Jag Anna, en slavinna 8 (Dagbok)
Författare: Anna38 Datum: 2004-11-08 20:15:58
Kategori: BDSM
Läst:
9 546 gånger
Betyg: 3.1 (304 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
(Det finns tydligen ett fortsatt intresse för mina dagboksanteckningar, men förståelsen för mitt, av min bacill påtvingade, sätt att tänka och känna tycks var som ”Höga berg och djupa dalar”. Jag har full förståelse för att den, som inte kan känna som jag känner och upplever det, tycker att detta är fullständigt knäppt. Jag har själv varit inne på den linjen några gånger.
Men eftersom delar av fortsatt intresse finns, var så goda! )
Jag Anna, en slavinna 8 (Dagbok)
++
Email till Kimita:
KIMITA,
min älskade ödessyster,
Du är så j-la spontan, varm och go att det gör ont i bröstet (men det är det väl mer än jag som har upptäckt det?)
Först ska Du ha tack för att Du skickade den bilden (men flickan framför vagnen) till mej.
Vet Du, när jag såg den flashade det direkt ur mitt minne (episodminnet) och jag kunde känna hur hon känner sej i detta förödmjukande att som en "häst" naken vara spänd framför en vagn, med en man sittande bakom den exponerade och nakna stjärten som inte komma undan hans klatschande tillrättavisningar med piskan.
Jag kunde ur minnet återuppleva känslan.
Skräcken att, vara låst, inte komma undan piskan, blandat med den hetsande frivilliga underkastelsen att vara sin Herre till lags och vilja göra allt vad han begärde. Även att ställa upp på denna lite (läs: mycket) udda grej att vara ponygirl. Att vara utlämnad till hans nåd och onåd.
Han bestämde inte när jag blev trött, men han bestämde när jag skulle fortsätta att anstränga mej långt utöver denna trötthetsupplevelse och främst när jag fick vila.
(Jag minns att min bror berättade om någon militär 9-mila-marsch (eller nå´t), då han satt och grät som ett barn, övertygad om att han inte skulle orka ett steg till, övervann det och han och gruppen tog sig fram över mycket mer besvärliga händelser än det första hindret.)
Paniken att inte kunna springa fort tillräckligt när han begärde det. Det paradoxala, att han, en stark karl satt och vilade sej när jag en vek flicka fick utföra allt det ansträngande. Jag skulle ju dra både honom och vagnen. Han kunde begära vad han ville av mina ansträngningar och jag måste bara att leva upp till hans förväntan.
Jag upplevde allt detta för länge sedan och dessutom i en repetition nära i tiden (som jag återkommer till senare).
Det har hänt så mycket nu att det virvlar fortfarande kvar i huvudet.
Och jag har tänkt och funderat som jag ofta gör.
Hur kunde jag gripas av denna bacillen att fullständigt underkasta mej en annan människas vilja? Och dessutom tycka att det är eggande och hetsande skönt. Vad är det som präglar oss till att bli det vi blir?
(Jag är inte längre säker på att vi människor bestämmer så mycket över våra liv som vi tror, istället tror jag att vi kan bestämma över de små vägvalen men inte över de stora. Jag vet ju inte om jag skulle välja samma om jag fick välja om. Men samtidigt har både Du och jag ett facit om smärta och den underbara underkastelsekänslan som bara väller upp och vill ÄNNU mer. BARA ännu mer och ännu mer, allt i en virvelvind, en stigande spiral som inte vill stoppa och under det att kroppen både lider av ansträngningarna och njuter av att vingas och av att ge njutning. Och psyket torteras av oöverstigliga och ofta manligt egoistiska krav på oss.)
(Jag har sökt i mitt minne och funnit att två händelser i 12-13-års åldern måste vara de som båda säkert har lika betydelse för utvecklingen av bacillen, men det kan säkert inte vara hela förklaringen. Kanske det också finns genetiska förklaringar.
Vad jag också funderar på är händelsen i min barndom då jag blev tillfångatagen, vilken vändning det skulle ha tagit om det varit tre pojkar och EN FLICKA istället eller fyra flickor och samma hade hänt (nästan samma, där finns fysiska skillnader) . )
(Jag har inte svaret, men det kommer kanske med tiden när allt blir färdigbearbetat. Hade det varit fyra flickor som tagit mig till fånge och "tvingat" mej som pojkarna gjorde, kanske jag varit mer positivt inställd till att låta en flicka njuta under mej. Nåja, då föredrar jag att det var pojkar, som jag ser det nu.)
Jag kan ju inte låta bli att förhäxas, eggas och tjusas av den kraften mannen har i sin lem, som är så tvingande platskrävande med sin mjuka hårdhet. Man blir mjuk som lera, vill bara ge efter, släppa in, omfamna, låta sig ledas och vara till lags.
Hans njutning blir det enda viktiga, vad han sedan begär för att nå dit måste jag villigt gå till mötes.
Men för att bacillen inom mej ska få sitt MÅSTE det finnas ett stort och tydligt mått av TVÅNG. Jag måste bli tvingad till sådant som jag inte vill. Även om jag blir beordrad att göra sådant som jag VILL, gör just hans tvingande order att det blir till ett tvång. Ett tvång som jag måste böja mej under och ett krav som jag måste leva upp till.
Det i sin tur betyder att min Herre (om han känner mej och vill gå mej till mötes) måste hitta på sådant som han vet att jag INTE vill. Han måste tvinga mej, genom att begära att jag ska hålla mitt löfte eller påtvinga mej sin order med björkriset. Det är då min bacill trivs, lever upp och belönar mej med min psykiska orgasm.
Sedan kommer då den tredje händelsen när jag blivit 18-19 och det var araben Ali somblev min första Herre.
Det var utan tvekan så att han förkroppsligade alla underkastelsekänslorna och byggde om dem till upplevelser, samlade dem och knöt ihop påsen. Min totala förälskelse och nästan avgudande i och av honom gjorde säkert att mina normala varningssignaler förlamades eller bara slumrade, tills det var försent.
Så tänker jag att, om jag då eller senare BARA hade träffat Herre B, med hans skärpta intelligens, kvinnliga avkännande, med sin intuition, följsamhet (mitt i allt det hårdhänta totalstyrandet) hur hade jag utvecklats då i förhållande till bacillen? Eller hur hade bacillen formats? Det är tveksamt om jag hade tvingats att gå igenom fasen ”Ponygirl” eftersom han inte har sådana intresse, men andra.
Det första som hade fallit bort var att jag inte hade kunnat för honom berätta om min förra Herre, kunnat berätta om de 30-tal kommandoord som tränades (risade) in i mej till att bli ryggmärgsreflexer, inte berätta om de "hemskheter" som jag utsatts för, om den totala underkastelsen av en man och ..
Kommandoorden var redan inrisade och min Herre B ändrade mycket lite på dem, men byggde på med nya och egna. Men han föraktade inte de som var inrisade av en tidigare Herre, utan såg förmodligen fördelarna i dem och kanske att det besparade honom besvär (min kommentar).
