Att försonas med Daniel
Att försonas med Daniel
Det här är femte delen i min serie om Tobbe och Daniel, och man bör ha läst de andra för att fatta.
Innehåller: Killsex (duh?), oralt, analt, leksaker samt rimming.
Till mina gamla läsare, om ni finns kvar, och även till er andra: Hoppas att gillar den!
Jag var arg. Eller, jag var inte säker på vad jag var, men vad det än var så fick det blodet att koka och tinningarna att dunka. Alla jobbiga känslor i en vedervärdig mix fick min mage att härma en centrifug… Jag kunde fortfarande känna orden på tungan, allt idiotiskt, all skit jag hade vräkt ur mig… Men det värsta var att ångern inte hade kommit än. Helvete. Helvetes satans jävla skit… Och så var det vackert väder, såklart. Det var alltid hånfullt vackert väder de dagar då man hade gjort bort sig eller fått dåliga nyheter. Eller när man som jag haft ett stort gräl med en av de personer man brydde sig mest om… för fan, den personen man älskade mest av alla i hela världen. Det som skrämde mig nu var att jag inte var säker på om det var så längre.
Solen sken på mig där jag stod lutad mot husväggen, och jag orkade verkligen inte stå kvar… samtidigt visste jag att det inte var solen jag ville bort från utan mig själv, och det var inte det lättaste. Istället sjönk jag ner i gräset och pressade ansiktet mot knäna, för att jaga bort den brännande känslan som hotade att svämma över mina ögon. Det dunkade fortfarande i hela mig efter grälet. Jag kom inte ihåg exakt vad jag hade sagt, bara att det hade varit jävligt taskigt… däremot kom jag precis ihåg hur Daniel hade sett på mig innan han hade stormat ut, slängt sig på moppen och dragit iväg någonstans gud vet vart. Det hade varit smärta i hans blick, men mest av allt en djup besvikelse, och det hade gjort ondast av allt…
Min vänstra hand hade börjat rycka gräs ur Daniels gräsmatta där jag satt, mekaniskt, ett patetiskt försök av min kropp att blockera bilderna som hela tiden vällde in i mitt huvud. Mina tankar vandrade konstant tillbaka till det slitna duschrummet som tillhörde Granfälla BK, där jag och Daniel en vecka tidigare inte hade kunnat besinna oss… och sedan fått publik. Men det värsta var hur vi sedan hade behandlat publiken. Som jag ångrade det nu… Jag kunde fortfarande känna den bittra smaken av Robins hud, fortfarande se framför mig hur Daniels huvud guppade när han gav Robin den förmodligen bästa avsugningen i hans liv. Vi hade intalat oss att det vi hade gjort skulle hålla Robins käft stängd. En sådan tur hade vi såklart inte haft…
Jag ryckte ännu hårdare i gräset och knep ihop ögonen hårt. Jag försökte med all min kraft övertyga mig själv om att det hade blivit såhär även om Robin inte hade kommit på oss. De hade fått reda på det i alla fall, och jag borde ha vant mig vid tanken på vad som skulle kunna hända. Men vad hjälpte det att vara efterklok, jag var redan en idiot, skadan var redan skedd. Ryktet hade spridit sig snabbare än vad jag hade kunnat ana. Jag hade fått en del skeptiska frågor av några killkompisar redan efter ett par dagar, men det verkade inte som om de trodde på ryktena. Men sedan hade Robins mycket färgglad historia nått Sandra Göranssons öron (med hans egen inblandning utsuddad såklart) och då hade loppet varit kört. Sandra var nämligen överhuvud för de som räknades. Skitsnygg och populär sedan födseln var hon den alla tjejer såg upp till och den som alla killar hade runkfantasier om. Det hon sade och tyckte räknades och härmades utan vidare diskussion. En äcklig jävla spindel var vad hon var, och hennes nät räckte långt. Det fanns inte en enda i varken min eller Daniels kompiskrets som inte visste vem hon var. Hon hade lyssnat uppmärksamt på Robins historia, och hon hade säkert funnit djup tillfredställelse i att föra den vidare, efter det att hon hade skjutit in några egna utfyllnader i den, såklart. Passande nog var hon också edsvuren homofob så hon hade inte behövt anstränga sig.
