Den onde, den gode och den fule del 1
Författare: sune fabulerar Datum: 2005-02-04 19:05:49
Kategori: Age Play och Heterosex
Läst:
42 783 gånger
Betyg: 2.6 (255 röster) 10 medlemmar har denna novell som favorit
Den onde, den gode och den fule.
Jag heter Sofia och jag är 17 år. Nu ska jag berätta vad som hände en helg för två veckor sen. Jag och min kille Johan skulle hjälpa hans farbror Einar att måla om en lagård ute på hans lantställe, några kilometer utanför stan. Johan är fyra år äldre än jag och skulle komma och hämta mig med sin bil. Vi hade varit ihop i precis fem månader. Det var meningen att vi skulle sova över hos Johans farbror. Så jag hade packat en väska med lite saker som jag kunde komma att behöva. Johan hade sagt åt mig att ta med både oömma kläder, baddräkt, handduk och en fin sommarklänning, så det hade jag gjort.
Det var högsommar och vädret hade varit vackert i två veckor redan. När Johan hämtade mig var han lite sen men jag ville inte klandra honom. Han hade jobbat över på fredagen och varit tvungen att fortsätta med någon viktig kund även på lördagsmorgonen. Nu var klockan halv elva när han kom och hämtade mig. Johan jobbar som datatekniker på en firma som har butik i stan. Det är bra betalt men han får ofta jobba mer än han vill.
Nu såg han i alla fall avslappnad ut i t-shirt, shorts och gympaskor. Han hälsade lite snabbt på mina föräldrar och sedan stack vi iväg. På vägen dit berättade Johan att det fanns en bastu alldeles vid sjön där vid Einars ställe och att vi skulle få bo en liten stuga som låg för sig själv, bakom bastun, så att vi kunde få vara ifred. Jag hade i hemlighet bestämt mig för att ge Johan en liten överraskning. Han skulle få ta mig därbak för första gången, eftersom det var exakt fem månader sedan vi blivit ihop. Men jag hade inte sagt något om det. Med en alldeles nyrakad mus och tanken på det spännande vi skulle få prova tillsammans, kunde jag inte låta bli att känna en pirrande upphetsning i hela kroppen. Flera gånger under dagen hade jag känt med handen i trosorna, på min släta och sköna mus, men med stor viljeansträngning hade jag låtit bli att onanera. Jag ville spara mig helt till kvällen.
När vi kom till Einars ställe en dryg timme senare så visade det sig att stugan vi skulle få bo i var jättegullig och väldigt liten. Det fanns inte ens en toalett. Bara ett handfat av emalj med en framställd vattenkanna och en tvål bredvid. Det luktade fräscht och trägolvet såg nybonat ut. Det enda rummet hade en öppen spis som det stod en liten blomvas i med fina sommarblommor. En stor säng och en bokhylla med diverse böcker var allt som egentligen fanns därinne. Jag dröjde mig kvar därinne och såg mig omkring lite. Satte mig provande på sängen, med Johan menade att vi borde gå ut och hälsa först iallafall.
Einar och Johans pappa Ingvar verkade vara i full gång med målningen redan, så mina förhoppningar om att få en stund för mig själv med Johan blev det ingenting med. Farbröderna vinkade när vi kom runt till där de stod och målade och de såg ganska roliga ut i sina blå overaller. Johans mamma Beatrice kom och välkomnade oss när vi kommit, med varsitt glas saft. Hon höll på att göra i ordning lunchen som skulle ätas om en halvtimme. Einar kom fram och hälsade på mig. Han tittade ordentligt på mig innan han sträckte fram handen.
- Einar heter jag. Och du måste vara Sofia. Undras just var såna här fina plantor växer? Skojade han.
Jag rodnade. Jag hade fått höra av Johan att han var frånskild. Men jag hade ingen aning om att han skulle vara så stilig. Han var huvudet längre än Johans pappa, nästan två meter lång, och bredaxlad och muskulös. Och så log han som en ung pojke, med hela ansiktet. Han hade kraftiga drag i ansiktet och såg stark ut. Johan verkade liten i jämförelse med sin farbror. Hans händer var jättestora.
- Ta det lugnt, Einar. Hon är upptagen! Sa Johan med ett leende.
