ÖVERKLASSFITTAN. Del 4.
Del 4.
Av:
Sir Göte Borgare.
Lördag morgon.
Medan jag ligger och drar mig funderar jag på hur jag lämpligast skall lära Elizabeth att veta hut en gång för alla. Mattpiskaren är ju ok, men det måste till något nytt också. Medan jag funderar fram och tillbaka kommer jag på att jag nyss har läst i en bok om ”den niosvansade katten” som sjömän fick smaka på segelfartygens tid. Det kanske skulle kunna vara något?
Jag är kvickt uppe och hämtar boken. Det var visst en bild också vill jag minnas. Ja, där är den. ”Katten” är gjord i rep och segelgarn. (Snören). En sådan hinner jag aldrig tillverka, det får bli en ”abrovinsch”. (Gôtebosskt uttryck för tillfällig lösning).
Efter lite funderande kommer jag ihåg att jag har en bunt med kängsnören i läder, ca en halv meter långa, så jag spikar fast nio sådana i ena ändan av en bit rundstav. På prov slår jag prövande några slag i bordsskivan. Aj, aj, aj, vad den kommer att svida. Sedan gör jag en knut i ytterändan av varje snöre, men ångrar mig, och knyter upp dom igen. Det är ju inte meningen att jag skall skinnflå satkärringen helt och hållet. Den ”kissekatten” och mattpiskaren får räcka för att läxa upp henne.
Lugnt pysslar jag med lite av varje. Det är ju ingen idé att stressa. Det tar säkert hårdare om hon får vänta och våndas i några timmar innan jag kommer. Då ringer telefonen.
– Ja, de é Göte.
– Hej Göte, Albert här.
– Hej min vän. Något nytt, Eller har du ändrat dig?
– Ja, nytt och nytt. Gumman är så ångerfull så hon kan krypa ur skinnet.
– Å fan. Jag som hade tänkt piska henne ur skinnet. Skall vi ställa in då?
– Nej, det tror jag inte är värt.
– Ok. Men vad menar du med inte värt?
– Jaa, jag lider ju med henne, och tycker faktiskt synd om henne, för trots allt så älskar jag ju henne.
– Ja, det har jag förstått. Så du har ångrat dig?
– Både ja och nej.
– Nu får du förklara dig Albert, min vän.
– Ja, jag vill ju inte plåga henne mer än nödvändigt, men på samma gång så undrar jag vad som händer om hon märker att hon kan börja djävlas igen utan att få något för det?
– Ett svårt problem Albert.
– Ja visst är det. Vad tror du Göte.
– Jag går på din linje Albert. Får hon inget nu, så är nog risken stor för att hon faller tillbaka igen. Och det snabbt ändå.
– Ja det är det jag är rädd för också, så det är nog bäst att du kommer ändå.
– Jag gör så, men inte förrän i eftermiddag. Det ingår i straffet att hon skall få vänta och våndas.
– Våndas ja, det gör hon med besked. Hon är till och med snäll mot Lisa.
– Ja, hur är det med den lilla stackaren förresten. Hon var ju fullkomligt livrädd i natt när jag lämnade henne.
– Det är ingen fara nu längre. Jag har förresten kollat hennes rumpa. Hon fick visst en hel del av dig i går kväll hon också. Hon har stått upp hela dagen.
– Ja, mer än hon skulle ha haft, bara för att jag missförstod henne. Eller rättare sagt, för att vi missförstod varandra, men det tar vi när vi träffas.
– Ja det kan vi göra.
– Då är det överenskommet att gumman din skall ha en vända till.
– Javisst!
– Ok. Vi ses.
– Jajamän. Hej då.
– Hej, hej.
Jasså, hon ångrar sig så grymt. Ja, där ser man vad spriten kan ställa till med. Ytterligare en anledning att ta det lugnt med den varan. Lagom är bäst.
