Midsommarafton – en sexsåpa 6 (samskriven med Ellen-Karin)
Författare: sobro Datum: 2009-12-19 15:58:18
E-post: sobro69@hotmail.com
Kategori: Homo
Läst:
12 395 gånger
Betyg: 2.8 (9 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Midsommarafton – en sexsåpa
(Om ni ha en förteckning över personerna finns det i del 1)
Del 6 (sista delen)
Eric smög ner för trappan sedan han lämnat Jenny och Lucas. Han hade kunnat tänka sig att stanna, men kände också att de visat tillräckligt mycket gästfrihet för en kväll. Tröttheten hade också börjat göra sig påmind och tanken på att sova kändes faktiskt lockande. Frågan var bara var; soffan i stora rummet hade varit hans första tanke, men senast han tittade var det inte ett alternativ. Å andra sidan så innebar det att gäststugan borde vara ledig. Ja ja, tänkte han, det löser sig.
Han kunde inte låta bli att kika in i stora rummet. För att kolla om det var ledigt, tänkte han, men han lyckades inte ens lura sig själv. Föreställningen som bjudits på tidigare var det som drog, han ville gärna se ännu en scen och han blev inte besviken. Andreas såg han inte, men kvinnorna låg nakna på golvet. Jessica, vackra Jessica. Kuken styvnade.
Nog för att han hade varit med om de mest märkliga saker just på midsommarafton sedan han flyttade till Sverige, men den här kvällen tog nog priset. Hade någon hällt kärleksdryck i vattnet? Allt detta knullande. Eric ansåg sig vara ganska erfaren på sexområdet, ändå hade kvällens erfarenheter varit omtumlande. Badavsugningen. Kollektivt runkande med Lukas och Jenny. Han skakade på huvudet, det var bäst att gå.
Det var inte lätt att slita sig, men Eric gick ändå ut, bort mot gäststugan. På uteplatsen skymtade han Elisabet och Stefan. Elisabet satt i Stefans knä, insvepta i en filt och han hörde mumlet av deras röster. Fint, mysigt, kärleksfullt. Han tänkte sig själv i samma situation, det kändes lockande, att ha någon nära, någon speciell. Det var längesedan han hade haft någon speciell i sitt liv. Jessica dök upp i hans tankar. Nej! Inte Jessica. Det måste finnas någon annan. Han kände sig sorgset tom när han la sig i gästrumssängen.
– Vad pågick egentligen där nere? Joel och Andreas låg intill varandra i sovrummets dubbelsäng.
Andreas skrattade till. Joel visste ingenting.
– Vi knullade, märktes inte det?
– Äsch, nu är du dum. Det märkte jag, men sen när brukar du knulla med min fru?
– Blir du svartsjuk? Och förresten, jag knullade inte din fru, det var det min fru som gjorde! Och vadå fru, ni är ju inte ens gifta!
Joel drämde en kudde i huvudet på honom och snart skojbrottades de igen. De visste båda. Det var något annat de ville. Men ingen av dem visste hur, hur något som varit förbjudet skulle gå att genomföra. Så länge det var på skoj gick det bra, men skulle det bli allvar, ja, då skulle det verkligen vara allvar.
Andreas önskade att han varit fullare. Nej, egentligen önskade han inte det. Han var glad över att han började nyktra till, han ville minnas allt av det här även när morgondagen kom, men han hade behövt alkoholens modstärkande egenskaper. Plötsligt kände han en hand mot sin kuk, misstag eller meningen, det brydde han sig inte om, för honom var det startskottet och han slet tag i Joels kläder. Ett efter ett föll Joels plagg till golvet. De kysstes, smektes, hånglade.
– Vad gör du med mig?
– Knullar dig, sa Joel och undvek den mer filosofiska delen av frågan. Om jag får?
– Det har jag väntat länge på, svarade Andreas och slog också bort alla moraliska tankar kring vad som skedde.
Joel kände sin kuk förväntansfullt bulta, han sträckte sig efter Andreas kuk. Halvslak. Inte så konstigt, tänkte Joel, ändå blev han förvånad. Och förbryllad. Visst, han kom nyss, men borde han inte känna av stämningen, borde han inte styvna?
Fullt medveten om att kåtheten inte måste sitta i styvheten gjorde Joel ändå sitt bästa för att ändra på saken. Andreas kuk styvnade dock inte, snarare blev den mer slak och Joel kände sig tafatt osäker. Han tittade på Andreas och såg vännens förtvivlan i blicken.
