Sagan om en stark kvinna del 1
Författare: Billy Jean Datum: 2007-02-11 03:44:41
Kategori: Kinky och Första gången
Läst:
23 632 gånger
Betyg: 2.4 (10 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Pelle var en käck ung man i sin bästa ålder. Han hade nyss tagit studenten och strålade härligt med sitt goda självförtroende och av det rena barnets glädje! Ja, i sin vita kostym och med sina stora blomfång hängandes om halsen (han hade ju nyss tagit examen)var han en fröjd att beskåda! Vår yngling var sannerligen en mycket prydlig, vitklädd och oskuldsfull ung prins där han nu stod. Öppen för livet och vidöppen för alla härliga flickor som svärmade, bubblade, ja, rentav kokade i hans inre, och omkring honom.
På stranden om sommaren fann han dem invirade som små ljuva kokonger i sina svettfuktiga badlakan, om vintern klädda från topp till tå i de allra senaste och nättaste kreationerna från de stora fina köpevaruhusen. Pälsar, och bomullsvantar, nagellack och näpna små lackskor! Nu fanns de omkring honom, de fanns i hans sfär. Glatt fnittrandes och intensivt kramandes i den glädjeyra som uppstår vid dylika tillfällen. Små väna meddelanden skulle ristas in med fin spritpenna i de dyra examenshattarna, blomfång skulle delas ut, tas emot och någon gång vissna.. Pelle var yr i sin extas, någonstans framför honom, mitt i allt detta gröna, tänkte Pelle, finns äntligen friheten! Full av hopp och tillförsikt tänkte han att nu, nu var han till sist en man ändå! Hans kuk hade vuxit med en väldig fart det senaste året och den hängde slapp och blodfylld innanför hans vackert skurna kostym byxor, varje gång den sladdriga, äckliga, stora lemmen kraftfullt reste sig ur sin vila mellan de båda pungkulorna förnam Pelle att han med sjumila kliv närmade sig den förestående Friheten!
Ingen bland de församlade nere på skolgården hade lagt märke till kvinnan som på avstånd betraktade dem, allra minst Pelle. Intet ont anandes firade han helt bekymmersfritt, glammade och tog för sig. Han fyllde sitt glas med någon dryck ämnad för de vuxna (han var ju vuxen nu!), gång på gång, på gång. Stark och tålig som han var bekom honom inte de modigt tilltagna glasen nämnvärt… Han frossade och flirtade djärvt med de många honorna i sin klass.
Kvinnan på kullen gillade inte alls vad hon såg då hon förstod vad Pelle egentligen behövde. Hon förstod Pelle på ett sätt inte många andra gjorde… Hon visste nämligen vad den unge Pelle egentligen behövde här i livet, för utan en stark kvinnas vägledning tänkte hon, var inte Pelle något annat än sin egen snopp. Han behövde tuktning, vett och reson! O, som hon hade väntat på denna dag! Hon kom att tänka på den metafor som ligger fördold i äktenskapsceremonin: Brudens fader för fram bruden till altaret. I det ögonblick hon släpper sin faders hand omfamnas hon av sin man och därmed av äktenskapets hela trygghet. Den enda friheten i hennes ynkliga liv finns förborgad i det korta ögonblick hon varken håller sin far eller brudgum om livet.
Idag var rollerna följande, resonerade den ståtliga kvinnan: Pelle var bruden, skolan hans fader och hon själv “äktenskapet”, hans nyvunna frihet var lika falsk och sövande som den olidliga hettan denna kvalmiga dag i Juni tänkte hon leendes.
Planen var noga genomtänkt, då Pelle tågade ut från skolan med sina käcka kamrater skulle han mötas upp av den gnistrande svarta limousinen. Flaggorna med hans namn skulle antyda att limousinen var ämnad enbart för honom, och att det var i den han skulle få göra sitt segertåg genom den lilla staden, skulle Pelle ta för givet.
