Förvandlad väninna

---

---

Hennes små strykningar med händerna mot min kropp. Smekningarna mot kinderna, överarmarna och rufsandet i håret. De borde ha fått mig att reagera, att starta varningssignalerna, att dra öronen åt mig. Men så fungerade det inte. Jag kände mig smickrad, som att hon tyckte om mig på ett annat plan. En äldre kvinna som uppskattade sällskapet av den yngre mannen. Som tyckte att jag var en trevlig bekantskap, kanske litet moderligt mot den yngre.
Hon- eller vi – hade skrattat och haft roligt hela vägen hem från affären. Vi hade inte träffats på flera år, så det var mycket att prata om. Och hon var sig lik, nyfiken på mitt privatliv – som alltid. Självironisk över sin egen situation, ensamlevande sedan det sista misslyckade förhållandet som tog slut långt innan vi senast möttes. Det var som vanligt, hon var sådan. Pratade gärna om förhållanden, men hade inte alls något behov av att ha något själv.
- Nej, jag är för gammal. Jag lever mitt liv och trivs med det. Det där andra är inget jag tänker på, det är passerat för mig.
- Men du håller förstås igång. Mitt uppe i att skaffa barn och sånt, hade hon skrattat och som av en händelse understrukigt det genom att svepa sakta med handen över mitt lår.
Då hade jag känt en ilning genom kroppen och stelnat till. Men min reaktion hade nog gått henne förbi, handen hade redan lämnat mitt ben. Och jag hade inte mött hennes blick eftersom det var jag som körde.
Hon hade gått på och berättat om sina vilda dagar med sina väninnor på 1960-talet, då karlar var viktiga för dem. Inga detaljer, bara små antydningar om att händelserna man inte pratar om varit många och inte särskilt oskuldsfulla.
Jag kunde tänka mig de åren. Eftersom jag föddes i slutet av ungdomsrevoltens tid hade jag inga minnesbilder av den. Men att tänka sig är inte särskilt svårt för en man vars ålder innebär att de sexuella lustarna är ett med personligheten.
Jag borde ju ha förstått, men gjorde det inte. Hennes samtalsämnen var alltid de här. Och de fick mig aldrig att uppfatta henne som en snuskgumma, snarare som en produkt av den frigjordhet som kännetecknade de sista åren av hennes ungdom.
Klyschan ”dubbelt så gammal” stämde in. Ja, hon var faktiskt litet mer än så. Rynkorna hade kommit, magen var varken platt eller fast längre, snarare med en markerad kvinnomage, stussen och bysten välfyllda. Hon var kroppsligt sett urtypen för en kvinna i 55-års åldern.
- Det är så trist idag, menade hon när vi klev ur bilen och lyfte fram hennes matkassar. Du vet, man törs knappt gå ut på kvällarna.
- Hurså? undrade jag. Är du rädd för att våldtäktsmännen ska fly?
- Skulle vara det, skrattade hon. Jag kan nog ta för mig, ska du veta. Men mot vapen och tillhyggen står man sig slätt. Hjälper du mig att bära in dem?
- Javisst.
Jag greppade de två kassarna och följde henne genom porten och uppför trappan till hennes lägenhet på andra våningen. Vi klev in och hon pekade mot köket.
- Ställ dem därinne så sätter jag på kaffe. Du har väl inte bråttom?
Jag nickade och började se mig om. Köket var litet och smalt, med ett bord och två stolar längst in mot fönstret. Hallen hade en dörr mot toaletten, en bred öppning mot vardagsrummet och en halvt öppen dörr mot sovrummet. ”En tvåa”, noterade jag utan överraskning. Sängen i sovrummet var inte heller något oväntat, en bred enkelsäng, en typisk en-och-tjugo. Jag sköt upp dörren och klev in för att se vad som hängde på väggarna. Det var inramade romantiska affischer med drömmotiv som gick ton-i-ton. Mitt emot sängen fanns två garderober med speglar infattade i dörrarna.
- Här ligger du och beskådar dig själv, sa jag när jag upptäckte att hon kommit efter.
Hon skrattade:
- Det är nog inte så mycket att beskåda. En gammal kärring som haltar ur sängen på morgonen. Speglarna satt där när jag flyttade in.
Jag gick vidare till vardagsrummet. En hörnsoffa, ett bord, en fåtölj och en bokhylla. Och så en TV förstås. Och en video med mängder av band på en hylla intill.