Fan vad konstigt egentligen. Jag som alltid har varit snäll i överkant. Jag var ju knappast ens i slagsmål när jag var barn. Aldrig förr har jag överhuvudtaget ens tänkt tanken att slå ett fruntimmer, men nu ser jag riktigt fram emot att få klå upp Elizabeth utav helvete. Och jag njöt av att smiska Lisas lilla putröv i natt också. Vad är det som har hänt med mig egentligen? Kan det vara all uppdämd ilska som jag inte blev av med som barn som bara väller ut nu, eller vad är det som har hänt? Fan vet, men han säger inget.
Jag känner mig så upphetsad inför eftermiddagens och kvällens övningar så jag har god lust att runka av en laddning, men vid närmare eftertanke så är det naturligtvis bättre att Elizabeth får ta den i munnen, och svälja. Även om hon inte grimaserade nu sista gången, tror jag inte att hon njuter av det precis, det var säkert för att hon inte vågade.
Strax före fyra ringer jag på dörren och Lisa öppnar.
– Välkommen Göte. Kom in kom in, kvittrar hon glatt.
När jag ser och hör henne har jag svårt för att tro att det är samma Lisa som jag smiskade så illa i natt.
– Tack skall du ha lilla gullungen, hur är det med den lilla rumpan i dag då?
– Tack bara bra.
– Bäst att kolla det, och på samma gång som jag kramar om henne klämmer jag lätt på den lilla putröven.
– Aj, aj. Försiktigt Göte. Det är väldigt ömt.
– Ja, jag hörde att Albert hade kollat den, och att du inte hade suttit på hela dan.
– Åh, har skvallrat om det, säger Lisa medan hon rodnar djupt och slår ner blicken.
– Men du sa ju att det var bara bra.
– Jaa, kommer det lite tveksamt.
– Då ljög du ju.
– Jaa, kommer det ändå tveksammare.
– Och du vet straffet för det?
– Jaa, denna gången knappt hörbart.
– Vad då?
– Mera smisk … av hårborsten.
– Just det lilla stumpan min.
– Men inte nu väl?
– Nej, det tar vi när du är ledig. Och hemma hos mig.
– Ja, Göte.
– Vem var det Lisa? Hörs det från övervåningen.
– Det var Göte frun. Han väntar i salongen.
– Kommer strax, hörs det tyst efter några sekunder.
Under tiden kysser jag Lisa och klämmer henne på brösten.
– Låt bli Göte. Tänk om frun ser oss.
– Då skall hon få samma sak.
– Du är inte klok Göte.
– Ja, jag vet, både du och Elizabeth har redan sagt det flera gånger, svarar jag flinande.
Jag vräker mig soffan medan jag väntar på att haggan skall komma ner och efter några minuter kommer hon med högburet huvud, iklädd morgonrock, sakta glidande nerför trappan. Lika sakta går hon fram till mig. Tydligen försöker hon visa att hon har full kontroll över läget. När hon är nästan ända framme reser jag mig snabbt upp. Hon hoppar förskräckt bakåt medan hon bleknar.
– He, hej Göte. Välkommen.
– Tackar.
Jag sträcker ut armarna mot henne och hon kommer mig sakta och avvaktandes till mötes för att ge mig en välkomstkram. När hon är inom räckhåll drar jag henne hårt intill mig och kramar om henne ordentlig hårt.
– Snälla Göte, inte så hårt. Kommer det flämtande.
– Det där var inte hårt, det var bara en lätt kamratlig kram.
– Du vet inte hur stark du är Göte.
– Jodå, det vet jag, och det vet du också.
– Jaa, jag vet.
– Och ändå bär du dig så dumt åt.
– Ja, jag hade druckit lite för mycket.
När jag inte svarar fortsätter hon väldigt tyst:
– Och jag visste inte att du var kvar.
– Menar du att det är en ursäkt för att bära sig dumt åt?
– Nej Göte. Förlåt mig.
Utan att svara sliter jag isär morgonrocken. Inte en trasa har hon under, och jag klämmer prövande i skinkorna.
