Piga i Kröshult.
Författare: Bondpigan. Datum: 2004-12-26 20:50:24
Kategori: BDSM
Läst:
29 528 gånger
Betyg: 2.5 (215 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Piga i Kröshult.
(Fortsättning på ”I Fångvården”.
Höbärgningen. UllaKajsa hade en överenskommelse med en traktorägare inne i Fröklinta om slåtterhjälp. Varje år slog han mot betalning hennes vallar och hängde upp höet på hässjor. Men inkörningen måste hon själv ombesörja. Förr om åren hade det gått att låna en häst att dra skrindan, men den möjligheten fanns inte längre. Så UllaKajsa måste finna andra utvägar.
Det blev så, att Patty (Anita) och Polly (jag) selades på och spändes framför en lagom stor höskrinda. Grannbonden, Aira Sjöholm, nitade hop seldon och betsel åt oss. Aira var en medelålders, muskulös kvinna, som gjort sig av med korna. Därför hade hon ingen egen slåtter utan kunde hjälpa till i Kröshult. Hennes egen lagård i Kritteråsen stod tom.
Det var fint bärgningsväder och vi arbetade från tidigt på morgonen, när daggen dunstat, till sent på kvällen. Aira var ute på lägderna och lastade på skrindan, sen förde UllaKajsa hem oss och blåste upp det torra höet på skullen med en höfläkt. Vi tog endast korta raster för mat och vatten. Vi två dragare fick vattnet i hinkar. UllaKajsa var mycket sparsam med piskan, men vid veckans slut hade ändå våra ryggar ett vackert rutmönster. Vi sov båda i lagårn, och sent på kvällen kom de två bönderna ut och begärde tunga. Jag betjänade UllaKajsa medan Anita körde in sig på Aira, som aldrig tidigare prövat ”tôcka nymodigheter”. Men hon kom att uppskatta dem.
Efter en veckas träget arbete var UllaKajsas höskulle proppfull med prima hö. Det skulle räcka väl över vintern. Anita Holmgren (Patty) måste nu tillbaka till sitt veterinärsjobb efter semesterveckan.
— Det var en nyttig vecka för mig som djurdoktor, sa Anita. Nu vet jag bättre hur mina fyrbenta patienter har det.
Frikänd. Vid midsommartid var all slåtter avklarad, och en ansenlig mängd hö inpackad på höskullen. UllaKajsa, Anita och jag hade slitit hårt Fram på sensommaren var även potatisskörden inbärgad och klar för leverans, när potatishandlarna behagade dyka upp. Så det blev lite lindrigare med jobbet några dagar. Jag skötte numera all mjölkning, lagade mat , städade och plockade in äggen. UllaKajsa kunde sova till klockan åtta och väcktes då med kaffe på sängen. Men allt hushållsarbetet var slitsamt, eftersom det bedrevs på gammaldags vis.
— Tänk om vi hade haft kyl och frys, elspis, mikro, tvätt- och diskmaskin, ja bara en dammsugare, vågade jag säga en dag.
— Haha, skrattade UllaKajsa. Och kanske mjölkmaskin också? Då behövdes ingen piga utan vi kunde frysa in dig för vinterbehov. Nej, förresten jag bara skämtade dumt. Jag vill hellre ha en slav med het tunga än fruset kött. Så jag är glad att ha dig med eller utan hushållsmaskiner!
— Nej, mjölkmaskin vill jag absolut inte ha. Handmjölkning är jag tänd på. Och allt det andra maskineriet avstår jag från, bara jag får tjäna dig!
— Bra! Som du vet har jag inte pengar att köpa alla de där förträffliga sakerna. Men nu vill jag ha tunga, slav! Det behövs bara din sköööna tunga, inga maskiner till det!
Hon fick tunga.
Så en dag fick vi fint besök. Självaste Fru Jessica från Betesmarken kom, åtföljd av en annan - imponerande - kvinna. Hovrättsassessor Viveca Sidensvan, en junonisk skönhet. Kvinnorna kom över bron, och inne på gårdsplanen mötte UllaKajsa upp.
— Vad förskaffar mig den äran? Utlät sig UllaKajsa.
