyller ju snart 17! Vid busshållplatsen trampar hon nervöst med fötterna och kan inte stå still. Tänk om han också är så där sträng - som på filmen! Hennes ögonkast på bussen har han hittills ignorerat - en avmätt hälsning och en forskande blick är allt hon vanligtvis kan räkna med från hans sida. Åtminstone inbillar hon sig att den är forskande - kanske han ändå ÄR lite lite intresserad? Hon är i alla fall en av klassens mest utvecklade flickor vad kroppen beträffar, om än inte den sötaste. Fast i mörkret är ju alla katter grå - och hon anar att hennes runda putrumpa nog kan få erfarna gubbar med specialintressen att tända. Och nu - denna morgon vid bussen är hon ovanligt orolig i denna stjärt - det är som om den hade en längtan efter något hon inte kan definiera riktigt - det pirrar konstigt i magen och hon ryser när hon tänker på gårdagens film, om kvinnan som fick smisk. Hon kan inte glömma!
* *
Bussen kom. Åsa var som vanligt först ombord ivrigt spejande längs passagerarraderna - joo, där på den vanliga platsen, vid fönstret långt bak, satt han ju. Valter. Hon rodnade ofrivilligt och tyckte att alla blängde på henne där hon letade upp en plats nära honom. Röd som en kräfta i ansiktet hälsade hon med en nick - artigt och väluppfostrat. Alltid samma ritual. Hans korta hälsning tillbaka med en nästan omärklig huvudnick, och en sekundsnabb genomträngande blick från hans - som hon tyckte - spefulla ögon, gav henne hjärtklappning. Läste han henne som en bok? Hon visste att vissa män kunde ha intuition - och Valter hade dessutom rykte om sig att ha "ögon för unga tjejer". Den i hennes klass gällande åsikten att han var en insnöad gammal gubbstrutt, som i erotiskt avseende i princip borde vara färdig för soptippen, hade hon naturligtvis inte köpt. Hans trygga utseende och av de yttre omständigheterna helt opåverkade sätt fascinerade henne. Vad som än hände i klassrummet behöll han sitt pokerface - höjde aldrig rösten eller visade någon sinnesrörelse. Ja - i så fall hans ögon - som kunde bli så där underligt stränga då han tittade på henne vid läxförhör då hon i nervositeten alltid gjorde bort sig. Så stränga ögon att hon fick gåshud över hela kroppen och benen darrade. Det var som om han såg in i hennes själ och mycket väl visste vad hon drömde om på nätterna ibland, då hon ägnade sig åt sina hemliga onanifantasier om "fula gubbar" - vilka band henne hårt och klämde, nöp och petade. Usch. Bestämt var hon inte riktigt normal. Hon hade till exempel som 14-åring drömt underliga saker om sin konfirmationslärare, en vikarierande 70-årig präst. Det var syndiga ting som hon hellre skulle dött än avslöjat för honom - även om han då och då i klar avvikelse från sitt klerikala uppdrag under sommarlägret smekt henne över baken, under obevakade ögonblick, och frågat: "Känns väl bra, min flicka"?? Rodnande hade hon bara "hmmm-at" generat och gått därifrån - dock med konstiga ilningar i mage och fitta. Tyckte alla "gubbar" om hennes stjärt? Men det allra allra värsta av allt var insikten om att hon innerst inne SKULLE älska att visa sin nakna rumpa för äldre män, det var ett pirrande sug efter något ofrånkomligt som antagligen skulle hända, längre fram i livet. Ja - det MÅSTE hända - det skamliga - det förbjudna...
