Plantageslavinnan del 1

---

---

Första delen i en serie som utspelar sig i början på 1860-talet, strax före utbrottet av amerikanska inbördeskriget, eller ja, däromkring. Den här novellen har legat mer eller mindre färdig men först nu så har jag haft tid att skriva klart den. Delarna kommer att läggas upp inom den närmsta tiden.
Så det vanliga förordet:
Det här är en vuxensaga som handlar om slaveri, påtvingat sex och förnedring. Men betänk att i sagans värld så är allt möjligt och som en saga ska novellen läsas. Ingen av de fiktiva sagokaraktärerna kom heller till skada i författarens fantasi då novellen skrevs, utan alla låter hälsa alla känsliga själar ( och de är Legio) att det var jätteroligt att vara med och att dom gärna är med i fortsättningen också. Alla de fiktiva sagokaraktärerna är 18 år eller äldre även om deras ålder anges som lägre i texten.


Nog om detta nu, mycket nöje önskar PhG








Den fuktiga hettan fick Mr. James Beauregard att lojt fläkta sig med köpehandlingarna som följt med de nya förvärven. Den femtioåriga mannen tittade ut genom arbetsrummets fönster. Bortom träden som omgav det stora vita huset med sina doriska pelare kunde han ana husslavarnas låga tegelhus. Ytterligare ett stycke bort fanns slavarna som arbetade på fälten. De slavarna bodde i det enkla trä kåkarna, fjärran från den civiliserade lyx som var så självklar uppe i det stora huset.

Beauregard lade ner köpehandlingarna på sitt mahogny skrivbord.
Han hade gjort ett gott köp, det visste han.
Möbler och nya slavar från dödsboet efter en gammal änka som levt nere vid kusten. Hans son William hade varit med och avslutat köpet samt skickat upp handlingarna i förväg. Det hade gällt att vara snabb i den här affären. Ett framviskat rykte sa att en avlägsen släkting till änkan tydligen var intresserad.

Hans dotter Virginia hade tjatat om att få följa med, men det var en arbetsresa och ingen nöjesfärd som de till New Orleans eller Atlanta!
James suckade inombords då han tänkte på sin egensinniga blonda dotter. Vacker som sin saliga mor, Gud signe hennes minne. Men hon hade ärvt hans egna sinnelag och var nu en mycket bestämd och viljestark ung kvinna på sjutton. Den man som skulle gifta sig med henne skulle få ett vildsint sto att tämja, om det ens gick!

James fyllde på sin Italienska konjaks kupa med ytterligare ett par fingrar Brandy.
Han tog en klunk av den dyrbara spriten och grimaserade till då han kände hur den rann het som eld nerför hans strupe. Han fyllde på kupan igen med den mörkt bärnstensfärgade drycken.

Det hade varit en god affär. Änkan, som var till åren kommen, hade plötsligt en dag blivit senil och sedan hastigt dött. Arvingarna som var norrifrån ville sälja av snabbt och tack vare hans gode vän, advokat Pritchard, så hade affären gått fort och James hade gjort en bra affär. Men tanken på den avlägsna släktingen fick Beauregard att titta tankfullt på köpehandlingarna. Om det ville sig illa kunde släktingen försöka häva köpet, om det fanns lagliga dokument som styrkte dennes sak.
Men varför oroa sig för det?

Det var trots allt inte mer än ett rykte och änkans släktingar som stod henne närmast ville sälja snabbt och så hade det blivit. Nu var affären klar och han hade fått både lösöre och slavar till ett bra pris.
Lösöret kunde han sälja av med bra förtjänts. Likaså en del av slavarna. En del skulle han behålla själv. Det behövdes ständigt nya ute på bomullsfälten. Fördömt att man inte kunde importera slavar fritt längre utan var tvungen att förlita sig på det inhemska beståndet som fanns! Hur skulle man då kunna upprätthålla en anständig vinst? Och inte minst möta det skriande behovet efter bomull.
Kung Bomull.

Hela världen skrek efter det dyrbara vita guldet, inte minst de Engelska spinnerierna som slukade allt som Beauregards plantage och andra i hela södern kunde producera.
Förbålt också att dessa liberaler som nu blivit alltmer högröstade fördömt den urgamla traditionen med barnarbete!
Hur skulle en familj kunna klara sin försörjning om inte barnen hjälpte till?

James Beauregard skakade på huvudet.