Fru Jessica presenterade sin följeslagerska.
— Kan vi sitta in i stugan, kanske. Nu är det för kallt i bersån. Hovrättsassessorn har viktiga tillkännagivanden att komma med!
— Inte så högtidligt bara, sa assessorn. Jag är ålagd att ställa tillrätta vissa felaktigheter, som begåtts i domen mot er fånge. Han dömdes till fängelsestraff på åtskilliga år för sin del i svåra ekonomiska falsarier. Han ålades också att betala ett enormt skadestånd. Nu har emellertid de verkligt skyldiga påträffats i Sydamerika, och man har fått dem utlämnade. De har erkänt, vilket betyder, att straffet på er fånge avlyfts, samt att han får ett väl tilltaget skadestånd. Han återfår också sin privata förmögenhet. Sammantaget rör det sig om ett antal miljoner kronor. Pengarna finns tillgängliga på ett konto på Bondebanken. Så i princip är fången fri och kunde ta sina pengar och försvinna. Men så enkel är inte saken. I och med kontraktet med Fångvården, har Fröken UllaKajsa Olsson tagit över fången och har förmyndarskap över honom på livstid. Detta går inte att ändra. Sverige är fantastiskt, eller hur.
Under samtalet hade vi rört oss in i stugan. Även jag fick lov att sitta ner vid det runda matbordet.
— Nu vänder jag mig till fången, d.v.s. den frigivne fången, sade assessorn. Tänker du nöja dig med utslaget, eller vill du gå till europadomstolen för att få förmyndarskapet hävt? Det blir nog svårt, men teoretiskt är det möjligt. Fast det kan ta många år. En annan möjlighet är, att du stannar hos UllaKajsa Olsson här i Kröshult och lägger en del - en liten del - av dina pengar till modernisering av gården. Jag tror det vore behövligt. Och jag skulle tillråda detta!
Jag behövde ingen betänketid, utan biföll omgående assessorns förslag.
— Det får bli som assessorn föreslår, sade jag. Och därmed har min Härskarinna UllaKajsa Olsson tillgång till mina pengar för modernisering av gården.
Alla tre kvinnorna klappade i händer.
— Då ska du bara skriva på det här papperet, begärde assessorn..
Så skedde omedelbart.
— Nu dricker vi ett glas champagne, sade assessorn och tog upp en flaska ur sin väska. Sen har jag en rent privat önskan, som jag vill framföra.
— Men då tar jag hand om dokumentet med exfångens underskrift och lämnar in det för registrering, sade Fru Jessica.
Sedan vi druckit champagnen, reste sig Fru Jessica och lämnade rummet. Fröken UllaKajsa följde henne till bron, sen stängde hon till alla portarna. Hon liksom anade att något ovanligt skulle inträffa nu.
När hon kom in, hade scenen förändrats. Assessorn, som vi fortsättningsvis kallar Viveca, lade av sig sin officiella tjänstemin och blev till en tilldragande kvinna. Hon hade öppnat sin väska och radat upp ett antal klädesplagg på bordet. Nötta, men hela och rena.
Fröken UllaKajsa såg frågande ut
— Skulle jag kunna få vara med här i kväll och tjänstgöra som mjölkerska ?
Hakan föll ner på Fröken UllaKajsa, hon bara stirrade.
— Mmmjöölkerska? En dam som du? Ja, det är klart, vill du så hjärtans gärna. Här finns övernog med jobb!
— Jag förstår att du blir chockad. Men låt mig berätta hela historien. Hon hällde upp mera champagne åt oss.
Så berättade Viveca Sidensvan en fantastisk historia, men den spar vi till ett särskilt avsnitt.
Fröken Viveca klädde om sig i sin mjölkpigeutstyrsel. Cutoffs, som lämnade knäna bara, blus, som lät de yppiga brösten puta fram, blommig sjalett, träskor. Det var lagårdsdags, så vi gick ut i lagårn. Korna hade kommit in.
— Jag mjölkar själv alla, klargjorde Viveca. Och det gjorde hon.
UllaKajsa och jag bara gapade. En sådan uppvisning hade vi aldrig sett. Fast om man jämför med vad hon berättat, så var det inte förvånande.
