Henrik Påsättaren
Författare: fullerull Datum: 2007-04-06 13:11:04
Kategori: Första gången och Age Play
Läst:
29 299 gånger
Betyg: 4.1 (25 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Henrik sades vara halvbror till den kände namnen med namnet Sjöfararen. Med tanke på Kungens många älskarinnor så var det inget ovanlig med halvbröder och halvsystrar till prinsar och prinsessor i Portugal under 1400-talet när Henrik levde.
Henrik var en ökänd libertin och han hade ett rykte om sig att kunna charma (och lägra) t.o.m. de mest kyliga och förnämsta kvinnorna trots hans låga börd – hans öknamn blev därmed Påsättaren. Han var ingen gigolo – men extra inkomster i form av gåvor dök allt som oftast upp på teatern där han arbetade.
Henrik hade precis mottagit ett meddelande från en vacker, ung hovdam (som han gärna skulle gästspela för i sänghalmen) att följa efter henne på avstånd för att mottaga vidare instruktioner. De här katt och råtta lekarna var inget ovanligt för Påsättaren – det var inte alltid så lätt att undgå nyfikna ögon och de som han ibland fick uppdrag att charma/lägra ville till varje pris undvika skvaller.
Ganska snart visade det sig att de var på väg till de kungliga gemaken, Henrik kände både nyfikenhet och oro (vem var det nu han förnärmat?). Genom vindlande gångar följde han hovdamens släpande kjol, det var inte den vanliga vägen han färdades. Tillslut kom de, via en bokhylla, fram till ett privat sällskapsrum fullt av böcker, flådiga fåtöljer och soffor i skinn med dyrbara mattor på golvet. Han fick tillsägelse att gå ned på knä innan flickan knackade på en dörr och en vacker, högdragen och dyrbart klädd kvinna steg in. Det måste vara drottningen hann Henrik tänka.
”Du skall bara lyssna, nicka om du godkänner uppdraget – tala inte. Du lär nog tycka att uppdraget är lön nog men du får även andra gåvor – du kan behöva försvinna från staden ett tag om du lyckas!”
Det var ord och inga visor från Drottningen och med tanke på vem som gav honom uppdraget så hade han svårt att neka.
”Min käre make har väldigt svårt att hålla sig till en kvinna, dvs. den han är lagvigd med. Med tanke på hans mindre attraktiva sängvanor så gör det mig detsamma nuförtiden – men mina kunskapare har nyligen varskott mig om att den lille lismaren har letat rätt på en ung utländsk flicka av ädel börd och att han lurat i hennes far att han ämnar gifta sig med henne och på ett eller annat sätt röja mig ur vägen. Jag har svårt att tro att min make skulle gå så långt men lägra henne kommer han definitivt – speciellt som hon är 16 år och oskuld. Jag har ingenting emot flickan – men jag vill att Du charmar och lägrar henne först och sedan lämnar över henne till mig. Min hovdam kommer att ge dig en enkel karta så att du hittar i slottet, du kommer dessutom att få en lämplig täckmantel så att vakterna inte kan fatta misstankar. Nya kläder m.m. ingår – åtar du dig uppgiften?”
Uppdraget var svårt att tacka nej till och oskuldsfulla, sköna, hög bördade flickor var inte dumt. Henrik förstod att det svåraste skulle bli att undgå upptäckt och att om han ändå blev det – så fanns det risk för galgen. Men han kunde å andra sidan inte vägra Drottningen – det skulle få andra otrevliga konsekvenser. Han nickade som svar.
”Bra. Angelica – visa herrn hans nya kläder, tvaga honom och se till att han luktar gott innan han ger sig in i leken – och se upp för herrns magiska stav – den är ökänd för sitt fria och ohämmade liv.”
