Överklassfittan. Del 1.
Del 1.
Av:
Sir Göte Borgare.
Det jag tänker berätta om här nu är ”gamla ungdomssynder”, sedan länge preskriberade. Motparterna är mer än väl både döda och begravda så här dags, så dom har nog inget emot att jag skriver och berättar om det.
Jag var väl så där nyss fyllda18 år. Jag hade i alla fall inte gjort lumpen ännu. Tuff som jag var, (läs, trodde att jag var), på den tiden, chockerade jag gärna äldre människor med mitt grovkorniga vokabulär. En kväll gick jag ensam, på väg hem, på en riktig ”överklassgata” där det låg den ena lyxvillan efter den andra. Jag var bra sur och förbannad, för jag hade stämt möte med en brud som aldrig kom. Plötslig svänger det in en riktigt stor vräkig djävla bil mot ett jättegarage mitt framför mig, och klipper nästan av tårna på mig. Ut trippar en i mitt tycke mycket äldre parant liten nätt dam och går upp mot en stor helvetes skrytvilla. Efter henne kommer en betydligt tjockare, välklädd äldre herre. Nu efteråt förstår jag att dom väl knappast kan ha varit mer än så där i 50, högst 60-årsåldern, men med mina ögon sett på den tiden var dom lastgamla.
När jag går förbi säger jag högt:
– Hyfsad kärring du har. Får jag komma med in och knulla henne?
– Oförskämda slyngel! Tala inte så om min fru, för då skall du minsann få med mig att göra, säger gubben, och svänger runt på klacken.
– Tyst Alfred. Det här sköter jag om! Visst unge man. Kom bara med in så får vi diskutera saken.
– Jag är inte mycket för diskussioner. Jag är en handlingens man, vräker jag ur mig så tufft jag kan.
– Ja, jag förstår det, men kom med in ändå så får vi språkas vid lite.
Hade blickar kunnat döda så hade jag aldrig kommit längre, så illa blänger hennes man på mig. Jag tvekar lite, för jag tyckte inte om gubbens blick, men ett snabbt ögonkast från henne får honom att lomma in med sänkt huvud. Ok, tänkte jag, hon tycks ju ha full koll på honom, så jag följer väl med in då. Lite vågat kanske. Men som sagt var, på den tiden var jag ju tuff till tusen.
Väl inne blir jag nästan bländad av lyxen. En sådan lyx hade jag knappt sett på bild ens gång. Än mindre upplevt i verkligheten. Fattig arbetargrabb som jag är.
– Varsågod och sitt säger kärringen, och pekar på en hyperelegant soffgrupp.
Tufft slänger jag mig ner i soffan, och försvinner nästan helt i den mjuka stoppningen.
– Alfred, sätt på lite kaffe till oss. Pigan har ju ledigt i kväll.
Alfred lommar surmulet iväg ut i köket, och kärringen fortsätter:
– Vad heter du då unge man?
– Göte, svarar jag kort.
– Jag heter Elizabeth, med z. Vad var det du sa att du ville göra?
– Knulla dig, mumlar jag tyst långt nerifrån dynornas djup. Nu betydligt mindre tuff än alldeles nyss.
– Ja varför inte? Alfred kan ju inte längre så …
– Tänk på att det är mig du är gift med, hörs det från köksregionerna.
– Tyst Alfred. Sköt du det du skall. Det här sköter jag. Du vet mycket väl att det var flera år sedan du kunde göra något sådant sist, och jag har faktiskt fortfarande vissa naturliga behov.
– Ja, älsklig, hörs det svagt från köket.
– Det kanske är bäst att ni får diskutera saken i lugn och ro, försöker jag medla. Jag kan ju komma tillbaka senare, fortsätter jag, och ser en chans att fly fältet med äran i behåll.
– Sitt kvar Göte, säger Elizabeth strängt, Alfred kommer snart med kaffet och det lilla som huset har att bjuda på. Pigan är ju ledig i dag, så det finns inte så mycket hemma.
Innan jag hinner protestera något mer kommer Alfred in med kaffet, och sedan går han ut och hämtar doppat. Och vilket doppa sen! Det är sånt som jag på sin höjd har sett på riktigt stora släktkalas. När någon väl bemedlad släkting fyller jämt.
”Pigan är ju ledig i dag, så det finns ju inte så mycket hemma!” Jo jag tackar jag.
