Wilma&Vincent - la petit mort, del I

---

---

#Vi sitter på stranden. Idag igen, för säkert femte eller sjätte gången den här veckan. Wilma ligger nere vid vattenbrynet och kisar bort solen ur ögonen med tårna i havsskummet. En bit bort halvligger jag med öppen skjorta i den vämjeliga syditalienska strandhettan, och plågar mig igenom en Nabokov-roman med måttlig ambition att bli klar. Orden flyter ihop på sidorna och den gamla gubbens prosa känns lika klibbig som linneskjortan mot min ländrygg. Jag ger upp och slänger igen min inbundna bok. Lägger mig på rygg på den himmelsblå filten och stirrar upp på det lika blåa ovanför. Jag tänker, för första gången på länge, på vårt gamla liv i Stockholm. I Brommavillan med två våningar ångest och induktionshäll i köket och på Carina. Carina som jag inte hört något ifrån på sex år. Carina vars dotter jag stal. Vår dotter. Min styvdotter. Min lilla Wilma. Min – vad i helvete…!

#Han ligger och ser svår ut på filten. Helt typiskt honom. Nån svår bok och en uppknäppt vit linneskjorta, de svarta fyrkantiga glasögonen så långt ner på näsryggen att han måste luta bak huvudet och liksom kisa underifrån för att ens kunna se mig nu. Jag måste fnissa när han gör så där. Ibland undrar jag verkligen vem av oss som tog vem. Jag börjar tänka på den där onsdagen för sex år sedan, när vi gav oss iväg. När vi satte oss i den stora bilen med bullrig AC och den rosa Wunderbaumen och bara fyra olika cd-skivor att välja på. När vi åkt förbi Berlin slängde jag ut Taylor Swift-singeln genom fönstret och Vincent kysste mig på munnen i ren tacksamhet. Jag tänker på alla gånger vi stannat mitt i natten. Vid sidan av vägen, då jag vaknat av att han tryckt fram små blåmärken högt uppe på mitt lår. När han tog av sig glasögonen och gned sig i ögonen och höll handen för munnen med sina rödsprängda kåtdisiga ögon obevekligt fästa i mina. Jag minns hotellpersonalens blickar, de som tyckte det var hemskt konstigt att pappan och dottern skulle sova i samma dubbelrum. ”No, we don’t need twin beds, a double will do nicely. Mille grazie”.
Jag minns mornarna med det starka solljuset på min djupbruna hud, hans fumlande med täcket för att komma åt att suga på min bröstvårta, hans djupa rungande stön när han kom i min mun, om och om igen.
Vincent. Svår och sexig. Jag bestämmer mig för att bete mig som 15 igen, istället för de fullvuxna 21 år jag nu faktiskt är – jag kliver upp ur den lilla sluttningen i sanden vid vattnet, går ner till brynet och plockar upp en av de döda maneterna som slår i bränningarna. Sen springer jag upp till filten och fnissar och kastar och missar bara lite.

