Slaveri på bondgård - 3.
Författare: Bondpigan. Datum: 2004-11-21 17:54:12
Kategori: BDSM
Läst:
20 118 gånger
Betyg: 3 (233 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Slaveri på bondgård - 3.
Transporten ner till Ydre var nu fullbordad, och kobilen stod på Idas gård. Bakdörren öppnades, och jag leddes ut naken med kedja om halsen av Gunilla. Bilen startade igen för att avleverera de resterande kossorna till beställaren, en bonde i byn. Gunilla ledde fram mig till Ida, som väntade med en piska i handen.
” Här har du det förrymda kreaturet!” tillkännagav Gunilla i det hon räckte min kedja till Ida. Ida ryckte lätt i tjudret och gav mig ett svidande rapp över ryggen. ”Du kommer att få mer smisk framöver, men just nu är du min kossa, och mjölkdjur slår man bara om de konstrar.” ”Nej, det tänker jag inte göra. Din vilja kommer att gälla för mig framöver, liksom före fritagningen!”
”Bra att det är fastställt! Då kan vi övergå till fortsättningen! Distriktsveterinärskan kommer senare över hit och undersöker dig. Vi vill säkerställa att du är frisk. Men dessförinnan ska du och jag ha lite nöjsamt.” Ida drog in mig i lagårn och klavade mig i ett bås. Hon kramade omsorgsfullt spene och juver, varpå hon besviket konstaterade att jag redan var urmjölkad. ”Hum, Gunilla har gjort sitt jobb väl. Då får det bli fittslick! Det har jag provat på tidigare både med kor och kalvar. Men manliga kossor har inte så sträva tungor, så man blir inte så sår i fittan!” Hon tog av sin kjol och gick bort till en kossa, som stod inne, och pressade mjölk ur en av spenarna in i fittan samt knep ihop fittläpparna. ”Här får du att lapa! Mjölk ur Idas fitta heter väl duga!” Och det gjorde det. Hon satt på en mjölkpall med låren isär, så mitt huvud nådde in. Ge tunga kallas också ge huvud. Iallafall är alla varianter väl kända på landet. Och det är ju naturligt: den som lever nära naturen med betäckningar, inseminationer, kalvningar och mjölkningar, bör väl veta mer om sexualitet än stadsbor!¨
Ida kom med stönanden och tjut. ”Gud så skööönt! och dig har jag fått undvara i flera år! Men nu ska du stanna!” ”Ja,” svarade jag och torkade av mjölk och safter på halm från båset.
Innan Ida gick, berättade hon, att jag skulle göras med kalv snart. ”En ko måste betäckas, så det blir en kalv och mjölk framöver!”
Sen fick jag sova i halmen och vaknade senare vid att Gunilla kom in med ett tråg fyllt med en blandning av gröpe och svinpotatis. ”God aptit, ikväll blir du inte mjölkad, men imorgon kommer du ut på bete med de andra korna!” Jag åt av den vidriga maten för jag var hungrig.
Det dröjde sen inte länge förrän lagårdsporten öppnades och korna kom instormande från betet. De gick var och en till sitt bås, och jag fick en kokompis på var sida om mig. Två stora holsteinkor med enorma juver. Båda var kolossalt nyfikna och puffade på mig med sina mular. Sen övergick de till att slicka mig. Saltbehov, tydligen. Jag var deras slicksten. Tungorna var sträva. Ida hade rätt.
Gunilla, Inger och Rigmor anlände nu klädda för mjölkning. Jeans avslitna ovanför knäna (”cutoffs”) öppen blus så att brösten stack ut, träskor på fötterna, blommig sjalett. Flickorna var solbrända, muskulösa, friska och granna! Underarmar och händer vältränade; kortklippta naglar för att inte rispa kospenarna. Sund ungdom i motsats till Ida som var fet och klumpig, fastän hon likväl attraherade mig. De tre flickorna bar med sig mjölkpallar och mjölkhinkar samt juverdukar och en bytta varmvatten för juvertvättning.
Rigmor såg att det droppade ur mitt organ när hon gick förbi på lagårdsgången. ”Nej du, Enspena inte idag!”
Flickorna tvättade juvren på varsin ko och började konserten. Det låter som musik, när flera mjölkerskor börjar strila ner i plåthinkar. Jag njöt av ljudet, och det rann ner i en pöl i halmen under mig. Jag såg, att flickornas byxor också var blöta i skrevet när de gick att tömma sina fulla hinkar. Mjölkningen fortskred och det var förunderligt vad lugnt korna lät sig mjölkas. Inte en spark, inte en svansning från någon. Flickorna klarade mjölkningen suveränt. 6-7 kor per mjölkerska tog ungefär 1,5 timmar, beräknade jag (klocka hade jag ju inte). Duktigt gjort!
