För evigt

---

---

Klockan lyser svagt i ljuset från solen. Som om det funnits nån.
08.13.
Dags att jobba.
Földinge var en gång en vacker by. Ingenting kunde kallar fult. Inte ens människorna.
Nu fanns det inget man inte kunde låta bli att kalla avskyvärt.
Tro mig, jag vet.
I ett år har jag jobbat som tidningsutdelare i Földinge. Det är inget svårt jobb, bara att gå upp klockan fyra, dela ut tidningarna till de fyra kvarteren, är hemma halv fem, lägger sig igen och somnar om. Sedan börjar jobbet halv nio med relamen för IKEA i Stockholm, Ica i Täby och Expert i Stockholm. Och all annan skit. Men är klar vid nio. Och all post. Vid två.
Jag jobbar tider så att jag kan köpa frukost, lunch o middag. För mig och min syster, Frida. Hon är tio år och har aldrig gått i skolan. Jag gick upp till trean. De tog inte emot fler elever då, det fanns nog inga då heller. Vem är jag då?
Jag är Linus, postutdelare.
Földinge finns inte ens på kartan, men det imellan Täby och Stockholm. Lite längre norrut, en omväg, in i skogen.
Jag bor i skolan, Ensam. Skolan har vart stängd i snart sju år, och där bor bara vi som inte har pengar att flytta till Stockholm eller plats i radhusen. I Földinge bor det inte ens hundra personer.
Det finns en pizzeria. Dit skickas posten, allt skickas dit. Vi ungdommar, lite över tjugo stycken, sitter där dagarna i ända, äter lite pizza och snackar. En del röker, jag har provat, men det var hemskt så jag var tvungen att spy. Jag är en så kallad "fjolla" och "fjant" och "bög".
Bara för att jag inte tycker om att röka, eller snusa eller dricka. Jag har inte råd iallafall.
Frida sitter hemma hos en tant hela dagarna. Hon sover där också. Jag får inte ta hand om henne.
Jag är sjutton, jag ska ta hand om henne snart. Om ett halvår. Men jag träffar henne varje vecka.
Hon är söt, min syster. Hon har nästan vitt hår och ljusblåa ögon. Hon är sötast i världen.
Vi ska härifrån. När jag är arton.
På med skorna och ut på gatan.det finns fyra.
Äppelvägen, Storgatan, Földinge Huvudvägen och Fiskviken.
Inte mycket idag, bara Icas veckoerbjudanden lite här o där.
Jag gick till Hörnet och lämnade in tidningarna som blev över, fick 30 kronor och köpte en pizza för tjugo.
När jag som bäst satt och skulle ta min första tugga calzone, sätter jag den nästan i halsen.
Vem satt i hörnet? Varför stirrade han på mig?
Jag måste säga, att hans utseende fick det att pirra till nere i byxorna.
Han hade långt, svart-brunt hår till axlarna och skäggstubb, en mössa över öronen och svart kappa.
Jag fingrade på ringen på långfigret och började äta, men ögonen på mannen. Han blinkade åt mig och
Vänta, vad såg jag, vad hände? Han Blinkade åt mig. En bög? Var han det? Snälla, en högre makt, han måste vara homo!
Han plockade upp sin väska ifrån golvet och gick fram till mig. Jag satt med calzonen uppe i vädret och gapade stort när han satte sig ner.
"Hej"
"hmnj"mumlade jag tillbaka, nästan ohörbart. Det blev väll ett hej i hans öron.
"Vad heter den här staden?"
"Byn."rättade jag"Földinge"
"Okej, tack" sa han med ett leende och ställde sig upp.
"Ska du gå?" frågade jag
"Ja, jag måste åka vidare"
"Sätt dig, kom igen"
Han satte sig, ställde ner väskan på golvet igen och såg på mig.
"Vad är det?" sa han, lugn som en filbunke.
"kom"viskade jag och vinkade honom till mig"är du...typ.. bög?"
Efter vad som kändes en halv evighet viskade han tillbaka"Ja"
"Är du?"
Jag blev stum. Han lutade sig tillbaka och studerade mig noga. Jag nickade svagt.
"Är du sugen?"
Ännu en nick.
"Var kan vi vara då?"
Jag mumlade det ohörbara till honom.
"Va?"
"Sk..skolan.."
"Skolan, är du inte riktigt klok?! Det är väll massor av ungar där nu och ränner!"
"Skolan är stängd. Det finns inte tillräckligt med barn att ha den öppen. Ungdommarna bor där."
"Var bor du då?"
"I skolan. Ehumn, nej i ett arbetslagsrum. Jag har soffa."
"Det blir bra." Han sneglade ner på mitt finger."Fin ring"
"Åh, den." Jag slog ner blicken. Min ring. Min före detta pojkvän gav mig den, sa 'för alltid, evig kärlek'.
Men jag sa inget, bara "tack"
"Ska vi gå?"
"Okej"
