Showtime Del 8
Författare: Sebastian Valmont Datum: 2007-01-07 19:14:14
Läst:
36 597 gånger
Betyg: 5.0 (236 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
SHOWTIME
AV
SEBASTIAN VALMONT
KAPITEL 8
Vad kan man skriva om det förra kapitlet? Egentligen en enda sak, nämligen att det innehöll het lesbisk sex från första till sista raden. Det började med att Jennie tillfredställde sig med sin favoritdildo, innan hon och Alyssa lekte med varandra på det sätt som bara kvinnor kan göra, så jag går inte in något närmare på det, eftersom du säkert vet om hur det går till när två tjejer tillfredställer varandra. Istället för att beskriva det, kan det vara viktigt för dig att känna till att Steve lämnade sviten på Hilton Plaza i L A med vemod i hjärtat. Han var inte säker på att de skulle komma att ses på nytt, så han skrev ett medelande till avsked som han lade på bordet i vardagsrummet. När det var gjort tittade han till dem där de sov i två olika sovrum, innan han med en suck lämnade den exklusiva sviten innan någon av de fyra skönheterna såg honom gå. Jag skulle kunna skriva en hel del om det som hände, men tycker att det räcker med detta som resumé, så istället för att riskera att bli långrandig, fortsätter vi där vi var, med att Alyssa och Jennie ligger tillfredställda i sängen.
Sebastian Valmont
And Now.
Ladies And Gentlemen.
Fasten Your Seatbelts.
It´s.
SHOWTIME!
Att båda var helt överens om att det varit ett minne för livet, var det inte ingen tvekan om. Det som hänt hade varit så trevligt att de låg kvar på sängen och pratade om allt möjligt, samtidigt som de lät orgasmens vågor rinna ur deras perfekt formade kroppar. Mitt i ett samtal om hur länge de ägnat sig åt att bisexuella lekar, hördes en svag knackning på dörren. Ingen av dem väntande besök, så tjejerna såg på nyfiket varandra, men var båda för trötta för att täcka över sina kvinnliga former med täcket, eller ta på sig några rena kläder. Om man ska vara ärlig, så spelade det ingen roll vem det var, det kunde ändå bara vara någon av tjejernas väninnor, så Alyssa lade sig ner och ropade. Kom in. Och såg leende på när dörren försiktigt öppnades av Heather, som kom in klädd i en vit morgonrock av absolut senaste modell. Så fort Heather såg dem, smålog hon igenkännande åt scenen framför sig. De helt nakna kvinnokropparna, i kombination med de speciella dofter hon kände, sade allt om vad de gjort med varandra.
Heather förstod direkt att på sängen framför sig hade hon två kvinnor som precis älskat med varandra. De två unga, och mycket tillfredställda skönheterna, låg helt nakna på sängen med armarna om varandra och hade den där speciella glimten i ögonen som bara kåta tjejer har. En annan sak var att deras kroppar glänste av deras älskande, och på deras leende ansikten syntes den glittrande vätska Heather omedelbart identifierade som den kvinnliga motsvarigheten till mannens sperma. Hon tyckte att de såg så tillfredställda ut som bara tjejer som fått en orgasm kan göra, för att inte tala om att de låg så behagligt avslappnade på rygg, att hon kom på sig själv att tänka att det var nog exakt vad Alyssa behövde efter våldtäktsförsöket. Men det sade hon inte till henne, istället lade Heather huvudet lite snett, som kvinnor gör när de överblickar en ny situation och sade. Vet ni vad tjejer? Jag önskar att det funnits en dold videokamera i rummet. För det ska ni veta, att den filmen hade blivit en bestseller är jag helt övertygad om. Innan de bisexuella tjejerna hann säga något riktigt bitskt tillbaka, fortsatte Heather med att säga. Om ni nymfomaner har lekt färdigt
. Så blinkade hon lite retfullt åt sina förvånade väninnor.
. så kommer frukosten upp om tjugo minuter.
När det var sagt vände hon sig om för att gå, innan de hann slänga kuddar på henne. Men hon hann inte långt innan hon stannade mitt i steget, vände sig om och fortsatte med ett strålande leende. På tal om det, så var det en liten sak jag glömde säga. När de hörde det, såg tjejerna förväntansfullt på henne, som om de väntade sig en utskällning. Men istället för det, fick de höra. Hotellchefen ringde alldeles nyss och han var inte glad, för han sade att grannarna har klagat på den extremt höga ljudnivån från det här rummet! Märkligt nog var det helt tyst, så hon fortsatte med. Vet ni varför? När inget svar kom, blinkade Heather och vände sig än en gång om för att gå. Men hon hann inte ta mer än ett par steg, innan hon lite oväntat hejdades av Jennie, som bestämt sig för att hämnas. Hög ljudnivå! Och det ska du säga! Det lät så kryptiskt att det fick den äldre kvinnan att nyfiket avvakta fortsättningen. Jag vet minsann vad du gjorde i natt! När hon hörde det stirrade Heather på blondinen, som om hon tvivlade på det hon sade. Men det ljuva leendet var ett bevis för att hon inte skämtade.
Det blev tyst i rummet när blondinerna såg på varandra utan att säga något. Det var som att de utkämpade en kamp utan ord, där den kompakta tystnaden varade ända tills Alyssa inte kunde hålla sig längre. Vadå, vadå, berätta? Vad pratar ni om? Konstigt nog hade hon ingen aning om vad de andra pratade om, så hon krävde genast en förklaring. Den kom när Jennie lutade sig fram och, med ett leende på läpparna, viskade allt hon haft turen att få se under natten när Heather gav Mr Colt oralsex, samtidigt som hon blev tillfredställd av Sarah. Först såg Alyssa häpet på henne, som om det var för otroligt för att vara sant. Men när det gick upp för henne att det faktiskt hade hänt, då vände hon sig till den äldre kvinnan. Jaha, Miss Locklear! Inte visste jag att ni extraknäckte som männens villiga luder! Så lade hon armarna i kors och såg lite fundersamt på Heather, innan hon drog till med. Tydligen har ni talanger vi inte hade en aning om! Det var droppen som fick den berömda bägaren att rinna över, de kunde inte hålla sig längre. Alyssas och Jennies glada skratt ekade i rummet, samtidigt som Heathers ansikte skiftade i färg till en nyans som påminde om rodnadens röda. Att säga så till andra var okej,
om det var hon själv som gjorde det, men att själv bli utsatt för det var inte lika trevligt. Men trots det tog Heather det för vad det var, d v s ett glatt skämtande mellan nära väninnor.
I samma ögonblick kom Sarah, den sista av de fyra världsberömda kvinnorna, in i sovrummet. Hon hade passat på att duscha och sedan svept in sin perfekt formade kropp i en handduk ( En extremt liten handduk! ) som inte förmådde dölja speciellt mycket av hennes former. När hon såg de andra, skrattade hon och sade. Det var på tiden att ni blev klara. Vad håller ni två på med egentligen? Muttrade hon sedan och såg hon bestämt på tjejerna i sängen, och sade med ett ilsket ögonkast. Ni skulle bara veta hur mycket klagomål vi har fått från hotelledningen. De hotade mig med att om vi inte fick stopp på det, så skulle de ringa till brandkåren så att de fick åka hit med vattenslangen för att skilja er åt! Vad svarar man på det? Inget alls, tänkte Jennie och himlade med ögonen åt den löjliga kommentaren. Hon tänkte att det finns bara ett sätt att bemöta det på, så hon slet till sig en handduk och kastade den mot Sarah, som ytterst elegant gled undan. Den undanglidande blondinen svarade med att räcka ut tungan till Jennie, innan hon skrattade och gick sedan runt sängen och satte sig bredvid Alyssa. Efter det följde en kort stunds tystnad, då hon stirrade på hennes av nektar klibbiga ansikte, innan hon något anklagande såg på Jennie. När får jag äta frukost med dig?
Jennie, som låg naken på den breda sängen utan att bry sig om vem som såg henne, mådde som en prinsessa när hon elegant hävde sig upp på ena armbågen och log sedan ett ljuvligt leende som kunde få vilken man som helst att gå ner på knä och lämna över sina besparingar till henne. Men det räckte inte med leendet, för hon var ganska bestämd när hon eftertänksamt mumlade. Jag ska se efter i min almanacka. Efter en kort paus, då hon låtsades som att hon funderade, såg Jennie fundersamt på sin väninna och sade. Jag är inte helt säker på det, men jag tror att jag kan klämma in dig på tisdag om två veckor! Passar det? När Sarah hörde det, skrattade hon. Två veckor? Är du inte riktigt klok, så länge kan jag inte vänta på att äta ur dig. Så såg blondinen lystet på den leende skönheten och viskade. Jag är hungrig nu, inte om två veckor. För att demonstrera att det var bråttom, kupade hon rutinerat Alyssas ansikte mellan händerna och började slicka det rent från alla spår av kärleksjuicerna.
Det kom så plötsligt att de andra såg på under tystnad. Det var som att de avvaktade för att se hur långt de skulle gå, då Heather tröttnade på att inte få vara med om leken och förenade sig med sina väninnor på sängen. Kom igen tjejer, nu får ni sluta leka utan mig, jag vill också smaka. De orden slog ner som en bomb bland de tre andra tjejerna, som till en början såg på varandra med en min som uttryckte deras förvåning. Men den varade inte länge, för efter att de samlat sig, utbytte alla fyra blickar som sade allt. De visste att från och med nu skulle deras liv aldrig mer bli som det en gång varit, eftersom deras livslånga vänskap plötsligt övergått i ett intimt kärleksförhållande, som innebar att allt var förändrat. Om den förändringen var till det bättre eller till det sämre, det fick framtiden utvisa.
Även om det var svårt att slita sig från det trevliga de gjorde i sängen, lyckades Heather efter ett tag bli den första att resa sig upp och tänka på att det fanns ett liv utanför det tjejerna höll på med. Så med den äldre, och mer erfarna kvinnans överlägsna auktoritet, tog hon befälet.
Upp och hoppa! Frukosten är snart här. För att föregå med gott exempel, hoppade hon ur sängen och gick mot sovrumsdörren, medan hon ställde en viktig fråga. Sarah, kan jag låna kläder av dig? När den söta tevestjärnan, som var såväl yngre och snabbare än sin väninna, hörde frågan, reste hon på sig och följde efter Heather ur rummet. Klart du kan. Men till de andra sade hon halvt på skämt, halvt på allvar. Tro inte att jag vill lämna er, det är bara det att jag tror det är bäst jag skyndar mig innan hon töjer ut min favorit tröja! Även om det lät som ett skämt, så fanns det en del allvar i det Sarah sade. Hon tjänade säkert så mycket att hon kunde köpa vilken tröja hon ville, med det var det här med att det var hennes favorittröja, den ville hon inte ha förstörd, så det gällde att hålla koll på Heather.
Sist ur den varma sängen var de nyfunna kärleksvännerna Jennie och Alyssa, som hade svårt att slita sig från varandra. Men de var tvungna att göra det innan hotellchefen slängde ut dem, så blondie nästan drog väninnan ur sängen och in i duschen, där det varma vattnet efter ett tag strilade ner över deras unga kroppar. De betraktades båda som två av de sexigaste kvinnorna i världen, så det var inte konstigt att duschkabinen fylldes med ånga när de tvålade in varandra och utbytte heta kyssar. En intressant sak var att Jennie tog speciellt god hand om Alyssa och smekte hennes ömma kropp på de rätta platserna. Värmen från vattnet, den goda sömnen hon fått tack vare Heathers sömntabletter, tillsammans med det heta lesbiska kärleksäventyret och Jennies smekningar och ömma omvårdnad i duschen, fick Alyssa att tillfälligt glömma nattens upplevelser. Hon insåg i duschen att det kommer att ta lång tid innan allt är som vanligt igen, och våldtäktsförsöket förpassat till minnenas arkiv, men så småningom skulle säkert ärren av det hemska blekna och försvinna. Det insåg även den ömt smekande Jennie, som ansträngde sig maximalt för att ge sin väninna all den sexuella njutning och tillfredställelse hon var i så desperat behov av.
Det var ingen kraft som användes när de stod i duschen. Visserligen var det så att båda gillade att det var lite hårdare tag i samband med sex, men nu var det enbart ömma smekningar som gällde. Jennie började med att med ett mjukt handlag och smekande rörelser tvåla in Alyssas perfekta kropp. Det var som att se en mästare i aktion när de erfarna fingrarna rörde vid varje del av brunettens former, utan att ta det till den nivå då det gick över i erotik. Det var givetvis fruktansvärt svårt för den upphetsade blondinen att inte föra ner händerna till underlivet och börja om med det de gjort i sängen, men på något sätt lyckades Jennie hålla tillbaka alla starka känslor som rasade inom henne. Under några långa minuter gick det bra för henne, ända tills hon nådde de stora, fylliga brösten, som var så härliga att ta på att hon faktiskt fick anstränga sig för att inte gå ner på knä. Men trots att hon bestämt sig för att inte göra den heta leken till något sexuellt, så var det ofrånkomligt att det slutade som det gjorde när Jennie smekte, rörde och kysste dem utan att vara i närheten av att kunna hejda sig, Det gick inte att låta bli när hon stod där i duschen med Alyssa och såg den respektingivande bysten framför sina lystna ögon. Det var som väntat så att Jennie inte kunde få nog av väninnans bröst, som var betydligt större än hennes egna.
Det var inte så att Jennie var missbelåten med sin egen byst, tvärtom så tyckte hon att brösten passade till hennes former. Men även om det inte var något fel på den, så var Jennie som alla andra kvinnor runt om i världen, d v s hon fantiserade om att ha en större byst. Varför kunde hon inte förklara, det var bara så att en stor byst gav uppmärksamhet, som i sin tur kunde ge större roller och mer pengar. I Hollywoods cyniska värld är de flesta opererade, men märkligt nog var det ingen kvinna som vågade erkänna att hon var nyopererad, istället kallade man det för att de växt till följd av en ny träning, som ingen annan kände till. Som om någon trodde på det? Eftersom dessa kvinnor var helt inställda på att tjäna pengar, borde de då inte se till att alla andra kvinnor fick vetskap om den träningsmetod som fick bysten att växa? Om det var sant skulle de tjäna en stor förmögenhet på denna hemlighet. Men ingen av dem vars byst på nolltid växt från ingenting till en storlek som påminde om fotbollar, avslöjade hemligheten.