Hon såg vad jag sett.
- Det är inte klokt så man beter sig. Spelar in film efter film men hinner aldrig se ikapp. Det går för mycket man vill se på TV hela tiden.
- Vad brukar du se?
Hon hade redan börjat gå ut ur rummet när hon svarade:
- Det blir mest serier och nyheter. Och allsångsprogrammen. Det är så skönt att höra att allsång kan låta vackert. Det kan man inte säga att det gör när jag själv måste stämma upp på fester.
Jag följde raden av böcker i bokhyllan. Det var de vanliga titlarna från 1970-talets bokklubbar, som man möter i de flesta hem. En länga pocketböcker fångade mitt intresse. Titlarna skilde sig från de traditionella. De beskrev olika österländska terapimetoder – träningsprogram och massagetekniker.
Jag vandrade ut i hallen igen, såg att det rörde sig i sovrummet och stannade.
- Kan du knäppa upp klänningen. Det är bäst att passa på att slippa de eländigaste knapparna när man har sällskap i huset, hojtade hon.
Jag klev in. Hon stod med ryggen mot dörren, huvudet vridet mot mig och sträckte sina fingrar mot de två översta knapparna mellan skulderbladen. De undre var fortfarande knäppta. Jag följde fingervisningen och gick på den översta knappen. Klänningen var tätknäppt med trånga knapphål, så jag lirkade en stund med varje knapp innan den gled ur sitt grepp.
- Jag ska inte ut mer, så jag tänkte sätta på mig något ledigare, förklarade hon.
Jag kom ner under skulderbladen och tvingades peta litet extra för att inte få med behån mellan fingrarna.
- Och du har ju en viss färdighet.
- Knäppa av kvinnokläder har man gjort förr, menade jag och fortsatte neråt svankryggen.
- Jaså, men att trassla mellan valkar är väl en ny erfarenhet för en ungdom som du?
- Valkar?
Jag låtsades låta oförstående.
- Vet inte vad damen pratar om. Pojkspolingen ser bara en normal kvinnorygg i sina bästa år. Jag antar att man inte byter behå när man sätter på något ledigare, konstaterade jag och kände mig litet dum. Jag menar, jag antar att jag inte ska knäppa upp den…
- Tja, jag vet inte. Jag kanske skulle ta på mig något raffigare. Vad tycker du?
Jag visste inte vad jag skulle svara. Det kändes inte som att jag var rätt person att lösa frågan.
- Damen styr som damen behagar, förklarade jag jovialiskt och tog ett steg bakåt och slog ut med armarna för att understryka det gentlemannamässiga i vad jag sagt.
- Säger du det: ”Damen styr som damen behagar”, säger du. Ja, i så fall – knäpp upp den. Damen har bestämt sig för att byta.
Jag knäppte försiktigt upp de två hakarna. Hon fångade de lösa ändarna och höll fast behå och byst innanför den löst hängande klänningen.
- Nu är du fri, konstaterade jag.
Hon svängde runt och sa leende, men med en bestämdhet i rösten som jag inte hört tidigare.
- ”DU”? Jag trodde att vi kallade denna kvinna för ”Damen”!
- Som damen vill.
Hennes blick gick husesyn över min kropp. Hon lade ena handen på mitt bröst som för att mäta ut den rätta distansen och lät sakta klänningen glida neråt. Jag sneglade med, men hejdade mig när jag upptäckte att hennes blick följde mina ögonrörelser. När klänningen dunsade i golvet tittade jag neråt igen och hann skymta hennes nakna kropp, bara skyld av underbyxor och den fladdrande behån innan jag insåg misstaget och snabbt tittade upp igen.
- Svart.
Bara ett ord, hon sa inget mer. Jag stirrade dumt mot henne.
- Nå, vad säger du.
- Vaddå? Jaså, menar du behån? Ja, varför inte en svart…
- DAMEN!
Hennes ögon lyste av bestämdhet.
- Damen klär i svart, förtydligade jag.
- Hon skrattade och strök mig över kinden. Om du vill det så ska jag klä mig i svart. Men det skulle se illa ut ifall du var kvar i sovrummet.
- Åh, förlåt, jag ska genast lämna damen, sa jag och backade ut i hallen.
-- Medan du väntar kan du väl duka fram. Vi sätter oss väl i vardagsrummet?