Jag vet att det inte var besvär för Herre A att träna in dem, det var så uppenbart att han NJÖT. En bra grej med män är att de inte kan ljuga om eller dölja sådana kroppsliga reaktioner för oss. Det är ibland som om deras hjärnor är kopplade rakt ut till lemmen.
Men jag minns att jag redan inför min nye Herre (B) bad om förståelse för att jag kunde reagera på ett gammalt kommandoord inför en ny betydelse från min nya Herre, just för att de gamla var så intränade, (läs: inrisade) men att de nya också skulle bli det när de väl fått sjunka in. Kunde jag hitta någon bättre man att berätta detta för än en beteendevetare??
Jag tror att det var han som byggde på med: (Nej, vänta! Nu blev jag osäker, dumt att jag inte skrev upp det också. Var det kanske Stefan? Stefan älskade i varje fall att använda och testa dem, ibland för att retas med mej och ibland för att känna sin fullständiga kontroll över sin kvinna och slavinna.)
TYST (som en löftesmunkavel. Min H kan säga vad han vill och provocera hur han vill. Jag får bara svara på SVARA. Här får jag inte heller skrika, eller ”oja mej”, men att gny lite under smärta är tillåtet). I vanliga fall får jag alltid fråga min Herre "om jag får fråga om någonting", men INTE efter detta kommandot. Jag har tänkt tanken: "Hur gör jag om det börjar brinna?", får väl fäkta och flaxa med armarna eller skriva på ett papper, men bryta mot kommandot: NIX – det finns ju andra sätt!
REDO (gäller i timmar eller dagar och föregår sedan en annan order, t ex att min H säger: REDO FYRA. Då gör jag ingenting, bara minns och är beredd. Sedan väntar jag på ett tecken, antingen att han knäpper med fingrarna TRE gånger eller säger NU, då måste jag genast utföra den tidigare givna ordern, i detta fallet kasta mej ner på alla fyra i de detaljer som ordern innebär.
Man kan enkelt säga att REDO är en fördröjning av en order och utlöses senare på tecken eller NU. Detta gör att man blir mycket uppmärksam och avvaktande på nästa signal. Att han sedan har kunna dra ut på det i timmar innan det kommer gör att underkastelsekänslan är ständigt närvarande. Det är faktiskt kittlande spännande att vänta tre timmar tills hans kommer hem och hela tiden vara beredd, ”Säger han det nu eller väntar han några timmar?”
Han ger aldrig efter på snabbheten i utförandet. Jag får ständigt vara beredd på att han testar min snabbhet, lydnad och mitt maximala. Att jag skulle glömma bort det finns inte med i min föreställningsvärld, men jag går hela tiden på min uppmärksamhets tånaglar, om Du förstår vad jag menar?
BEREDD (jag ska så fort min Herre kommer in i rummet, eller kommer inom ett avstånd av två meter ifrån mej, efter denna order, som kan gälla i timmar eller dagar (tills den blir tydligt upphävd) flyga upp i O-ställningen och högt säga: "Ja Herre", för att visa att jag är beredd att domineras. Nu ska jag också stå på tårna.
Jag tror, skriver jag, därför jag har inte antecknat det. Jag har ju under alla år skrivit dagbok och samlat på mej en hel hyllplats i bokhyllan plus allt det som finns i datorns lösa USB hårddisk (250 GB). De handskrivna överför jag nu till Ms WORD och det tar tid, men det gör att jag river upp gamla minnen och återbearbetar dem och lämnar utrymme för nya funderingar.
Vet Du, att jag ofta har ångrat det jag inte skrivit in i min dagbok, men aldrig vad jag skrivit in.
Förresten, det har jag kanske glömt. Jag har själv som slavinna rätt att när jag vill signalera att jag VILL bli dominerad (på eget initiativ, men mer som ett försiktigt kvinnligt förslag) ställa mej i O-ställningen framför min Herre. Om han sedan nappar på det eller inte är upp till honom, men jag har rätten att uttrycka min ödmjuka önskan eller rättare sagt mitt förslag.
Den rätten har Pia också fått, precis som Malin, Ulrika, Rebecka och Elin och som också hälsar på honom någon gång och alldeles säkert också får uppleva "Njutningen som hör världsrymden till". Det är väl den som kallar, drar och lockar även dem, kan jag tänka, fast den framkallade slidorgasmen är för mej inte dum den heller.
Pia ringde mej och ville prata om riset, piskan och smärta. Nästan som Du förutsade, så är hon på väg att bli eller är en av oss nu. Men hon känner sina positioner hotade för min herre B har tillfört (eller har på gång) en ny slavinna som heter Ulrika och om jag förstod det rätt är hon 82:a. Hur f-n bär han sej åt. Visserligen ser han ut som 40 - 50 men är snart 60. Men i vissa fall har inte åldern någon betydelse för i potensen är han 15½ *ler retsamt*.
Han KAN ta mej fasiken ALLTID och det kan väl förklaras mer med Androgenflödet (läs: forsen) i hans ådror än någon sorts manlighet även om många utomstående sedan sätter manlighetsstämpeln på beteendet (eller som Erotomani).
(Jag har som 21-årig slavinna hos Herre A. träffat en kille på 26, som tydligen saknade potens redan då men som min Herre A hade lovat att hans slavinna (lilla jag) skulle kunna sätta fart på honom. Han höll inte det löftet även om jag for omkring på golvet som en skållad råtta framför dem i min uppvisade lydnad och verkligen försökte göra precis allt för att hans medlem skulle resa sig och visa mej sitt intresse.
Det intresset uteblev och inte berodde det på mej! Inte hjälpte det heller eller retade några djupare drifter hos honom, att jag blev piskad röd på stjärten med björkriset, framför honom med anledning av mitt "misslyckande".
Undrar om inte hans låsning låg mycket djupt hos honom. Risförödmjukelsen var lättare att bära än den att min Herre A bad om ursäkt för att JAG inte hade klarat det. (Och jag som trodde att Herre A inte kunder be om ursäkt med mindre än en kniv på strupen.)
Jag menar att han visste om någon vad jag klarade av (och var tränad att klara av).
Ulrika hade hört min Herre B på en föreläsning och efter det skrivit och sedan ringt till honom och bett om att få träffa honom och sedan helt plötsligt håller hon på att underkasta sej honom fullständigt och lockas in i en njutningsvärld som är försluten för de flesta. Jag gissar att hans Ess hade varit att låta henne nosa på antingen slidorgasmen (om den passade henne) eller "njutningen som hör världsrymden till" och sedan var hon fast, precis som många med henne.
Nåja, Pia ville, när hon ringde, veta om smärta och jag tror att flera pusselbitar föll på plats för henne.
Jag förklarade för henne att jag (trots alla dessa år av erfarenhet) var livrädd för första och ibland andra slaget, innan endorfinet och hjärnans ”felkoppling” mellan smärt- och vällustcentrats båda kranar vreds på. Jag tror att det är den här första träffens smärta, som sätter igång det hela, men som också är avskräckande för dem som inte VET att efter regn följer solsken (och VILKET SOLSKEN sen).
