Slaveri på bondgård.
Slaveri på bondgård.
Ja, jag har faktiskt varit slav på riktigt hos en lantbrukarefamilj på en gård i södra Östergötland för ca två decennier sen. Det rörde sig om olagligt frihetsberövande i verkligt avancerad form. Jag kunde anmält mina ”ägarinnor”, och de hade med säkerhet fått skaka galler flera år. Men bort detta! Skulle jag anmäla dem som gett mig mina skööönaste upplevelser i livet !?! Aldrig ! Nej då skulle jag hellre sätta fast dem som tog ut mig från bondgården. Men låt mig börja från början.
Jag arbetade på den tiden som kemist på en grafisk firma i en mellansvensk stad. Firman hade stora svårigheter, och vi hade alla arbetat hårt den gångna vintern för att få en produkt färdig att lansera. På våren var jag alldeles utarbetad och längtade ut till en lugnare miljö. På en resebyrå föreslog de mig s. k. bondgårdssemester, d.v.s. man bodde inackorderad på en gård och hjälpte till med arbetet om man hade lust, annars lät man bli. Jag tyckte det lät kul, så jag accepterade. Så kom det sig, att jag blev anvisad en liten bondgård i södra Östergötland intill den stora sjön Sommen.
Gården ägdes och brukades av en familj som hette Johansson. Gubben , Per, sysslade mest med affärer och var oftast hemifrån. Han var en snäll och försynt man i 50-årsåldern, som inte bestämde mycket hemma.
Kärringen hette Ida och var nog också ca 50 år. Hon var tjock och hade ett något ”liderligt” utseende (hur nu ”liderligt” ska definieras.) Det fanns vidare tre döttrar på 20 - 25 år, nämligen Elsa, Iréne och Edit, samt en fosterdotter , Gunilla på gott och väl 16 år. De tre döttrarna var vackra, i synnerhet Iréne, som också var snällast. Det skulle jag snart komma underfund med. De båda andra intog genast en föraktfull attityd mot mig, som jag till en början inte kunde förstå. Gunilla, fosterdottern, verkade vara en ”askunge”.
Jag anlände på eftermiddagen och efter kaffe och lite allmänt prat, sa Ida åt mig att gå och klä om. ”För du vill väl följa med till lagårn ?” Ja det ville jag ju, så iklädd skjorta och jeans kom jag ut på gården. ”Det är en stund kvar till mjölkdags, så Gunilla kan ju visa kring dig lite. Sen får ni ta in korna!” meddelade Ida.
Gunilla drog med mig till lagårn och visade mig alla båsen. Man hade 15 mjölkkor, men bara 9 mjölkade för tillfället. ”Vi mjölkar för hand, kan du det?” undrade Gunilla, . Det kunde jag ganska bra, men tyckte det var bäst, att dölja detta, så jag svarade nej. ”Då får du lära det kvickt, för Ida vill komma loss från mjölkningen. Hittills har hon och jag mjölkat ensamma. Flickorna mjölkar inte ofta.” Det hela hade nu tagit en intressant vändning. Vi hade inte alls avtalat att jag skulle mjölka, men det togs tydligen för givet ändå. Ja, inte mig emot, för jag har alltid varit tänd på mjölkning — ”det är skönt, intimt, jordnära !” Gunilla tyckte också om att mjölka, ”Men det är många som anser att mjölkning är förnedrande”, sa hon. ”Här i trakten skulle aldrig en karl eller en pojke sätta sig på mjölkpallen !”
”Och ändå vill du ha dit mig !” replikerade jag. ”Äsch, du är ju inte likadan som manfolken här på orten, Ida talade om att dig kan man nog dressera lite som man vill. Det sa hon sen hon läst brevet du skicka.” Jag tänkte efter — hade jag avslöjat för mycket om mig själv? I allafall tycktes jag ha vigt mig vid mjölkpallen.
Vi tog in de kor, som skulle mjölkas, de övriga lät vi stanna i hagen. Så kom Iréne och talade om att hon skulle handleda mig — till Gunillas synliga besvikelse. ”Gå och byt till badbyxor, det är så varmt intill korna nu, och efteråt går vi och badar. Dessutom behöver du ju inte smutsa ner dina kläder med lagårdssmuts !”