– Du vet vad som kommer att hända med dom här.
Hon nickar bara med nedsänkt huvud.
Sedan för jag upp handen mellan hennes lår och känner på fittan.
Redan plaskvåt.
– Jaså. Du är redan så kåt att du är drypande våt i fittan!
Åter nickar hon bara till svar, medan jag pressar in två fingrar så långt jag kan och rör runt lite. Inte ett ljud. Jag drar ut dom dyblöta fingrarna och håller upp dem framför hennes ansikte.
– Slicka!
Elizabeth tittar skrämt på mig, sedan slickar hon lydigt av sina fittsafter.
– Bra! Nu Elizabeth, går du upp till sovrummet och gör dig i ordning. Du vet till vad och hur. Och så ber du Albert komma ner.
– Ja Göte, kommer det väldigt tyst.
– Du skall stå färdig mitt på golvet när jag kommer, förstått!?
– Ja Göte, ändå tystare.
Medan jag vänta på Albert går jag ut till Lisa i köket, och hon slänger sig direkt om halsen på mig när jag kommer medan hon viskar fram:
– Göte, jag älskar dig.
– Efter vad jag gjorde med dig i natt.
– Ja Göte. Jag älskar dig.
– Du vet ju att du kommer att få mer smisk för att du ljög för mig.
– Jag älskar dig ändå Göte.
– Ja, och jag dig. Men smisk kommer du att få ändå.
– Jag vet det Göte, men det ändrar inget.
– Bra, för ”den man älskar, den agar man”, heter det ju.
– När då Göte, älskling.
– Vi pratar om det senare. Nu skall huskorset få sitt.
– Bara pisk Göte, eller skall du knulla henne också.
– Hon skall både pryglas, knullas och suga.
– Åh, jag blir så svartsjuk när jag tänker på vad du skall göra med frun.
– Det ingår i hennes straff min lilla knullunge. Det är dig jag tänker på när jag knullar henne.
– Åh, Göte. Kyss mig.
– Jag drar den lilla kroppen tätt intill mig och kysser henne hårt.
– Ähum, får jag störa, hörs Alberts röst.
Lisa blir så rädd att hon blir alldeles stel, och försöker slingra sig ur mitt grepp, men lyckas naturligtvis inte.
– Ett ögonblick bara, svarar jag och kysser vidare.
När jag slutar kyssa Lisa är hon rödare i ansiktet än vad jag har sett henne vara någon gång tidigare, och försöker febrilt att komma undan, men jag drar henne intill mig med orden:
– Albert biter dig inte. På sin höjd knullar han dig.
Dom orden gör ju inte att hon blir mindre röd, och hade hon bara kunnat sjunka genom golvet hade hon nog gjort det. Albert skrattar gott medan han säger:
– Var inte rädd Lisa, vi kommer ju så bra överens. På så många sätt.
Och Lisa rodnar om möjlig ändå mer, för hon förstår mycket väl vad det är han syftar på.
– Du ville mig något Göte.
– Ja Albert, vi måste snacka lite om vad jag skall göra med Elizabeth.
– Vad hade du tänkt göra.
– Först hade jag tänkt att hon skulle få en omgång med hårborsten i all vänskaplighet.
– Ja det låter ju väldigt vänskapligt.
– Sedan en rejäl omgång med ”den niosvansade katten” som jag har gjort.
– Aj, aj. Det låter mindre vänskapligt.
– Blir det säkert också. Sedan skall hon själv få gå och hämta mattpiskaren.
– Tror du att hon gör det?
– Jag tror inte Albert. Jag vet!
– Ok. Jag tror dig.
– Sedan har jag inte riktigt bestämt mig ännu. Kanske är det dags att binda fast henne i sängen innan jag fortsätter. En runda till med ”katten” kanske, innan jag avslutar med mattpiskaren precis som sist. Och så naturligtvis, knulla, både i fittan och i röven. Suga och svälja ska hon också få göra.