– Ursäkta att det är så fattigt, säger Alfred, men pigan är ledig i dag, så det finns ingen som kan gå och handla.
”Ursäkta att det är så fattigt, man pigan är ledig i dag, så det finns ingen som kan gå och handla!” Snacka om överklass alltså!
Efter kaffet och en del kallprat, mest från Elizabeths sida, plockar hon fram en anteckningsbok, tjock som en psalmbok. Utan att bevärdiga varken mig eller Alfred med en blick bläddrar hon förstrött i boken innan hon säger:
– Nu skall vi se vilken dag som passar oss bäst. På lördag kväll blir bra. Eller hur Albert?
– Om det passar mig skiter hon fullständigt i.
– Ja, älskling, svarar Albert med blicken i golvet.
– Då kan du ju gå ut med dina kamrater och roa dig, så slipper du sitta här nere alldeles ensam.
– Ja, älsklig.
– Ja unge man. Välkommen tillbaka hit på lördag klockan 20 då.
– Ja, javisst, hackar jag fram.
Elizabeth sträcker fram handen med ovansidan uppåt, tydligen för att få en handkyss, Men det ignorerar jag fullständigt. I stället tar jag i hand på vanligt vis, och kramar riktigt hårt. Elizabeth drar häftigt efter andan och bleknar betydligt under sminket. Jag är ganska storvuxen och stark i nyporna, grovarbetare som jag är. Sedan får Albert ett handslag där jag tar i så mycket jag kan, och jag ser på honom att det gör ordentligt ont, men han försöker hålla masken.
Tankarna mal runt i huvudet på mig när jag fortsätter hemåt. En sån djävla överklasshora. Helvetes fittdjävel. Trodde allt att hon var något. Bara bestämma över mig så där. Men det är ju klart. Fitta har hon ju förstås, och det är jag inte bortskämd med. Men å andra sidan är hon ju lastgammal och säkert helt slutknullad i fittan. Men vad fan, jag säger som drängen där jag var sommarbarn sa: ”Fitta som fitta. Antingen den sitter på en häst, ko eller ett svin. Den duger att knulla ändå!”
På lördag kväll står jag åter utanför lyxvillan, uppklädd och vattenkammad. Medan jag står där i mörkret, (eftersom det är tidig vår har det redan mörknat), och försöker att samla ihop tillräckligt mycket mod för att gå fram och ringa på. (Så var det med den tuffheten), Försiktigt tittar jag mig omkring och jag är på vippen att smita iväg igen när ytterdörren öppnas och Albert kommer ut tätt följd av Elizabeth. Jag gömmer mig kvickt bakom en buske och hör följande samtal utspela sig:
– Nu ser du till att sköta dig Albert, och du kommer inte hem igen före klockan 23. Är det uppfattat!
– Ja, älskling. Inte före klockan 23.
– Nu hoppas jag bara att den unga mannen kommer också. Jag behöver verkligen piggas upp lite. Eller hur Albert?
– Ja, älskling.
– Jag hoppas verkligen att du menar det.
– Jadå, jovisst menar jag det älskling.
– Bra! Seså. Iväg med dig nu.
– Ja, älskling.
Vilken djävla toffel. Hur fan kan han låta kärringen köra med sig så? Bara bli utkastad för att tanten väntar på sin unga älskare. När Albert har försvunnit har jag fattat mod och går fram och ringer på. Fast besluten att inte låta henne köra så med mig i alla fall. Elizabeth öppnar nästan innan fingern har lämnat tryckknappen. Hon måste ha stått innanför dörren och väntat.
– Åh, välkommen, välkommen Göte. Stig in och känn dig som hemma, låter det med sirapsröst.
– Tack, det var snällt, svarar jag väluppfostrat.
– Vill du ha kaffe?
– Nej tack, jag har nyss druckit.
– Det kanske är lika bra. Pigan har fått ledigt i kväll igen för att inte hon inte skall störa oss.
– Så bra då.
– Javisst är det, pladdrar hon på. Vill du kanske att jag visar dig runt i huset?
– Ja tack, gärna det, men var är gubben då?
– Åh, han är ute med sina kamrater och roar sig.
– Va bra, då är det ingen som kan störa oss?
– Nej, vi har hela huset för oss själva.
– Toppen.