- Är du lillebror eller storebror till Ingvar? Frågade jag dumt.
- Jag är lillebror, det syns väl!? Svarade Einar och skrattade.
Han hade ett mörkt och vackert skratt. Jag tänkte att det var konstigt att han levde ensam. Men Johan hade antytt att det var något som inte var som det skulle med hans förra fru och att det var något besvärligt med hela situationen.
Ingvar hade nu kommit och hälsat och stod bredvid sin bror. Johan frågade lite hur det gick med arbetet och medan han och Einar pratade så stod Johans pappa och tittade på mig med en hungrig blick. Johans pappa Ingvar var lik sin bror i allt utom den fysiska storleken. Einar var huvudet längre och betydligt mer bredaxlad än Ingvar, som dessutom hade en rejäl kulmage. Båda hade mörkt kortklippt hår och var ganska snygga och båda hade bruna ögon. Men jag hade aldrig gillat när Ingvar såg på mig med den där hungriga blicken. Det gjorde han dessutom nästan varje gång vi sågs. Vilket gjorde att jag inte riktigt kände mig säker med Ingvar i närheten. Tur att Johan var med för det mesta.
- Nej, nu måste vi arbeta, ungdomar, annars får vi ingen lunch! Sa Ingvar plötsligt. Följ med Bea in i Einars rum så kan ni prova overallerna därinne, så får ni komma ut och hjälpa till sedan.
Beatrice hade lagt fram två overaller som var överblivna. De var båda alldeles för långa, och min satt åt om rumpan och bysten. Jag hade ett par gamla gympaskor att ha på mig. Johans mamma hjälpte mig att kavla upp ärmar och ben och föreslog att jag skulle knäppa upp lite så att det inte skulle vara så obekvämt. Eftersom jag bara hade trosor och behå under, så syntes det en hel del av mina bröst och min behå, när jag gjorde så, men jag lät det vara. Jag satte upp håret i en hästsvans och Johan skrattade åt mig när jag var klar.
- Du ser ju ut som en kalendertjej! Sa han.
Jag rodnade lite.
- Själv då, du ser ju ut som en pajas! Sa jag och skrattade tillbaka.
Jag är nöjd med min kropp fastän jag är ganska kort till växten, 165 cm över marken. Och jag har mörkbrunt långt lockigt hår, är ganska söt med liten näsa och blå ögon. Min bak är lite för stor, mina ben lite för tjocka och mina bröst är stora och runda och hänger bara litegrann. Johan älskar att leka med mina bröst och han brukar säga att jag har ett ansikte som är oskulden personifierat. Det gillar han, eftersom jag inte riktigt är så oskuldsfull när vi är ensamma han och jag.
- Nu är det nog bäst att ni går ut och jobbar lite, ni hörde vad gubben min sa. Sa Beatrice och vinkade ut oss.
- Titta titta, Sa Ingvar till sin bror när vi kom runt på den skuggiga baksidan där de höll på att måla.
- Jamen vad fina ni blev, Sa Einar och lät sin blick vila på mig lite längre än på Johan.
- Var ska vi börja? Frågade Johan som inte verkade ha märkt något.
- Ni två får börja på gaveln. Det står en gammal trästege där, det kan nog vara bra om den ena av er håller i medan den andra klättrar upp. Föreslog Einar.
Johan nickade instämmande. Det märktes att han såg upp till sin farbror.
- Ta en ny färghink och rör om lite med en pinne, penslar hittar ni i min verkstad.
- Fint, sa Johan och jag nickade.
Snart var vi igång. Johan stod på stegen och jag höll i, men så bytte vi plats när han blev trött i armen.
- Vad tycker du om Einar då? Frågade Johan mig.
Jag rodnade lite där jag stod uppe på stegen, och var noga med att inte vända mig om och visa det för Johan.
- Hmm… Jo, han är väl gullig. Slapp det ur mig.
- Gullig? Jaha, där har jag en rival alltså. Sa Johan med ett litet skratt. Det märktes ju tydligt att han gillade dig!
- Han verkar lite blyg. Sa jag försiktigt.
Jag stod och tänkte att jag hade ju verkligen gillat när han tittade på mig.
- Vad tycker du om min pappa då? Sa Johan, som om han läst mina tankar.