– Jag kan inte.
– Det är ingen fara, sa Joel, det har hänt oss alla. Vi kan vänta, göra något annat, eller jag kan börja. Han hörde själv hur desperat han lät, men han ville ju så gärna.
– Nej jag kan inte. Fan Joel, det är inte så här enkelt.
Andreas reste sig. Innan han gick ut genom dörren vände han sig en sista gång.
– Jag måste tänka lite.
– Äsch, var inte en sån mes. Joel ångrade sina ord i samma stund som han sa dem.
Det var tomt på nedervåningen när Andreas kom ner. Han lokaliserade sina kläder och klädde på sig. Malin och Jessica, vart hade de tagit vägen? Å andra sidan var det rätt skönt att de inte var där, Andreas släppte tanken.
Mummel hördes från altanen, Andreas skymtade siluetten av Stefan och Elisabet i skenet av stearinljus. Sällskap eller ensamhet? Andreas konstaterade att även om det förstnämnda förmodligen mest främjade tänkandet så var det sistnämnda mer lockande. Han valde att fly undan tankarna en stund till.
– Hej. Stefan och Elisabet ryckte till vid den oväntade hälsningen.
– Hej storebror! sa Stefan och Elisabet erbjöd honom att slå sig ner och göra dem sällskap.
– Du ser ut som om du sålt smöret och tappat pengarna.
– Tja, det är väl ungefär så det känns, suckade Andreas.
– Har det här någonting att göra med det som hände under middagen? frågade Stefan försiktigt.
– Mmm …
– Vill du berätta? Elisabet visste redan en del, men Stefan visste inte mer än vad han sedan länge själv räknat ut. Uppfylld av förälskelsens rus hade Andreas kärleksliv inte varit ett av deras prioriterade samtalsämnen.
Andreas tittade på dem, kärleken strålade, han kände ett styng av avundsjuka. Malin, Joel, hade han något sånt här? Kunde han få det? Hade han förstört allt?
– Jag vill inte vara någon som förstör stämningen, började Andreas. Stefan avbröt.
– Du, är det någon som har rätt att förstöra hur mycket stämning som helst är det väl du!? Så många gånger som jag gråtit på din axel, som du tröstat och hindrat både en och flera smärre katastrofer. Om det finns något vi kan hjälpa till med vill vi självklart lyssna.
Elisabet instämde.
– Ja, jag har ju också haft min beskärda del av ”gråta-ut-på-Andreas-axel-bekännelser”. Du är en bra vän, ska du veta, du behöver inte ha dåligt samvete.
Fortfarande tveksam valde Andreas ändå att berätta.
– Jag vet inte vad jag ska göra, avslutade han uppgivet berättelsen.
– Men vad vill du då?
– Jag vet inte. Det verkade så enkelt och självklart när vi pratade om det. Snurrigt rörigt, men ändå självklart, men det är verkligen inte så enkelt.
– Det är mycket som står på spel. Elisabet såg Andreas förtvivlan.
Andreas nickade.
– Jag trodde att det handlade om lust. Jag blev tänd av tanken på att knulla med Joel, han gjorde mig skitkåt ärligt talat. Men när vi var där, när det skulle hända så fick jag inte ens upp den, som om kroppen ville säga att det var en dålig idé. Jag ville bara gå. Jag blev så förbannat rädd. Tänk om det inte är lust? Tänk om jag är kär?
Det sista sa han tyst, nästan viskande.
– Tror du det?
– Jag vet inte.
Ingen sa något mer. Stefan såg ut som om han ville säga något, men han avbröt sig gång på gång. Till slut tog han ändå mod till sig.
– Min erfarenhet är att det som känns krångligt inte bara är på ett personligt plan utan har med förväntningar och samhällets värderingar att göra.
De andra tittade förvånat på honom. Vad då ”erfarenhet”? Hade Stefan?
Malin och Jessica hade gjort sitt bästa för att glömma alla tråkigheter. De hade plockat med sig en flaska vin och hade fuktat struparna på vägen ut till gäststugan. Fnittrande rumlade de in genom dörren bara för att ögonblicket senare förvånat konstatera att de att inte var ensamma i stugan. I den största av gäststugans sängar låg Eric och sov som ett barn.
De tittade på varandra. Fnitteranfallet var värdigt fullblodsfjortisar. Det var den här hysteriska dagen, alla känslostormar, all förbjuden och tillåten lust, alla frågor, alla de olösta problemen, allt var liksom utanför kontroll, saker bara hände.
