Curriculum, IV
Jag sprang som jag aldrig sprungit förut, trots att jag var bakbunden. Jag korsade fältet, undvek vägen mot skogsdungen där vi tillbringat eftermiddagen och sökte mig istället mot den skogsbeklädda åsen på andra sidan huset. Inte förrän jag kommit in bland träden vågade jag vända mig om. Nervöst spejade jag mot huset, men det såg inte ut som om någon följt efter mig. Jag tog mig så fort jag kunde över åsen, och på andra sidan fanns, gudskelov, en landsväg. Jag sprang ner till vägen och började vänta på att en bil skulle passera.
Tiden gick, och när som helst väntade jag mig att Linn och Monica skulle komma smygande bakifrån ur mörkret. Efter vad som verkade vara en evighet såg jag ett par strålkastare närma sig, och en stor, mörkröd Range Rover bromsade in och stannade bredvid mig. Dörren öppnades och en medelålders man i jägarväst och keps hoppade ut och tittade förvånat på mig. Från mina kvävda läten förstod han att jag ville att han skulle ta av mig ballgagen som jag fortfarande hade i munnen. Han hjälpte mig av med den, och äntligen kunde jag tala igen.
”Tack Gud för att du stannade. Jag har blivit kidnappad, och behöver lift till närmsta polisstation!”
Jag valde att inte förklara mer exakt varför jag stod helt naken och bakbunden ute i skogen. Till min stora lättnad verkade han tro på mig.
”Vänd dig om så ska jag knyta upp dina händer.”
Jag vände mig om, och väntade på att äntligen bli helt fri från mina bojor. Till min förvåning kände jag istället hur ett par vana händer knöt ihop mina fotleder hårt intill varandra. Jag fick kämpa för att inte förlora balansen. Mannen vände mig mot sig själv och tittade forskande på mig.
”Jaså, du är en förrymd liten slav?”
Han tog upp en mobiltelefon ur fickan, slog ett kortnummer och väntade på svar.
”Ja hej, det är Micke här. Saknar du eller någon av dina gäster händelsevis en slav? Jag plockade just upp en ute vid vägen. Ja, jag kommer in med honom genast.”
Mannen avslutade samtalet och stoppade ner mobiltelefonen.
”Jag bor i närheten och brukar hjälpa Marie med lite praktiska göromål. Ersättningen brukar bli utmärkt. Nu ska vi genast återbörda dig dit du hör hemma.”
Mitt nyfunna hopp sjönk till slut ner i botten. Mannen var tydligen på deras sida, och nu satt jag i fällan igen. Mannen lyfte ledigt upp mig över axeln, och gick bort till motorhuven. I mörkret hade jag inte lagt märke till hur muskulös han var. Utan ett ord lade ha mig tvärs över motorhuven, och gjorde fast mina händer i vänstra sidospegeln. Sedan gick han över till andra sidan och band fast mina fötter i den högra sidospegeln. Nu hängde jag över motorhuven som en skjutet djur. Mannen flinade, satte sig i bilen och körde iväg i natten. Landsvägen var inte särskilt jämn, och varje gång bilen skumpade till landade jag hårt på motorhuven. Jag låg med ansiktet vänt framåt, så jag kunde se vart vi åkte. Snart nog svängde bilen in på en avtagsväg, och inom kort såg jag herrgården närma sig. Jag var fast, och skulle snart vara i Monicas våld igen.
Mannen stannade på parkeringsplatsen utanför huvudingången, där det redan stod en hel del folk och väntade på oss. Min flykt hade tydligen väckt uppståndelse. Värdinnan som sålt mig till Monica trängde sig fram genom folkhopen, med en yngre flicka i koppel efter sig.
”Mikael, vad bra att du hade ögonen med dig ikväll! Det hade blivit hemskt besvärligt att leta rätt på honom i mörkret. Och se vad jag har med dig som belöning!”
Värdinnan pekade mot flickan hon hade i släptåg. Flickan var nog inte mer än 16-17 år, och hon var klädd i en skoluniform som fick henne att se ännu yngre ut. Hennes mörka hår var uppsatt i två flätor, och hon var bakbunden.
