Den nya lärarassistenten, del 15 B
Författare: Ass Slam Master Datum: 2004-06-11 16:15:09
Kategori: BDSM
Läst:
13 642 gånger
Betyg: 2.2 (639 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Floden kom, spred sig nere i pungen, gick längst ryggraden och lärarassistenten försökte spänna underlivet ordentligt. Det brukade funka för det mesta. Hålla inne, precis som man gjorde på bio, när det var upptaget på toaletten. Det gick inte. Hur han än pressade och gnisslade tänder av ansträngning, visste han att det inte skulle gå. Att bli avsugen av den lilla oskuldsfulla Natalie Österbäck, som aldrig skulle kunna tänkas i sådana här sammanhang blev för mycket. Han var tvungen att slappna av igen, annars skulle det bara bli tömning utan orgasm, och det fanns inget värre. Natalie slurpade med jämna takter och inte en salivdroppe skulle kunna komma mellan de tillslutna läpparna. Hon var som en dammsugare och lärar- assistenten vrålade till, då han kände hur sperman sprutade ut. Jenny grimaserade för att inte skrika hon med. Fingrarna begravdes om och om igen i hennes vidöppna fitta och medan Natalie svalde sperma för fullt, rann fittsaften mellan hennes mulliga lår, när också hennes orgasm gjorde sig till känna. Natalie slurpade i sig det sista och hastigt slet lärarassistenten ut sin lem efter det slutliga sprutet. Det var nästan, så hon ville behålla ollonet kvar i munnen. Saliv och sperma droppade i en klibbig sträng emellan hennes öppna mun och Leopold Nilssons ollon och lärarassistenten stirrade vinögt för några sekunder. Strängen gick av
och flickan satte sig upp i sittande ställning mot väggen med handen för munnen och en förvånad blick i ögonen. Vad hade det tagit åt henne? Hon ställde sig själv frågan i sitt överhettade inre. Så skulle inte en fin flicka göra! Det var syndigt! Fast det sunda förnuftet börjades suddas ut för henne. Hon var kåt. För första gången i sitt unga liv var Natalie Österbäck sugen på sex.
Chockad, jovisst, men hon kunde inte hjälpa det. Leopolds potens var i sitt esse vid detta tillfälle. Hans påle förblev hård och svajande, trots att tyngdlagen egentligen skulle ta ut sin rätt på hans mandom.
- Sätt på mej! Min tur!
Unga fröken Katz ropade ynkligt ifrån britsen, och sakta smög lärarassistenten bort till henne och lade överraskande sina händer på knuttebrudens skinkor, grävde ner fingrarna i köttet och drog isär dem.
Bakom honom rev Natalie av sig sina byxor. Det var bara hennes byst som var
yppig. Resten av kroppen var rätt smal och hennes lår var nästan pojkaktigt tunna. Byxorna försvann bort i ett av gymmets hörn tillsammans med de våta små trosorna. Hennes slida var rätt liten och blygdläpparna var röda mot den vita huden. Natalie fingrade på sin känsliga lilla knapp och hon visste hur man gjorde det där med.Leopold satte det salivvåta ollonet mot Pias ringmuskel och tryckte fram underlivet. Kukhuvudet forcerade motståndet och toppen gled in i knuttebrudens varma analgång. Hon blundade med putmunnen vidöppen. Andetagen ångade ut mellan läpparna och hon fick dra in saliven gång på gång och svälja, för att inte dregla ner hela britsen. ”Fabrikören” hade inte fått någon utlösning ännu och bestämde sig att han skulle spara det till Natalie Österbäcks stora pattar. Han reste sig upp från golvet och lämnade en
fläck av svett kvar efter sig och gick bort till Natalie, som låg kvar på samma ställe, smekande sig själv. Fingrarna gnuggade blygdläpparna och hon stönade, fast hon försökte dämpa det. Den gubbsjuke Elviskopian drog förhuden fram och tillbaka över ollonet med sin seniga näve och såg belåtet ner på Natalie. Hans ögon lyste under den, nu okammade, hårpomadafrisyren.