Ja - nog var hon sinnessjuk på något sätt. Bäst att ta det lugnt! Men Valter - satt han inte där och smålog mot henne - hjärtat började banka och hon blev orolig i magen igen. Hur skulle den här skoldagen gå?? Hon kunde ju inte få tankarna från det syndiga - att agas av Valter var just nu det mest befängda hon kunde komma på - men också det mest lockande. Hon skulle dött på fläcken om hennes klasskompisar hade anat vad hon drömde om. Hon kastade förstulna blickar på honom - samma småleende då deras ögon möttes och hon fick en egendomlig känsla av att han såg rakt in i hennes själ och visste allt. Ja - DET var illa nog, men hon hade också känslan av att han nog inte skulle vara främmande för att smiska henne - om omständigheterna var de rätta. Hon hade givetvis hört ryktena om hans ensliga hus på landet och om hans hemlighetsfulla privatliv. Tänk om - - - men NU var hon ute på hal is i tankarna - vilka dumheter man kan tänka under en helt vanlig resa med stadsbussen! Valter:
Valter Skoog reflekterade sällan över sina elever - han var av den gamla stammen, och ansåg dagens generation av gymnasieelever vara fullständigt bakom flötet - som grupp betraktad. Fullständigt, utom allt hopp. Undantag var vissa elever. Hans tankar gick ofta till en av tjejerna som oroade honom på något konstigt vis. Konstig unge, den där Åsa, som fanns i hans klass av elever som valt filosofi som tillval. Han kunde inte begripa varför hon valt ett sådant ämne - hon verkade ju totalt ointresserad av ämnet som sådant. Dessutom tyst och tillbakadragen - satte sig alltid längst bak i klassrummet - han såg aldrig att hon pratade med någon annan. Han hade vid något tillfälle tagit upp saken med hennes föräldrar - men hon var tydligen likadan hemma - en liten drömmerska, låste ofta in sig i på sitt rum och läste egendomliga böcker. Nå - Valter var själv en stor individualist - passade således dåligt som lärare - och han blev alltmer intresserad att följa upp denna lilla tös. Varje gång han tittade på henne fick han en märklig känsla i maggropen - han borde kanske ge henne lite mer uppmärksamhet. Han hade intuition - även män kan vara begåvade med sådan - och han hade givetvis märkt hennes ögonkast och osäkra uppträdande då han tittat på henne.
Valter Skoog drömde sig ofta tillbaks till tider som inte fanns längre - då skolagan var tillåten och en lärare fick vara lov att vara lärare. På alla plan. Visserligen var han bara 5 år då skolagan förbjöds i Sverige - men ett alltmer gryende intresse för denna pedagogiska metod gjorde att han i hela sitt lärarliv hade ägnat sig åt denna speciella form av erotiska uppfostran för unga damer. Oftast i teorin via hemliga sällskap av likasinnade lärare - men också ibland - lyckligtvis - i form av tillämpning i verkliga livet. Han hade sina egna metoder att komma i kontakt med olydiga damer som till sin skräck insett att de måste prova sexuell smisk hos en sträng äldre Herre. Metoderna var vanligtvis listigt formulerade annonser i dagspressen. Dock var de flesta svaren anonyma och han insåg snart att de flesta inte vågade "på riktigt" - han var bara ett verktyg i flickornas onanifantasier. Tja - i och för sig angenämt - men ändå klart otillfredsställande. Men den här Åsa - mjaaa - han kunde inte bli kvitt tanken på henne - kanske hon vore värd en närmare studie i sexuellt avseende! Flickan var ju inte söt - en fräknig, långbent och lite kantig tonåring med stor ända - men det var något visst med hennes lår och rumpa - som han ofta vilade ögonen på. Tanken på att se den flammande röd gjorde honom orolig i magen och längre ner...
Valter visste vilka rykten som gick om honom. Han ansågs bland sina lärarkolleger vara lite excentrisk, men detta gav han blanka tusan i. En afton hade han retat hela lärargruppen på en personalfest genom att helt frankt upplysa sin bordsdam, en äldre lärarinna, om att han var pedofil. "Är inte du det?" hade han frågat spetsfundigt, och när hon indignerat ryggat baklänges förklarade han för allesammans att ordet pedofil var sorgligt missförstått - han sa att den grekiska grundbetydelsen var "en barnens vän" - och den som lägger in en sexuell aspekt är själv en snuskhummer som borde söka hjälp för sina fantasier... Sedan hade han frågat allesammans om de som lärare hatade barn - och om motsatsen rådde så skulle de ju strängt taget allesammans semantiskt sett betraktas som pedofiler! Ja - han var som sagt huvudlärare i filosofi, med rätt att provocera...
Efter den händelsen var Valter fullständigt isolerad bland kollegerna - vilket han egentligen bara tyckte var positivt. Han hade lustigt nog samma tankar om dem som Åsa hade sagt till honom hon hade om sina klasskamrater - att de var ovetande åsnor. Ja - den här Åsa var nog värd ett studium! Dunkla, bisarra tankar började spira i hans inre...