När blondinens läppar ömt smekte Alyssas byst, var det nog för att hon återigen skulle stöna så det hördes till den andra tjejerna. Men det räckte inte med det, Jennie var så tänd att hon snabbt förde fram tungan och slickade på bröstvårtorna, innan hon sög in dem i munnen tills de styvnade. Erfaren som hon var, så gjorde hon det utan att bry sig om konsekvenserna det kunde föra med sig. Efter några minuters härligt bearbetande av de styva bröstvårtorna, följde en kyss som trycktes rakt in i den djupa klyftan mellan de vackra brösten. Det var en kyss som fick brunettens kropp att skaka av återhållna känslor och fyllde den söta kvinnan med en stark längtan efter att få göra samma sak med sin väninna. Det som hände var så skönt att den rejält upphetsade brunetten knappt visste hur hon skulle hantera det, eftersom allt som hände denna morgon var en ljuv kontrast till det hon upplevt under natten.
Utan att veta hur länge det skulle vara, lutade hon sig hänfört mot väggen och njöt av Jennies smekningar och ivriga lekande med bysten. Hon önskade att det underbara ögonblicket skulle vara för evigt och lustigt nog kändes det nästan som att det gjorde det, men Alyssa visste av erfarenhet att bra sex alltid hade den effekten på henne. Så att tro att det höll på längre än det gjorde var en illusion, men det var en behaglig sådan. Men det var inte bara brunetten som var tänd, Jennie var lika upphetsad som sin väninna när hon gick ner på knä med ansiktet framför det rakade underlivet, utan att händerna slutade smeka Alyssas förföriska former. Som vanligt tvekade hon inte när det gällde att slicka sin villiga älskarinna till den orgasm hon visste att hon var i behov av. Så när den heta tungan trängde in, var Alyssa så upphetsad att det bara tog ett par minuter av intensivt slickande innan ännu en kraftig orgasm rann nerför lårens insidor, där den efter ett tag blandades med vattnet och löddret som ömt smektes bort från den nakna kroppen, för att sedan försvinna ut i evigheten.
Samtidigt som Alyssa och Jennie roade sig med varandra i duschen, blev Heather den första att visa sig i svitens största rum. Eftersom ingen av dem räknade med att få besök av några fotografer, det var lördag så tjejerna var lediga från jobbet, så var hon ledigt klädd i en gul figursydd blus, där de översta knapparna inte var knäppta, och en vit kjol som hon lånat av Sarah. Deras längd var ungefär densamma, så Sarahs kläder passade perfekt utan att hänga eller sitta åt för mycket. Lustigt nog var till och med deras former så gott som lika, med tanke på det så förstår nog alla att Heather trivdes i kläderna. Att få klä sig utan att behöva tänka på att det ska vara sexigt för att dra till sig männens heta blickar, var så ovanligt att hon njöt av det. När det gäller den unga kvinna som lånat ut kläderna, d v s Sarah Michelle Gellar, så var hon klädd i färger som matchade den underbara dagen, vilket innebar en ljust blå och ganska åtsmitande överdel som en hyllning till himlen, och en grön underdel som en hyllning till den gröna jorden. I motsats till den äldre kvinnan föredrog hon att ta på sig feminina plagg som på ett elegant sätt framhävde de kvinnliga formerna, trots att det inte fanns någon man i närheten.
När det gäller Alyssa, som mådde som en prinsessa efter alla orgasmer hon fått av Jennie, så valde hon en röd t-shirt som verkade några nummer för liten. Nu kan det ha varit den fylliga bysten som skapade den effekten, eftersom det knappast var troligt att en kvinna med hennes magnifika hyllan köpte för små tröjor. Men en sak var säker, hon behövde inte göra det för att dra till sig männens blickar. Efter bröstoperationen hade Alyssas tidigare så lilla byst ökat så mycket i omfång att till och med en tröja som var några nummer för stor, skulle smita åt så mycket att de kvinnliga formerna framhävdes. Men det var inte bara den röda t-shirten som alla män hade älskat, till den hade nämligen Alyssa en kort jeanskjol som slutade en bra bit upp på låret.
Det var faktiskt hennes vanliga klädsel en helgdag, så det var inget konstigt med det. Hon var bestämd på en punkt och det var att hon inte tänkte låta överfallet förändra hennes sätt att klä sig. Som nog alla vet, så är det inte kläderna som får en man att överfalla och försöka våldta en kvinna. Det spelar ingen roll om hon så går klädd i en säck eller om det är en kort kjol, det är det sjuka som finns inom mannen som får honom att göra det otänkbara, att förgripa sig på en annan människa. Med tanke på detta, så gjorde hon rätt som klädde sig precis som vanligt, eftersom det gällde för henne att komma tillbaka till det vanliga livet så fort som möjligt, och i det ingick att ta på sig de korta kjolar och djupt urringade och åtsmitande linnen hon alltid bar. Alyssa var nämligen bestämd när det gällde att inte låta våldtäktsförsöket skrämma henne till att förändra sitt liv.
Den fjärde av de vackra kvinnorna d v s Jennie, var mer exklusivt klädd än sina väninnor när hon visade sig i en figursydd beige blus, som hon kombinerade med svarta byxor som fått en man att dregla och rätta till det som växte innanför byxan. Orsaken var att de satt perfekt över häcken och framhävde varje millimeter av hennes utsökt formade bakdel, och det på ett sätt som en man tolkat som en inbjudan till analsex. Men det var inte bara kläderna som var valda med omsorg, alla fyra var givetvis noggrant sminkade. Som alla andra tjejer ute i världen, så var det givetvis otänkbart att de skulle visa sig utan smink, trots att de var nära väninnor som gärna tillbringade en timme eller mer i sängen. Först av de fyra skönheterna in det smakfullt inredda vardagsrummet var Heather Locklear, och följaktligen var hon också den första att se meddelandet. Men innan blondinen kom så långt som att hon tog upp och läste det, noterade hon med djup inre tillfredställelse, och en smula förvåning, att den märklige man som gästat dem under natten vikt sängkläderna och lagt dem på sin rätta plats. Det fick ett förtjust leende att synas på hennes rödmålade läppar när hon tänkte att det tydligen finns män som använder hjärnan till vettiga saker. I motsats till alla andra hon träffat under de gångna åren.
Tänk att det faktiskt finns män som Steve Colt i den sexistiska värld vi lever i, där alldeles för många av hennes kollegor bara är utsedda till handelsvaror som ska tillfredställa män, tänkte hon leende när hon lade märke till brevet på skrivbordet. Nyfiken som hon är, gick Heather fram och tog upp det. Samtidigt som hon läste det noga formulerade meddelandet, kom Sarah och Jennie kom in i rummet och såg sig noga omkring. Först riktade de blickarna mot soffan, men när de till sin besvikelse konstaterade att den var tom, vände de sig till den äldre kvinnan med en fråga. Det blev Jennie som formulerade det båda tänkte på. Har Steve åkt? Heather, som hörde när de andra kom in, viftade med brevet till svar utan att säga något. Alyssa, som kom in strax efter sina blonda väninnor, såg sig även hon nyfiket omkring. De andra förstod att Alyssa desperat letade efter den mystiske man som föregående kväll vunnit hennes hjärta, utan att se honom. Var är Steve? Undrade hon oroligt, efter en ny titt runt i rummet. Den nervösa frågan riktades till Heather, som forfarande höll brevet i sina händer, men det kom inget omedelbart svar. Så istället för att vänta på frågan, gick Sarah bort till skrivbordet och tog brevet från Heather. Hon såg sedan fundersamt på det, innan hon läste högt för de andra.
Mina Damer
Tack för er gästfrihet, soffan var bekvämare än någon säng jag sovit i. Faktum är att jag inte har sovit så bra i hela mitt liv. Jag ringer senare under dagen för att höra hur det är med er. Om det är så att ni behöver kontakta mig, så står mitt mobilnummer på lappen.
Mina varmaste hälsningar
S.C
Det enda som hördes var Sarahs klara röst när hon läste meddelandet från mannen som räddat dem under den gångna natten. De andra kvinnorna lyssnade uppmärksamt, men så fort Sarah läst klart, brast alla fyra ut i ett typiskt kvinnligt fnissande som utan tvekan kunde få väggarna att packa ihop och flytta till nästa hotellbygge. Herregud, jag kan inte tro det Heather, du har visst en gåva som kan få till och med denna gamla soffa att kännas som en lyxsäng! Slängde Jennie glatt ur sig, med en menande blick mot det nämnda föremålet. Det var knappt att hon fick fram orden mellan allt fnissande, men Heather var inte den som stod tyst när andra drev med henne, istället såg hon utmanande tillbaka. Passa dig flicka lilla, så du inte gör bort dig mer än du redan gjort! Du skulle bara veta vilka gåvor jag har! Det var så bitskt sagt att det kändes som att smockan hängde i luften, men innan deras käbbel gick för långt, som t ex att de började slåss med knytnävarna, avbröts de av en knackning på dörren och orden. Ursäkta att vi stör, men vi är här med frukosten.
Den manliga rösten fick tjejerna att agera instinktivt. Alyssa, som åter kände skräcken för att överfallet skulle bli allmänt känt, sprang in i sovrummet för att dölja sitt missfärgade ansikte, medan Heather gick för att öppna dörren. Efter en titt på sina väninnor, för att klargöra att de var redo för alla eventualiteter, öppnade Heather lugnt dörren och såg sig snabbt omkring i hallen. Allt kändes okej, så hon släppte in de två män ur personalen som kom med en vagn fullastad med frukost tallrikar. Ni kan ställa maten ute på balkongen, så är ni snälla. Sade Jennie, som inte lämnade dem med blicken för en sekund. Männen, som inte såg att hon var på helspänn, gjorde som hon sade åt dem. Det var en hel del som dukades fram, eftersom de hade med sig allt man kunde tänka sig till frukost. Kaffe, te, juice, mjölk, frukt, pannkakor, cornflakes, bröd, våfflor, bacon, ägg, och korv. Ja, de hade med sig allt man kan tänka sig att folk äter till frukost i Det Stora Landet I Väster.( Nej, din dumbom! Jag menar inte vår forna koloni Norge!) Det var så mycket att Sarah stirrade förvånat på maten, innan hon samlade sig och brast ut i. Hoppsan, vem är gravid? Det är inte jag, så det måste vara någon av er? Det var en berättigad fråga, och den av dem som beställt den uppdukade frukosten, d v s Heather, såg lite generad ut när hon svarade. Jag vet att det är lite mycket, men jag visste inte vad ni var sugna på, så jag beställde allt som fanns.
Sist ut på balkongen var Jennie och Alyssa, som möttes av en strålande morgon. Att det skulle bli en fantastisk dag märktes på att himlen var blå och att solen sken som den bara gör i Los Angeles, staden där stjärnorna lyser upp himlen. Det var en dag som fick alla som var där att känna att det ett nöje att leva. Så kände de fyra tjejerna allt som oftast när de gick upp, men nu var det ändå lite speciellt, med tanke på det som hänt Alyssa. Medan denna underbara morgon övergick i förmiddag, åt de fyra väninnorna för första gången på länge en gemensam frukost på balkongen. Lustigt nog kunde man inte tro att de var fyra väluppfostrade kvinnor när de åt, eftersom frukosten åts under ett ivrigt pratande om allt möjligt och framförallt Steve! När det gällde honom hade de mycket att säga, trots att de inte visste så mycket om honom, men det kanske var därför Steve var så intressant att prata om? När det gäller tjejernas bordsskick, var det så ovårdat att ett par hungriga vargar troligen uppvisat ett bättre sådant, eftersom de fyra tjejerna åt och pratade i munnen på varandra utan att egentligen lyssna på vad de andra sade. Men det var ingen som brydde sig om det, istället var de glada att överhuvudtaget kunna sitta tillsammans. De var alla medvetna om att det var tack vare Steve Colt som de åt frukost ihop, att det var han som förhindrat att de fått gå på sin väninnas begravning.
Det var jobbigt att tänka på det, men de insåg att det var lika bra att se sanningen som den var. Nu pratade de inte om det, men var och en tänkte desto mer och längtade efter att få träffa den store hjälten, innan han lämnade L A. Hur de skulle övertala honom att stanna kvar visste de inte, men på något sätt måste det gå. Men de fyra skönheterna hade förstås annat att tänka på, även om Steve var den viktigaste mannen i deras liv, så efter frukosten kopplade alla av med antingen te eller kaffe, samtidigt som de glada skratten flög ut över den uppvaknande staden. Den intensiva diskussion tjejerna förde på den stora balkongen kretsade för en stund kring deras nuvarande och kommande projekt. Det är klart att de även passade på att prata om alla teveserier de medverkade i. Med tanke på att de fyra älskade att prata om sig själva, så ägnade de ganska mycket tid år det intressanta ämnet. Men det var också annat som avhandlades efter den stadiga frukost Heather ordnat åt dem.
Bland annat pratade tjejerna i mun på varandra när de kom in på ett kommande samarbete där alla skådespelerskorna skulle medverka i ett välgörenhetsprojekt för hemlösa i L A, och där tanken var att de på egen hand skulle ta hand om presentationen på tv. Det var något som de såg fram emot, vilket inte var så konstigt om man tänker på att alla fyra hade växt upp under ganska enkla förhållanden, så de visste av egen erfarenhet hur det är att inte ha pengar, därför var det viktigt för dem att ställa upp för de mindre bemedlade. Det var förstås mycket att prata om, så det tog över en timme innan de pratat klart om det kommande teveprojektet och kunde ägna sig åt annat som var lika viktigt. Det var givetvis mycket de var tvingade att ordna med tanke på allt som väntade i framtiden, så när frukosten var undandukad var det dags för deras mobiltelefoner att arbeta. Alla fyra hade många att ringa, som t ex agenter, managers, media, studio, nuvarande och före detta pojkvänner, för att inte tala om alla vänner och deras familjer som alla ville prata om och gratulera till framgångarna på Emmy galan föregående kväll.
Det tog över en timme att ringa alla som skickat meddelanden till dem, så när det knackade på dörren kom det som ett befriande avbrott. Men allt var inte frid och fröjd när tjejerna såg på klockan, som var runt halv elva, och frågade sig vem det kunde vara. Ingen av dem kom ihåg att de bestämt möte med någon, för att inte tala om att alla fyra tjejerna befann sig i Heathers rum och det kände ingen utomstående till, bortsett från Steve Colt. Men han var på sitt viktiga möte, så vem kunde det vara? Sarah, som satt närmast dörren, såg på sina väninnor som alla såg ut som levande frågetecken. Men någon av dem måste ta tag i det, så efter att de återigen gjort sig redo att göra det som eventuellt kunde krävas för att skydda Alyssa från alla nyfikna blickar, skyndade den yngsta av dem fram till dörren för att öppna. Det gick så fort att man kunde tro att hon varit butler i ett tidigare liv, men det handlade bara om att Sarah var nervös. Väl framme vid dörren gjorde Sarah det enda rätta, med tanke på vad som hänt Alyssa under natten, d v s hon var mycket noga med att se ordentligt i titthålet. Problemet med det oväntade besöket var att de fyra sexsymbolerna inte visste om det var en vän, eller ännu en knäppskalle som ville göra intrång i Hollywoodstjärnornas liv, så det gällde att vara försiktig.