Sen flickorna mjölkat färdigt, nattfodrade de korna och stängde lagårn för natten. Jag somnade i halmen, men vaknade senare av att någon kom fram till mig. Det var Per, Idas make som inte synts till tidigare. ”Jag hörde, att kvinnfolken letat reda på dig och tagit dig tillbaka. Ja, jag gillar inte sånt där, men jag ska inte förneka, att jag längtat efter dig. Vi hade ju vårt särskilda förhållande. Men om du inte känner för det, så låter vi det vara!” ”Visst inte Husbond.” Jag titulerade Per så. ”Jag är glad om jag kan ge honom lite njutning, kom bara lite närmare. Min kedja räcker inte så långt.” Han kom in i båset och drog ner byxorna. Jag tog hans kuk i munnen och började suga. Den svällde. Han gjorde svaga motjuck och stönade. Jag sög liksom jag gjort förr, men nu måste jag hålla på längre. Till slut sprutade det. Kaskader fyllde min mun, jag hade all möda att svälja sperman. Den smakade som filmjölk liksom förr. Jag sög som en kalv, svalde varje droppe och slickade torrt. När jag slutat, sjönk han kraftlös ner i halmen. ”Detta har jag längtat efter länge,” sa Husbond innan han gick, ”du stannar väl nu?” ”Ja, Husbond!”
Nästa morgon vaknade jag av högljutt råmande, samt att jag låg i kodynga. Det var mjölkdags och de tre tjejerna samt Ida slog upp dörrarna och släppte in sommaren. Polistjejen Rigmor kom fram till mig. En späd, men vältränad jänta med smalt, något långsträckt ansikte, ljust hår och blå ögon. Hon stod och såg på mig där jag låg tjudrad mellan två kossor i dynga och förnedring. ”Stackare, så du har skitit ner dig. Jag kommer ju för att mjölka dig, men nu tror jag du måste badas först. Du har ju dyngat ner både spene och juver.” Hon tog loss mig och fäste ett rep om min hals. ”Nu går vi ner till sjön!” Jag lunkade lydigt efter henne ner till badstället, som jag mindes från förr. Rigmor tog av mig repet och puffade ut mig i sjön. Så strippade hon själv sin perfekta kropp och hoppade i. Vi tvättade varandra grundligt, sen gick vi upp och satte oss på en berghäll att soltorka. Så började Rigmor tala. ”Mjölkningen klarar Ida och flickorna, så vi kan ostörda samtala. Det finns en mängd saker du måste informeras om. När vi hämtade ut dig igår, hade Inger redan förhandlat fram en lösning med din arbetsgivare. Du har gjort ett alldeles enastående arbete under de gångna åren och byggt upp en så funktionsduglig organisation, att du inte behövs längre. Därför tillät din arbetsgivare oss att ta ut dig. Vidare var han också rädd att få dålig publicitet på grund av din rymning. Så han lät dig gå, och gav dig ett mycket generöst avgångsvederlag, som Ida får hand om. Din lägenhet inklusive möblerna är ju arbetsgivarens, så den återgår. Privata ägodelar skickas hit endera dagen. Så nu är ditt förflutna utraderat, och du tillhör oss! Vad säger du om detta?”
Jag var förstummad. Det var fait accompli. ”Det får väl bli så då,” var det enda jag kunde svara. ”Pengarna går till gården, så de kommer oss alla tillgodo. En helt annan sak. Per var hos dig i gårkväll och du var snäll vid honom. Han berättade det bara för mig. Det var snällt av dig. Men ingen mer får veta detta. Per kommer på min lott och jag tillfredsställer honom normalt. Men ge honom sug ibland, du. Han älskar det! ” ”Ja,” svarade jag bara.
”Sen ska jag passa på att informera dig lite mer om din ställning här på gården. Du var ju piga innan du fritogs, och det är meningen att du ska bli det i fortsättningen också. Ett mänskligt arbetsdjur, rätt och slätt. Men till en början driver vi lite rollspel, dels för att roa oss själva, dels för att förnedra dig och anpassa dig till din nya ställning. Du får vara mjölkko nu ett litet tag, sen blir du huvudsakligen mjölkerska. Vi har ju tjugo kor. Ida är gårdens Ägarinna och vår Härskarinna. Inger och jag är hennes slavar, men under oss i rang kommer du. Vi två tjejer har våra jobb inom polisen, men är här all ledig tid. Vi älskar att mjölka kor liksom du!”
Rigmor slängde på sig kläderna, fäste på mig repet och ledde upp mig till en köksträdgård. Här tjudrade hon mig vid en påle. Sen gick hon och hämtade pall och spann. ”De är ännu inte klara med fyrspeningarna, så vi tar väl vår mjölkning nu. Ner på alla fyra!” befallde Rigmor. Hon tryckte pannan mot min länd, satte hinken mellan knäna ock började spendragningen. Hon hade annan fattning än Gunilla, men den var ändå funktionell. Jag saknade ljudet från fyrspeningarnas mjölkning, men kom ändå. Jämna sprut föll i hinken och till slut var mitt juver tomt. Rigmor reste sig från pallen och klappade mig på ryggen. ”Tack min goa kossa. Den här mjölken får kalvarna att växa fortare. Nu ska du beta, så det blir mer mjölk,” sa hon. Sen band hon mig vid en salladsplantering och uppmanade mig att börja beta. Eftersom jag var hungrig, åt jag duktigt av grönfodret. Jag bemödade mig att äta liksom korna, dvs lägga tungan runt ståndet och dra in det i munnen.
Framåt eftermiddagen kom en bil till gården. En rödhårig, smärt, vältränad kvinna steg ur, veterinär Angelica Jönsson fick jag sen höra att hon hette. ”Ni har en kossa som jag ska undersöka!” Började hon.
(Del 4 följer.)
Fler noveller av samma författare