- Jag gillar inte när han ser på mig sådär. Sa jag.
- Hurdå? Undrade Johan. Han gillar dig ju bara.
- Han ser liksom glupsk ut. Sa jag. Jag får gåshud när han tittar sådär på mig.
- Jaha. Sa Johan, och var sedan tyst.
Kort därefter kom Beatrice och sa att nu var det lunch.
Hon hade dukat ett bord i skuggan och det var sommarmat, sill, lax och kokt potatis. Det stod flera flaskor öl på bordet och vid varje tallrik stod ett vanligt glas och ett litet nubbeglas. Vi satte oss ner och Ingvar hällde upp nubbe åt oss allihopa och precis när vi skulle sjunga så ringde Johans mobiltelefon. Det visade sig att det var från sjukhuset, de hade problem med datorerna igen och ville att han skulle komma dit på direkten. Alla svor och förbannade mobiltelefonerna och Johan sa att han måste åka. 'Måste du så måste du' sa Einar och så for Johan iväg. Jag hann bara springa med till bilen och få en snabb kyss innan han åkte iväg.
- Låt inte gubbarna köra för hårt med på dig, Sofia. Jag är snart tillbaka! Sa han innan han for iväg med gruset stänkande åt alla håll.
Jag lunkade tillbaks till bordet och satte mig igen. Vi pratade en liten stund om problemet med Johans jobb och sedan sjöng vi i alla fall ’Helan går’ och drack ur våra nubbeglas. Spriten var stark och brände i halsen. Men efter lite mat så försvann smaken. Både Einar och Ingvar gav mig då och då en lång uppskattande blick och jag kunde inte låta bli att rodna lite. Johans mamma skojade och flirtade hejvilt med både sin man och hans bror. Jag lät mig trugas till att ta ännu en starköl när den första var urdrucken. När vi sedan tömt den andra nubben kände jag att mina kinder var blossande heta. Jag borde nog ta det lugnt med spriten. Gubbarna verkade livade och skrattade och pratade högt. De menade att det skulle gå kalasfort att måla resten nu när de fått lite sprit i kroppen. Då märkte jag att Beatrice inte drack något.
När jag frågade henne om det så svarade hon att hon lovat vara barnvakt åt sin dotter och skulle åka hem så fort hon hade gjort i ordning middagen åt målargubbarna.
- Du är ju också en liten målargubbe nu! Sa Ingvar välvilligt och petade mig i sidan.
Jag hoppade till och tänkte att måtte Johan komma tillbaka innan hans mamma for hem. För ensam med två fulla gubbar som Ingvar och Einar ville jag inte bli.
Einar försökte övertala Beatrice att stanna och bada bastu, men hon var obeveklig. Hon skulle vara hemma om två timmar, så nu skulle hon bara diska och sedan fixa steken som vi skulle äta till middag.
När Einar rapade och sa att han skulle gå och fortsätta måla, så försökte jag också resa mig. Det gick lite dåligt så jag fick försöka igen och då kom jag upp på vingliga ben.
- Fortsätt du på din gavel, Sofia. Sa Einar. Men akta dig för stegen. Du kan väl ropa på mig när du vill ha hjälp med stegen?
- Ja, det ska jag göra. Jag är lite vinglig efter nubben... Svarade jag och gick tillbaks till mitt arbete. Gubbarna skrattade åt mig.
Det var himla roligt att måla nu när man var lite berusad. Även om det inte blev alldeles rätt mängd färg på penseln varje gång så var det desto roligare att stryka på. Rätt var det var så stod Beatrice där med en ölflaska i handen.
- Hejsan, går det bra? Frågade hon.
- Jovars, det vinglar lite men det känns som att det går bra. Svarade jag. Jag hade aldrig trott att det kunde vara så kul att måla.
- Jag gav gubbarna varsin öl, vill du också ha en? Frågade Bea.
- Ja, det vore gott. Svarade jag och fick ölen.
- Johan ringde. Han kommer nog inte förrän tidigast till middagen. De hade något ganska svårt problem och han jobbade med sin chef på sjukhuset sa han. Berättade Beatrice.
- Vad synd. Svarade jag.