Så blev det; jag fick mig en ko anvisad, satte mig på mjölkpallen med hinken mellan knäna, Iréne satte sig bakpå min pall, sen hon noga tvättat rent kojuvret. Därpå började en ljuvlig instruktion. Jag kunde ju alltsammans, men spelade valhänt och dum, vilket gav Iréne klart övertag. Men plötsligt gick allting bättre och strålarna började ljuda i spannen.”Du kan ju mjölka, bluffade du bara innan?” skrek Iréne indignerat. ”Nej, men jag är lättlärd,” förklarade jag. Iréne hade i sin förvåning lagt händerna i mitt skrev och greppat hårt om min ”spene” . ”Den är ju styv, tänder du på att mjölka”, flämtade hon. ”Ja och på dig!” stönade jag. Så satte hon igång och runkade mig medan jag lade ner all energi på att mjölka. Jag kom samtidigt med att juvret var tömt, och Iréne hade mig att spruta i mjölkhinken. Detta var mitt elddop på gården. Efter det gick det inte att bluffa mer. Jag kallades mjölkpigan och det blev nu jag som tvingades mjölka de flesta korna. Ida slutade helt i lagårn, men Gunilla och ibland Iréne var med. Iréne fortsatte att runka mig så ofta hon kom åt, och Gunilla som blivit ögonvittne till detta, gjorde det också ibland. Hon kunde nog sin sak , men jag tyckte hon var för ung. Förutom mjölkning hjälpte jag till med slåtter och även betgallring. Det var en härlig tid på den lilla gården. Jag kom i god kondition tack vare frisk luft och hårt arbete. Men tiden gick, och snart var mina tre semesterveckor tillända. Innan jag for, hade jag en härlig natt med Iréne på höskullen. Hon var den aktiva — hon visste precis hur hon ville ha allt. Ida hade tydligen fått kläm på vad vi haft för oss, för hon var sur som ättika. ”Mamma är avundsjuk, för pappa räcker visst inte till numera”, flinade Iréne.
Emellertid reste jag hem till stan och mitt arbete, men på måndagsmorgonen när jag kom till jobbet, möttes jag av beskedet att firman gått i konkurs, och att vi var uppsagda. Jag fick en mindre summa pengar, men hela konkursen måste ha sin gång innan resten betaldes ut — om det fanns något! Ja, där stod jag så, och ett besök på arbetsförmedlingen gav inte stort hopp om nytt jobb i en hast.
Vad gör man då ? Jag var inte med i Facket, så understöd kunde jag inte räkna med. Socialhjälp var uteslutet. Jag ringer Ida, tänkte jag. Tänkt och gjort. Ett samtal till Ida kostar inte så mycket. Det gick lätt att få henne på tråden. Sen jag talat om hur allting blivit, var det tyst i luren ett tag. ”Hallå, är du kvar?” undrade jag. ”Ja, visst är jag kvar, men jag tänker. Klart att du får komma, men det ska bli på mina villkor. Helt och hållet, Är du med på det? ”Självfallet!” svarade jag, ”Jamen jag tror inte du begriper. Du kommer att tillhöra mig helt och hållet, alltså inga äventyr med Iréne eller Gunilla. Mjölkning av alla korna. Arbete i hushållet : städning, tvätt, strykning, bäddning, disk, matlagning. Bara mat och logi. Kökssoffan blir din sovplats. Ingen lön. Absolut lydnad, annars smisk på bara stjärten.(Det kanske du får ändå). Sen får du stanna på gården, inte åka nånstans. Gunilla har tillsynen över dig, hon ska åtlydas direkt. Hon får rätt att slå dig. Om vi finner det nödvändigt, så sätter vi kedjor på dig. Sex får du bara ha med mig och den jag godkänner. Är du med på allt detta. Jag funderade. Det var ju hårda villkor, men var det inte så jag ville ha det i grunden ? ”Du tvekar?” hördes Ida i luren. ”Nej, jag tvekar inte alls, jag accepterar alltsammans!” svarade jag glädjestrålande. ”Kom då hit till din slavtjänst så fort som möjligt !” var Idas sista ord.
