Annorlunda friluftsövningar...
Det var en fin dag på många sätt, men eftersom den långa vägen till campingen, kånkandes på alla väskor dessutom, var jobbig så kunde man inte riktigt njuta av eftermiddagen. Vår klass hade tagit fyra timmar på sig att vandra från skolan till platsen där vi skulle ha våra friluftsövningar som krävs för att få ett bra betyg. Denna obligatoriska övning gick ut på att man skulle kunna hantera ett stormkök, hitta rätt väg med hjälp av kartor, sova i tält osv. Vi hade ätit en relativt stadig middag bestående av makaroner och korv och nu började klockan närma sig elva. Mörkret var på väg att lägga sig över skogen och klassen bara väntade på att få gå ut i skogen med endast en karta och en minimal ficklampa. Jag var dock skeptisk till denna övning eftersom jag anser den som farlig. Det är otroligt lätt att ramla och slå sig illa när man inte ser vart man går. Vi skulle gå i fem olika grupper bestående av endast fyra elever i varje grupp. Killarna gick i två grupper, tjejerna gick i tre och de tre lärare som var med skulle ordna övningarna. Jag gick med tre andra killar som hela tiden gick och pratade om sina skräckfilmsidoler – Freddy Kruger och Jason Voorhees.
Lärarna skickade iväg den första gruppen, bestående av fyra tjejer vid namn Alexandra, Linn, Patricia och Sandra. Deras uppgift var att hitta fram till den större vägen som låg bredvid en militär skjutbana. Det hade börjat regna ordentligt nu. Det var kolsvart ute och jag trodde det skulle bli svårt att hitta vägen. Efter ett tag hade killarna i min grupp gått lite fel och hamnade i ett lerigt kärr. De kunde inte gå tillbaka dit jag stod utan fick gå en annan väg. När jag försökte hinna ifatt dem hörde jag snyftningar ifrån buskarna. Jag var som tur var den som hade blivit åtrådd att ha ficklampan så jag lyste in i buskaget.
– Hallå, är det någon där?, frågade jag.
Jag fick inget svar men kunde fortfarande höra snyftningarna rätt så tydligt. Jag tog ett steg fram, drog undan buskaget och fick till min stora förvåning se Sandra där. Hon var ensam och verkade gråta.
– Sandra?, frågade jag.
– Vad är det? Frågade hon, men tittade ännu inte på mig.
Jag tog några steg närmare henne.
– Hur är det fatt? Frågade jag när jag såg att hon var helt rödgråten. Det är en söt tjej, Sandra, och det har jag alltid tyckt. Hon var idag klädd i jeans och en vit fleectröja.
– De skrämde mig!, svarade hon.
– Vilka?, frågade jag och tog ännu några steg närmare henne.
– De andra tjejerna bara gick ifrån mig!, stönade hon.
Jag gick nu ända fram till henne och klappade henne på axeln.
– Det är ok nu, sade jag. Vi går tillbaka till tältplatsen, ok?
Sandra hade slutat gråta och tittade nu på mig med sina runda, vackra ögon. Jag log mot henne.
– Ok, svarade hon.
Vi gick iväg längs den lilla stigen där min grupp hade gått in och kom efter en stund ut till tälten. Där var helt tomt på folk eftersom alla andra elever irrade omkring i skogen och lärarna väntade vid skyttebanan. Vi gick till tältet där Sandra och två andra tjejer skulle sova och satte oss ner. Sandra var fortfarande lite skakig, men hon hade återhämtad sig rätt bra.
– Vill du ha något?, frågade jag. Varm choklad, mineralvatten?
– Nej tack, svarade hon och tittade på mig igen. Den här gången log hon. Jag log tillbaka.
– Vad hände nu där ute?, frågade jag.
Sandra tittade bort för ett ögonblick innan hon svarade.
– Vi gick vilse och när jag inte ville gå längre in så sa de att jag skulle stanna där och vänta på att någon annan skulle komma, sade hon.
– Så de menade inte att vara taskiga mot dig?, frågade jag då.
– Nä, sade hon och log mot mig. De ville bara inte stanna där. Och förresten så hittade ju någon mig.
– Ja…, svarade jag.
Jag undrade om hon var ute efter något särskilt när hon sade så eller så tänkte hon inte på det.
– När skulle de andra vara färdiga med övningarna?, frågade hon
– Det tar säkert minst två timmar till, svarade jag och såg på klockan. Hon var trettiotvå minuter över elva.
Regnet öste ner utanför tältet och jag märkte att Sandras kläder var rejält våta.
– Borde du inte ta av dig den där våta tröjan, frågade jag. Fleece torkar inte så fort ju.
Sandra svarade inte utan tittade ner på den våta tröjan. Hon tittade sedan upp på mig och det såg ut som om hon höll med. Hon drog ner dragkedjan till bröstet och drog sedan tröjan över huvudet. Under hade hon bara ett litet linne, lika plaskvått som tröjan. Hennes bh syntes tydligt genom det våta tyget och jag bokstavligen stirrade på henne. Hon hade mycket stora bröst för sin ålder och jag kände att det så smått började röra sig i mina byxor.
– Shit, det har gått igenom!, utropade Sandra. Gör det något om jag tar av linnet med?
Jag visste inte vad jag skulle säga utan nickade bara åt henne.
– Tack, sade hon och helt ogenerat drog hon av sig det tighta blöta linnet också. Hennes bröst fyllde ut hennes bh så perfekt att jag nästan önskade att även den var blöt.