Det var först efter att Bea sagt hejdå och åkt som jag förstod vad hon hade sagt. Nåväl, det var inget att göra åt. Jag kunde ringa på Johans mobil och höra, men då skulle han bara bli störd och det skulle ta ännu längre tid. Så jag fortsatte måla.
Snart hade jag gjort hela gavelns nedre del och skulle upp på stegen. Då beslöt jag att det var dags för en paus. Jag tog med min halvt urdruckna ölflaska och gick runt för att se hur det gick för gubbarna. De hade målat klart en hel vägg och höll på med den andra gaveln. Solen hade vandrat över himlen och stod nu ganska lågt så på baksidan var det inte mycket ljus och värme jämfört med där jag kom från. Ingvar stod på stegen och visslade medan Einar stod nedanför och målade.
- Tjenamors lilla stumpan! Sa Ingvar som upptäckte mig först.
- Hallå där hur går det här i halvmörkret? Frågade jag, fnittrigt.
- Jovars, det knallar och går. Sa Ingvar. Man har ju fin utsikt häruppe.
Han tittade rakt ner på mig och blinkade med ena ögat. Hans blick dröjde sig kvar och jag förstod att han såg ner i min behå. Jag kunde inte låta bli att rodna.
- Behöver du hjälp? Undrade Einar med ett brett leende.
- Jo, jag är klar därnere och behöver nån som håller i stegen, kan du hjälpa mig med det? Sa jag vänd mot Einar.
- Jovisst, svarade Einar. Jag ska bara hämta en till öl åt storebror här så kommer jag strax.
Jag gick tillbaka till min gavel och ställde stegen där Johan och jag hade slutat. Det var en ganska gammal trästege så det var klart att det vore lite obehagligt att stå på den utan någon som höll i. Jag stod och kände på stegen när någon kom och ställde sig bakom mig. Han tog tag i stegen på ömse sidor om mig. Jag blev rädd och vände mig om så fort jag kunde. Då snubblade jag till så att Einar fångade mig i sina starka armar. Jag kände färgen stiga igen när jag förstod hur dumt det måste ha verkat. Men nu stod jag där, vänd mot Einar och fångad i hans armar. Han tog ett steg bakåt och betraktade mig. Jag kände hur det pirrade varmt i kroppen. Jag mötte hans blick och rodnade ännu mer. Han stod tyst och såg glupskt på mig. Jag kände att jag höll på att bli kåt och slog ner blicken.
- Klättra upp nu. Sa han hest. Jag håller upp färgburken åt dig.
Jag lydde snabbt och tog mig upp på stegen. När jag hade målat ett tag var det dags att flytta stegen. Jag klättrade ner och iakttog hur Einar med sammanbiten min släppte ut mig ur sitt grepp om stegen och lyfte den en meter till höger. Jag tyckte mig ana att han hade stånd under den bylsiga overallen. Jag ryste av kåthet när jag tänkte att det såg ut som om han hade en jättestor kuk. Medveten om att Johans stiliga farbror fick ett så kraftigt stånd av att se mig, gjorde att jag kände mig upprymd och ännu kåtare.
När jag sedan långsamt klättrade upp hörde jag honom mumla halvhögt.
- Är det nån som har fin utsikt här, så är det jag.
Jag stannade halvvägs upp och vände mig om och såg ner mot honom. Hans huvud var i höjd med mina lår, och när jag vände mig om ryckte han bakåt så att stegen gungade till. Jag fick hålla i mig för att inte ramla ner, och då kände jag en kraftig hand klämma på min högra skinka. Jag flämtade till av beröringen, men fann mig snabbt.
- Vad håller du på med? Viskade jag.
Inte argt, bara med förvåning.
- Jag stod bara och njöt lite av utsikten. Svarade Einar andfått. Och så vinglade du till...
Han höll kvar handen.
- Så du passade på att känna lite på utsikten också? frågade jag fräckt.
- Det kan man säga. Svarade Einar och klämde till lite mer. Och det känns att den är ännu finare än den ser ut.
Nu klämde han på mina skinkor med båda händerna och blev allt djärvare. Jag kunde inte låta bli att flämta lågt. Jag undrade om det hade blivit en blöt fläck i grenen på overallen, jag kände mig i alla fall ordentligt våt.