”Det här är Sophie. Hon har just hoppat av gymnasiet och rymt hemifrån. Och som belöning för din insats är hon din ikväll! Hon är ganska otämjd, precis som du brukar vilja ha dem.”
”Tackar ödmjukast, det är alldeles för mycket. Men först behöver jag en drink eller två. Ni kan väl placera henne i ett av sovrummen så kommer jag upp till henne efteråt.”
Mikael vände sig direkt till Sophie som tittade på honom med en mörk blick.
”Såja, se nu inte så purken ut. Vi ska ha roligt, du och jag. Smörj in dig ordentligt, framförallt i din stjärt. Var inte rädd, jag ska vara försiktig med din lilla rosenknopp.”
Jag rös vid tanken på att flickan skulle bli knullad i stjärten av Mikael, men insåg att det inte fanns något jag kunde göra. Jag hade dessutom egna problem. Medan Mikael gick in i huset, följd av värdinnan och hennes följe kom två alltför välbekanta gestalter fram till bilen. Linn hade ett stort märke över högra armbågen, förmodligen på grund av att jag knuffat omkull henne när jag flydde. Monica gick rakt fram till mig.
”Trodde du verkligen du kunde fly, slav? Du borde ha förstått att det var lönlöst. Nu måste du straffas igen.”
Hon vände sig mot Linn, och hennes röst gick över i den föreläsande tonen som jag hört så mycket av tidigare under dagen.
”Att slaven gjorde ett seriöst försök att rymma är i själva verket ett mycket positivt tecken. Slavar försöker ofta uthärda träningen i början, och tror att de kommer att klara av den. Men när de märker att de blir kåta av att piskas och förnedras blir de rädda. De inser att jag har rätt, att de snart inte längre kan kontrollera sina lustar. Och då försöker de fly. Slavens lilla kvällsäventyr berättar för oss att hans vilja snart är kuvad. Inom kort gör han vad vi än ber honom om och accepterar varje prövning.”
Det svartnade för ögonen på mig. Monica hade helt rätt i det hon sade. Jag hade flytt i desperation, av rädsla för att verkligen bli den lydiga slav Monica och Linn ville göra mig till. Min kuk lydde mig inte, utan blev hård av smärtan och förnedringen. Och även fast jag hade försökt vrida mig bort från deras piskslag hade en del av mig njutit av varje rapp. Och nu var jag fast igen. Jag visste inte vad de hade planerat för resten av kvällen, men jag fruktade det värsta.
Monica vände sig åter till mig, och som en skänk från ovan lät hon närmast vänlig.
”Slav, du har inte ätit sedan i förmiddags. Kom ner från den där motorhuven så ska du få något i magen.”
Monica knöt loss mig från sidospeglarna, och befriade mina armar och ben. Kopplet runt halsen hade Mikael avlägsnat när han knöt fast mig på huven, men Monica tog fram ett nytt och fäste i mitt halsband. Hon ryckte lätt i kopplet, och jag tog mig klumpigt ner från motorhuven och ner på alla fyra på parkeringen. Trots att jag hade försökt fly innan fick jag lov att krypa utan bojor. Jag tänkte tanken att göra ett nytt försök, men slog bort den; det var alldeles för mycket folk i närheten. Och efter att ha skakat omkring på Mikaels motorhuv på den gropiga landsvägen var jag ganska mörbultad. Jag skulle inte kunna springa särskilt fort.
Monica ledde mig bort mot husets huvudingång. Folkhopen skingrade sig så vi kunde komma förbi. Jag hörde människorna kommentera mig när jag kröp förbi.
”Titta vilken rumpa slaven har…så röd!”
”Varför lyckas vi aldrig få en så jämn färg, älskling?”
”Monica måste ha smiskat många slavar under sina dagar!”
Framme vid trappan som ledde upp till dörrarna stannade Monica. Jag såg att det stod en matskål av metall på marken.
”Här är din kvällsmat, slav. Kryp nu fram och ät som en lydig liten hund.”