Jenny fick samtidigt sin våta fitta uppfylld av den begagnade penisattrappen, som nyligen hade behandlat Pias anus. Petra låg platt på mage mellan väninnans lår och körde dildon ut och in, precis som om hon inte hade gjort annat i livet. Natalie tittade storögt upp på det
vidunderliga könsorganet. Allt hade förvandlats till en orgie i vällust. Nu knullade Leopold Knuttebrudens rövhål med rejäla stånkande. Pia gjorde inget motstånd alls längre, fast hon låg fortfarande bakbunden på britsen.
- Jag har redan sprutat en gång, stönade lärarassistenten. ”Nu ska jag väl inte komma lika fort igen”.
- Ska vi slå vad, väste Pia och slog bak med den bastanta röven i ett motjuck, som fick lemmen att nå botten i hennes trånga hål. Hon skrek till, när Leopolds ollon stötte på återvändsgränden, vände, och gjorde om det igen. Han drog nästan ut hela pålen, men precis när den brunfärgade kuken skulle falla ur med ett ploppande stötte han till och den gled in igen.
- Ja, knulla mej!! Jag är så kåt!
- Jag får utlösning igen, vrålade halländskan och spände underlivet i en båge. Petra ökade plikttroget takten med attrappen och väninnans skrev vättes ner ännu mer, när hon kom igen. ”Fabrikören” befann sig nu på knä och han hade intagit lärarassistentens gamla plats. Mellan Natalies pattar. Fram och tillbaka, fortare och fortare gick tempot och den ena orgasmen avlöste den andra. Pia smiskades igen och hon bad om det med en kåtsprucken röst.
Han bäddades in i himmelrikets vita moln igen och han sprutade Pia Katz trånga rövhål full med sperma. (Eller det han nu fortfarande hade kvar efter den förra utlösningen) I dimman såg han hur dörren öppnades och han såg några figurer i dörren, men det var väl bara i lyckoruset dessa personer fanns till. Snart skulle de försvinna samtidigt som kittlingarna i
pungen och ryggraden. Det var han säker på, men när sekunderna gick och verkligheten kom tillbaka i små proportioner stod dessa figurer fortfarande kvar och den hemska sanningen uppdagades för lärarassistenten.
Dörren hade farit upp och vaktmästare Hultén stod och fånstirrade med stora vita ögon. En sådan här syn såg man inte varje dag på skolan. Jenny Rävberg liggandes på en brits naken, med särande lår och med en knottrig löskuk inkörd i det saftande underlivet, som rördes upp och ner av Petra Eriksson.
Också helnaken sånär som på den röda tomteluvan. Närmast dörren stod en snuskgubbe och körde sitt könsorgan mellan Natalie Österbäcks väldiga tuttar och Pia Katz blev påsatt i arslet av den nya lärarassistenten. Hultén förblev tvärtyst. Hans mustasch fladdrade under luftdraget från hans uppspärrade näsborrar. Exakt då kom ”Fabrikörn” och hans stora tjurkuk började ejakulera vit sädesvätska. I både upphetsning och förnedrigt över att blivit ertappad, spärrade Natalie upp sin lilla mun och fångade den krämiga sädesvätskan ifrån gubbkuken. Hon svalde i klunkar och ansiktet träffades av den sperma hon missade med läpparna. ”Fabrikörn” hade
knullat länge, runkat länge, tittat på länge och allt hade blandats ihop och åstadkommit denna slutliga utlösning. Hultén såg nästan svimfärdig ut. Bakom honom stod gymnastiklärarinnan Bengtsson och såg ännu mer häpen ut. Längst bak stod tre uniformerade konstaplar. De utstrålade bisterhet och var utav skiftande kaliber. Bengtssons förvåning övergick till en ogillande och rentutav äcklad grimas och som passande avslutning kom det välkända raseriet.
- Era inpiskade svin!!! Era djur!!! Era kåtdjur!! Hur i djävulen…Hon tittade snabbt på vaktmästaren.
-…Va glor Hultén på?!!
- Ingenting!