Det Sarah såg fick henne ur fattningen för en kort stund. Hon tyckte att det föreföll märkligt, för utanför dörren stod en medålders man med asiatiskt utseende som var klädd i en tweed kostym. En annan sak hon lade märke till var att på näsan vilade ett par glasögon med bågar som såg traditionella ut. ( Vad skulle det annars ha varit? ) När hennes granskande blick gled neråt, lade Sarah märke till flera saker, som t ex att han i ena handen hade en väska av ordinär hemförsäljningskvalitet. Hon tyckte att han verkade ofarlig, men man kan aldrig veta om det är en förklädd galning, så Sarah öppnade dörren försiktigt, noga med att inte släppa in honom och frågade vaksamt. Vem söker ni? När den okände mannan såg den unga kvinnan, log han med hela ansiktet och räckte henne ett visitkort på vilket det stod `Dr. Lee J Kwan.´ Men den förvånade Sarah förstod inget, hon hade aldrig sett honom förut, så varför räckte han fram visitkortet? När han såg hennes förvånade ansiktsuttryck, tog mannen kortet från Sarah, vände på det och visade henne baksidan, där det fanns en handskriven text.
God morgon, mina sköna damer. Ursäkta att jag inte ringt om det här på morgonen, men jag garanterar att ni kan lita på Dr Kwan. Han är sedan många år en högt värderad kollega till mig och jag tror att han kan vara till stor hjälp. Ni behöver inte vara oroliga för att något av det som hänt ska komma ut. Dr Kwan är en hederlig man som vet vad diskretion innebär. Jag garanterar att ni kan lita på honom.
Steve Colt.
Den oväntade tystnaden fick de andra att reagera. Ingen av dem vågade riskera att det återigen hände något otäckt, så de såg på varandra och spände sig och gjorde sig redo för allt. Vem är det, Sarah? Undrade Heather när hon närmade sig dörren, samtidigt som hon såg frågande på den yngre kvinnan. Efter att även Heather sett att det var en helt okänd man som stod utanför, läste hon kortet Sarah räckte till henne och bestämde sig samtidigt för att det var nog lika bra att öppna dörren och släppa in mannen, innan någon gick förbi och såg honom. Och lade ihop två och två och fick det till helt fel siffra. Som t ex ett telefonnummer till en skvallertidning, som var beredda att betala stora belopp för uppgifter om Hollywoods superkändisar. Det var givetvis många tankar som for genom tjejernas huvuden när de släppte in den okände mannen. Alla fyra tänkte fortfarande på olyckan som drabbat Alyssa, så det var inte konstigt att de var beredda på att ta till alla tillgängliga medel för att det inte skulle upprepas. Anledningen till att hon släppte in honom direkt, trots att de inte kände igen mannen, var att Heather ville undvika att deras oväntade besökare skulle dra till sig onödig uppmärksamhet där han stod för sig själv i hotellkorridoren. En annan viktig faktor var att det stod på visitkortet från Steve att de kunde lita på mannens diskretion. När de såg det, kändes det som att de inte behövde diskutera något mer. Om det var så att Steve ansåg att det var okej, då måste det vara så, ansåg de gemensamt.
När mannen var inne i rummet, och dörren var stängd, uppmanades han att stanna där han var. Heather stod sedan en stund och granskade visitkortet och den oväntade gästen, innan hon såg på Sarah och gick ut på balkongen för att visa kortet för Jennie och Alyssa som satt kvar ute i solskenet och njöt av lugnet och tystnaden. Sarah, som var yngre än sina väninnor, men ändå ganska smart trots att hon var blond, stannade kvar och höll vakt, medan Heather samtalade med de andra ute på balkongen. Det är klart att de var nyfikna på vem besökaren kunde vara och när de fick veta att det var Steve som skickat honom ökade nyfikenheten. Men trots det var de till en början svårövertalade, så det tog en stund innan Heather lyckats övertala Alyssa att hon troligen gjorde bäst i att träffa den lille doktorn, så att han kunde undersöka henne. De bestämde att det var viktigt att de gjorde det nu när Steve skickat en läkare vars diskretion de enligt honom kunde lite på. Men det blev Sarah som drog det sista strået till detta genom att ropa till de övriga att hon precis hade ringt till Steve, och att han garanterade att de kunde lita på Dr Kwan. Och att han var oroad för Alyssa efter det som hänt, men att det samtidigt var upp till henne själv att bestämma. Det fick Heather, som stod kvar på balkongen med kortet i handen, att nicka när hon sade. Jag tro att jag känner till honom. Om jag inte minns fel är han någon sorts husläkare åt Teri Hatcher och Helen Hunt.
Hennes väninnors argumenterade var så övertygande att Alyssa slutligen accepterade och gick till sovrummet. När Sarah såg det, förstod hon att hennes motsträviga väninna gjorde sig redo för undersökningen, så hon tog emot mannens hatt och bad honom gå in i samma rum. Att han var ytterst målmedveten märktes på att han, utan att slösa bort någon tid på onödigt prat, gick iväg dit som Sarah pekade. När mannen kom in i sovrummet och såg patienten drog en hastig glimt av igenkännande över ansiktet, det varade inte mer än någon kort sekund, innan han var som vanligt igen. Faktum är att det försvann så fort att man inte kunde vara helt säker på att han känt igen henne. Han var i alla fall artig på det sätt asiater alltid är, när han med ett svagt leende presenterade sig och skakade hand med alla, innan han bad att få låna badrummet. När de hörde frågan, såg tjejerna såg först lite tvekande på varandra,. Men när Heather nickade att det var okej, gav de andra med sig och lät honom gå iväg.
När mannen kom tillbaka till sovrummet låg Alyssa på sängen med täcket över sig. Jennie och Heather satt på varsin sida om henne, hela tiden redo att stötta om det behövdes, medan Sarah satt i en stol bredvid de övriga, med blicken stadigt riktad mot den okände mannen. Den unga skönhetens ljusgröna ögon var lika vakande som lejoninnan som vaktar sin unge på savannen, eftersom hon var livrädd för att bli överfallen och kanske våldtagen, trots att Steve försäkrat att han var ofarlig. Hon missade inte en rörelse som han gjorde. Hennes uppenbara vaksamhet gjorde att de andra tjejerna kände sig trygga av blotta vetskapen att Sarah Michelle Gellar var där. Hon var trots allt en av Hollywoods främsta specialister på karate, för att inte tala om allt de sett henne göra på tv i rollen som Buffy Summers, tjejen som ständigt räddade världen från undergången. Att hon kunde göra som Steve gjorde med Richie och hans kompisar, trodde de kanske inte, men det var ändå tryggt att ha henne där.
För sin egen del visste inte Sarah vad de andra tänkte, eftersom hon var helt koncentrerad på den okände mannen. När han efter en stunds funderande öppnade sin väska, såg alla att den var full av gynekolog instrument. Vilket väckte obehagliga associationer hos de fyra tjejerna, eftersom de tänkte på gamla gynekologer som förde in kalla föremål i deras underliv ( Jag har ingen aning om vad de olika instrumenten heter, eller hur de ser ut. Hur skulle jag kunna det? Jag är ju kille! ) Dr Kwan, som förstod varför de var så spända och vaksamma, tog lugnt av sig kavajen och hängde den över en stol och drog sedan upp skjortärmarna och tog på sig ett par kirurghandskar och nickade att han var klar att börja undersökningen. När de såg det, reste de tre kvinnorna sig upp för att gå, samtidigt som de försäkrade Alyssa att de fanns i rummet bredvid om hon behövde något. Det var bara att ropa, så uppfyllde de hennes önskan.
Doktorn, som hittills inte sagt något, tittade upp från sin väska och såg på de fyra kvinnorna.
Mina damer, om jag får lov avbryta er? Frågan gjorde att de såg förväntansfullt på honom, och väntade på att han skulle fortsätta. Om min patient går med på det, kan ni alla stanna i rummet. Sade han och vände sig sedan till Alyssa, som nickade sitt medgivande. När det var bestämt att alla tre kunde stanna under tiden som undersökningen pågick, satte sig Jennie och Heather på samma platser som förut, medan Sarah gjorde tvärtom, d v s hon struntade helt i stolen och satte sig istället på sängen bredvid doktorn. När han med ett litet leende märkte att de tre kvinnorna satt sig tillrätta, frågade han patienten om hon var beredd. Alyssa, som helst inte ville visa sig naken för en främmande man, tvekade för några korta sekunder, innan hon tog ett djupt andetag, nickade och reste sig för att ta av sig morgonrocken. Hon kom inte så långt, för innan hon hann klä av sig naken hindrades hon av Dr Kwan, som log och sade att han först ville se på hennes öga. Det skulle nog bli tid över till resten av kroppen också. Den bestämda kommentaren fick de tre blondinerna att tacksamt se på varandra. De insåg nu att han var en riktig läkare och att de kunde lite på det Steve Colt skrivit om att han var diskret. Eftersom den man som frivilligt hindrade Alyssa Milano från att klä av sig naken, utan att ha en skarpladdad pistol tryckt mot pannan, var antingen helt tokig eller en riktig läkare. Deras snabbt utbytta blickar var ett bevis för att de valde det sistnämnda alternativet.
För att komma åt att undersöka sin patient, var han tvungen att gå runt sängen. Det visade sig att Dr Kwan var oerhört skicklig och visste vad han gjorde, så de fyra kvinnorna behövde inte vara oroliga. Undersökningen av Alyssas skador var inte bara noggrann, den utfördes snabbt och professionellt av en man som helt klart var en erfaren läkare. Tjejerna var imponerade av att han tittade länge efter skador på Alyssas huvud och lyste in i hennes ögon med en liten undersökningslampa. Man får heller inte glömma att han tittade efter blåmärken på olika delar av kroppen, kände efter frakturer, frågade om hon haft minnesförlust, om hon hade huvudvärk o s v, kort sagt allt en erfaren läkare ska göra. Allt han till deras lycka upptäckte, var en liten bula på bakhuvudet. Dr Kwan förklarade efter ett tag att hon inte fått några allvarliga skador på huvudet, trots att hon fått rejält med stryk och under en kort stund legat medvetslös. Efter att han lämnat det positiva beskedet, bad doktorn patienten att öppna morgonrocken för den avslutande delen av undersökningen, vilket han gjorde utan att utan att ens ändra tonläge, eller med en min visa vad han tycke om hennes kropp. I de fyra kvinnornas ögon var det ännu ett bevis för att han inte var det minsta intresserad av att se patientens kropp, det handlade bara om att slutföra undersökningen på det sätt den alltid ska utföras.
Efter en kort tvekan, gjorde hon utan att protestera som doktorn sade, och fick finna sig i att doktorn undersökte henne professionellt utan att visa det minsta intresse för Alyssas fysiska företräden. Det var hon inte van vid, att en man kunde befinna sig inom två meter från hennes fylliga byst utan att tappa hakan var något hon aldrig upplevt, så det kändes nästan irriterande att han inte smekte hennes kropp med ögonen. Det var till och med så att trots allt det hemska som hänt under natten, så var Dr Kwans noggranna arbete det första steget mot att hon skulle få tillbaka tron på män, och kanske få ett normalt sexliv. Risken fanns annars att hon blev så rädd att hon aldrig skulle våga närma sig en man, med allt vad det i så fall skulle betyda för en kvinna som var en av Hollywoods största sexsymboler. En märklig detalj var att under tiden som den intima undersökningen pågick, sade Dr Kwan inte så mycket. Det kan ha varit för att han gjorde ett ytterst professionellt arbete som utfördes in i minsta detalj, som fick honom att vara tyst. Det enda Doktorn sade var vid ett tillfälle då muttrade han något de inte uppfattade och samtidigt skakade på huvudet, vilket han gjorde när han upptäckte det missfärgade partiet vid revbenen.
Men han sade inget till patienten som kunde oroa henne, istället fortsatte doktorn med att med hjälp av sitt välanvända stetoskop undersöka andningen för att lyssna efter eventuella skador på lungorna. Den nakna kvinnan fick andas in och ut några gånger innan doktorn var nöjd och förklarade att han kunde inte finna några direkt svåra skador som skulle vålla henne bestående men i framtiden. Det var bara en sak. Det var den kommentaren hon inte ville höra, så Alyssa blev nervös och spände sig inför beskedet. Men det var inte så illa som man kunde tro, för han såg på henne och log så brett att det syntes att han var en glad människa. Du borde nog vänta med att ta piano lektioner. Det var exakt rätt ord, för Alyssa skrattade när hon hörde det, ett skratt som avbröts av ett lågt stön av smärta. Gör det ont när du skrattar? Frågade doktorn mycket bekymrat när han såg på sin patient. Alyssa, som verkligen hade ont, nickade med ett trött, men ändå tacksamt leende.
Låt bli då! Log doktorn, som med sitt skämtsamma sätt fick patienten att slappna av och för stunden glömma bort det hemska som hänt. Det hade inte varit så dumt ändå att bli undersökt, tänkte hon när det var över. Men det var det inte, för det fanns en viktig del av hennes kropp som inte undersökts av den trevliga läkaren. Det berodde på att han var tillräckligt erfaren för att inse att det förmodligen skulle vara fruktansvärt jobbigt för henne att gå igenom det, och om det var så att hon vägrade, då tänkte han acceptera det. Men han var tvungen att fråga. Så Dr Kwan såg på henne som om han inte kunde bestämma sig, och frågade till slut Alyssa om han fick undersöka hennes vagina. Frågan kom som en chock, trots att hon visste att det var oundvikligt. Att få sitt underliv granskat av en främmande man, oavsett om det var en erfaren läkare eller inte, var inget hon i vanliga fall längtade efter. Just nu kändes det mer otrevligt än någonsin, så det var ett svårt beslut där Alyssa kände att hon behövde stöd av sin väninnor, så hon såg tvekande på dem och möttes av leenden och tummen upp från alla tre. Det var ingen tvekan om att de nickade ett tyst medgivande till henne.
Men det var ändå ett stort beslut för henne att ta. Hon hade blivit utsatt för ett ovanligt brutalt våldtäktsförsök, och att mindre än tjugofyra timmar senare visa sig naken för en främmande man, var inte vad Alyssa längtade efter. Så det var inte konstigt att hennes tvekan märktes för de andra kvinnorna, när hon motvilligt särade på benen för att låta den gode doktorn utföra sin undersökning. Som tur var slösade han inte bort någon tid på onödigt prat med sin motvilliga patient, utan tog istället fram den utrustning som krävdes och utförde sedan en professionell gynekologundersökning. När Heather såg hur skicklig han var i sitt arbete, då tänkte hon för sig själv att de gjort rätt som släppte in honom, så att Alyssa fick den hjälp hon var i behov av. Det är alltid bättre att prata med en kunnig person efter ett brutalt övergrepp, eller som i det här fallet, att undersökas av en läkare som vet vad han gör.
