Bestraffning på handikapptoan

Kvinnan som stod i baren var närmare 40. Vid en ytlig betraktelse skulle hon säkert passera som 30-åring men ögonen avslöjade henne. Kroppen verkade vara i fin form och även om det var omöjligt att dra någon slutsats om de rejält upp-pushade bröstens egentliga fasthet och storlek avslöjade den generösa urringningen att huden där var len och fin. Hon var normallång och kurvig utan att kännas mullig. Ansiktet var liksom huden i övrigt något för solbränt för min smak, i alla fall med tanke på att det var februari, men två fylliga läppar kompenserade mer än väl för detta. Håret var blonderat. Även om man inte kunnat skönja den cendréfärgade utväxten vid hårrötterna avslöjade hennes vitblonda nyans á la dokusåpa henne. Klädstilen var enkel, ett par tajt åtsittande blåjeans, ett par spetsiga stövlar och en förvånansvärt anonym topp. Med tanke på hur djupt (och brett) urringad den var kom det närmast som en överraskning att det inte stod något pubertalt slagord eller någon sexvits skrivet på den.

Baren skrev jag tidigare. Det var ett sunkhak som förmodligen drog in betydligt mer pengar på pizzan, lövbiffen och planksteken än på drinkar och whisky – men visst – en liten bardisk fanns det. Där satt hon med rumpan parkerad på en barstol och drack en färgglad cider. Själv satt jag ensam vid ett bord och drack den stora stark jag redan fått in och fördrev min väntan på maten med att ömsom följa med i den italienska fotbollsmatch som visades på en tv-ruta snett framför mig, ömsom kasta behärskat kåta blickar mot kvinnan i baren.

Jag övervägde att gå fram till henne och göra ett raggningsförsök, men så började det tända till i tv-matchen och mina blickar gick mer mot tv-n än mot henne. När sedan den förmodligen olovligt unga servitrisen kom ut med min mat var kvinnan bortglömd. All uppmärksamhet gick mot fotbollsmatchen. En dryg timme senare, när jag var mätt och belåten och Juventus vunnit efter den obligatoriska tveksamma straffen i slutminuterna upptäckte jag att kvinnan var borta. Jag reste mig upp och gick iväg mot toaletten.

Det fanns tre toaletter, en herr- en dam- och en handikapptoalett. Gamla, fina, handikappsvänliga Sverige. Inte ens de rullstolsbundna förnekas rätten att bajsa efter att ha svullat i sig en calzone. Jag valde handikappstoaletten, då dessa i regel är något mer spatiösa. Mina förhoppningar uppfylldes med råge. Handikapptoan var förmodligen minst lika stor som herr- och damtoan tillsammans. Här fanns förvisso också ett skötbord och jag smålog åt den smått bizarra tanken på att en rullstolsbunden kvinna skulle komma in här för att byta bajsblöja på sitt lilla barn. Eller man förresten – vi lever ju i ett jämställt samhälle.

Jag var lite halvrisig i kistan efter den minst sagt onyttiga maten – kebabtallrik till lunch och pizza till middag är inte min vardagsdiet om man säger så – men när man är på främmande ort, i synnerhet mindre orter så har man inte alltid så mycket att välja på. Och en rejäl knullomgång i natt skulle bränna åtminstone en del överflödiga kalorier. Nåja, risig i kistan var jag och från det att jag satt mig ner på toalettstolen dröjde det inte mer än 2-3 sekunder innan jag förmodligen var ett halvkilo lättare. När jag satt kvar för att försäkra mig om att inte mer var på väg föreställde jag mig den unga servitrisen som mänsklig toalett. Bajsa henne rakt i munnen och sedan tvinga henne att slicka mig ren.

Jag skrattade åt det absurda i tanken, men det fanns ett korn av allvar i tanken. Jag tänder på att förnedra tjejer – i alla fall när det handlar om sex utan känslor – och även om jag inte har någon form av dragning åt bajs så är det svårt att föreställa sig något mer förnedrande. Bajsa ner en minderårig tjej. Kinky.