Jag strosade ut i köket och letade igenom skåpen. Det tog en stund att hitta kaffekoppar och ett fat att lägga upp kaffebrödet från affären på. Jag hann nätt och jämnt slå mig ner i hörnsoffan när hennes klapprande steg hördes genom hallen.
- Nå, vad säger du? Är du nöjd med damens klädsel?
Vad skulle jag säga? Hon hade förpackat sin mogna kropp i svarta nätstrumpor, svarta underbyxor som glänste av läder med blanka nitrader runt midjan, en svart läderbehå av pushup-modell och en tunn svart negligé. På fötterna bar hon ett par stilettklackade glänsande stövlar som räckte över vaderna.
Hon stod bredbent med händerna mot sina breda höfter och såg mig djupt i ögonen.
- Vilken förvandling, undslapp det mig, ställd som jag var inför den rått sexuellt utstrålande kvinnan som nyss varit en vanlig vardagsbekant.
- Det ÄR en förvandling. Framför dig har du Damen, Damen med stort D. Damen som bestämmer, du minns säkert dina egna ord.
Det gjorde jag. Men när hon sakta närmade sig soffan snurrade tankarna kring hur hon tolkat mig. Jag behövde inte fundera färdigt, hon visade tillräckligt tydligt vad hon ansåg:
- Nå, unge man, ska vi visa damen den uppskattning man ger en mogen kvinna?
Jag reste mig upp, men knuffades omedelbart ner igen. Hon satte foten alldeles bredvid mitt lår. Stilettklacken strök mot byxorna och hennes nätstrumpeben sköt ut ur negligén.
- Unge man, du kan börja med att visa din uppskattning för mina ben. Börja nertill.
Jag kände rodnaden slå ut som en utstjälpt Heinz-flaska över mitt ansikte. Bara ”plasch” så hettade kinder, panna och hals. Jag hade hamnat i en situation som jag inte kunde hantera. Jag hade ingen erfarenhet av något liknande, men kände starkt att, det hade hon. Detta var hennes hemmaplan, både bokstavligt och bildligt talat. Och hon visste att utnyttja läget. Hennes nästa ord bekräftade alla mina aningar:
- Dina små antydningar om intresse för en äldre dam har besannats. Är du inte glad?
- Jag vet inte…
Herregud, vad svarade jag? ”Jag vet inte”! Nej, självklart vet du inte, din korkskalle. Men svara inte så, det är att ge upp, att bekänna sitt underläge. Kliv ur eller anta rollen!
- Jag vet inte riktigt var jag ska börja för att behaga damen, fortsatte jag.
Fumlande sträckte jag ut armen och strök försiktigt nedför hennes vrist med ovansidan av handen. Jag lyfte handen och strök över vadens sida. Jag strök igen över lädret som dolde hälsenan. Strök över fotsidan.
- Vackra stövlar, eller hur!?
- Mmm, mumlade jag darrande med rösten full av nervositet.
- Känn lädret mot kinden. Känn hur mjukt det är!
Jag lutade mig framåt och försökte nå stöveln med kinden. När jag inte nådde, lyfte jag försiktigt hennes fot med båda händerna, höll den som den vore av glas och strök den mot min kind. Lädret var mjukt, litet kallt men mjukt och med en dov behaglig doft. Jag stannade upp och lade fotens översida mot kinden. Med ett fast tag om stilettklacken med ena handen, grep jag om skaftets kant med den andra och masserade vaden successivt neråt.
- Du kan det här. Det är bra. Vill man behaga en mogen madam så måste man vara mjuk. Låt mig sätta mig ner så kan du massera båda vaderna.
Jag reste mig och lämnade plats åt henne i soffan. Hon sträckte ut benen så långt hon nådde över den brokiga knutna mattan på golvet. Fötterna hamnade under soffbordet. De syntes genom den svagt rökfärgade glasskivan som låg några decimeter över mattan, i sin tur placerad ovanpå en ram av glänsande mässingsrör. Bordsbenen utgjordes av två upp-och-nedvända U-formade rör.
- Oj, då. Ser man på. Ungdomen måste krypa för att nå Damens fötter. Då kryper vi, eller hur!?