Det var förstklassig underhållning att se Viveca Sidensvan mjölka.
När allt var klart, bytte hon om och slog ett samtal i sin mobil. En svart limousine stannade utanför gården och en ung man höll upp dörren för henne och bugade.
— Vi ses igen, sa Viveca och så var hon borta.
Upprustning av gården. Nu begynte ett räknande och ritande. Det gällde att få gården moderniserad före vintern, vilket verkade möjligt på grund av den varma hösten och lågkonjunkturen på byggmarknaden. Till en början skickade Anita efter en väninna som var VD på konsultfirman Rural Home AB, Lisa Holmlund. Det var en typisk affärskvinna, lång, elegant och entusiastisk. Hon blev bergtagen av den lantliga miljön och åtog sig att komma fram med förslag om ombyggnad och apparatköp.
— Blir du dyr? Undrade UllaKajsa helt i onödan — det fanns ju pengar att ta av.
— O, nej, blev svaret. Om jag får bo här och hjälpa till nästa sommar, tar jag inget betalt alls!
Lisa Holmlund granskade mycket noga gårdens struktur och bedömde husens tillstånd. Hon fann ut, att alla byggnaderna var uppförda av solida timmerstockar, och var inte det minsta anfrätta av mögel och röta. Så alla ytterväggarna fick stå kvar, men måste isoleras på insidan samt målas om på utsidan. Med Falu rödfärg. Alla taken fick plåtbeläggas. Köket måste moderniseras och förses med moderna apparater: kyl, frys, sval, elspis, mikro och diskmaskin. Badrum, toalett, elbastu och tvättrum med tvättmaskin och torktumlare inplanerades. Lagårn skulle restaureras på ett pietetsfullt sätt. Gammaldags kobås utförda i moderna material föreslogs. Runt hela gården borde uppföras en 1,5 m hög betongmur för att skydda mot översvämningar. Den vattenrika ån gick ju i en slinga runt gården. För uppvärmning föreslogs en eldriven värmepump, vilken tog upp värme från åns vatten och från lagårn.
Någon mjölkmaskin föreslog inte Lisa Holmlund.
— När det finns slav , får han va mjölkmaskin!
Lisa Holmlund färdigställde snabbt ritningar och kostnadsberäkning. Dessa dokument förelades UllaKajsa för bedömning.
— Men det här kostar ju okristeligt mycket pengar. Det är ju slavens pengar, och dem kan jag väl inte ta i anspråk?
— En slav äger ju inga pengar, genmälte Lisa. Du är ju hans Ägarinna. Vad säger du? Hon vände sig till mig.
— Alldeles riktigt, om en slav får tycka något. Dessutom åtgår ju bara en bråkdel av ”mitt” kapital. Så kör i vind!
UllaKajsa sade ingenting, hon bara undertecknade arbetsordern, som Lisa höll fram.
Nu började en våldsam aktivitet. Korna, hönsen och jag samt en del lösöre transporterades över till Airas gård. Arbetskraft importerades från Thailand. Lisa ville inte att några svenskar skulle få insyn i hur gården inreddes. Material och komponenter anlände och lagrades i den tomma lagårn.
Eftersom jag nu var förflyttad till Airas gård, kunde jag inte följa hur arbetet fortskred, utan jag hade nog i min nya syssla. Förutom att mjölka alla korna, måste jag sköta hela hushållet och ta itu med att städa den smutsiga stugan. Aira var nog idog i lantbruket, men absolut inte renlig. Iallafall var hon starkt erotiskt anlagd. Så penis och tunga var ömma och såriga av allt knull och slick som hon fordrade. Smisk och örfilar vankades av minsta anledning och ibland utan. Hon njöt av att pina mig. Så nu upplevde jag ett mycket hårt slaveri. Men jag insåg själv, att denna period i mitt liv var viktig, för nu trimmades jag slutgiltigt in i slavrollen. UllaKajsa och vakterskorna i fångvården hade varit alldeles för snälla. Nu fick jag lära fördraga verkligt slaveri.
— Här hos mig är det inte lek, sa Aira. Det är slavlivets allvar!
