The Glory Hole 1
Författare: cecilita Datum: 2009-07-01 17:26:09
E-post: cecilitasv70@hotmail.com
Kategori: Age Play och Heterosex
Läst:
48 235 gånger
Betyg: 4.2 (6 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
The Glory Hole 1 av 5
Förord: Vi är ganska många ”undergivna” tjejer, i olika nivåer, som samlas första tisdagen i månaden över lite mat och ett gott vin. Under tiden delar vi med oss av våra erfarenheter och lekar. Jag har lätt för att låta orden flyta över papper, medan flera av tjejerna inte har det och därför har jag valts till ständig sekreterare. Alla berättelserna bandas och i mån av tid renskriver jag dem.
En kväll, när vi druckit lite (ganska mycket) vitt vin, REBENSCHOPEN, billigt tyskt, (7 SEK/l) men sommargott, när det serveras iskallt och i trevligt sällskap. Vi blev snart varma på insidan av det kalla vinet och tungans normalt återhållande band lossade.
Denna kväll skulle Sussie berätta och jag måste erkänna att jag inte tidigare kunnat ana Sussies fetish-fantasi. Hon berättade om Peter, sin kille och menade att han var skön för henne, på flera olika sätt. Förutom att han mer än väl tillfredsställde henne både i och utanför sängen, så ställde han också krav på henne. Hon upplevde sig själv som ganska lat och behövde någon som tog kommandot.
En viktig grej var framförallt att de kunde ligga och småprata i timmar, efter den sexuella utmattningen. Det är inte så vanligt med killar, de flesta vill bara sova efter den psykiska, fysiska och sexuella prestationen, i den mån det var en sådan.
Hon och Peter använde den kroppsliga avslappningen till att förtroligt lossa på tungans band. De pratade om allt och då även sådant som fiskades fram ur djupet. För henne var Peter ett oumbärligt bollplank, att bearbeta sina egna tankar emot. Peter var hennes absolut bästa vän.
Sussie är en ganska typisk vanlig svensk tjej, som i juli närmar sig sina 22, naturlig blond, 175 cm, relativt smärt, men har likväl hållit sig framme i kön, när Gud delade ut kvinnliga behag. Det man först lägger märke till i hennes ansikte är att hennes över- och underläpp tycks vara lika fylliga och tydliga. Jag tänker på Julia Roberts, när jag ser hennes mun. Hon har en ljus altröst och talar med härlig gotländsk dialekt. Hon ger ett intryck av att alltid vara glad och innovativ. Kanske spelar hon över sin vardagsroll i motsatt riktning, för ingen kan ana att hon skulle kunna vara undergiven i ett förhållande.
Naturligtvis har jag fått Sussies tillåtelse att skriva detta, fattas bara annat.
Även denna berättelse är mer sensuell än sexuell!
/Cecilita
SUSSIE:
Det hela började med att Peter vräkte ur sig, när vi låg där och efterpratade, att de flesta kvinnor innerst inne ville bli tagna med våld.
Jag plockade honom ur den manliga villfarelsen genom att tala om för honom att de allra flesta kvinnor ser sig själva och sitt eget, som en STOR intim kärleksgåva till mannen och de vill inte att den skulle befläckas genom att en man bara tar för sig av henne, som en våldtäkt är.
Kvinnor är en stor grupp av individer och omfattas av alla smakriktningar och variationer. Tänk också på att nära nog alla kvinnor är olika i sitt urval av män i vardagen och omkring sin ägglossning. Hon kan vanligtvis vara en försiktig flicka, men i samband med ägglossningen plötsligt vilja pröva sådant som hon inte ens velat tänka på annars.
De flesta kvinnor vill bygga fram en relation, som en grund att gå vidare. Glöm inte att kvinnan är genetiskt instruerad att söka efter en god far åt sina framtida barn.
Det finns tjejer, som säger till sin partner, ”Du får ta mig när du vill”, men det är inte samma sak, som inbjudan till en våldtäkt, istället att hon, i sin kvinnliga omvårdnad och kärlek vill ställa upp för honom i hans sexuella krav.
En man kan få ut mycket av en kvinna, men han ska akta sig för misstaget att ta henne för givet(n). Massor av tjejer vill erövras, återerövras och återerövras!
En del kvinnor kan, sedan de väl bjudit mannen på sig själva och lämnat honom tillträde till sin kropp, fantisera om att han tar för sig av det som bjuds, bara för sin egen eller hennes njutning skull. Kvinnan kan då också, i vissa fall, känna sig förvandlad till ett underkastande offer för hans lustar (speciellt vid ägglossningen). Hennes underkastelse av mannen, i hans större fysiska styrka, kan då ge henne njutningar av en högre dimension, alltså i ett kontrollerat, vänligt och lekfullt tagande, som då fullständigt förlorar kontakten med det starkare och kränkande ordet våldtäkt.