Men inför första träffen känner jag rädslan, skräck och kanske rädslan för att INTE det sköna ska inställa sej. Förståndet har aldrig blivit besviket.
Om det sedan är den psykiska underkastelsens bekräftelse och redskap: TVÅNGET och SMÄRTAN eller tvärtom, vet jag inte.
Jag var ner i Skåne och ”tjänstgjorde” en helg , som jag var fri, för någon vecka sedan igen.
Det var som om att stiga in i en välkänd, välkomnande och varm värld. Det kändes som om att komma HEM.
Min Herre B var som han brukar men Pia hade blivit förändrad till det "bättre" (läs: ännu mer frivilligt förslavad), och hon njöt uppenbarligen av det, gick omkring naken med sitt outgrundliga leende, som både hetsar min nyfikenhet och förbryllar mej. Hon kan ha det leende mitt under de värsta träffarna, en gång när riset hälsade på hennes lårs insidor (Du vet).
Rödstrumporna skulle skrika i himmelens sky om de fick sitta i en vrå och titta på i tio sekunder. (Fast kanske någon, i sin grupp hade blivit betraktad som förrädare och gått velat över till moståndarelaget. Jag känner några och vet att flera av dem är besvikna på motsatta könets beteende säkert med all rätt - men skulle kanske inte ha något emot en kroppslig upprättelse, även om vägen dit krävt en underkastelse före utlösningen.
Min grunduppfattning är orubbat att ”var och en får vara som den vill”. Det är en rätt jag hävdar även för mej själv.)
Ofattbart egentligen, när jag (en frigjord, självständig, superstolt och ”tillfällig” Stockholmstjej, med krigsmålning) klev över tröskeln till hans hus föll jag blixtsnabbt in i min roll som totala och fullständiga slavinnan ANNA.
Trots att jag sovit ensam i min säng nu (har glömt att berätta men Anders är borta ur mitt liv efter ett mycket kort gästspel - inget ämne för Herreskap) och jag har fått den nattrörelseplats som min kropp har krävt, gick jag på kvällen och lade mej på den enkla, men välkomnande madrassen till höger om min Herres säng (Pia låg på sin madrass på hans vänstra sida).
Hemma har jag nu en 190 x 210 cm vattensäng med gott om rörelseplats och här hänvisades jag till en 70 cm skumgummimadrass som lämnade mycket att önska ifråga om bekvämlighet. Visserligen sover jag alltid naken, det ger en sådan frihetskänsla, inte minst sedan jag skaffat sidenlakan att glida runt på, (har ännu inte prövat siden mot siden, med min rosa sidenpyjamas som jag fick av honom i Lubeck) men här har jag bara ett tunt täcke (läs: filt i påslakan) att skyla kroppen med mot nattkylan.
Men det är klart ordet "sova" har inte samma betydelse hos min HERRE B, istället är det bara lite vila mellan arbetspassen eller insatserna (våra och hans - *ler vitsigt*). Hans ständiga potens och hans position som innehavare av rummets enda vilja väcker oss ständigt till tjänstgöring under hela natten *myser accepterande*.
Jag vaknade kl 01.28 (enligt klockradion) av att hans röst som högt sa PIA. Det dunsade till och när jag tittade upp såg jag, över min sängkant, Pias nakna överkropp där hennes kropps sträcktes ut i orderställningen (som kan vara så j-la skön att stå i att ingen annan förstår, kanske för det ligger så mycket mer i den). Jag såg hur hon gapade för fullt, hur hennes bröst höjdes och spändes under hennes andning efter det snabba uppvaknandet, men också hur mjuka brösten såg ut när de fortfarande dallrade lite efter hennes snabba rörelser och den snabba andningen. Dessutom såg jag på hennes bröst att det var "hallontid", men om det berodde på nattkylan i rummet, min blick eller upphetsning och förväntan, vet jag inte.
Min Herre har alltid en belysning tänd i rummet så att man ser ganska bra, har han alltid haft.
ANNA
hörde jag och i samma ögonblick var min kropp på väg upp till och i orderställningen (konstigt efter denna långa tiden). Jag mer kände det hända än medvetet utförde själv, hur mina händer flög upp och knäpptes bakom nacken, hur brösten lyftes, hur stjärten sköt ut bakåt, hur det spände i vadmusklerna när min kropp gick upp på tå och jag höll balansen där. Ännu mer förvånad blev jag när jag kände att min mun var vidöppen så att det spände i käkarna. Först då upptäckte jag också att mina ben var särade, liksom jag såg att Pias var på andra sidan sängen.
Jag tittade ner på min Herre och såg att han låg på rygg, med något särade ben och hade vänster hand under huvudet. Sitt tunna täcke hade han vräkt av sig.
Det blev något andaktigt i rummet. Vi nakna tjejer väntade båda på en order om hur han ville njuta av oss, en spänd väntan, men han var tyst i så många sekunder att jag kunde gå igenom de många alternativen i huvudet (man säger att man kan se sitt liv passera under sekunder när man står inför döden men det är vid fler tillfällen i livet man kan tänka SNABBT).
Jag är övertygad om att han lämnade denna tankepaus just för att ge oss båda tid att tänka, spekulera och vara på högspänn. Vi visste ju inte ens VEM av oss som skulle utföra något eller vad som skulle begäras av oss. När jag gick igenom alternativen fann jag ganska så många uppgifter för två flickor att utföra men några var begränsade till att det bara erbjöds EN lem, men VILKEN LEM. Brr!
Den stod stel, ansvälld och väntade snett upp mot hans mage och var den lille njutningskrävande Herre som vi måste underkasta oss.
Jag känner honom, han är otroligt kvinnlig, psykologiskt listig och raffinerad. Aldrig en order, ett tecken eller en väntan utan att han redan innan har sett långt fram över den och in på nästa och nästa kalkylerade händelse och känsla. Det gör att hans order och tecken är nästan själsligt sammanlänkade i en händelseföljd, som man i bästa fall först efteråt förstår och inser.
För mej är det synnerligen avkopplande och enkelt: Att lyda och göra exakt som hans säger. I grunden också underbart och medryckande hjärnkapasitetavkopplande, dessutom har jag inte det minsta ansvar för vad min kropp gör (mer än inför honom, förstås).
VÄNTAN, under det att jag tittade som förhäxad på hans resta lem, som väntade på stimulans, men HUR. Jag ville vad som helst med denna lem, den är som en gud för mej, att den njuter och har det gudomligt skönt är det enda som betyder något. Ibland känns det som om jag skulle ge mitt liv för den, förstå hur jag menar - i den översköljande och underkastande känslan, någon dödslängtan har jag inte haft (som vuxen): Jag har så mycket mer att ge och kanske
t o m att få uppleva den psykiska orgasmen några gånger till innan det är dags att sluta ögonen för gott. Kanske jag istället skulle kunna ge mitt liv för den psykiska orgasmen, det vore den värd. Jag menar som sista händelse i mitt galningsfyllda liv vilket, värdigt sätt att dö på!