De tre poliserna marscherade fram och den som var närmast höjde sitt tjänstevapen emot ”Fabrikörn”, som verkligen blev tagen med byxorna nere. Konstapel talade med mörk stämma:
- Nu är det slut på det roliga Samuel Palmers…eller ska vi kanske säga Theodor Klintman, som ni ju egentligen heter.”Fabrikörn” drog på sig sina kläder med en avslöjad och skamsen min. Natalie försökte skyla sig med ett illrött ansikte bakom den ena motionscykeln.
Vaktmästaren kastade till henne kläderna, medan Bengtsson laddade upp för ett nytt utbrott. Blodet pumpade i hennes ådror och det såg ut, som om hon skulle explodera i atomer, vilken sekund som helst. Lärarassistenten suckade bedrövat och tittade på den förvånade Jenny Rävberg, som inte ens försökte dölja sin kropp för poliserna. Hon var för häpen. Likadant, när det gällde Petra.
- Ja, det är dags att sanningen får träda fram, mumlade Leopold. Han krängde på sig skjortan och blåste in luft i överläppen.
-…Jag å ”Fabrikörn” är inte dom vi sagt att vi varit. Vi är patienter, som tröttnade på vår s.k.behandling. Vi kommer ifrån en anstalt egentligen…
- Just det, sa en av poliserna. ”Dessa båda herrar har rymt ifrån en psykiatrisk anstalt. Dom är, som ni redan har märkt, sexgalningar!”Jenny och Petra stirrade förvånat. Natalie fick på sig kläderna i en handvändingen och smet ut mellan poliserna i dörröppningen.
- Lyckligtvis fick vi dom till slut. Vi hoppas verkligen, att dom inte ställt till för….
Konstapeln tittade generat på tonårstjejernas nakna kroppar.
-….Alltför mycket…ehum…oreda.
”Fabrikörn” suckade igen och höll fram armarna. Det skimrande handfängslet landade runt hans handleder och låstes. Lärarassistenten tittade ner i golvet och kunde inte se någon i ögonen igen. Bengtsson svämmade över igen.
- Jag har då aldrig sett på maken till svinerier!!! Och på mitt gym också!!! Att ni inte vet skäms era snuskiga skitungar!! Nog visste jag att Jenny Rävberg var halvpervers, men inte kunde jag väl föreställa mej ens i mina vidrigaste mardrömmar nått sånt här. Och ni andra!!
- Äh, håll käften, Bengtsson, utbrast den storvuxne Hultén.
Han hade tröttnat på surkärringen, som han tvingats stå ut med i alla år och ledde ut henne, så hon inte skulle göra något hon ångrade efteråt, när raseriet reducerats. På vägen hördesklagomålen. Nu var det riktade till vaktmästaren istället.
- Kommer du, Leopold, frågade Elviskopian, när denne leddes ut med poliseskort.
- Ja, kommer. Ska bara prata lite med Jenny och Petra, suckade lärarassistenten. Eller i alla fall den ”falska lärarassistenten”.
Poliserna lämnade dem, efter att ha löst upp Pia Katz knutar och fått loss henne. Hon sade inte ett pip. Rättade till den trasiga kjolen och lossade snusnäsduken från pannan. Poliserna tittade på. De följade varje rörelse hon gjorde. Hon blängde tillbaka under all ögonskugga.
- Jag ska bara binda duken runt midjan. Inte fan kan jag gå ut i bara röven, det borde ni väl förstå era plattfötter.
Poliserna harklade sig och följde med ut. Den som gick sist, vände sig inåt och höjde tre fingrar i luften.
- Tre minuter, Nilsson. Bara tre minuter, så du hinner inte med någon snabbis!
- Ingen fara, gnällde Leopold. ”Jag tappade plötsligt lusten”. Han blev stående med hängande huvud. Konstaplarna försvann.
- Nu vet ni sanningen.
Utanför stod en vacker samling vid gymnastiksalens entré. Mannen i det vågiga håret stod skamset i handfängsel tillsammans med den vackra sekreteraren, som greps av polisen nyligen, när hon skulle kolla läget. Hon stod bredvid mannen med en ilsket ansiktsuttryck, precis som om hon ville klösa ögonen ur lagens långa arm. Två uniformerade poliser stod bakom dem, så de inte skulle göra något drastiskt. De tre andra konstaplarna eskorterade ut ”Fabrikörn” och de stannade allihopa och ett förhör kunde börja på platsen, medan de väntade på den falska lärarassistenten.