Medan Elizabeth går pladdrande före mig, får jag en rundvandring i ”residenset”. Först undervåningen, där jag i första hand baxnar inför ”vår lilla matsal” som hon uttrycker det. En jättesal. Sedan, när hon visar ”herrummet”, som vi tyvärr aldrig använder, ilsknar jag till lite. För jag förstår förbannat väl varför. Det är väl knappast troligt att Albert får ta med några av sina kompisar hem. Därefter går vi upp på övervåningen. Elizabeth före och jag efter. Mitt i trappan stannar hon och säger:
– Vad är du för en gentleman egentligen Göte, som går efter en dam uppför en trappa.
(Till saken hör att enligt ”fin” etikett skall en man gå före en dam uppför en trappa, och efter henne ner. Detta för att han inte skall kunna kika under hennes kjolar). Så pass mycket vet jag i alla fall om god uppfostran. Men jag bryr mig inte om det.
– Jag är ingen gentleman. Jag är en vanlig enkel arbetare, svarar jag, som börjar tuffa till mig lite igen.
– Ja, det har jag verkligen förstått.
– Duger jag inte för det kanske.
– Jovisst, jovisst. Du duger alldeles utmärkt.
– Nå då så. Skall vi fortsätta då?
Utan att svara något fortsätter Elizabeth upp, (fortfarande före mig), och visar gästrummen, sedan pigans rum. (Vilket djävla litet kyffe hon får hålla till i. Inte ens ett fönster)! Till sist visar hon sovrummet. Samma lyx som överallt annars, med en stor helvetes djävla ”filmstjärnesäng”.
Nu har jag hunnit tuffa till mig riktigt ordentlig igen, och gett mig fan på att hon inte skall få en chans att behandla mig så som hon gör med Albert. Så väl inne i sovrummet säger jag lugnt:
– Ja men då är det är väl lika bra att vi stannar här, det är ju ändå hit vi skall förr eller senare! Eller hur?
– Jovisst, det har du alldeles rätt i.
– Kanske lika bra att du drar överkastet av sängen med en gång då.
– Ja, det har du också rätt i.
– Jasså det är här du och gubben ligger och vräker er.
– Nej, det här är min säng, Alfred ligger där borta, säger hon och pekar på en liten ynglig säng längst ner i ena hörnet.
Det kunde jag ju ge mig fan på, att hon som är liten och mager skulle ligga i den här stora djävla sängen och vräka sig ensam. Medan Alfred som är mycket kraftigare får hålla till godo med en liten en. Knappt större än en tältsäng.
Fan vad fumligt hon bär sig åt med överkastet. Det är nästan så jag har lust att visa henne hur det skall gå till, men i stället klappar jag henne på röven som sticker upp och säger:
– Den skall det ta mig fan bli nåt att ligga och guppa på.
– Va!! Vad menar du? Vem tror du att du är, tjoar Elizabeth till medan hon studsar upp som en stålfjäder, men hon lugnar snabbt ner sig när hon inser att nu är det inte Albert hon har att göra med.
– Jag vet vad jag gör. Och jag vet vem jag är. Och jag vet varför jag har kommit hit också. Kom igen nu för fan och ruska ut pattarna.
– Usch, ett sånt språk.
– Det får du allt finna dig i att höra nu när du skall ha en arbetare till älskare. (Och jag är nära att lägga till ”din djävla överklassfitta”, men jag lyckas bita igen).
– Ja, ja. Man kan ju inte få allt.
– Nej, men nog fan skall du få kuk så att du blir nöjd.
– Ja, det får jag verkligen hoppas.
– Var lugn för det du. Här handlar det inte om någon hunsad djävla toffelkuk, utan en rejäl välvuxen arbetarkuk. Kom igen nu kärring. Av med paltorna bara! Vad fan väntar du på?
Elizabeth sätter näsan i vädret, men utan vidare kommentarer tar hon av sig det ena plagget efter det andra, med mig som intresserad åskådare. Till sist har hon bara Bh och trosor kvar. Jag konstaterar belåtet att hon har ett par rejäla bomber fast hon är liten och spinkig. Så åker Bh:n av, och pattarna fullkomligt väller ut. Ja just precis väller ut! För vilka djävla hängpattar hon har. Men som hon själv sa nyss: ”Ja, ja. Man kan ju inte få allt”. Innan hon drar ner trosorna ger hon mig en lång blick som jag inte fattar innebörden i, men skit samma just nu.