”Som ni önskar, Ers Höghet. Jag skall undvika trollspöt och vackra ord:”
Hovflickan gav Drottningen ett leende och Henrik kände sig lite spjuveraktig då han funderade på om flickan själv skulle tvaga honom – det kunde bli spännande…
Henrik följde efter Angelica till ett tvättrum där dyrbara kungliga hovkläder låg framme och en stor badbalja i trä stod uppställd. Han fick order om att klä av sig och hoppa i – han gjorde som han blev befalld och kände snart två flickhänder på sin nakna kropp, knådandes rygg, nacke och bröst med tvål och tvättlappar. Precis när han började hoppas att Angelica skulle ta hand om hans privata delar så lämnade hon över tvål och tvättlapp till honom för vidare tvagning av den magiska staven som hon sa och log. Attans tänkte Henrik.
När han var ren och fin fick han välja doft och ta på sig de nya kläderna. Angelica instruerade Henrik medan han klädde om.
”In i Kungens speciella sovgemak kommer du via en lönndörr. Jag kommer att föra dig dit och sen leverera Henriettes nya klänning via den vanliga ingången som är bevakad av två vakter. Jag klär på henne samt förbereder henne inför Kungens eskapader ikväll. När kläderna är på kommer jag att släppa in dig och du skall låta henne välja smycken efter behag – du får gärna börja charma henne lite grand då så att hon inte skriker på vakterna direkt när jag avlägsnar mig.” Angelica log lite skälmskt. ”Det är hög tid att handla – följ mig.”
Angelica lämnade honom i gången vid lönndörren med en stor kudde fylld av ädla smycken i guld och ädelstenar. ”Ojojoj – måste vara värt en förmögenhet tänkte Henrik” Som om hovdamen läst hans tankar så så berättade hon att det bara var dyrbara plagiat innan hon lämnade honom. ”Och tjuvkika inte genom hålet – sånt gör inte fina herrar!” Du skulle bara veta vad fina herrar gör tänkte Henrik och letade rätt på titthålet. OJ! En sån späd liten skönhet - Henriks magi växte under tyget när han spann vidare på det han såg. Angelica presenterade sig och påbörjade omklädningen Det blir bara bättre och bättre – och tyget blev allt mer spännt. Han kunde bara höra brottstycken men det verkade som hon ömsom skrämde upp flickan, ömsom skrattade bort det hela. Dessutom verkade hon berätta om Henrik i form av guldkreatör och sätt att vara – hon sådde ett frö av nyfikenhet verkade det som. Nu var flickan klädd i en vacker, volymös klänning vars kjol vilade på ett metallskelett så brett att han skulle kunna gömma sig därunder – hoppas att han inte skulle behöva det annat än om han ville tänkte Henrik. Nu var hon tydligen klar och gick med snabba steg bort mot lönndörren – Henrik flyttade sig snabbt därifrån. ”Kom nu – det är dags att presentera sig – och du … håll kudden över midjan – så kanske den inte syns så mycket, lade Angelica till med ett odygdigt leende”.
”Får jag presentera Eduoard d’Oro – en av våra duktiga guldsmeder – han kan få vad som helst att glittra. Eduoard – möt Henriette – du skall smycka henne enligt Kungens och hennes vilja”
”Angenämnt” Henrik bugade, såg henne med ett leende i ögonen en kort stund för att utröna hennes tankar och kysste henne sen ömt på handen. ”Men jag tror inte jag behöver smycka Henriette – hon är vacker som en dag och lyser upp rummet alldeles utan behov av några smycken!”
Henriette såg nöjd ut och sträckte på sig – återfick dock fattningen snabbt och bad honom ändå låta henne välja något litet. Angelica passade på att lägga till en sista gliring om att Henriette borde försöka få på sig så mycket smycken så att det tog tid innan Kungen kom till. Henriette rodnade starkt, såg orolig ut och bad sen Angelica försvinna ur hennes åsyn illa kvickt.”Som du önskar – vakterna står här utanför så det är bara att ropa om du behöver något. Med tanke på hur de tittade på dig så kommer de gärna in och hjälper till med kjolarna!” Henriette slängde ett äpple efter hovdamen som dock kvickt hoppade undan och försvann ut genom den tunga trä porten.
”Hon är väl fräck i munnen för att vara en tjänarinna den där – jag skulle gärna ge henne några rapp med käppen för att få lite styrsel på henne!”
