Clase de Español
Clase de Español
"Spanska lektionen"
Jag har en vision, en dröm, ett mål; att lära mig spanska, franska och italienska. Kanske för att språken påminner om varandra vilket troligtvis gör det lättare att lära sig, men framför allt eftersom jag älskar de vackra språken och vill kunna stoltsera med mina kunskaper inför en snygging från respektive land... Jag gillar språk, det är väl helt enkelt min grej, och dessutom har jag lätt att lära mig om jag verkligen vill det. Jag har tidigare letat mig runt på internet och testat olika siter för att lära mig dessa språk, men varken datorprogram eller netlexikon har kunnat hjälpa mig. Dessutom så tror jag att det är lättare att lära sig ett språk utav en annan människa, i alla fall så gäller det mig. Tyvärr så visste jag ingen som talade dessa språk, annat än folk jag mailat med på internet, så frågan var bara vem som skulle lära mig.
En dag tog min brorsa med en kompis hem från jobbet. Han hette Robert och jag hade aldrig träffar honom tidigare, eftersom det är en av hans nyare vänner. Robert visade sig dock vara mycket trevlig och charmig. Han skämtade mycket och verkade vara en rolig människa. Egentligen var han inte riktigt min typ, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände ett dugg när jag såg på honom. Jag vill dock inte påstå att jag blev förälskad, men däremot intresserad, helt klart. Jag tyckte mig kunna ana intresse även från hans sida, blickar och leenden som kunde vara mer än bara ren artighet. Jag slog dock snabbt bort tanken när jag påmindes om att han faktiskt hade flickvän, om än många mil bort. Antagligen såg han bara på mig ändå, för att vara trevlig eller något liknande. Han kanske rentav tyckte att jag var konstig, vad vet jag?
Roberts pappa kommer från ett delvis spansk talande land, och det är där han är uppväxt. Jag hade dock inte tänkt på det förrän min bror nämnde att han talar flytande spanska. Jag var inte sen att be min brorsa fråga Robert om han kunde lära mig spanska. Han lovade att göra det, men jag hade inte särskilt höga förhoppningar, han är nämnligen väldigt upptagen, så troligtvis skulle han inte ha tid. Och om tiden fanns så fanns inga garantier för att han skulle villja, vi kände ju knappt varann. Jag hade lyckligtvis fel i mina misstankar, och Robert bad min bror hälsa att han gärna lärde mig spanska. Min glädje var total, inte bara över att lära känna spanskan, även över att lära känna Robert lite bättre. Han var ju trots allt inte gift och hans flickvän bodde lååångt borta. Kanske var mina tankar onda, men även uttrycket "se men inte röra" fanns i mina tankar. Och det var precis vad jag skulle göra...
Genom min brorsa bestämde vi att ses på Torsdagas eftermiddagar, då han slutade tidigare. Vi skulle mötas på stationen klockan 14:00 och sen sätta oss på något fik eller liknande. Men förväntan och nervositet såg jag ändå fram emot Torsdagen. När jag slutligen satte mig på stadsbussen den där eftermiddagen så slogs jag av tanken att han kanske inte skulle vara där, han hade kanske bara lurat mig? Jag slog snabbt bort tanken och till min stora glädje såg jag honom stå och vänta när jag klev av bussen. Jag skyndade mig fram till honom och vi gled in på första bästa café. Vi hade det trevligt, men skämtade mest, men några korta fraser hade jag ändå lärt mig när vi lämnade cafét. Några veckor framåt var Torsdagar min favoritdag, jag såg alltid fram emot att få träffa honom och vi började bli bra vänner, det var nästan så att min brorsa blev irriterad över att jag kände Robert bättre än honom, vilket jag inte gjorde. Men så kom den dag som förändrade allt...
Jag hade länge försökt få Robert att förstå vad jag kände för honom, för under veckorna som gått hade mina känslor blivit allt starkare och jag kunde inte låta bli att önska att det skulle bli vi. Robert tycktes dock inte förstå mina signaler. Våra träffar hade flyttats från fiken på stan till hans lägenhet, och spanska lektionerna hade börjat gå över till något mycket mer personligt, det var nästan som om vi dejtade varann. Han brukade bjuda mig på middag när jag var där, ibland fikade vi och det hände då och då att vi såg en film innan jag gick hem. Och det kändes som om vi inte ville skiljas från varann när jag skulle bege mig hemåt. Jag brukade försöka ge honom samma blickar och leenden som han gett mig den där första gången vi träffades, jag tyckte att det hade varit så uppenbart att han var intresserad av mig och därför trodde jag att han skulle upptäcka mitt intresse. Men jag hade fel.