#Som ett barn. Ibland är hon fortfarande verkligen som ett barn. Jag svär högt och mycket - ”Helvete vad äckligt Wilma, gud!” och plockar bort små manetbitar ur mitt lite för långa cendrégråa hår. Hon ligger dubbelvikt av skratt vid mina fötter och kippar efter luft samtidigt som hon slänger mig blickar av skräckblandad förtjusning i väntan på min reaktion. Hon är 21 år gammal sen den 1.a oktober förra året och vi har varit familj, älskare och vänner i sex år. Jag översköljs av ömhet inför den lilla kvinnan vid mina fötter jag sett växa upp. Jag ser på henne samtidigt som hon torkar sina tårar av skratt och samlar sig. De omöjligt små smala vristerna. Den pojklika kroppen med de små höfterna och de perfekta brösten. Den lilla midjan. I den vuxna bikinin hon köpte förra året, den alldeles för lilla limegröna som drar till sig alldeles för många blickar av alldeles för unga män. Betydligt yngre än mina snart 46 år. Jag drabbas av den alltför välbekanta lusten att äga hennes unga kropp. Jag märker på hennes tystnad och hur hon ser på mig att hon känner igen blicken i mina ögon. Hon börjar ställa sig upp, men jag tar ett fast tag om hennes högra vrist, sen hennes vänstra. Hon ser nästan lite chockad ut när jag drar henne till mig över filten i en enda svepande rörelse. Hon hamnar sittande grensle nästan över mig, och jag trycker ner hennes fotsulor genom filten ner i sanden. Jag flyttar mig närmre hennes perfekta, fuktiga, fylliga mun och andas hennes luft. Hon skrattar till. Hon är kåt, hennes andhämtning är tung och kantig. Hennes läppar lätt särade. ”Vinnie”, andas hon. ”Mm” svarar jag, och utan att vänta in hennes säkert otroligt intressanta replik börjar jag trycka mina läppar mot hennes. Den ofattbart mjuka flicktungan gör mig, som alltid, omedelbart hård. Min kuk vill bara ha Wilma, förstår bara Wilma, talar bara Wilmas språk. Hon stönar i min mun och jag flyttar mitt grepp och hennes vrister till hennes sköna stjärt. Jag börjar massera in bakom det lilla tunna bikinityget och Wilma stönar till och ser sig oroligt omkring. Vi har åkt en bit från byn vi bor i och det är osannolikt att någon vi känner skulle kunna hitta oss i sanddynen bakom buskarna och trädet, men hon verkar ändå nervös. Jag skiter i vilket, jag vet bara att jag måste få knulla henne nu.

#Jag kan hans blickar, och den där blicken betyder bara en sak. Han är knappt Vincent längre. Läraren och pedofilen. Styvpappan och förövaren. Nu är jag vuxen, och även om alla i den lilla italienska byn som varit vårt hem de senaste två åren tror att jag är Vincents något sent utvecklade biologiska dotter, vet vi båda sanningen. Vi var rädda för vad som skulle kunnat hända om någon hittat oss, vad som skulle hända med Vincent om det kommit fram att han fört bort en 15-årig flicka från sin biologiska mors trygga kvävande famn för sitt eget höga nöjes skull. Vi gjorde det lätt för oss, trodde vi då i alla fall. Vi tog samma efternamn och sa att vi var biologisk familj. Hade vi inte gjort det hade polisen varit inblandad för länge sen – vår åldersskillnad blir extremt uppenbar när vi står bredvid varandra. Ingen skulle fråga flickan vad hon kände inför honom. Ingen skulle fråga flickan varför hon trodde att hans kuk hade den där effekten på henne, samma som den har just nu. Enorm, ådrig och stor, att den bara får henne att glo med öppen mun. Vid flera tillfällen hade jag stått ovanför och stirrat på den med öppen mun så länge att saliv börjat droppa nerför min underläpp och landat på hans redan glänsande ollon.

Nu ser han förbi mig, genom mig. Sedan snabbt runtomkring, och så knyter han upp det vita snöret på de mjuka knälånga shortsen. Min hand hittar hans kuk på eget ackord. Det är nytt och välbekant och alltid lika pirrigt och spännande. Min hand blir blöt av hans försats när jag sluter fingrarna kring ollonet och trycker om det. Jag tar upp handen igen, ser honom djupt i ögonen och slickar på hela handflatan. Han stönar dovt och ser på mig med kåtdisiga ögon. Han sträcker handen bakom min rygg och misslyckas med att knyta upp snöret till bikinin, en gång, två gånger. Jag skrattar åt honom. ”Men gud pappa”. Han kastar en blick på mig, tar tag i bikinityget och drar det åt sidan för att blotta mitt ena bröst. Han sänker huvudet mot det och lägger sig på min bröstkorg. Jag hör hur han drar in luft, luktar hungrigt på min hud. Sedan börjar han slicka mitt bröst med sin mjuka tungspets. Jag stönar för helvete vad skön han är, och precis då kommer han in med ett försiktig finger i mig. Vi ligger så länge, han blöter ner hela mitt bröst med sin saliv och rör sitt finger försiktigt precis i min fittöppning, tills jag dryper av fittsaft. Vincent känner min kropp som ingen annan. Det var han som verkligen lärde mig att komma, första gången hemma i soffan på vardagsrummet samma kväll vi rymde, och många gånger sedan dess. Det är ju jag själv som kommer, men aldrig lika skönt som på hans kuk. Jag känner hur jag börjar närma mig orgasm, och känner just det – jag vill rida hans stora kuk när jag kommer, spruta ner hela hans bröstkorg med min orgasm precis som han har lärt mig. ”Vänta”, säger jag och drar mig undan. Han ser på gränsen till irriterad ut och jag drar snabbt ner hans shorts och grenslar honom med ett fast grepp om hans blöta, enorma. Han skrattar ett dovt vackert leende och biter sig i underläppen. ”Det här är det bästa jag vet”, säger han.