Efter ett par telefonsamtal där glåpord kastades ur luren av folk som jag brukade kalla mina vänner, äcklade blickar och diverse obscena utrop ifrån tjejer som förut hade umgåtts med mig på fler än ett sätt, hade jag fått nog och stuckit hem till Daniel för att prata. Han hade inte svarat i mobilen och anledningen till det fick jag när jag kom dit: på väg hem ifrån bibblan efter att ha lånat en av datorerna hade Daniel blivit omringad och hotad av ett gäng vars medlemmar han hade trott att han kände. Bara fan själv visste hur långt det hade gått om inte Daniels storebror Mats kört förbi på väg hem från jobbet, och skrämt bort dem med löften om vad han skulle göra med dem om de gav sig på Daniel igen. När jag hade kommit dit hade Daniel suttit på en stol i köket och vägrat se på mig. Båda hade vi sagt saker som vi inte menade, och sedan hade helvetet brutit lös…
Jag var så inne i min självömkan att jag nästan skvatt till när någon plötsligt sparkade till mig löst på ena skon. Jag lyfte sakta blicken medan hälften av mig innerligt hoppades att det skulle vara Daniel, den andra hälften fruktade det eftersom jag inte visste vad jag skulle säga. Men det var inte Daniel, även om han var väldigt lik honom, spenslig och lång. Mats var klädd i ett ljusblått, oljefläckigt linne och mörka avklippta jeans. Hans hår, som var lika blont som Daniels men en bit längre, var slarvigt uppknutet med ett skosnöre och på huvudet hade han en knallröd keps med ”Slipknot” textat i spretiga bokstäver.
”Hjälper det?” frågade han medan han torkade av händerna på jeansen.
”Vadå?” muttrade jag och stirrade på hans gympadojor som var lika fläckiga som linnet.
”Ja, det där som du håller på med, vad det nu är. Hjälper det?” sade Mats, uppriktigt intresserad. Jag suckade irriterat och vände bort blicken. Jag ville verkligen inte slänga käft just nu. Jag ville inte prata alls. Jag ville bara försvinna. Jag noterade att Mats slog sig ned några decimeter ifrån mig på dunsen i marken, men jag sa fortfarande inget.
”Älskar du honom?”
Jag vände en frågande blick mot Mats, och han var seriös. Det fanns ingen sarkasm eller illvilja i hans ögon.
”Det är en ganska enkel fråga. Han älskar dig, det vet jag. Det syns lång väg.”
”Om det bara vore så enkelt…” suckade jag och skakade långsamt på huvudet. Mats’ ena mungipa gled upp i ett leende som på något sätt lugnade mig.
”Det är ju precis det det ÄR. Antingen låter du de andra leva ditt liv åt dig, eller så ber du dem dra åt helvete och lever precis som du vill. Jag har själv fått göra det valet både en och två gånger.”
Mina ögonbryn höjdes i förvåning. Mats var ju världens mest normala 23-åring, inte kunde väl han…?
”Ja, det stämmer, jag har varit ihop med killar. Faktiskt så var min första riktiga kärlek en kille som spelade i samma band som jag på den tiden…” sade Mats, nästan lite nostalgiskt. Mitt tunga var som förlamad av förvåning. Daniels bror hade alltid varit så svensson-vanlig för mig, en bilälskande hockeynörd, de andra killarnas ideal. Men det mest märkliga var att det inte kändes onaturligt eller konstigt, jag hade bara aldrig kunnat gissa mig till det.
”Men… du och Malin…” sade jag trevande. Mats skrattade till.
”… ska förlova oss, ja. Och jag älskar henne över allt annat.” sade han och tystnade. För några sekunder var det enda som hördes surret av getingar. Sedan började Mats prata igen, med ett så djupt allvar i rösten att jag nästan kunde ta på det.
”Grejen är att det du och Daniel har är för viktigt för att kastas bort. Det är nämligen kärlek. Den är lika verklig som vilken annan kärlek som helst.”
Mats dröjde kvar med sina ögon i mina en kort stund innan han reste sig upp och rättade till kepsen.