I sin ensliga villa på landet hade Valter inrett ett uppfostringsrum - inga märkligheter - ett enkelt ljudisolerat rum, mysigt inrett, varmt ombonat med en hög smiskbänk och ett litet podium som bestod av ett 40 cm högt bord där han efter agan kunde inspektera den svullna baken på sina smiskflickor - som vid sådana tillfällen ofta fick stå på alla fyra, lika illröda i ansiktet som i stjärten... Hans exklusiva sexuella smak fick ytterligare näring den dag på bussen han avsiktligt hade tittat extra strängt på Åsa för att testa flickans reaktioner. Han hade tyckt hon nästan kröp ihop - men blicken han fått tillbaka var tydlig nog. Förutom att hon verkade nervös och stirrig "på rätt sätt" vittnade hela hennes undergivna attityd om viss längtan efter annorlunda sex...
Nu vidtog planering - Valter Skoog beslöt att Åsa, som säkert hade en latent M-läggning, måste uppfostras med risets hjälp. Hennes putande tonårsrumpa lämnade honom ingen ro. Det gällde bara att få den ovanligt slöa unga damen att inse sitt eget bästa!
Åsa:
Det gick några dagar - men Åsas oro i kroppen försvann inte. TV-filmen hade väckt någonting inom henne - något som kanske alltid funnits. Och Valter hade blivit annorlunda mot henne - hade t.o.m. smålett mot henne vid några tillfällen vilket gjort henne hypernervös och fått henne att klättra på väggarna där hemma. Flickan började fundera på stryk i stjärten, mer och mer... En söndag hemma hos sin farmor då hon tillfälligt var ensam i huset fastnade hon i fantasier. Sömngångaraktigt klädde hon av sig och gick naken omkring i rummen. Hon fick ett bisarrt infall och gick till en sovrumsgarderob och började leta. Hon hittade just den där skära korsetten hon visste fanns där - och ett par riktigt gammaldags nylonstrumpor. Så stod hon i sovrummet och klädde på sig dessa plagg från sent 40-tal. En egendomlig känsla - nog var hon lite sinnessjuk! Hon gick och ställde sig framför hallspegeln - vände och vred på stjärten som var bar under korsetten - de mest angenäma rysningar for genom hennes kropp. Oooh om den stränge Valter såg henne nu - fyyy - neeej - det var alltför bisarrt! Fast oron i magen steg och steg - nervöst fick hon fatt i en hårborste och började daska sig själv på skinkorna. Hon höll på en stund och darrade då hon kände svedan. Nervöst gned hon sedan sina röda skinkor - tittade på rumpan i spegeln och de mest bisarra tankar för genom hennes skalle. Det gick inte så bra att aga sig själv - det kunde aldrig bli så hårt som hon visste Valter skulle kunna slå. VALTER - huuu - vad var nu detta för vansinnig tanke!
I detsamma hans namn dök upp i hennes medvetande grep hon otåligt hårborsten igen och gav sig själv några tafatta sista rapp. Hon blundade och försökte slå extra hårt - men kunde inte - det gjorde för ont! Insikten om detta och vetskapen om att Valter förmodligen skulle njuta sexuellt av att hon skrek och då bara skulle smiska mera och hårdare, gjorde ändå att den sista dasken gav henne den allra första visionen av vad M-njutning kan vara. En ny hisnande känsla som kanske bara varade 6,7 sekunder - en himmelskt skön ilning mellan benen som tycktes bölja fram och tillbaka mellan fitta och rumpa - fram och tillbaks, fram och tillbaks. Som en svängande pendel av vällust - som gjorde henne halvt svimfärdig. En känsla som tycktes viska att den lovade mera, längre och intensivare njutning om hon bara vågade - en känsla som tycktes komma från det innersta av hennes själ. Hon blev yr och dåsig av vällusten i fittan, drog häftigt efter andan, knep ihop benen och njöt, njöt och NJÖT när alla muskler i underlivet slappnade av. Så var det slut - detta underbara - åååh om det bara varat längre...
Detta var en upplevelse Åsa aldrig skulle glömma. Visst onanerade hon varje dag - men detta nya med smärta! Visst måste hon vara pervers! Fyyy... Det var nog inte svedan i sig som gjorde det - den var ju hemsk - men hennes upptäckt nu var att det kändes så sugande skönt att längta efter den - att få den - att uthärda den - att tigga om den... Helt obegripligt. Hon skämdes oerhört efteråt - samtidigt anade hon att denna speciella njutning hon just upplevt skulle vara tiodubbelt skönare och säkert vara mycket längre om en riktigt sträng man ville aga och piska henne "på riktigt". En som njöt själv av att piska henne. En “bödel” som var snäll men riktigt sträng. Ja - en sån typ som Valter! Brr!