Men jag uthärdade och blev än mer lydig och undergiven. Dock gick månaderna, och vi nalkades jul. Så en dag kom UllaKajsa på besök. Med sig hade hon konsulten Lisa Holmlund, veterinär Anita Holmgren och en praktikant vid namn Ursula Jönsson.
— Nu är min gård fullständigt renoverad, sade UllaKajsa, sen hon presenterat Ursula. Nu vill jag bara tacka Aira för hennes goda hjälp, sen tar vi hand om korna och slaven och för dem hem!
Så blev det. Först gick Ursula och ledde mig i ett rep. Sen kom alla åtta korna i en rad. Sist gick UllaKajsa, veterinärskan och konsultskan. Alla fyra kvinnsen bar spön, men endast Ursula använde sitt. På mig. Korna lunkade fogligt i en lång rad - de behövde inte spöas. Vi hade ca tre km att gå. Lite snö hade fallit och det var nollgradigt, men jag frös inte i min fångdräkt av säckväv.
Hemkomsten. Den gård vi kom hem till, skilde sig avsevärt från den jag lämnade för några månader sedan. Allt var förnyat och upprustat. Men korna hittade sina gamla bås och råmade av lycka. Tre nya bås fanns också med nyuppsatta kotavlor. Enspena (jag), Rödtopp (Anita) och Kosulta (konsulten Lisa).
— Nu ska de en- och tvåspenta kossorna klä av och ta plats i sina bås! Befallde UllaKajsa. Ni ska betäckas!
Alla tre klädde snabbt av och ställde sig på händer och knän i den rena halmen i båsen. Det var så varmt att vi trots nakenheten inte frös. Ursula kom och fjättrade oss i bindslena.
Ursula var en smärt, finlemmad flicka, som gick på Lantbruksuniversitetets husdjurslinje. Hon skulle praktisera med kor under ett år hos UllaKajsa.
Ursula tog av sina jeans ock fäste på sig en strapon dildo, försedd med spruta för syntetisk sperma. Hon smorde in dildon och trängde in i Kosultas vagina. Ett långvarigt stönande hördes när dildon gled ut och in. Det slutade med ett skriii... , så sprutade dildon in sin spermasats. Kossan stegrade sig, ryckte och slet i bindslet, sjönk till slut ner i halmen, svettig och darrande.
— Jag är betäckt, jag får min kalv, skrek hon i extas. Sen somnade hon i halmen. En rännil sperma sipprade ut från hennes vagina.
Efter att ha återhämtat sig en stund, fyllde Ursula dildons behållare på nytt och besteg Rödtopp. Samma scener utspelade sig igen, men Rödtopp stötte tillbaka - gjorde motjuck alltså. Ko och tjur gav från sig oartikulerade tjut, sedan sjönk de ner i halmen. Dildon satt kvar, och Ursula somnade ovanpå Rödtopp.
Jag trodde nu att det var min tur, men istället kom UllaKajsa och hämtade mig med till det nya badrummet, där det fanns ett särskilt bås för lavemang. Sen jag sköljts ur tre gånger baki, leddes jag ut igen till ”Enspena-båset”. Ursula hade nu vaknat och fyllt dildon. Hon smorde in mitt stjärthål och trängde försiktigt in i mig. Trots all Ursulas försiktighet, gjorde det vansinnigt ont. Till en början. Sen kändes det plötsligt skööönt! Jag, kossan Enspena på gården Kröshult, gjordes med kalv! Ursula slet och stönade. Men jag levde mig in i min roll och såg fram emot en kalvning om nio månader. Så sprutade det, och jag sjönk ned i halmen. Ursula satte in en stjärtplugg så att inte satsen skulle rinna ut..
Det var tredje ”språnget” på kort tid som Ursula presterat. En animal tjur hade inte orkat med detta.
Vi tre mänskliga kor samt vår tjur fick lov att vila länge i halmen. Sen kom UllaKajsa ut med tre byttor med gröpe till oss kor. Vi måste äta med huvudet ner i byttorna utan hjälp av händerna. UllaKajsa och Ursula åt riktig mat i köket.