Jag skulle gärna ge henne några rapp mellan låren med något annat hann Henrik tänka men kom sen på att han inte skulle ha kudden till skydd så länge till. ”Hon är fräck – det håller jag med om – men som hovdam så har hon nog utstått många närmanden från Hans Majestät – som inte direkt är känd för att vara snål med omtänksamheten – när han har vackert kvinnfolk i närheten.” Henriette såg nu ännu mer orolig ut – bearbetningen av hennes sinne hade börjat. ”Men jag är av ädel börd – han kan väl inte ta sig till vad som helst?!”
”Jag vill inte skrämma upp dig men det är långt till ditt hem och som Angelica sa – vakterna härute lyder under Kungen och kommer inte till din undsättning om Kungen så mycket som tittar argt på dem. I det läget skulle nog jag eller Angelica vara till större hjälp.”
Henriette såg nu mycket orolig ut och hennes underläpp började rycka och ögonen vätas i vrån. Henrik såg detta men visste inte riktigt hur han skulle göra – att kram om henne skulle vara för tidigt. Han fick nöja sig med en halvmesyr. ”Var nu inte orolig – jag menade verkligen inte att skrämma upp dig – Kungen är också av ädel börd – en viss ridderlighet lär han kunna bjuda på” sade han och klappade henne försiktigt på ryggen innan han med fingertopparna smekte henne upp till skulderbladen och drog henne till sig. Hon lade sin kind lätt mot hans bröst , han blev lite fuktig av hennes tårar och tagen av hennes dilemma. ”Seså fröken - med ditt medgivande så skall jag välja ut de smycken som jag tror kan komma till användning – handbojor m.m. så att du kan smita iväg om du känner för det” skämtade han kvickt och det hjälpte. Hon tog ett djupt andetag, torkade tårarna och försökte återfå en del av hennes stolthet.
”Jag ber om ursäkt för mitt uppförande – det har varit en lång resa, jag är trött och ovan vid att vara ensam på sådana här ställen. Nu väljer vi smycken!”
De enklaste smyckena – örhängen, diadem samt halssmycket var på plats. Nu var det dags för de smycken som var intima och som skulle visa om hon charmats tillräckligt av hans närvaro samt fått veta tillräckligt om Kungens nycker för att fortfarande vilja vara med någon snarare än tvärtom. Han skulle fästa en tunn guldkedja kring hennes ena fotfäste och en intimkedja uppe vid låret (med tanke på att han var man och inte påkläderska så var detta väldigt riskfyllt). Han meddelade att hon kunde få göra det själv (men räknade med hennes nyfikenhet och ovilja att lämnas ensam) och till Henriks förnöjelse fick han tillåtelse så länge han inte gick för långt och var kvick.
Han började med fotlänken, gick ned på knä, lyfte upp kjoltyget så att han kom åt foten och smekte sen dit länken innan han reste sig upp efter lårsmycket. Han kom på Henriette med ett leende när han var uppe och vände. Nu förde han åter kjoltyget åt sidan för att komma åt hennes andra ben. Han smekte på även detta smycke. Han hann känna värmen av hennes lår och en fläkt av parfym därunder. När han kom upp igen och skulle ta kudden för att gå, tog hon hans hand och bad honom vänta. ”Jag tror Kungen kommer snart och jag vet inte hur man kysser en man – kan inte du visa mig – jag känner sånt förtroende för dig – du verkar vara en bra människa – Eduoard”.
Med nöje – tänkte Henrik men det gick inte för sig!
”Jag tror inte Kungen skulle uppskatta något sånt och jag är alltför rädd om min ställning här vid hovet för att våga mig på något sådant – är jag rädd.::” sade han och försökte avlägsna sig.
”Om du inte visar mig så skriker jag och då hamnar du i trubbel i alla fall!”
”Det var ord och inga visor – vad har jag då för val? Du verkar minsann kunna rivas – vad har du då att oroa dig för?”
”Förlåt mig Eduoard – men jag är desperat – jag känner alltmer att jag inte vill ha Kungen som första älskare. Jag är inte redo för hans närmanden som verkar kunna bli utan pardon!”