Bredvid henne tänkte Jennie Garth att det var underbart att konstatera att den trevlige doktorn arbetade strikt professionellt, utan att visa det minsta intresse för Alyssas välrakade underliv, bortsett från den medicinska. Hon var imponerad av att han arbetade snabbt och metodiskt för att inte ge patienten något obehag, men det tog ändå den tid det ska ta. Det gällde nämligen att han var så noggrann i undersökningen att det inte fanns ett enda tvivel om att hon var oskadd. Under tiden som det pågick, var det bara vid ett tillfälle som Alyssa kände sig obekväm, det var när Dr Kwan undersökte längs in i vaginan som hon ryckte till och tryckte in naglarna i Jennies arm. Det gjorde så ont att hon ryckte till och var nära att skrika högt. När doktorn såg reaktionen, sade han inget om det, istället avslutade han den gynekologiska undersökningen och talade sedan om för dem att han var nöjd. Dr Kwan förklarade lugnt och sakligt att han funnit några knappt märkbara skrapmärken på vaginans insida, men det skulle självläka på några veckor, så hon behövde inte oroa sig.
Han lämnade också det glädjande beskedet att Alyssas så hårt hållna mödomshinna var intakt, trots att våldtäktsmannen lyckats pressa in några centimeter av sitt könsorgan i hennes hittills orörda vagina. Den supertunna barriär hon sparade till den rätte mannen, han som någon gång i framtiden skulle få ta hennes oskuld, fanns fortfarande där den skulle. Att den fanns kvar det absolut viktigaste för henne, Alyssa vågade inte ens tänka på hur det skulle känts om hennes första man var den som våldtog henne, så det var en lättnad att få veta att hon fortfarande var oskuld. I det ögonblicket var det som att Alyssa kände hur spänningen lämnade hennes kropp, i och med att hon drog en djup suck av lättnad och tackade doktorn för hjälpen. Det var som väntat svårt för den tacksamma kvinnan att få fram orden, eftersom tårarna var på väg.
Nu när det var över, fick tacksamheten över att hon inte blivit våldtagen känslorna att rusa omkring som ett expresståg som inte nådde slutstationen. Men hon var fortfarande naken, så när Dr Kwan, efter vad som kändes som en evighet, tog av sig undersökningshandskarna och vände ryggen till Alyssa, passade hon på att knäppa morgonrocken. Det var inte den kinesiska hon haft när det knackade på dörren under natten, men eftersom det var hennes egen, så den var som alla andra plagg i Alyssas garderob. Vilket innebar att den var så kort att den slutade en bra bit upp på låret, för att inte tala om att det var svårt att få den att täcka bysten. Det gick till slut, efter att hon fått kämpa för att klara det, men det var inte långt ifrån att hon fick andas in för att dra åt bandet i midjan.
När de andra såg det, tänkte alla samma sak, de måste köpa henne en ny morgonrock och det så fort som möjligt. Hon kunde inte fortsätta att ha på sig kläder som såg ut att vara gjorda för små flickor på högst femton år, i synnerhet inte när det fanns män i närheten. Men de sade det inte högt, det fick bli vid ett senare tillfälle, just nu fanns det annat att fokusera på. Som t ex när Alyssa satte sig så att det kändes bekvämt, då lutade hon sig mot Jennie och viskade till henne att smyga iväg och hämta hennes plånbok, som hon trodde låg i rummet bredvid. Under tiden tjejerna viskade till varandra, gav doktorn Heather en burk med vita tabletter, samtidigt som han med en mycket bestämd förmaning förklarade att de var avsedda enbart om patienten drabbades av smärta, inte annars. Han var mycket noga med att tala om för den äldsta av dem, att tabletterna var så starka att de inte fick överdoseras. Heather, som inte litade på sitt minne, skrev för säkerhets skull ner doktorns instruktioner på ett papper och upprepade dom sedan, så att det inte blev något missförstånd. Doktorn, som förstod att hon var rädd för att göra fel, poängterade att Alyssa skulle ta två tabletter var sjätte timme, men bara om det behövdes och det måste vara en exakt dosering. Annars kunde hon drabbas av komplikationer.
När instruktionerna var utdelade, och noga nerskrivna, satte sig Dr Kwan bredvid Alyssa och talade till henne med en faderlig röst. Tro mig när jag säger det flicka lilla, du kommer snart att vara ditt gamla vanliga jag igen. Inget är brutet eller skadat, så du kommer snart att springa omkring och tycka att livet är underbart. När det var sagt lutade han sig närmare och viskade så att bara hans patient kunde höra det. Du får ursäkta att jag är nyfiken av mig, men när jag undersökte dig kunde jag inte undgå att se dina tatueringar. Det fick henne att se upp i väntan på att han skulle fortsätta. Du får inte missförstå mig, de klär dig verkligen. När han sagt det drog Dr Kwan upp skjortärmen och visade henne sin egen tatuering. Alyssa såg beundrande på mästerverket som fanns i närheten av doktorns ena axel. Hon tyckte om tatueringen, som var en grön påfågel med klara färger som fick den att se ut som en tavla av någon av de gamla mästarna. När Dr Kwan såg hennes intresse för tatuering, kände han att det var nog vad hon behövde för att piggna till och sade lite lättsamt. Hong Kong 1976! Sade doktorn stolt och spände musklerna när han möttes av ett tacksamt leende från sin patient. Det fick honom att skratta och säga. Så ska vackra flickor se ut! Det visade sig att Dr Kwan var så erfaren att han visste precis vad han skulle säga för att pigga upp sin patient. Nu var det inte så att han flörtade med den unga kvinnan, utan han uppträdde strikt professionellt.
Efter några minuter kom Jennie tillbaka och överlämnade den välfyllda plånboken till Alyssa, som genast började leta efter pengar. Dr Kwan hade under tiden rest sig upp från sängen och på samma gång dragit ner skjortärmarna. Nu var han åter den strikt professionella läkaren som undersökte Alyssa. Inte ett spår syntes av att han nyss skämtat med patienten, istället var det som att de aldrig hade träffats när han lade ner de gynekologiska instrumenten i sin väska och stängde den. Alyssa, som såg de olika föremålen, kom att tänka på första gången hon varit hos en gynekolog. Trots att det var över tio år sedan, var det ett minne som fortfarande fick henne att rysa. Det hade varit en fruktansvärt upplevelse med en mycket äldre läkare som inte varit det minsta taktfull, han hade undersökt sin patient på ett sätt som fick den då tonåriga Alyssa att tänka att det här var något hon aldrig någonsin ville göra om. Tänk om han varit som Dr Kwan, tänkte hon och log åt den trevlig läkaren. Men det som hänt var historia, så hon lade minnet från förr åt sidan och öppnade plånboken. Efter att sett efter hur mycket kontanter det fanns i den, frågade hon med en röst som lät betydligt tryggare än den gjort innan Dr Kwan gjorde sin noggranna undersökning. Vad kostar det?
Doktorn tittade på henne en stund, innan han satte sig ner på sängkanten och sade så lågt att bara hon uppfattade det. Miss Milano. Tänk på att jag är en ärlig, hårt arbetande läkare. För mig är professionalitet viktigare än något annat. Därför vill jag att du är ärlig när du svarar på den här frågan. Hon kände sig plötsligt nervös, med det försvann när han sade. Hur ska jag kunna ta betalt för en läkarundersökning jag aldrig har utfört, och det av en patient jag aldrig träffat? Vad han menade är att han, om någon frågade, tänkte förneka att han någonsin träffat henne. När det gick upp för Alyssa vad hans kryptiska kommentar innebar, då sprack hennes ansikte upp i ett leende som kunde fått all världens isberg att smälta på mindre än en sekund.
Tack, Dr Kwan! Tack!
Alyssa menade varje ord hon sade till honom, för det kom rakt från hjärtat. Du behöver inte tacka mig, det enda du ska göra är att se till att må bra och försök glömma bort det som hänt, så att du inte går runt och tänker på det dygnet runt. Sade han och försökte förgäves värja sig från den minst sagt överväldigande tacksamhet hon visade. Det finns däremot en sak du kan göra för mig. När det var sagt, såg han ganska uppfodrande på henne. Den fasta blicken var så bestämd att Alyssa blev nervös och nickade som tecken på att hon gjorde precis vad som helst, bara han talade om vad det var hon skulle göra. Vad du måste lova mig
. Nu följde en kort paus, då hon såg andäktigt på honom.
.är att du vilar i två dagar, innan du ger dig ut på äventyr i djungeln.
Återigen skrattade Alyssa. Även om det gjorde så ont i revbenen att hon ville skrika, så kunde hon inte låta bli att göra det. Orsaken var att den trevlige läkaren visste exakt hur han skulle få sin unga patient på gott humör, så det var med ett leende som han reste sig upp för att gå. Men innan han kom fram till dörren, vände Dr Kwan, och räckte fram sitt visitkort till Alyssa. Om du får huvudvärk eller mår illa måste du ringa mig omedelbart. När hon nickade som tecken på att hon förstod honom, fortsatte han lika förmanande. Om inte, så ringer jag om tre dagar och meddelar dig definitivt besked av mina undersökningar. När det var sagt, kom Dr Kwan att tänka på en ganska viktig sak han i hastigheten glömt bort. Har du något telefon nummer där jag kan nå dig?
Nu trädde Heather, som hela tiden hållit sig i närheten, in i handlingen och skrev ner Alyssas privata mobilnummer och gav det till doktorn som, när han tagit emot det, tog på sig kavajen och hatten. Med väskan i ett fast grepp i höger hand var han klar att gå, jobbet var gjort så det fanns ingen anledning för honom att dröja sig kvar. Heather, som var tacksam över att det gått bra, tackade än en gång för att han kom och följde honom sedan till dörren. När han tog tag i dörrhandtaget, rörde hon vid hans högra arm och frågade det som gnagde inom henne. Förlåt mig Dr Kwan, men jag har en fråga jag hoppas att ni kan besvara. Det fick honom att stanna och vända sig om. Om jag kan ska jag givetvis besvara din fråga. Sade Dr Kwan och stod stilla när han lite fundersamt såg på Heather.
Heather, som var nervös inför det hon tänkte fråga, andades ut. Jag är nyfiken på hur Mr Colt kan känna en man med era specialiteter? Frågan kom så överraskande att doktorn funderade ett tag, innan han såg henne rakt in i ögonen. Det, min sköna dam, tycker jag är en mycket bra fråga. Hon väntade på att han skulle fortsätta, men när inget mer blev sagt, blev det tyst för en liten stund, innan han log sitt gäckande leende och sade med en retsam blinkning. Du kan väl fråga Mr Colt när du träffar honom? Med det öppnade han dörren och gick, utan att svara på frågan om hur de träffades. Bakom sig lämnade han en mållös Heather Locklear, som inte visste vad hon skulle tro om den mystiske läkaren som dykt upp i deras liv lika plötsligt som Steve Colt gjort. Det var så underligt att hon bestämde sig för att fråga Steve om doktorn när hon fick tillfälle att göra det. Svaret hon fått var så kryptiskt att Heather anade att det låg mer bakom än att de bara var kollegor. Men vad var det som fick henne att känna att allt inte var som Dr Kwan och Steve påstod? Plötsligt kom hon på det, nämligen att det var märkligt att de arbetade ihop. Det hon kom att tänka på var att om det var så att Steve Colt jobbade på den militära tidskrift han påstod att han gjorde, hur kunde det då komma sig att han och Dr Kwan var kollegor? Var det möjligt att en militärtidning hade en privatläkare anställd? En läkare som dessutom var gynekolog?
Hon fick inget svar på den frågan, men bestämde sig för att ta reda på mer. Hur det skulle gå till visste hon inte, i alla fall inte nu, men på något sätt måste det gå. Men som med så mycket annat fick det bli lite senare, nu gällde det att se till att de fick ut Alyssa från hotellet utan att sanningen om överfallet blev känd. Så strax efter att Dr Kwan lämnat sviten, gick Sarah och Jennie över till Alyssas svit och hämtade det resterande av hennes tillhörigheter. När de ändå var där konstaterade de att personalen på hotellet gjort ett utmärkt arbete. Trots att de letade överallt, kunde de inte finna ett enda spår av det hemska som inträffat föregående natt, det som skulle komma att förändra deras liv för alltid. De kunde inte se en fläck någonstans, eller att något föremål stod på fel plats. Så när allt var nerplockat i väskor, lämnade de snabbt den exklusiva sviten. Det tog högst tjugo minuter innan tjejerna var tillbaka hos sina väninnor, och såg då att Heather redan lagt makeup på Alyssa. En annan intressant sak de lade märke till var att hon visste exakt vad hon gjorde. Heathers expertkunskaper inom sminkning gjorde att de på avstånd inte kunde se ett spår av svullnaden, eller några av missfärgningarna Alyssa hade i ansiktet. När de ändå höll på och förberedde sig för det som de visste väntade när de lämnade hotellet, fick Jennie en lysande idé och tog fram ett par svarta solglasögon som kompletterade den exklusiva filmstjärnelooken.
Nu verkade allt vara klart för avfärd. Alyssas exklusiva svit var tömd och städad så att det inte gick att se att hon ens bott där, dessutom var hon så noga sminkad att ingen kunde känna igen henne. Det enda som återstod var att de packade sina egna väskor, sedan var de redo att lämna hotellet. Så efter ett par djupa andetag tog Heather en sista noggrann titt i sviten, innan hon ringde till lobbyn och meddelade att de önskade checka ut om en timme. Svaret hon fick från receptionen var att de lovade att ha deras räkningar klara på utlovad tid, så att de kunde åka när de så önskade. Efter det beskedet stod tjejerna tysta under en kvart och samlade sig, innan de såg på varandra och bestämde sig för att det var nog dags att lämna lyxsviten. Men de fyra skådespelerskorna hann inte ens utanför dörren, förrän telefonen ringde. Vilket var märkligt, eftersom ingen av dem väntade något samtal, så de stod stilla och såg på varandra under tiden som telefonsignalerna ekade runt omkring dem. Till slut bestämde sig Jennie Garth för att det var nog bäst att svara, eftersom det kunde vara viktigt. Det är Steve. Teaterviskade hon med ett leende till de andra.