Jag ska, när jag har den nära i minnet, fästa den på papper så Du i varje fall kan känna ett vingslag av den och erfara djupet i denna orgasm som så vida överstiger den vanliga fysiska och då ska Du veta att mina orgasmupplevelser går normalt inte av för hackor, i dess totala omfamnandet och kramandet av min kropp innan jag glider över den tidslånga kanten, bara för att återkomma och samma resa igen och igen).
Vad jag vet är det bara han (och Herre BB naturligtvis, eftersom han är källan till den) som har kunna ge mej den. Hade han begärt den hårdaste sextjänstgöring dygnet runt i 1 år för att framkalla den hos mej EN enda gång hade den varit värd det. Av kittlandet NU i min kropp förstår jag att jag kunnat erbjuda 3 år. Nåja, jag njuter ju också när jag får ge honom min totala lydnad och underkastelse. Jag tror att Du kanske med Din fantasi kan fånga lite av den, vi får se, men jag måste ha den i färskt minne för att beskriva den annars blir det bara flum.
PIA DJUPT.
F-n vad snabb hon hade blivit tösabiten. Jag bara såg hennes nakna kropp röra sig mot hans underliv och sekunden efteråt såg jag hennes läppar nere vid hans hårbuske. Hon hade helt enkelt trätt sin mun rakt över den och stött den ner i halsen. Jag tänkte: Har hon inte den där lilla spärren? Jag måste fråga henne. F-n det är ju jag som skulle vara expert på detta, jag som lärt henne, tänkte jag något förnärmat. En tanke som jag genast slog bort och förbannade, det var ju han som bestämde.
ANNA kom hit och kyss mej.
Jag väcktes ur min fundering och kastade mej framåt och bjöd honom min mun i en riktig munkyss där jag lät tungan utföra beröringar som den skulle ha gjort om munnen fått annan uppgift. Han kände mitt initiativ och visste min längtan, men avbröt mej och sekunden efteråt inrättade jag mej i ledet.
Han ville ha mjuka, känslosamma kyssar som är det läpparnas möte som vi kvinnor menar med en KYSS. Då man blundar och njuter utav att dessa känsliga kroppsöppningars sensorer mötande berör varandra i en våt, kännande och varm värld, som för oss, som förstår det, har andra svindlande upplevelsedjup.
Jag kände med en gång att jag nu inte skulle serva honom, vi skulle båda njuta av att KYSSAS och då var det min uppgift att blixtsnabbt falla in i den rollen. Hans små grymtningar i dessa läppars möte tolkade jag som om han fick vällustsignaler från Pias munarbete över en annan för honom känslig kroppsdel och mötessensationerna blandades för honom. Pias undergivna och fulländade stimulans och kontakten med Annas blöta "pussnos" (som han kallar den tillsammans med ”som gjord för att kyssas med” och det har han ju påtagliga upplevelser av på alla platser av sin kropp).
Vet Du, jag kände att det var NU jag "hälsades" välkommen. Gud, vad jag älskar honom, vill honom allt skönt, även om han hade haft 40 slavinnor.
Så började han att kyssas mer intensivt och mindre ömt och välkomnade och jag förstod att den känslosamma perioden var över och ersattes för honom av en njutning som han inte längre kunde motstå och övervinna. Just då var det Pia (i rummet) som med sitt munarbete (slavinna eller inte) som bestämde när han skulle utlösa sej i hennes väntande, uppfodrande och blötvarma mun. Han kunde naturligtvis avbryta henne precis när han ville, men en man har begränsningar när hans egen röst lyder honom i sådana här ögonblick.
I mitt kyssande av hans läppar kände jag honom försvinna in i en annan slavinnas värld och kände att jag skulle lämna hans mun för att låta honom andas. Att fortsätta att kyssa honom nu hade varit grymt, men jag lät mina läppar vänta på honom någon centimeter ifrån hans om han behövde dem igen. Skulle han vilja bestraffa denna min kärlekshandling så skulle jag tacksamt tagit emot det straff han utdömde. Men så blev det inte. Han hade tömt sig i hennes mun och även jag kände exakt när det skedde.
Pia hade inte fått tillstånd att sluta, men jag såg och kände att hon anpassade sej till mannens inträdande känslighet efter orgasmen.
Det blev tyst och stilla i rummet och det enda som rörde sej var Pias huvud, men nu i mycket långsam och avvaktande takt. Jag kunde känna och känna igen de små rörelserna i sängen bakom min rygg, men jag hade kunnat se henne i väggspegeln på hennes sida av sängen, om jag hade lyft mitt huvud.
Mina väntande läppar fick en kort och nästan ytlig puss i en signal som jag kvinnligt tolkade som: "Det räcker nu". Så jag lyfte mitt huvud någon mer för att likväl finnas till hans om han skulle ändra sig. Jag var barnsligt ovetande om att något helt annat höll på att ske.
PIA - TA EMOT
Detta var ett nytt kommando, som jag inte kände innebörden av. Jag tittade i väggspegeln och såg hur hon återigen hade läpparna tryckte mot hans hårbuske och hörde från henne ett rytmiskt "gluckande" ljud.
Plötsligt förstod jag. Så dum jag är! Han kissade nere i hennes hals under det att hon gjorde det DJUPT.
Jag hörde henne andas genom näsan mellan sväljandet och det lät kraftigt varje gång hon svalde. Det dröjde länge men hon kämpade rytmisk på.
DET ÄR BRA SÅ
Hon reste upp sitt huvud, såg helt obesvärad ut och jag såg återigen hennes underbara leende. Hon har mungipor som är som gjorda för att le med. Hon torkade sig inte om munnen, kanske för att det inte fanns något att torka bort. Hon satt på knäna stilla en stund sedan gick hon upp och ställde sej i orderställningen igen.
Det är tokiga tankar jag får ibland, men jag tänkte: ”Undrar hur illa det luktar från hennes vidöppna mun nu?” Det var inte elakt mot henne, hon hade inget ansvar för vad hon hade utfört. Fanns det överhuvudtaget ett ansvar i rummet så var det hans och det var också ett ansvar som han tog på sej, det vet jag. Hade han inte varit min Herre, som hade min fullständiga lydnad och lojalitet, så hade jag tyckt att han hade gått över en otillåten gräns nu. Detta stämde inte med den personen han är.
(Men det skulle återigen visa sej att jag inte hängde med i alla hans tankedjup.)
Samtidigt tänkte jag att vad som skedde nere i hennes hals och djupt inne i hennes kropp var ingenting som jag skulle ha några synpunkter på, det var ju strikt mellan min Herre och Pia.
Då kom jag på orderställningen, jag skulle ju också vänta på order. Jag flög upp och ställde mej. Det känns faktiskt lika skönt i kroppen varje gång att sträcka ut den i denna avvaktande och undergivna position, som signalerar att jag har hela min uppmärksamhet på min Herre och han har fullständigt tillträde till min kropp. Bara hans tankesignaler och önskningar styr vad som händer.
