Revisorn
REVISORN
Eva lutade sig tillbaka i den soffa vi båda två satt i och lade benen i kors. Jag hörde frasandet från nylonstrumpor och sidenunderkjol.
-Men du Gustav, det är ju helt nödvändigt att siffrorna inte blir röda och att jag får en slant över för det kommande året. Det bara är så!
Hon var van att få som hon ville.
Hon suckade, rösten var spänd. Kroppen var också spänd. Hon tittade ut genom fönstret. Från gatan hördes motorljuden från alla bilar som redan hade svårt att ta sig fram och ekande slammer från alla portar som öppnades och stängdes i kontorskvarteren. Klockan var runt fem på fredagseftermiddagen och alla ville hem till sitt. Snart skulle lederna ut från stan vara fyllda av bilköer.
Min sekreterare Anna stack in huvudet genom dörren och sade hej då, nu gick hon för helgen. Jag svarade och vände mig sedan mot Eva igen. Försökte låta saklig men ändå inte utan medkänsla.
-Jo, jag förstår visst, sade jag. Men jag har tänkt och tänkt på vad man kan göra, och vi har faktiskt redan gjort vad vi har kunnat för att ditt bokslut ska gå att lämna in utan att det blir strul sen. Vi har gjort alla tänkbara avdrag och gjort de periodiseringar som är lagliga. Men, och det ska jag villigt erkänna, det vi gjort är precis på gränsen för vad en revisionsbyrå får göra. Jag har verkligen försökt att vara hygglig mot dig. Och glöm inte heller bort att det är du som företagets ägare och VD som ansvarar för att bokslutet är korrekt gjort, inte jag.
-Men… Det måste faktiskt bara gå. Annars går företaget omkull! Annars måste jag sälja huset för att ha ett kapital att leva på under året. Och det kan jag inte, för huset har jag som borgen för checkräkningskrediten till företaget. Banken skulle säga upp krediten direkt om jag sålde huset.
Jag kände mycket väl till hennes besvärliga situation. Men vad skulle jag göra? Det var hon som hade sålt alldeles för lite och dessutom trasslat till det hela ganska rejält. Och det finns regler för vad jag som revisor får göra.
Eva andades in djupt.
Hon sträckte på sig.
-Men Gustaf, du vet ju också att det finns en del saker man kan hitta på när det verkligen gäller…
Vad menade hon?
-Jo det där med att skriva upp lagervärdet till exempel. Lagret är ju ganska omfattade och svåröverskådlig, och en ökning av det uppskattade värdet av allt som finns där skulle ju kunna hjälpa upp siffrorna en hel del.
Nu var det min tur att sucka.
-Men du vet att vi inte kan gå längre där. Det vore faktiskt inte lagligt!
Plötsligt satt hon betydligt mer nära mig i soffan. De vackra långa benen vecklades ut under glasbordet. Skorna var rena konstverken. Med höga sylvassa klackar.
Den korta, snäva, ytterst exklusiva dräktkjolen satt högt upp över de muskulösa låren. Strumporna glänste matt.
-Men om du verkligen försöker, kära Gustaf… Det är ju ingen som märker. Skattmasarna har ju så mycket att göra, så nog skulle mitt lilla bokslut slinka igenom, tror jag alla fall…
Hon andades in
-Då vore det nog bra om vi samarbetade ganska intimt så att säga, fortsatte hon. Din kunskap är ju ovärderlig - men jag har nog också en del att bidra med som skulle kunna underlätta det hela…
Plötsligt var hennes ben mycket rörliga i sidled. Eva liksom fällde dem i sidled, fladdrade med dem, utåt och inåt. Och så vältränad. Rörelserna, diskreta men tydliga, lyckades hon få elegans i. Hon var så jäkla tjusig helt enkelt, en rashäst vid toppen av sin karriär. Och hon rörde sig också som en rashäst.
-Känn Gustaf, jag är ju alldeles varm av oro!
Hon placerade min hand på insidan av sitt lår. Nog var det varmt alltid. Lårmuskeln levde under min hand.
Hon doftade någon härlig parfym, ytterst diskret.
-Jag tror, fortsatte Eva, att jag har något som skulle göra dig glad och tillfredställd. Du jobbar ju väldigt hårt och behöver nog få slappna av ibland. Hur länge har du varit gift förresten, Gustaf?
Hon hade lyckats glida ner en lite smula i soffan så att plötsligt gled min hand från strumpans strävhet, upp över strumpkanten och vidare upp till den ytterst lena huden på ett bart fast lår. Hennes hand, med långa fingrar och välmanikurerade målade naglar, höll kvar min hand.
Jag svalde.
-Ja du Eva, det är många år nu. Tjuguett blir det väl. Kalle tog studenten förra året.
-Ja, han gjorde ju det! Det var kul att se honom. Fin kille.
Eva och hennes exmake hade varit med på examensfirandet hemma i vår villa. Vi hade faktiskt känt varandra sedan vi själva gick på gymnasiet och umgåtts en hel del under åren. Även rest ihop.