Lyckligtvis hade gripandet skett mycket diskret och luciafirandet hade aldrig avbrutits. Inne i gymnastiksalen kunde man höra julspelet med tomtefars borttappade tofflor, och det var bara vaktmästare Hultén och gymnastiklärarinnan Bengtsson som visste om det. En av poliserna synade samlingen med en triumferande blick och gnuggade belåtet de handskbeklädda nävarna. Han var väl den som hade befälet för tillfället. Överkonstapel, eller något liknande.
- Nu har vi fångat er alla fyra och bara rymningen från anstalten ska väl räcka för åtal. Vi ska diskret ta oss ner till polisstationen och där kommer vi ringa upp åklagaren. Är det nått ni vill säga till ert försvar, era pervon?
”Fabrikörn” teg som en sten, tittade ner på sina fängslade handleder och vaggade sorgset på kroppen. Sekreteraren fnyste bara till och i hennes röda hår, så kunde hon symbolisera det eldiga temperamentet. Som gjort för något skämt i lokaltidningen i stil med: ”Billigt snus, till varje PRIS”. Den ljushårige mannen såg förskräckt ut. Han verkade inte lida av sexualmani, utan verkade vara en mer beskedligare typ.
- Jag har inte gjort nått, snyftade han till poliserna. ”Jag var bara med och vaktade. Jag vill inte tillbaka till det där stället igen.”
- Det får rättegången bestämma och du har rättighet till en advokat. Ni kan alla behöva en jävligt bra sådan. Efter allt ni har ställt till med här.De leddes ut i sorgmarsch. ”Fabrikörn” först, så han fick en värdig sorti ifrån brottsplatsen, ledare som han var. Sedan sekreteraren med sina mordiska blickar och den ljushårige mannen, som nu grät för fulla muggar.
Konstaplarna eskorterade dem ut i vintermörkret, utan att få några känslomässiga tvister. De gjorde sitt jobb och man fick inte vara blödig.
Överkonstapeln stannade kvar och sträckte stolt på sin ganska lilla kropp. Två av hans medarbetare var kvar och stod stilla framför honom med neutrala ansikten. En utav dem verkade räkna sekunderna för Leopold Nilssons farväl.
Överkonstapeln skulle precis berömma sina underordnade för ett lysande jobb och börja skrävla om kanhända befordran, när de hörde röster längre bort i korridoren. Den som ledde in till omklädningsrummen.
- Vart fan har du hållit hus, ungjävel?!
- Ingenstans…
- Ljug inte för din egen far. Det märker jag! Du ser så förbannat skamsen ut när du ljuger och det kan jag lätt se! Vad har du haft för dej?!
- Ingenting, pappa!
Scenen utspelade sig ett tiotal meter bort och det var tre vittnen, som kunde se slaget. Knytnäven ven genom luften och dunkade till flickans ena kind, så hon ramlade till golvet och blev liggande med sitt långa lockiga hår över ansiktet. De tre poliserna stod och stirrade, när de såg Sylvester Katz slå till sin tonåriga dotter med knytnäven. Reflexmässigt rusade de
fram och grep tag i barnmisshandlaren. En i var arm. Överkonstapeln höjde pekfingret framför Sylvesters krokmustasch och kisade vresigt med ögonen.
- Det där kommer du inte undan med. Ska du slå din egen dotter? Du kan få upp till tre år för det där. Skulle du gilla det hårding?!
