Äventyrerskan Sara Loft och Operation Varg Del 4
Nytt fförsök att lägga in........
Sara Loft och Operation Varg. Del 4
Nere i köket sammanträffade hon med de båda männen som hade låtit henne sova.
Mr. Clarke ordnade en fantastisk omelett till henne och hon åt glupskt under tiden som hon redogjorde för de detaljer hon nu besatt efter besöket hos General Svinhufvud.
Ett stort rum fanns insprängt i all hemlighet i ett berg utanför Stockholm.
Det var en av de största hemligheterna i Sveriges historia. Aldrig hade ett så stort projekt fått förbli hemligt. Det fanns gott om sådana rum av olika slag i vårt land, men detta var speciellt inrett och hade påbörjats men sedan hade arbetet avbrutits på grund av andra världskrigets slut.
De generaler som var inblandade i projekt Varg hade dock fortsatt arbetet under diverse täckmantlar och personalen som gjorde arbetet kördes dit i täckta lastbilar, så att de aldrig skulle få veta var de hade arbetat någonstans.
Inte förrän nu hade dess hemlighet blivit avslöjad, och Sara Loft var angelägen att hitta det och lyckas ta sig in för att ta del av den eventuella rikedom tyska militärer hade lyckats gömma här.
Sara hade den ungefärliga positionen och kollade upp området via sin dator, men utan framgång. Inte ens Yoda fick fram annat än att det var ett naturskönt område med ett naturligt berg.
Hursomhelst, Saras terrängbil utrustades nu med skärutrustning, sprängämnen i olika former och klätterutrustning bl.a. Det tog hela dagen och när Sara var klar på kvällen hade Yoda lite mer information.
På berget fanns några ventiler av okänd art som inte riktigt gick att förklara, vilket stärkte deras teori om att det fanns något inne i berget. Yoda hade fått fram mikrovågsradar-bilder från ett utländskt lands underrättelsetjänst som han hackat och de visade fyra ventiler i ett kvadratiskt mönster.
Sara väntade tills nästa dag innan hon satte sig i bilen och körde till berget i fråga och upprättade sin lilla bas i anknytning till bilen på en övergiven skogsväg. När allt var klart efter två timmar och hon upprättat kontakt med Yoda, började hon undersöka området.
Hon var nu klädd i svarta byxor, rejäla kängor och ett vitt tunt linne. Håret var som vanligt flätat i en lång fläta ner över ryggen och hon hade runda solglasögon på sig.
Vapnen var nerstoppade i en specialtillverkad ryggsäck. På någon sekund kunde hon dra fram pistolerna och skjuta, det fanns totalt tio ytterligare magasin och annat utrustning i den.
Skulle någon prata med henne skulle hon uppge att hon var fågelskådare, något som styrktes av den kraftiga kikare hon hade med sig.
Efter att ha tittat på den avancerade displayen på hennes handled som visade en karta över området i realtid, började så grevinnan att gå mot de intressantaste platserna först.
Ventilerna var ju av intresse, men det gällde att hitta en väg in också.
Sara gick enligt en förutbestämd rutt och njöt av naturens skönhet.
Hon gjorde knappt något väsen av sig och hon såg flera djur och fåglar som inte hörde henne när hon kom. Det var varmt i luften och svetten fick hennes linne att bli nästintill genomskinligt och när hon kom in i skuggiga partier i skogen fick den kallare luften där hennes bröstvårtor att bli hårda under det fuktiga tyget. Det bekom henne inte det minsta.
En halvtimme in på hennes rekognosering var hon nära den första ventilen på bergets topp, men när hon närmade sig hörde hon röster närma sig.
Sara tog skydd bakom några tallar och tog fram sin kikare.
Det var två scouter. Den ena var en kvinna i 40-årsåldern, förmodligen en ledare, och den andre var en pojke på ca tretton år, som hade ljust hår och var smal.