”Gå till honom. Han har dragit ner till Lillsjön, det är jag nästan hundra på, han sticker alltid dit när det är dags att sura. Kasta inte bort det. Förneka er inte.”
Jag nickade, men när jag äntligen lyckats svälja ner mitt svällande hjärta tillbaks igen så att jag kunde titta upp, var Mats redan på väg tillbaks till garaget och sin risiga bil.
Sällan hade mina ben härmat sönderkokt spagetti som då jag ven iväg ner mot sjön på Daniels pappas cykel. Det skulle väl ha varit efter varje gång som… åh, efter varje gång som Daniel hade sugit min kuk eller knullat mig så att jag aldrig ville att han skulle sluta… De gånger han givit mig sådana varma blickar att jag bara var tvungen att kyssa honom, hur han hade fått mig att vilja drunkna i de där sommarhimlarna och dö… lycklig. Jag bet hårt i underläppen för att hindra den jobbiga känslan som ville sudda igen mitt synfält. Hur hade jag kunnat göra så mot honom? Mot Daniel? Jag kom på mig själv med att nästan be, det var som ett mantra i mitt huvud: Snälla, snälla, låt mig inte ha förstört allting nu, snälla…
Jag svängde in på den lilla steniga backen som ledde ner till sjön. Där fanns ingen egentlig strand, bara en smal strimma grus ett tjugotal meter längs sjöns kant, och en liten, relativt nysnickrad brygga. Ändå var denna plats fullpackad med badande under de varma dagarna. Daniel satt hopsjunken vid vattenbrynet med huvudet nedsänkt. Moppen stod några meter längre bort, lutad mot en björk. Medan jag klev av cykeln tänkte jag att Daniel måste ha hört mig när jag kom. Ändå satt han lika stilla som förut, som om någon hade fått för sig att resa en staty av honom på den lilla stranden. Hur fan skulle jag lyckas med det här? Jag bestämde mig för att det enda jag kunde göra var att försöka, och började tafatt förflytta mig ner mot honom. Väl därframme sjönk jag ner bredvid Daniel, ganska nära men inte så nära att han skulle känna sig hotad. Ändå kunde jag nästan känna värmen han utstrålade, och jag insåg att om inte det här gick vägen skulle jag tvingas förstå den sanna innebörden av det som kallades vinter. Sakta lyfte jag min blick mot Daniels ansikte. Tanken på att det var jag som orsakat de sårade skuggorna i hans ögon fick mitt hjärta att vilja sprängas av skuld och ånger.
”Hej…” sade jag, med en röst som jag inte riktigt tyckte tillhörde mig.
”Hej, din idiot.” sade Daniel, men sedan log han svagt, och jag tror aldrig att jag blivit så tacksam för någonting i hela mitt liv. Jag skrattade till och fångade försiktigt upp en slinga av hans blonda hårsvall, smekte den mellan fingrarna. Daniel suckade, som om han längtat efter just det.
”Jag trodde att det var game over. Allvarligt.”
”Game over?”
”Ja. Så som du höll på trodde jag att du aldrig ville se mig mer. Jag säger inte att jag själv var så jävla snäll…”
”… alltså, förlåt…”
”Tio gånger räcker. Jag tror dig. Du är ju här.”
”Heh, bror din bankade vett i mig.”
Daniel började skratta så att hans huvud studsade mot min mage där han låg, och jag kunde inget annat göra än att stämma in med honom. Hur länge vi hade suttit där vid sjön visste jag inte, men jag brydde mig inte, för allt var som det skulle igen. Daniel reste sig upp och satte sig bredvid mig, fortfarande skrattande.
”Den människan kan förvrida huvudet på folk. Jag förstår inte hur han gör.”
”Jag känner mig inte ett dugg förvriden.” sade jag, Daniel märkte allvaret i min röst och tystnade.
”Jag är bara kär…” viskade jag, och längre hann jag inte förrän hans läppar hittade mina och jag översköljes av den bästa känslan jag visste. Känslan av Daniels läppar under mina, i min mun, mot min hud. Hur hade jag någonsin kunnat tro att jag skulle kunna leva utan det här? Daniels starka armar runt mig, mina fingrar som ville bygga bo i hans hår. Sakta mynnade kyssen ut, och vi bara satt där och såg på varandra.