De ramlade ihop i en hög på golvet och tjöt av skratt. Eric som just glidit ner i sömnen och inte var så berusad vaknade med ett ryck.
– Vad är det som är så roligt? frågade han sömndrucket och nästan lite förnärmat.
Malin kippade efter andan, lösgjorde sig från Jessicas skrattparoxysmer. Hon torkade tårarna med baksidan av handen.
– Förlåt, Eric, förlåt!! Vi skrattade inte åt dig, det bara blev en grej för mycket när du låg här, det har varit så fullständigt galet allting.
– Vill ni att jag ska lägga mig nån annanstans? Var är Andreas och Joel?
– Nej, nej, nej för fan, Eric, ligg kvar. Vi vet inte var de är, antagligen är de nånstans och knullar med varandra!
¬– Va???
– Ja, precis så är det, våra män är kåta på varandra och kanske kära i varandra också!
– Jesus Christ!!
– Ja, han var ju kanske också bög… Men, skit i det, Eric, det är ju midsommarafton och alla ska vara glada!
Precis när hon sagt glada började hon gråta. Hon kröp ihop på golvet och grät som ett barn. Jessica som slutat skratta tog om henne, först lite tafatt och sedan mer ömsint.
– Malin!!!
Andreas stod i dörröppningen. Kinderna glänste av tårar.
– Jag älskar dig!
Han föll på knä bredvid sin hulkande fru.
Efter att Andreas haft sitt samtal med Stefan och Elisabet hade han gått ner till stranden. Fyllan var helt borta, han var helt nykter och ångesten var stark. Hur skulle han tolka det som Stefan sagt? ”Min erfarenhet är att det som känns krångligt inte bara är på ett personligt plan utan har med förväntningar och samhällets värderingar att göra.”
Menade han att motståndet mot att släppa fram känslorna för Joel, både de sexuella och kärleksfulla, hade att göra med hur svårt det var att vara homosexuell i samhället? Att det var det som bromsade honom och tog bort lusten när de skulle förverkliga sina fantasier?
Jo, visst fanns det med. Tanken på att ”komma ut” kändes overklig, det kunde inte vara han. Fast om det verkligen var så skulle han nog våga. Men hela tiden var det Malin han såg framför sig. Malin och sen barnen. Men mest Malin.
Hon hade ju sagt ”Om du lovar att det är jag som gäller, att det är vi vad som än händer, så får du göra det du vill med Joel…” Men funkade det verkligen? Kunde man leva så? Och vad betydde det för Jessica?
Han kände plötsligt en oerhört stark längtan efter Malin. ”Malin, min älskade”, for det genom hans huvud, om och om igen. Han småsprang upp mot husen, sprang in i stora huset, ingen Malin, upp i deras sovrum, ingen Malin, ångesten ströp till om hjärtat på honom, ner för trappan, ut på gården, in i gäststugan…
– Malin, min älskade, kom, vill du komma med mig? Vi går upp till oss?
Han strök henne över ryggen, smekte hennes gråtskakande kropp. Jessica hade satt sig på sängkanten hos Eric och båda tittade på med tårar i ögonen.
– Men du vill väl vara med Joel?
Malin tittade upp med rödgråtna ögon.
– Fan, Malin, det är så jävla svårt!! Men jag tänkte på hur det skulle vara att lämna dig och vara med honom och jag kände att jag till och med skulle kunna tänka mig att gå ut med att jag levde med en man. Och då när jag tänkte så och kände att jag skulle våga det så kände jag ändå att det är dig jag älskar! Jag vill vara med dig, med dig och barnen, det andra får lösa sig på något jävla sätt, jag vet inte hur. Vill du ha mig, vill du komma med mig nu? Kan vi inte gå upp till oss bara?
Malin såg på honom och så nickade hon. Andreas hjälpte henne upp och några sekunder stod de och såg varandra i ögonen. Sen drog Malin med sig honom ut genom dörren.
Jessica satt på sängkanten och Eric halvlåg stödd på armbågen. En lång stund var de bara stilla. Till slut vände sig Jessica mot Eric.
– Eric, tidigare idag har jag känt att jag är attraherad av dig, hade du försökt några timmar tidigare hade jag nog velat… velat ha sex med dig, det känns faktiskt lite så nu också. Men…
– Det kanske är krångligt nog som det är, sa Eric lugnt. Känn här!
Han tog Jessicas hand och drog den över konturen av sin kuk ovanpå täcket. Den stod, trots två tidigare orgasmer.