Ledaren gick först, hon var kurvig och såg ut att vara i fin form såg det ut som i kikaren och Sara undrade vad de skulle göra. Hon var inte rädd att de skulle få syn på henne, men kunde hon undvika ett möte vore det bättre.
Avståndet var ca 200 meter och det gick inte att höra de båda scouterna, men det syntes att kvinnan talade med pojken, och han svarade.
Plötsligt tog kvinnan tag i pojkens axlar och hon tittade sig omkring hastigt. Sen pratade hon med honom och det syntes på hans ansikte att det inte var vad som helst som sades.
Hon släppte så hans axlar och började knäppa upp sin blå skjorta. Pojken stirrade som förhäxat på den mörkhåriga scoutledarens händer som vant öppnade plagget och drog upp skjortan ur byxorna. Hennes byst doldes av en sport-bh som hon drog upp över huvudet efter att skjortan först avlägsnats.
De stora brösten föll ner på hennes bröstkorg, dom var inte fasta, men de var ändå välformade och såg vackra ut. För pojken som hade dom tjugo centimeter från sitt ansikte var de paradisiska med sina styva bröstvårtor som bara väntade på att hamna i hans mun.
Kvinnan tog återigen tag om axlarna på pojken och drog honom till sig så att hans lyckliga, men chockade ansikte kom att begravas mellan hennes väl tilltagna bröst. Han gjorde ett gott försökt att få in båda brösten i sin mun, men misslyckades.
Sara såg hur hon tittade ner på pojken när han nafsade och sög vilt, vid något tillfälle tittade han lyckligt upp på henne, innan hans mun återigen fångade en röd bröstvårta.
När scoutkvinnan tyckte att det räckte satte hon sig ner på huk och började öppna hans bälte och byxor. När hon drog ner dom till knäna på honom tillsammans med kalsongerna, sprätte hans tonårspenis upp. Den var tio-elva centimeter lång, rätt smal och var böjd uppåt som en liten banan.
Han titta förväntansfullt med öppen mun på hur kvinnan öppnade sin egen mun och lät den smäckra lemmen försvinna in helt och hållet.
Nu blundade pojken och böjde bak huvudet, det gick inte många sekunder innan hans fötter började trampa som om han vore kissnödig, men det var inte urin, utan hans tonårssats som kom.
Kvinna fortsatte suga och hans små skinkor pumpade i takt med att hans underliv drog ihop sig och fyllde hennes mun med ljuvligt välsmakande säd.
Scoutkvinnan drog sig tillbaka och blottade den fortfarande hårda lilla lemmen. Hon hade uppenbarligen svalt hans sats, för hon sade nu något till honom.
Han lade sig ner på de torra barren på marken under tiden som kvinnan knäppte upp sina byxor och drog ner dom till hennes kängor. Hon gick fram med små steg till honom och satte sig sedan utan vidare krusiduller, ner på honom. Den smala penisen gled rakt upp i den erfarna kvinnans slida.
Hon red honom och de stora brösten hängde ner i hans ansikte och gungade vilt när hon knullade honom. Ytterligare en gång tittade hon sig omkring, men såg inget den här gången heller.
Sara tittade hela tiden i kikaren, och hon såg tydligt hur den bleka penisen åkte in i kvinnans våta hål. Det rann ner över kuken och ner för hans hårlösa pung.
Ung som han var kunde han inte hålla tillbaka den andra satsen heller utan hennes rörelser fick honom att komma igen. Hon satt stilla och lät honom jucka upp i henne, hon log moderligt när det unga ansiktet grimaserade av orgasmens välsignelse.
Hon satt kvar en stund innan hon drog sig en aning framåt så att den unga lemmen gled ur hennes springa.
Det vita sperman rann från slidan och ner på hans mage.
Dom pratade lite till och den unga pojken hade ett intensivt leende som nog inte skulle vara så lätt att få bort i första taget.
Sara såg kvinnan resa sig och dra upp byxorna och knäppa bältet, pojken kravlade sig upp och drog på sig sina byxor med. Sedan gick dom därifrån, kvinnan lade ena armen om pojkens axlar och han tittade upp på henne, fortfarande leende.