En man, som har svårt för att tänka sig hur en kvinna känner inför en verklig våldtäkt, kanske lättare skulle förstå, om han tänkte att han själv, mot sin absoluta vilja, blev tagen med våld i sin anus, av en annan man. Det är samma mentala och fysiska typ av förnedrande kräkning, som en kvinna känner. Jag har talat med män och framförallt kvinnor, som aldrig, efter ett sådant övergrepp, känner sig riktigt rena.
Han förstod mig och rättade till sin uppfattning, efter min förklaring. Peter berättade att han gärna ville pröva på MIN form av ”våldtäkt”. Samtidigt tillade han att han aldrig i hela sitt liv hade haft någon önskan om att våldta en kvinna på riktigt, men hört andra män tala om kvinnors LUST att bli våldtagna. Därför lät min mildare form av ”våldtäkt” intressantare, men egentligen mer för att tillmötesgå kvinnan. Jag svarade: ”Hur ska det gå till? Peter, du kan aldrig våldta mig, för jag vill alltid, när du vill! Dessutom har jag lämnat dig rätt, att ta mig när du vill, det vet du.”
Det blev tyst och jag tillade, efter en längre tankepaus:
”Du kan inte jämföra med dig själv, Peter. Du har ju rätt att precis när du vill ändra min status till slavinna och då gör du vad som faller dig in!”
Klockan hade blivit 04.30 och jag var inte sovtrött, bara trött i kroppen och lite i huvudet.
”Vad har du för sexuell fantasi, som du vill göra eller vara med om?”, frågade han plötsligt.
”Ingenting speciellt”, svarade jag i en halv sanning, eftersom jag visste att jag djupt inom mig bar på en hemlig önskan. En önskan, som hade växt fram ur, först en fasa och sedan glidit över i en nyfikenhet och som jag lika mycket INTE ville, skulle uppfyllas av livet. (Låter det begripligt?)
”Du tjejen, nu har jag bjudit på mina innersta funderingar, då måste du också göra det. Hitta på något annars!”, sade han utmanande.
Jag litade på Peter, som jag litade på mig själv. Alltså inte till 100 %, men väldigt nära ändå.
”OK då!”, svarade jag och suckade djupt, samtidigt som frågorna kastades runt i mitt huvud: * Ska jag eller ska jag inte?
* Vad då, då?
Jättelång tankepaus.........
Vi låg nu här och pratade förtroligt och jag faktiskt litade på Peter. Jag trodde inte själv att jag vågade lämna ut detta. Det var så djupt, så gammalt, så hemligt och så skamfyllt. Men plötsligt hörde jag att min mun började prata:
”Jo, jag läste för länge sedan om en tjej vid ett så kallat GLORY HOLE. Det skrämde mig fruktansvärt från början, när jag tänkte på den hemska förödmjukelsen för henne. I mardrömmar blev jag själv utsatt för det och min hjärna har inte kunnat släppa tanken. Sedan ändrade mardrömmarna karaktär och blev fruktansvärt hemska mysdrömmar, som gav näring till min nyfikenhet. Det kan aldrig bli SÄKERT i verkligheten, så det får alltid stanna vid en tanke!”
”Berätta!”
”Nej, det är ingenting att berätta. Nej, det är dumt, Glöm det!”
”Typiskt tjejer att backa ut, så fort att det tar emot känslomässigt!”
Han visste att den tog. Dessutom är det oftast killar som är sådan som han beskrev, men det sa jag inte.
”Kom igen berätta hur du menade.”
”Det var en tjej, en hora tror jag, som satt inne i på en toalett och där var det ett hål i väggen in till herrarnas avdelning. En OKÄND man stack in sin kuk i hålet och hon sög av honom. Sedan kom det ytterligare en man och det hela upprepades. Utanför herrtoaletten tog hennes hallick betalt av männen (okända för henne) för hennes tjänster. Jag tyckte att det var så fruktansvärt, hon var bara ett verktyg för deras runkande, men hon utförde också bara sitt jobb. Jag har tänkt och tänkt, men varje gång lägger jag det tillbaka på hyllan. Det är inte SÄKERT. Nej fy, vad hemskt! Jag är inte en sådan tjej! ”
”Men du skulle vilja vara det EN GÅNG, inte sant? Om det hade varit garanterat säkert, ERKÄNN!”, provocerade Peter.
”Nja, NEJ, det är inte säkert! Det kan aldrig bli säkert!”