Hon såg ut genom fönstret igen.
-Gud, vilket år det har varit. Inte undra på att ens lilla företag kommer i gungan när ens karl sedan många år plötsligt begär skilsmässa och bara drar!
Jag kunde historien mycket väl. Berra hade fått ihop det med sin sjukgymnast. Ingen visste egentligen varför, men flytten gick väldigt snabbt. Så där satt Eva plötsligt ensam i den stora våningen.
Hennes blick återkom till rummet. Hon tittade rakt på mig.
-Jo Gustaf, kommer du ihåg när vi dansade på den där nattklubben i Paris? Vi hade ju visserligen druckit en hel del champagne då… men i alla fall… så glömmer inte jag hur tätt vi lyckades slingra ihop våra ben…
Herre gud, minns hon det! Trodde hon varit så dragen den kvällen, att hon inte tänkte på det där jävla basebollträt jag fick mellan benen den gången. Jävlar vilket stånd! Men Eva bara dansade vidare, hela tiden hårt tryckt mot mig med sina långa rasben intrasslade i mina – oerhört elegant, klädd i nyinköpt haute couture klänning. Sånt borde vara straffbart för gifta damer, inte minst när respektive hälft sitter vid ett bord alldeles bredvid dansgolvet, alldeles för nyktra och ganska snörpiga. Men gud vilken dans!
Och hon mindes den också.
Bara jag tänker på Parisresan börjar det resa sig i mina byxor.
Eva såg det.
Min hand hade förts till troskanten. Något hår märkte jag ingenting av, däremot en rejäl och mycket fuktig fitta.
När jag vänder mig mot henne sår jag rakt in i hennes uppknäppta blus.
Brösten var fasta. Bruna. Med hårda bröstvårtor.
Jag sänkte blicken. Evas ben var delade.
-Titta, sade hon och drog ifrån troskanten. Den här kan du få känna på rejält om du försöker hjälpa mig med bokföringen på ett kreativ sätt.
Basebollträt fanns där igen. Och Eva var klart intresserad av baseboll just då.
-Jag är så sugen Gustaf, så jävla kåt. Det var så länge sen för mig. Och jag vill så gärna ha dig och få det där i mig som du har mellan benen. Tänk på Paris, Gustaf, nu kan vi fortsätta vad vi började på då! Låt oss knulla skiten ur varandra!
Jag svalde för hundrade gången. Rätade på ryggen. Drog åt mig handen.
Försökte att bli affärsmässig utan att bli brutal.
-Du Eva, klockan börjar bli mycket nu. Det är dags att vi också får lite helg. På måndag morgon ska jag fundera på om det är ytterligare något jag kan göra åt ditt bokslut. Men jag vill inte ge dig för mycket hopp. Jag har min auktorisation att tänka på och den är viktigare än det mesta för mig.
Jag slog ihop pärmarna, lade in de lösa papperen i en plastficka och ställde in alltsammans i bokhyllan för pågående klientuppdrag.
Eva försökte se oberörd ut, satt stilla en stund, samlade sedan ihop sig. Strax därpå tog vi adjö inför helgen och hon gick.
Så åkte jag hem till Elisabeth med ett stopp för Systembolaget. Köpte en flaska Moet & Chandon.
När jag kom hem satt Elisabeth vid sin dator i vårt arbetsrum, djupt försjunken i sitt arbete.
Med champagnen och två glas i handen stod jag länge i dörröppningen och såg på henne. Det blonda långa håret som flöt ner över axlarna och ryggen, den vackra hållning, den långa och smidiga kroppen med de lite för breda höfterna som visade att hon blivit mor ett par gånger. De fantastiska, stora, granna, mogna brösten. Så vacker hon var!
Jag harklade mig. Hon såg snabbt upp.
-Nej men hej, när kom du, jag hörde dig inte!
Jag höjde flaskan och glasen.
Hon ställde sig upp, glad att se mig.
Jag gick fram till henne. Omfamnade henne, hon var så fin.
Efter kramen stack jag ena handen rakt ner i hennes byxor. Tog henne på fittan genom trosorna. Hon blev överraskad, men lät mig hållas.
-Men Gustaf, vad…?!
-Måste vi prata så mycket, sade jag. Kan vi inte bara gå och lägga oss. Jag är så jävla sugen. Vill så gärna. Behöver. Bara så där. Bara pang på. Och just nu.
-Ja men, barnen…
-Schhh, du vet mycket väl att Kalle kommer från hockeyträningen först klockan nio och Ylva sover över hos Emma i kväll…
Hon slappnade av i kroppen. Suckade lite kokett och knyckte lätt på nacken.
Så drog hon ner min gylf, stoppade in handen, letade och tog sen tag om min långa halvstyva kuk. Drog fram den. Tog ett ganska rejält grepp om staken och tittade mot trappan upp till sovrummet.
-Kom då, Gustaf!
åhhh plåga oss inte så! mer mer mer!!