Så står hon då där framför mig helt näck, bortsett från ett tjockt pärlhalsband, ett par diamantörhängen och en hel djävla dröse guldringar med en massa glittrande stenar i. Jag studerar henne ingående utan att säga något och konstaterar att det är en riktigt rejäl stor kolsvart fittbuske hon har.
– Nå! Duger jag?
– Ja för fan, man kan ju inte få allt.
– Var nu inte så spydig, fräser Elizabeth.
– Vad fan gnäller du för? Det var du som sa det från början.
– Förlåt då, det var inte meningen att jag skulle säga så.
– Det kan hända, men du sa det lika förbannat.
– Förlåt Göte.
– Ja, ja. De é ok. Men då vill jag inte höra något mer sånt!
– Jag lovar. Det skall du slippa, men skall inte du ta av dig?
– Nix, det kan du göra om du är så intresserad, svarar jag kolugnt.
– Ja om du vill det så …
– Ja, om du vill smaka kuk så …
Först knäpper hon upp skjortan och drar av den, sedan knuffar hon ner mig på rygg i sängen och låter uppskattande fingrarna glida genom ”ryamattan” jag har på bröstet. (Jag är faktiskt ganska ”luden”). Därefter drar hon av mig byxorna och sliter av sockarna. När hon tar tag i kalsongerna säger hon:
– Nu skall vi se om det har varit mödan värt.
– De kan du ge dig fan på.
Kuken står som ett spett och kommentaren blir:
– Oj, den var inte dålig.
– Det vet jag mycket väl. Och jag vet hur jag skall använda den också. Sug!
– Hör nu, vad inbillar du dig egentligen din …, börjar hon ilsket.
– Det var ett djävla tjatande på dig. Snacka inte så mycket. Sug bara, och låt kuken tysta mun!
– Mummel, mummel, mummel. Något om ohyfsat och lite annat ohörbart.
– Va sa du?
– Åh, inget särskilt.
– Har du något att säga som rör mig, så säg det högt så jag hör.
– Ja Göte.
Hon drar några prövande tag i kuken och drar ner skinnet, innan hon försiktigt tar den i munnen och suger lite tafatt. Troligen har hon väl aldrig haft en kuk i munnen förut. Det känns riktigt skönt att få kommendera henne.
– Vänd dig med häcken hitåt så att jag kan kolla in muffen, blir nästa order.
Lydigt kryper hon runt så att hon kommer med ett ben på var sida om mig, med fittan rakt ovanför mitt ansikte. Nyfiket bläddrar jag runt bland blygdläpparna, hittar fitthålet, och trycker hårt in tre fingrar.
– Ahh, inte så hårt.
– Vadå hårt. Var du glad att jag inte körde in hela näven.
– Var snäll och ta det lite försiktigt Göte. Jag har inte gjort något sådant här på över fyra år.
– Då är det ju på tiden då, tycker jag, och kör runt med fingrarna så djupt jag når.
– Åh, ah, åh, stönar Elizabeth med kuken i munnen.
Tydligen är hon inte så slutknullad i fittan som jag trodde. Det här kanske kan bli något i alla fall.
– Nog lekt nu. Lägg dig på rygg och upp med benen.
Elizabeth lyder direkt. Jag ställer mig på knä mellan hennes ben. Sätter kukhuvudet till rätta i slidmynningen, tar tag om benen och trycker till.
– Aaahhhhiijjj, tjuter Elizabeth.
– Vad fan är det frågan om? Tål du inte att få en rejäl arbetarkuk i fittan?
– Ta det lite lugnt är du snäll. Den är ju jättestor, och det var ju så länge sedan jag gjorde det.
– Desto skönare måste det ju vara nu då, tycker jag, och sätter igång att råknulla henne medan jag drar och sliter i hängpattarna som flyger fram och tillbaka.
Åh, ah, åh, ah, åh, ah, låter det för varje gång jag kör in draggen i botten.
– Arbetarkuk skulle du ha smakat lite oftare så hade det gått bättre nu.
– Ah. Jag vet. Åh. Jag förstår, åh, det nu. Åh, ah, nu kommer det, ah, för mig, gnäller hon.
– Ja för fan. Kom igen bara.
– Aaahhhhhååå, stönar Elizabeth fram medan hon spänner sig i en båge och skakar i hela kroppen.