När Alyssa hörde vem det var, stötte hon direkt till Jennies arm, och sade så ivrigt att de andra var nära att börja skratta. Glöm inte att fråga honom om lunchen. Jennie gjorde förstås som Alyssa sade, samtidigt som Heather passade på att rekommendera en lugn restaurang utanför storstaden. Eftersom han inte kände till den exklusiva restaurangen, som låg en bra bit utanför L A, gav Jennie en färdbeskrivning över telefonen som var så exakt, att inte ens Steve Colt kunde köra vilse på vägen. När han efter några minuters samtal frågade om de behövde hjälp med packningen, som t ex att bära ned allt till bilarna, fick han ett nekande svar tillbaka. Nej, vi klarar oss. Han skulle precis säga att han kunde komma ändå, när hon fyllde på med. Vi ses sedan, okej? Efter det sade Jennie hej till Steve och avslutade sedan samtalet innan han fick en chans att svara på det sista. När allt var klart, vände Jennie sig till de andra och sade med ett leende de förlösande orden. Okej. It´s showtime!
På väg till hissen ringde Heather till restaurangen från sin mobiltelefon och bokade bord till klockan 13.00. Hon var noga med att säga till om ett privat bord, som helst skulle ligga lite för sig själv så att de fick sitta i lugn och ro. För en person med Heather Locklears stjärnstatus var det sällan några problem med den typen av krav, men för att ytterligare förenkla det hela, så visade det sig att restaurangägaren var en gammal vän till henne. Med tanke på det, så var det inte så konstigt att Heather alltid fick som hon ville. När de fyra tjejerna kom in i hissen och var på väg neråt, kom Jennie på att det kunde nog underlätta om de tre blondinerna tog på sig samma förklädnad som Alyssa gjort, eller blivit tvingad att göra för att dölja sitt misshandlade ansikte, d v s scarves och svarta solglasögon av senaste lyxmodell. Ingen av dem sade emot henne, eftersom alla tre ville göra allt för sin kollega. Efter det följde en hissfärd under total tystnad. Orsaken till att inget sades var att de var fruktansvärt nervösa inför det som väntade.
Men som väntat, med tanke på att det var ett av världens lyxigaste hotell, var allt var klart när de kom ner till lobbyn, där hotellpersonalen stod och väntade på gästerna. Att de var mycket erfarna, och sedan lång tid tillbaka vana vid kändisars krav, märktes inte minst på att de utan att fråga något bar bagaget genom lobbyn och ut till bilarna. De tre blondinerna följde efter på lite avstånd, med ett enda mål för ögonen, att skydda Alyssa. Vilket de gjorde genom att med sina kroppar bilda en löst formad skyddsbarriär runt den misshandlade kvinnan. Deras tanke var om de höll sig tätt omkring henne, då var risken mindre att någon skulle se hennes skador och få för sig att tipsa skvallerpressen. Dessutom fick man alltid räkna med risken att några paparazzis gömde sig i lobbyn, eftersom det var ett hotell kändisar gärna besökte.
De blonda tjejerna var lika vaksamma som kommandosoldaster när de höll sig runt Alyssa för att skydda henne, och lät hotellpersonalen gå först och på sätt fösa undan folk. Det gjorde att allt gick snabbare än väntat, så när de kom fram till disken lämnade de över sina nycklar och checkade ut. Som tur var kunde de göra det utan incidenter, vilket kan bero på att den lite mer erfarna Heather passade på att öppna de två översta knapparna i blusen med avsikten att fånga intresset från mannen som stod bakom disken. Det gjordes ytterst diskret, som om hon inte var medveten om vad handen höll på med när den lite retfullt gled över blusen. Men man får inte glömma att det lyckades långt över förväntan, eftersom mannen inte ens såg på Alyssa. Allt han såg var den djupa klyftan mellan Heathers bröst, en klyfta som var den vackraste han någonsin sett. Det var som att han inte kunde slita sig från den utsikt han hade ner i den djupa klyftan, och vem kan klandra honom för det? Med tanke på att hon för säkerhets skull tagit på en pushup bh, så är det inte konstigt att mannen svettades som en maratonlöpare. Men det var ett genidrag, för det hela fullföljdes med att hon svankade så mycket att hennes lagom stora bröst trycktes upp i ansiktet på honom. Det Heather gjorde framför mannen var så förtrollande att Alyssa var tvungen att säga till tre gånger innan hon fick sin räkning.
Eftersom hotellet tillhör de exklusivaste i världen, och givetvis i första hand riktar in sig på de rikaste och mest berömda, så har man givetvis sidoentréer för dessa personer. Vilket betydde att när tjejerna diskret visades till den privata utgången, då såg de att deras bilar var parkerade vid den och att bagaget redan var packat åt dem. De fyra skådespelerskorna var så tacksamma för all hjälpen att de gav rikligt med dricks till de som hjälpt dem med bilarna och allt annat. Det var så mycket pengar att till och med den erfarna personalen kände sig generade över det. Men ingen av dem protesterade när de vackra gästerna hoppade in i de exklusiva bilarna och med en rivstart åkte iväg mot det som var deras mål för dagen. Den blixtrande snabba färden gick mot den speciella plats de valt för det som skulle visa bli det viktigaste mötet i deras liv. Ett möte som var tänkt att äga rum på en exklusiv restaurang utanför L A. När tjejerna körde dit, då gick det undan. De alltför lågt satta hastighetsgränserna överskreds hela tiden när de flög fram över motorvägen, och körde om varje bil som kom inom synhåll. Nu var det så alla tjejerna hade egen bil, så de delade upp sig i tre olika fordon. Sarah åkte t ex ensam i sin röda Porsche 911 med popmusiken på högsta volym, Jennie kom efter i sin silverfärgade BMW, medan Heather körde Alyssas nyinköpta röda Ford Mustang Cabriolet med bilens ägarinna som passagerare.
Den var den fartglada Sarah som var först in på restaurangens parkering, efter att hon kört så fort alla andra såg ut att vara statister. När Sarah kom fram gjorde slumpen att hon parkerade bredvid Steves hyrda Lexus. Men det visste hon inte vid det tillfället, för henne var det bara en bil på en parkeringsplats. En dryg minut senare svängde Jennie in på parkeringen som klar tvåa i deras privata kappkörning. Hon körde inte lika fort som mer sin fartglada väninna, men det betydde inte att det inte gick undan när gaspedalen pressades neråt. Tvärtom hade farten varit alldeles för hög även för henne, men som tur stoppades ingen av tjejerna av polisen som borde varit ute på vägarna. Bara ett par minuter efter henne anlände Heather och Alyssa, som inte körde riktigt lika fort som de andra. De åkte istället i ett behagligt, och lagligt tempo, som gav dem chansen att prata om det som hänt. Det visade sig att Alyssa hade betydligt lättare att öppna sig för den äldre kvinnan än hon hade för de andra tjejerna, så de gick igenom allt hon var i behov att prata om.
Den lugna hastigheten gjorde att det tog tid för dem, men trots det hann de i tid och parkerade vid de andras bilar innan de hann undra vart de tagit vägen och kanske fick för sig att efterlysa dem. Men det behövdes lyckligtvis inte, för klockan var minst ett par minuter före 13.00 när Heather visade sina vänner vägen till en avskild sidoingång, där den exklusiva restaurangens ägare personligen stod och tog emot dem med entusiastiska välgångsönskningar. Han var så glad att han strålade som en nybliven lottomiljonär när han sade. Miss Locklear, vad roligt att se er igen. Så tog han ett steg tillbaka och såg beundrande på sin gäst, för att sedan med ett leende säga. Ni ser lika fräsch ut som vanligt. Det hela avslutades med en försiktig kyss på handen som fick de andra att titta på varandra, som om de var avundsjuka för att det var hon och inte de själva som fick den eleganta handkyssen.
Serge min vän, som vanligt vet du vad du ska säga för att få mer i dricks. Svarade Heather med ett charmigt leende och en retsam blinkning. När Serge hörde det, satte han upp en sårad min, som om han var så besviken att han tänkte slänga ut dem innan de ens hunnit komma in. Men innan det hände, brast han ut i ett högt skratt som spreds vida omkring, och fick de andra att dra på mungiporna. Det kärvänliga skämtandet med Heather gjorde att det tog någon minut innan Serge observerade de övriga gästerna, av vilka han genast identifierade kvinnorna med ett förtjust leende. Att han var en man som visste att uppskatta kvinnlig fägring, det rådde det ingen tvekan om med tanke på hur noga han studerade deras former. Mig däremot kunde han inte placera, så han accepterade bara att jag var i sällskap med de övriga och gav mig en snabb nickning, innan han vände sig till Heather och med en lätt svepande handrörelse visade att vi skulle följa efter. Nu var det så att Serge visste att vi ville ha ett privat bord, så han visade oss inte in i restaurangen, utan förde oss till en del som han sparade för sina mer berömda gäster.
Det blev en kort, men rätt trevlig promenad i hans sällskap, där vi vandrade genom en ganska smakfullt dekorerad hall, fortsatte uppför en brant trappa som var länge än man vid en första titt kunde tro, innan vi slutligen visades in i ett privat rum med en strålande utsikt mot staden som syntes som en parentes långt bort i horisonten. När jag såg mig omkring i rummet, lade jag märke till att det dukade bordet var avsett för max sex personer, och eftersom vi var fem var det inga problem att få plats. När vi skulle sätta oss ner, noterade jag att Heather satte sig närmast dörren, med Jennie på höger sida. Jag gjorde inga större reflektioner på det, däremot såg jag fundersamt på Alyssa och tänkte på det hon varit med om under natten och föreslog att hon skulle sätta sig längst in i hörnet, så att hon fick fönstret i ryggen. Min idé var att eftersom solen lyste i L A, så innebar det att alla som kom in i rummet och försökte se hennes ansikte skulle bländas av den starka solen. På så sätt skulle ingen kunna se att hon blivit misshandlad, vilket innebar att ingen skulle springa till skvallerpressen och berätta. Men det var inte allt som hände, för innan jag satte mig drog jag, som den väluppfostrade gentleman jag i grunden är, ut en stol för Sarah och satte mig därefter bredvid Alyssa. Vilket betydde att jag kom att sitta emot Heather, som nickade belåtet åt mitt förslag till bordsplacering.
Så fort vi satt oss tillrätta, såg vi åt hovmästarens håll som genast kom fram och presenterade sig som Eric. Det visade sig att han var en gammal trotjänare som visste allt som var värt att veta om restaurangen, så han informerade oss utan anmodan om husets specialiteter innan han överlämnade menyerna. Innan han gick sin väg för att ge oss tid att beställa utan att han störde oss, undrade Eric om vi till att börja med ville ha varsin drink. Det var faktiskt en bra idé, så vi passade på att säga till om det vi ville ha. När det var klart, avlägsnade han sig och stängde glasdörrarna till vårt privata rum, så att vi fick vara ifred. När vi var ensamma tog tjejerna av sig såväl scarves som solglasögon och ordnade till frisyrerna, och kontrollerade så att sminket låg lika perfekt som när de för en knapp timme sedan lämnade lyxhotellet. Två korta sekunder senare stirrade jag häpet på Alyssa. Det kändes så ofattbart att jag satt där och stirrade utan att tro mina ögon, för det var otroligt att se hur förändrat hennes ansikte var. Heather hade gjort ett fantastiskt jobb när hon bevisade att hon var en mästare när det gällde att leka med smink. Även om jag hade svårt att tro mina ögon, så dolde sminket så gott som alla blåmärken, och svullnaden kring ögat var nästan osynlig.
Det var som att tjejerna väntade på att jag säga något, men det var som att jag tappat målföret av att se hur skickligt de tagit hand om sin väninna. Tro det om du vill, men det var faktiskt tyst runt bordet i över en minut, innan Alyssa stämde upp sin lena stämma. Steve, jag måste passa på att tacka dig för att du skickade den underbara Dr Kwan till mig. Han var fantastisk och tog hand om mig så att det inte var långt ifrån att jag började gråta. Det där hade jag inte räknat med att få höra, det var till och med så att jag stängde igen munnen och nästan rodnade över superlativen de öste över mig. Så det tog faktiskt en liten stund innan jag hämtat mig och svarade. Tack Alyssa, det var snällt sagt. När jag sagt det, kom jag på en sak som nog borde förklaras. När vi ändå berömmer varandra, vill jag passa på att be om ursäkt för att jag inte ringde och förvarnade er innan han kom. Men det var så att allt hände så fort att det inte fanns tid till det. Vilket faktiskt var sant, även om det kan vara lite svårt att tro det. Ni förstår, jag kom att tänka på Dr Kwan strax innan jag gick i morse, så jag ringde till honom och frågade om han kunde undersöka en vän till mig. När Alyssa hörde det, såg hon rakt in i mina ögon med sin uttrycksfulla blick, som var så förhäxande att jag helt kom av mig och tystnade.
Det tog faktiskt en bra stund innan jag fann mig och kunde fortsätta. Jag lovar dig att han är en man du kan lita på till etthundratio procent. Han kommer aldrig att avslöja din hemlighet, det kan du var helt säker på. När det var sagt, såg jag på den vackra skådespelerskan utan att kunna hjälpa att jag samtidigt hade ett försiktigt leende på läpparna, som om jag var osäker på hennes reaktion. När jag inte sade något mer ville Jennie, som satt tyst bredvid och lyssnade på vårt prat, plötsligt vara med och hoppade in i diskussionen som om det var den naturligaste saken i världen. Det var ett underbart initiativ av dig. Sade hon och lade en välmanikyrerad kvinnlig liten hand över min och såg mig in i ögonen. Du ska veta att vi är alla tacksamma mot dig för det du gjorde. Det är ingen hemlighet att de flesta kvinnor dyrkar mig, men det var på väg att bli för mycket med allt berömmet, speciellt när även Sarah tittade upp från sin meny och såg mig in i ögonen. Jag håller med om allt som sagts, för du är en väldigt speciell man. I det läget kände jag mig som något katten släpat in. Det var så jobbigt att höra dem att jag ville helst gå och gömma mig i garderoben för att slippa höra allt berömmet. Men det var inte färdigt bara för att jag önskade det, för det var en kvinna som ännu inte sagt något.
Så den av kvinnorna som blev sist med att öppna munnen var Heather, som lade ifrån sig det hon hade i händerna och såg rakt på mig. Jag kan bara hålla med om allt som sagts. Men det är en sak undrar över, och det om någon annan man hade tänkt så långt som du gjorde? Jag menar, att utan vidare ställa upp för en okänd kvinna på det sätt som du gjorde i natt? Det är så imponerande att jag inte finner ord för det. Tro mig när jag säger att det kändes märkligt att känna sig så obekväm i vackra kvinnors sällskap. Men jag började på fullt allvar att känna mig besvärad av deras superlativer. Så vad skulle jag göra för att ta mig ur det? För att få dem att sluta prata om mitt hjältemod, bytte jag samtalsämne och tog själv över ordet. Ni kanske undrar om, Dr Kwan? En titt runt bordet visade att det gjorde de, det var nämligen inte ett öga som inte var riktat mot mig när de andäktigt väntade på att få höra allt om den mystiske läkaren som dök upp från ingenstans och undersökte Alyssa.