Sara Loft kunde nu gå vidare och hon var snart framme vid ventilen som var gjord av betong. Den var inte uppseendeväckande, utan var trist med lite rostiga armeringsjärn stickandes ut här och var.
Någon hade sprayat graffitti på den för många år sedan.
Ventilen gav ingenting vid en visuell inspektion utifrån. Sara tog då fram en liten videokamera, stor som en golfboll, som hon fäste vid en tunn flätad kolfiberlina som hon hade i sin ryggsäck.
Kameran fick lätt plats i mynningen och hon började sänka ner kameran i ventilen. Linan var markerad varannan meter och vid 36 meter tog det stopp. Sara hade följt kameran ner i ventilen på displayen hon hade på sin arm. Kameran var försedd med en variabel belysning och det enda hon såg först var en ventilkanal i betong.
När kameran nådde botten kunde hon se att det fanns ett galler. Hon drog i linan och fick till slut kameran att riktas mellan de tjocka flätade ståltrådarna som utgjorde gallret.
Genom att öka ljusstyrkan kunde hon nu se längre in i bergsrummet djupt under henne.
För att kunna se bilden tydligt fick hon skugga skärmen med ryggsäcken, varpå några detaljer kunde urskiljas. En låda, gjord av träplankor syntes och det fanns stämplar eller skrift på den.
Yoda fick försöka göra bilden bättre senare , men det här räckte långt för Sara, för det enda som syntes av märkningen var en svart svastika!
Sara sprang tillbaka och brydde sig inte om att undersöka de övriga ventilerna. Hon ville ha informationen till Yoda så fort som möjligt.
Yoda satt med fötterna på skrivbordskanten och kände hur hans pung drogs ihop, hur sperman snabbt flödade genom skaftet, kom i regelbundna sprut och fyllde hans mun som omslöt hans styva kuk.
På skärmen framför honom såg han Teresa Marchs ring och långfinger som just penetrerat hennes rosa analöppning. Hennes stönande hördes i högtalarna och fingrarna gled sakta längre in.
Yodas orgasm hade just avslutats och de sista dropparna lämnat det glänsande ollonet, när hans radio pep till.
Han svalde den varma satsen och drog ner ljudet på datorn innan han svarade.
-Yoda!
-Det kommer en bildfil till dig nu, se vad du kan göra med bildbehandlingen. Jag vill veta vad det står på trälådan.
-Visst jag ska kolla på det. Det har kommit lite mer information om ditt berg. Det visade sig att jag kunde ta mig in i lite spännande ställen här i Sverige och att det gick att komma åt en av våra spionsatelliter.
-Har vi spionsatelliter? sa Sara överraskat.
-Ja, det har jag länge anat, men jag lyckade i alla fall låta en av dom göra en scanning av området där du befinner dig. Det visar sig att det tog tre sekunder, så de bör inte reagera över att jag lånade satelliten, Dom kommer bara tro att det var en bugg eller något. Men det riktigt intressanta var att jag kunde se dig 195 meter från en kvinna och en pojke som hade samlag. Av de blå skjortorna att döma gissar jag på att de var scouter. Gillar du att flukta, Sara?
-Strunt i det du, vad har du mer?
-Jo, det finns en intressant sak till. På bergets sida finns det en rektangel som avviker i ett spektrum som antyder att det kan finnas en dörr eller lucka begravd under markytan.
-Det låter intressant, jag tar mig en titt på det i natt när jag kan jobba ostört.
Sara lade sig att sova när hon fått exakt koordinater till anomalin. Hon hade också tagit fram en del utrustning för att gräva och lite annat som kanske skulle komma väl till pass.
När det mörknade begav sig Sara iväg och tack vare hennes glasögon utgjorde mörkret inga problem.
Hon satte genast igång med att gräva på den exakta positionen. Det var tufft och hon fick hela tiden avbryta för att hugga av rötter från de intilliggande tallarna.