Fan vad hon var lättmjölkad. Jag har inte kommit ännu, men känner att det är på väg. När Elizabeths orgasm är över drar jag ut kuken ur fittan, kasar upp och lägger kuken drypande av hennes fittsaftar mellan pattarna och klämmer åt. Sedan bröstknullar jag henne med långa sugande tag. När det närmar sig säger jag:
– Gapa.
– Va, vad menar du.
– Att du skall gapa!
– Aldrig i livet!
– Krångla inte kärring. Var tyst och gapa!
Motvilligt öppnar Elizabeth munnen lite, medan hon fascinerat tittar på kuken som far fram och tillbaka mellan pattarna.
– Gapa ordentlig för fan!
Elizabeth gapar så mycket hon kan. När det går för mig försöker jag att sikta in så mycket som möjligt i munnen på henne, men mycket hamnar också överallt i hennes ansikte.
– Svälj, kommenderar jag.
– Aldrig! Försöker Elizabeth säga med en massa sperma i munnen.
– Krångla inte mer nu kärring. Svälj bara, det är nyttigt.
Med en fruktansvärd grimas sväljer hon, men håller på att få upp alltihopa och lite till igen.
– Fy fan vad hemskt.
– Säg inte så. Det är bara nyttigt med arbetarsperma.
– Ja, men inte där.
– Jo, det är just där den gör nytta, på vissa bortskämda kärringar i alla fall.
– Du kan ju inte vara riktigt klok.
– Det har jag aldrig påstått heller.
– Nej det är ju sant förstås.
– Skall du ha en sats till mellan ögonen kanske?
– Nej tack, helst inte.
– Gå och tvätta av dig då, så fortsätter vi sedan.
– Kan du mera?
– Klart som fan att jag kan mer. Sätt fart nu för helvete kärring.
Elizabeth går till badrummet med svängande röv. Djävlar. Den röven skall också få sitt innan kvällen är över. Där skall ta mig fan kuken in!
– Jag tror faktiskt att hon på något sätt njuter av att bli kommenderad både till det ena och det andra. Troligen har det väl aldrig hänt förr i hela hennes liv att en man har vågat säga så till henne. I synnerhet inte Albert, den djävla toffeln. Det ligger väl lite av nyhetens behag i att få lyda order. Bäst att fortsätta att spela tuff till tusen, så att inte hon får tillbaka övertaget igen.
När Elizabeth kommer tillbaka nytvättad ligger jag fortfarande kvar på sängen med kuken hängande som en dåligt urvriden trasa.
– Du sa ju att du kunde igen!
– Javisst fan kan jag det. Sug du bara upp kukdjävlen igen så skall du nog fan få så du blir nöjd, kommenderar jag.
– Du kunde ju ha tvättat den först.
– För helvete, inget mer krångel nu kärring. Det är bara din egen djävla förbannade fittsaft och min sperma. Sånt som du redan har käkat.
Elizabeth ryser till och grimaserar illa men tar lydigt kuken i munnen och börjar runka och suga. Det tar inte många minuter innan kuken står som ett spett igen.
– Sätt dig på den och rid.
– Javisst, som du vill. Det gör jag gärna.
– Tror jag säkert. Och fort skall det gå.
– Javisst Göte.
Hon är snabbt på plats, och när hon har skumpat omkring en stund på staken, medan jag har lekt med och dragit lite i dom slängande hängpattarna, säger jag bryskt:
– Vänd dig om så att jag ser bättre när han åker in och ut.
– Skall jag verkligen det.
– Hör du illa eller?
– Nej Göte.
– Vänd dig ett halvt varv då.
– Ja Göte.
– Det är väl knappast någon nackdel om jag får se den vackra sidan av dig också!
Utan fler kommentarer vänder Elizabeth sig så hon får ryggen åt mig och jag får en strålande utsikt över hela röven, kuken och fittan. Nu ser jag att torvan går långt upp runt rövhålet på henne också.
Efter några minuter börjar hon väl tröttna för knullandet går allt långsammare. Då far fan i mig. Jag får tag i en gammaldags hårborste som ligger på nattduksbordet. En sådan där rund sak med handtag. Den har en stor slät yta på ena sidan och borst på den andra. Med den släta ytan klappar jag till så hårt jag kan på hennes ena stjärthalva. Resultatet blir ett illvrål, för det svider säkert rejält.
Smack!
– Iiiiiaajjj. Vad fan gör du?
– Tig kärring, och öka takten.