Jag avvecklade mitt boende i stan, anmälde mig på arbetsförmedlingen och gav dem adressen till ett par gamla vänner i Kisa, Stig & Maria. Jag skrev också till Maria och meddelade var jag skulle finnas. Så magasinerade jag lite möbler, köpte biljett och gav mig iväg. Jag kom fram till gården på eftermiddagen vid samma tid som förra gången. Det var nu i mitten av juli och en nästan tropisk väderlek rådde. Den skulle komma att hålla sig ända fram i november. Jag stegade alltså in på gårdsplanen och blev omedelbart attackerad. ”Bra att du har kommit, slav,” pep Gunilla, ”följ med in nu !” Jag ställde från mig min väska Och Gunilla beordrade : ” Av med varenda trasa !” Jag klädde snabbt av mig. Man vet när man är i underläge. ”Ner på alla fyra,” kom nästa order. Jag lydde. Så satte flickan på mig en grimma med vidhängande rep och ledde ner mig i lagårn, där hon fäste mig i ett tomt kobås. Så kom Ida och maken. ”Vi har fått hem den nya kon nu, en enspening, men hon mjölkar visst bra. Känn på spenen och juvret!” ”Nej, såhär får man inte behandla honom !” sa maken. ”Han är ju människa och har arbetat hos oss, jag tycker bra om honom !” ”Nu är han ko, ta du och undersök kossan som du brukar när vi köpt kreatur !” Motvilligt började han undersöka mig i skrevet, klämde snoppen och pungen. Jag särade på bakbenen så han kunde komma åt bättre. ”Ja, det är nog bra, men nu slutar vi leken annars går det för långt.” ”Ånej, nu ska först Gunilla mjölka den nya kossan. Hämta hink och pall !” Gunilla hade redan varit efter dessa rekvisita och satte sig nu till och greppade tag i ende spenen. Hon slet och drog på ett så naturtroget sätt, att jag kände mig helt som en mjölkko. Till en början kom ingenting ungefär som när en ko inte släpper ner. Då ska man bara fortsätta, så kommer mjölken. Och det gjorde den nu också. Hinken fick snabbt bottenskyla, och Gunilla drog ur det sista. ”Släpp loss honom nu”, bad Per, maken. ”Nej, nu ska du ha din beskärda del också. Ner med byxorna,”röt hon. ”Gunilla, gå till spädkalven och ge honom mjölken. Sen går du in i köket! Per kom nu !” hon grep makens kuk och ledde fram honom mot krubban. ”Sug nu!” befallde hon. Jag tog kuken i munnen och började suga som en kalv. Hans kuk växte i munnen och jag hörde hur han flåsade. Till slut sprutade en försvarlig sats i min mun ”Svälj den, du får ingen kvällsmat ikväll !” Jag svalde hela satsen och slickade ren kuken. ”Så ska det se ut”, nu vet du hur vi vill ha det!” Per drog upp byxorna och försvann. Ida gick också.
Men så kom Gunilla tillbaka. Hon hade tydligen stått gömd och sett på avsugningen. ”Nu, min goooa kossa ska väl jag få tjala lite med dig också alldeles själv. Titta vad jag har med mig!” Hon satte sig på mjölkpallen och drog ner mitt huvud i sitt knä. På förklädet lade hon morötter, några salladsblad och en torr skorpa. ”Se vad gott Gunilla tagit med till sin kossa! Ät nu!” Jag mumsade i mig ”godbitarna” och plockade noga upp skorpsmulorna från det smutsiga förklädet med tungan. Gunilla kliade mig i nacken och jollrade med mig. ”Lova nu att vara riktigt snäll mot Gunilla! Säg ’muuh’, det betyder ’ja’. När du är kossa får du inte tala!”
”Muuuuh”, råmade jag lydigt.
Gunilla tog av sig förklädet och vek upp klänningen. Under var hon helt bar. Så grep hon mitt hår ach tvingade in mitt huvud i ”lårviken”. Jag började genast slicka hennes lilla salta mus. Tungan nådde långt in i hennes jungfruliga fitta. Gunilla stönade, så jag hörde att vi var på rätt väg. Jag ömsom sög och ömsom slickade. Det var tydligen första gången hon upplevde munsex. Hennes stön blev till sist så ljudliga, att de störde lagårns ro. En ko, som hölls inne i bås för att hon var kalvfärdig, stod med huvudet mot oss. Kor är väldigt nyfikna. Tillslut kom Gunilla med ett långdraget tjut.