– Fy fan. Jag skulle inte vilja vara på hennes plats, det hör jag.
– Du behöver inte. Du uppför ju dig mänskligt.
– Måste du vara så hård mot frun Göte?
– Ja, det är både för din och Alberts skull lilla vän.
– Jag förstår det, men ändå.
– Jag måste. Om det skall bli något långvarigt resultat. Du såg ju vad som hände i natt, bara för att hon drack lite för mycket. Men inget tjuvtittande eller lyssnande i kväll. Förstått?
”Ja Göte”, svarar båda med en mun.
– Hur har tanten varit medan hon har väntat på jag skulle komma då?
Och så berättar Albert: Jo, gumman har sprungit fram och tillbaka mellan fönsterna och tittat hela dagen. Och du kan nog inte tänka dig hur snäll och kärvänlig hon har varit. I stället för att som vanligt säga: Lisa, gör det, Lisa, gör det, så har det varit: Kan Lisa vara snäll och göra det. Vill Lisa vara snäll och göra det, och Lisa nickar bekräftande.
Mig har hon pysslat om värre än när vi var nygifta, fortsätter Albert, medan hon hela tiden har frågat: Vad tror du att Göte kommer att göra? Är du säker på att han kommer. Han kanske har fått förhinder, klockan är ju mycket. Och så har hon gått i morgonrocken hela dan, utan något under, för att hon skall kunna få av sig kläderna fort när du säger till henne det. Och hon har säkert duschat fyra fem gånger medan hon har väntat på dig, för hon vill vara riktigt ren och fräsch när du kommer.
– Ja, jag har redan kollat under morgonrocken. Och rent luktade hon så det är kanske dags att gå upp och ”prata” lite med henne då.
– Var rädd om frun Göte.
– Jag lovar inget. Var du snäll mot Albert under tiden.
– Ja, Göte. Jag lovar.
När jag öppnar sovrumsdörren stå Elizabeth med sänkt huvud mitt på golvet.
– Vad står du där och väntar du på?
– Mitt straff, kommer det tyst.
– Har du gjort dig förtjänt av något straff då?
– Ja Göte.
– Varför då?
– Jag har skällt på och varit otrevlig mot både Albert och Lisa.
– Finns det inga förmildrande omständigheter?
– Jag har bett om förlåtelse.
– Då skall du inte ha någon pisk då?
Efter en lång tystad kommer det en knappt hörbar viskning:
– Jo. Det räcker inte med förlåt mig.
– Bra att du inser det. Klä av dig!
Två sekunder senare ligger morgonrocken på golvet.
– Allt!
Halsband, örhängen och ringar åker av.
– Klä av mig!
Snabbt åker mina kläder också av. Jag lägger mig på sängen.
– Sug!
Ingen tvekan. Hon slukar kuken direkt. Nu gör hon tydligen allt för att gör mig till viljes, för så intensivt och villigt har hon inte sugit någon gång tidigare.
Jag tycker inte att det är någon idé att dra ut på tiden, så jag låter hela laddningen gå i hennes sugande mun. Utan att röra en min sväljer hon. Duktig flicka.
– På mage!
Ingen tvekan alls. Hon tar själv den stora kudden och lägger under sig, så att röven putar upp ordentligt, innan hon kör ner huvudet i sovkudden. Jag greppar hårborsten och klämmer till så mycket jag kan.
Smack!
Inte ett ljud, bara ett kraftigt ryck med kroppen.
Smack!
Ett nytt ryck bara.
Smack!
Samma resultat. Men jag ser att röven redan börjar bli röd.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
Inte ens ett stönande hörs. Efter kanske ytterligare ett 20-tal slag tycker jag att det är dags att byta ”vapen”. Jag tar upp ”katten” som hon inte har sett. När dom första nio ”svansarna” träffar över skinkorna hörs det första dämpade:
– Ahh.