– Gör inte om det där.
– Menar du det här? Frågar jag och klappar till igen.
Smack!
– Aiiijjj. Ja just det.
– Öka takten då. Annars så smäll det en gång till.
Kärringen sätter fart, men snart går det långsammare igen. En ny smäll. Nu på den andra skinkan.
Smack!
– Aiijjj. Låt bli.
– I helvete heller.
– Du kan väl vara snäll och låta bli.
– Sätt fart då.
– Jag orkar inte.
– Då smäller det igen, säger jag och klappar till.
– Smack!
– Aijj. Ja, ja. Jag skall. Jag skall.
Snart har hon tröttnat igen och jag inser att så här kommer det inte att hända mycket. Hon är helt enkelt för gammal för att orka. I stället säger jag till henne att lägga sig på magen på sängen, vilket hon villigt gör.
– Nu skall du få något som du knappast har fått för mycket av i ditt liv.
– Vad då?
– Ligg bara still och ta emot så märker du snart det.
– Men vad då?
– Det här, svarar jag, och klappar till med hårborsten det värsta jag kan på den putande röven.
Smack!
– Ooaaiijjj. Låt bli, skriker Elizabeth och försöker komma undan.
– I helvete heller. Ligg still annars blir det bara värre, säger jag och tar ett stadigt tag i hennes långa hår och trycker ner hennes ansikte i kudden.
Smack!
– Ajjj. Du gör mig illa, hörs det dovt.
– Det skall svida ordentligt. Det är det som är meningen. Har du aldrig fått smisk förr, frågar jag fast jag redan vet svaret?
Smack!
– Ajjj. Nej, det har jag inte. Inte mer nu. Jag vill inte.
– Nej, jag förstår det, men jag vill, och du skall bara ta emot vad du får. Både kuk och annat
Smack!
– Aijj. Nej, jag vill inte mer. Jag gör vad du vill.
– Jag vet. Men först skall du ha ordentligt med smisk i röven.
Smack! Smack! Smack! Smack! Smack!
– I takt med slagen skriker Elizabeth som en stucken gris rakt ner i kudden
När jag har slagit så att hela röven är illröd och jag nästan är lam i armen, tycker jag att hon har fått nog. Så jag lägger bort hårborsten, sätter mig grensle över hennes ben, drar isär dom välsmiskade stjärthalvorna, sätter kuken mot brunögat och trycker på.
– Nej. Inte där, gnäller Elizabeth.
– Håll käften satans kärring, du ska bara ta emot vad du får.
– Jamen inte där. Det har jag aldrig gjort tidigare.
– Du hade aldrig sugit kuk heller men det gick bra.
– Det var en annan sak.
– Då är det ta mig fan på tiden att det går bra här också nu, tycker jag och pressar långsamt in kuken i det trånga hålet. Här har det kommit ut mycket skit. Nu skall det ta mig fan komma in en stor kuk så lång den är!
– Aj, aaj. Sluta. Det gör ont. Snälla.
– Ja, men in skall han. Hela huvudet är redan inne, och nu kommer resten, svarar jag, och trycker till.
– Ajjj. Du är inte riktigt klok. Du spräcker mig.
– Skitsnack. Nu är han inne och nu skall du rövknullas!
– Ajj. Nej, jag vill inte.
– Håll käften. Din vilja sitter i hårborsten. Skall du ha mer?
– Nej, nej. Snälla du, inte mer.
– Tig och ta emot då.
Med dom orden spänner jag på henne så att svetten lackar, och för varje gång jag kör in kuken, stönar Elizabeth högt: Åh, åh, aj, åh, aj. Efter ca10 minuters hårdkörning och en djävla massa stönanden från henne känner jag att det är på väg, och när det går trycker jag in kuken extra långt och låter det bara spruta upp i tarmen.
– Aaahhhhåååå, låter det från Elizabeth.
– Det var skönt. När kuken börjar slakna drar jag ut den, reser mig upp och daskar till Elizabeth på den fortfarande bra röda baken med orden:
– Upp och hoppa. Nu är det dags för tvättning.
– Aij! Ja. Jag kommer strax, svarar hon trött.
– Sätt fart kärring. Annars får du smaka hårborsten igen.
– Nej, nej. Inte mer i kväll, tjoar hon och far upp som ett skott.
– Först skall du tvätta mig.
– Aldrig i livet! Det får du göra själv.