Det var förnedrande att tvingas äta ur en metallskål på marken som ett djur, med min rödsmiskade rumpa vänd mot en skara beundrande människor. Men jag var hungrig, och den fruktsallad hon fyllt skålen med smakade faktiskt gott. I samma ögonblick jag tömt skålen klev Monica fram framför mig.
”Fäst blicken i marken, slav!”
Jag lydde, och Monica satte sig grensle över min rygg. Hon strök med sina händer över mina ömma skinkor.
”Du kan börja när du vill, Linn.”
Jag kände hur Monicas händer grävde i min stjärtskåra, och när hon drog isär skinkorna insåg jag vad som skulle hända. I samma stund hörde jag det välbekanta vinande ljudet, och Linn träffade mig mitt på analöppningen med ridpiskan. Jag skrek rakt ut av smärta, men gjorde inga ansatser att röra på mig. Det skulle bara göra det värre. Och dessutom, sade en oroande röst inom mig, fick jag bara mitt rättmätiga straff. Jag förtjänade att få mitt stjärthål piskat. Frustande av smärta tog jag emot de övriga nio slagen.
Monica reste sig upp och började leda mig uppför trappan. Ett sorl hade spridit sig genom folkhopen.
”Vilken precision!”
”Såg du det där, Mats? När vi kommer hem ska köksan få sära på sina skinkor. Sedan blir hon nog foglig igen. Berättade jag att hon bad att få slippa slicka mig igen i förrgår? Det är inte klokt hur uppstudsig hon har blivit.”
Efter att ha passerat ytterdörren kom vi in i husets entréhall, som precis som resten av huset var exklusivt inredd. Den som ägde huset, vem det än var, måste ha gott om pengar. Monica ledde mig över ett skinande blankt marmorgolv och fram till en trappa. Men istället för att leda mig uppför de elegant mattbeklädda stegen öppnade hon en liten undanskymd dörr, som dolde en betydligt mindre, nedåtgående trappa. Trappan slutade vid ännu en dörr, och bakom den fanns en korridor.
Källarvåningen skvallrade om att huset inte var lika herrgårdslikt överallt; källargången vi nu stod i såg ut som i vilket hyreshus som helst, fast större. Golv och väggar var av omålad betong och belysningen kom från nakna glödlampor. Istället för den sköna sommarvärme som jag känt både på ovanvåningen och inomhus var det påträngande varmt och fuktigt. Jag gissade att luftkonditionering inte var något man velat kosta på källaren. Gången sträckte sig långt framåt, och på båda sidor om den fanns en mängd stängda dörrar.
”Eftersom vi blev något försenade på grund av ditt lilla felsteg får vi avsluta dagens träning här nere. Marie vill påbörja kvällsaktiviteterna uppe i festsalen, så där får vi inte plats. Men vi kommer nog att klara oss bra här nere också. Och det passar ju onekligen bra med en källare, med tanke på hur djupt du kommer att sjunka.”
Jag undrade vad hon menade med det, men även fast jag nu saknade munkavle vågade jag inte fråga.
”Jag ser att Mikael tog bort din ballgag. Jag hade först tänkt ge dig en ny omedelbart, men du har ju varit så lydig och lyckats hålla munnen stängd, så du kanske ska få slippa det. Men du får under inga omständigheter tala utan att ha blivit tillfrågad. För det mesta får du bara ja- och nejfrågor, och du ska alltid svara kort men artigt och välformulerat. Om du någonsin glömmer att titulera mig som ”Frun” eller öppnar munnen för att be om nåd, fråga något eller protestera är det lika med olydnad, och det vet du hur det bestraffas.”
Min ömmande kropp visste precis hur olydnad bestraffades.
”Linn är verkligen duktig på att använda ridpiskan, inte sant?”
Det tog mig några sekunder att våga svara på frågan. Jag förstod att jag själv deltog i hennes dominans genom att följa hennes regler, men jag hade inte mod nog att försöka fly igen. Motvilligt öppnade jag munnen.
”Ja, frun.”
”Berätta för mig hur många gånger hon missade ditt anus med ridspöet, slav.”
Jag fick bita ihop käkarna hårt för att inte säga vad jag egentligen ville säga. Monica visste redan svaret, hon ville bara tvinga mig att aktivt förnedra mig själv och jag var för rädd för att trotsa henne. Mot min egen vilja svarade jag.