”Så, vad gör vi nu då?” sade jag.
”Med vadå?”
”Världen och det.”
Daniel skrattade till. ”Jag hade faktiskt tänkt ut en grej…”
”Vad då?” sade jag och flinade. När Daniel lade på det där finurliga leendet blev jag alltid galet nyfiken.
”Det är en överraskning. Det jag kan säga är att du bör gå på min kusins födelsedagsfest på lördag, annars kommer du att ångra dig…” Daniel smekte förstrött med fingret längs mitt lår, ”eller i alla fall kommer vissa delar av dig att göra det.”
Lördagskvällen bjöd på tunna molnstrimmor som fick den nedgående solen att kasta ett suddigt ljus över Angelica Sjömarks tomt. Tomten i fråga låg jäkligt snyggt, tänkte jag för mig själv där jag var på väg upp ifrån vägen och busshållplatsen. Grusgången som ledde till huset låg i en svag backe, och bakom den nybyggda, vitmålade villan på kullen skymtade jag blänk från den förbiflytande älven. Ett par stora lövträd ramade in trädgården, och jag undrade varför jag inte varit här tidigare. Inte nog med att stället var snyggt, det var även en perfekt plats för en fest. Att det faktiskt pågick en fest redan gick inte att ta miste på, Madonnas nyaste pumpade redan ut genom springorna, och när jag kom närmare hörde jag prat och skratt. Full av nyfikenhet och förväntan klev jag upp för trappan till verandan och satte tummen på ringklockan. Efter en stund öppnades dörren, och jag förstod direkt att detta måste vara Angelica, Daniels kusin. Hon var kort, säkert två huvuden kortare än mig, men mitt första intryck var ändå att detta var en tjej man inte satte sig på. Hon bar röda pumps, gula strumpbyxor och en kjol som var brokig i alla tänkbara färger. Toppen var svart med tunna axelband och en regnbåge tvärs över brösten, och hennes öron pryddes av fler ringar än jag kunde räkna. Hon hade samma blå nyans på ögonen som jag lärt mig älska genom Daniel, men håret var kortklippt och färgat i en sockervaddsliknande rosa färg som kröntes av en rand med blond utväxt. Hon synade mig några sekunder med en rynka mellan ögonbrynen, men sedan sken hon upp och log ett stort leende.
”Ah, det är Tobbe, eller hur? Danne sa att du skulle vara het.” flinade hon, och innan jag riktigt hann svara hade hon huggit tag i min arm, dragit in mig i hallen och slängt igen dörren efter oss.
Den stora villan var full av folk, både i min ålder och lite äldre, men jag kände inte igen någon av dem. Detta skulle dock inte visa sig vara något problem. Efter att ha lämnat mig en kort stund i hallen för att pipa iväg ut i köket, serva några killar med öl och fnittrande pussa en mörk tjej på munnen, återvände Angelica ut till mig visade in mig i vardagsrummet och presenterade mig för sina vänner. Hela hennes gymnasieklass från Samhäll-Kultur var där, och innan jag visste ordet av satt jag i en soffa med en öl i handen, skämtandes och skrattandes som om jag känt dem sedan långt tidigare. Jag hade så kul att jag blev förvånad när jag uppmärksammade att Daniel inte syntes till. När stereon hade börjat spela uppspeedade versioner av de senaste radiodängorna och dansfebern hade brutit ut haffade jag tag i Angelica och halvskrek min efterlysning i hennes öra. Hon flinade bara hemlighetsfullt och skrek tillbaka att han skulle komma snart. Med nyfikenheten ännu mer upptrissad släntrade jag ut på terrassen som vette mot älven. Jag tänkte ta en cigg men hamnade ganska snart i en djup, politisk diskussion med en lite äldre kille som var en av de som också tog en paus från hettan. Solen var nästan helt nere nu, och syrsorna spelade i bladverket. Jag kunde inte förhindra den varma spänning som höll på att övergå i alarmerande upphetsning, och jag undrande hungrigt när Daniel äntligen skulle dyka upp. Till slut blev det trist att stå där ute så jag anslöt mig till de andra och ställde mig att titta på brädspelsturneringen borta i soffgruppen. Jag var mitt i ett skratt när min blick, som lojt glidigt över rummet, fastnade på gestalten, eller ännu bättre, uppenbarelsen som stod i dörröppningen, alldeles nära och betraktade mig.