Jag släpptes loss från kobåset när det blev mjölkdags. Korna togs in och jag måste mjölka alla, något som jag njöt av. Dels antydde den låga ställningen på mjölkpallen vid juvret att jag hade en tjänande funktion : jag var slav åt både kon och mina Härskarinnor. Dels var jag som man förnedrad till ett simpelt arbete (enligt folkmeningen). Så tillkom närheten till den varma kon, rytmiken i mjölkningen, ljudet av mjölkens sprut i hinken. Mjölkning är ett arbete för slavar och nu hade jag blivit en slav, som skulle ombesörja detta till min Härskarinna, som såg det hela som ett förnedrande arbete med dyngiga, illaluktande kor.Till min njutning bidrog även känslan av att ha befriat min Husmor och Härskarinna från nesan och obehaget av att mjölka.
Alla flickorna, Ida och jag var sedan och badade i det kvällsvarma vattnet i Sommen. På vägen ner till sjön red Gunilla på min rygg. ”Han är både mjölkko och ridhäst åt mig ,” jublade hon.
Allteftersom tiden gick, kom jag in mer och mer i arbetet. Jag bäddade allas sängar, tvättade, strök och manglade, skurade, dammsög, lagade mat och diskade. Och först och sist mjölkade jag. Gick det inte fort nog, fick jag en örfil, ett piskrapp eller ett kok stryk. Alla kvinnfolken turades om att piska mig, även den snälla Iréne. Detta skedde när gubben var borta. Jag bands i händerna med rep, som gick runt en talja i taket på logen. Så hissades jag naken upp, så jag stod på tårna. Därefter gavs jag en präktig omgång pisk av läderpiska, ris eller rem. Om munnen var fäst munkavle. När jag var lagom strimlad, togs jag ner och lades med ryggen upp i dyngrännan i lagårn. Därpå satte sig piskerskan över mig och lät sitt urin strila över min såriga rygg — detta för att desinficera den ! Sedan tilläts jag ligga klavad i ett kobås och vila en stund.
Husbonden — Per Johansson hette han — var en genomhederlig man som egentligen bara till namnet var husbonde. Jag försökte alltid att visa honom aktning och hjälpa honom så gott jag kunde. Om han kom med sista bussen från Tranås sent på kvällen gick jag ofta och mötte honom. Det hände att han hade mycket bagage och då hade jag med kärran och skjutsade det. Johansson uppskattade detta och gav mig ofta en ask cigarretter, som jag egentligen inte tilläts nyttja. ”Visa bara inte fruntimmerna, att du har dem,”sa Johansson. En gång talade vi ut om det som hade skett den dagen jag anlände (alltså om sugningen). Han skämdes förskräckligt. ”Nej, Husbond, det ska han inte göra. Det där gjorde jag så gärna åt honom. Jag är inte lagd åt det hållet, men jag kan göra mycket för en människa jag tycker om. Vi kan göra det igen om Johansson vill, det är ingenting som tar emot hos mig!” ”Är det sant, menar du allvar?” ”Ja, jag är ju slav här och visserligen är Johansson inte Härskare över mig — det är ju Fru Johansson — men som slav måste jag betjäna min Härskarinnas make. Så det är min plikt att suga av hans kuk om han vill. ”Ja, det är så skönt, så då går vi in i lusthuset i trädgården och gör det ! Men du får inte tro, att jag är lagd så, jag är ju far till tre flickor !”. Vi gick in i lusthuset, han tog fram picken och jag gick ner på knä, tog den i munnen och började suga. Snart fick jag munnen full av ”filmjölk” som jag svalde, Sedan sög jag rent. Det hände sedan vid åtskilliga tillfällen att jag gjorde om den sköna proceduren.
Även i vardagliga ting gick jag Johansson tillhanda. Jag sydde i knappar, pressade byxor och borstade skor åt honom, så han kallade mig sin egen piga.
En dag fick vi stora skälvan på gården. En polisbil kom sakta glidande in på planen framför lagårn. Ut stegade en lång, stilig, blond, kvinnlig polis på omkring 30 år. Hon bar sommaruniform, d.v.s kortärmad skjorta och byxor. Koppel med batong, pistolhölster och handfängsel kompletterade utrustningen. ”Vad är nu på gång”, undrade vi alla. Polisdamen gick fram till mig och sa sitt namn: ”Inger Larsson, tillförordnad polischef i distriktet, vem är det som leder verksamheten här?” ”Det är ju Frun på gården, Ida Johansson. Hon kommer här. Ida gick fram till oss. Inger Larsson gjorde honnör och visade upp sin legitimation. Så sa hon: ”Det har kommit in en underlig anmälan mot er här. Ni skulle hålla er med slav här på gården. Det är ju ett grovt brott, men det måste väl vara missförstånd eller illvilja bakom en sådan anmälan. Iallafall är jag skyldig att undersöka hur det ligger till. Anmälan är anonym, så ni kan inte få veta vem som gjort den.”