Nåja, jag tvättade händerna ordentligt, försäkrade mig om att det inte luktade om mig på något sätt och gick ut igen. Musik hördes, en instrumentalversion av Cecilia Vennerstens ”Det vackraste” över vilken en kvinna helt utan självkännedom utförde något som hon själv förmodligen trodde var sång. Karaoke. All goodwill som Japan skaffat sig genom kulturella pärlor som hentaiporr, bukkake, lolitor i alldeles för små skoluniformer, absurda sex-tv-program och den fantastiska idén att få middagen serverad på en naken flicka – all denna goodwill är bara en fjärt i luften jämfört med den kulturella skymning som karaokens spridning medfört. Tanken att fulla, talanglösa medel-Hidetoshis eller medel-Svenssons ska skråla över kända låtar är närmast vämjelig. ”Det vackraste” är för övrigt en av de finaste låtar jag vet, en låt min syster sjöng när jag och min numera exfru gifte oss och detta kändes som en personlig förolämpning.

Föga överraskande insåg jag att det var kvinnan från baren som sjöng. Det här var inte det vackraste jag vet. Det här var det vidrigaste jag vet. Jag insåg också en annan sak. Jag var tvungen att bestraffa henne. Bestraffa henne och förnedra henne. Knulla sönder hennes ändtarm och sedan bajsa i hennes mun. Det kändes som att det fanns en form av gudomlig rättvisa i den tanken – hon förpestade min tillvaro genom den skit till sång som kom ut ur hennes mun – följaktligen skulle jag förpesta henne genom att bokstavligt talat återleverera skit till hennes mun. Jag vill inte gå så långt som att säga att det kändes som en gudomlig kallelse, det vore närmast hybris – men jag hade härmed en vision och ett uppdrag. Och när det gäller sådant helgar naturligtvis ändamålet medlen. I synnerhet när min ändas mål är en kvinnas mun.

Jag påkallade servitrisens uppmärksamhet och bad henne leverera en smultroncider på min bekostnad till kvinnan så fort sången var över. Sagt och gjort, när kvinnan (blundandes!) sjungit slutraderna – mirakulöst nog utan att spräcka en enda fönsterruta – slog hon sig ner och servitrisen gav henne en cider och pekade mot mig. Jag log mot henne och höjde mitt ölglas till en luftskål och hon skålade tillbaka med ett brett leende. ’Dina tänder kommer snart inte vara vita’, tänkte jag och sprack upp i ett ännu större leende.

Om man ska förföra en karaokesjungande kvinna är det enklaste sättet att själv sjunga karaoke. Lyckligtvis kan jag sjunga. Jag säger inte att jag sjunger bra, min röst är lite för mörk för att passa snabbare låtar, men då flera i min familj sjunger i kör har jag inte undgått att få en viss skolning. Och om jag bara valde en passande ballad skulle jag nog sjunga trosorna av varenda en här på stället. Jag bläddrade i låtlistan som lagts på mitt bord. Jag funderade först på att sjunga något av Barry White eller Leonard Cohen, men insåg att min röst var tillräckligt lik rent tonartsmässigt för att det skulle märkas att jag inte alls var lika skicklig. Jag bläddrade vidare. Och så plötsligt hittade jag den. Låten som skulle dra ner trosorna på kvinnan.