Pia reste sig upp i sittande ställning och i det rufsiga håret kunde man urskilja den svedda kinden. Om det hade varit knäpptyst vid tillfället, kunde man höra ett tyst droppande. Blodet droppade ifrån hennes näsborrar och hennes uppåtstyrda näsa hade blivit lite väl uppåtstyrd och knäckts. Sylvester kämpade i polisernas grepp. Han var som en rabiessmittad hund och
plötsligt verkade gymnastikfröken Bengtssons utbrott, alldeles nyss, vara hur kontrollerat som helst. Tysken sparkade till med benen och träffade överkonstapeln på smalbenet, så denne dråsade ner på golvet. De två poliserna spände sina muskler och böjde upp Katz båda armar. En klassiker inom poliskåren och tillika mäkta effektivt. Om inte brottslingen lugnade
ner sig, så fick han båda armarna avbrutna. Pia kände över sin näsa och kind med sin hand. Den trasiga skinnkjolen fläckades ner av den röda vätskan och när hon snörvlade fick hon blodsmak i munnen. Sylvester Katz vrålade om sina rättigheter och, att polisen bara var kapitalisternas korrumperade gorillor, fast han kunde inte hålla ut hur länge som helst. Han blev nerpressad mot golvet av de uniformerade konstaplarna och när han kände det kalla
golvet tryckas mot sin kind gav han upp. Musklerna slappnade av och han kunde övermannas och föras ut av de starka poliserna. Överkonstapeln hjälpte stackars Pia Katz på fötter och höll henne intill sitt bröst, när hon sökte tröst som en liten vilsen flicka. Och det var hon ju också. Missvisad och vilsen.
Mannens uniform vättes ner av tårar, smink och blod och han slog numret till ambulansen på sin mobiltelefon. Han viskade samtidigt lugnande i hennes ena öra.
-Ta det lugnt, han ska inte komma undan med det här. Jag lovar…han kommer inte undan med det här.
Även tre timmar senare, så låg Phillip och Lotta fortfarande och sov i Lottas vattensäng. Det var fortfarande mörkt ute och även om det blev dagsljus, så blockerade de stora gråa molnen himlen till största delen. Han låg och snusade på mage och bredvid honom med handen runt hans nacke låg Lotta Bodin, som för första gången i sitt liv kände sig skoltrött och
skolkade. Det var stilla i huset. Ingen annan var hemma och ingen skulle komma hem på varken morgonen eller eftermiddagen. Klockradion stod på nattduksbordet och visade upp sina röda siffror till digitalur. De ställdes om till ett exakt klockslag och radion sattes direkt på, som väckningsanordning. Lotta gnydde till i sömnen och den svarta luggen låg okammad över hennes panna. De hade minsann inte bara sovit den natten, utan levt rövare mellan lakanen. Phillip sov sött med behagliga andetag.
Håret låg i lockar över hans ansikte och det varma duntäcket var omsvept runt deras nakna kroppar.
- Här följer nyheter med ekot, hördes från den brusiga lilla klockradion.
- De ökända mentalpatienterna som rymde ifrån anstalten i anonyma förorten till Stockholm greps idag under ett pågående julfest på en anonym högstadieskola i landet. Mannen som kallats sig Samuel Palmers påstod sig vara en assistent ifrån arbetsförmedlingen, som banade väg för den andre patienten: arbetsökande Leopold Nilsson, som tagit platsen som lärarassistent på skolan. Innan de båda ertappades mitt i den sexuella akten, så tros dom ha förgripit sig på ett flertal andra skolelever.
Inga namn nämnda. Den tredje patienten har erkänt våldtäkt på manlig privatdetektiv och domen blir nu ett fall för tingsrätten. Den falske lärarassistenten lyckades dock fly under tumulten och har ännu inte hittats, men han tros vara på väg mot…
Lotta stängde av klockradion, makade sig tillrätta bredvid Phillip och somnade om med ett suckande. Bägge tonåringarna sov vidare. Befann sig i drömriket och i kärlekens vackra dimma. Men som läsarna hörde, lärarassistenten Leopold Nilsson är fortfarande på fri fot. Ingen polis har hittat honom ännu och förr eller senare börjar hans lustar klia inom honom
och han måste leta reda på ett nytt saftigt byte. Kanske har han hamnat på
en ny högstadieskola i landet.
Passa er små flickor.
Tilltala inte någon främmande person.
Särskilt inte om han har en bettskena i mun för tandgnisslandet.
Och böj er inte ner, för att plocka upp en penna.
Hälsningar ASS SLAM MASTER.
(Olegitimerad expert på falska lärarassistenter.)
Fler noveller av samma författare