En familj var beroende av att alla arbetade och ett barn på nio-tio år kunde utföra mycket nyttigt arbete i spinnerierna där deras flinka små fingrar kunde utföra bättre arbete än de vuxnas trötta och klumpiga händer. Likaså visste Beauregard att en gosse på tolv kunde åla sig fram i de trångaste passager i en mörk kolgruva där ingen vuxen kunde förmå att pressa sin kropp, hur tunn den än må vara av hunger och svält.
Dessutom så var fabriks- och gruv ägarna tvungna att få ihop en åtminstone anständig vinst.

Fördömda liberaler!
Nästa lika illa som abolitionisterna här hemma!
Men det var nya tider, hade Italien inte blivit enat för bara något år sedan?
Alla de små staterna på Apenninska halvön var nu en nation, Italien som tidigare bara hade varit ett geografiskt begrepp hade nu blivit ett politiskt sådant. Inte sedan kejsar Napoleon I dagar hade landet Italien existerat, han hade fogat samman landet till ett ur många småstater.
Men han visste att utvecklingen kunde gå åt andra hållet också, stater kunde träda ur en union som inte förstod att uppskatta dom. Ett land kunde bli två.

Han tog en ny klunk av Brandyn.
Men det fanns åtminstone lite glädje i en plantage ägares liv.


Ett leende klöv hans stiliga ansikte.
Speciellt en slav hade väckts hans intresse.
En ung flicka som hette Helen.
Hon kanske var runt sexton, en octaroon med en ljusbrun hy. Hon kunde tas för spanjorska eller Mexikanska, med en kurvig och lockande kropp och lång svart hår.

Hon skulle tjäna i huset, det hade han redan bestämt.
Den unga flickan hade fångats hans intresse redan första gången som han besökt änkans hem.
Det märktes att gumman varit en blötthjärtat yankee som gift sig med en man från södern. Ovan som hon var med hur saker och ting förhöll sig härnere så hade hon behandlat sina slavar mer som familjemedlemmar än som den mänskliga boskap de var.

Han visste att flickan, och andra i hushållet, varit mer som familjemedlemmar än slavar.
Lärt sig läsa och allt!
Han skakade på huvudet.

Men det skulle bli ändring på den jäntans plikter gentemot sin nya herre.

Beauregard mös då han tänkte på den unga flickan och hennes kropp.
Det skulle bli ett sant nöje att få ta henne till sängs och lära upp henne, precis som alla de andra svarta flickor och kvinnor som han haft.

Han fick ge sig till tåls ett tag.
Han visste att redan nu så var hans son William på väg uppför floden med en del av köpet, medan det andra, mindre värdefulla kom via den heta och dammiga landsvägen.
Och om han kände sin son William rätt så skulle han nog njuta av den unga flickans skönhet under den långa resan hit till plantaget.
Inte för att James Beauregard hade något emot att dela med sin son, båda hade samma depraverade sinnelag.


**



Helen satt i hyttens dunkel och lyssnade hjulångarens alla främmande ljud.

Det stora vita fartyget med sina två höga skorstenar och väldiga skovelhjul var som ett främmande väsen som förde henne till en okänd och skrämmande värld. Fjärran från den trygghet som hon växt upp i hos Madame.
Allt hade gått så fort! Den unga flickan strök bort en tår från sin kind och drog fingrarna genom sitt mjuka svarta hår som ramade in hennes ansikte som en mörk hårman.

Kedjan rasslade till och påminde henne igen om järnbandet med sitt lås som löpte som ett koppel runt hennes hals. Kedjan var grov och tung och var fästad i väggen till en nitad järnplatta.
En påminnelse om att hon var ett föremål nu, en sak som kunde köpas och säljas, precis som vilken annan vara som helst.

Bara om Madame hade levat nu!
Men det gjorde hon inte.

Hon hade blivit glömsk mot slutet, kanske lite irriterad även om hon aldrig låtit det gå ut över Helen eller någon av det andra halvdussinet slavar som Madame ägde.
Men så en dag hade Madame plötsligt glömt allt. Frågat efter saliga Herrn som varit död länge innan Helen ens varit född!

Ingen visste vad man skulle göra annat än att kalla på doktorn.
Men så hade Madame gått ut i ovädret, hon skulle gå hem till sin födelsestad i det avlägsna Arkham, glömsk om att hon bott i sitt och Herrns hus i mer än fyrtio år.
Madame hade blivit sjuk, lunginflammation, och dött utan att återfå vare sig minne eller sans.

Helen mindes hur Madam pratat om att ge dem alla friheten innan hon gick bort, skriva papper på det och ge dem pengarna som skulle komma från det att godset såldes efter hennes död.
Men så blev det inte.
Istället hade släktingar kommit norrifrån. Tagit en blick på det stora huset med alla dess fina möbler och bestämt sig att sälja av det till den som betalade snabbast och bäst, och så blev det också.