”Frun, Linn missade inte mitt anus någon gång.”
”Tänk, vilken naturbegåvning. Så hur många välförtjänta rapp på stjärthålet fick du?”
Det kändes overkligt, men vad hade jag för val? Jag var tvungen att svara henne.
”Frun, jag fick tio välförtjänta rapp på stjärthålet.”
”Just det, slav. Nu ska vi göra dig i ordning för nästa träningspass.”
Monica drog iväg mig längs den skumt upplysta källargången, och först då märkte jag att Linn inte följt med ner i källaren. Jag undrade var hon var någonstans, men jag hade inget emot att hon inte var närvarande. Den flickan var fullständigt skoningslös. Monica stannade framför en av de många dörrarna som fanns längs gången, och öppnade den.
Rummet hon ledde in mig i var precis som gången upplyst av nakna glödlampor som kastade ett hårt sken över rummet och gav skarpa skuggor. Rummet påminde mest om ett garage som används som förrådsutrymme, med några hyllor längs väggarna och en gammal utsliten matta över golvet. Fast en sak i rummet brukade inte finnas i folks garage. Det var en ungefär tre meter lång bänk som stod mitt på det annars ganska tomma golvet. Bänken var en knapp halvmeter hög, gjord av metall, och madrasserad på ovansidan. När Monica ledde mig till den bortre änden av bänken lade jag märke till att dess ben var fastskruvade i golvet. Obehagliga tankar började virvla runt i huvudet.
När vi kommit fram till bänkens kortsida instruerade Monica mig att vända mig om och krypa fram och lägga mitt bröst på bänken. Jag lydde, trots att en tanke började växa inom mig: om jag låter Monica binda fast mig här har jag förlorat. Som i trans kände jag hur Monica hakade av mig kopplet, och istället fäste två metallkedjor i mitt läderhalsband. Kedjorna var fästa under bänken, precis i jämnhöjd med mitt huvud. Med en kedja fäst på var sida om halsbandet hölls mitt huvud mycket effektivt på plats på bänken. Härnäst knöt Monica fast mina lår vid bänkens ben, och så var det bara mina armar kvar.
”Slav, lägg armarna bakom ryggen.”
Än en gång lydde jag, och med ett par läderbojor fullbordade Monica sitt verk. Hon reste sig upp och gick mot dörren.
”Nu får du vara ensam en liten stund, men oroa dig inte. Jag är snart tillbaka. Slappna bara av, och tänk på att snart är det över.”
När Monica lämnat rummet och låst dörren bakom sig kom jag till sans igen. Jag stod på knä, fjättrad vid en madrasserad bänk. Jag försökte rucka på bänken, men det var lönlöst. Jag hade försuttit vad som kändes som min sista chans att fly. Jag visste inte varför jag kände att det var den sista chansen, lika lite som jag förstod vad Monica hade menat med att ”det” snart var över. Fast inte alltför långt under ytan låg känslan av att mycket väl veta vad som väntade, och att se fram emot det.
Efter en stund hörde jag steg i källargången, och snart vreds en nyckel om i låset. Dörren öppnades, och Monica klev in. Hon hade bytt kläder, och den svarta klänningen hon haft på sig under dagen var ersatt av en lika svart body. Hennes hår var uppsatt i en knut i nacken, och hon hade lagt en betydligt mer iögonfallande makeup än hon burit innan. Hennes läppar var blodröda, och hennes ögon var kraftigt markerade. Kläderna och sminket fick henne att se betydligt farligare ut än tidigare, men det var ändå inte det jag först lade märke till. Det jag såg först av allt var den svarta strapon-dildon som stack ut från en latextrosa Monica bar utanpå bodyn.
Dildon var inte överdrivet stor, bara något längre och grövre än min egen ganska ordinära kuk. Men jag förstod omedelbart hur dildon skulle användas, och blev rädd. Monica gick hånleende fram till mig där jag knäböjde över bänken och stannade demonstrativt framför mig så att jag hade dildon rakt ovanför mitt huvud.
”Titta noga på kuken, slav. Snart ska den tämja dig.”