Jag passerade tätt intill henne när jag klev fram mot scenen. Hon doftade aningen för mycket parfym. Jag greppade mikrofonen och vände mig mot henne.
”Den här är till dig.”
Nick Cave & The Bad Seeds ”Into My Arms” tonade fram. En perfekt låt. Långsam, tillräckligt långsam för att hon varje ord ska höras, samtidigt som den passade min röst. Jag tog i ordentligt och även om jag naturligtvis gjorde flera smärre missar var det ingenting som märktes i den här omgivningen. Tvärtom fick jag kvällens hittills största applåder och kvinnan jag sjungit för såg närmast tårögd ut. När jag klev ner från den lilla scenen reste hon sig upp och gav mig en kyss på munnen. Jag slog armarna om henne och tryckte henne mot mig. Hennes bröst pressades mot min mage och hennes underliv mot övre delen av låret.
”Du sjunger jättefint. Vad heter du?”
Jag insåg att det naturligtvis vore en puckad idé att ge henne mitt riktiga namn med tanke på vad jag hade för avsikt att göra med henne.
”Jag heter Peter”, ljög jag med aningen tillgjord röst. ”Vad heter du själv?”
”Erika.”
”Vilket vackert namn.” Jag log mot henne. ”Får jag sitta ner Erika?”
”Självklart.”
Vi satte oss ner vid hennes bord, mitt emot varandra.
”Du pratar bra svenska”, sa hon leende. ”Var kommer du ifrån?”
Leende kvävde jag en instinkt att slå henne hårt i ansiktet. Ja, jag pratar bra svenska, betydligt bättre än den här tillgjorda brytningen och betydligt bättre än din svenska. Det kan bero på att jag är född och uppvuxen i det här landet även om min pappa var från Ungern och jag inte ser svensk ut.
”Jag kommer från Kroatien”, ljög jag. ”Jag har bott i Sverige i fem år.”
”Då pratar du väldigt bra svenska för att ha bott här så kort tid.”
”Jag har lätt för att lära mig. Inte bara språk.”
Jag kände hur Erikas fot gled längs med mitt ena ben.
”Jaså, vad har du mer lätt för att lära dig?”
”Kvinnor”, svarade jag och tog en konstpaus. Det kändes som att jag hade öppet mål. Eller kanske snarare öppet hål. ”Varje kvinna är unik, men jag är bra på att lära mig hur varje kvinna vill bli tillfredsställd. Ofta förstår jag det bättre än kvinnan själv.”
Hon log mot mig. Ett busigt leende som signalerade glädje, nyfikenhet och kåthet.
”Hur vill jag bli tillfredsställd då?”
”Du tror att du vill bli knullad kärleksfullt och mjukt. Ömt, harmoniskt. Samtidigt är det din hjärna som lurar dig för din kropp vill ha det våldsamt och passionerat. Hett. Spontant. Jag kan givetvis ha fel, men jag tror inte du har fått nåt på ett bra tag. Eller rättare sagt – du har definitivt fått nåt på sistone för du är en kvinna som vågar ta för dig – men du har inte fått det du behöver.”
Erika flämtade till och hennes leende övergick i ett skratt.
”Du går verkligen rakt på sak.”
”Har jag fel eller har jag rätt?”
”Du har rätt. Jag skulle behöva ett hårt och passionerat knull.” Hon skrattade när hon sa det. ”Du är en bra människokännare.”
”Jag vet. Jag har tittat mycket på Dr Phil”, sa jag och skrattade.
Hon skrattade med mig.
”Jag skulle vilja se honom säga så där. Att nån behöver ett våldsamt knull.”
”Man lever bara en gång. Jag går till handikapptoan nu. Kom efter om du vill. Eller rättare sagt om du vågar.”
”Du är galen.”
Hon skrattade åter medan jag reste mig upp. Jag smekte hennes hand lite lätt och log mot henne.
”Du vet var jag finns.”

En diskret knackning hördes. Jag hade inte väntat mer än en dryg minut när hon smet in och jag låste om oss.
”Man lever bara en gång”, svarade hon bekräftande.
Jag kramade om henne och gav henne en lång, blöt kyss. Kyssen övergick så småningom i grovt hångel och jag fick av henne såväl topp som bh, medan hon fick upp knapparna i min skjorta. Jag lyfte upp henne så hon satte benen kring min midja. Hon var tyngre än jag väntat mig, men en stund skulle jag nog orka henne.

Vi sa ingenting till varandra. Det var som att ord var meningslösa. Vi var bortom dem. Kvar fanns bara lust. Lust och någonstans därefter förnedring, även om hon inte visste om det. Jag tog hennes ena bröst i munnen, slickade försiktigt längsmed kanten på bröstvårtan och började sedan nafsa lätt. Hon flämtade till.

Skötbordet kom till väl användning. Jag satte ner henne på det och hon lutade sig bakåt med benen utsträckta. Höjden på skötbordet var i det närmaste perfekt, jag skulle kunna knulla henne stående utan att behöva vare sig böja ordentligt på knäna eller stå på tå. Men nu var det annat som gällde först. Jag drog ner hennes jeans till fotknölarna, men lät dem liksom stövlarna stanna kvar. Det gjorde det hela lite mer dirty än om hon skulle vara helt naken. Under jeansen hade hon ett par tunna, närmast transparenta hipsters. Det syntes att hon var välansad där nere.