#Hon kommer komma så där skönt. Så där som hon säger att bara min kuk kan få henne att komma. Det hände för första gången på en klippa i Turin för ett par år sedan där vi låg under semestern en hel dag – det var sommarlovets första lediga dag och både hon och jag var så lättade att komma ifrån skolan där jag undervisade och hon gick i tolfte klass. Hon hade legat bredvid mig, sedan stött sig upp på en arm och börjar massera mitt lår, min kuk, och sedan satt sig på mig. Mitt i allt hade hon sett förvånad ut, stannat mitt i sina knullrörelser och bara varit stilla. Jag trodde nästan att jag gjort henne illa och började svamla som en idiot, och precis då rullade hennes ögon bak, hela hennes späda gyllenbruna kropp spändes som en båge och hon kom i ett enormt sprut som lämnade hela min bröstkorg glansig av hennes safter. Efteråt sjönk hon ihop på mitt bröst i allt det våta och jag låg med hennes sats på mina läppar, chockad och imponerad av hennes nya trick. Sedan dess hade jag börjat se henne mer och mer som en vuxen kvinna. Nu rider hon min kuk med målmedvetenhet och ser på mig med en grumlig blick. Hela min längd går ut och in i henne, och ibland stönar hon till i något jag lärt mig att känna igen som smärta. Till slut stannar hon till, fäster sin blick i min och börjar vagga fram och tillbaka med höfterna. Hennes fitta börjar göra ett alltmer blötare ljud och Wilma själv börjar bli så högljudd att jag får tysta henne med min hand över hennes mun. Jag tystar hennes orgasmljud, ser hur hennes ögon vidgas, hör hur våt hennes fitta är, och känner till slut den varma floden av hennes sats som sköljer över mig. Jag stönar djupt och ser fascinerat ner på min mage, som Wilma sprutar ner med våldsamma stötar. Jag håller fortfarande handen över hennes mun och ser upp på hennes vackra ansikte inramat av svart pagelångt hår, när jag brister i min egen orgasm ”Gud Wilma, känner du?” Jag kan inte hålla emot längre, utan tömmer mig med enorm kraft i min dotters heta lilla kropp.

#Vi sitter i bilen på väg hem och himlen har redan börjat mörkna. Det går väldigt snabbt från dag till natt i vår lilla by. Vincent kör, även om jag har ett italienskt körkort utfärdat till ”Wilma Giovane” i plånboken som ligger i handskfacket framför mig. Jag är trött efter en hel dag i solen och har krupit ihop i passagerarsätet och nästan börjat somna. Vincent slänger ömma blickar på mig så ofta att jag nästan blir irriterad. Jag vänder mig mot fönsterrutan och kurar ihop mig med benen uppdragna till midjan. Tänker lite på mamma. Mamma, som jag egentligen inte saknat en enda dag sen vi åkte. Vincent är min familj, mitt hem är där han är, och så har det känts ändå sen första gången han klev in i klassrummet på min mellanstadieskola för att ta sig an den hopplösa uppgiften att undervisa mig i matematik. Nu pluggar jag typologi vid Università degli Studi Pegaso och slår Vincent i de flesta ekvationerna. Förutom den där han får mig att komma på sin kuk, där är jag helt hjälplös.