Jag öppnade munnen för att prata, men hejdade mig. Dels visste jag inte vad jag skulle säga, men framförallt kom jag ihåg att jag inte hade tillåtelse att prata. Jag stängde munnen igen i ännu ett tyst accepterande av Monicas makt över mig.
”Ett mycket klokt beslut, slav. Tänk på att en dildo alltid kan bli större.”
Monica vände sig mot dörren.
”Nu kan du ta in henne, Linn!”
In genom dörren klev Andrea, tätt följd av Linn. Fast jag kände inte igen Andrea med en gång. Hennes tidigare långa, ljusbruna hår hade klippts till en kort, lite rufsig frisyr, och såg ut att vara blonderat med väteperoxid. Hennes läppar var målade med rosa läppstift, och ögonen pryddes av ljusblå ögonskugga. Runt halsen bar hon en vit sidenscarf, vilket också var hennes enda klädesplagg förutom de vita skorna med stilettklack som gav hennes gång en viss osäkerhet. Hennes sköte var helt renrakat. Baderskan hade än en gång gjort ett grundligt jobb.
”Hoppas du gillar slavinnans nya stil, jag tyckte det var på tiden att hon såg ut som den slampa hon är.”
Andrea hade inte ens ett namn längre. Nu var hon bara en slavinna. Nu, till sist, gick vidden av vad som hänt tidigare under dagen uppe i skogsgläntan upp för mig. Bestraffningen av Andrea hade släppt fram nya sidor hos både offer och bödel. Linn hade visat sig vara en skoningslös härskarinna, som njöt av att plåga och utnyttja sin bästa väninna. Andrea hade i sin tur avslöjat sig som slavinna, som efter inledande protester villigt tog emot både smärta och njutning. Och allting hade förutspåtts av Monica, som drog i de båda flickornas trådar med utsökt list.
Andrea hade inte bara misslyckats som Monicas adept. När hon efter att ha bett om tillstånd onanerade inför Monica innebar det en riktig underkastelse. När hon med sina ivriga fingrars hjälp smekte sig till orgasm gav hon i själva verket bort sin egen frihet. Och här var hon nu, omvandlad och omdöpt till slavinna. Hon behövde vare sig bojor eller koppel. Hon gick självmant, som om hon var helt tämjd.
Bakom henne gick Linn, iförd i stort sett samma mundering som Monica, och med en liknande aggressiv makeup. Enda skillnaden var att Linn hade på sig ett par ordentligt högklackade svarta pumps, som säkert gjorde henne flera centimeter längre. Precis som Monica stack en svart strapon-dildo ut från hennes skrev. Monica log belåtet åt sin adept och sin nya slavinna.
”Slavinnan är som du ser redan ganska vältämjd. Inga bojor behövs, hon gör ändå som man vill. Eller hur, slavinna?”
”Ja, frun.” Andreas röst var låg och underdånig, men utan tvekan.
”Duktig slavinna. Gå nu ner på knä och lägg dig över bänken mitt emot slaven.”
Andrea lydde, och Linn band henne på samma sätt som Monica bundit mig, inkluderande ett läderhalsband som Monica räckte fram. Andrea och jag låg nu på knä med ansiktena rakt mot varandra på mindre än en meters håll.
”Titta in i slavens ögon och berätta för mig vad du ser.”
”Frun, slaven är rädd. Han är rädd för smärtan av att bli penetrerad, men minst lika rädd för att hans fria vilja ska bli kuvad. Han känner på sig att han kommer att bli upphetsad av behandlingen, och att han inte längre kommer att orka göra motstånd. Han är rädd att inse att han verkligen är er slav, frun.”
Tydligen gick det att läsa mig som en öppen bok, för den olycksaliga slynan hade alldeles rätt. Jag hade anat vad som var på väg, men åsynen av Monicas strapon hade ställt det bortom rimligt tvivel: nu skulle jag rövknullas. Jag kunde knappast föreställa mig en värre smärta eller förnedring, och om också det här gjorde mig kåt visste jag inte om jag skulle ha någon motståndskraft kvar.
Monica nickade till svar, och vände sig till Linn för ännu en föreläsning.