Frågorna, alla frågor, hade förutbestämda svar. ”Nej” var på något sätt inte välkommet. Ordet existerade inte just nu. Ett ”ja”, med tillägget ”Damen” var den enda biten som passade in i det här stora och för mig komplicerade pusslet. Normalt finns ju ett facit, en bild som visar hur pusslet ska se ut när det är färdigt. Nu fanns inget sådant. Jag hade inte ens några kantbitar att tillgå, sådana som brukar ge bra hjälp för att komma vidare när man famlar i blindo. Jag hade inget som kunde hjälpa mig att se någonstans in i den allra närmaste framtiden. Jag var fast i ett rollspel där jag inte ens kunde reglerna. Var gång det fanns alternativ så hade jag två val: Improvisera och riskera att agera komplett fel eller följa de direktiv som gavs. Det vill säga att svara ”ja” och utelämna mig själv till hennes godtycke – eller spel – eller planerade steg – eller vad katten det var. Jag hade EN frihet, och den bestod i att vid varje fråga kunna välja improvisation eller att följa hennes ord. Den här gången bestämde jag mig för att följa orden. Så jag hukade mig och började krypa in i det trånga utrymmet under bordet. Men jag kom bara halvvägs innan huvudet slog i något hårt och vasst. Hennes högerben stod rakt emot mig och stilettklacken satt mitt i pannan.
- Dina kläder är i vägen när du kryper. Ta av dig!
Jag tittade upp, men kunde inte se hennes ansikte. En svart stövel var i vägen.
- Seså, backa ut nu. Skynda dig, jag väntar med spänning på dina unga händers massage!
Inget alternativ! Jag kunde ju inte gärna stanna kvar halvvägs in under bordet. Det var bara att backa ut och resa sig upp.
Min tveksamhet hann rinna av mig under sekunderna det tog att komma ut. Jag drog av strumporna och reste mig upp. Med händerna i kors mot collegetröjans underkant lyfte jag den över huvudet, drog ur armarna och släppte den i golvet. Så lyfte jag blicken. Hennes ögon spelade över min överkropp.
- Kom hit, ställ dig framför mig.
Hon särade benen och visade tydligt var jag skulle stå. Jag gjorde som jag blivit tillsagd, klev fram tills jag kände soffsitsen mot framsidan av mina underben och hennes mjuka lår mot yttersidorna av mina knän. Hennes lädertrosor spändes ut i glipan mellan negligéns två halvor.
Hon lutade sig framåt, lyfte armarna och fattade tag om mina axlar. Så gled händerna sakta nerför överarmarna, in över magen och ner till midjan. Där stannade de först, strök sedan försiktigt litet upp och ner utefter sidorna innan hon tog ner dem igen. Jag stod stilla. Visste inte om jag skulle röra henne, exponera mig själv, verka rädd eller blyg. Höll mig därför neutral men leende.
- Ung och stark, konstaterade hon.
Hon vred sina händer och strök ömt ett par gånger nerför magen med fingrarnas utsidor samtidigt som hennes lår kramade mot mina knän. Plötsligt tvingade hon sig själv att dra sig bakåt.
- Nej, fortsätt där du var. Det var du som skulle massera mig, inte tvärtom!
Jag log, jag hade tagit en liten seger. För ett ögonblick hade hon visat mjukhet, kanske åtrå. Jag backade undan, vände mig om och spände ryggmuskulaturen medan jag rundade bordet. Precis när jag började huka mig för att komma ner i knästående, slog pendeln tillbaka:
- Stopp! Du kanske minns att jag bad dig ta av dig. Att jag ville stanna upp litet för att få känna på din unga, virila kropp, förändrar ingenting. Av med resten nu!
Jag knäppte upp jeansen och drog av dem. Satte tummarna innanför linningen till kalsingarna och avvaktade någon sekund. Så drog jag av dem också. Nu stod jag helt naken mitt på vardagsrumsgolvet framför en kvinna i 55-årsåldern, som satt klädd i negligé, svarta nylonstrumpor, svarta lädertrosor, svart behå och svarta stilettklackade läderstövlar. Dessutom hade jag lemmen hängande halvstyv mellan benen.
Ändå kände jag mig inte liten och bortgjord. Det hade jag antagligen gjort ifall hon suttit vardagsklädd. Men nu var hela situationen ett spel. Jag var strippan som fångade hungriga ögon och hon var det okända med sin mystiska lockelse. Jag njöt av det och stod kvar utan att försöka skyla någonting. Tiden stannade några ögonblick med mig som en öppen bild, med henne tyst och alldeles stilla, sittande med benen tätt ihop, vikta i vinkel åt vänster och med stilettklackarna nersjunkna i den mjuka mattan.
