Vår parallella värld 3
Författare: Tom Berger Datum: 2006-09-04 15:10:18
Kategori: Heterosex
Läst:
3 591 gånger
Betyg: 2.9 (23 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
”Jag är klar nu. Det var underbart. Jag är alldeles len nu. Min hud glänser. Vad ska jag göra?”
Jag kände mig svettig vid tinningarna och omtumlad. Bilderna av Sara på massagebänken var levande. Det kändes som vår egen värld var en öppen kanal där allt forsade fram. Lust, glädje, fukt.
Utanför fönstret susade de småländska skogarna fram. Det var dags nu. Dags att tvinga in Sara i en situation där hon var tvungen att röja sig.
”Nå, vem var det som tog hand om dig på bänken?”
”En ung kille, hans händer var fasta…”
Jag kände hur jag darrade till. Det fanns en kanal. Och den var vidöppen. För ett ögonblick trodde jag fullt ut att jag varit med i rummet och sett vad som hänt. När förnuftet kom tillbaka efter ett litet tag insåg jag ju att så inte var fallet. Att Sara bara fått en skön massage som visserligen hjälpt henne en bit på vägen, men som inte tagit henne hela vägen ut. Men jag ville inte veta av förnuftet. Jag ville vara med, jag ville se Sara ligga där och darra. Inoljad, svettig, tung.
”Du måste byta ut en av de tre saker du har på dig. Och du måste göra det utomhus”
Försökte vinna lite tid. Visste att Sara behövde fundera lite och hitta en bra plats. Ville vara med igen.
”Ok, jag gör allt vad du vill”
Tåget närmade sig Alvesta och jag gjorde mig beredd för mitt byte. Knäppte upp en knapp till i skjortan, slängde kavajen över axeln och baxade mig ut i gången. Jag hamnade bakom en kvinna som slet med sin väska. Plötsligt bromsade tåget in kraftig och det blev tvärstopp. Eftersom jag i mina tankar var någon helt annanstans hade jag inte en chans att hålla balansen utan brakade rak in i kvinnan framför mig. Kroppskontakten var omedelbar och jag kände hur jag tog tag i henne för att inte ramla omkull. Tyvärr var fallet oundvikligt och plötsligt låg jag över en okänd kvinna och hennes väska. Situationen var först ytterst pinsam. Från håll måste det ha sett ut som om jag höll på att ta henne bakifrån där i gången. Doften av henne slog emot mig. Den var stark, parfymerad, men även full av hennes kroppsdofter. Mitt adrenalin pumpade ut i blodet, och jag kände hur jag började svettas kraftig. Kuken reagerade direkt och det var helt omöjligt för henne att inte märka den.
-Förlåt, ursäkta…. Gjorde jag illa dig? Jag försökte komma upp utan att förvärra situationen.
-Nej, det är ingen fara, jag är ok, tror jag… svarade hon.
Plötsligt började hon skratta och när även jag insåg det komiska i situationen brast det för mig också.
-Ok, vänta jag ska hjälpa dig upp. Jag sträckte ut min hand när jag själv kommit upp på benen. –Faan vad de kör, har de inget körkort för tåg?
-Tydligen inte, svarade hon och log.
Återigen fann jag mig se in i ett par glada, glittrande ögon.
-Vänta, jag ska hjälpa dig med väskan.
-Tack, svarade hon samtidigt som hon, utan att tänka sig för, sänkte blicken mot mitt bultande skrev. När blicken nådde bulan slog hon bort den direkt. Så där som man reflexmässigt gör när man råkat titta på fel ställe, men vars resultat endast blir att ”skadan” förvärras. Jag såg hur hon rodnade när hon vände bort huvudet.
Väl nere på perrongen började vi båda gå mot Växjötåget. Kvinnan var nog några år yngre än jag med ledig lätt klädsel: En sommarklänning, en kavaj. Väl uppe på tåget fick vi platser mittemot varandra. Innan vi hann börja prata ringde det i kvinnans väska. Hon fiskade upp en handsfree och bad om ursäkt med en menande blick mot telefonen.
-Visst, nickade jag till svar och tittade ut genom fönstret.
