Tomtehora 4, Konstnären och modellen
Saga stod med ena foten på en liten pall under den varma lampan. Det var lite svårt att stå stilla så länge, och hon började fråga sig hur länge en julklapp fick lov att vara och bestå egentligen.
Stéfan, satt med en tankfull min framför stativet. Den lilla ateljen luktade rikligt av oljefärg och gamla penslar. Han drog några väl avvägda penseldrag över canvasduken.
-Håll upp dom lite högre, kära du! Konstnären lutade sig åt sidan och log under sina vita mustascher. Hans blick spelade gillande över den kurviga extremt vackra och docksöta lilla kvinnan, som börjat se alltmer uttråkad ut.
Saga, nickade och log sött men lite suckande och höll sina runda fasta tuttar i ett bättre grepp. Från Stefáns vinkel kunde man inte se hennes haka mun eller näsa eftersom de var dolda av hennes mjuka kullar.
Saga hade sin tomteluva på och sin cape...men inget annat. Konstnären log...och sade till sist. -Så, nu är jag färdig. Tack, snälla Tomtemor för att ni ville vara en sån tålmodig modell.
-Åh! Får jag se, snälle farbror?!...Saga släppte tuttarna och sprang fram bakom honom för att beskåda alstert.
Men, man ser ju ...inte mitt ansikte..bara ögonen lite? Stefan skrattade...-Ja, jo, men det är så jag ser sig förstår du.
Saga rynkade på näsan åt den ganska simpla avbildningen, men klappade honom glatt på axeln...Det var ett himla fint litet konstverk, ja, jag tycker det borde hänga på museum jag!
Stefán reagerade lite på sarksasmen han anade i tonfallet och torkade lite surt sina färgfläckade fingrar på en trasa. Sedan vred han sig han sig halvt på stolen. -Ner på knä din dumma slyna! Han väntade inte utan tryckte henne hårt över axeln.
Saga flämtade till lite av att ha sina bara knän på det hårda stengolvet, och av att Stéfan började smeka hennes axlar och hals.
Sedan slet han upp sin stenhårda ådriga gamla lem, och riktade in den i hennes mun...-Sug din lilla slampa...SUG! frustade han så mustascherna darrade. Den fridsamme långe mannen förvandlades till ett julmonster som började utnyttja hennes mun hårt.
Han knullade Saga i halsen med hårda juck så att hon knappt kunde andas. Det höll på en lång stund och han höll fast henne, med kuken långt ner i svalget. Saliv och tårar rann i långa strömmar nerför hennes ansikte. Hon stirrade upp med kåta skrämda ögon och flåsade när han till sist lät henne dra efter andan...Ohhh!..mer?..Han töjde ut hennes kind rejält med ollonet så att hennes huvud tvingades åt sidan. Han drog sig ut och daskade kuken hårt över hennes ansikte. -Nej du får inte mer...sug!
Saga, sög undergivet medan det pirrade i hennes kropp från bröstvårtorna till underlivet. Hon smög i smyg ner handen mellan sina ben och smekte sig själv, medan konstnären Stéfan lät henne jobba vidare. -Mer tunga slyna!...hon slickade snabbt skaftet med sin långa rosa tunga...och fortsatte suga med ett sörplande läte.
Stéfan ställde sig upp rosslande och skrek. -Gapa!.. Hon blundande och gapade...medan spermastrålarna träffade henne segt rinnande i munnen och över pannan...klistrade sig lite över ena ögat och i håret. -Vilken, enorm mängd kristyr tänkte hon och blinkande ansträngt. Stéfan var verkligen en sån som sprutade mycket. Han njöt av att kladda in det söta ansiktet tills det nästan var täckt av genomskinlig sädesvätska.
Det rann vidare ner för hennes haka och över brösten i långa strömmar. Hon höll snabbt upp tuttarna, medan han torkade sig över dom och log lite flämtande. Den lika andfått flåsande äldre mannen tog tag i ett bröst och tryckte det mot hennes mun, hon slickade långsamt efter spermadropparna...tills han slutligen bara satte sig tungt bak i stolen och torkade sin svettiga panna med en drömmande blick.
----
Renarna väntade utanför i snön, tålmodigt tjudrade vid släden. Traumat de hittills fått uppleva denna bisarra juldagsmorgon syntes tydligt i deras blodsprängda ögon och tuggade pälsar. De sparkade oroligt i snön.
-Saga suckade och log...Ja, hem till Nordpolen för ett litet bad kanske. Därefter fortsätter utdelningen!...hon torkade sig med fingrarna och sög av långfingret eftertänksamt leende, medan Rudolfs mule sken rödare i gränden, av blandade känslor.
Pepparkaka?
Tack, den försvann...men det kommer en ny till jul. :)