Sedan kommer stönandena all högre för varje slag. Jag låter katten ”valsa” lite upp över korsryggen och ner över låren också, och då går stönandena över i riktiga skrik. För att öka till illvrål när jag tar i riktigt ordentligt. När jag börjar bli trött i armen lägger jag ifrån mig katten, tar tag i hennes hår och lyfter upp hennes huvud från kudden. Då ser jag att hon har bitit sig i underläppen så att det blöder. Tydligen för att inte skrika.
– Gör det ont?
– Ja, kommer det ynkligt.
– Bra för det skall det göra.
Jag släpper ner hennes huvud i kudden igen, tar ett tag mellan benen på henne och känner hur våt hon är. När jag har vispat runt i fittan ned fingrarna tar jag ut dem och kletar ut safterna i röven, och det hörs ett svagt mummel i kudden. Tydligen försöker hon protestera, men det skiter jag fullständigt i.
– Jag drar isär stjärthalvorna och trycker in kuken i brunögat i ett enda tag.
– Aaajjjjj, hörs det svagt från kuddens djup.
– Håll käften kärring. Det skall göra ont.
Sedan rövknullar jag henne rått och brutalt. Röven är trång och skön och jag känner hur utlösningen kommer allt närmare, och med ett extra hårt inskjut pumpar jag in vad jag har. Kuken får slappna av i lugn och ro, sedan reser jag mig, tar jag Elizabeth i håret och drar upp henne.
– Hur känns det?
– Det gör ont.
– Har du fått nog?
– Ja, jag tror det.
– I helvete heller. Nu börjar allvaret. Hur tyckte du att min ”kissekatt” smakade, frågar jag medan jag viftar med katten.
– Den sved.
– Bra. Det skall den göra igen, men nu skall du stå upp och ta emot. Förstått?
– Ja Göte.
– Fint. Men nu är du tyst. Här får du.
Svisch!
Det första slaget tar över röven. Ett lätt stönande bara.
Svisch!
Det andra slaget tar över baksidan av låren.
– Aahhh.
– Tig!
Elizabeth biter sig i läppen igen.
Svisch!
Över låren igen. Inte ett ljud, men tårarna rinner i strömmar.
Svisch! Svisch! Svisch! Svisch! Svisch!
Låren och röven får sitt under svaga stönanden. Jag ser hur blodet rinner från underläppen.
Jag byter sida och nästa slag tar rakt över dom hängande brösten.
– Iiiaaijj! Ett riktigt tjut, och händerna far upp som skydd.
Det slaget visste var det tog.
– Håll käften sa jag, och ta ner händerna!
– Jag kan inte, gnäller hon, men händerna kommer ner igen.
– Jag tar morgonrocksskärpet och stoppar in i hennes mun.
– Bit ihop!
Nästa slag tar också över hängpattarna, och jag ser hur hon bleknar och försöker skrika med skärpet i munnen.
Sedan låter jag slagen hagla över bröst, mage och lår.
Svisch! Svisch! Svisch! Svisch! Svisch!
Till sist går Elizabeth ner på alla fyra. Oförmögen att hålla sig uppe längre. Jag ger henne ytterligare ett tiotal rapp över skinkorna och låren, medan hon sakta glider ner på mage. Ja, då får det väl räcka med katten då.
– Jag lyfter upp hennes huvud i håret. Rycker ut skärpet och väser i hennes öra:
– Gå och hämta mattpiskaren.
– Nej Göte. Inte mer nu.
– Gå och hämta mattpiskaren sa jag. Du beställde just 10 extra rapp genom att vägra. Sätt fart!
På darriga ben kommer hon iväg, och är snart tillbaka med det begärda.
– Duktigt gjort. Då drar jag av ett rapp bara för att du kom tillbaka så snabbt.
– Tack Göte. Kan jag inte få slippa helt, gnäller hon.
– Det skulle du ha tänkt på i natt när du kom hem.
– Ja Göte, jag vet. Jag ångrar mig så. Förlåt mig snälla. Förlåt.
– Din förlåtelse sitter i mina armar. Du kan bara hoppas att jag tröttnar fort. Sätt fart upp i sängen nu.