Och så en dag hade han bett att få tala med henne - på rasten, på sitt lärarrum. Hon gick dit med fjärilar i magen - hon visste ju att hon var en katastrof som elev - det var säkert bara detta han ville ta upp - vad sjutton inbillade hon sig egentligen?? Tokerier! Nu satt hon nervöst på stolen framför honom - han tittade strängt på henne och sa:
"Jaha du Åsa - du vet nog vad jag vill diskutera. Vi skall prata lite allvar. Det har ju inte gått så lysande på proven. IG vartenda ett. Trots att jag vet att du har mer i skallen än vad alla dina klasskamrater har tillsammans. Nu vill jag veta varför du slarvar. Och du - med mig kan du prata fritt om allting. Problem och så. Det finns en lösning på allt."
Han funderade en stund och betraktade henne skarpt. Hon kröp ihop - tänk att han brydde sig om henne! Hon blev lycklig, glad, nervös, lite rädd - allt samtidigt!
"Du är den slöaste elev jag nånsin haft - hade detta varit en engelsk skola hade du åkt på smisk för länge sen!" Flickan ryckte till - det magiska ordet träffade henne mitt i maggropen; det spratt till djupt inne i hennes själ och hon tyckte rummet började snurra. Hon blev kallsvettig och åter kom hon ihåg den obeskrivbara känslan hon haft mellan benen den där gången hos sin farmor. Åsa visste inte vad hon skulle säga, men stammade fram nåt osammanhängande om att hon alls inte var ointresserad av ämnet, men kanske varit lite slapp och lat... Valter tittade forskande på henne igen innan han svarade:
"Jaha. Jag förstår. Du skall få en chans till. Jag vet som sagt att du innerst inne är en skärpt tjej. Fast du behöver möjligtvis annorlunda metoder för att lära. Lite strängare. Sånt lärare gjorde förr, du vet. För att öka viljan att lära. Förstår du vad jag menar?"
Åsa stirrade ner i golvet - hjärtat bankande som en stånghammare när hon till sin fasa hörde sig själv säga, som ur en dimma långtifrån: "Jooo - kanske!" Hon förstod...
"OK. Jag tror du skulle må bra av lite sån disciplin. Jag erbjuder dig privatlektioner enligt mina principer så du kommer till insikt. Ute hos mig i mitt hus, där jag tillämpar ris och rotting. Ibland gör jag så med mina elever helt utanför läroplanen - då jag anser det finns hopp om situationen. Och givetvis hemligt - det pratas redan tillräckligt i skolan om mig. Det kan vi komma till sen. Nåå - oss emellan - skulle du våga? Och kan du ordna det rent praktiskt hemma med att åka iväg och så??"
Det snurrade runt i Åsas hjärna. Hur vågade han prata så? Hon kunde ju bara gå till rektorn och skvallra! Men hon var ju inte dum - det här måste betyda att han litade på henne och hade förtroende för henne. En vild lyckokänsla vällde åter upp i flicksjälen. Han VAR ju intresserad av henne i alla fall! Gud! Det kändes ändå som sandpapper i munnen och hon frös och svettades - över hela kroppen. Hon knep ihop benen och kände att hon var genomblöt - måste byta trosor innan nästa lektion. Svaret - ja, det visste hon med detsamma - men skulle hon våga framföra det??. Hon svalde och svalde tills Valter plötsligt sträckte fram handen och strök henne ömt över kinden. Hans fingrar var varma, trygga och sköna och hon kände instinktivt att han visste allt om henne redan. Precis allt. Så pinsamt hemskt - men underbart skönt...
"Du behöver inte svara nu. Vi gör så här i stället. Ta och skriv ner dina funderingar och ditt beslut på ett papper - det är alltid lättare att skriva av sig. Lämna det i ett igenklistrat kuvert i mitt fack - du vet ju var det är?" Åsa nickade. Joo - det visste hon - hon hade ofta planerat att lägga ett anonymt brev där... "Tar vi i hand på det?" Plötsligt såg hon hur Valter utstrålade lugn och beslutsamhet, och hon kände sig med ens alldeles trygg. Nervöst sträckte hon fram handen och han tog den - med en tryckning som gjorde henne alldeles knäsvag. HAN förstod henne - även om han enligt andra var en skummis!
Så skickade han iväg henne - som i trance genomlevde hon resten av skoldagen - hon måste ju hem och skriva - skriva - SKRIVA!
Forts. följer i del 2...
Fler noveller av samma författare
fortsätt