”Anal penetration är ett av de viktigaste momenten i slavträning. Det är också ett av de svåraste att utföra rätt. Till att börja med får man aldrig visa slaven någon nåd. Oavsett hur mycket slaven jämrar sig eller hur trång slaven är måste penetrationen fullföljas. Slaven måste lära sig att det inte finns någon återvändo – han ska penetreras. Om man stöter på motstånd får man se till att använda mer glidmedel, eller i värsta fall byta till ett mindre redskap. Men den risken tror jag är minimal ikväll, de här går in i nästan alla.”
Monica tog ett tag om sin strapon, och smekte den som om den vore en riktig kuk.
”Att med hjälp av större och större dildos och pluggar vidga slavens anus – som är så populärt idag – är visserligen spännande och kan användas vid imponerande uppvisningar, men det är inte min metod. Jag tror istället på att bevara stjärtens trånghet för att öka slavens värde på marknaden. En slav som inte får ont av att bli stjärtknullad är betydligt tråkigare än en som verkligen lider. Leksaker som uppblåsbara analpluggar använder jag mest vid bestraffningar.”
Jag visste inte om jag skulle vara glad över att jag slapp få mitt anus vidgat eller oroat över att det var hennes mål att jag skulle få ont varje gång.
Monica gick fram till ett litet bord som stod längs ena väggen. Från bordet plockade hon upp ett par svarta latexhandskar, som hon tog på sig. Linn räckte henne en vit tub, och Monica klämde ut en stor klick glidmedel på sina fingrar. Hon gick till bortre änden av bänken, där Andrea svankade undergivet.
”Det är lätt att tro att anal penetration fungerar likadant på män som på kvinnor – båda könen har ju i stort sett samma anatomi. Men i själva verket har slavar och slavinnor helt olika förutsättningar. Kvinnor är oftast vana att bli penetrerade. Visserligen kan smärtan vara något av en chock för noviser, men de vet hur det känns att bli tagna. Fast den här slynan är väl ingen nybörjare, eller vad säger Linn?”
Linn lät höra ett roat skratt.
”Knappast! Hon var en av de första flickorna i klassen att få bröst. Killarna upptäckte snart att hon dessutom var så osäker på sig själv att hon inte vågade säga nej när de ville komma till. Hur många kukar som fick ta bakvägen in i henne vet jag inte, men det var mer än en, så mycket är säkert!”
”Är det så, slavinna?”
Andrea tvekade innan hon svarade Monica.
”Ja, frun.”
”Utnyttjade tonårskillarna din osäkerhet? Fick de dig att gå med på saker du egentligen inte ville göra?”
Andreas ögon tårades. Det här var tydligen smärtsamma minnen, på mer än ett sätt.
”Ja, frun. Jag gick med på nästan allt. Ryktet som skolans slampa förföljde mig ända upp i gymnasiet.”
”Med all rätt. Du lärde dig tidigt att ligga still och tiga, och det ska vi utnyttja nu. För precis som då ska du nu rövknullas. Slappna av och ta emot, så går det lättare.”
Andreas ögon spärrades upp när Monica stack in två fingrar i hennes stjärt och smörjde in den med glidmedel.
”Baderskan har återigen gjort ett utmärkt jobb. Slavinnan är helt ren där bak. Hoppas slaven är lika ren och fin.”
Jag kom att tänka på hur baderskan hade tvingat mig att ta emot tre lavemang på raken, ståendes på knä på golvet. Då hade jag tyckt det var oerhört förnedrande att få en slang instoppad i anus. Men efter vad som hänt under resten av dagen, och vad som skulle hända nu, framstod det som en mycket mild behandling.
”Linn, smörj in din kuk och kom hit! Jag vill att du visar slavinnan vad du går för.”
Linn åtlydde ordern, och tog plats bakom sin väninna. Andreas blick mötte min, och bakom tårarna såg jag hennes förtvivlan över att bli förrådd av sin bästa vän på detta sätt.