– Ja, snälla söta Göte, jag gör allt som du vill.
– Mutor kommer du ingenstans med. På mage!
– Ja Göte, kommer det tyst medan hon lägger sig till rätta.
Jag binder åter hennes armar och ben, medan hon ligger och darrar. Och denna gången är det inte för att hon fryser.
Smack!
Det första slaget med mattpiskarens skaft tar i den redan illröda röven.
– Aaaiiiiii.
Ett isande illvrål hörs nere i kudden.
Smack!
Ett nytt, än värre vrål.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
Och illvrålen fortsätter efter varje slag, för att så småningom gå över i bara stön och ulkande när hon inte orkar skrika mer.
Jag ser att skinnet börjar spricka i röven igen, för det börjar bli blodigt.
Efter ytterligare några dussin slag, när blodet rinner ur såren, tystnar plötsligt kärringen helt. Hon har svimmat. Ja vad fan. Det får väl räcka då. Hoppas att hon har lärt sig sin läxa denna gången. Annars får jag väl komma tillbaka igen.
Jag knyter loss henne utan att hon visar några livstecken, så jag hämtar åter ett glas med iskallt vatten och slänger över hennes rygg och röv. Sakta vaknar hon upp igen.
– Vänd dig om, för nu skall du knullas din djävla överklasshora, ryter jag.
Med mycket möda och med många stönanden kommer hon runt.
– Isär med benen! Långt!
Ja, så djävla långt blir det väl inte, men tillräckligt för att jag skall kunna spänna på henne. Jag trycker in kuken med en enda hård stöt och den glider lätt in ända till roten. Sedan knullar jag henne med långa sugande tag. Medan jag står på raka armar och knullar för allt vad jag orkar tittar jag på dom välpiskade rödrandiga brösten som slänger fram och tillbaka i takt med kukens rörelser. Ont må hon ha, men det är inte värre än att det går för henne efter ett tag, och hon spänner kroppen upp mot min stötande kuk. Strax efter känner jag att det snart skall komma för mig också, så jag kasar upp och trycker ihop dom välpiskade pattarna om kuken, och Elizabeth grinar illa. Så bröstknullar jag henne till jag känner att det är färdigt, då får hon kuken i munnen medan jag ryter till:
– Runka!
– Och det gör hon ned full frenesi tills jag sprutar henne i halsen. Lydigt sväljer hon allt utan att ens blinka. Hon börjar bli riktigt väluppfostrad.
När kuken har slaknat i hennes mun säger jag strängt:
– Dags för tvättning!
– Ja Göte.
Med mycket möda och många stön kommer hon ur sängen och staplar ut i badrummet, där hon utan tillsägelse tvättar mig först.
– Bra Elizabeth du tycks ha lärt dig din läxa nu.
– Ja, det har jag. Tack Göte.
– Nu hoppas jag bara att du inte glömmer den igen.
– Nej, aldrig mer, snälla Göte.
– Bra min vän. Nu tvättar du av dig, sedan ställer du dig mitt på golvet som när du väntade på mig, fast utan kläder, så skall jag hämta Albert och Lisa.
– Jamen Göte …
– Skall du redan börja att bråka?
– Nej snälla Göte, det skall jag inte. Aldrig mer!
– Nå då så. Sätt fart då.
– Ja, Göte.
Jag klär på mig, och går ner till köket där Albert och Lisa sitter.
– Hej lilla gullet. Har du saknat mig?
– Ja Göte, älskling.
– Har Albert varit snäll mot dig?
– Ja Göte. Jättesnäll.
– Vad har han gjort då?
Lisa svarar inte, utan tittar bara ner i golvet, medan jag tecknar till Albert att inget säga.
– Vad har han gjort Lisa?
– H, han har … ä, ä, älskat med mig två gånger, säger Lisa utan att titta upp.
– Var det skönt?