En kväll råkade jag bli kvar där extra länge. Vi hade ätit middag tillsammans, sett en film och snackat en hel del och tiden hade runnit iväg. Eftersom vi båda var lediga dagen därpå så frågade han om jag ville sova över där, och utan att tveka svarade jag ja. Eftersom hans lägenhet endast var en studentlägenhet och ytan väldigt liten så skulle vi vara tvugna att sova båda två i hans säng. Jag log nöjt när han blygt påpekade att vi var tvugna att dela säng. "Det ska bli ett sant nöje!" log jag och gav honom en menande blick. Av hans ansiktsuttryck att dömma så förstod han inte riktigt vad jag menade. "Jaha... ehh... varför då?" frågade han osäkert "eller alltså... vad menar du?" han såg osäkert på mig. Jag gick sakta fram mot honom där han stod några meter bort och blockade med några papper. Han hade dock stannat upp och kollade istället frågande på mig. Han gav mig en undersökande blick, i ett försök att kunna se vad det var jag hade i tankarna. Jag flinade till svar och ställde mig alldeles framför honom. Jag lät mina läppar snudda vid hans, lätt men ändå ganska bestämt. Kyssen blev snart allt mer krävande, och jag märkte att han var osäker. Han besvarade inte kyssen, men gjorde heller inget motstånd.
När jag insåg att han kanske inte ville så slutade jag kyssa honom och gav honom en undrande blick. "Vad är det?" frågade jag förvånat. Han verkade besvärade av situationen. "Förlåt, det är inte ditt fel... det är bara det att..." började han. "Du kanske inte vet det, men jag har flickvän... förlåt..." han såg skamset på mig. "I Tyskland, ja!" sa jag i ett försök att rädda situationen och förhoppningsvis få honom att inse att ett riktigt förhållande är bättre än ett distansförhållande. Men han insåg ingenting överhuvudtaget. "Ja, visserligen, men jag älskar henne..." svarade han med en suck. "Förlåt, jag tycker jättemycket om dig, men inte som mer än vän..." Jag såg på honom med en blick som sa mer än tusen ord. Det var ilska, förlägenhet, sorg, skam, besvikelse. Jag kände mig dum och bortgjord, lurad, totalt lurad! "Så du menar att du inte känner ett dugg för mig?!" utbrast jag stött. "Men dina blickar och leenden då? Kom inte och säg att du inte har flörtat med mig också?!" Mina tårar stömmade ner för kinderna medan han ångerfullt och skamset förklarade att han aldrig menat att ragga på mig, att han älskade sin flickvän och inte ville såra henne. "Så det är bättre att såra mig?" var det sista jag sa innan jag lämnade lägenheten.
Dagarna som följde var otroligt jobbiga. Jag kunde inte sluta tänka på honom, trots att jag bestämt mig för att glömma honom. Jag var arg på honom, men samtidigt var jag arg på mig själv. Hur kunde jag vara så dum? Hur kunde jag tro att det fanns intresse även hos honom bara för att han försöker vara trevlig mot mig? Jag bannade mig själv för att ha blivit förälskad, för att ha inbillat mig att han också blivit det och för vad jag gjort. Jag hoppades att min bror inte skulle ta med honom hem igen, dels pågrund av skammen och dels pågrund av att jag ville glömma honom. Kanske skämdes han också över vad som hänt, för han följde inte med min brorsa hem en enda gång efter det. Min brorsa pratade om att han blivit så konstig, så frånvarande på något sätt, och han undrade om jag visste varför. Jag sa att jag inte hade en aning, och det hade jag nog inte heller. Jag misstänkte ju naturligtvis att det hade med mig att göra, men vad han tänkte om mig visste jag inte.
En dag, drygt tre veckor efter att vårt bråk, fick jag ett mail från honom. Först stod det lite på spanska, och därefter på svenska; "om du inte förstår det jag skrivit i detta mail så är din kurs inte klar ännu... du är välkommen hem till mig för att få reda på vad det betyder och få reda på att det är sant". Jag älskade verkligen sättet han skrivit på, han var så charmig och jag kunde inte låta bli att le lite smått när jag läste det. Spanskan förstod jag dock inte mer än något enstaka ord av. Men jag orkade inte vänta utan ville få reda på vad det betöd på en gång. Jag kollade upp orden i ett lexikon på nätet och fick slutligen fram den fullständiga texten på svenska; "Förlåt mig, sötnos, jag ville aldrig såra dig. Du är en underbar människa och betyder mycket för mig".