Jag måste ha somnat, för jag vaknar av att bilmotorn tystnar och att Vincent stänger igen bildörren på förarsidan. Han kommer runt till mig, öppnar dörren och börjar spänna loss mitt bilbälte. ”Pappa.” säger jag. ”Jag är tjugoett. Jag kan vakna och gå in själv”. Han ser förvånad och påkommen ut och lutar sig tillbaka ut genom bildörren. ”Ja, det förstås. Jag vet inte vad jag tänkte på”. Jag himlar, skrattar, spänner loss bältet och kliver ur bilen. Han ler och jag ler tillbaka. ”Kom då”, säger jag. Vincent plockar upp nycklarna ur bakfickan på sina rödrandiga mjuka shorts och stoppar in dem i nyckelhålet på den stora tunga ytterdörren, men när han vrider om är dörren redan upplåst. Vi ser på varandra och jag rycker på axlarna, vi glömde väl låsa när vi åkte iväg. Ok – jag glömde låsa, det har hänt förut. Vincent arbetar som prefekt på mitt universitet, en av Italiens äldsta och mest prestigefulla universitet. Vi bor därefter, i ett enormt hus precis lagom långt ute på landet med en stor trädgård, egen brygga ner mot vattnet, två våningar och en massa rum. I huset finns det gott om saker att stjäla, men vi har aldrig haft något inbrott tidigare och alla i byn vet vilka vi är och vart vi bor. Jag känner mig inte orolig. Vi går in i hallen och jag struntar i att ta av mig skorna – ”Wilma!” och stegar direkt in mot köket. Jag är dödshungrig och tar en av bananerna som ligger på det enorma fruktfatet som alltid verkar vara magiskt påfyllt. Jag sätter mig på köksbordet och dinglar med fötterna bara millimeter från marken. Vincent har ställt sig vid espressobryggaren och börjat mala kaffebönor. Jag ser på honom och ler mellan tuggorna. Han sneglar på mig, ler sitt vackra sneda leende och skakar på huvudet innan han återgår till malandet. Sen ser han i mina ögon det jag ser, och han ser helt livrädd ut.

#Plötsligt slutar hon tugga, spärrar upp ögonen på en punkt precis bakom mig, och all färg försvinner ur hennes ansikte. Sekunden innan jag vänder mig om förstår jag att jag egentligen inte vill möta blicken bakom mig, matematiker som jag är. ”Hej.”
Anders röst slår mig som en slägga i bröstet och jag lyckas sätta i halsen trots att jag inte har något i munnen. Wilma kastar sig ner från köksbordet och sätter av i full fart ut ur köket. På bara några sekunder har detta hänt; Ex-styvapppan till dottern jag kidnappat står i mitt och dotterns (älskarinnans) gemensamma kök på den italienska landsbygden. Nu står vi där bara han och jag, förövaren och offret. Hur hittade han oss? Kommer jag att överleva kvällen? Vad kommer att hända med Wilma? Vad–

”Vincent.” Han står några meter från mig på uteplatsen som vetter in mot det stora köket, under magnoliaträdet. Han ser lugn ut. Jag är helt oförmögen att röra mig, så jag svarar. ”Ja?”
”Trodde du att ni kunde hålla er gömda för alltid? Hon är min, inte din." Jag känner mig illamående, känner hur allt börjar snurra och vibrera.
”Hon är ingens. Hon är en vuxen kvinna:”
”Som du stal från oss. Hon var fortfarande min en helg i månaden och det stal du från mig”. Jag känner hur rädslan tar mig i ett fast grepp och börjar se mig om. Efter en flyktväg, möjliga vapen, jag vet inte vad. Jag träffade Anders för första gången på ett föräldramöte när Wilma var tolv-tretton år gammal. Det var precis när jag börjat knulla Wilmas mamma, till det som senare skulle bli Anders stora förtret. De tog ut skilsmässa ett år senare och Carina gifte om sig med mig. Hade inte Wilma funnits med i bilden som bonusdotter hade jag nog aldrig knullat Carina mer än ett dussin gånger, men nu gifte jag mig med henne istället, för att alltid få vara nära min Wilma. Anders var en stor man då, och han är ännu större nu. Han börjar gå in från uteplatsen mot mig med lugna fasta steg. Han måste vara två meter lång och i alla fall hälften så bred. Efter vad Carina brukade berätta för mig var han proffsbrottare i sin ungdom. Jag tillhör snarare den senigt intelligenta konstitutionen. Han stannar med en dryg meter mellan oss och jag ser in i hans mörkgröna ögon. Jag andas häftigt, men han ser lugn och stabil ut. Han ser inte alls ut som en man som precis ska till att begå mord. Jag har backat bakåt så jag står med ryggen mot det stora marmorbordet i köket och blir stående där i den dunkla kvällsbelysningen.