Okej, så här är det, jag träffade honom på en flygresa från kust till kust för några år sedan när jag gjorde ett jobb för tidningen. På flyget slumpade det sig så att vi båda hamnade i platserna bredvid varandra och började prata. Efter ett tag, jag tror att vi varit i luften i drygt en timme, märkte vi att vi hade en del gemensamma intressen, så vi bestämde efteråt att om vi någonsin träffades igen, då skulle vi ta en fika eller äta middag. I det läget såg jag upp i taket och log, som om jag mindes något trevligt från resan, innan jag fortsatte berättandet. Hur långt hade jag kommit? Nu ska vi se, just det innan vi landade på flygplatsen berättade han att han aldrig varit i N Y, så jag bestämde mig för att visa honom runt, eftersom jag bott där några år. Det kändes faktiskt trevligt att berätta för dem, framförallt för att ingen de sköna kvinnorna avbröt mig med dumma frågor om sådant som ändå är oväsentligt. Ni förstår nog att vi hade väldigt trevligt under tiden han var i N Y och bestämde att vi skulle ses igen. Vilket blev året efter när jag besökte L A, där Dr Kwan bor, så nu var det hans tur att bjuda tillbaka och visa mig alla berömda turismål i sin stad. När jag gjorde en paus och såg mig omkring, mötte de min blick under andäktig tystnad. Så jag fortsatte med ett litet leende. Ända sedan de där dagarna har vi fortsatt att hålla kontakten och träffats ibland när det passat in i våra respektive kalendrar. Det är klart att vi inte kunnat ses så ofta, men några gånger har det allt blivit.
Innan vi kom längre i diskussionen, avbröt kyparen Eric vårt diskuterande när han kom in och tog upp våra beställningar. Något som gick väldigt fort, eftersom vi redan på förhand bestämt vad vi skulle äta. Jennie och Alyssa valde båda fisk, Heather däremot föredrog en lätt köttbit, medan Sarah valde husets världsberömda pasta som fått pris i en tävling. Själv gjorde jag som Heather och beställde en köttbit, men förklarade samtidigt för kyparen att jag ville ha mitt kött ganska välstekt, i motsats till Heather som föredrog att få den på ett typiskt kvinnligt vis. När det gäller dryck, så valde vi alla att dricka juice till maten. Med tanke på att fyra av oss körde bil, så var starka drycker inte att tänka på, även om jag inte kan förneka att ett utsökt vin från restaurangens vinkällare varit att föredra. När det gäller Alyssa, så var alkohol inte att tänka på av mer skäl än bilkörning.
Jag visste att Dr Kwan skulle ha blivit vansinnig om han fick veta att hon drack något starkt, så hon fick samma som vi andra, d v s juice. Om någon undrar, så kan jag tala om att vi drack apelsinjuice. Men i alla fall, när maten var beställd, och Eric lämnat oss så att vi återigen var ensamma, ville tjejerna veta precis allt om hur min dag varit. Nu var det så att jag inte kunde avslöja allt för tjejerna, utan att riskera fängelse för att ha avslöjat statshemligheter. Men det var nog ingen risk för att det skulle gå så långt, eftersom jag bara berättade att jag under några fantastiska timmar besökt flygplanstillverkaren McDonnell Douglas huvudkontor, och att mitt besök gällde deras nya förarlösa flygplan som de utvecklade för armén. När jag var ändå var inne på det, så förlorade jag mig i besöket och pratade på, utan att tänka på att de inte hade en aning om vad det var jag pratade om. Eftersom det militära är min specialitet, så pratade jag på som om jag hamnat i trance när jag berättade i stort sett allt som är värt att veta om den nya högteknologiska generationen spaningsflyg, som har en nyutvecklad motor som tillåter planen att flyga högre och fortare än något liknande plan.
Att prata flyg var okej för min del, eftersom det är ett ämne jag gillar, men det viktigaste var att jag slapp prata om mig själv. Så jag hoppades att tjejerna inte skulle avbryta mig och föra tillbaka samtalet till mig själv. Men innan jag kom längre när det gällde de nya planen, och den makalösa prestanda de hade, avbröts jag på nytt i vår diskussion av kyparen, som den här gången kom in med juiceglasen. Tyvärr var det som att tjejerna tog avbrotten som en ursäkt att leda in samtalet på något annat än flyg, genom att alla ställde sig upp och skålade för mig. Du förstår nog varför de gjorde det, och att det kändes pinsamt att återigen få höra att jag var en hjälte, så jag bestämde mig för att återigen avleda deras intresse för mig. Den här gången genom att skåla för tjejernas succé vid Emmy galan. Som tur var älskade de om att prata om sig själva, så de glömde bort att berömma mig, för att istället skryta om hur duktiga de är. Det tog dem över en timme att avhandla deras karriärer, som alla var så framgångsrika att de var ekonomiskt oberoende, efter det svängde samtalet över till Hollywoodskvaller om relationer, vem som låg med, alla nya teveshower o s v.
När de kom in på skvaller, tappade jag intresset. Men som tur var fick vi maten serverad innan de förstod att jag var uttråkad. Om de fortsatt, så vet jag inte om jag orkat stanna kvar och då hade mitt framtida liv tagit en helt annan riktning. Men nog om det, när det gäller maten är en sak säker, den kunde ingen klaga på. För allt var helt enkelt perfekt, med maten fint upplagd, och med färger som fick oss stirra som om det var en tavla av Da Vinci. När vi smakat på det som serverades fördes samtalet in på olika teveserier, som verkade vara ett ämne de älskade att prata om, så allt jag behövde göra var försöka att följa med i de olika turerna. En detalj jag höll med om var när de tyckte det var bra att den jobbiga `Seinfeld´ äntligen lagts ner, ingen av oss är förtjust i serier där man hållit på så länge att man bara upprepar sig, så det var bra att den äntligen var nedlagd. Däremot var de fyra kvinnorna rörande överens om att det var synd att snyftaren `Dr. Quinn´ var nedlagd. I det fallet höll jag inte med dem, men det sade jag inte högt, för att inte starta en ny diskussion om min smak för kvinnor och deras utseenden. Så jag nöjde mig med att sitta där och nicka och le, utan att säga något mer än att det var nog som de sade att det synd att den var nedlagd.
När det var konstaterat, passade Heather på att säga att det var nog på tiden att `Beverly Hills 90 210´ också lades till handlingarna, för då skulle `Melrose Place´ lättare kunna konkurrera ut `Ally McBeal´ och på så sätt kanske avancera på den viktiga rankingen över de populäraste programmen. Att Jennie inte uppskattade att blondinen pratade illa om hennes serie, det kom knappast som en överraskning. Men det kom faktiskt ingen kniv flygande genom luften som hämnd, allt blondie gjorde var att titta upp från maten och med syrlig röst säga. Om de tog bort kvinnan som spelar Amanda
. Här gjorde hon en konstpaus.
.och ersatte henne med en yngre och vackrare skådespelerska, skulle hela serien lyfta. ( Som en förklaring kan jag säga att Heather gör rollen som den bitchiga Amanda Woodward i `Melrose Place.´ )
Den kommentaren fick de andra att se avvaktande på Heather. Det märktes att de väntade på hennes hämnd, det fanns inte en chans att hon tog emot det grova påhoppet utan att ge igen med samma mynt. Först kändes det som att hon medvetet lät det vara tyst lite för länge för att öka spänningen, innan hon iskallt svarade. Och detta ska komma från en kvinna
. Heather såg ilsket på sin antagonist, innan hon slog till med.
. som inte ens kan få en man att stanna kvar. Det var ett så grovt påhopp att tjejerna höll andan när de spänt väntade på Jennies svar på det förödmjukande påhoppet. Men innan hon hann svara, bröts den spända stämningen av att Heather räckte ut tungan som en liten barnunge, innan hon brast ut i ett gapskratt. Det var allt som behövdes för att lätta upp den spända stämningen.
Det var som att de mörka molnen skingrades för att släppa fram solens värmande strålar när deras humör steg. Även om det låter lite underligt för den som inte var där, så var tjejernas verbala bråk roligt. Det var nämligen så att när de förolämpade varandra, fick vi oss alla ett gott skratt, så trots allt som hänt tjejerna, så var humöret på topp. I det läget kände Sarah att hon måste hoppa in i diskussionen, och slängde ur sig. Men herregud, ni tror väl inte på fullt allvar att ni har problem? Efter en ilsken blick på var och en av sina vänner, fortsatte hon så allvarligt som det var möjligt utan att börja skratta. Ni har det i alla fall bättre än mig. Vet ni varför? När det inte kom något svar, förklarade hon med ett litet leende. Därför att ingen av er behöver springa omkring i superkorta kjolar i vartenda avsnitt.
När hon sagt det såg jag ner i tallriken. Det är det bästa med din serie. Mumlade jag tyst och trodde att ingen hörde mig. Men det var givetvis ett misstag, något som jag förstod när Sarah svarade med att köra in armbågen i min midja. Det var inte så att det gjorde ont, som när hon sparkade mig på rummet, du vet vad jag menar, så nog om det. Hennes glada leende när våra ögon möttes var allt som behövdes för att jag skulle förstå att det där om de korta kjolarna var ett skämt, och att hon trots allt gillade att visa upp sig i dom, eftersom det var så sexigt att alla killar dreglade när de såg henne. En sak jag måste säga är att om man tänker på hur perfekta Sarahs långa ben är, så förstår jag att regissören sätter på henne kjolar som är så extremt korta att man kan se trosan, i alla fall om hon böjer sig ner. Ni håller nog med mig när jag säger att, om det är så att tittarna vill att hon ska på sig en kort kjol, då blir det så, eftersom det betyder mer tittare och mer inkomster.
Tyvärr lämnade vi alltför snabbt resonemanget om kjolar, men det var ändå under glada skratt som vi fortsatte våra intressanta diskussioner, d v s ända tills Alyssa ställde frågan som fick alla att tystna och med spänd förväntan rikta sina ögon mot mig. Steve, det är en sak vi inte har pratat om. Gud, tänkte jag tyst och önskade att jag var någon annanstans, för det kändes i magen att det var en fråga jag inte ville ha, i alla fall inte just nu med fyra av världens hetaste kvinnor inom bekvämt räckhåll. Men det var inget hon brydde sig om, i alla fall inte just nu, för Alyssa såg mig in i ögonen och sade så oskuldsfullt som bara en sexsymbol kan. Vilken är din favoritserie? Nej, vad som helst, utom det. I det ögonblicket kände jag det som att jag inträngd i ett hörn, utan att kunna ta mig därifrån. Det var som att tiden stod stilla när de under spänd förväntan stirrade på mig. Ingen av tjejerna tog en tugga av maten innan jag svarat, så det gick inte låta bli att svara. Du förstår nog att det var ett stort dilemma, men jag funderade desperat efter en utväg, innan jag drog till med. Vänner!
Det visade sig vara rätt exakt svar, åtminstone för att hålla det goda humöret uppe. För så fort jag sagt det, såg de på varandra, innan alla fyra började slänga brödbitar på mig, som träffade med varierande precision. Det var egentligen löjligt att fyra vuxna kvinnor uppförde sig som om vi var på ett privat dagis för Hollywoods bortskämda kvinnor. Men det hade ändå det goda med sig att vi skrattade glatt åt min kommentar om favoritserie. Men även om det var trevligt, så var det ändå tur att kyparen kom tillbaka för att duka undan efter den utsökta middagen och servera oss kaffe, vilket innebar att han avbröt deras brödkastande, som jag hunnit tröttna på. När kyparen bar ut alla tallrikarna fick jag en idé som tjejerna säkert skulle gilla, eller också blev de så vansinniga att jag blev utslängd.
Nu är det så att jag har en dragning åt att ta risker istället för att satsa på det som är säkert, så utan att tänka på vilka konsekvenser det kunde föra med sig, stack jag ner en handen i fickan och sade samtidigt med ett leende på läpparna. Javisst ja, jag höll så när på att glömma. Det fick dem att se lite förväntansfullt på mig. Det var rätt lustigt att sitta där och veta att de inte hade en aning om vad det var jag skulle ta upp och visa för dem. Så jag måste säga att de fyra skönheternas chockade blickar när jag plockade upp två genomskinliga stringtrosor, som jag nonchalant slängde på bordet med en rolig kommentar, var så underbart att bara det var värt middagen. Jag undrar vem som har tappat dessa? Avslutade jag med och såg mig omkring med ett leende på läpparna.
Det var tyst i några sekunder, utan att de reagerade. Det var som att de var så chockade att till och med tiden stod stilla så länge att omgivningen upphörde att existera. Det kändes som att vi gick in i en annan dimension, för det tog säkert över en minut innan Sarah blev den förste att vakna till liv och stirrade på mig öppen mun, för att sedan se på bordet och det jag slängt där. Det var som att det var först då hon insåg vad det var jag gjort och slängde fram handen och lyckades i sista sekunden få tag i de små stringtrosorna. För samtidigt som hon gjorde det, återvände kyparen efter de sista glasen tallrikarna och besticken. Hade han bara kommit några sekunder tidigare, så hade han fått se två mycket generade kvinnors sexiga stringtrosor. Ni ska veta att den ilskna blick Sarah gav mig när hon gömde trosorna i sitt knä, sade allt om vad hon ansåg om mig. Det var nämligen en blick hon normalt använde för vampyrerna i sin teveserie. Så att den var fylld med hat och förakt, det förstår ni nog när jag säger att det märktes att den söta blondinen var så förbannad att hon skakade inombords när hon räckte de vita trosorna till den lätt chockade Alyssa.
Innan någon av de andra hann öppna munnen och säga något dumt, tänk på att de är blondiner så de säger mycket som är fullständigt obegripligt, så hade tjejerna gömt undan trosorna i sina respektive handväskor. Samtidigt som de generade kvinnorna gjorde det, såg Heather på sina väninnor med ett retsamt leende på de sensuella läpparna. Det märktes tydligt att hon samlade sig för att säga något lustigt när Jennie, som varit med och roat sig i hissen när hennes vänner glömde trosorna, inte kunde hålla sig utan började fnittra så högt att man kunde tro att hon var en femtonårig oskuld som aldrig sett en naken man. Det var som tusan, och du kallade moi för lössläppt. Sade Heather lite förnärmat till Jennie när chocken över det hon just hört hade släppt sitt grepp. Det var som att hon inte kunde tro det, att hennes närmaste väninnor skällde på henne, när de själva glömde trosorna i hissen på ett lyxhotell! Det märktes att Heather ville veta hur det gått till, men jag förekom henne och riktade blicken rakt mot henne när jag både frågade och konstaterade.