- Du ogillar inte det här, eller hur? Viskade Einar hest.
Plötsligt hörde jag Ingvar komma gående, visslandes någon gammal schlagermelodi. När han kom runt hörnet hade jag kvickt klättrat upp på stegen.
- Är du redan klar? Frågade Einar sin bror.
- Nja, jag tror det. Svarade Ingvar. Jag tänkte höra om det är dags att sätta igång och elda i bastun?
- Det är det definitivt! Svarade Einar.
- Hur går det för lilla Sofia, då? Frågade Ingvar sedan.
- Det går bra. Svarade jag. Men det är så varmt på den här sidan!
- Snart får du klä av dig overallen. Sa Ingvar med ett leende. Och så kan vi ju simma lite i sjön, före maten och bastun.
Ingvar gick iväg igen. Jag målade på och försökte att inte låtsas om det som just hade hänt. Jag försökte att inte tänka på vem som stod därnere och vad som kunde tänkas dölja sig i hans overall. Men mina skinkor brann fortfarande efter beröringen och jag ville inget hellre än att hans händer skulle återuppta sin upptäcktsfärd. En flyktigt orolig tanke for iväg till Johan, men jag avfärdade den med att lite oskyldigt flirtande knappast kunde skada någon.
Plötsligt fick jag en idé. Jag stannade upp i målandet och knäppte upp ytterligare tre knappar i overallen, sedan drog jag mig ur överdelen och knöt ihop ärmarna runt magen. Nu stod jag i bara behån och målade. Snart hade jag små färgfläckar över hela mig. Men jag njöt, för nedanför mig stod en riktigt läcker vuxen karl och åt mig med blicken. Det var inte längre lika stekande hett som på förmiddagen. Istället hade det kommit en lätt eftermiddagssvalka och den röda kvällssolen var på väg ner.
Till slut hade jag målat färdigt och under tiden hade Ingvar tänt i bastun och hunnit gå in i köket för att ordna med maten. Einar hade ropat till honom att göra det när han var på väg från bastun.
- Nu kommer jag ner! Sa jag lite halvhögt till Einar och började klättra ner långsamt.
Jag kom inte mer än halvvägs förrän jag kände hans händer på mina lår.
- Jag tar emot dig, Sofia. Hörde jag honom svara hest.
Jag flyttade långsamt ner ena foten till steget under, och kände hur hans ena hand gled upp på skinkan. Så den andra foten ner, där stannade jag. Omedvetet putade jag ut rumpan och lät honom känna och klämma. Han höll isär mina skinkor och lät ena näven glida fram under min mus. Jag stönade utdraget och lågt. Då hördes en ringsignal inne i huset. Mina och Einars rörelser stannade upp. I säkert en minut stod vi still och det enda som hördes var Einars och min egen tunga andhämtning.
- Sära på benen lite gumman, viskade han hest.
Jag lydde så gott jag kunde och snart tryckte han sina knogar mot min stjärt och mus igen och då stönade jag och gungade höfterna utåt mot honom. Nu fanns det ingen återvändo, jag skulle inte kunna säga nej till den här mannen. Jag skulle till och med be honom att göra mig till viljes om så behövdes. Hela dagens uppdämda kåthet och spänning blev till en vibration i kroppen. Einar höll sin ena arm om mina höfter och tryckte den andra handen, knuten, upp mellan mina ben.
- Maten är klar! Ropade Ingvar.
- Åh Sofia, suckade Einar. Vi får fortsätta senare...
- Ja, vi blev ju inte klara här. Svarade jag och pekade upp mot väggen.
Vi skrattade lite. Jag klättrade ner från stegen och Einar nöjde sig med att jucka mot mig lite, när jag kommit ner, så att jag fick känna hans hårda stånd mot min bak. Jag lutade mig framåt och lät honom möta mig igen. Han höll mig om höfterna och gned sin hårda lem mot mina skinkor. Det var skönt för mig men han släppte snart taget.
- Mmm, sa jag och kände med handen utanpå hans stora stånd.
- Du kan väl gå in och byta om så länge, så kommer jag snart, jag ska bara sätta locket på färgburkarna. Sa Einar.
fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Spännade att dom heter Sofia och Johan och är 17 år...