Henrik var tyst ett tag (det här gick ju bättre än vad han väntat sig – men han kände faktiskt också en stygn av sorg över hur han betedde sig – som en liderlig, beräknande sälle. Han lade ifrån sig kudden, såg henne i ögonen, tog hennes lena, vackra händer i sina och närmade sig hennes läppar långsamt, angjorde den övre läppen först, smakade på den försiktigt . Hon var inte alls så okunnig som hon lät förespegla, hennes läppar var spänstiga och heta. Han smakade sen försiktigt på hennes nedre läpp, stannade sen och öppnade sina över hennes och drog in hennes andedräkt. Han fick ett infall om att kyssa henne häftigt så att hon (om hon svarade på behandlingen) skulle öppna upp sitt försvar helt och låta honom betäcka henne vilt och ivrigt men istället lugnade han sig och kysste henne sedan ömt och med mer och mer känsla. Han kände sig drucken av hennes närvaro, av hennes svarande läpprörelser, av hennes tungas letande efter hans egen – hon lät honom kyssa henne länge och när de slutligen skilde läpparna åt så såg han att hon ville ha mer – mycket mer.
Förtrollningen bröts av ett högt myndigt rop till vakterna utanför dörren, Kungen var i antågande och Henrik visste inte var han skulle göra av sig – han kunde inte försvinna nu – han ville isåfall ha Henriette med sig och detta var inte pågrund av manlig liderlighet – han ville lära känna henne och det kunde inte ske om Kungen fick henne. Henriette kvicknade till, såg sig om och drog sedan snabbt med honom bakom en klädes skärm. ”Kvick in under kjolen – den är så bred att han inte kommer att kunna se dig om du är försiktig – och gör inga dumheter nu!” sade hon och log odygdigt. Inte mycket att välja på tänkte Henrik och undrade samtidigt hur detta skulle gå när han kröp in under kjolställningen - Jag är i skötesriket tänkte han snabbt när han såg silkes underkjolen som dolde hennes unga sköte och som fick honom att vilja föra upp en hand längs hennes lår och smeka springan med fingrarna.
”Öppna i Kungens namn!, Henriette.”
”Det är öppet – kom in”. Svarade Henriette och gick med myrsteg ut på golvet vilket tvingade Henrik att följa med
”Åh – så bedårande vacker du är min pärla.” Han avbröt sig med att be Vakterna stänga dörrarna. ”Ta en pall – det kan ta lite tid det här”
Henriette makade långsamt åt sig en pall och satte sig med låren vitt isär för att Henrik skulle kunna få plats. Jag är i skötesriket tänkte Henrik igen – men han skulle få svårt att komma åt det då Kungen satt bara ett par meter bort och varje onaturlig rörelse skulle kunna få honom att fatta misstanke eller Henriette att röja honom med ett rött ansikte av rodnad.
”Jag har hört sägandes att du skulle vara oskuld (förlåt mig för min ofinhet) och det var därför du skulle bli min brud. Du kan inte bli Drottning annars. Men jag har också hört sägandes att du redan skulle ha blivit invigd av någon annan – jag måste få veta sanningen nu med detsamma!”
”Så tilltalar man väl ändå inte en dam! Vet skäms!”
”Nej – det har du rätt i men hur vet jag att du är en dam – du kanske har vältrat runt i höskullar en massa och inte alls hållit på dig som din far lovade mig.”
”Jag trodde du ville ha mig för mitt fina sätt och för att jag tilltalade dig – inte för min oskuld var otagen! Skall det vara så här så rymmer jag!”
”Lycka till – mina vakter här ute skulle säkert hjälpa dig av med kjolarna och ge dig lite skötesfyllning också – innan du släpptes ut på gatan till de andra horungarna!”
Samtalet var hätskt och Henrik blev förbannad på Kungen – jäkla obildade sprätt. Men han kunde inte ge sig till känna nu – han hoppades bara att Henriette skulle sitta still tillräckligt länge så att hon inte reste sig upp i ilska. ”Det finns bara ett sätt att ta reda på det – upp med kjolen – sära på låren och låt mig undersöka nu med detsamma!”