”Vincent…Giovane är det nu, va? Hur ni trodde att det skulle räcka med att byta namn och land kommer jag aldrig att fatta. Hörde att du var smart - jo Vincent, så här är det…Carina är borta sen länge. Sen sex år tillbaka, jag har ingen aning om vad hon gör eller vart hon är och det skiter jag helt jävla fullständigt i. Hon har väl ett nytt liv. Någonstans. Så fort jag hörde att ni försvunnit förstod jag att ni gett er av tillsammans. Det krävs en man som jag för att känna igen en man som dig. Jag bestämde mig för att leta reda på er, ta tillbaka det som är mitt. Det som du stal. Det var inte helt lätt att hitta er…men nu är jag ju här.”
Tystnad. ”Hon verkade inte överlycklig att se dig”, säger jag plumpt.
Anders skrattar ett olycksbådande skratt och drar handen genom det kortklippta bruna håret, fingret över näsryggen. Han lägger hakan i handen och ser på mig.
”Du ska få dö nu.”

# ”Pappa.” Både Vincent och Anders vänder sig om. Vincent ligger på rygg på det stora marmorbordet och Anders står ovanför. Han håller i en liten, svart pistol. Den ser ny ut. Fast hur ofta använder man en pistol? Jag undrar vart han fått tag på den. Jag är livrädd, så livrädd att jag är lugn. Jag kan Anders. Jag klarar det här.
”Pappa, vad gör du?” Jag ser på Anders som ser på mig. Länge står vi så. Han sänker handen med revolvern, kanske utan att vara medveten om det. Jag börjar gå närmare marmorbordet med försiktiga steg på ostadiga ben. Anders följer mig med blicken. Jag har klätt av mig till bara underkläder, ett par skira vita bomullsstring och en mjuk vit topp. Vincent stirrar på mig med skräck i blicken. Jag kommer fram till Anders och ställer mig på tå för att se in i hans ögon. Han luktar och andas på samma sätt som förut. Han synar mig nerifrån och upp, och hans gröna ögon är lika fyllda av kåthet som vanligt.
”Hej lilla Wilma” säger han, utan att röra sig en tum. Jag ler bäst jag kan och ställer mig ännu närmare Anders enorma kropp. Plötsligt mullrar han till och lägger handen om min midja, drar mig till sig på ett våldsamt sätt. Jag ser Vincents impuls och ilska när han börjar resa sig från bordet, men Anders släpper snabbt taget om mig, vänder sig om och riktar revolvern mot honom igen. Jag behåller mitt lugn. Fattar ett fast grepp om Anders ansikte i mina händer och vänder honom mot mig.
”Du ska få det du vill ha. Jag också”. Sen kysser jag honom med fuktiga läppar och lite tungspets. Bakom mina slutna ögonlock hör jag hur Vincent tappar andan, hur han plågas. Vid det här laget hade jag hoppats att Anders hade släppt revolvern till golvet, men han håller den fortfarande fast riktad mot min Vincent.
Ok då. Det kommer att krävas lite mer.