Ida bleknade: ”Slav — var får folk allt ifrån?”
”Ja säg det. Men nu måste jag stanna här i eftermiddag och kolla upp arbetet. Ja, bara för ordningens skull!”
”Självklart, vi har inget att dölja. Men först dricker vi väl kaffe. Varsågod och stig in, så ska det strax va klart!” Till mig befallde hon: ”Kaffe och kakor i stugan, raska på!”
Jag kastade vad jag hade för händer och fixade till kaffet.
”Väldig pli du har på ditt folk, är det kanske han som är slav?” skrattade polis Inger.
”Inte alls, han har själv begärt att få vara piga här, eller hur ?”
”Jovisst Frun”, svarade jag.
Efter kaffet fick poliskvinnan se sig om efter önskan. Hon besåg logen och den tomma lagårn, gick en sväng ut åt fälten och stannade tillsist till vid beteshagen och vänslades lite med korna. Slutligen kom hon fram till mig, där jag låg på alla fyra och rensade ogräs i en rabatt. ”Du ser inte ut att höra hemma i den här miljön, hur kommer det sig att du jobbar med pigsysslor här?” Jag redogjorde i korthet för hur firman, jag varit på gått omkull, och att jag tills vidare hade min försörjning här.
”Men de använder väl inte tvång mot dig?”
”Onej”, skyndade jag att svara. ”Allt är frivilligt!”
”Jaja, piga är tillåtet men inte slav!”
Så var Inger Larsson nöjd med sin inspektion men innan hon åkte iväg, hade hon ett långt och ingående samtal med Ida och Gunilla.
Jag frågade senare Gunilla vad de talat om, men hon ville först inte upplysa mig om det. Senare sa hon, att ”polis Inger nu var klar med sin tjänstgöring på orten och bara hade att åka tillbaka till stationen för att avskriva ’slavanmälan’. Sen tar hon semester, och senarer åker hon tillbaka till Stockholm. Men ikväll kommer hon hit till mjölkningen. Hon frågade om hon inte kunde få lära mjölka här hos oss. Och det gick Ida med på. Men det är hemligt, så du håller tyst, slav!!!”
Det lovade jag givetvis.
Ida tog strax sin cykel och gav sig iväg, sedan hon befallt Gunilla att ta hand om kvällsmjölkningen. Jag var rejält spänd på hur det skulle gestalta sig med den kvinnliga polisen på mjölkpallen. Tiden sniglade sig fram, men till sist var det dags att ta in korna. När vi klavat fast dem, sa Gunilla åt mig , att klä av helt. Det var ju fortfarande en hemsk värme. Så fäste hon kedjor om mina fötter. Fast jag förstod ju inte varför hon tagit fram en kedja till.
Plötsligt stod den nu civilklädda Inger Larsson i dörren. Hon log osäkert, och den polisiära pondusen var som bortblåst.”Jag skulle få vara med och mjölka”, sade hon osäkert.
”Kom in och stäng lagårdsdörren efter dig!” sa Gunilla barskt. ”Du ska visst få lära mjölka, men vi har en ritual, som alla måste gå igenom först. Här börjar man från ’golvet’ det fick slaven här också göra”, sade hon. ”Gå in på logen och klä av dig helt. Kom sen tillbaka!” Inger gick snabbt in på logen och kom omedelbart tillbaka naken.