Det var Daniel, men jag hade aldrig sett honom så här. Faktum var att mina knän ville vika sig bara av att titta på honom. Daniel stod bekvämt lutad mot dörröppningen med armarna i kors. På fötterna hade han oknutna svarta kängor, och de slitna, blekblå jeansen var trasiga i knäna och lite överallt, så att jag kunde skymta hans heta, porslinslika hud. Jeansen hängde perfekt vid höfterna, kanske lite för lågt för att min förstånd skulle kunna bevaras, och längs hans länder stack något svart och åtsmitande upp. Den tajta, V-ringade, svarta toppen smet åt längs hans vältränade torso, och där den nådde upp till armarna gick den över i ett finmaskigt nät som kramade varje muskel. Till och med hans händer var vackra, där nätet tog slut och bildade fingerlösa handskar så att de svartmålade naglarna kunde skina i all sin prakt. Daniels hår var blont silke, det flöt ner och nuddade hans axlar, och den blå glansen i hans ögon inramades av kolsvart kajal. Jag tror aldrig att någons blick har påverkat mig så som hans gjorde då. Hela Daniel osade sex, det var någon av en prostituerads koketthet över honom, hans läppar lätt putande, och där han stod förtärde han mig med blicken, sakta och brännande… Detta var Daniels överraskning, uppfyllandet av en av mina hetaste fantasier… Jag lade vagt märke till att flera av killarna som passerade mellan mig och Daniel gav honom uppskattande, nästan trånande blickar. Jag svalde hårt och den sprängande trångheten i mina byxor fick mig nästan att tappa andan.
Tiden stod stilla där ett ögonblick medan Daniels brännheta blick borrades in i min. Sedan flinade han, knyckte lätt på nacken och släntrade in bland folket i det nu skumt belysta vardagsrummet, lät sig uppslukas av den dunkande musiken och skrattet. Han gick sakta, nästan dansade till tonerna av j-rocken som någon hade slängt på. Han var fullt medveten om att mina ögon var som fastnaglade vid hans häck, och om jag inte misstog mig så putade han lite extra med den. Plötsligt kände jag hur någon knuffade till mig lätt i ryggen. Jag vände mig om och stirrade dumt på Angelica som stod bakom mig. Hon bara flinade, ännu bredare än Daniel, och viftade med handen som för att uppmuntra mig att följa efter honom. Jag gav henne en tacksam tumme upp. Sedan vände jag mig om och började tränga mig fram bland de dansade kropparna, efter Daniel. Eftersom jag inte såg honom någonstans bland de dansande antog jag att han gått någonstans åt terrassen till. Den svala kvällsluften var en lättnad mot mina dunkande kinder, men den skulle visa sig vara kortvarig när jag skymtade två sammanslingrade kroppar som befann sig i soffan som stod i det mörkaste hörnet. Av deras stön att döma var de båda killar, och en stöt av kåthet flammade upp i mitt skrev igen, så starkt att jag nästan snubblade ner för trappan mot trädgården. Fan, så mycket jag ville ha Daniel… och där var han. Han stod på gräset, lutad mot den tegelmur som utgjorde terrassens avslut. En cigarrett glödde i hans högra hand, och i den skuggiga trädgården var den en ensam ljuskälla. Daniels ögon slöts som i njutning medan han sakta blåste ut röken. Jag log snett och ställde mig också mot muren, för nära Daniel för att man inte skulle tro att något var i görningen. Syrsornas spelande var högre nu, och från festen hörde jag ”Tainted Love” spelas, avlägset, som i en dröm.
”Har du eld?” sade jag hest medan mina ögon försökte ta in så mycket av Daniel som de bara kunde. Daniel släppte plötsligt cigaretten till marken och krossade den betänksamt under sin ena känga.
”Det beror på…” mumlade han och reducerade avståndet mellan oss till endast några centimeter. Sakta lät han sin hand glida längs min nacke, ner över bröstet, till magen och till slut till min stenhårda jeansbula, där han lät sina fingrar stanna, lätt tryckande på ett sätt som gjorde mig halvt galen. ”…vart du vill ha den.”
