Monstret i garderoben
Författare: fantiserande pojke Datum: 2007-01-05 07:12:24
Läst:
19 171 gånger
Betyg: 2 (2 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
** I denna novell har jag exprimenterat lite med lite dramatik och oväntade
** vändningar, det kanske inte hör hemma i sexnovellvärlden, men det är väl
** värt att prova. Här är lite spännande, upphetsande läsning.
- - Monstret i garderoben - -
Förskräckt drog Annika täcket över hela sin nakna kropp, kröp ihop och blundade.
Spetsade öron lyssnade efter minsta lilla antydan till ovanliga ljud, ljud
som inte hörde hemma i hennes sovrum. Det knarrade till från garderoben. Annika
frös till av skräck, det är inte inbillning, någonting finns i garderoben.
Spännd till max glipade hon försiktigt på täcket för att om möjligt få en
skymt av det detta väsen som bosatt sig i hennes garderob. Den svarta glepan
till garderoben blev mindre och större i en långsam takt, nästan som att
garderoben andades. Och nu när hon tänkte på det så hörde hon faktiskt ett dovt
andningsljud.
Nej nu bestämmde annika sig för att ta sig samman, hon intalade sig att
hon faktiskt var 15 år och att det trots alla intryck inte finns någonting
i garderoben. Det farbror Ivan berättat i morse var bara sagor. Elaka Ivan,
varför ska han skrämma upp mig så?
*I morse*
"Farbror, jag tror det var något i min garderob igår natt!" Hade hon sagt
i hopp om sympati från Ivan's sida. Han såg lite förskräckt ut och sade:
"Nämen Annika, är inte du lite för stor för sådana griller?". Annika skämdes.
"Jamen det kanske var något djur då?" försökte hon desperat för att han
skulle tro henne. "Jo det kan det iochförsig ha varit... " det lät som
att han tänkt säga mer men ångrade sig. "...men det kan ha varit..."
Annika log intresserat och gestikulerade honom att fortsätta. Ett konstigt
leende föll över Ivan's ansikte när han började berätta. "Jo förstår du Annika,
det finns en gammal historia som min morfar berättade för mig när jag var
liten. Jag trodde förståss att han gjorde det för att skrämma mig, men i
vissa nätter har jag haft mina tvivlostunder. Han berättade för mig att
djävulen ibland skickade ut demoner till människornas värld för att få
dem att synda. Demonerna gömde sig ofta i garderober och lurpassade på
barn medan de sov. Tänkte barnen syndiga tankar kröp demonen fram för att
ta med barnet till helvetet."
Annika lyssnade med förfäran på denna hämska berättelse, hon trodde vartenda
ord. "Men kan inte gud skydda mig?" frågade hon. "Nej, när demonen väl valt
ut sitt byte kan inte ens gud hjälpa dig, men det finns ett knep..." "Demonen
måste se dig i ögonen för att kunna ta med dig ner"
Allt stämde in, för visst hade hon legat där naken på sängen och tänkt
syndiga tankar. Hon hade tagit på sig själv. Och ljuden från garderoben
var inte inbillning, hon hörde dem fortfarande. Men hon kände sig ändå säker.
Så länge hon blundade kunde den ju inte göra något mot henne. Plötsligt
kände hon mod, hon ville utmana besten, håna den för dess maktlöshet, ge
tillbaks för att den skrämt henne. Täcket kastade hon ner på golvet brevid
sängen och blottade sin unga hud. Hon låg och väntade med alla sinnen
på högspänn. Hon slöt ögonen och började om med sin avbrutna aktivitet.
Sakta började lustens glöd åter sprida sig över hennes kropp. Hon blötte fingret
i munnen och pillade sitt lilla bär som svällde av beröringen. Med sin lediga
hand smekte hon sin kropp, strök över kinden, över halsen, ner över bröstkorgen,
klämde försiktigt på sina nyutvecklade bröst. De var fasta, men inte så stora.
Hon smekte sig efter magen och ner över sin runda höft. Hon lade in handen
under rumpan och klämde.
Det fick henne att tänka på den gången drängen hade
gjort just så. Visst tyckte annika om det, men pappa råkade se det. Drängen
fick en blåtira och blev förpassad till en annan gård. Stackarn, annika hade
velat göra de saker han berättat om. De där syndiga sakerna. Han ville in i henne
hade han sagt, han ville se henne naken. "Om han bara var här nu!" tänkte hon.
Plötsligt hördes en gnällande från garderobsdörren. Annika stelnade till.
Nu kom den, besten som farbror Ivan talat om, demonen. Ett efter ett hördes
tunga men försiktiga steg närma sig sängen. Ett flåsande andetag. Hon blundade hårt.