Jag bestämde mig snabbt för att utmana hennes auktoritära roll än en gång. Därför, snabbt innan hon hann bryta dödläget med en ny befallning och kanske innan hon egentligen tittat färdigt, gick jag ner på knä och kröp in under bordet. Men hon hade varit med förr:
- Bra, du lär dig. Det bådar gott att jag ska slippa tjata. Jag avskyr att vara en gnällig tjatkärring!
Hon sträckte ut benen igen, fortfarande tätt ihop, med klackarna rakt emot mig. Jag fångade upp dem i mina händer och kramade vaderna sakta och mjukt med början vid hälarna. När jag nådde knävecken strök jag runt benen över hennes knän och så neråt igen. Vid hälarna strök jag runt mot framsidan och följde fötternas översida, över vristerna upp till knäna. Utan att stanna tog jag chansen och fortsatte upp på lårens översidor, först några centimeter innan jag vände. Så litet längre. När jag undan för undan arbetat mig upp till mitt på låren, lät jag händerna glida mot insidorna på vägen ner. Hennes stuss halkade fram ett stycke på soffdynan. Hon släppte ut låren något och lät mina händer komma åt mer av lårens insidor. Andra gången, när jag smekt henne två tredjedelar upp över låren och valde samma väg tillbaka, gled benen isär så att mina händer fritt kunde glida sin smekande väg tillbaka. Men bara några centimeter. Där slog benen ihop och hon drog sig tillbaka. Aj, då, hann jag tänka innan den riktiga reaktionen kom: Med en klack mot varje axel tryckte hon så hårt att jag tvingades backa.
- Nog! Kom det högt och mer bestämt än någon av hennes tidigare befallningar. Kryp ut!
Jag kröp bakåt med tankarna fladdrande i huvudet. Vad skulle hända nu? Hade jag gått för långt? Blivit för vulgär och intim? Hade hennes regler sträckt sig till oskyldig lek men inte längre? Med ens kändes nakenheten besvärande. Nu förstärkte den osäkerheten. Naturligtvis hade jag gått för långt. Det borde jag väl begripa, att jag är en spoling i hennes ögon. En spoling man kan leka med. Kanske kan lekarna gå för långt och få sexuella anspelningar. Men de leder inte till sex. En kvinna av den äldre generationen har inte sex med en spoling som kunde vara hennes eget barn. Det finns en tabu, och den hade jag inte förstått.
Tänk om jag skulle bli utkastad i det här skicket. Utföst och med kläderna slängda efter. Herregud, bara tanken på att hamna naken i trapphuset, med en ilsken kvinna som drämmer igen dörren och med sina skrik får varenda granndörr att öppnas… Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Ja, vad kunde jag säga? Att jag faktiskt inte hade för avsikt att våldta den äldre kvinnan? Att hon, hur otroligt det än kunde låta, bett mig ta av kläderna för att… ja, för att vad? Hur många skulle tro mig om jag ens försökte komma med en förklaring. Jag var skärrad när jag sakta reste mig upp och förtvivlad väntade på det oundvikliga. Jag höll huvudet nedböjt, kunde inte förmå mig till att möta hennes blick.
- Din lilla olydiga valp. Jag tror minsann att du spårade ur fullständigt. Vad tror du egentligen att du håller på med?
- Jag vet inte… jag…
- Avbryt mig inte! Vad tog det åt dig? Börja smeka en gammal kärring…
- Jag…
- AVBRYT INTE!
Hennes röst gick upp i falsett. Men lugnade ner sig och fortsatte långsamt och så bestämt att den lät som kommen direkt från urberg:
- Du kunde visst inte bara massera de trötta vaderna…
Hon reste sig ur soffan och närmade sig sakta.
- …du kunde inte bara göra mig en tjänst utan var tvungen att leta dig uppför de tjocka låren med dina hälften så unga händer. Som om låren var utsprungna från en 20-årings kropp. Men det är ingen 20-årings, utan en skrynklig, valkig och slapp dams och den har låren fulla av celluliter.
Hon grep mig i skrevet.
- Den här kanske styvnade också. Stod som i givakt, väntande på att få göra sitt!
Hon satte sitt ansikte intill mitt öra, så nära att våra kinder möttes. Hennes grepp vreds så att hon fick tag om det fortfarande halvstyva skaftet. Med ett hårt grepp började hon masturbera mig med långa rörelser.
Hennes andedräkt fläktade svagt mot örat när hon fortsatte:
- Var det så? Var den ungdomligt styv? Kanske lika styv som jag kan känna den bli nu? Är det så… är det så enkelt för dig att hetsa upp dig att du till och med eggas av en gammal kärring?