”Hur mycket?” sade jag ansträngt medan mina höfter ville skjuta fram av sig själva, jag ville, behövde ha friktionen från hans hand... Daniel bara skrattade lågt och lutade sig närmare mig. Hans heta andedräkt spelade mot min halspulsåder, och jag flämtade till när jag kände hans bultande hårdhet mot mitt lår.
”Det kan vi diskutera senare. Följ mig.”
Om inte Daniel hade tagit med mig dit hade jag aldrig kunnat gissa att det låg där. Det åttakantiga lusthuset låg längst ner på tomten, inte alls långt från vattnet, nästan helt dolt bakom en dunge med ungbjörkar. Ett svagt sken av värmeljus dansade mot fönsterrutorna och fick Daniels hud att skina när han närmade sig dörren. Han log förföriskt mot mig och höll upp den medan jag febrigt snubblade in. Min första tanke var om hur perfekt det var. Lusthuset var precis stort nog för att inte kännas för trångt åt två personer. Varje vägg kantades med en smal bänk, men i mitten av rummet fanns en ganska stor yta med golv. Över de ljusa plankorna låg en tjock skumgummimadrass med ett blekt rött överdrag. Minst tio värmeljus i olikfärgade glasbehållare stod utplacerade på bänkarna, och på en av dem anande jag en liten flaska samt ett annat suspekt föremål, avlångt och lila… Daniel stängde dörren bakom oss och lade på en liten hasp. Sedan sparkade han av sig kängorna och slog sig ner på madrassen, med benen precis så brett isär att det var obscent. Hans ögon tittade upp mot mig, glansiga och stora, och till och med hans läppar verkade vara svullna av upphetsning.
”Så… vad kan jag stå till tjänst med?” frågade han sammetslent medan han smekte min kropp med blicken.
”Sug av mig…” mumlade jag, men det lät mer som ett stön, och så kåt som jag var så var jag förvånad att jag lyckats få fram något överhuvudtaget. Daniel reste sig på knä och hakade fast sina fingrar i linningen på mina trånga jeans.
”Med nöje…” viskade han medan hans fingrar sakta vandrade fram till blixtlåset. Han drog ner det och hasade ner jeansen så att fick fri tillgång till mitt hårda stånd. Han lade sina läppar runt konturen av mitt ollon, fortfarande med mina kalsonger emellan och blåste ut en hård pust av het luft. Jag flämtade till när hettan spred sig som en löpeld och trasslade in mina fingrar i Daniels hår. Han fortsatte med sin tortyr ända tills tygområdet vid mitt ollon var blött av försats.
”Du… retas…” stönade jag, men jag fick bara ett flin av Daniel. Plötsligt drog han ner även mina boxers, och innan jag hunnit reagera hade han sträckt ut sin tunga och doppat den i försatsen som sipprat ut ur min springa. Han slickade långsamt i sig den klara vätskan som om den vore den mest delikata dessert, och jag fick använda hela min viljestyrka för att inte tvinga in min kuk i hans mun…
”Du smakar så… gott… får inte… nog…” mumlade Daniel mellan varje slick innan han slöt ögonen och äntligen inneslöt mig i värme. Han förvånade mig genom att ta så mycket av min kuk att hans näsa nästan stötte i mitt könshår. Synen av min hårda, nu hala kuk som gled in mellan hans läppar kombinerat med de jamande stönen från hans hals… det var himmelen, eller helvetet, jag brydde mig inte, jag var förlorad i det… Utan att jag kunde kontrollera mig själv började jag knulla Daniels mun, han gav mig en skälmsk blick och lät mig göra det, spände sin tunga så att den strök över mitt ollon vid varje drag…
Vid det här laget var jag glad att vi befann oss långt ifrån huset. Flämtande stön spillde över mina läppar medan min takt ökade allt mer. Daniel grep tag i mina höfter i sin iver att dra mig djupare, hårdare… Plötsligt kände jag hur pulsen bultade för hårt och att jag var påväg över kanten. Med en nästan omänsklig viljeansträngning tog jag tag i Daniels axlar och höll honom stilla medan jag drog ut min kuk ur hans mun. Den bultade plågsamt och för en stund trodde jag att jag skulle svimma av kåthet. Jag flämtade som om jag glömt bort hur man andades och sjönk ner på knä mitt emot Daniel. Han såg lite besviken ut och slickade noggrant upp en sträng av försats och saliv som runnit längs hans haka. Hans hår var lite mörkare vid tinningarna, och de röda fläckarna på hans kinder avslöjade att han var minst lika kåt som jag.