Eftersom det var Fredag kväll så antog jag att han var hemma och med hopp om att det stämde skyndade jag mig hem till honom. Jag ringde på och fick höra hans underbara röst då han ropade "jag kommer" som svar på mina ivriga rigningar. När han öppnade dörren såg han förvånad och glad ut på samma gång. "Tack för mailet" sa jag och log mot honom. Han besvarade leendet och frågade sen om jag ville avsluta min kurs hos honom. "Sí, gracias!" svarade jag. Innan jag hunnit gå över tröskeln drog han mig mot sig och gav mig en kyss, den här gången fanns det varken tvekan eller osäkerhet i kyssen. När vi slutade kyssas hade vi, på något sätt, tagit oss fram till sängen. "Esta es amor!" (detta är kärlek) sa han med ett leende och la mig ömt på sängen.
Långsamt började han klä av mig, samtidigt som han kysste mig djupt och passionerat. När jag var helt naken såg han på mig och sa "tu es una chica hermosa, mucho hermosa!" (du är en vacker flicka, mycket vacker)". Jag log över hans komplimang och drog ner honom över mig. Han började smeka mina bröst, försiktigt men bestämt. Därefter fortsatte han neråt. Hans tunga snuddade vid mina blygläppar. Försiktigt letade den sig fram till klittan och han bearbetade den med tungan. Jag stönade av njutning. Hans tunga letade sig in i mig och därefter började han slicka mig, hårt och bestämt. Det kändes underbart att känna hans tunga, som bestämt slickade mig, hans läppar som arbetade med klittan och hans fingrar som letat sig in i mig. Det blev för mycket och jag kom i en orgasm som aldrig tycktes villja ta slut. Jag bet mig i läppen för att inte skrika så högt att hans grannar skulle höra.
När jag hämtat mig en aning bytte vi plats, och utan att tveka tog jag hans kuk i munnen. "Mmm... maravilloso..." mumlade han. "Tu es maravilloso". Jag placerade en hand kring hans kuk och runkade honom sakta samtidigt som jag sög av honom. Slutade för en stund och masserade hans ollon med tungan, därefter lät jag läpparna slutas kring den igen. Robert andades tung, stönade av njutning och verkade helt klart gilla min avsugning, men när jag märkte att han var nära så slutade jag. Jag satte mig gränsle över honom och förde in hans kuk i mig. Långsamt lät jag den glida in, centimeter för centimeter, tills så gott som hela hans kuk fyllde upp mig. Jag stönade till och satt så en stund, innan jag långsamt började rida honom. Han flämtade till när hans kuk sakta gled in och ut i mig, och mumlade något på spanska som jag varken hörde eller förstod.
Efter en stund la han ner mig på rygg och förde bestämt in hela sin kuk i mig. Därefter tog han i med alla sina krafter och knullade mig hårt, jag stönade högt och njöt mer än någonsin förr. Jag slängde med huvudet och rev på hans rygg. Mina ögon var halft öppna och jag kunde se hur han njöt. Jag öppnade ögonen och våra blickar möttes i samma sekund som han kom. Känslan när han kom i mig fick mig till en andra orgasm och jag kunde inte låta bli att skrika ut min njutning. Robert föll flåsandes ihop över mig. När vi hämtat oss så började vi om igen...
När gryningen kom låg vi i varandras armar och pratade. "Varför gjorde du slut med din flickvän?" frågade jag honom och kysste hans mage. "För att jag insåg att jag egentligen älskar någon annan" svarade han och log mot mig. "Vem är det då?" frågade jag fast jag förmodligen redan visste svaret. "El es tu!" (det är du) svarade han och gav mig en kyss innan vi somnade tätt ihop slingrade, nyförälskade och otroligt lyckliga...
Slut!
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag ursäktar mina språkfel, men saken är ju den att jag inte kan spanska ännu.
Tja, du kanske kunde korrigera spanskan så att den blir korrekt, med tanke på att det ska vara en spansktalande som yttrar sig...
"tu es una chica hermosa, mucho hermosa!" (du är en vacker flicka, mycket vacker)"
Mina kunskaper i spanska sviktar också men jag vet att det är eres och inte es. Es är för hon/han/den/det.
Lite långrandning... Men annars ganska okej :)
Hm... Fast, borde inte det vara "la es tu" ="hon är du" "Èl es tu"= han är du ..
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Här följer en spanska-lektion:
yo - SOY
tú - ERES
él/ella - ES
nosotros/as - SOMOS
vosotros/as - SOIS
éllos/ellas - SON
Alltså skulle Robert svarat "ERES TU"
Om hon var en man och Robert haft talfel hade svaret tyyyyyyp funkat. För det han svarar syftar på maskulinum och inte femininum.