Hon skrattade kyligt när hon begrundade Pelles kommande öde. Den vackra kvinnan kom nästan på sig med att känna skuld inför det som väntade denne stolte yngling. Men lika flyktig som känslan av skuld hade varit, lika självklara tedde sig nu argumenten. Han behövde trots allt hennes vård, och allt det stygga hon ville honom var ju endast för hans allra, allra bästa!
Det lyste i blåa ögon vid anblicken av den stora och glansiga maskinen. Ingen annan skulle få åka så fint som Pelle! Han tyckte sig nästan kunna skönja avundsjukan hos sina små söta vänner, den sågs i dem när de såg på den svarta limousinen. Lika äckligt uppblåst och stolt som den löjligaste påfågeln var den unge prinsen när han nu steg in i lyxen. Chauffören stängde dörren med en smäll.
Synen som mötte vår lille prins var allt annat än det han tänkt sig. Tryggheten han väntat möta sig där i baksätet tog sig uttryck i alla hans väna syskon, två bröder och en syster.
Tryggheten uteblev dessvärre då det vår hjälte förväntat sig skulle vara tre bara var en, det var inget av hans syskon utan istället en fullvuxen kvinna. Hennes omedelbara skönhet slog honom med en kraft och skärpa klarare än rött blod, ja större än något han mött i hela sitt liv. Hennes ögon var blå, kalla och döda, isande men på samma gång mer levande än bäcken om våren. Varje linje i hennes leende blodröda mun talade om stränghet och disciplin, om aga och tukt. Men där fanns på samma gång det grovt syndiga och det fylliga. Dessa läppar kunde i ena ögonblicket överträffa den mest mjuka kuksugerska för att i det andra ge uttryck åt sann makt i form av svidande spottloskor. Ansiktet var blekt och ägde skarpa linjer helt enligt det gyllene snittet. Huden verkade mjukare än siden och hennes blänkande tandrad vassare än kristall. Det blonda hårsvallet berättade om vildhet och grymhet.
Hon var klädd i följande: Högklackade snörskor i lack, en glänsande plastisk kjol som gick högt över magen för att ,som ett slags kompensation, abrupt sluta högt över hennes knä. Prydligt instoppad i kjolen såg han ett slags blus som inte tycktes vara till någon som helst nytta. Den frestade intill skam med sina svarta spetsar och sitt osynliga sidentyg. Innanför detta vilda plagg kunde han tydligt urskilja två par fasta och fylliga bröst, syndigt vita och med stenhårda bröstvårtor stickandes honom i synen. De två brösten ramades vackert in av två hängslen.
Allt detta registrerade Pelle under bråkdelen av en sekund, han kände sina kinder fyllas av blod, öron blossande varma och ett ihärdigt dunkande över pulsådern för att hastigt och ohjälpligt fyllas av insikten: Han var kär.
Varelsen som uppenbarades inför hans ögon hade inte sagt ett ord, men känslan gick inte att fly. Kär kan då knappast vara ord nog för att bäst beskriva det Pelle nu kände: han var mer än kär, bortgjord, ja upp över öronen förälskad!
Ifall någon vid denna tidpunkt hade berättat för Pelle om ens ett uns av de tider som nu komma skulle hade han antagligen rusat hals över huvud, i skräck och i terror, från den eleganta bilen. Han hade sprungit och, sprungit enda hem till mamma för att där gråta ut, lycklig över att ha undsluppit ett öde som skulle beröva honom allt av stolthet och självrespekt, ett öde som skulle tvingat honom till total och oåterkallelig underkastelse, år av hopplös och obesvarad kärlek såväl som en skoningslös kroppsaga.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Sagan om en stark kvinna del 2 | BDSM | 3.7 | 21/3-07 |
| Sagan om en stark kvinna del 1 | Kinky | 2.4 | 11/2-07 |
vänta fem dagar.