”…och nu?” viskade han med ett nästan omärkligt darr på rösten, och jag märkte hur hans fingrar nästan inte kunde hålla sig ifrån att röra vid bulan i hans egna jeans. Jag kastade en blick på flaskan och det avlånga föremålet på bänken. Daniel mötte mina frågande ögon med ett snett leende.
”Jag är din egna lilla hora nu, jag gör precis vad du vill…” viskade han och jag var nära att komma bara av att höra de orden. Blodet dunkade i mina tinningar som feber och den heta spänningen i det lilla rummet liknade inte något annat jag tidigare känt.
”Gör dig klar.” viskade jag hest och Daniels leende blev bredare.
”Jag älskar när du ger mig order…” viskade han och lutade sig sedan bort mot bänken där han fångade upp de två föremålen. Som förhäxad såg jag på medan Daniel gled ur sina jeans, retsamt och sakta, för att avslöja de svarta stringkalsonger han hade på sig. Hans blick vek aldrig från min medan han smekte sig själv förstrött ovanpå det trånga tyget. Den plågsamma behandlingen fick både honom och mig att flämta. Till slut avlägsnade han även kalsongerna och befriande sitt värkande stånd. Jag satt i flera sekunder och försökte hindra mig själv från att dyka på honom och äntligen få känna hans kuk i min mun. Daniel öppnade glidmedelsflaskan och smorde in vad jag nu hade förstått var en lila yellydildo. Nu lite darrig av kåthet ställde han ifrån sig flaskan, lade sig bekvämt tillrätta på madrassen och lät sin ena arm stödja honom för att inte förlora ögonkontakten med mig. Han särade på benen och lät den hala dildon först glida längs hans kuk innan han med ett kort stön placerade den mot sitt hål. Sakta började han knulla sig själv, hans rosa lilla hål vidgades allt mer medan det tog emot mer och mer av den hala dildon… Det smackande ljudet var för mig som hypnos, med en våldsamt uppkåtande twist. Daniel stönade nu, lågt och utdraget varje gång dildon gled in i honom… och hela tiden såg han på mig. Han var verkligen min, han gjorde det här för mig… Mina ögon rusade över hans kropp, från dildon i hans hål till försatsen som droppat över hans mage, till hans bröstvårtor som nu syntes hårda under det svarta, tajta tyget… Jag ville runka, så fruktansvärt gärna, men jag visste att jag skulle explodera direkt om jag så mycket som rörde mig själv.
Plötsligt drev Daniel dildon in djupt med ett långt drag och kastade huvudet bakåt.
”…knulla… mig…” stönade han lågt och när han på nåt mötte min blick glänste hans ögon av ren desperation. Då brast det för mig. Jag kastade mig framåt mot honom och slet ner jeansen och underkläderna på vägen. Jag motade bort Daniels hand från dildon, men kunde inte motstå att pumpa några sista drag med den innan jag lät den glida ur. Daniel suckade av frustration när dildon lämnade honom, men sucken övergick snart i en förvånad flämtning. Jag hade lagt upp hans ben på mina axlar och smekte nu hans plågsamt ignorerade kuk så sakta jag förmådde, medan min tunga dansade från Daniels pung ner till hans öppning. Sakta lät jag min tunga cirkla runt det lilla, uppmjukade hålet, innan jag skoningslöst spände den och körde in den så lång jag kunde. Daniel stönade högt och hans fingrar grävde sig in i madrassen. Han smakade rent och sött av det smaksatta glidmedlet och medan jag långsamt tungknullade honom kändes det som om jag kunde göra det här hela natten, med Daniels desperata stön som musik i mina öron… men tydligen hade han andra planer. Plötsligt hävde hans sig upp på armarna och grep tag i min axel. Jag hade aldrig sett Daniel så kåt som han var då, hans blå ögon liknade inte längre sommarhimlar utan pooler av glödande elektricitet.