De löste oss lite senare och lät oss tre bli människor igen. Lisa, Anita och jag tilläts duscha oss rena.
— Nu är det mjölkdags, och Anita och slaven ska instruera Lisa och Ursula i mjölkningens sköna konst! Anita och slaven svarar för fyra kossor och en elev var, bestämde UllaKajsa,
Ursula gick visserligen på husdjurslinjen men hade inte lärt handmjölka än. Men det skulle ske nu. Konsulten Lisa var ”asfaltblomma” och för första gången på mjölkpallen. Naturligtvis lite spänd.
— Det här kommer att gå bra, uppmuntrade Anita.
Vi tvättade juvren och satte oss till varsin kossa. Ursula och Lisa främst på pallarna, bakom dem jag och Anita. Vi visade hur man greppar spenar, och damerna kom snabbt igång. Helt instinktivt lade jag vänster hand i Ursulas fitta och höger på hennes bröst. Jag såg, att Anita gjorde samma på Lisa. Ursula smorde bra, och jag fingerpullade henne med vänster och knådade brösten med höger. När vänstran blev för kladdig, torkade jag av den på brösten och pullade vidare med högran. Ursula stönade, men spendragningen var helt acceptabel. Jag märkte, att kossan - Linda, hette hon - också levde med. En trekant var det förvisso. Plötsligt kom UllaKajsa och satte sig på en pall bakom mig och grep min snopp och började runka mig. Fyrkant, alltså. Vi arbetade alla fyra i ett allt högre tempo. Plötsligt kom vi alla - utom UllaKajsa - i en förlösande orgasm. Linda sköt rygg och råmade, men jag lyckades rädda mjölkhinken. Ursula fick hämta fatt UllaKajsa med tungan.
Hittills hade vi fyra - Linda, Ursula, jag och UllaKajsa - haft nog av oss själva. Men nu såg vi, att det andra ”ekipaget” snart också var i mål. Kon Lona, Lisa, Anita och Aira, som just anlänt och börjat pulla Anita. Anita pullade sedan i sin tur Aira över mållinjen.
Nu var vi färdiga med två kor, och båda eleverna hade skött sig så bra. De återstående sex korna mjölkade Anita och jag. Vi satte mjölken på kylning och nattfodrade korna.
Allt arbete var nu utfört, och korna fick vila sig. UllaKajsa hade startat den elektriska bastun, och nu var det tid för mjölkerskorna att njuta. Ytterligare. Men Aira, som var en genuin bondkärring opponerade sig. Hon var ingen vän av renlighet. Fast vi andra övermannade (överkvinnade?) henne och drog henne in i bastun. Hon kläddes av och duschades, sen tvingades hon in i den nästan 100-gradiga torrbastun. Hon tjöt, att hon höll på att dö, men så slappnade hon av och njöt. Vi njöt allesammans, och tillsist hoppade vi ut i den kalla ån från en brygga som gick direkt ut från bastun.
Efter bastandet lade vi oss alla att sova i halmen i den varma lagårn. Något gruppsex hade ingen ork med, utan vi bara sov till nästa morgon.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tycker den var bra! Mycket livligt berättad, bra språk och härligt fantasifull.
Tycker du kan vara lite mer konstruktiv Krille... alla tycker inte om allt så är det bara.
En som bara kallar sig Krille mäste vara "riktigt jävla dålig". Rena aset.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tack Oddball för de vänliga orden! Nu känner jag för att fortsätta. Den mycket speciella form av BDSM jag företräder faller nog inte alla på läppen, det förstår jag mycket väl. Först är det FemDom. Sen mulctilagnia och bos eroticus (eller bovine eroticus). Mulctilagnia innebär, att man blir erotiskt upphetsad av att sitta och mjölka eller se någon mjölka, antingen i verkligheten eller på film eller bild.
Bos eroticus innebär, att en människa spelar rollen av ko och behandlas som en sådan ( mjölkas, betäckes osv), analogt med equus eroticus (rollspel med pony play osv). Dessa saker kan man hitta på nätet, men mest på tyska och engelska. Det vore intressant att finna svenskar med dessa intressen. Svara gärna på min e-adress!