Jag förde trosorna något åt sidan, böjde mig ner och började slicka. Hon smakade salt och doftade något av urin men det gör de flesta kvinnor som inte är helt nytvättade. Vad värre var så hade hon små pappersfragment som fastnar när kvinnor torkar sig med alltför billigt toalettpapper. Jag höll god min och fortsatte att slicka. Hämndens timme var ännu inte slagen. Långa, långsamma slickar, nedifrån stjärtrosen, ända upp förbi clitoris och sedan tillbaka igen. Hon flämtade återigen och började andas något tyngre. Hennes händer letade sig ner till mitt huvud och tryckte mig mot hennes sköte. Benen vilade på mina axlar. Jag övergick till att koncentrera mig på hennes clitoris och började samtidigt bearbeta hennes öppning med ett finger. Nu började hon stöna. Jag letade upp hennes g-punkt och masserade den med pek- och långfingret samtidigt som mina slickar blev allt mer intensiva.

Det var som om tiden försvann där. Det kan ha gått tio minuter, det kan ha gått trettio – jag har faktiskt ingen aning. Vad jag vet är att hon översköljdes av orgasm efter orgasm. Jag lät mina två fingrar få sällskap av en tredje och sedan en fjärde, men mina slickar fortsatte oavbrutet och intensivt. Till sist fick jag in även tummen och pressade sakta men säkert in min hand. Det var en sak att få in fem fingrar, men att få in hela handen var en annan sak och trots att hon var plaskvåt bjöd hennes öppning en hel del motstånd. Men så passerade jag motståndet och hennes blygdläppar omslöt plötsligt min handled. Hennes stönanden övergick till en sorts gnyende, inte helt olikt hur familjehunden kunde låta när hon var olycklig. Men Erika var inte olycklig, hon var istället i en helt annan värld. Hon hade släppt kontrollen totalt och bara följde med och njöt.

Med min lediga hand knäppte jag upp mina byxor och lät min kuk komma fram. Den var naturligtvis redan styv av upphetsning, men jag kände att den behövde en avsugning så jag ställde mig bredvid skötbordet så hon kunde komma åt den med munnen. Mitt ollon trängde in mellan hennes läppar och fick snart sällskap av minst halva skaftet. Hon visste uppenbarligen vad hon gjorde. Snabba djupdykningar ner över kuken, upp igen för att ett kort ögonblick senare dyka ner över bytet igen. Jag drog med visst besvär ut näven ur henne.

Hon klev ner från skötbordet och ställde sig på knä nedanför mig. Jag satte händerna mot hennes huvud och gav lite extrahjälp till hennes glupska attacker mot kukroten. Ett gurglande ljud hördes från henne – det var som att hon lät bli att andas i tio-femton sekunder för att sedan ta en kort paus på mindre än två sekunder innan hon var igång igen. Jag började jucka emot och nu slog jag roten emot hennes läppar varje gång. Mitt ollon grävde sig in någonstans bortom hennes tonsiller. Det kändes som om jag skulle komma när som helst.

Mina stötar blev allt hårdare, men hon kämpade tappert emot såväl kväljningarna som kraften när hennes huvud dunkades fram och tillbaka. Så tryckte jag fast hennes ansikte så långt in det bara gick. Hon hostade till, men det gick inte eftersom min kuk var i vägen. Erika började hulka och jag släppte till sist loss henne. Hon dök ner på knä och kräktes ner i toaletten, tre ordentliga spyor och sedan flera mindre.

Min vänsterhand var fortfarande blöt sedan jag nävknullat henne – saliv, fittsaft och förmodligen lite blod i en härlig blandning – och jag satte mig på golvet bakom henne och började bearbeta hennes stjärthål. Hon var redan lite kladdig där, det verkade som om ringmuskeln slappnat av i samband med spyorna och jag fick lätt in två fingrar där. När det gäller analsex finns det många olika skolor. Vissa hävdar att det funkar bra att knulla när man får in två fingrar, andra tre och vissa vill till och med att man ska få kunna få in fyra fingrar innan det är dags att applicera kuk. Själv tillhör jag i vanliga fall trefinger-skolan, men eftersom det nu handlade om att ta tillfället i akt tryckte jag in min fortfarande hårda kuk i stjärten på henne.