Vad hade hon gevit sig in på? Hon kände närvaron, närvaron av något mörkt och ont.
Det kändes som att den lutade sig över henne. Den stora besten. Den hade känt
hennes syndiga tankar och tänkte nu hämta henne. Annika ryckte till och pep när
en iskall hand lade sig på hennes mage.
Den strök sakta fram och tillbaks. Annika vågade inte röra sig. Handen strök
upp över hennes ena bröst och klämde. Handen kändes grov och stor. En andra
lika kall hand lades på hennes ena lår. Sakta vandrade den mot henne sköte.
Väl vid skötet omfamnade handen hennes kön totalt. Den klämde på venusberget.
Den sköt undan Annikas lilla hand som legat där. Hon blundade jättehårt.
Det här hade hon inte tänkt på, demonen kunde inte ta henne till helvetet, men
den verkade nu istället hjälpa henne att synda. Denna tanke skrämmde henne,
men samtidigt flammade hennes glödande lust upp.
Handen vid hennes kön började pilla hennes klitoris. Den andra handen klämde
fortfarande på hennes bröst. Annika klämde på sitt andra bröst. Hon njöt
faktiskt av denna beröring. Att denna onda tingest kunde göra henne så gott.
Hennes andetag blev tyngre, vilket hon hörde att hon inte var ensam om. Hon
kände en bestens varma fuktiga andetag mot sin nakna hud. Plötsligt släppte
de kalla händerna henne, varpå en hennes sköte mötte något glödhett och vått.
Annika vred sig av njutning. Hennes lilla svullna bär blev insmort och polerat
likt den finaste guldklimp.
Det dröjde inte länge förän också den nya behandlingen ersattes, av något
stort och varmt. Det stora tryckte mot hennes sköte, nosade omkring och
lirkade sig in. Hon särade på benen för att göra sig mer åtkomlig. Sakta
sjönk den stora saken in i henne, det spände ut henne. Det gjorde lite ont.
Likt en orm slingrade sig det längre och längre in i henne. Hon kände sig
alldeles full av den. Som om den fyllde upp hela hennes insida, men ännu
längre in sökte den sig. Hon tog tag i sängstolparna och klämde på dem hårt
för av njutning och smärta. Där tog det stopp. Någonting hårigt tryckte mot
hennes bara sköte.
Varelsen böjde sig fram över henne och omfamnade henne.
Hon kände grova armar om sig, en hårig bringa pressade henne ner mot sången.
Häftiga andetag flåsanden och stön kastades över hennes ansikte medan ormen
gled in och ut ur henne. Hon njöt, vem kunde ana att det var så härligt att
synda. Hon stönade och vred sig under den tunga varelsen som pumpade in och
ut ur henne i stegrande takt. Den smekte hela hennes innandöme med sin jättelika
orm. Den slingrade sig hänsynslöst runt i henne och tryckte på hennes känsliga
punkter. Den smordes av annikas osande safter.
Plötsligt överväldigades hon av en ny känsla, en underbar känsla hon bara
kunnat drömma om. Besten kramade om henne med frustande stön och tycktes
pumpa in i henne med all sin kraft. Efter en sista färd in i henne spydde
ormen ut en glödhet vätska i hennes sköte.
Annikas kropp spändes som aldrig förr och hon vred sig demonens tunga kropp.
Hon släppte sängstolparna och kramade om monstret för allt hon var värd. Rev
det över ryggen, slickade dess bringa. En våg av extremt välbefinnande sköljde
över lilla annika. Hennes sköte var nu proppfyllt av den varma vätskan som
packades av ormen som fortfarande tycktes vilja ännu längre in i henne. Vätskan
ipprade ut ur hennes sköte. Svettiga sjönk det syndande paret ihop i sängen
och flåsade.
Efter några välbehövda minuter reste sig besten och ställde sig upp. Sakta masade
den sig iväg genom rummet. Annika kunde inte hålla sig längre, nyfikenheten
besegrade förnuftet, hon var bara tvungen att titta. I månskenet borta vid
dörren stog en reslig man med ryggen mot henne. Hon blev förundrad över dess
överaskande mänskliga utseende. Den öppnade dörren. I ljuset från hallen känner
jag igen ansiktet som betraktar mig.
Annika blev överväldigad av känslor. Svek, ilska, Skam, sköljer över henne,
hon kände sig utnyttjad. Plötsligt stod allt klart för henne, och där stod han
i dörröppningen och leende begrundade sin bragd. Farbror Ivan!
Fler noveller av samma författare
Oj vad fattigt med kommentarer, såg fram emot det med tanke på en så annorlunda novell.