#Hon kysser honom och vad mig anbelangar får han gärna skjuta mig nu. Min Wilma kysser en annan man, en man som också haft ansvar för hennes vårdnad. Det slår mig att det här kanske inte är första gången. Han verkar inte chockad, snarare otroligt lättad i sin lidelse. Han kysser henne som man kysser en flickvän efter en lång tid isär. Jag ligger på det kalla bordet med en revolver riktad mot mig, och det enda som hindrar mig från att hoppa upp och eventuellt få en kula i bröstet, är ovissheten om vad som skulle hända med Wilma efter det, och tilliten till henne. Hon vet vad hon gör. Visst gör hon? Eller har hon väntat på det här, på Anders? Vill hon inte ha mig längre? Jag ser hur de kysser varandra framför mig, pistolen i samma obevekliga vinkel mot mitt bröst. Hon vill ha mig, jag är hennes. Anders bryter sig loss ur förtrollningen och ser på Wilma, sedan mig.
”Res dig, sätt dig där”, säger han och pekar på schäslongen vid köksentrén. Jag ser på Wilma som ger mig en bedjande blick – gör som han säger.
Jag reser mig långsamt och börjar backa bakåt.
”Sätt dig!” Anders viftar med pistolen och Wilma spänner blicken i mig. Jag sätter mig. ”Försök räkna ut vad du ska få se nu”, säger Anders med en blick galen av kåthet innan han sliter av Wilmas vita skira topp i en enda våldsam rörelse.
Wilma står orörlig. Jag har kopplat bort allt. Jag förstår att hon gör detta så att vi kan få vara tillsammans.

Anders stirrar ner på sin styvdotters blanka hud, på hennes perfekt små rundade bröst och den nakna magen. Med ett grepp om pistolen som han på något magiskt sätt lyckas rikta mot mig genom hela akten, använder han den andra handen för att försiktigt smeka hennes hud. Jag ser på henne att hon inte njuter, att hon knappt är där. Alltid något.
Anders hasar ner på knä och lägger sitt huvud mot hennes bröstkorg. Han andas djupt och drar in hennes doft (åh gud, hennes doft) samtidigt som hans fria hand börjar knäppa upp blixtlåset och knappen i de nu uppenbarligen plågsamt trånga jeansen. Han reser sig upp och jag ser hans kuk – den kan inte jämföra sig med min men den ser ändå obehagligt kapabel ut. Förmodligen ännu mer för Wilma, även om hon verkar ha varit med om detta förut? När Anders står upprätt igen, med pistolen i samma vinkel mot mig, fattar han snabbt ett tag om Wilmas hand och för ner den mot sin kuk. Hennes lilla vrist försvinner in i hans handflata och hans stora kuk gömmer hela hennes hand när hon tar tag i den. Hans ollon glänser av försats.
”Slicka den ren nu, älskling”, stönar han. Wilma kastar en snabb öm blick på mig – gör inget dumt, jag älskar dig – innan hon sätter sig ner, först på det ena knät och sedan på det andra. Kuken ser obeskrivligt stor ut så nära hennes små ansiktsdrag. Är det så där det ser ut när jag knullar henne?
Hon blundar, sträcker ut sin rödrosa tunga, och slickar på toppen av ollonet.
Anders stönar långt och mullrande, och jag dör på insidan, om och om igen.

#Jag sneglar på Vincent och min puls håller på att ta livet av mig. Han möter min blick och jag vädjar ordlöst till honom att ligga kvar där han är. Jag har inte träffat Anders sen jag var fjorton – men jag minns honom väl. Minns hans besatthet av mig, blickarna, beröringarna, kommentarerna. Det ständiga suget i hans blick. Tills han en kväll när vi var ensamma hemma framför TV:n, helt enkelt hade försökt kyssa mig. Jag hade slängt mig upp ur soffan och låst in mig på mitt rum. Han var fan inte min typ.