60 centimeter ner och nästan två timmar senare slog så spaden mot ett metalliskt föremål. Sara frilade ivrigt luckan som var två gånger en meter. Den var bultad och Sara hade ingen som helst framgång med att få loss en enda bult.
Hon tog då och plockade fram skärutrustningen. Innan hon slog på gasen och tände lågan, reste hon snabbt en tunn presenning som skulle hindra det intensiva ljuset att synas mer än ca hundra meter.
Hennes mörkerglasögon var även gjorda så att de slog om när det skarpa ljuset tog vid.
Det sprutade gnistor när den heta gasstrålen skar in i metallen och centimeter för centimeter förde hon munstycket i en kvadrat på 50 gånger 50 centimeter.
När se den sista centimetern var avverkad vek sig den fyrkantiga luckan nedåt och lossnade. Det blev ett förfärligt liv i den tysta natten när den tumlade ner i hålet och slog emot betong och stål.
Sara satt orörlig och med huvudet utanför presenningen som hon hoppades även skulle dämpa ljudet. Hon hade klätt sig varmt , men grävandet och arbetet med plasmaskäraren hade gjort att hon tagit av sig. Nu var bröstvårtorna hårda igen av den kalla luften och hon tog på sig den vattentäta kamouflagejackan.
Den äventyrliga grevinnan satte också på sig en klättersele. Hon hade mätt djupet på hålet till 20 meter och hon hade gott om rep. Det verkade finnas en stege i betongschaktet, men hon vågade inte lita på att den skulle hålla och när hon lyste ner kunde hon se hur rosten angripit metallen på flertalet ställen.
Sakta tog hon sig nedåt och tittade sig hela tiden omkring för att inte råka utlösa någon försvarsmekanism som kunde skada henne.
Hon hade ett headset med en kamera och belysning som hon lät spela in allt. Det kunde vara av intresse senare.
Nedgången var händelsefri och när hon kommit ner kopplade hon loss sig från repet och skickade en signal till Yoda, som faktiskt satt och gjorde sitt jobb den här gången.
En gammal ståldörr var allt som fanns i bottnen av schaktet och den gick inte att öppna på grund av gammal rost.
Sara tog av sig sin ryggsäck och grävde fram en enkel skärutrustning. Gasen skulle säkert inte räcka till mer än gångjärnen, men det fick duga.
När gångjärnen var kapade kunde hon med visst besvär öppna dörren som gnisslade och var trög.
Väl inne började hon undersöka utrymmena. De första rummen var små och innehöll rörkopplingar och elektriska komponenter. Hon provade att slå till några huvudströmbrytare, men de hade slutat att fungera för länge sedan.
Det fick bli hennes egen belysning som gällde.
När hon tog sig längre in i de mörka gångarna med de fuktiga golven kände hon hur kylan gjorde sig påmind. Hon skulle inte kunna gå omkring här hur länge som helst.
Efter att ha gått ca åttio meter till kom hon så fram till ett par stora dörrar som var stängda.
Sara tittade sig omkring och såg att de var kopplade till vajrar med tyngder. Hon följde dom och drog sedan i en spak så att det knakade till. Dörrarna öppnades ca fem centimeter och stannade sedan på grund av all rost och osmorda hjul.
Då hittade Sara en kraftig stång liggandes på golvet som hon använde för att bända upp öppningen en aning till. Sedan slog hon till ett av hjulen som såg en aning snett ut och dörrarna for upp med ett öronbedövande brak och mer gammal instängd luft rusade ut mot henne.
Nu var det fritt fram att gå in och det gjorde hon. Långsamt och med sinnena på spänn.
Rummet var nog åtta meter högt och det gick inte att se hur långt det var, men hon kunde se hur det var fullt med trälådor i alla storlekar. Några var tre-fyra meter höga och fyra meter breda.
Sara gick fram till dom och tittade på stämplarna och resterna av de papper som var fasthäftade och drog slutsatsen att det rörde sig om militär utrustning, med ursprung i nazityskland.