Helen drog upp knäna och slog armarna om dem.
Den unga flickan var klädd i en ren, hel kjol och hennes vita blus hade ett par fläckar på sig efter det att hon fösts ombord och törnat emot båtens reling.
Allt var så olikt, som en ond dröm.

Hos Madam hade hon bott i huset, i ett eget rum med en mjuk säng.
Madam som lärt henne läsa och skriva. Som lät henne läsa högt ur böcker på kvällarna då Madam satt framför den öppna spisen med sitt handarbete. Det var då Helen lärt sig att hon var döpt efter en prinsessa, Helen av Troja, en saga som skrevs för länge sedan. Iliaden, hon hade läst den inte bara för Madame utan även för sig själv om kvällarna då. Men även Shakespeare som Madam tyckte så mycket om. Hon hade till och med låtit Helen spela upp ett par scener ur olika skådespel med andra i hushållet och Helen hade älskat att recitera texterna, låta dom fyllas av sin egen känsla och inlevelse. Det var i sådana stunder som hon levde det som hon läst om hos Shakespeare. Madame sa att hon skulle passa på de förnämsta av Thalias tiljor, en prydnad för vilken teater som helst.
Men nu var hon ingen prinsessa, hon var ett stycke välformat kött som hade blivit köpt.

Helens bara fötter vilade på den grova filten som utgjorde hennes kojplats.
Genom hyttventilen kunde hon se den breda mäktiga floden kantad av träd med hängande spansk mossa. Den sextonåriga flickan kunde känna hur den stora hjulångaren krängde i sjön och en vindbris av svalka smekte hennes ljusbrunna hud.

Dörren öppnades och Helen stelnade till.
Det var den unge gentlemannen som köpt henne!

Helen svalde och hon drog sig instinktivt bakåt mot träväggen.

Han stängde dörren bakom sig och kom in i hennes hytt.
Han rörde sig smidigt och hans kläder var välskräddade och dyrbara. En klockkedja i guld löpte över hans vita väst och hela hans väsen andades att här var en man som visste att njuta av livets goda utan en tanke på vare sig kostnad eller konsekvens.

Helen kände hans blick på sin kropp, hur han klädde av henne med blicken och hon kände hur hennes ben började darra av rädsla och hur kraften rann av henne.
Han kunde göra vad han ville med henne!
-Så…, sa han långsamt och tornade upp framför henne… du var en vacker liten duva.
Helen svarade inte utan tittade skyggt på honom.
Tänkte han göra henne illa?

Han skrattade till då han såg hennes kedjade darrande gestalt som kurade undergivet framför honom.

-En nigger som är rädd, skrattade han, ja du gör rätt i som fruktar mig. Jag skulle kunna ta upp dig på däck och piska dig naken inför hela fartyget om jag så ville, det är min lagenliga rätt som ingen kan neka mig.

Han satte sig på sängen och Helen drog sig instinktivt bakåt. Hennes hjärta slog hårt i hennes bröst och hon visste att den stilige unge mannen hade rätt. Han kunde piska henne, hon var hans egendom!


Hans hand rörde vid hennes vrist och Helen stelnade till inför den ovana beröringen.
Ingen man hade tagit i henne på det sättet förut och hon visste att han inte skulle nöja sig med det.


William Beauregard log ett varggrin då hans hand sakta rörde sig uppför den livrädda unga flickan vad.
Hon var så otroligt vacker med sin mjuka varma hy, sina vita tänder och med sin fantastiska figur.
Hennes ansikte påminde om de som fanns på de bästa antika statyer och han kunde se hur hennes mjuka barm hävde sig bakom det vita bomullstyget. Hon var så strålande vacker, hennes kropp så lockande med sina mjukt rundade, fylliga former. En vacker blomma som han skulle plocka och njuta av.

Han drog upp hennes bruna kjol ett stycke och han kunde se hur den unga flickan stelnade till. Hennes ögon var som två svarta brunnar fyllda av skräck inför det som skulle komma.


William lutade sig framåt och tog med ett fast tag om hennes nacke och drog henne intill sig. Han kunde känna hennes mjuka kuviga kropp mot sin egen hårda maskulina, hennes bröst plattades ut mot hans muskulösa bringa och hans läppar fann hennes. Han kunde känna hur hennes handflator tryckte mot honom i ett försök att putta bort honom, men han struntade i det. Hans läppar mötte hennes och han lät sin tunga glida in i den ovilliga slavinnans mun.