Men jag syndade, jag tittade inte odelat på honom, kunde inte låta bli att titta på denna underbara varelse, som stod i O-ställningen på andra sidan sängen och signalerade samma öppenhet, tillgänglighet och uppmärksamhet mot samma Herre.
Vår Herre tog tag i täcket svepte det om sig och lade sej till ro. Och jag tänkte "Har han glömt oss?". Jag hade ju ofta stått i orderställningen vid hans säng sedan han somnat, ibland för att han hade glömt, ibland för att han hade väckt mej med ANNA och sedan hade tröttheten tagit över och han hade somnat om och ibland för att han ville att jag skulle stå så: Beredd, väntande och tillgängligt för honom. Han sparade ju då lite tid om han skulle vakna till, tänkte jag slaviskt ursäktande.
Jag gick ner från tårna till fotsulorna, det vet jag är tillåtet vid längre vänta numera och beredde mej på att få stå så i några timmar, det var ju snart morgon. Tyvärr fick vi inte prata med varandra, det hade underlättat. Jag skulle använda tiden till att vara lydig, fundra och bearbeta vad som hade hänt.
GÅ OCH LÄGG ER BÅDA TVÅ!
Snabbt dök vi ner under det tunna täcket på varsin madrass och på varje sidan om vår HERRE säng. I detta fanns den underbara underkastelsekänslan i att vi vilken sekund som helst återigen kunde väckas för ny sextjänstgöring, när en sådan krävande impuls for igenom mannens hjärna.
Sedan väcktes vid båda 03.18 (såg det på hans klockradio)
ANNA, PIA
Upp i orderställningen, vänta.
Nu fick jag suga honom och Pia vänta. Han avbröt min munservice och Pia fick sätta sig på honom för att häva sig upp och ner över honom och fick slutligen belöningen, för vårt gemensamma arbete, i sitt sköte.
Jo, jag hade alldeles privat funderingar om detta.
* Föredrog han henne?
Var han van vid henne nu?
Gjorde hon det bättre?
Var inte mitt sköte tillräckligt skönt för honom?
Han hade ju tränat in kommandoordet: KRAMA, på mej. Jag hade ju till slut blivit godkänd även om det hade gått åt en del ris, där jag hade fått sitta över honom, med stjärten mot honom och KRAMA för glatt livet under det att han hade "uppmuntrat" mej med riset på skinkorna när han hade tyckt att jag tappade i takt (en takt han bestämt) eller hade slappnat av och inte givit MAX.
Efter någon vecka hade jag slutligen blivit godkänd. Förlåt! Jag har ju glömt att förklara vad KRAMA innebär för den som inte förstått det.
Vid kommandoordet KRAMA ska jag med slidans muskulatur upprepande krama om det som han har fört in där, oavsett om det är hans lem, finger eller något annat föremål som han har bestämt. För att bli godkänd krävde han (och uppfyllde jag) att jag utan någon annan kroppsrörelsen (skulle sitta blickstilla) skulle framkalla hans orgasm genom att krama om hans lem med slidan.
OK, jag vet att många andra kvinnor och flickor klara detta, men det var bara ETT kommandoord av 40. Men jag skulle gärna, för mitt eget självförtroende skull, tagit en tävling mot en annan slavinna som helst, om han hade bestämt det. Hade jag inte vunnit den kampen så skulle jag i varje fall ha bjuda ett hårt (och omfamnande) motstånd i tävlingen. Dessutom har jag tävlat mot andra slavinnor och jag bjuder ju till så pass mycket mer, inte för att slippa ris utan för att HAN ska tycka mer om mej och föredra mej och det jag har tränats till. Tillsammans med att bacillen älskar det tvång jag utsätts för när jag måste anstränga mej, helst ett snäpp högre än maximalt för den som är min Herre.
05.41 var det tid igen.
ANNA, PIA
Båda upp och naturligtvis i O-ställningen, fattas bara annat.
Något naivt inom mej uppmuntrades och tilltalades av att han sa mitt namn först, men kanske det bara var bokstavsordningen, trots att jag, som hade satt hans intelligens på en piedestal, hoppades att det fanns en djupare anledning än så.
Han låg på magen och jag förstod att det var den bakre ingången (Läs: utgången) som skulle uppvaktas. Och det var rätt. Jag fick sköta uppvaktningen med min tunga.
(Detta var mycket min egen skull. Det var jag som hade talat om för honom att min förre Herre (A) hade använt min tunga där. När han frågade om det inte var hemskt, så svarade jag att i början var det det men att jag hade blivit van och nu var det ingenting längre. Hade jag INTE berättat det då och jag trodde att det var för att få medlidande, så tror jag inte att detta var hans grej.)
Liggande på alla fyra och med nosen nedstucken mellan hans skinkor, som jag fick sära med händerna och sedan stödja mej på armbågarna utanför. Nåja, det hade jag gjort många gånger förr. Det var bara de första gångerna med Herre A, som var hemska, (minns att jag undrade om araber använde toapapper) snart kom jag över denna värdering inte minst därför att jag inte tillät mej ha en sådan värdering som slavinna och han struntade i vilket.
Jag skulle bara lyda honom när han befallde det och hans snabbhetskrav gjorde att jag aldrig hann tänka efter innan jag låg där med tungan instucken.
Men det är likväl den ultimata underkastelsehandlingen. Jag lät tungan arbeta lugnt och metodiskt, men utesluter sällan känslan.
Pia fick, ifrån sin väntande ställning, order om att slicka mej. Det var en för mej fullständigt överraskande order. Samtidigt som jag inte är intresserad av en flickas tunga (men har, på kommando, fått stå ut med det några få gånger) så trodde jag mej förstå min Herres tanke att jag skulle utföra mitt ännu bättre när jag själv blev hetsad och sporrad underifrån). Kanske han ville göra det lindrigare för mej!
Det hade inte varit olikt honom.
Men i vilket fall som helst, vad kunde jag göra, min kropp stod till hans förfogande och sekunden efter kände jag hennes mjuka och varma tunga svepa i långa slickande rörelser från min klitoris och upp mot blygdläpparna.
Hjälpsamt mot henne (eller mej själv) eller lydigt mot honom som hade bestämt hennes handling, flyttade jag isär mina ben ordentligt.
Jag hade knäna så vitt isär jag bara kunde.
Sedan koncentrerade hon sej på klitoris, som hon sög in i munnen och spelade på med tungan under tiden.
För mej var detta, visserligen kroppsligt skönt, men också omskakande och omtumlande att det var konstigt att han inte visste att det istället skulle störa min tungas rytm, eller så var han ute efter denna störning.
Så plötsligt uppvaktade hon min kärleksgång och stimulerade den med tungan in i djupet som om hon ville visa hur jag skulle göra med min tungas arbete på annan plats. Du kan tänka Dej vilken fart det blev på min tunga när jag instinktivt efterapade hennes tungrörelser. Hennes djupt in fick min tunga att följa efter och jag hörde henne ta in i luft precis innan hon dök. Jag gjorde likadant och fick i feedback en grymtning från min Herre. Ett ljud, en kvittens som ensamt eggade till ännu mer ansträngning från min sida.