Det var du som tog hand om mig i natt, eller hur? Jag tror att frågan kom lite överraskande, för hon såg förvånat på mig, som om hon inte kunde begripa hur jag kunde känna till det. Jag som trodde du sov? Svarade hon med ett litet stänk av anklagelse i rösten. Det var faktiskt allt som krävdes för att Jennie, som sett allt som hänt på soffan från en liten springa i dörren, skulle sätta upp handen mot munnen för att inte brista ut i ett gapskratt när hon förstod att jag kände till sanningen. Men även om hon gjorde sitt bästa, så gick det inte att hålla tillbaka det bubblande skrattet, som var så smittande att det bara tog några få sekunder innan Alyssa och Sarah förenade sig i hennes glada humör, vilket fick Heather att börja skratta. De höll på sig en liten stund, innan den äldsta av skönheterna erkände att det var hon som var den mystiska midnattsbesökaren, d v s den kvinna som under natten tillfredställt mig oralt. När hemligheten om vad som hänt på soffan var avslöjad, då passade tjejerna på att målande berätta hur jag fått tag på deras trosor.
Det blev en lång och målande skildring av det jag och de tre kvinnorna gjort i hissen. Wow! Det låter som manuset till en riktigt dålig porrfilm! Kommenterade Heather, när den långa beskrivningen av vårt första möte var färdig. Eller ett avsnitt av `T J Hooker´ tidernas bästa snutserie! Det var givetvis Jennie som var lika blixtsnabb i repliken som vanligt när hon sade det sistnämnda. Den nyss nämnda teveserien, var den första Heather medverkat i. Hon hade spelat en kvinnlig polis som var klädd i en alldeles för liten uniform, som smet åt om kroppen och noga framhävde hennes kvinnliga former, och det på ett sätt som en polis aldrig visat upp sig på. Alla minnen från den serien gjorde att skratten återigen spreds runt bordet, och fick oss på gott humör. Det var inte så konstigt att humöret var på topp eftersom jag och Jennie ganska målande beskrev Heathers genombrottsroll. En lustig detalj var att hon inte verkade uppskatta det. Heather såg istället på oss på ett sätt som fick oss att tro att hon inte ville höra mer, men vi brydde oss inte, istället fortsatte vi tills Heather irriterat avbröt oss. Nej, vet ni vad. Nu är ni taskiga, så dålig var inte serien.
Heather lät sårad av det vi sagt om henne, men frågan var om hon spelade eller inte? Man får tänka på att hon trots allt är en duktig skådespelerska, så hon borde kunna lura oss. Men jag glömde ganska snabbt bort det och riktade istället blicken åt ett annat håll, som för tillfället verkade intressantare. Så när jag fortfarande skrattande såg åt sidan, då lade jag märke till att Sarah satt framför mig med ett frågande uttryck i ansiktet. Det visade sig att den yngsta av de fyra kvinnorna inte kände till den teveserie som vi andra skrattade åt. Vad pratar ni om? Jag menar, T J Hooker, vad är det? En serie om
. Sedan kom hon av sig och såg på mig, som om hon väntade på min förklaring. I det läget tog jag givetvis tillfället i akt att göra just det,
d v s förklarade allt för henne. Du känner inte till den? Ok, det var en polisserie som gick på sjuttiotalet
. Så slog det mig.
.just det, den gick innan du ens var född. Det var först då jag insåg hur ung hon faktiskt var, men den tanken försvann ganska snabbt när jag istället på ett mycket målande sätt fortsatte att berätta om polisserien från sjuttiotalet. Så här var det, i `T J Hooker´ spelade Heather en snygg och sexig polis som brottslingarna sprang efter för att helt frivilligt bli kroppsvisiterade av! När de hörde det, skrattade återigen tre av tjejerna, det var bara Heather Locklear som inte uppskattade skämtet.
Det märktes tydligt att Heather inte gillade att jag drev med henne, för hon såg på mig med en blick som inte var nådig, för att därefter slänga en servett på mig, som om det var det var det mest naturliga att göra i en sådan situation. Nu lyssnar du väldigt noga, Steve Colt. Om du inte passar dig, så hämtar jag handklovarna och låser fast dig vid stolen. Sade hon ilsket och borrade in den iskalla blicken i mig. Men det hade hon inget för, eftersom det enda som hände var att den kommentaren fick Alyssa att lysa upp som en sol och le med hela ansiktet när hon lite lättsamt viskade. Tänk på vad du säger Heather. Hon tyckte tydligen att det var väldigt roligt, för hon kunde knappt hålla sig för skratt när hon retsamt lade till. Steve kanske gillar kinky lekar med handklovar, kedjor, piskor och sånt! Det var bra sagt, för att inte tala om att den heta blick hon gav mig var fylld med löften om framtida sexlekar i sängen, eller på någon plats. Det spelade egentligen ingen roll var jag tog henne, bara jag fick ha sex med Alyssa, så var jag nöjd.
När det gäller talet om kinky sexlekar, så var det givetvis lockande att tänka på det, för det är så att bondage och sådant alltid intresserat mig, så jag har genom åren sett till att få utlopp för min dominanta sida i samband med sex. Jag vet t ex hur man bäst använder handklovar på en kvinna, även om jag föredrar rep när det gäller att hålla dem fastbundna. Det är nämligen så att om det görs med rätt kvinna, då är BDSM en njutning som överträffar allt annat. Samtidigt som jag satt och fantiserade om hård sex med rep och piskor, såg Heather ljuvt mot Alyssa och sade lite bitskt. Om det nu är så att Steve gillar kinky sex med piskor och annat roligt, då tror jag ändå inte han skulle njuta av att ha mig som Dominatrix. Jag gillade att höra det, för det var med en riktigt het blick hon sade det. Så het att jag passade på att ta en klunk kaffe, för att ge mig tid att i lugn och ro fundera på det hon sagt. Det var faktiskt så bra att jag efter en liten stunds tänkande inte kunde låta att se lite avmätt på henne och säga. Löften, inget annat än löften.
Med tanke på allt som hänt, så förstår du säkert att det var en trevlig timme som förflöt när de glada skratten spreds omkring oss. En bra sak var att ingen tog illa upp av alla grova skämt, tvärtom var vi på gott humör och tog och gav när någon skämtade. Trots att vi redan ätit, så fortsatte vi under ytterligare en timme med att retas med varandra, det var faktiskt så trevligt att tiden försvann utan att vi ens märkte det. För min egen del måste jag säga att det var länge sedan jag hade så roligt. Att sitta med fyra av de vackraste kvinnorna i världen var ett minne för livet, som jag aldrig skulle berätta för någon om. Men även de bästa ögonblicken har så småningom ett slut, och det blev till slut Jennie Garth som, efter att ha tänkt en stund, tog det modiga beslutet att bli glädjedödaren som förde tillbaka samtalet till vardagen. Hon gjorde det genom att vända sig till mig och vemodigt säga. Steve, när ska du vara tillbaka i New York? Egentligen ville jag inte att dagen skulle ta slut så fort, men insåg att det nog var nog bäst att säga som det var. Men jag drack först en klunk kaffe, för att ge mig lite extra betänketid innan jag svarade. När jag ska åka tillbaka hem? Jag ska faktiskt inte tillbaka till New York. Det är nämligen så att jag redan i eftermiddag är inbokad på flight 119 till Tokyo. När Alyssa hörde det, undslapp hon sig en djup suck och visade upp en plågad min. I eftermiddag! Det både syntes och hördes att hon inte gillade det. Varför det? Kan du inte stanna till i morgon bitti?
Det var inte långt ifrån att Alyssas vädjande blick fått mig på andra tankar, men det var viktigt att hålla fast vid det som gällde, så jag skakade beklagande på huvudet och suckade. Nu var det inte så att jag ville lämna henne, det kändes fel att göra det med tanke allt hon gått igenom under natten. Jag tror att det till och med syntes på mitt kroppsspråk att jag helst stannat under några dagar och efter bästa förmåga tagit hand om sexsymbolen. Du kanske inte tror mig när jag säger det, men i det fallet kretsade mina tankar inte kring sex. Jo, det är faktiskt sant, för även om jag är en man som föredrar att styra mina kvinnor till total underkastelse, så var det faktiskt så att jag insåg att hon just nu behövde vänner omkring sig, som kunde stötta i denna hennes livs svåraste stund. Men det fanns ytterligare ett skäl till att jag helst stannat kvar, det var att hon fattat tycke för mig, vilket var förståeligt med tanke på vad hon tvingats gå igenom innan jag dök upp som en räddande ängel. Så att stå där och känna den vädjande blicken var nästan för mycket. Det var till och med så att jag kände mig lite tafatt som inte kom på något bra svar, men som tur var bröts tystnaden av Sarah, som kom med följdfrågan på det jag just sagt om att åka iväg. Hur länge blir du borta?
Även om det var jävligt svårt, lyckades jag slita blicken från Alyssas sorgsna ögon och vände mig istället till Sarah. Du menar i Tokyo? Det är klart att hon gjorde, vilket märktes på att hon nickade, så jag sade precis som det var. Jag räknar med att bli borta i tio dagar. Efter det stannar jag förmodligen en dag här i L A, innan jag nästa morgon flyger hem till New York. Att det inte var det svar de fyra kvinnorna väntat sig, det förstod jag när jag såg att även Sarah fick en lite sorgsen blick i sina underbara ljusgröna ögon. Men när även hennes väninna kände sorgen komma fram inom sig, över att jag inte skulle stanna hos dem, tändes istället en glimt av hopp i Alyssas ögon när hon kom på något betydelsefullt, och vände sig sedan till mig med en vädjande blick som fick mig att inse varför hon var så populär. Jo, Steve det där du sade om att du ska stanna en extra dag i L A, betyder det att vi kan träffas när du kommer tillbaka från Japan?
Alyssa lät så ivrig när hon frågade att jag inte ville göra henne besviken, men var naturligtvis tvungen att säga som det var. Jag vet faktiskt inte, Alyssa. Det är faktiskt svårt att veta vad jag ska
.du förstår, mitt liv är inrutat i detalj, i alla fall när jag är ute på fältet och jobbar. Det är klart att jag vill träffa er igen, tro inget annat, för ni är så underbara att det vore en lögn att påstå något annat, men den dag jag är här i L A måste jag tillbringa med vissa toppgubbar hos Lockheed. Det var givetvis fruktansvärt jobbigt att säga det, jag kände mig faktiskt som en förrädare och fick allt svårare att hålla blicken stadigt fäst på den vädjande Alyssa. Faktum är att jag var tvungen att se bort för att inte ge efter för henne bedjande blick, som var så fylld av vädjan att jag inte kunnat motstå henne om våra ögon möttes. Tack vare det såg jag inte att de såg på varandra och nickade utan att yttra ett ord. Det var som att de använde sig av kvinnans sjätte sinne och blev överens om något som bara de kände till.
Under tiden som jag satt där och våndades, återvände kyparen som återigen avbröt vårt samtal när han kom med räkningen. Utan att veta hur mycket maten kostat, tänkte jag att som ensam man i sällskapet är det min plikt att ta hand om betalningen. Det är möjligt att det låter macho från min sida, men att låta en kvinna betala för mig är inget som tilltalar min manlighet. Men tro det eller ej, det blev faktiskt en liten fajt om vem av oss som skulle stå för middagen. Det var nämligen så att Alyssa försökte slita den ifrån mig, men jag höll bestämt undan notan från henne. Nej Alyssa, jag betalar för allt. Omkostnader, ni vet. Sade jag och försökte få det att låta som den naturligaste sak i världen, som om jag alltid stod för den typen av kostnader när jag är på affärsmiddagar och annat intressant. Märkligt nog protesterade Sarah ganska högljutt mot detta, eller det var kanske inte så underligt om man tänker på allt tal om jämställdhet och annan löjligt som ständigt debatteras i medierna. Men i alla fall, först tänkte jag att det var för att de inte gillade att jag lät som en manschauvinist som de blev så irriterade över att jag ville visa mig manlig och betala för dem, men de tankarna försvann så fort hon lade handen på min och sade. Nej Steve, vi betalar. Det är vår avskedspresent till dig.
Det kändes lite konstigt att höra det. Faktum är att det var så märkligt att jag såg på var och en av tjejerna, utan att de vek undan med blicken. Då insåg jag att det var en gest som visade att de fattat tycke för mig, trots den korta tid vi varit tillsammans, i alla fall var det så jag tolkade det. Ni får inte tro inte att jag inte är tacksam för det, men hur ska jag kunna betala tillbaka? Jag vet inte om det var ärligt det där jag sade om att betala tillbaka, men Jennie, som suttit tyst en stund, satte i alla fall ner sin kaffekopp och funderade en stund, innan hon yttrade sig med en röst som var stadig och fylld av allvar. Glöm det, tänk inte på det Steve, vi är skyldiga dig så mycket att pengar aldrig kan ersätta allt som du gjorde för oss. Efter det tystnade den söta blondinen, som om hon sökte efter de rätta orden, innan hon med ett leende fortsatte. Om du tycker det är mycket pengar för notan, så får du tänka på att vi har gott om den varan, så sluta nu protestera och låt oss betala.
Det var allt som behövdes för att jag skulle ge upp för övermakten. Ibland inser man att det inte är någon idé att protestera när kvinnor är så bestämda som de fyra var, så jag tystnade och gjorde som tjejerna krävde och lät dem betala utan att kräva att få stå för min del av notan. I all fall blev inget mer sagt när det gällde pengar, eftersom det var som de fyra kvinnorna sade, att de hade gott om det. Så när bråket var slut, och det var klart att tjejerna betalade notan, var den trevliga middagen över och det var dags att gå. Så vi skakade hand med restaurangägaren Serge, som utan förvarning kommit in i rummet för att i egen hög person eskortera oss ut. Det visade sig att han var den typiske gentlemannen som kysste alla flickorna på kinden, bortsett från Heather som fick pussar på båda kinderna.
När det var gjort, såg han rakt in i Heathers glittrande ögon och sade att hon när som helst var välkommen tillbaka till den exklusiva restaurangen. Det skulle han inte sagt till Heather, som inte kunde låta bli att skämta med sin gamle vän genom att lova att nästa gång skulle hon ta med sig Richie och resten av grabbarna i bandet. Det syntes genast att det skulle hon inte sagt, för det var en kommentar som fick Serge att bli kritvit i ansiktet och lite desperat söka efter de rätta orden. Blotta tanken på att de gapiga medlemmarna i det usla rockbandet kom på besök till restaurangen, fick hans lugna humör att försvinna som genom ett trollslag. Serge, som inte vågade tänka på konsekvenserna om de kom dit, förklarade stammande att de serverade mat och inte pommes frites och coca cola på hans fina etablissemang.