Helen kände hur den främmande tungan letade sig in. Utan att riktigt mena det mötte hon den med sin egen och lät honom utforska och leka med den. Samtidigt kunde hon känna hur hans fingrar vant och erfaret snörde upp hennes blus. Med ett vant grepp drog han ner blusen över hennes glänsande bruna axlar och hon kunde känna den svala luften mot sina nakna bröst.

Hon kvävde en snyftning som höll på att pressa sig upp genom hennes ihop snörda strupe.
Han skulle ta henne!
Hans händer smekte hennes varma, fuktiga hud och den unga flickan flämtade till då hans händer smekte henne. Helen gnällde till som ett fångat djur, men hon visste att det inte fanns någon räddning för henne.
Han skulle ta henne, med våld om så krävdes!


William rullade och masserade hennes trubbiga bröstvårtor mellan sina fingrar och han kände hur de styvnade under hans behandling. Hans mun lämnade hennes och glupskt kysste han den unga flickans fasta spänstiga bröst. Han slickade på hennes bröstvårtor och hans mun kysste de glänsande mjukt rundade bruna kullarna. Han kunde känna flickans snabba hjärtslag under hennes våta hud.

Så drog han henne bakåt och började dra av henne kjolen, hon var vacker som en Venus och han visste att hon skulle förgylla hans tid ombord på hjulångaren.

Helen kände hur hon lyfte på höfterna för att han skulle kunna dra av henne kjolen.
Vad kunde hon göra?
Inget!
Bara lyda.
Om hon inte gjorde det så skulle han piska henne, sedan ta henne mot hennes vilja.
Våldta henne!
En snyftning pressade sig upp ur den skräckslagna flickans inre då William kastade kjolen ner på golvet och särade upp hennes smidiga glänsande ben som darrade i skräck.


-S… snälla herrn… j… jag har aldrig…, började hon med en röst som inte var mer än en skrämd viskning, men han avbröt henne.
-Har aldrig knullat!?
Han skrattade till och särade upp hennes ben.
– Ingen fara, jag ska visa dig allt och det du inte vet kommer jag och min far att lära dig. Tro mig, du kommer att veta din plats på godset.


Hans händer gled fram över hennes mjuka varma hud och han njöt av beröringen. Så nådde hans fingrar hennes ljumskar och han kände hur stel hon var. Han kunde nästa höra hennes hjärta slå fort och snabbt i hennes bröst som hos en skrämt litet rådjur som fångats av en varg.
Så lät han fingertopparna snudda vid hennes kön och försiktigt smekte han henne medan han betrakta hennes ansikte.

Herregud vilken skönhet hon var!
Vacker som en staty på Louvren i Paris. Hennes kropp kunde ha skulpterats av en mästares hand och han kunde inte få nog av att se på henne där hon låg naken och hjälplös på den grova filten.
Han kunde se det grova halsjärnet och kedjan som höll henne fast.
Fylliga läppar, stora mörka nästan mandelformade ögon och en tjock man av korpsvart hår. Hennes hudfärg var som kaffe, utblandat med grädde och man kunde mycket väl ta henne för en spanjorska.

William reste sig upp och knäppte upp sin skjorta. Han kunde se flickan titta skyggt på honom då han klädde av sig och han såg hur hennes blick drogs mot hans byxor.
Med ett flin knäppte han upp dom och drog snabbt av dom.
Han hörde hur hon gnällde till av skräck och drog upp benen.
William log, hans storlek skrämde henne och hon förstod mer än väl att hans stora svullna kuk skulle in i henne.

Han la sig bredvid henne på den smala kojen och drog henne intill sig. Hennes kropp var mjuk och varm, nästan het och han kysste henne igen. Han njöt av hennes värme, hennes lena hud mot sin egen och han kände hennes fylliga bröst plattas ut mot hans bringa när han drog henne tätt mot sig.

-Snälla…, snälla var försiktig…, viskade hon medan han särade hennes ben för andra gången.
William visste att det skulle göra ont och det gav honom en rysning av sadistisk lusta. Precis som sin far njöt han av känslan att tillfoga smärta hos andra.

Han riktade in sin feta svullna kuk mot slavflickans orörda fitta. Han drog prövande ollonet mot hennes blygdläppar och han kände hur hans försats vätte hennes fitta. Hans lila ollon gled lätt mellan hennes svullna blygdläppar. William kom och tänka på att hennes fitta påminde om en öppen blomma, ljuv och ömtålig, och tanken på att han snart skulle tränga in där hetsade honom minst lika mycket som det faktum att flickan inte kunde göra något åt det. Hennes egna tankar, känslor och vilja var utan som helst betydelse.