Det kändes som att det sista stadiet hade kommit – förnedringen. Erika stod på knä, lutad över toaletten med spyor hängande ur mun och näsa samtidigt som jag pumpade på henne i röven. Det klatschade till ordentligt varje gång jag slog emot hennes skinkor. Hon kan ha snyftat, hon kan ha gråtit – jag vet inte och jag kunde inte brytt mig mindre. Jag var som i trance. Det fanns ingenting utom min kuk och hennes ändtarm. Som en maskin dunkade jag obevekligt på och jag kunde se att kuken började få kladdiga röda och bruna fläckar. Det hindrade inte mig – fläckarna kom inte från mig.

Så förde jag ner henne på rygg på golvet. Hon var foglig nu. Gjorde som jag ville, nästan som en zombie kontrollerad av en grym häxmästare. Jag satte mig ner över henne, med arslet över hennes ansikte och kuken vänd mot hennes mage och underliv. Hon förstod vad jag ville och började slicka mitt stjärthål. En arm sträckte sig runt min midja och några fingrar tog tag i min nedkletade kuk. Hon började runka mig.

Så kände jag att jag var på gång. Inte bara med kuken utan även åt andra hållet. Min diarré som jag nu hållit stången ett bra tag var nära att ge med sig och jag visste att det var på gång nu. Mitt livs första multipla orgasm. Det sägs att den som tycker orgasmen är den bästa känslan i världen aldrig varit riktigt bajsnödig – men nu var jag på väg att slå två flugor i en smäll. Jag tappade all kontroll och slog med handflatan mot hennes underliv, smiskade hennes nakna, kladdiga sköte. Och så kom jag.

Och som jag kom. Jag sprutade ett jättesprut som flög över henne och landade bortanför hennes fötter. Det andra sprutet träffade vid hennes sköte och sedan pulserade det ut sperma på hennes mage och hennes bröst. Men det var ingenting mot vad som hände på andra sidan. För i samma ögonblick som orgasmen drabbade mig var det som om en dammlucka öppnades. Det fanns ingen återvändo. På några millisekunder tömdes det rinnande innehållet i mitt tarmsystem rakt ner i Erikas öppna mun. Så här i efterhand önskar jag att det hade funnits kameror som filmat hennes förmodligen förvånade min när hennes analingus övergick i att hon blev min mänskliga toalett. Fast där och då njöt jag bara. Jag njöt något oerhört – av såväl den dubbla njutningen i orgasmen och bajsandet som av den underbara känslan av att förnedra henne. Erika försökte spotta ut allt som hamnat i munnen men jag var snabbt där och satte handen för hennes mun så det inte kom ut. Hon fick panik, försökte slita sig loss, slita bort min hand, men jag var så mycket starkare än henne. Naturligtvis började hon kräkas igen, men jag höll kvar handen varpå spyor, uppblandat med min diarré letade sig upp genom näsborrarna och ut. Hon hostade till och verkade svimma av.

Det var först då jag insåg vad jag gjort. Herregud, vad fan var jag för ett monster? Det som hade börjat som ett häftigt sexmöte hade ju övergått i en grym våldtäkt. Hur kunde jag göra något sådant? Jag började få panik.

Erika låg kvar där. Jag kände på hennes puls. Jodå, den slog ordentligt. Jag drog upp mina byxor, knäppte min skjorta, la henne i framstupa sidoläge och gick ut. Där utanför stötte jag ihop med den unga servitrisen. Jag gav henne en femhundralapp och log mot henne.
”Behåll växeln.”
”Tack”, svarade hon med ett leende. Det innebar åtminstone 150 kronor i dricks.
Jag tog min jacka och gick ut. I rask takt gick jag mot min bil som stod på en tvärgata en bit bort, utan att se mig om. Jag klev in i bilen och körde bort därifrån för att aldrig mer komma tillbaka. I bilen utbrast jag plötsligt i ett närmast galet skratt. Aldrig hade jag spenderat en femhundring på ett bättre sätt. Nöjd åkte jag vidare mot nya mål och nya hål.

Fler noveller av samma författare

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.