”Aldrig i livet. Då får du hellre slänga mig i fängelse! Din tölp!”
”Ha, ha – du har humör åtminstonde – det är bra jag gillar inte fogliga kvinnor – det skall vara lite motstånd när man tar dem!”
Kungen gjorde ett försök att få tag på Henriette, hon reste sig kvickt (Henrik var tvungen att skutta med ) och backade med myrsteg. Lyckligtvis knackade det på dörren och en av vakterna kom in och viskade något i Kungens öra. Kungen följde med ut och ropade med rå förtjusning ”Jag är tillbaka vid midnatt och då skall vi fortsätta diskussionen – Henriette här får stanna på rummet – hon får inte gå någonstans – är det förstått?!”
Porten stängdes och stegen avtog. Henrik tog sig ut ur kjolen och kramade om Henriette som nu var väldigt orolig och upprörd.
”Vad skall jag göra nu? Snälla Eduoard – hjälp mig – jag vill inte bli våldtagen av den där grisen!”
”Ssschh! Väggarna (de må vara tjocka men ändå) har öron. Du måste tala tystare.”
Hon satte sig ned på en divan och började gråta ljudligt. Henrik visste inte riktigt vad han skulle göra, han var inte särskilt intresserad av att fortsätta med Drottningens plan. Han ville också därifrån – med Henriette. Det gällde bara att få henne att vara med på en rymning via lönndörren. Och det fanns nog bara ett sätt att snabbt råda bot på hennes sinnes stämning.
”Jag kan kanske hjälpa dig Henriette. Jag vet en hemlig väg ut ur det här rummet. Men du kan inte vara så här orolig och stirrig om du skall följa med – du måste försöka ta dig samman.”
Henriette tittade försiktigt upp mot honom genom rödgråtna, blöta ögon och undrade hur hon skulle lyckas bli glad när det kunde bli ännu värre om hon blev ertappad med rymning. Henrik gick bort till henne och kysste henne på munnen. Hon blev paff. Han kysste henne igen och nafsade i hennes läpp, smekte sidan på hennes kropp och råkade snudda hennes bröst. ”Jag vet nog hur jag skall göra dig lycklig – snabbt!” sade Henrik och såg spjuveraktig ut. Ett försiktigt leende spred i hennes ögon. Henrik kysste henne igen och nu svarade hon på kyssen, kinderna blev varma och han bad henne ta av sig kjolställningen. Efter mycket krångel stod den där på golvet och hennes vita silkes underkjol var det enda som täckte hennes underliv. Han satte ned hennes välformade flickstjärt på kanten till divanen, kysste henne ned till liggande med överkroppen och försvann sen ned mellan hennes vitt spridda lår där han upptäckte ett fjunigt sköte med en klart tydlig springa som han snabbt lyckades lirka upp med sin spänstiga, smala dyrk till tunga. Han hörde ett lätt ”Ooh!” från hennes söta lilla mun och när han pussade insidan av hennes lår utan att gå vidare till skötet så fick han höra en förnöjt kvitter. Hon smakade lätt saltad med en smula syrlighet och sötma – hon var nybadad och lapandet gjorde att hennes könssaft nu flödade rikligt och hennes lilla pärla mellan läpparna stod upp som en kvinnlig penis. Varje slick på den fick henne att flämta efter mer. Hon hade nu blivit lite mer vågad och reste sig upp till sittande igen så att han kunde smeka hennes vackra, toppiga bröst med sina händer och samtdigt sticka in tungan i springan allt djupare. Det bultade i hans magiska stav och han kände att den också blev slirig och färdig för inre grotttjänst. Henriette höll sina händer på hans huvud och lät honom inte försvinna – hon njöt i fulla drag och kastade sig fram och tillbaks med överkroppen när han bet lätt i Pärlan eller slickade extra lång in i springan. Hon var nu ordentligt upptänd – det var dags betäcka henne. Henrik knöt upp sina byxor och lät dem långsamt falla när han reste sig upp framför Henriette och lät dem falla till marken. Lemmen var blöt upptill av iver att få komma in och Henriette tog girigt tag i den och förde den långsamt och retfullt in mellan spända flickläppar och slickade på den med retfulla drag. Henriette var knappast ovan vid sådana här lekar – frågan var hur det var med det andra. Henrik lyckades få ut lemmen ur hennes mun och kysste henne girigt över hela kroppen medan han gick ned på knä mellan hennes lår och drog med könets bultande huvud mot hennes inre, smäckra könsläppar. Hon tittade ivrigt och pilskt in i hans ögon och nickade ”Ta mig nu!”