Hans läppar och tunga retade hennes bröstvårtor och han kände hur styva dom var. Han kysste henne igen och nu mötte hennes tunga hans utan motstånd. Flickan hade kapitulerat, accepterat sin situation, precis som om hon haft ett val. Trots allt så var hon hans, i ordets fulla bemärkelse.

Williams kuk började sakta pressa sig framåt, in i hennes fitta. William kunde känna hur trång hon var. Det plötsliga motståndet skvallrade om att hon var oskuld och han stönade till i upphetsning. Oskuld, men inte länge till. Han gav henne en ny stöt, njöt av hennes fuktiga värme, njöt av känslan av att vara först i det här underbara vackra djuret som han ägde och kunde göra vad han ville med. Han pressade på, som en murbräcka av muskler trängde han obevekligt in i henne

Helen skrek till då smärtan sköt från hennes kön, smärtan blixtrade genom hennes kropp och den unga flickan muskler spändes mot den främmande känslan av att någonting stort pressade sig in i hennes kropp.

Den unge mannen höll den mjuka kvinnliga kroppen i ett fast grepp medan han sakta och obevekligt trängde in i henne. Flickans fitta var som en het våt sammetshandske som slöt sig som en andra hud runt hans grova dunkande kuk. Han flämtade till då han njöt av känslan från den våta fittan.
Herregud så skön hon var!

Med en grymtning pressade han på och njöt av känslan att tränga in så lång det bara gick i den vridande spända unga kvinnan som han ägde. Han kunde höra hennes förtvivlade, smärtfyllda stönanden och skrik. Ljudet och vetskapen om att han gjorde henne illa fyllde honom med upphetsning.


Gång på gång drog han sin stora svullna kuk fram och åter i den unga slavinnan, hans höfter mötte hennes och ljudet från deras brutala älskog fyllde den trånga hytten. William stönade till då han kände hennes mjuka kropp mot sin, hennes hud var feberhet och han blev förvånad över hur trång och varm hon kändes runt hans dunkande feta kuk som fyllde och tänjde ut hennes jungfrufitta.

Helen kände hur den starke unge mannens stötar in i hennes kropp hade en nästan hypnotisk verkan på henne. Det var som om hennes kropp visste hur hon skulle röra sig.
Flämtande mötte hon hans rörelser precis som om hon hade gjort det förut. Trots att det inte gjorde så ont längre stönande hon till varje gång som han trängde in i henne, tänjde ut hennes trånga varma fitta. Deras kroppar glänste av svett och värmen slöt sig om Helen.
Det var skönt!


Trots smärtan som då och då blixtrade genom hennes kropp så kunde hon inte förneka att det var skönt.
Den unga flickan flämtade till, halsjärnet skavde mot hennes hals då hon kastade med huvudet och kedjan rasslade till. Men det spelade ingen roll, dom var inte herre och slav, dom var man och kvinna som knullade sig allt närmare ett fantastiskt och okänt mål.

Helen flämtade till då det gick för henne.
William kunde känna hur hennes fitta drog sig samman i en serie kramper runt hans kuk och han gav den undergivna slavinnan ett par hårda stötar till.

Med ett stön drog han sin våta kuk ur hennes hungrigt gapande och svullna fitta. Det var i sista sekunden.
Helen tittade med trött, dimmig blick ner mot den enorma kuken som hon nyss haft inne i sig.
Hur hade den kunnat få plats i henne?

Hon såg hur han höll den i ett stadigt grepp och med ett stön sprutade han ut sin sperma på hennes ljusbruna platta mage och bröst.
Fascinerat stirrade hon på den medan den sprutade och sprutade, det verkade aldrig ta slut och hennes kropp glänste av sperma.

Så med en nöjd suck sjönk William ner mot den knöliga kojbritsen.
Han gav henne en kyss och drog undan några mörka hårslingor som låg klistrade mot hennes svettiga panna.
Det hade gåt alldeles för snabbt, men hennes kropp, hennes skönhet hade gjort att han inte kunnat hålla tillbaka.

Dom hade tid för mer lekar och William kysste den unga trötta slavinnan igen, hennes tunga mötte hans. Han log då han tänkte på hur han skulle lära henne att suga kuk. Lika bra att börja direkt med det innan middagen serverades i salongen.










--------------------------------------------------------------------------------

---

---

Fler noveller av samma författare

Denna författare har inga andra noveller

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.