– För helvete kärring! Trilskas inte mer nu! Sätt fart, annars blir jag riktigt arg på dig, och då blir det ta mig fan en ny rejäl vända med hårborsten direkt. Nå. Hur blir det? Nu är armen utvilad.
– Ja. Ja snälla Göte, jag skall. Jag skall.
När vi är tvättade säger jag till Elizabeth:
– Ok. Ner på knä och sug av en sats till.
– Nej, nu får det räcka för ikväll.
Va fan, försöker hon ta tillbaka kommandot?
– Sug! Ryter jag fram, och tar tag om hennes nacke och trycker ner henne mot kuken.
– Du skall vara fan så glad att kuken blev tvättad först efter det att den hade varit i din feta djävla röv och rotat.
Utan vidare protester tar hon kuken i munnen och suger.
– Runka också, så att det händer något.
Lydigt runkar hon kuken medan hon fortsätter att suga.
– Nu sväljer du allt du får. Utan krångel!
Elizabeth försöker protestera med kuken i munnen, men jag avbryter henne med orden:
– Du gör bara som jag säger, djävla hagga, annars kommer jag att köra ner kuken långt ner i halsen på dig när det går för mig. Och så kommer du att få en helvetes massa stryk av hårborsten som avslutning.
– När det går för mig sväljer Elizabeth snällt hela satsen med en ful grimas, medan hon ryser till i hela kroppen.
Efter det tycker jag att får räcka för i kväll, så vi klär på oss och går ner till bottenvåningen. Där sitter Albert och väntar.
– Vad sitter du här för? Du skulle ju hålla dig hemifrån!
– Elizabeth! Klockan är halv ett på natten. Så låt Albert vara ifred. Säger jag hårt.
– Javisst Göte. Jag visste inte att den var så mycket.
– Det går ju att titta efter. Eller hur?
– Ja. Jo. Förlåt mig Göte.
– Låt gå för den här gången då. Men gör inte om det för då vet du vad som händer.
– Ja, Göte. Förlåt mig, säger hon tyst medan hon sneglar på Albert som inte rör en min.
Efter lite kallprat bestämmer jag mig för att gå hem, och när jag är klar att gå säger jag till Elizabeth:
– Nu ser du till att vara lite snäll mot Albert, annars kanske jag kommer tillbaka och är lite mer hårdhänt.
– Ja, Göte, det lovar jag.
– Bra! Se till att hålla det löftet också. Jag kommer att ha fortlöpande kontakt med Albert efter det här. Är det förstått!
– Ja, Göte. Jag förstår fullkomligt.
– Det är nog säkrast. Det finns annat än hårborstar som gör betydlig ondare.
Nu är det Elizabeths tur att titta ner i golvet.
När jag går följer Albert mig till dörren och när vi skall skaka hand säger han:
– Försiktigt Göte. Jag har fortfarande ont sedan förra gången.
Jag flinar bara till svar.
– Du är välkommen tillbaka när du vill Göte, viskar Albert. Jag hörde vad Elizabeth fick av hårborsten där uppe, och det kändes skönt. Tro mig, det kändes verkligen skönt.
Jasså. Albert tjuvlyssnade utanför dörren. Ja, det är honom väl unnat.
– Jag tror dig Albert. Och det är inte alls omöjligt att jag kommer tillbaka. Du kan ju alltid ringa mig någon gång om du tycker att det behövs. Och så får han mitt tfn. nr.
– Det kan du lita på att jag skall göra. Sköt om dig.
– Samma. Ha det så bra.
– Hej då.
– Hej.
När jag går sticker Albert ner ett papper i min ficka, och när jag kommit en bit på väg tittar jag efter vad det var för papper han stoppade dit. Döm om min förvåning när jag fiskar upp en tusenlapp.
Detta hände för så pass länge sedan att 1 000: - var en fruktansvärd massa pengar för mig, som hade en månadslön före skatt på ungefär lika mycket. Det räckte nästan till hela körkortsutbildningen. Och så fick jag knulla och smiska en riktig överklassfitta också. Det du. Det smakade.
Kommentarer? Skriv här på sidan, eller till mig: sir_gote@hotmail.com
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Man kan ju tro att det är Lars Ohly som skirvit denna novell. Du saknar verklighets perspektiv. Om nu inte denna var skriven före andra världskriget.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
lite hårdhänt va?????????!!! är du så?