Vi fick hålla på länge och jag var nära orgasm flera gånger men kunde inte fråga honom, om jag fick komma, eftersom min mun var upptagen. Att sluta för att be om egen orgasm, nej, så gör inte en kvinna som söker epitetet "total slavinna". Men det var svårt det måste erkännas.
Han får ingen orgasm utav vällustsensationer från den platsen och kan därför hålla till hur länge som helst. Jag kan dessutom förstå att det måste vara svårt för honom att avbryta min tunga med tanke på att det hela tiden skickar vällustsignaler till hans hjärna.
Det kändes underbart skönt att hans vilja, hans beslut och hans röst kunde styra varje liten händelsedetalj i rummet och att jag var en av oss som skulle följa honom och lyda, lyda i allt vad hans mun uttalade. Bara precis slaviskt se till att hans vilja blev verklighet och inom sekunden efter att det var sagt.
Men förmodligen hans avkännande gjorde att han plötsligt i natten sade:
ANNA Du får komma!
Detta var nog en signal till Pia också för hon flyttade sej över till min klitoris och sög in den i munnen igen och började kittla med tungan på den samtidigt och som en galning. Jag å min sida drog hårdhänt isär hans skinkor och borrade tunga så långt upp jag kunde och sekunderna efter skrek jag min orgasm rakt in i hans kropp (mycket underligt). Jag undrade efteråt hur han hörde det. Han måste ha hört mitt utdragna skrik inne i sej själv, jag vet inte.
Efter ens stunds väntan, tid som jag behövde för att landa på jorden igen, reste han plötsligt upp sin rumpa i luften, lade sig med särade ben på knäna, men låg kvar med huvudet på kudden.
ANNA BORT - PIA SUG!
Jag flyttade mej omedelbart och ställde mej på min plats i O-ställningen.
Pia förstod vad han ville och hur, snabbt kastade hon sig framåt och vred kroppen i kastet så att hon kom att ligga på rygg under hans hårda lem och hade den sekunden efteråt i munnen och började serva honom. Hon hade benen utanför sängen.
Jag såg att han utförde samlagsrörelser ner mot hennes mun och grymtade lite, vilket han kunde göra när han tyckte att det var mycket skönt eller att en slavinna var välbehaglig för honom.
Jag kände att jag blev livrädd, nästan gastkramande rädd, att han skulle beordra mej att göra det skönt för henne med min redan i öppningstränade tunga.
Jag hade aldrig gjort det tidigare. På min Herres order kan jag göra precis vad som helst, hur svårt och motbjudande det än skulle vara men att slicka en flicka, Brrr, NEJ. Vad hemskt!
(Lägg märke till att: ”Detta är vad JAG känner”. Om andra vill utföra det så är det helt OK för mej! Förmodligen finns det många kvinnor och tjejer där ute som tycker ”Brr och NEJ!” ifrågan om att underkasta sej en man i ett samhälle som i varje fall flaggar för jämlikhet mellan könen. Den tanken har jag givit upp och tycker att det räcker så väl med RÄTTVISA och FRIVILLIGHET mellan könen. Vem vet om inte det också fångar in jämlikheten, för hur kan något vara RÄTTVIST mellan könen utan att också vara jämlikt. Ordet jämlikhet har blivit så missbrukat och vilselett, tycker lilla jag.)
Samtidigt visste jag att om han skulle begära det skulle jag göra det omedelbart och jag skulle göra det bra för jag vet hur jag själv skulle vilja ha en tunga (en mans, en Herres vore väl övermaga att önska sej). Jo, jag skulle göra det, men under äckelkänslor, tror jag, ja, jag vet ju inte.
Min mor sa alltid om mat: Du får inte säga "Det tycker jag inte om" utan att ha smakat först, även om aldrig så lite. Först då har Du rätten att själv bestämma vad Du tycker om och inte tycker om. Innan dess ligger din smak i vila.
Jag bävade och han kände säkert min bävan. Han visste att för mej skulle det vara "ett öde värre än döden", som det förr sades om betydligt skönare upplevelser, nämligen för en flicka att få njuta av en man och det han har att erbjuda.
Jag stod alltid inför risken att han skulle testa min lydnad, när jag stolt och ibland öppet utmanande inför honom förkunnade att jag löd honom fullständigt BLINT i ALLT. En annan flicka hade han ju alltid tillgång till och flera också ibland om han ville testa och tvinga mej. Kanske ändå att min bacill skulle tycka om tvånget. Nej, låt mej lämna detta obehagliga ämne.
Jag kände, bedömde risken och bävade, men visste att om han begärde det skulle jag utföra även det till högsta belåtenhet, precis som jag hade gjort med annat för honom som var svårt och berättat för honom att jag tidigare hade gjort för Herre A, i hans fullständigt galna krav på en 20-årig flicka.
Kanske ville han bespara mej för denna ultimata förödmjukelsen nu, men jag visste att den tidsmässigt närmade sig.
Istället fick jag stå kvar i min ställning och lyssna, titta och känna hur han närmade sig den utlösning som skulle, som belöning för utfört arbete, pumpas in i Pias väntande och för honom så villiga mun. Samtidigt så hoppades jag att han inte skulle glömma att min mun och mitt sköte var precis lika villigt, välkomnade och njutningserbjudande, om han ville förstås. Ja, kanske med den större intränade erfarenheten, ännu villigare.
Efter hans utlösning fick vi gå tillbaka till våra madrasser och sovande vänta.
En blick på klockans 06.33 övertygade mej om att vilan bara skulle vara till 07.30 då Pias armbandklockan ringde och väckte henne att gå upp och ordna frukost, hämta tidningen och lägga fram och sedan 08.00 (eftersom det var sommar) exakt skulle jag smyga mig från fotändan av hans säng, upp under täcket, hitta hans underliv och fånga lemmen i min mun för att först väcka den och sedan honom och hans kropp och hjärna.
Detta gjorde jag så gärna att jag inte somnade om igen utan förberedde mej och längtade efter det. Kan inte sticka under stolen med att jag i det servande ögonblicken känner en makt över hans kropp. En makt som han precis när han vill kan bryta, men som jag har och njuter av fram till det ögonblicket. Kanske är det lättare och blir djupare att underkasta sig om man själv får uppleva lite av den berusande maktkänslan.
Efter det följer frukostprocedurerna.
Efter frukosten frågade jag Pia om hennes nya roll som hans toalett, som jag försiktigt uttryckte det. Hon berättade då att det var hon själv, som för att testa sej själv, hade kastat fram förslaget till honom, om han ville testa det på henne. När hon hade tänkt på det hade det varit motbjudande, förödmjukande, äckligt och otäckt, men allt på ett sätt som hade tilltalat hennes bacills krav på det ultimata TVÅNGET.