– N, ganska. Men det är mycket skönare när du gör det Göte, viskar hon och slänger sig om halsen på mig.
– Det var inte snällt sagt om Alfred.
– Det bryr jag mig inte om, snyftar Lisa. Jag bryr mig inte om ifall jag får sparken. Jag älskar bara dig Göte, fortsätter hon storgråtande.
– Men snälla lilla Lisa, du skall inte få sparken det har jag bestämt, säger Alfred med darrande stämma, och fortsätter. Vad har du fått det ifrån.
Men Lisa bara fortsätter att snyfta.
– Torka tårarna nu Lisa, frun väntar på oss allihop i sovrummet.
– Ja Göte, svarar Lisa lätt snyftande.
Tillsammans går vi upp till Elizabeth som snällt står naken mitt på golvet med sänkt huvud som jag sa till henne.
– Vad har du gjort med frun Göte, flämtar Lisa fram.
Albert bara tittar.
– Tala om för Lisa vad jag har gjort Elizabeth, säger jag strängt.
– Göte har straffat mig, och talat om för mig att jag har uppfört mig illa mot dig och Albert. Och han har sagt att han skall straffa mig ändå hårdare om jag fortsätter med det.
– Men Göte, var det nödvändigt att vara så hård, viskar Lisa.
Jag tittar fodrande på Elizabeth. Och hon svarar:
– Ja Lisa lilla, Det var nödvändigt att Göte var så hård, för att jag verkligen skulle förstå hur elak jag har varit. Och jag lovar att aldrig vara det igen. Förlåt mig snälla Albert och Lisa.
– Ja, ja, gumman det är bra nu, säger Albert tröstande och kramar om henne medan hon grinar illa av smärta.
– Har du sagt till frun att säga så Göte.
– Nej Lisa, det har han inte gjort. Jag förstår det ändå nu.
– Gör det ont frun.
– Ja, det gör det, men det går över, så oroa dig inte Lisa.
– Kom Lisa så går vi in i ditt rum, så att Elizabeth och Albert får vara ensamma.
– Ja Göte.
Inne i Lisas rum sätter jag mig på hennes säng och drar ner henne i knät, och medan jag kramar henne hårt viskar jag tyst i hennes öra:
– Jag älskar dig Lisa.
Hon tittar förvånat på mig innan hon svarar:
– Fast Albert knullade mig.
– Det är väl inte mer än rätt att han knullar min fästmö. Jag knullade ju hans fru. Huvudsaken är väl att han inte piskade dig.
– Åh, Göte jag älskar dig så mycket, är jag äntligen din fästmö, snyftar Lisa fram med tårarna rinnande ner för kinderna.
– Ja, gullungen min, om du vill, svarar jag och tar av henne både blus, BH och kjol.
Med jag sitter där med Lisa i knät och kelar med hennes gosiga tuttar knackar det på dörren.
– Kom in.
Albert sticker in huvudet.
– Oj, ursäkta, stör jag.
– Nej inte alls Alfred, kom in bara. Dom här har du väl sett förut, säger jag och kramar den rodnade Lisas bröst.
– Ja det har jag, men inte i dina händer, skrattar Alfred.
– Passa på nu då. Men vad vill du?
– Jo, Elizabeth vill tala med dig. Jag har smort in henne med salva, och bäddat ner henne så hon ligger i sängen.
– Ok. Jag kommer.
– Jag väntar här hos Lisa.
– Bra. Du behöver inte vara orolig Lisa. Jag skall inte göra något mer med frun. Varken det ena eller det andra.
– Och jag skall inte göra något med Lisa, skrattar Alfred. Det orkar jag inte. Två gånger på en och samma kväll. Det var länge sedan.
Lisa ler bara rodnande.
När jag kommer in till Elizabeth ligger hon på mage. Det gör tydligen minst ont. Hon tittar matt på mig och säger:
– Tack Göte. Det gjorde ont, och det gör det fortfarande. Men jag förstår hur mycket ont jag har gjort Albert under alla år som gått. Och även Lisa, och dom andra flickorna som har jobbat här.