– Bara det att du sa att du var attraherad av mig gjorde att jag blev så här. Jag tycker att du är häftig, Jessica. Men… jag tror inte att vi ska göra det här ännu mer komplicerat än vad det redan är.
Jessica tryckte ner honom så att han låg på rygg med huvudet på kudden. Hon böjde sig ner och deras läppar möttes. Det var ingen riktig kyss, det var en ömsint kontakt mellan två människors läppar.
– Tack Eric för att du förstår precis hur jag känner, viskade hon. En del av mig vill krypa upp på den här…
Hon sträckte bak ena handen och klämde på hans stånd.
– … men det får vara nog nu. Kanske… en annan gång… en helt annan gång…
När hon kom ut på gårdsplanen hade det börjat ljusna. En lätt vind drog genom björkar och aspar runt huset, det kändes lite ödsligt och småkallt. En gestalt närmade sig på stigen upp från stranden. Joel.
Hon stod still och väntade på honom. När han kom närmare kände hon hans förtvivlan. Hon sträckte fram båda händerna.
– Kom nu, sa hon lågt. Vi löser ingenting i natt. Jag är glad att se dig.
Han tittade på henne, tyst. Till slut nickade han.
– Ska vi gå en vända innan vi lägger oss? Plocka blommor och lägga under huvudkudden?
EPILOG
Ett år senare stod Andreas och Malin och väntade på att få lyckönska Stefan efter hans och Elisabets vigsel. Andreas log mot sin bror, Stefan såg lyckligare ut än någonsin och det gjorde honom glad.
– Grattis brorsan! Välkommen in i klubben!
– Tack som fan!
– Hur känns det?
– Det känns hur bra som helst! Jag struntar i om folk tycker att det har gått för fort, det är ju inte direkt så att vi bara känt varandra ett år, vi var ju bara lite trögstartade.
– Ja, ni var väl det, skrattade Malin som precis kommit bort till bröderna.
– Ta nu bra hand om din fru, sa Andreas med äkta storebrorston, äktenskap är inga lätta saker.
– Men det är värt varenda kamp, la Malin till.
Andreas log mot sin fru och la armen om henne, de kysstes.
– Verkligen.
– Hörnini, ta in på hotell om ni ska hålla på och kladda så där!
Elisabet, som hade minglat i andra änden av lokalen, anslöt till sällskapet.
– Stefan, de frågar efter dig. Det är fler som vill gratulera.
– Vad fin du är! Malin såg beundrande på bruden. Du verkligen strålar!
– Tack! sa Elisabet och gav vännen en snabb kram. Och tack också för att ni ordnade den där midsommarfesten förra året, annars hade vi kanske inte stått här idag.
– Det var så lite så! Det var bara trevligt.
Stefan hostade till.
– Ja, som jag minns det så roade ni er rätt bra också.
Malin rodnade.
– Och när vi ändå är inne på den kvällen, där är ju Joel och Jessica!
– Hej! Grattis!
Det blev kramkalas och lyckönskningar åt höger och vänster.
– När är det dags?
Elisabet la sin hand på Jessicas tjocka mage.
– Det är tre veckor kvar enligt ultraljudet, men det där vet man ju aldrig.
– Nej, jag gick över tre veckor med Nanna, en sån plåga det var! Jag skulle precis bli igångsatt när det satte igång av sig självt.
– Men jag ska inte klaga, vi har väntat länge på det här.
Jessica log mot Joel och sen höll hon fram sin hand.
– Förresten, vi har också gift oss! Vi tänkte att den här inte skulle behöva vara en oäkting.
Nya kramar och lyckönskningar.
Andreas såg på sin vän, Joel som han hade känt så länge, som han hade känt så mycket för. De hade knappt träffats alls det senaste året, Andreas hade inte ens fått veta att de hade gift sig, han hade knappt ens hört att de väntade barn. Förra årets midsommarafton förändrade deras relation hade Andreas mer än en gång sorgset konstaterat.
Joel mötte Andreas blick, Andreas gick fram till honom och gav honom en ryggdunk.
– Grattis mannen!
– Tack.
De såg på varandra en stund och sen gav de varandra en varm kram. Det kändes så skönt, Andreas kände en klump i halsen och tårarna bränna i ögonen, det hade varit så tomt utan Joel.
– Jag har saknat dig!
– Jag också.
– Kan vi inte försöka stryka ett streck över det här året. Börja om.