När Sara Loft hade gått omkring ett tag och sett till att allt hamnade i hennes kamera insåg hon att det förmodligen fanns ca femtio flygplan av olika slag, fyrtio stridsvagnar och en väldig mängd med mindre utrustning såsom granatgevär, artilleri, handeldvapen, kulsprutor och ammunition.
Hon kunde inte få någon total överblick av det hela, men det var givetvis tillräckligt för att starta ett mindre krig. Utrustningen var omodern men i fullgott skick och det verkade som om tyskarna hade fått lagra utrustning här i Sverige för att kunna slå tillbaka vid ett senare tillfälle.
För Sveriges del var detta en skandal utan dess like som säkert politikerna och försvarsmakten kunde vara utan.
Vad hon skulle göra visste hon inte, det fick bli ett senare problem, men att utrustningen skulle vara värd pengar var ju en sak som var klar.
Vad gällde flygplanen så fanns det idag inga original av dessa kvar i flygande skick och det skulle vara lätt att tjäna en förmögenhet om man kunde sälja dom.
På några av lådorna stod det Messerschmitt Me Bf 109S och på några avslöjades det att de innehöll Messerschmitt Me 262 Schwalbe, världens första operativa jetflygplan.
Det var detta några högt placerade militärer hade fått stora summor pengar för att möjliggöra och hålla hemligt. Nazisterna hade försvunnit, men enligt den gamle generalen Sara hade hotat, hade alla fått svära en livsed och en av de edsvurna hade faktiskt avrättats för att ha berättat om de hemliga lagren, för det fanns fem stycken.
Grevinnan och äventyrerskan Loft hade inte haft kontakt med Yoda, när hon väl gått in i berget på grund av att det inte gick att få en signal genom det tjocka bergsväggarna.
Nu fanns det inte mer att göra och Sara gick tillbaka till schaktet och kopplade fast sig vid repet och började klättra upp. Det var skönt att känna att det blev varmare igen.
Väl uppe drog hon presenningen över hålet och ägnade en halvtimme åt att kamouflera den så att det inte gick att se den från några meters håll, och därefter sprang Sara genom terrängen i full fart endast vägledd av hennes lokalsinne.
Hon hade kontaktat Yoda när hon kommit upp och förberett honom på att hon skulle sända all information till honom så fort hon kom till bilen som var utrustad med all utrustning hon behövde.
När hon kom fram var hon alldeles svettig och hon drack lite vatten innan hon slängde in ryggsäcken i bilen och hoppade in i förarsätet och började koppla in minneskortet i den avancerade datorn.
Någon minut efter att hon stängt dörren hörde hon ett väsande ljud som hon först trodde kom från hårddisken, men sedan bedömde kom någon annan stans från.
När hon började se dubbelt förstod hon att något var fel och försökte öppna dörren, men den var låst och gick inte att öppna. Hon slog då på fönstret, men de var starka och hon hade redan försvagats av gasen som fyllde bilen med en osynlig och luktfri gas.
Hon lyckades ta loss minneskortet och peta in det i ventilationsmunstycket i bilen innan hon tappade medvetandet.
Kling och Klang reste sig upp bakom den buske de gömt sig bakom.
-Vad tror du, nu måste hon väl ha tuppat av?
-Med den dosen lär hon inte vakna på några timmar, svarade Kling.
De gick fram med sina pistoler riktade framför sig i dubbelhandsfattning. Den här gången skulle de inte underskatta Grevinnan Loft.
Klang öppnade dörren utifrån, att försätta handtaget på insidan ur funktion hade varit en barnlek, och lät den sövande gasen vädra ut.
Under tiden sprang Kling bort en bit och hämtade deras egen skåpbil och körde fram den. När han var framme drog dom ut Sara Loft ur bilen utan att vara ett dugg försiktiga. Dom band hennes handleder och fötter med tjocka svarta buntband och slängde in henne i bilen.
Fler noveller av samma författare