– Bättre sent än aldrig Elizabeth.
– Ja Göte. Och skulle jag falla tillbaka så får du göra om det.
– Med nöje Elizabeth, hoppas att det blir snart, säger jag och skrattar.
– Nej, det kan du glömma, svarar hon med en grimas.
– Ja, kanske det. Jag går väl in till Lisa igen. Vi har lite mer att prata om.
– Du glömda piskan Göte.
– Behåll den som en påminnelse Elizabeth.
– Jag kommer att minnas det ändå. Men tack i alla fall.
– Du kan ju alltid be Albert att han tar fram den och ger dig en omgång ifall att du känner att du är på väg att glida tillbaka igen.
– Nej Göte, det får du göra i så fall. Albert klarar knappast det.
– Som du vill gumman lilla, som du vill.
Elizabeth försöker att le, men det blir mest en grimas.
När jag kommer in till Lisa skiner hela hon som en sol, där hon fortfarande sitter med bara trosorna på sig.
– Göte, Göte älskling. Jag har fått påökt.
– Vad bra Lisa. Du har väl tackat ordentligt.
– Jadå, det har jag, men inte så.
Och så skrattar vi alla tre.
– I fortsättningen skall Lisa få vara ifred. Nu funkar det ju ihop med gumman igen. Men både gumman och Lisa kan ju behöva lite smisk då och då, så kanske, man vet ju aldrig.
– Du kan alltid lita på mig Albert. Jag ställer upp när det behövs.
– Du får inte vara så hård mot frun Göte, hon är ju snäll nu.
– Lugn Lisa lilla, du skall få det frun inte får.
Hon tittar på mig med en skrämd blick innan hon svara:
– Menar du allvar Göte?
– Javisst. Det är klart att jag gör.
Lisa bleknar, men sedan ser hon att jag flinar, och säger lättad:
– Fy vad du skrämde mig Göte. Men jag älskar dig ändå.
– Och jag dig, knullungen min.
Den kvällen fick Lisa lite mer smisk, men bara lite. Och så fick hon smaka på kuken i rumpan också. Även om det var trångt och svårt att få in den. Och efter det hade hon verkligen svårt för att sitta på ett par dar. Men, eftersom vi fortfarande är gifta, Lisa och jag, tycker jag att det är lite för ”privat” att skriva så mycket om.
Jag blev väldigt god vän med Albert och Elizabeth, så även i fortsättningen när jag ändå var där och hälsade på Lisa passade jag på att läxa upp ”gumman”. Men hon behövde aldrig någon mer ”stor” tillrättavisning mer, utan det blev mest hårborsten i all välmening, med tillhörande knull och sug. Någon gång när hon hade varit lite extra stygg fick ”kissemissen” smeka henne, men mattpiskaren klarade hon sig undan.
På den vägen fortsatte det, även efter det att jag och Lisa hade gift oss, och hon hade slutat sitt pigjobb för att bli mamma och hemmafru. För vi fortsatte att umgås med Albert och Elizabeth, och ibland behövde Elizabeth en liten påminnelse.
Alberts och Elizabeths bröllopspresent var förresten en sprillans ny Volvo.
Under åren som gick avlöste den ena pigan efter den andra varandra hos Albert och Elizabeth. Men det var aldrig någon som neg för mig eller Lisa när vi kom på besök, även om dom neg djupt för både ”herrn” och ”frun”.
Till mitt stora förtret så höll Lisa ett öga på mig varje gång vi hälsade på, så jag fick aldrig en chans att ”vänslas” med dom nya pigorna.
När våra barn växte upp lärde dom sig också att njuta av en liten ”risbastu” då och då. Men det är en helt annan historia, av mer privat karaktär, så den tänker jag inte heller berätta mer om.
Kommentarer? Skriv här på sidan, eller till mig: sir_gote@hotmail.com
Fler noveller av samma författare
helt totalt underbar historia!