Linn böjde på knäna och satte huvudet på sin strapon mot Andreas stjärthål. Andrea slöt ögonen och väntade på intrånget, som kom långsamt men obevekligt. Linn ökade med tålmodig min trycket gradvis, tills kuken var inkörd till roten i stackars Andrea, som grimaserade av smärta. Linn började dra sig ur igen, lika långsamt som hon kommit in. När hon var nästan helt ute vände hon inåt igen, och började knulla Andrea i ett lugnt tempo.
Jag förlorade mig i skådespelet som ägde rum framför mig till den grad att jag inte märkte att Monica försvann bakom mig. Plötsligt upptäckte jag att hon var borta, och insåg att min stund var kommen. Jag hoppades innerligt att hon tagit med sig tuben med glidmedel. Min oro stillades när jag i nästa ögonblick kände ett handskbeklätt finger trycka lätt mot min analöppning.
”Män saknar oftast all erfarenhet av att bli penetrerade. De tycker att det är oerhört skamligt att bli tagna, något man givetvis måste utnyttja. För en man är det ofta det värsta han kan tänka sig, och att bli kåt av det är förödande för självbilden. Många slavar har tämjts till lydnad av en kuk i röven.”
Monicas finger passerade in i mitt stjärthål och började omsorgsfullt smörja in det med glidmedel. Att jag instinktivt knep ihop stjärten bekom henne inte det minsta.
”Sluta kämpa emot, slav. Slappna av, acceptera att jag tar dig i besittning och att du hädanefter tillhör mig.”
Monica förde sitt finger ut och in i min bak, smekte mig runt analöppningen och riktigt lekte med mig på ett sätt som var lika förnedrande som det var skönt. När två av hennes fingrar trängde in i mig stod redan min kuk rakt ut.
Så drog Monica plötsligt ut sina fingrar, och jag förstod att det var dags nu. Jag skulle alltså sluta mina dagar som fri man fastbunden på knä i en främmande källare, med en svart dildo uppkörd i rumpan. Jag fick tårar i ögonen när jag kände hur ollonet på Monicas strapon pressades mot min analöppning. Inom någon sekund gav mitt motstånd vika, och Monica tryckte med stadig kraft in sin kuk i mig. Jag stönade högljutt av smärta, och tårarna rann. Till slut nådde Monica roten av sin strapon, och stannade.
”Hur känns det att bli rövknullad, slav?”
Jag funderade inte ens på vad jag skulle svara. Sanningen fick duga.
”Det gör ont, frun.”
”Det ska det göra, slav. Står din kuk än?”
Jag vågade inte ljuga för Monica.
”Min kuk står, frun.”
”Så klart den gör. Slaven tycker ju om det här, och vet att han förtjänar det.”
Monica drog ut sin kuk nästan hela vägen, tills den bara precis hade toppen innanför mitt anus.
”Och vad vill slaven att jag gör nu?”
Det var dags att få det överstökat. Dags att ge upp mitt motstånd och acceptera vem jag var. Aldrig mer skulle jag försöka fly, och aldrig mer skulle jag ha ett normalt förhållande med en kvinna. Kanske skulle jag aldrig få stoppa min kuk i en kvinna igen. Jag hade fångats mot min vilja, men bara genom min egen lust hade jag gjorts till slav. Det var den som dömde mig till det liv jag nu accepterade. Min kropp tillhörde Monica, som hade rätt att plåga den efter behag. Jag drog efter andan och underkastade mig till slut fullständigt.
”Jag vill få min stjärt knullad, frun.”
”Vill slaven komma?”
”Ja, frun.”
”Och hur vill slaven komma?”
”Jag vill få orgasm med fruns kuk inkörd till roten i min stjärt.”
”Då så, då är slaven äntligen tämjd”, sade Monica och stötte in kuken i dess fulla längd. Jag flämtade till av smärta, och tårarna fortsatte att rinna längs min kind.
Fortsättning följer…
(Beröm? Kritik? Kommentarer? Förslag?)
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Det här är riktigt bra! 5p utan att tveka! väntar på fortsättning =)
Helt fantastisk novell serie! Grymt bra skriven och helt underbar att läsa!
Bra att du lägger ut längre delar nu! Skriv nästa del fort, vi väntar ;)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mera, mera, mera! Superbra! :P