Även om hans min var obetalbar, så gick det inte att hålla masken längre, vi skrattade alla så högt att det måste ha hörts till alla på restaurangen. Samtidigt som vi roade oss på Heathers bekostnad, försäkrade hon Serge att hon bara skämtat och att hon aldrig skulle aldrig ta med sin make och resten bandmedlemmarna till restaurangen, inte ens om de så bad på sina bara knän skulle hon göra det. När det gick upp för Serge att det inte var allvar, att hon skämtade med honom, log han lite svagt och visade vägen mot utgången, även om det syntes att han inte hämtat sig från chocken. När vi var på väg ut genom dörren stötte vi ihop med storvuxen man som jag tyckte mig känna igen, även om det lite var svårt att placera hans ansikte. Kände igen mannen gjorde däremot Alyssa, som ropade efter honom. När den muskulöse mannen kände igen rösten, vände han sig snabbt om.
När han såg Alyssa, och det breda leende hon hade på läpparna, sken han upp som om hon var den som varje morgon fick solen att lysa upp himlen, och gick fram och tog den lilla kvinnan i sin breda famn. Han såg oerhört glad ut när han gav henne en kram som nästan krossade den kortväxta skådespelerskan. Det var först då jag insåg att det var inte så konstigt att jag tyckte mig känna igen honom, den storvuxne mannen var nämligen ingen mindre än superstjärnan Arnold Schwarzenegger. Actionstjärnan som gav tysk brytning ett ansikte med sin dåliga, för att inte säga usla, engelska. Men det räckte inte med det, för ett par steg bakom filmstjärnan kom hans fru Maria Shriver, som sken upp lika mycket som sin världsberömde make när hon hälsade på flickorna. Jag måste säga att det var ett stort ögonblick att få se dem, men trots det stod jag kvar bakom dem som det femte hjulet i sällskapet, utan att veta vad jag skulle göra, eller säga. Skulle jag stanna kvar eller gå därifrån innan det blev för pinsamt för min del? Det blev Heather som till slut kom på att även jag var där, och presenterade mig snabbt för Arnold och hans hustru genom att säga att jag var en gammal affärskompanjon. Nu är det så att jag är inte van vid att träffa så kända personer, så det kändes lite nervöst att träffa dem, för att inte tala om att när den storvuxne `Terminatorn´ tog min hand i sin, då försvann den nästan i hans väldiga näve.
Det visade sig att Arnold blev glad över att se Alyssa av mer än en orsak. Det var inte bara för att de träffats tidigare, och blivit vänner, som han med inlevelse berättade om sitt kommande projekt. Nej, det fanns en viktig orsak till, vilket kom fram när han talade om han hade en roll ledig för henne, om hon var intresserad av det. Det är klart att Alyssa blev eld och lågor över att få ett erbjudande från självaste Arnold, men tvingades lite sorgset förklara att hon måste tacka nej, eftersom hon stod under kontrakt med `Melrose Place´ och att det var svårt, för att inte säga fullständigt omöjligt för henne att komma loss från det nu när serien var så populär. Men när Maria hörde det, uppmanade hon genast sin make att prata med teamet bakom M P, för att se om de inte kunde ordna det. Nu är det så att eftersom han är den typ av man som alltid gör som frun säger, så lovade Arnold att han skulle göra allt för att lösa problemet. När framtiden var diskuterad, och de kommit överens om att Alyssa ville vara med i filmen, då gratulerade de tjejerna till framgångarna på Emmy galan och gick sedan in på restaurangen för ta sitt bord i besittning, medan vi stod kvar en stund och såg efter dem. Tänk att få träffa det berömda paret, tänkte jag och funderade på att nypa mig i armen.
Det var inte bara jag som var imponerad av hennes kontakter, det visade sig att Sarah var lika imponerad över Alyssas bekantskap med den store Arnold Schwarzenegger. Det var till och med så att hon var tyst en stund innan hon avundsjukt sade till Alyssa att hon måste vara stolt över att ha jobbat ihop med honom. Alyssa, som inte ville att de skulle missförstå, kunde inte hålla tillbaka ett brett leende när hon skrattande sade att hon bara varit tio år vid det tillfället, så hon mindes inte så jättemycket av det. Trots allt var det nästan femton år sedan, men hon sade i alla fall att det varit roligt att göra det, men att det nog skulle vara annorlunda att göra det idag när hon själv var etablerad i Hollywood. Nu var det inte enbart tjejerna som var lite avundsjuka, jag var själv så oerhört imponerad att jag stod helt tyst och funderade på det som hänt. Tänk att få hälsa på Arnold och hans fru, det var inte alla som fick göra det. Man måste tänka på att det inte bara handlade om film och pengar när det gäller Arnold och hans hustru, det är nämligen så att Arnolds fru Maria är en tvättäkta Kennedy, även om hennes efternamn var Shriver. Tänk er själva, hon är en Kennedy, familjen som är U S A:s okrönta kungafamilj.
Det var så fascinerande att tänka på det att jag vände mig om och såg efter det berömda paret när de gick, och lät då blicken följa Arnolds hustrus bakre delar när de försvann bort. Du ska veta att det var inte så dumt att se på hennes kvinnliga former. Det var till och med så att jag för en sekund glömde bort var jag befann mig, vilket ledde till att jag utan att ens tänka mig för begick jag ett misstag genom att högt säga. Håller ni inte med om att Maria är snyggare i verkligheten än på bild? Vilket var ett stort misstag, eftersom lektion ett när man umgås med unga kvinnor är att aldrig säga att någon annan kvinna är vacker. Det är något du kan säga till kompisarna, men inte när kvinnan du umgås med är närvarande! Att det var ett misstag insåg jag när de fyra, som på ett gemensamt kommando, ställde sig framför mig med armarna i kors och stirrade på mig med en bister min. Efter det tog det inte mer än någon sekund, så insåg jag mitt stora misstag och försökte rädda situationen med att lite tafatt säga. De
.det
.vi
vill säga om
.om du tycker
om den sort
.sortens kvinnor som är
.. Mitt stammande gjorde inte intrycket bättre. I det läget kändes det som att det bästa jag kunde göra var att sjunka ihop och gömma mig under mattan.
Den av tjejerna som tog på sig den nödvändiga uppgiften att förklara vissa saker för mig blev Heather, som tog några steg fram och fattade ett stadigt tag om min slips och drog mig så nära att vi hamnade tätt emot varandra. Hennes ansikte var precis mot mitt när hon, för att riktigt markera sin ståndpunkt, ställde sig på tå och nästan väste fram. Lyssna nu noga Mister Colt, om du tror att du kan träffa andra kvinnor än oss, då tycker jag du ska be en bön att Arnold får tag på dig innan vi får det! Efter det kysste hon mig passionerat. Det kom så överraskande att jag inte visste hur jag skulle reagera. Vad var det egentligen som hände? Först verkar Heather heligt förbannad, och sedan får jag en kyss som är så het att jag nästan rodnar. Men det är väl som man säger, vem förstår sig på kvinnor? Under tiden jag funderade på det, passade Sarah på att stänga dörrarna, så att ingen okänd skulle få en chans att se oss.
Kyssen jag fick av Heather var het, men innan jag fått en chans att hämta mig, var det Jennies tur att nästan slänga sig över mig. Hon föste undan sin väninna och ställde sig så nära det går att komma och viskade. Var försiktig med allt du gör. Du ska veta att jag kommer att sakna dig jättemycket. Hennes kyss var som Heathers hade varit, fylld med hetta och passion, men hon pressade tungan mot mina tänder på ett sätt som inte den äldre kvinnan gjort. Egentligen borde jag inte säga det, men jag började känna mig lite yr av det heta kyssandet, när det var Sarahs tur att krypa in i min famn. Hej då, Steve. Jag hoppas vi ses igen. Sade hon med ett litet stänk av vemod i rösten och tryckte sin läppar mot mina. Det var inte samma hetta som i de andra kyssarna, men när hon pressade sig mot mig, då förstod jag att hon ville ha mig lika mycket som sina väninnor. Jag visste knappt vad jag skulle ta mig till, eftersom det blev allt jobbigare för mig att hålla ordning på tankarna när de pressade sina kurviga kroppar mot mig. Det blev inte lättare när Alyssa blev sista kvinna att krypa in i min famn. Den vackra kvinnan hade oerhört svårt att hålla tårarna tillbaka när hon lade armarna runt min midja och pressade sin späda kropp mot mig, så att hennes huvud till slut vilade mot mitt bröst. Får jag någonsin se dig igen, Steve? Frågade hon sorgset, utan att se upp.
Vad skulle jag säga, vad kunde jag säga utan att såra henne? Jag såg ner på Alyssa, medan jag sökte efter de rätta orden i ett försök att trösta den gråtande skönheten. Men det gick inte, för det var jävligt svårt att inte ha kontroll över framtiden, att inte veta hur den såg ut. Jag ville beskydda henne, sluta henne i mina armar och skydda den lilla brunetten från denna världens ondska. Men det var givetvis omöjligt, tyvärr är världen inte lika enkel som vi vill att den ska vara. Jag vet inte, Alyssa. Det var ärligt sagt, även om det inte var det svar Alyssa ville ha.
Jag vet ärligt talat inte, men jag lovar att göra allt för att vi ska träffas igen. När hon vände blicken uppåt för att möta min, såg jag att tårarna rann längs Alyssas kinder, tillsammans med en del maskara som färgade hennes kinder mörka. Det var så svårt att hålla tillbaka känslorna som dök upp att jag fick kämpa för att inte förena mig med denna underbara kvinna när hon grät ut sin sorg. Men på något sätt lyckades jag behärska mig. Det var nämligen så att just nu måste någon av oss vara stark, så jag tog på mig den uppgiften, trots att jag inte visste vad jag skulle säga eller göra.
Eftersom de rätta orden just då inte ville komma över mina läppar, böjde jag mig istället fram och kysste ömt den gråtande kvinnans panna. Med tårarna rinnande längs sina välsminkande kinder svarade Alyssa med att snabbt trycka sina mjuka läppar mot mina, i vad jag upplevde som en kyss som uttryckte allt hon kände inom sig. Det var som att Alyssa i sin desperation försökte stjäla luften jag andades genom att ge mig en kyss som varade minst lika länge, eller till och med längre än evigheten. Du förstår säkert att det gjorde det jag tänkte göra svårt, men till slut var jag tvungen att bryta den långa kyssen. Hur ogärna jag än ville göra det, så var jag ändå tvungen att andas för att inte dö. Efter några djupa andetag, så var det fortfarande svårt att få fram orden, men jag lyckades i alla fall mumla. Jag måste åka, Alyssa. Jag måste!
Trots att vi känt varandra mindre än ett dygn, så måste jag säga att skiljas från dem var bland det svåraste jag någonsin gjort. Allt som hänt med våldtäktsförsöket och att jag dödat mannen som försökt förgripa sig på henne, för att inte tala om bråket med Richie och resten av det usla rockbandet och en sak till som vi inte får glömma, nämligen det som hänt i hissen, allt detta gjorde att det kändes som att vi hade fått ett mycket speciellt band till varandra. Ett band som inte några villkor fick brytas. Men jag var tvungen att åka, trots att jag helst hade stannat kvar och tagit hand om henne. Så när hon insåg att tiden rann iväg utan att hon kunde stoppa den, tog Alyssa desperat fram ett visitkort ur sin handväska. Det är mitt privata nummer. Sade hon, och vände sedan på kortet och pekade. Det står på baksidan. Lova att ringa mig innan du åker från Japan!
Det hördes att Alyssa kämpade desperat med sin trasiga röst, utan att få ordning på den. Den var långt ifrån stadig, utan darrade av rörelse när jag under total tystnad tog emot kortet och stoppade ner det i plånboken, samtidigt som jag snabbt tog fram mitt eget kort och gav det till Alyssa. Hon såg ner på det och sade. Om du vill
. Men längre än så kom inte den gråtande kvinnan, eftersom tårarna nu rann så mycket att hennes kinder var täckta av den omsorgsfullt lagda maskaran, som tog samma långsamma färd som de rinnande tårarna nerför de fuktiga kinderna. Istället för att hon sade något, fyllde jag i hennes mening. Om det vill ringa mig, så finns jag på Hotell Nikkito. Det spelar ingen roll vad klockan är, du kan ringa precis när som helst på dygnet. Efter det var det som att luften gick ur oss båda, inget mer blev sagt, så vi lämnade restaurangen och styrde stegen mot parkeringen, där våra bilar väntade. Nu är det så att jag är som flesta män, d v s jag har aldrig varit mycket för dramatiska avsked, så utan att slösa bort någon tid på ytterligare ett tårfyllt farväl, satte jag mig i min bil och åkte före dem, medan tankarna virvlade inom mig.
Jag brydde mig inte ens om att se i backspegeln. Om jag gjort det, då hade jag sett att tjejerna klev in i sina egna bilar där alla fyra sedan satt kvar och tankfullt såg efter mig, ända tills min bil inte längre kunde skönjas i horisonten. Först då lämnade de parkeringen. Men de åkte inte åt samma håll, för de hade alla olika mål. Heather åkte iväg med en rivstart för att leta reda på sin idiot till make. Hon var totalt fokuserad på att säga honom några sanningens ord om hans idiotiska uppträdande under natten. Det var till och med så att Heather funderade på att lägga in om skilsmässa om han inte bättrade sig, för så här kunde det inte fortsätta när man är gifta och har fått barn tillsammans. När det gäller Jennie, så åkte hon hem till sina föräldrar för att hämta sin dotter, medan Sarah inviterade Alyssa att bo hos henne i några dagar. Men även om de fyra skådespelerskorna inte åkte åt samma håll, så tänkte alla fyra på samma sak, skulle de någonsin få träffa Steve Colt? Mannen som dök upp från ingenstans och räddade dem från ett öde som var värre än döden.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Helt fantastisk. Det finns ingen som kan beskriva de medverkande karaktärerna som du. Middagen är det roligaste jag läst på länge. Keep up the godd work.
Otroligt bra! Sättet du väver in Dr Kwan i berättelsen är genialisk. Överhuvudtaget är personbeskrivningarna helt outstanding. Ser fram emot nästa del, skriv så mycket du orkar, jag väntar spänt på del 9.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Jag sitter här och skrattar och njuter åt hur bra det är. Varje del av Showtime innehåller allt man som läsare vill ha, så det är tur att du finns Sebastian, världens bästa författare.