– Det vill jag gärna.
– Det där var på tiden, viskade Malin till sin man när han kom tillbaka till henne.
– Så det är OK? Jag menar …
– Det är OK. Men jag vill att du lovar att du berättar för mig om något är på väg att ändras. Det som hände förra året vill jag helst slippa uppleva igen.
– Jag lovar.
– Congrats!
Eric sken som en sol när han kom fram till de andra. Han skakade hand med Stefan och gav Elisabet en kindpuss.
– Hej Eric.
Eric vände sig om och mötte Jessicas varma blick.
– Jessica!
Han gav henne en kram.
– Och det är visst på sin plats med en gratulation här också! sa han och klappade henne på magen. Han kunde inte låta bli att känna ett kåtpirr i kroppen, Jessica var precis lika läcker som han mindes henne och den runda magen klädde henne.
– Det är nästan som en återförening det här, skrattade Elisabet. Det är bara Jenny och Lukas som saknas!
I samma stund såg de en röd barnvagn komma genom folkvimlet, Jenny körde och Lukas gick bredvid. Hela gänget brast ut i gapskratt.
– Hallå alla! Det var värst vad ni har roligt!
– Det var en sån där ”när man talar om trollen”, sa Malin och torkade skrattårarna ur ögonen.
– Och det var ni som var trollen, skrattade Jessica.
– Men ingen fara, det var inga elaka saker. Vi konstaterade bara att hela gänget är samlat så här ett år efteråt.
Jenny och Lukas såg sig omkring.
– Ja, det verkar inte bättre! Men gänget har utökats ser jag, sa Jenny och pekade mot Jessica. Grattis, så glad jag blir!
Jenny gav Jessica en kram.
– Ja, grattis, instämde Lukas och han log med hela ansiktet, det är underbart med barn.
Precis då gnällde det från barnvagnen. Lukas böjde sig ner och plockade upp dottern. Alla samlades kring honom.
– Å vad söt hon är!
– Vad heter hon?
– Ebba.
– Vilket fint namn!
– Det är efter Lukas farmor.
Alla konstaterade att det var ett vackert barn och Jenny och Lukas fick berätta och svara på frågor, frågestunden hade förmodligen fortsatt en lång stund om inte Ebba med ett brak meddelade att det var dags för blöjbyte. Föräldrarna gick för att ordna den saken och brudparet gick åt sitt håll, det fanns fler som ville gratulera.
Stämningen blev pressad när det bara var Joel, Jessica, Andreas, Malin och Eric kvar. När Eric såg sin dejt, en tjej från jobbet som han träffat ett tag, komma gående, var det inte utan att han kände viss tacksamhet över att hon dök upp just då. Han vinkade mot henne.
– Hej allihop, sa hon när hon kom fram till sällskapet.
– Det här är Therese, presenterade Eric.
– Hej.
– Men vi ska nog gå vidare nu.
Ingen protesterade och Eric och Therese försvann i vimlet. Eric vände sig om och tittade på Jessica en sista gång, damn, vad hon var vacker.
– Jaha, då var det bara vi kvar, konstaterade Malin.
– Ja, men vi ska nog också gå, sa Jessica. Jag behöver uppsöka damrummet, det pressar på.
Malin log igenkännande.
– Vart bor ni nu när ni är här förresten?
– Vi blev faktiskt så försenade att vi fick åka direkt hit så vi har inte hunnit ordna med det, förklarade Joel.
– Men kan ni inte hänga på oss då? Vi bor i stugan och det är bara vi där. Gäststugan är ledig.
Joel och Jessica tittade på varandra och sen på vännerna.
– Vad snällt av er! Det gör vi gärna, eller vad säger du Joel?
– Ja, tack för erbjudandet.
– Vi kan ju se till att hålla ihop så kan vi åka dit tillsammans efter middagen. Det känns som om vi har en del att ta igen.
– Det låter som en plan, men nu behöver jag verkligen gå på toa, log Jessica och knep demonstrativt ihop benen.
Paren skildes åt och på varsitt håll kunde de alla konstatera att de skulle spendera även denna midsommarnatt tillsammans, på samma ställe som förra året. Det var inte utan att de undrade om det skulle vara kärleksdryck i vattnet i år också.
Fler noveller av samma författare
Wow! Hela denna såpan är underbar och enda anledningen att jag inte gett betyg på varje del är att sedan måste jag scrolla ned så jag kan läsa nästa del.
Snälla!!!!!
Mera!
Kram