Kvinnan pratade på, det var tydligen ett jobbsamtal. Samtidigt som hon talade vidare satte hon sig ner och glömde rätta till klänningen som fastnade ovanför knäna. Ett par blanka lår kunde anas, och istället för att föra ihop dem, eller lägga det ena benet över de andra, så föll de isär lite. Frestelse blev oemotståndlig så jag fiskade upp min mobil och ”råkade” fumla med den och tappa ner den på golvet. När jag böjde mig ner kunde jag se ännu lite längre in mellan hennes mjuka lår.
Resan till Växjö tog bara tio minuter så strax var det dags igen för att krångla sig ut ur tåget. Kvinnan fortsatte att tala i telefon, och nu var det rätt uppenbart för mig att hon skulle vara deltagare på samma konferens som jag.
Väl av i Växjö blev hon hämtad och jag gick ner mot Centrum. Det var bara en kvarts promenad bort till ”Konsert och Kongress” där vi skulle hålla till. Plötsligt surrade det till i min ficka. På displayen såg jag att jag fått två mess. Måste ha missat det ena i tumultet på tåget.
”Sitter på trappan till Konserthuset, en bit upp. Tittar de hit kan de se rakt in.”
Det var ännu varmare i Växjö än i Stockholm. Kände hur solen slog emot mig.
”Ingen bikiniöverdel lägre. Köpte ett par trosor som bara hade ett band av pärlor där nere. Känns hela tiden…”
Hade bara en sak i tanken nu. Behövde komma fram snabbt till mitt hotellrum så jag kunde få av mig alla kläder. Ville känna min hud, smeka mig själv.
”Dra upp trosorna så pärlorna känns ordentligt. Du kommer väl ihåg att du inte får föra ihop benen?”
Svaret kom blixtsnabbt.
”Mm... De är isär. Brett isär. Behöver kuk. Nu.”
Märkte knappt att en bil tvärnitade när jag gick ut i gatan utan att se mig för. Märkte knappt någonting längre. Bilden av Sara sittandes på Konserthustrappan, med sina långa ben brett isär, och med klänningen lite diskret uppdragen, gjorde att hela min kropp vibrerade.
”Skaffa det då.”
”Jag ska det. Minst två.”
Tjejen i receptionen log mot mig och hälsade välkommen,
-Varmt idag, eller hur?
-Ja, svarade jag frånvarande.
-Skönt tycker jag, eller hur? Rum 48. Det är på fjärdevåningen i huset där borta, frukosten serveras här nere, borta i matsalen. Behöver du något annat? Återigen ett varmt leende.
Kände hur jag rodnade. Syntes det vad jag tänkte på? Eller var bara alla extra glada idag?
-Nej, fick jag ur mig. –Det är bra så.
-Säkert? Ok då, ring bara ner om det är något du behöver hjälp med. Jag fixar det mesta…
-Ok, jag lovar att höra av mig. Jag log tillbaka. Vilken dag.
På väg mot hissen mötte jag kvinnan från tåget. Det visade sig att vi fått rummen intill varandra. Hon skrattade lite och sa något om ”…vilket sammanträffande…” innan hon försvann in på sitt rum.
Väl inne på mitt rum ställde jag ner min väska på golvet och inspekterade rummet. Modernt, ingen heltäckningsmatta, ljust trä överallt, oljat golv, helkaklat badrum, inget badkar. Synd på badkaret tänkte jag, innan jag klev ur min kläder. Enda sedan morgonen hade jag haft en stark längtan att raka bort allt mitt hår på kroppen. Det var min sommarritual, och nu var det definitivt dags igen. Bröstet, magen, kuken, pungen, enda ner mot mitt bakre hål. Det fanns inget som gjorde mig så känslig, som känslan av lenhet, första dagen utan hår i början av sommaren.
Jag klev in i duschen och lät vattnet rinna över min varma, svettiga kropp. Efter några minuter vände jag bort duschmunstycket och smorde in mig med raklödder överallt. Det var lite bökigt att få bort allt hår, även om jag inte var särskilt hårig. De långa hårstråna ville liksom inte ge med sig. ”Nästa gång så vaxar jag” tänkte jag när jag gav mig på magen en andra gång för att få bort det sista. Kuken var det dock inget problem med. Direkt när jag rörde vid den blev den hård, och därmed lätt att få len.