Hon gled in med ena benet mellan mina. Min rädsla avtog i samma takt som lemmen styvnade. De långa dragen i hennes hårda grepp var otroligt sköna. Varje drag sög ner mer blod mot skrevet. Det tryckte sig in i det redan styva skaftet. Nytt blod letade sig fram, pressade sig in och letade upp utrymmen som fortfarande gick att töja. Det hårda greppet förhindrade tillbakaflödet. Det spände och dunkade i underlivet. Hennes nyloninstängda lår slöt sig kring mitt högerben. Negligén hade glidit undan och jag kände en lätt vidröring mot höften. Så en till. Mjuk bar hud nuddade höften. Drog sig tillbaka och kom igen i en ny strykning. Så lade den sig mot mig, hennes mage formade sig runt min höft. Läder halkade fjäderlätt mot låret. Precis som magen; först fjäderlätt, som av en händelse. Så kom det tillbaka, tryckte lika lätt men nu sakta svepande nedåt innan det lättade igen. För varje vända ökade trycket, tills jag kände formen och hårdheten av hennes vulva. Hon gned sig allt hårdare, med allt längre drag, allt fortare mot mitt ben.
- Det är så va? Du blir upphetsad… av en gammal kärring! Eller hur? Visst finns drömmen där just nu, att få vältra sig i sänghalmen… med en mogen kvinna?!
Hennes röst hade förändrats. Nu genomsyrades den av triumf. Men inte bara triumf. Hon flämtade, andades ryckigt och tryckte kinden mot min under sin egen masturbation mot mitt ben. Hon njöt av ögonblicket, det gick inte att undgå att känna. Jag tog mod till mig och svarade:
- Du gör mig upphetsad.
Några ögonblick hann passera innan det gick upp för henne att jag brutit koden. Hon stannade upp, knöt handen hårt runt min lem och viskade med förställd fräsande röst:
- ”Damen”, om jag får be!
- Ja, naturligtvis. Damen…
Hon drog sig undan. Backade ett steg utan att släppa taget om mitt organ. Använde lemmen som handtag och tvingade mig neråt. Jag vek mig ner på knä. Hon släppte taget och grep tag om min haka.
- Du ska kyssa mig, din odåga! Kyssa mig över hela kroppen. Visa att du njuter av en mogen kvinnas kropp!
- Ja, damen.
Mitt svar kom omedelbart, som en reflex. Jag kröp fram till henne, kysste hennes stövlar. Hon stod bredbent, så jag sökte mig runt stövelskaften, kysste, lät min kind glida över lädret, kysste igen…
Jag fortsatte uppåt, kysste knäna, lårens fram- och baksidor, lädertrosornas framsida, kröp runt och kysste trosornas bakdel, hennes bakdel. För att nå tvingades jag stå på knä. Hon sneglade hela tiden ner som för att kontrollera att jag inte skulle hitta på något dumt.
- Onanera!
- Vad?
- Onanera! Visa att du blir upphetsad av att få smeka en mogen dam. Tänk på att det är en ynnest, få förunnad.
Jag tvekade ett ögonblick, men sträckte ner handen och lät den leka med lemmen medan jag stod i knästående ställning och kysste hennes belädrade underliv. Men hon nöjde sig inte:
- Onanera, Runka ordentligt!
Jag runkade. Hon noterade att jag lydde, sträckte på halsen, la huvudet bakåt och tog emot mina smekningar. Ibland vek hon huvudet på sned, som för att kontrollera. Jag sträckte mig så långt jag kunde. När jag inte nådde längre, reste jag mig upp, kysste hennes bröst inuti läderbehån, masserade bysten, vred mig runt och kysste ryggen, armarna, axlarna och nacken.
När mitt ansikte låg inborrat i hennes lår, vek hon ner blicken och frågade:
- Du runkar väl?
- Ja, damen.
- Är det skönt?
- Ja, damen. Jag blir upphetsad.
- Av runkandet eller av mig?
- Det ena ger det andra, damen.
- Låt den glida mot mig, så att jag känner att du runkar. Ställ dig upp!
Jag gjorde som hon sagt, reste mig och smekte med lemmen mot hennes lår och stuss. Tryckte in den mellan hennes lår och drog ut igen samtidigt som jag kysste hennes nacke och axlar. När jag kom runt, fattade jag tag om hennes skinkor med händerna och utförde rena samlagsrörelser med lemmen ömsom mot hennes mage, ömsom mellan hennes lår.