”Ner på alla fyra”, kommenderade Gunilla. Sedan lade hon ett rep om Ingers hals. ”Följ med!” lydde nästa kommando, och på knän och händer måste kvinnan kravla fram på den smutsiga lagårdsgången till ett tomt bås, som det stod Angela över. ”Ja, Angela har gått till slakt, men blir du en god mjölkko, så behåller vi dig väl några år. Men tillsist blir det biff av dig. Nu får du överta namnet Angela fast du bara är en kviga ! Gunilla klavade fast kvigan i båset. Det fanns rikligt med ren halm för henne att ligga i. ”Men jag skulle ju få mjölka”, opponerade kvigan sig. ”Tyst med dig, kviga, du kan inte tala. Säg ’muuuuh’ högt och ljudligt!” ”Muuuuh”, ljöd det. Så kom plötsligt Ida in. Hon gick fram till Angelas bås och och började undersöka kvigan. Hon slet hårt i ”juvret”. ”Aha en tvåspening, men hon har goda mjölkanlag! Fast lite svankig i ryggen.” Så stack hon in fingrarna i vaginan och analen. ”Du smörjer bra, det blir lätt att betäcka dig!” Plötsligt öppnades lagårdsdörren och in kom en grannkvinna ledande en kraftig , helt naken kille i koppel. Han hade ögonen förbundna och bölade grovt. Penisen var lång och styv. Det var grannfruns dräng. ”Bra, att du kunde komma så snabbt med honom! Vad är språngavgiften?” ”50 kronor som vanligt meddelade grannfrun.
För att kvigan skulle stå stadigt, lade vi in några höbalar under henne så hon hade stöd för magen. Så kom tjuren farande. Ja, grannfrun höll igen, så anloppet blev inte alltför våldsamt. Men kvigan togs bakifrån och Ida styrde in tjurkuken. Så följde en våldsam akt. Tjuren stötte frenetiskt, han frustade och stånkade. Kvigan bölade. Tillslut sprutade tjuren henne full. Ida kom fram och drog ur kuken, varpå hon knep om vaginan så satsen inte skulle rinna ut. ”När det kostar 50 kronor vill man ha resultat”, fastslog hon sakligt.
Kvigan fick ligga och vila ett slag i halmen. Så puffade Ida på henne med sln träsko. ”Upp med dig bara. Nu är du gjord med kalv och den får du behålla. Men vi mjölkar dig när det blir tid. Nu är ritualen över och du är människa igen, mjölkpiga. Och så är du med barn, men det reder sig.”
Inger (”kvigan Angela”) hämtade sig snabbt efter det våldsamma förloppet. Hon tyckte det var roligt om hon blivit med barn, det hade hon alltid önskat sig.
Gunilla tog ut henne till pumpen och tvättade ren henne. Därefter började den försenade mjölkningen. Inger hade gott handlag och lärde sig snabbt mjölka. För att riktigt understryka Ingers tjänande ställning, fäste Gunilla på henne fotkedjan hon nyss tagit fram.
Inger stannade kvar på gården en vecka och och blev verkligt virtuos i mjölkning. Hon avreste sedan för att fortsätta semestern på annat håll. Någon mer anmälan om slaveri hörde vi inte av.
Sensommaren och hösten framskred och värmen höll i sig. Vi plockade potatis och drog upp foderbetor och körde hem torv. Jag trivdes med slavtillvaron — den passade mig precis. Mjölkningen njöt jag av och att jag fick mycket smisk var positivt. Ida nyttjade mig ofta i sängen och min tunga var i flitig verksamhet. Gunilla runkade mig så ofta hon kom åt, och Iréne och jag smög oss ibland undan på höskullen, där hon nyttjade mig till sköna konster. Elsa och Edit hade stadigt sällskap med killar från Tranås och Kisa, som hämtade dem med bil.
En söndagskväll i november var alla borta på barndop i andra änden av socknen. Gunilla och jag var ensamma hemma och hade just börjat kvällsmjölkningen. Jag satt och mjölkade Marilyn ; runt mina fotleder var fastsatt en rostig kätting, det hade Ida bestämt. När Gunilla var ensam med mig måste man räkna med viss rymningsrisk. Plötsligt öppnades lagårdsdörren och in kom två figurer som jag inte kände igen i den svaga belysningen. ”Vad vill ni ?” ropade Gunilla ängsligt. ”Bara befria din slav,” svarade en röst som jag kände igen — Marias. Det var Maria & Stig från Kisa som kommit. ”Men jag vill inte bli fri, jag trivs som slav,” protesterade jag. ”Du är galen !” konstaterade Maria, ”res dig från mjölkpallen och kom med oss. Och du, flicka, tag av honom kedjorna !” ”Jag har inte nyckeln,” jämrade sig Gunilla. Maria vinkade åt Stig, så klippte han av mina fotlänkar med en bultsax. ”Vi var förberedda på detta också,” mumlade Maria. ”Nu går vi och hämtar dina saker, sen åker vi !” bestämde Maria. ”Jamen jag kan väl få mjölka färdigt, jag har fyra kor kvar !” ”Ha, det får jäntungen göra, kom nu !” Maria var ingen som man sa emot. Efter att jag hämtat mina saker, styrde Stig bilen mot Kisa, dit vi kom efter tre kvart.