”Erkänn att du skulle vilja pröva på det en gång OM det var 100 % säkert. Annars hade du släppt denna tanke för länge sedan! Dessutom hade det kunnat vara ett sätt att bearbeta det och få det ur ditt system. Erkänn!”
”Kanske, om det var 100 % säkert, men det kan det aldrig bli!”
”Om jag går in i ett rum och sticker in kuken genom ett hål!”
”Jo visst, då skulle jag göra det, naturligtvis! Jag älskar att suga, det vet du..”
”Men? Det hänger ett men i luften”, tillade han observant.
Det gjorde det.
”Nja, vitsen var ju, en OKÄND man. Men det är klart att du kan spela en okänd man, om du vill det. Men du blir aldrig det.”
”Nej, det kanske inte skulle kännas helt OK, för någon av oss. Men jag ska luska lite.
”Om jag kommer på en 100 % säkert grej, måste du göra exakt som jag säger!”
”Det vet du att jag gör, Herre!”, svarade jag så övertygande, som jag bara kunde.
Det gillade jag hos Peter. Han ställde alltid upp och för honom är ingenting omöjligt. Verkar det vara omöjligt, så fixar han det.
”Någon otrohet vill jag inte bjuda på. Du är alldeles för livsviktig i mitt liv för det och min stjärt skulle säkert inte klara av att ta emot bestraffningen för det heller.”
”Nej, det hade inte varit otrohet, men om du hade upplevt det så, kunde du alltid få 10 slag av björkriset på bara stjärten. Inte för min skull, utan för att du skulle kunna hantera ditt dåliga samvete. Din Luther, du vet!”
”Tack för det!” Jag sa det i ett sådant tonläge att han inte skulle förstå om jag menade det eller inte. Men han kände väl till min Luther (mitt samvete), som krävde straff för alla brott och 100 % ärlighet i ett förhållande. Luther hade genast synpunkter på om tio slag av ett björkris skulle räcka för att sona ett sådant brott mot den heliga troheten, mellan två. Vilket värde skulle det sätta på min kärlek till Peter?, frågade Luther, illfundigt. En normal och nykter försvarsadvokat hade inflikat att det var Peter som styrde, men sådana argument bet inte på min Luther, inte. Om jag gjorde fel skulle jag sona med straff, annars var det bara att låta bli att göra fel.
Utan Luthers inblandning hade detta varit ett obegripligt resonemang. Själva grejen med att lyda Peter, som hans slavinna, var just att jag hade inget ansvar alls för vad jag gjorde, så länge jag löd honom.
Någonstans där somnade vi och jag trodde, i min enfald, att det hela var bortglömt. Av honom, alltså. Hos mig fortsatte den OMÖJLIGA tanken att gnaga, som en råtta på en ost. En Herrgårdsost då, med flera hål. Nej förlåt, det var dumt! (Men jag har ofta sagt att när jag tappar min humor är det tid att skruva på locket!)
+
Utan att jag direkt fattade varför, frågade Peter nästa kväll om jag visste var han hade sin gamla adressbok, sedan värnplikts- och ungkarlstiden.
Killar slarvar bort och förlägger saker och det går ju bra, för tjejer håller reda på allt.
Jag hade haft synpunkter på alla adresserna och telefonnummer till tjejer (ett 40-tal) som fanns i den. Jag hade ingen rätt att kasta den, därför hade jag stoppat in den på nedersta hyllan under en trave lakan. Där rotade han aldrig. Behövde han ett lakan, tog han alltid överst i högen.
”Jo, jag tror att jag vet var den ligger”, försökte jag försiktigt.
”Leta fram den då, slavinna!”, tillade han i en lekfullt befallande ton.
Orden ”slavinna” och ”Herre” använde vi båda för att markera ”lekdags”, som vardagligt bus eller som ett förslag till den andre att man själv var upplagd för det. Ibland med ironi. Det hade blivit till en ploj mellan oss, både med och ibland helt utan betydelse i orden. Underligt nog visste vi båda skillnaden på hans sätt att säga ”slavinna!”. Det var så tydligt att jag bara kände hur han ändrade min status, från att vara en fri kvinna och hans fullständiga jämlike och till att vara hans slavinna! Då visste vi båda vad som gällde.
(Jag har själv välplanerat, fullt medvetet och frivilligt gett honom den rätten över mig, att förvandla mig till hans slavinna, med ett enda ord.
Bara en gång har han använt det när vi bråkade. Då hade jag blivit orimlig och var helt fel på det. Ordet ”Slavinna” fick mig att bli lydigt tyst och börja tänka över vilka dumheter jag hade vräkt ur mig, när jag var arg. Min vrede försvann i ett nafs. Det kändes också enormt skönt att avsluta grälet tvärt med att han hade vunnit och jag slapp komma och be om förlåtelse, när jag hade lugnat ner mig. Detta var en underbar genväg, som jag önskar att han använde oftare, när mitt häftiga humör hade målat in mig i ett hörn.)