Han hade sagt att han skulle fundera på det och gjort det en gång tidigare. Efter den gången hade hon på hans fråga svarat att det var otäckt men OKEJ. Hon kände att hon ville testa sin egen underkastelse och erkände att hon hade sneglat mot mej och min. ”Du minns Anna att jag en gång sa att jag skulle gärna tävla mot dej i lydighet och fullständig underkastelse!”
Kimita, jag måste sluta, fingrarna halkar alltför ofta på tangenterna.
Men jag återkommer inte minst om mitt senaste fynd Stefan, som långsamt håller på att bli en komplett galning och gränsflyttande njutare. Hoppfullt Herrämne i min väntan och kamp om att få komma tillbaka till Herre B.
En riktigt varm Anna-kyss mitt på nosen,
ANNA
++
Jag hade innan jag reste hem föra gången fått ta emot hans gåva, belöningen för att jag hade lärt Pia DJUPT.
Vi gick in ensamma i hans stora sovrum. Jag lade mej snabbt och lydigt i hans stora och välkomnande säng och han satte sej bredvid mej på sängkanten.
Han böjde sej över mej, tittade in i mina ögon en liten stund. Jag vet inte om jag somnade eller hur lång tid som hade gått, tyckte några sekunder bara. Så sade han i en ton, som om han plötsligt kommit ihåg sitt löfte:
”Javisst ja, slidorgasmen, ja!”
men jag fick en känsla av att han tänkt på det hela tiden, att det fanns med i HANS ögon när han tittade in i mina.
”Ja tack Herre!” svarade jag lydigt och förväntansfullt. Han tog av sej morgonrocken och jag såg direkt att mina läppar och tunga inte behövdes på hans lem, den var redan vaken och bultande ståtlig. Jag låg på rygg och mot tacksamt emot honom och gav honom en välkomnande smekning över hans nakna rygg samtidigt som han trängde in i mej.
PANG! Jag kände det direkt, när den trängde in i mej och krävde sin plats, det kändes helt annorlunda. Det kändes plötsligt som om hela mitt underliv med betoning på slidan började leva sitt eget liv.
Jag har fått lära mej att krama om hans lem, när den finns i mej, nu skötte min kropp detta, utan att jag behövde tänka på det och sätta igång. Nu kramade inte bara mina muskler om honom, utan levde med honom och den minsta rörelse i lemmen (den allra minsta lilla ryckning eller smårörelse) blev som ett alldeles eget njutningscentra som hela tiden byggde upp mot en orgasm. Så här i början var inte själva orgasmen viktig. Jag visste ju att den fanns i avslutningsfasen, eller faserna. Nej, jag kände att jag ville riktigt ”suga på karamellen” i den betydelsen att jag ville försöka ta vara på alla millisekunderna av den hela tiden stegrande och omfamnande njutningen.
Att bygga upp en slidorgasm så här, det kunde jag bara få hos dessa båda brödra-Herrar. Den är så helt annorlunda än en vanlig klitorisorgasm att min kropp, helt galet, började längta till nästa gång under tiden som jag upplevde dess ökande stegringar och jag fick banna mitt psyke som föll i denna distransromantiska tankefälla. Jag skulle ju njuta till 100 % NU!
Så upptäckte jag att han låg stilla och inte rörde den alls inne i mej, men det brydde sej inte min hjärnas njutningscentra om utan bara fortsatte att belöna mej i en uppstigande njutningsspiral. (Jag blir alldeles tagen när jag tänker tillbaka på det nu och min kropp längtar outhärdligt igen).
Så närmade sej slidorgasmens kramande omfamning mer och mer och jag skrek ut min meganjutning, som en vällustig slinka. Precis hela min kropp var med när jag gick över gränsen och jag kände att min kropp och mitt psyke inte ville släppa njutningen utan bara ville ha mer och mer……
Så kände jag hans pulsslag i lemmen och dessa rörelser räckte för att skapa en ny hissresa.
När jag slutligen tilläts landa och kommit till sans kände jag att jag hade grävt in fingernaglarna i mina handflator så att jag hade röda märken (även dagen därefter). Jag hade knutit mina händer så hårt, långt långt där borta i njutningen känslobortsvävande ögonblick. PHU!
Återigen hans kvinnliga avkännande. Han lät mej ligga en halvtimme, alldeles ifred, bara lade sej bredvid mej och lät min puls komma ner till mindre livshotande värden och min andning bli normal från att tidigare tidvis ha varit bortglömd. När han märkte att jag börja komma till sans kysste han mej välkomnade, som efter en lång resa. Mycket lång och njutbar resa. En resa som man måste tvingas att avbryta, när man fortfarande är kvar i dess varma grepp.
Han kan han. Är det sedan underligt att jag är fast i den karln?
Även om han bror kan ge samma och ännu bättre och det är ju han som är källan till den kunskapen.
++
(Denna berättelsedel kommer säkert att fylla på gruppen som tycker att jag är en knäppgök, ”Man kan bara inte underkasta sej en man SÅ mycket”-tänket. Och då får det blir så, men Om de bara visste och kände HUR det kan kännas i dessa fullständiga psykologiska kullerbyttor!)
Anna som Ponygirl 1
Käre Herr Dagbok,
jag är ledsen för att jag slarvar med att skriva till dej emellanåt. Och skriver detta lite i efterhand, jag var vid händelsen 20-21 år gammal.
Herre A hade ett stort hus i Limhamn, med en stor och i stort sett insynsskyddad trädgård. Där tyckte han att det var utmärkt att hårdträna mej mest under våren, sommaren och hösten, men även under vintern.
Jag vet att han hade köpt och läst tidningar med bilder bilder och berättelser om HUMANPONIES and PONYGIRLS.
Han hade också tidigt Internetkontakter.
Ofta var min plats då på golvet, under bordet och framför honom, när han satt vid datorn. Min mun var upptagen med att stimulera hans lem och han var upptagen med att chatta och driva runt på nätet efter bilder och berättelser.
Emellanåt kom det korta kommandon om hur han ville bli servad, men oftast fick jag sköta det själv och efter eget huvud.
Det var några av mina höjdpunkterna, när jag slapp DJUPT och bara kunde leka med lemmen med läppar och tunga som jag ville och njuta själv av den mjuka huden i beröringen.
Han hade ju tidigt lärt mej att det var tungan som skulle sköta det viktiga arbetet på undersidan av lemmen och läpparna som skulle komplettera, sluta om och påverka det undertryck som suget framkallade.
Förresten är begreppet, att SUGA, fullständigt galet och jag tror att det lurar många unga tjejer (och även killar) att det är fråga om att RÅ-SUGA och inte varsamt, varmt och blött stimulerande vidröra lemmen med mjuka och känsliga läppar och tungan.
Jag förstod nog emellanåt att han chattade med unga tjejer på nätet under det att jag fick sköta lem-stimulansen under bordet, men jag var för förståndig för att fråga om det var så. Det var nog bättre att jag trodde att det enbart var jag som framkallade ståndet och utlösningarna. Utlösningarna är rätt ord, för efter en sådan fick jag bara försiktigt smeka med tunga och läppar och vänta tills jag fick gensvar från lemmen och då sätta igång igen, om han inte kom med direkta order förstås.