– Det var ju fan att det skulle börja regna, sade Sandra medan hon sträckte ut linnet så gott det gick. Hennes jeans var också blöta och jag undrade om hon tänkte ta av dem med. Det hade slutat regna nu så jag tog ut hennes tröja och linne och lade dem över tältet. Plötsligt sträckte hon ut sin hand från tältöppningen och gav mig jeansen. Jag blev otroligt förvånad, men tanken på henne sitta inne i tältet iklädd endast underkläder var otroligt uppkåtande.
– Lägg upp byxorna med, sade hon.
Jag tog de blöta jeansen och lade dem bredvid de andra plaggen uppe på tältet.
– Är det okej att jag kommer in?, frågade jag.
– Ja, svarade Sandra där inifrån och jag tänkte att hon förmodligen har tagit en filt om sig eller krupit ner i sin sovsäck. Men när jag kom in i det lilla tältet så ser jag att hon inte alls hade tagit något om sig, utan satt helt ogenerat i bara trosor och bh. Nu kände jag verkligen att det började bli hårt i byxorna, men Sandra verkade inte bry sig om att hon satt i bara underkläderna inför en kille som hon inte ens känner.
– Ska…, försökte jag få fram. Ska du inte svepa in dig i en filt eller nått för att inte frysa. Sandra såg upp på mig och skakade på huvudet.
– Nä, det behövs inte. Hon tittade ner igen och det verkade som om hon funderade över något. Sedan tittade hon upp på mig och nu log hon.
– Du?, frågade hon. Kan vi inte vara i ditt tält istället?
Jag såg förbryllat på henne. Menade hon allvar? Visst, där är större sittplats i mitt tält eftersom jag ligger ensam men å andra sidan så var jag lite tveksam på om hon verkligen ville det.
– Skojar du?, frågade jag.’
– Nä, svarade hon. Varför skulle jag skoja?
Hon verkade mena allvar så jag tog henne i armen och hjälpte henne upp ur tältet. Hon hamnade automatiskt i min famn och vi tittade på varandra en stund. Hon fnittrade till och vände bort huvudet. Det var verkligen trevligt att stå och nästan omfamna en halvnaken tjej på detta viset.
– Du, började jag. Det är väldigt blött och lerigt på marken och du har ju inga strumpor på dig så… hur gör vi?
– Jag vet faktiskt inte, svarade Sandra och tittade sig omkring.
Jag fattade då beslut och lyfte upp henne i min famn för att bära henne till mitt tält. Hon var inte så lång eller tung så det gick lätt. Utan protester från hennes sida bar jag henne över tältplatsen och in i mitt tält. Hon skrattade lite när jag satte ner henne.
– Vad du är stark!, utropade hon.
– Tja, jag vet inte…, var mitt svar.
– Tack för att du är så snäll, sade hon efter några sekunders tystnad.
Jag såg detta som min chans.
– Ja, sade jag. Man är lätt snäll mot dem man tycker om…
Sandra log men hon sade inget.
– Tycker du om mig då?, frågade hon efter en stund.
Nu kunde jag inte hålla mig längre.
– Ja det tycker jag, svarade jag, och jag tycker att det är otroligt… trevligt att du nästan är helt avklädd.
Sandra såg förvånad och glad ut på samma gång.
– Då kan du väl klä av dig själv, då…, svarade hon.
Det gjorde jag och hon till och med hjälpte mig att få av byxorna. Nu hade jag alltså bara kalsonger på mig och det var nästan oundvikligt för henne att se att jag hade full erektion. Hon sade dock inget utan började istället krama mig. Sedan låg vi där och hånglade en liten stund, tills jag hittade modet att försöka knäppa upp hennes bh-band. Hon gjorde inget som helst motstånd och snart var bh: n av. Hennes bröstvårtor var små och styva och jag kände på dem med båda händerna.
– Ahhh, stönade Sandra, som liksom jag var otroligt kåt vid detta laget. Hon började dra av sig sina vita bomullstrosor och när hon fick av dem kunde jag tydligt se hennes renrakade fitta. Jag tog av kalsongerna och hon lade sig nu ovanpå mig så att min hårda apparat blev klämd mellan hennes kropp och min. Detta var mer än jag klarade, så jag lyfte upp henne lite så att hennes fitta kom i rätt läge. Hon tog tag i min penis och körde in den i sig. Både jag och hon stönade ljudligt medan hennes till en början trånga fitta kramade om min penis. Vi höll på en liten stund tills hon kom i en otrolig orgasm.
– Gör det bakifrån!, ropade hon. Jag gjorde som hon sade och gick runt henne. Hennes rumpa var så otroligt välformad och att se hennes våta fitta mellan benen var helt underbart. Jag körde in min apparat i hennes fitta bakifrån och gav henne vad hon tålde. Till slut kom jag i en häftig sats och sprutade hennes underliv fullt med sperma.
Hon nästan skrek av njutning och när vi var klara lade vi oss ner i min sovsäck. När de andra kom tillbaka hade Sandra lagt sig i sitt tält igen, men hon hade lämnat kvar en liten present till mig – sina trosor. Det var tydligen jobbiga övningar som de andra hade varit med om, för alla somnade på en gång. Fast jag låg vaken i mitt tält och funderade… funderade på Sandra, funderade på om någon skulle komma till att få reda på detta och någon gjorde det, hur skulle jag då ta mig ur det? Efter någon halvtimmes grubblande somnade jag. Den natten drömde jag vackra drömmar, må ni tro…
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Annorlunda friluftsövningar... | Heterosex | 4.1 | 21/9-06 |
| Det var inte långt efter att lektionen ... | Age Play | 3.3 | 16/9-06 |
(y)