Hon tog ett steg tillbaka. Med ett snabbt grepp knäppte hon upp behån och lät bysten falla ut. Föll var vad den gjorde, som två halvt vattenfyllda ballonger lade sig brösten mot magen. Hon lyfte dem med sina händer, tryckte dem upp mot sin haka och vaggade med höfterna som i en långsam dans.
- Runka, viskade hon.
Jag fortsatte onanera framför henne. Hon gled med händerna över sin mage, ner på låren och tillbaka upp mot dess insidor. Hennes långfingrar pressade in ett veck i lädertrosorna när de passerade skötet. Först ytterst långsamt, nästa gång snabbare och djupare. Så vände fingrarna direkt i troskanten och smekte skötet om och om igen i allt häftigare rörelser. Höften åkte fram, ögonen vandrade över min kropp. Hon rörde sig dansande mot mig, rullade sin kropp mot min, drog sig undan och återkom. Hon nafsade på mina armar och axlar, strök sitt ansikte med öppen mun över min bringa och kröp ner på knä. Där fattade hon tag med båda händerna om min stake, onanerade mig, släppte taget och strök händerna upp över mina höfter, ner mot skinkorna och tillbaka mot sin egen kropp. Hon slukade lemmen så djupt hon kunde i sin mun, ringlade med tungan runt den och släppte taget igen.
Plötsligt reste hon sig, knäppte upp en knapp i trosorna och drog dem av sig samtidigt som hon sträckte sig mot soffan, och från ingenstans drog upp en massagestav. Hon lade överkroppen mot soffkudden, knäppte igång staven, som gav ifrån sig ett svagt surrande ljud. Hon särade benen, svankade på ryggen och gjorde sig beredd att ta emot mig bakifrån. Satte staven mellan benen framifrån och tryckte den mot sitt sköte.
- Kom, knulla mig, din odåga. Knulla mig nu, fort!
Jag klev fram, ställde mig på knä och styrde in lemmen mellan hennes skinkor. En svag kittling kändes när toppen gled emot den vibrerande staven. Jag drog mig tillbaka något, styrde uppåt och gled in. Hennes fria hand grep om min skinka och tryckte mig hård mot henne. Jag svarade med att pressa in staken så långt jag kunde för att sedan sätta på henne med långa hårda juck.
Vid varje tag kände jag den vibrerande staven glida mot lemmens undersida samtidigt som den tryckte mot hennes klitoris. Hon stönade, lade huvudet på soffan, lyfte det uppåt igen och flämtade:
- Gud, vad skönt. Fortsätt, sätt på kärringen bara. Din odåga!
Svetten droppade från min panna och mitt bröst när jag stötte den sprängande lemmen mellan de stora skinkorna. Vibrerandet mot undersidan fick den att reagera explosionsartat. Jag grep hårdare om skinkorna, stönade och tappade rytmen. Underlivet ryckte och pressade för att få in staken så långt som möjligt.
- Det går… Åh, det går nu!
Hon började jucka emot. Staken sprängde, en kramp tog fart från ljumskarna och riktade sin kraft mot lemmen. Huvudet brusade några ögonblick och så sköt den första strålen. Underlivet ryckte till och slungades framåt. Nästa stråle vräkte sig in i grottan. Underlivet pressade mot hennes skinkor medan de följande strålarna pumpade in. Jag fortsatte jucka och kände hennes underliv först vidgas, sedan dra ihop sig. Hon vred sin hand så att staven ökade vibrationerna. Så klämde hon in min stuss mot sig, skakade i orgasmens första vågor och drog undan staven. Snabbt flyttade hon den runt sig och tryckte den mot sin stjärt. Staven blänkte av min säd, där den sakta tvingade ut ringmuskeln och trängde in. Efter några centimeter lättade hon pressen från sin hand och lät staven stanna, sjönk ihop över soffan och snyftade i takt med att orgasmens sista vågor fick hennes höfter att stötvis rulla och krama de två lemmarna som begravts i henne. Hon vred av staven så att den tystnade helt, släppte taget och sträckte sina armar över sitt huvud. Så låg hon först blick stilla med huvudet lätt lyft och ansiktet strax ovanför soffdynan och andades med djupa andetag. Efter några sekunder juckade hon långsamt mot mig samtidigt som hon la ner huvudet åt sidan och stönade av vällust. Jag följde med i de långsamma samlagsrörelserna.