Sedan var det bara att arbeta fram en ny belöningsdos. Oftast satt jag med korslagda ben och hade händerna fria att kittla, småriva och smeka pungen, som hängde fritt, eftersom han oftast satt långt fram på stolen. Det kändes som om jag hade full kontroll över händelserna, men det skulle inte förvåna mej om det var någon liten sub-slyna på andra sidan nätet som gav honom de rätta orden och de rätta underkastelsesignalerna och som var den som egentligen bestämde när det skulle utlösas och jag skulle komma att belönas för min arbetsinsats. Alldeles säkert var hon omedeveten om min existens och uppgift på golvet framför min Herre.
Men som slavinna får jag inte ha någon synpunkt på sådan. Jag skulle bara göra som jag min Herre bestämde och det gjorde jag.
Han hade tagit ut några bilder på skrivaren och även om utskriftskvaliteten inte var det bästa så kunde man se någon sorts skor på den ena flickan som slutade som en hästhov. Verkade som om hon stod på tårna i den. Undrade om detta var något som skulle överföra till mej. Som slavinna kunde jag bara vänta och se vad min Herre bestämde för mej. Jag var ju på ett underbart pirrande sätt helt utlämnad till hans nåd eller onåd.
Han hade en trävagn, (som vi i Skåne kallar för pinnavagn)
som hade stora gummihjul med träekrar. På denna hade han byggt en sits så att han kunde sitta på den. Dragstången, som finns i original, hade han bytt ut på två kedjor som var fästa i varje sida av den vridbara framaxeln. Kedjorna i sin tur var fästade i öglor på sidorna till ett brett läderbälte som jag fick ha om midjan.
Jag var fullkomligt naken (så när som på läderremmen om midjan) spänd framför vagnen, som en häst.
På bilerna hade jag sett tjejer med en pinne på tvären mellan tänderna och som stack ut vid varje mungipa, men han hade hade en annan ide´ om detta.
Rakt in i munnen och mellan tänderna fick jag ha ett rör av plast som var cirka 4 cm i diameter och kanske 15 cm långt, så att det stack rakt ut ur min mun kanske 10 cm. Runt detta röret hade han trätt två öglor från de båda ändarna av ett rep som sedan, som tömmar, ledde bakåt till platsen där han satt. Platsröret gjorde att jag kunde bita om det med tänderna men också andas genom det, förutom genom näsan.
Andas behövdes verkligen eftersom jag kunde bli ganska anfådd av ansträngningar, eftersom han har svårt med uppfattningen om vilka fysiska begränsningar en tjej har.
Jag bara skulle som han ville!
Jag fick dra honom antingen framåtlutad och gående på fötterna eller ibland ännu mer framåtböjd så att jag hade fötterna och händerna i golvet och då gå så med stjärten högt. I båda fallen hade han min stjärt alldeles framför sej att nå med riset eller piskan. Min stjärt kom inte undan utan jag måste dra honom framåt och följa honom i både takt och den hastighet som han begärde.
Detta underströk, menade han, att det var han som bestämde. Och visst kände jag och visste jag att det var han som bestämde. Det var ju det hela leken och utmaningen gick ut på.
Jo, det borde ha varit enormt förödmjukande att bli behandlad så här, men det kramade fram den underbara underkastelsekänslan som tog över fullständigt. Att bli tvingad är mums för min bacill.
Ville han ha mej, slavinnan, som sin häst och dra hans vagn så skulle han naturligtvis ha det och jag skulle dra och jobba på som han önskade och ville.
Jag minns speciellt första gången, jag fick dra runt honom inne i huset och i trädgården på vagnen. De andra gångerna flöt mer ihop och ur dem minns jag mer bara fragment, utan riktig koppling till tiden. Jag fick inte föra dagbok då, utan har fått göra det i efterhand. Jag förstår nu att han kände sin bräckliga manlighet hotad av min förtrolige ”Käre Herr Dagbok”.
Han smackade med munnen och ryckte i tömmarna. Jag började dra honom framåt. När han ville att jag skulle svänga drog han i tömmen på det hållet och mitt huvud (genom staven i munnen) vreds ganska hårdhänt ditåt och jag lydde.
Jag hade dessutom till uppgift att bita om staven i munnen så att den stack ut rakt fram hela tiden. Att andas genom ett rör på det sättet fordrar en del träning och det fick jag med råge.
När vi hade kommit fram till stora rummet fanns det en tröskel och jag saktade ner. Jag kände ett svidande och stickande rapp på höger skinka, när den träffades av riset, som var en lång björkkvist, med svung i. Jag ökade genast farten och vagnen hoppade till när dess hjulpar gick över tröskeln.
Så hade jag lärt mej två saker, att inte minska farten förrän han ville det och att dra med extra kraft över trösklarna.
Ibland kände jag mej fånig och utlämnad när jag gick så här framåtböjd och drog vagnen med honom efter mej, men jag hade lovat att lyda honom och här var ingen annan än han som såg mej.
Hela situationen är trots allt fruktansvärt förödmjukande för en modern tjej. Han styrde mej ut i köket och fram mot grovingången som ledde ut mot trädgården. Där steg han av vagnen och gick snett bakom mej och höll i tyglarna, beordrade mej att öppna dörren och så fick jag dra vagnen ut i den någorlunda insynsskyddade trädgården med dess gångar som var belagda med fyrkantiga cementplattor, förmodligen beroende på den leriga jorden. Effekterna av den leriga skånska myllan kom jag grymt underfund med och fick närkontakt med när hjulen skar ner av hans tyngd, men vagnen skulle framåt. Är det 1990-tal eller?
Tack för denna gången!
Anna
(Här slutar jag detta avsnittet, som man skulle tro hörde hemma på 1100-talet istället, men icke. Jag vet fler både tjejer och killar som frivilligt drar sin Herrar och Härskarinnor i vagnar, både i Sverige och Danmark, där jag senare också hamnade.
Så om jag känner av fortsatte intresse för mina dagsboksanteckningar så följer fler plock, nu när jag likväl renskriver en del gamla handskrivna, för över till WORD och det blir också så att jag läser igenom gammalt och minns.
Skriver, var inte helt sant eftersom jag använder den senaste tekniken nu Voice Xpress. Med mikrofonen i ett headset talar jag in och texten rinner fram på skärmen, efter lite träning mycket bra och relativt felfritt. Men man får läsa igenom det efteråt och rätta missuppfattningar mellan mej och min ”datorslav” *Jag skojar – vill inte ha någon slav*.
Jag trodde att jag talade tydligt, men icke. Nu har det blivit mycket bättre.
ANNAS JULSTÄDNING, jo, den kommer också (Om intresse finns förstås) – än är det höst kvar.
Hej då, Anna.)
Fler noveller av samma författare
En helt makalös serie av väldigt lockande berättelser...hoppas du fortsätter länge med den..