När jag klev ut i rummet gick jag fram till fönstret och öppnade det lite. En svag vind blåste in. Rummet låg ännu i skugga och äntligen kände jag mig klar i huvudet igen, redo att försätta Sara i en ny situation. Medan jag stod där hörde jag plötsligt ett litet gnyende tillsammans med ett vagt surrande. Först trodde jag att det var min hjärna som återigen spelade mig ett spratt, men sedan förstod jag att det måste komma från rummet bredvid. Lusten grep tag i mig igen. Jag hörde hur sängen knarrade till, hon bytte tydligen position. Jag tryckte örat mot väggen, kunde inte låta bli. Surret var tydligare nu. Intensivare. Dessutom hade gnyendet övergått i djupa, koncentrerade andetag. Det var ingen tvekan längre vad min tågkompis sysslande med. Efter ett lite tag hörde jag hur hon började stöna och hålla andan om vart annat, samtidigt som sängen återigen gungade till. Jag såg framför mig hur hon låg där, på andra sidan väggen, höst 50cm ifrån mitt öra, benen vitt isär, men vibratorn i ena handen och hur hon ömsom smekte brösten, ömsom smekte sin klitoris med den andra. Det tog inte lång tid förrän hon stelnade till, riste, och kastade sig runt i sängen. Jisses, tänkte jag, tänk om hon fattar hur lyhört det är… Surret slutade tvärt och jag hörde hur hon trippade iväg till badrummet.
”Kuk”, tänkte Sara. ”Jag behöver kuk…” Hon reste sig från trappan och började långsamt gå längs Sergelarkaden. Vid Sergelstorg svängde hon vänster ner mot NK. Det var mitt på dagen och solen låg på och värmde. Pärlorna tryckte mot hennes svullna klitoris. Hon drog lite försiktigt i troslinningen genom klänningen så att de pressade emot ännu mer. Hon ville föra ihop benen och på så sätt gnugga bort något av den kåthet som nu hade hela hennes kropp i sin besittning. Men det fick hon inte. Det hade hon lovat Tom. Det enda sättet var att sätta sig ner, hålla i trosorna, låta benen falla isär, och glida fram lite så pärlorna tryckte emot ännu mer. Hon var inte särskild diskret där hon satt på en bänk i Kungsträdgården. Hon var blöt, kåt, frånvarande och koncentrerad på samma gång. Utan att hon egentligen märkte det satte sig en något äldre man bredvid henne. Sara kände hur hennes puls ökade ännu mer. Mannens närvaro var så påtaglig trots att han varken sa något eller rörde vid henne. Tiden stod stilla. Plötsligt kände hon hur hon rös. Hela kroppen, från halsen, ner över armarna, brösten, magen och benen knottrade sig samtidigt. Mannen hade lätt, fjäderlätt, strukit henne över överarmen. Sara satt helt stilla, vågade inte röra på sig. Vågade inte vända sig emot mannen. Hon var helt övertygad om att hon skulle komma om han rörde vid henne igen. Efter ett tag kände hon hur han tog henne runt nacken. Inte hårt, men bestämt. Återigen rös hon i hela kroppen. Ett djupt stön letade sig upp över hennes läppar. Handen var fast, torr, varm, och hon kände hans andedräkt vid örat. Hon höll andan.
-Jag vet vad du behöver, viskade han rakt in i Sara öron. Hon satt blickstilla. -Gå till baren på Grand. Beställ en Belini, jag vet att det är vad du vill ha. Sitt där i 20 minuter, inte mer, inte mindre. Sedan går du upp till rum 214.
Innan Sara hann svara var mannen borta. Hon satt någon minut medan tankarna rusade runt i hennes huvud. Sedan reste hon sig på sina något vingliga ben och började gå ner mot Strömmen.
Jag hörde hur duschen sattes på och jag sjönk ner i min säng, lite skamsen över mitt tjuvlyssnande. Plötsligt surrade mobilen till
”Jag går till Grand nu, behöver en drink”
/Tom
Fler noveller av samma författare