Anders hade stått utanför hela natten och ömsom förklarat sin kärlek, ömsom hotat mig med våld. När han och mamma skilde sig var jag allt annat än förkrossad. Och här stod han nu, och hotade att förstöra vårt liv. Jag gör det enda som jag vet ligger i min makt. Han har velat ha mig så länge. Jag gör det jag kan för att rädda båda mig och Vincent. Dock så har jag inte tänkt längre än så här, och även om jag varit ganska lugn fram tills nu så slår tanken mig – tänk om jag måste bli knullad av Anders inför mannen jag älskar innan det här är över? Tänk om han skjuter Vincent ändå? Då spelar ingenting roll, så det är lika bra att jag spelar ut alla kort jag kan. Jag vet trots allt inte hur labil åren gjort Anders som ser betydligt mer härjad ut än jag minns honom. De gröna ögonen är rödsprängda och stirrar rätt ner på mig när jag försiktigt slickar toppen av ollonet. Inte mer än nödvändigt, men han trycker sig succesivt längre och längre in i min mun.
Hans kuk är stor och klibbig och pulserar kraftigt. Hans mörka korta hår är rufsigt och hans enorma muskler sväller under den blårandiga skjortan han har på sig. Han har odlat ett buskigt skägg, och just i den här stunden tycker jag att han ser helt otroligt galen ut. Som att han är kapabel till vad som helst. Han verkar tappa tålamodet och frustar otåligt när han till slut trycker in hela sin kuklängd i min mun. Jag hör hur ett plågat ljud undslipper Vincent från bordet, och Anders fokuserar genast lite bättre på att rikta pistolen åt min styvpappas håll.

”Hon är jävligt skön, Vincent. Det ska du veta.” Anders stönar mellan orden och drar in luft mellan tänderna. ”Fast det vet du ju….oh….förstås redan. Sug hårdare, Wilma. Lilla lilla vän. Gör tungan riktigt blöt”. Jag gör som han säger och undviker att öppna ögonen. ”Jag hade rövat bort henne om inte du hunnit före, din jävel”. Anders pratar till Vincent med blicken fäst på mitt huvud som nu suger hela hans kuk med långa fasta tag. Jag vill få detta överstökat nu. Jag sneglar på Vincent vars ögon är rödsprängda av förtvivlan. Jag fångar hans blick och håller kvar den. Jag slutar suga Anders som snabbt återfår sitt fokus. ”Jag har inte sagt åt dig att sluta lilla dockan”.
”Jag vill bli knullad nu”, säger jag med neutral röst. Jag ser på Vincent igen som ser ut som en före detta spillra av en människa. Vincent, vill jag säga med blicken, lite på mig, förstå mig, hjälp mig.

#Wilma ställer sig upp framför den enorma mannen och börjar med mjuka långsamma rörelser backa bakåt mot mig, där jag ligger på marmorbordet.
Anders står med pistolen lika orubbligt riktad mot mig som förr, med en något förvånad blick.
”Jag vill att du knullar mig bredvid honom”, säger Wilma och slänger med huvudet åt mitt håll. Sedan ställer hon sig med sin trinda stjärt (gud, hur kan jag få stånd nu, hur är det ens möjligt) mot det kalla marmorskivan och hasar upp sig på bordet. ”Ta mig så att han verkligen ser. Det skulle varit du, Anders. Tack för att du kommit hit. Knulla mig nu, så att han fattar”. Jag tror inte en sekund på orden som kommer ur Wilmas mun och förstår vad jag måste göra härnäst. Jag måste döda en man.

#Jag lägger mig på bordet, så nära att jag snuddar vid Vincents hand. Idioten verkar vara så kåt att han går på allt jag säger, även om jag själv inte tycker att jag låter särskilt övertygande. Han skrattar dovt och börjar gå mot mig, utan att sänka pistolen för en sekund. Han har god simultanförmåga för en gorilla, tänker jag. När han kommit fram till mig tar han ett fast grepp om mina höfter och drar mig våldsamt till sig i ett enda ryck. Han trycker pistolen mot Vincents bröstkorg samtidigt som han med sin andra fria hand river sönder mina trosor. Nu ligger jag helt naken mellan mannen jag älskar som blir hotad till livet, och en gorilla som snart ska dö. Anders fattar ett grepp om sin såsiga kuk och drar den upp och ned i min fittmynning. Jag måste låta honom komma, det är vår enda lucka. Jag måste bara bita ihop och låta honom spruta. Allt för Vincent, tänker jag när jag känner hur den stora våta kuken börjar tränga sig in i mig.

Sen hör jag ett högt plötsligt ljud och hela min mage blir blöt av tjock klibbig vätska.


Fortsättning följer

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Wilma&Vincent - la petit mort, del I	Age play	3.0	15/8-14
Wilma&Vincent	Age play	4.0	5/8-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.