. Den ordern var inte svår att följa och efter att könshuvudet blöts i hennes vulvas öppning så lät han den ligga still medan med kraft tryckte in den långsamt men bestämt. OOOOHHHH! Stönade hon liderligt - Aj – Åh – längre in – Oh, oh, oh! Ahhhh! Aj, Ooohh. Åh jag känner den långt uppe i mig. Henrik märkte att hon nog var oskuld ändå – men ett och annat verktyg hade nog vart och petat i öppningen tidigare. Henriette lade sig nu långsamt ned på divanen och medan han kysste henne och såg på hennes leende ögon så gled han lite långsamt ut och in i henne. När det började glida lättare där inne så ökade han takten och längden på juckningarna. Hon började efter ett tag att jucka mot och signalerade med sin andhämtning att han kunde öka på takten ännu mer. Han närmade sig sakta sitt klimax men lät det inte gå förrän Henriettes underlivs kramper började. För första gången i sitt påsättarliv så brydde han sig inte om att avbryta, inte om att spruta i handen eller på golvet. Han lät säden flöda fritt i tre långa, hårda uttömningar som fyllde hennes unga sköte med blivande avkomma. Henriette såg febrigt nöjd ut när han långsamt kysste henne på munnen och smekte hennes bröst förstrött.
Efteråt så hjälpte han henne att packa en mindre kappsäck med resekläder och försvann genom lönndörren till Drottningens gemak. Väl där så lyckades Henrik få betalningen utan att Henriette misstänkte något och Angelica följde dem till en droska utanför slottet . Precis när Henrik skulle kliva upp i vagnen kände han en kvinno hand på lemmen som blixtsnabbt knådade den till halvstånd. Och en viskning som sa ”det var ingen dålig kärlekskonst jag såg genom titthålet – jag blev alldeles hal därnere – om du inte blivit betuttad i Henriette – så kunde du ha fått ta mig istället!! Lycka till med din nya fru! Och om du någonsin får långtråkigt – så vet du vart jag finns….” Angelica log skälmskt där hon stod i det Portugisiska mörkret och vinkade av vagnen.
”Vad sade hon det där fräcka stycket?”
”Hon önskade oss bara lycka till, Henriette.”
”Det var tur för henne det – nu är din lem min för alla framtid.”
”Så bra – den är styv igen och det är långt till Frankrike – skörta upp kjolen och sätt dig i mitt knä - så skall jag lära dig att rida…:”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Känns alltid på något sätt som bättre noveller när de inte utspelar sig i nutid, mognare på något sätt. Samtidigt så känns den lite kort, hastig. Hade gärna sett den fylligare och längre. Men för en första novell är det mästerligt;)
lite stavfel här och var, men en rolig handling, i rolig miljö. Det är kul att läsa något som inte bara är i nutid, keep up the good work!
Första gången som sexnovell författare :-) Konstruktiv kritik tas tacksamt emot.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Detta är den andra jag läser av "fullerull", efter "historisk lust", och jag måste säga att jag blev inte alls missnöjd. Vi har ju alla några stavfel och dylikt (jag ryser när jag tittar på mina egna berättelser från 2005, då jag inte hade någon stavningskontroll), men det är ändå en underbar berättelse: detaljerad, bra upplägg, fascinerande sexuell beskrivning. Jag visste att jag skulle gilla den så fort jag såg ordet "libertin", ett ord som används alldeles för sällan idag. Idén om att gömma sig under kjolen var också en höjdare, litet vaudevilleaktigt t.o.m. Denna berättelsen får en klar femma av mig, och jag ser fram emot att läsa de andra berättelserna. Fortsätt, för allt i världen!