- Din odåga, stönade hon. Sätter på en gammal kärring så att hon är färdig att tappa andan. Och det mitt på dagen. Gamlingar kan få infarkt av sånt här.
- Kanske de kan, svarade jag. Men nu var det frågan om en dam med stort ”D” som satte en ung odåga på plats. Det var vi väl överens om.
Hon skrattade.
- Ja, vi var det. Och det gjorde vi riktigt bra.
Jag stötte mitt underliv hårt mot hennes, tryckte den halvslappa och avdomnade lemmen så djupt jag kunde. Så harklade jag mig, lade om rösten till den mest myndiga jag kunde:
- Men nästa gång, nästa gång ska du få krypa. Då ska jag visa dig vad som krävs för att en gammal kärring i nåder ska få bli knullad av en ung man i sina bästa år.
- Usch, vilket språk!
- Det kanske behövs.
Jag drog mig ur och bad henne vända sig om. Staven tog jag i handen. Hon la sig med halva stjärten hängande ut över soffkanten, med händerna utefter sidorna. Jag ställde mig på knä mellan hennes ben, pressade in den halvstyva och lyfte massagestaven framför hennes ansikte. Som en reflex höjde hon händerna för att skydda sig.
- Det förpliktigar, sa jag. När en gammal kärring förväntar sig att få bli uppknullad av en ung man, krävs uppoffring. Hon måste visa att hon förtjänar det. Är vi överens?
Hon fnittrade.
- Ja, o herre, det är vi väl!
- Bra, svarade jag. För jag vet inte nu, men det kan ju bli nödvändigt att använda all sin erfarenhet, all sin kvinnliga list och alla metoder för att locka fram kåtheten.
Hon fnittrade igen.
- Och särskilt om hon måste krypa för två yngre män samtidigt.
- Nehe du, det kommer inte på fråga.
- Det där hörde jag inte.
- Det gjorde du visst.
- Nej, nästa gång blir vi tre. Du har ju redan accepterat din roll.
- Inte med de förutsättningarna.
- Vi var nyss överens om att jag bestämmer nästa gång. Men vi får se, jag kanske tar med en yngre väninna och låter dig vara med och bestämma. Demokrati, inte sant. Ska vi tillsammans knulla en yngre kvinna?
Hon fnittrade:
- Du är inte klok. Så kan man väl inte göra.
Jag log mot henne utan att svara, böjde mig ner och kysste hennes byst och drog mig ur. Medan vi klädde oss funderade jag på hennes svar. En annan man var något som skrämde henne. Inte så konstigt egentligen, risken var att leken skulle läcka ut, och då var hennes ställning som respekterad medborgare bortblåst. Hon skulle bli känd över en natt som ”det gamla ludret”. Men fanns någon risk för att en tjej skulle prata bredvid mun? Nej, knappast. Var det därför hon inte slagit bakut över det sista förslaget? Fanns det en lockelse, trots allt, att ha sex med en kille/tjej?
Jag log för mig själv. Jag hade bestämt mig!
När vi druckit det nu allt annat än färskbryggda kaffet och jag drog på mig skorna i hallen, tog jag chansen att testa henne en sista gång:
- På lördag ska jag möta en söt, trevlig, öppen och nyfiken tjej. Du måste träffa henne. Ska vi komma förbi på en fika?
Hon sneglade på mig. Jag såg hur hon rodnade och fick svårt att möta min blick. Nervöst fnittrande, svarade hon:
- Lördag? Jag ska på lunch hos en väninna. Vi är fyra gamla vänner som brukar träffas några gånger per år. Det ska bli jättekul, vi har så roligt ihop.
- Det kanske inte passar så bra då?
Hon funderade några sekunder. Så sa hon med svag röst:
- Litet senare kanske. Ni kan väl komma till kvällen? Jag kan bjuda på litet tilltugg och en flaska vin.
Jag gick fram och kysste henne på kinden. Innan jag drog tillbaka huvudet viskade jag:
- Hon har en söt liten stjärt.
Jag fick en knuff i bröstet. Jag svarade med ett brett leende. Hon tittade ner, fortfarande djupt rodnande.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Förvandlad väninna	BDSM	3.1	26/8-04
Vi smygälskade vid badplatsen	Heterosex	3.4	20/8-04
Mimmi njöt av oss	Heterosex	2.7	30/7-04

Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.