Vi pratade på väg till skolan.Hans namn var Mettheo och var tjugofyra. Han flyttade nästan hela tiden. Nu var han på väg till Täby.Han kom ifrån Luleå och hade bara haft två förhållanden, eftersom att han kom ut för tre år sen.
Han slutade prata sen. Jag sträckte mig efter hans han och han tog den i sin hand. Varm och.. hemma. Ja, hemtrevlig. Skön.
Han verkade nervös. Jag ska inte skylla på honom, jag var hur nervös som helst.Jag kände mig helt ny. Som om man började i en ny klass. Alla stirrade på en.
Vilka va dem? Vem var jag? Var var jag? Jag passar inte in..
Skolan. Rätt döljd nu av växter, träd. Granar.
Det var först en internatskola för pojkar. Sen för pojkar och flickor. Sedan var det för de som hade lite mer pengar, de ifrån Stockholm.
Sen så orkade inte barnen bo här och åkte hem. Nu fick vi andra gå där.
Med Mattheos hand i min ledde jag in honom i den snötäckta, mörka skollokalen. Bra, ingen där. Bara det hemtrevliga droppandet i dunken. Vi smög i korridorerna, men hemmastadd som jag var kunde jag minsta skräp med den inre blicken. Så, min dörr.
"Kom, vi ska in här." Han var nog inte riktigt med eftersom han halvsnubblade in i rummet.
"Ehumn... öh.. mysigt.."
En soffa och en bokhylla, ett bord och en halv matta. Jättemysigt.
Jag stängde och låste dörren om oss.
"Jätte.." sa jag och huttrade till. Jag drog handen igenom det halvrufsiga, mörkbruna håret. Han såg på mig.
"Älska eller mysa?"frågade han.
"Smeka och älska. Inget mys."
Vi stod nära varandra länge. Jag kände Mattheos andedräkt mot överläppen och ville att han skulle börja. Så ivrigt och snabbt som var tänkbart.
Han sträckte ut handen och lyfte upp mitt huvud. Jag hade stirrat honom på bröstet, och han ville nu att jag visade uppmärkasamhet för hans ansikte.
Jag såg hans andedräkt i mörkret som fluffiga, fuktiga moln i kylan. De kom närmare och seglade in i min munn. De läppar som värmts av luftmoln blev nu täckta av varma, fylliga läppar.
Jag stängde munnen och var helt tom i huvudet. Sedan kom allt på plats och jag förstod. Jag slöt ögonen och lät tungan som retade mina läppar tränga sig in i mig.
Så, efter det gick det mesta i ultraspeed. Iallafall the undressing part.
Han hade bara boxers på sig, nån storlek för liten och jag, luftiga kallingar.
Vi la oss på soffan(du! jag har haft sex många gånger i den soffan, man får plats två där!) och kysstes och tog på varandra. Han var på väg ner mot mina kalsonger när jag stönade till och sa nej.
Inget sånt.
Jag låg med ryggen mot honom så jag kunde inte se vad han gjorde.
"Är du beredd?" viskade han och jag kände hans paket mot mina skinkor. "Jag nickade och svalde när hans hand smekte insidan av mitt lår och smekte lätt utpå utbuktningen i mina kalsonger, som försvann lika snabbt och lika lätt som ett andetag. Men handen letade sig uppåt och lekte med de rosa, hårda bröstvårtorna.
Han hade hårdnat till och tryckte mot hålet. Mattheo lyfte upp mig till knän och armar, där han började småjucka mot det och även om hålet var trångt var den villigt. Mattheo tryckte hårt mot öppningen och ollonet gled innanför. Aj.
Det gjorde inte ont i hålet. I hjärtat.
Mellan de stönanden som lämnade min mun ville han skrika att han skulle sluta, dra sig ur, men kände hur hjärnan stretade emot, precis som delen av han som bultade innanför den enda tyg han bar.
Tårarna började rinna nerför hans kinder och droppade svarta och tunga ner på soffans blekgula tyg. Sluta, snälla, sluta.
"Nej.. sluta.. snälla.. nej" den bräckliga rösten slutade gnälla när Mattheo nästan på en gång drog sig ur.
"Vad hände?" han drog upp kalsongerna och klev ner ifrån soffan och tassade fram till mig. "Linus, vad hände?"
Jag strök med ovansidan av händerna bort mina tårar och slet av mig ringen och lade den på bordet. Mettheo tog upp den och såg på den. Ingraverat i ringen stod det tydligt "För evigt, älskade Linus. Kim" med små, kursiva bokstäver.
Han sa ingenting men smekte mitt hår så länge jag grät och var vaken. Jag somnade med tårarna fortfarande rinnande ner för mina kinder.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
För evigt	Homo	2.7	6/11-06

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.