Hemma hos Maria & Stig fick jag först ett rejält bad. Maria skrubbade mig med rothårsborste över hela kroppen. ”Vi måste tvätta bort kolukten. Men så de har piskat dig på ryggen, rumpan och benen ! Vi ska gå till läkare i morgon och skaffa intyg om misshandel, sen stämmer vi. Olaga frihetsberövande samt svår misshandel !” ”Icke !” sade jag det kommer aldrig på frågan. ALDRIG, säger jag! Och det är ju mig det gäller !”
Ja , Maria förstod ju efterhand, att den vägen var oframkomlig, så hon gav upp. På måndagsmorgonen for Stig iväg till sitt arbete— han var anläggningsarbetare och var borta hela veckorna. Maria och jag var nu ensamma, och jag måste berätta om allt som hänt hos Johanssons. ”Ja, med din läggning förstår jag att du haft det skönt, men så kan det ju inte få fortsätta. Arbetsförmedlingen har ett kalasjobb åt dig, så du kan ju inte stanna som mjölkerska i en dyngig lagård ! Nu ska jag försöka rehabilitera dig så du kan börja visa dig bland folk igen. Men vi tar det så nätt. För snabba växlingar kan vara till skada!”
Och så plockade Maria fram hand- och fotlänkar, samt piskor m.m. som hon använt på Stig. Nu måste jag fjättrad städa, tvätta, laga mat etc. Ibland fick jag några piskrapp, ibland runkade hon mig — mjölkade sa hon.
Men efterhand blev jag anpassad till en normal tillvaro och efter nyår började jag som laboratoriechef på ett stort företag i huvudstaden.
Jag arbetade hårt på min nya plats och det fanns inte så mycket tid för privatliv. Någon inarbetad semester hade jag ju inte, så jag fick vara nöjd med minnena från året innan. Eftersom jag blivit ”fritagen” från Johanssons, kunde jag ju inte kontakta dem och fråga hur allt utvecklats. Och Maria kände ingenting till. Jag var därför väldigt nyfiken på hur det blivit. Och polis Inger visste jag inget om . Blev hon med barn?
Tiden gick, och minnet av de laddade händelserna började blekna. Det var nu ett och halvt år sen jag fritogs, och jag tänkte nästan aldrig på Johanssons gård.
I juni två år efter min första resa till Johanssons, kunde jag äntligen ta en månads semester. Det hade varit en jobbig, men fascinerande tid på det nya företaget. Som labchef hade jag omorganiserat verksamheten, och allt flöt nu. Så jag tyckte mig ha gjort rätt förr lite ledigt. Jag hade inte planerat någonting, utan tänkte ta dagen som den kom.
På morgonen den första lediga dagen ringde det på dörren vid nio-tiden. Jag stod i duschen, men gick ändå för att höra efter vem det var. ”Det är från polisen, öppna genast!”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Var ligger denna underbara bondgård?? Finns runt tranås :) skulle gärna vilja träffa dom. haha
Ja, Tigern har alldeles rätt - jag publicerade ”Slaveri på bondgård” I Smart 1996. Men i Sexnovell.se, skickade jag in en omarbetad och utökad version. Det är nämligen så, att numera kan jag skriva mer fritt. Den kvinnliga polisen Inger Larsson kan inte längre identifieras. Jag har kunnat få ihop ytterligare två delar och hade tänkt införa dem också i Sexnovell. se . Men eftersom betyget blivit så lågt som 2,8 avstår jag. Bakgrunden till händelserna, gammaldags bondgård, ligger inte i tiden. Yngre människor är inte intresserade. Men om Tigern vill ta del av fortsättningen, kan han skicka ett e-mail.
Bondpigan
En gammal goding som har publicerats för många många år sen i Clubsunrise medlemstidning. Kul att se den igen
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
tranås!
Skicka mig ett e-mail!
bondpigan