”…klarar… inte mer… ta mig!” kved han och detta var en bön jag inte kunde stå emot. Jag reste mig på mina darriga knän, grep tag om Daniels höfter och gled in i honom med en enda lång stöt. Daniel föll tillbaka mot madrassen och bet runt sin egen knutna hand för att inte ropa rakt ut. Vi började en ojämn takt, jag klamrade fast mina armar runt Daniels lår och knullade honom, begravde min hårdhet i hans ivriga, trånga hetta…
”Ta… ut den. Jag vill… höra dig…” väste jag och Daniel lydde, lät istället handen gripa tag i madrassen för att få stöd. Min högra hand slöt sig runt Daniels kuk och började pumpa som om det inte fanns någon morgondag.
”Ahh-hha, Tobbe... knulla mig, knulla mig hårt…”
”Du är… mhhm, s-så tight, så skön…”
”H-hårdare… jah-hmm, jag… jag…”
”Till… sammans… ahh, snart…”
”Mh-mm, jag…”
”…nu!”
”Ahhh… fuck ja, fuck… ahhh-haaa!”
Jag vet inte hur länge jag hade legat ovanpå Daniel med talförmågan utraderad när jag äntligen landade igen. Jag såg ner på den fortfarande flämtande blondinen under mig. Kajalen hade runnit och blandat sig med svett, och ändå var han det vackraste jag någonsin hade sett. Daniel log och drog tillbaka en slinga av hår som lagt sig över mitt ansikte.
”Grattis på tvåmånaders-dagen.” viskade han och jag kunde inte motstå att kyssa honom, djupt och länge. Trots att det nu var ett tjockt lager imma på rutorna började det bli kyligt i det lilla lusthuset igen, men Daniel halade fram ett duntäcke från en låda under en bänk och draperade det över oss. Jag lade mig tillrätta bredvid honom med hans hand i min och bara njöt av den kärlek och samhörighet som jag kände till honom just då. Det var en sån där känsla av att man var oövervinnelig, en känsla av att allt, äntligen, är som det ska vara. Daniel hade just uppfyllt min fantasi, och ändå var han fortfarande där… Som en dröm man aldrig behövde vakna ur.
”Vet du?”
”Vadå?”
”Du är fan expert på presenter.”
”Tycker du att det här var bra? Vänta bara tills du fyller år…”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag har säkert läst dina noveller tjugo gånger, och de är lika bra varje gång!
Är grymt avundsjuk på dig för att du skriver så bra!!! :D
Du skriver väldigt, väldigt bra!!! En liten nyfiken fråga bara: Tänker du skriva mer om Robin, eller är hans roll helt överspelad? Skulle vara kul att veta vad som händer med honom också, tillsammans med Daniel och Tobbe naturligtvis, eller åtminstone så att de får reda på hur hans intresse för händelsen i duschen utvecklas på sikt... Bara ett litet förslag som du kan utnyttja om du skulle känna för det.
du skulle vara
Men den här skulle kunna vara skräddarsydd efter mina önskemål... Daniels överraskning, alltså de där kläderna och svartmålat runt ögonen; extremt tändande. Den lilla detaljen med musiken, rock och j-rock, perfekt sexmusik. Sexleksaken, nice... Börjar kännas fånigt med idel hyllningar, men du skriver ju så himla bra och realistiskt med sjukt tändande små detaljer och allt. Perfekt :)
Är bara lite nyfiken, Sigurd: vilket annat ställe har du kommenterat mig på? :)
Ett härligt återseende. Har verkligen saknat dina noveller!!
Hej! Måste passa på att berömma dig här också även om jag redan kommenterat ditt alster på annat ställe.
Du har ett sådant fruktansvärt flyt i hela texten! Dina beskrivningar av sex är så naturligt målande och erotiska utan att kännas fåniga eller styltiga att man går loss stenhårt trots att man är gammal inbiten vaniljhetero...
Hade varit kul att läsa något ur ett kvinnligt perspektiv....
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
jag älskar denna, helt underbar läsning så fint skriven