”Ja, Herre!”, svarade jag och kände mig underbart tvingat lydig. Det var ett tag sedan vi lekte den leken, därför hade den också börjat gnaga inom mig. Den hade gnagt och velat komma fram ur sitt gömställe, men så är vardagen fylld av just vardag, med arbete, mat och sova. Ibland kunde det kännas helt underbart att bara precis underkasta sig en mans styrning och inte ha det minsta ansvar för vad man gjorde. Man bara lydde! En fantastiskt skön känsla av sexuell upphetsning och att få vila hjärnan ifrån varje uns av initiativ, beslut och ansvar. Och grejen för mig var, att om jag bara gjorde som han befallde mig, behövde jag inte bekymra mig om det var rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt. Jag bara lydde honom! Det enda enkla ansvaret jag hade, var inför honom och det såg han snabbt till att bestraffa, på valfritt sätt, om jag inte levde upp till vad han begärde. Men det ingick i hans herre roll. Han fick så mycket skönt han ville och jag fick, i all hemlighet, psykiska orgasmer efter varandra, genom att bara lyda honom och ge honom fysisk njutning. De går inte riktigt att jämföra, inte ens i intensitet.
Jag hämtade den och skulle helst vilja censurera i den, innan han fick den, men se det får inte en slavinna göra. Jag har läst Annas dagbok och lärt mig hur en slavinna ska uppträda, tänka och agera. Sedan ser Peter och framförallt Luther till att jag följer det slaviskt.
Jag överlämnade adressboken överdrivet ödmjukt, som en riktig slavinna, på knä framför honom och tänkte mig gärna en fortsättning på den påbörjade leken, men han tog emot den, gick in i sängkammaren och låste dörren. Där inne fanns telefonen. Utan att tjuvlyssna, för det gör inte en slavinna, så hörde jag honom tala med NÅGON i telefonen. En riktig slavinna är inte bara superlydig utan dessutom 100 % lojal mot sin härskare.
Vi är mycket tydliga i våra olika roller. Peter har ”råd” att i vardagen vara mycket flexibel, kvinnligt avkännande, empatisk och mjuk, eftersom han aldrig kan förlora ansiktet i sin mansroll och aldrig behövde framhäva den. Detta är en effekt som många tjejer önskar sig, men få har kommit underfund med.
Tro sedan inte ett ögonblick att jag är den undergivna och mesiga tjejen när vi har våra vanliga gräl eller i vardagen. På samma sätt som han, har jag råd att bjuda på fullt motstånd, efter som min feminina och jämlika roll aldrig är ifrågasatt. Jag är hans jämlike fram till att han uttalar ett enda ynkligt ord: ”Slavinna!”. Ordet som sedan återkallade detta, är ordet: ”FRI!”.
Jag kommer ihåg en enstaka gång, som jag tyckte att han gick för långt i sina krav på sin slavinna. Han hade begärt att jag skulle hålla benen isär när han risade mig och inte förstått att topparna på riset träffade flera gånger, just på det ömtåliga området de INTE skulle träffa. Han satt på ett sätt att han inte såg det, men borde ha förstått. Han bar ju hela ansvaret. Jag skulle bara lyda och det gjorde jag. När han sedan sa ”FRI!” svarade jag direkt med att ge honom en örfil. Den var från Luther. Jag vet inte riktigt varför, eftersom jag hade gett honom fullständigt fria händer att göra vad han ville med sin slavinna, men den gången var det ”för långt”, men jag var tvungen att vänta tills han gav mig fri. Det var väl det, tillsammans med mitt humör, som byggde upp en frustrationsörfil.
Jag befarade det värsta med den låsta dörren, telefonsamtalet och DEN adressboken. EN TJEJ! Vad skulle hända. Det pirrade skönt i magen samtidigt som jag försökte sjunka ner i slavinnans behagliga ansvarslöhet och inaktiva väntan. Det var han, som hade bollen och jag som fick vänta tills han bestämde vad som skulle hända. Men det var tydligt att något var på gång!
//
Kanske denna berättelse kan fall någon på läppen. Det är ju flera som läser.
Som kvinna drivs jag av feedback och får jag inte det stannar jag.
/Cecilita
cecilitaSv70@hotmail.com
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Ser fram emot en fortsätning, bara du inte slutar mit i som du gjorde med slavinneskolan:(
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Bra story, jag stördes av versaler på något ställe som jag ogillar i löpande text. Femma för storyn. /SLW